@Se klart Japp! Känner det ofta. Motståndet. Det är då jag vilar tills lusten att göra saker återkommer. För den återkommer när vi har vilat klart. Nykterheten = bättre sömn = minskat motstånd. Så tror jag.

Kram 🐘

@Se klart Jag känner att jag inte är representativ för denna diskussion eftersom jag har den där utmattningen. Mitt motstånd är stort och tråkigt. Får gjort det som ska göras men inte jättemycket mer. Tror motståndet är min livlina, det som göra att jag sätter mig och ger mig själv den vila jag behöver för att orka det jag orkar. Om jag hade druckit nu vet jag faktiskt inte var jag hade varit. Förmodligen minst deprimerad, trött och med långt framskjutna framtidsplaner om heltidsjobb, vikt och annat.

Kram!

Tack @charlie och @andrahalvlek för kommentarer som får mig att tänka ett varv till. Jag är med på vilan här, @ah och det är och har varit min största utmaning och lärdom med att bli nykter. Vet inte hur många meter inlägg jag skrivit om det... och är inte klar men blir faktiskt lite bättre med tiden och med råd från forumet.
@charlie I hear you. Motstånd är min följeslagare, har inte varit igenom det ni båda beskriver men förstår bättre och ser också hur jag druckit mkt under perioder av orimligt hög stress vilket orsakat en massa fysiska problem som jag idag skulle söka hjälp för men som alltid tidigare fallit under ramen; ta hand om själv.
Jag var dryga 50 när jag gick till en läkare första gången, när jag liksom accepterade att jag kunde behöva hjälp. Betyder inget annat än oändlig ensamhet att tro att en ska klara allt själv och att hjälp är för andra, inte för mig.
Motståndet är också en broms. Den måste vi ju ha. Jag varken vill eller tror jag ska flyga genom livet på såpa. Men jag har haft /har så mycket mittemellan lägen. Främst som alkis. Druckit = jobbigt för kroppen. Bakis= ser ut som vila= jobbigt för kroppen.
Motståndet har dock alltid funnits med. Även när jag inte drack. Jag tråcklar i dessa tankar. Hör ihop med mina vanliga skam-känslor kring att vara lat.
Jag tror när jag tänker, att Aktiv vila och Aktiv aktivitet är en nyckel till balans för mig. Aktiv vila kan vara massa saker, allt från att slösurfa till att jogga.
Nu aktivt sänggående. Godnatt! 🌱

@Se klart Som alltid så skriver du så vackert...och att man får tänka till...och ibland liksom "ok, så fungerar det för henne...hon tänker så...hur är det för mig..undra om jag skulle testa?".

Finns mycket motstånd inom mig till flera olika saker...och jag tror att motståndet till dessa saker blir större när man fortfarande har ett aktivt drickande.

När det blir helg brukar jag fråga min man vad han har för tankar inför helgen...ofta tänker vi väldigt olika...han tänker...garaget behöver städas...jag tänker...var ska vi åka någonstans på utflykt. Han kan ofta säga " har hur mycket som helst att göra". Nu kan vi mer skoja om detta alltså skoja om att han/vi har hur mycket som helst att göra...fast det finns ett uns av allvar i vad han säger. Jag brukar inte säga det men jag kan känna det...för vi båda har nog fått det i arv från våra föräldrar...man ska göra nytta...man kan inte bara gå och dra. Jag sa till min man för en tid sedan...vi är två vuxna individer..han är pensionär men jobbar fortfarande...vi har vuxna utflugna barn...vi behöver liksom inte göra någonting....om vi vill sitta en hel dag i soffan...läsa...eller som för hans del titta på sport då kan vi göra det. Och den känslan är ganska skönt...att inte göra ett dugg...

Ha en fin söndag!

Kram:)

Kväll igen, söndag igen.
Kan inte säga att motståndet mot måndag morgon inte föreligger men jag lyssnar på Camilla Grebes nya bok så det distraherar.
Min söndag blev rörigare än tänkt men ok, middag med barn och barnbarn, sent hem från landet, improvisationsteatern fick jobba hårt. Liksom stökpolisen fick ledigt, med viss tvekan.
Skönt var; att alla verkligen hjälptes åt. Att jag körde hem de kvardröjande gästerna, ställde undan den halvt urdruckna vinflaskan och; nu behöver alla komma hem och jag ska lägga mig i tid. (Läs= vill ha ett par timmar att förbereda inför veckan.)
Bra nog, eller mer än bra nog om min långsiktiga terapi handlar om att inte agera personal när jag är med min familj (som dricker på arbetstid...)
Som vanligt noll komma noll vinsug.
Men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte känner stress. Den är ju ofrånkomlig i mitt liv. Bra är att jag kan surfa på stressen nu och att den klingar av.
Min man har snuva av icke-charmig karaktär.
Nu ska jag se hur ni har det.
Kram!

Bleka skymningen utanför, jag pausar efter en dag av ofrivillig fasta och diverse ärenden och jobb. Planerar för helgen och jag märker att jag har nån spänning bak i nacken över det, att släppa taget om sånt jag alltid gjort själv, men skulle snarare säga att det varit ensamt då och då.
Sen har jag stått bredvid och betraktat mig själv och tänkt att jag klarar av en massa saker, har kapacitet. Men har liksom inte varit där, med.
Planerar också för pappas begravning. Har tagit ledig kring den för att få lite tid att tänka och... ja fila fötterna. Det är helt ok med så få gäster-förutom för gästerna som inte får komma förstås. Tänker att jag vill finnas för mina närmaste, och vill ha dem nära. Skönt att slippa vara värdinna.
Har köpt en vacker svart klänning, ett par fina stövlar. Ska klippa mig imorgon. Lite så laddar jag.
Läser och tänker mycket på alla nya. Läser och tänker mycket på oss gamlingar. Det mäktiga vi åstadkommer här.
Brukar aldrig tänka på vem som döljer sig bakom namnen här men idag tänkte jag för ovanlighetens skull att det vore ett härligt demonstrationståg! Kram 💓

Ibland har jag inte något särskilt att skriva. Ändå tror jag att en stund här, varje jag, det är som ett lod som tar mig tillbaka till det som är viktigast. Så jag hänger här, hämtar hem mig, kollar hur ni har det. Ibland en kanske naiv iver att övertyga de ännu inte övertygade, men jag försöker se det som ett sätt att ge tillbaka, och att berätta att hur svinjobbigt det än är att bli nykter, är ingen dag jobbigare än skammen och skulden i fickorna efter en kväll du inte minns hur den slutade. Kram!

@Se klart Jag tror som du att daglig reflektion är viktig. Läsa och skriva här. Jag lyssnar fortfarande på alkisböcker som insomning också. Har några olika som jag turas om med. Reflektera och repetera.

Kram 🐘

Tidiga morgnar och kvällar, är nina tider.
Njuter av kaffe, läser DN. Arbetsdagarna tar jag timme för timme, en aldrig sinande ström är det, samma höga tempo och jag och medarbetarna tar oss framåt men har samtligt så oerhört mycket i den dagliga produktionen att just den senaste veckan finns mycket lite tid till utsvävningar.
Utsvävning är att vakna 05:30 och vara pigg och de fram emot att ta sig an dagen!

@Se klart Kom på en sak till. Jag har ju haft ynnesten att träffa samma psykolog sen 2007 då jag blev sjukskriven första gången. När jag har mått dåligt har vi träffats varje vecka och när jag mått bra har vi träffats fyra gånger per år. Antingen har det fakturerats som sjukvård eller coachning, och mitt företag har betalat. Henne har jag att tacka för så oerhört mycket, hon bekräftar mig när jag gör rätt och protesterar när jag är helt ute och cyklar. Klassisk KBT.

Det jag skulle säga är att när jag går dit så har jag ingen aning om vad vi ska prata om. Jag förbereder mig inte alls. Det som kommer fram är det som behöver komma fram just då. Det kan handla om mitt jobb, mina två separationer, mina depressioner, mina barn, min träning, what ever. (Allt utom drickandet har jag pratat med henne om.) En timme senare går jag därifrån och kan knappt summera vad som har sagts, men det känns lite lättare inombords. Jag har satt ord på saker som skaver och har fått något mer verktyg att jobba med.

Precis så funkar det även för mig när jag skriver och läser här på forumet. Det som kommer på pränt är det som behöver komma ut just då. Vissa ord står liksom i farstun och trampar, måste ut, fast jag knappt är medveten om det. Att sen få ta del av andras syn på vissa saker också är en gåva 🙏🏻

Kram 🐘

Som jag skrev i morse har början och slutet på mina dagar blivit värdefulla. Allt mer.
Snart ledig, men jag har hållit emot min planerings-sjuka och försöker ha en lättare inställning, alla ska ha det bra, viktigast. Jag ska gräva, gödsla, plantera några fler frön. Springa, baka, sova middag med mitt yngsta barnbarn som snart fyller ett år.
Vilket år. Känns som upplopp.
Råkade kika in i min sober-app som visade 450 dagar (firar inte ojämna födelsedagar) men jäklar vad tiden flyger nu! Kram 🌱

Hej gulliga @torn och tack för att du tittat in och tänker på mig, och vet precis vad jag behöver tänka på. kram och glad påsk till dig 🤗
Årens helg har iaf startat - lugnt är väl inte rätta ordet- men harmoniskt. Det hänger ihop med många saker men mest tror jag det är kopplat till mig. Att jag är lugnare, inte stressas så mycket av stök som uppstår ihop med människor! Särskilt när det ska lagas en födelsedagsmiddag för 12. (Antikroppar och vaccinerade.) Men den helt avgörande skillnaden i år är att vi hjälps åt och att det inte måste vara på ”mitt sätt” även om det är en sanning med modifikation pga jag planerar middagar, handlar. Men allt har varit superbra idag, mysigt gott trevligt och avspänt. Och det var väl just det där med avspänt som jag aldrig lyckades med, eller vi.
Jag hade såna väldiga behov av att vara superduktig tidigare. En sån som man undrar hur hon får ihop det. Men jag fick inte ihop det. Så var det ju. Min lite nerviga oro som jag tror stressade min omgivning, har släppt. Nu sommar jag straxt så jag säger glad påsk och kram om ni läser! 🥰

Hm. Superduktigbehovet....
Det känner jag igen. Man skulle liksom kompensera sitt drickande. För sig själv och inför andra. Så mycket lättare nu🙂
Ha en toppenfin dag, kram🤗

Vilostund för alla från nu till kl 17.
Tyst i huset efter aktiv förmiddag med avslutande lunch.
Idag sov jag längst av alla, tar det som ett sundhetstecken. Den här helgen har varit annorlunda ur så många aspekter som främst handlar om att för mig släppa kontrollen. Jag upplever också att barnen tycker det är skönt. Och att jag varit nästan avstängd tidigare, svårt att vara närvarande och kanske har jag dolt allt bakom att vara ”steget före”. Jag minns inte att jag haft egentligt sug efter alkohol de här tillfällena utan har snarare använt alkoholen som ett sätt att stressa ner. Det här året har innehållit otroligt mycket övning i att hitta andra sätt. Men jag känner också att alkoholen i sig drev stress. Att vara bakis var extremt jobbigt. Samtidigt som så mycket annat skulle ordnas. En omöjlig situation på så många sätt. Lösningen kunde jag inte se för två år sedan, den har fått komma efterhand. Det är väl en av de viktigaste lärdomarna. Man måste chansa. Ingen vet hur det blir, men om man är säker på att rådande läge-dricka för mycket- är ohållbart. Så kan det nya läget aldrig bli sämre.
Jag har haft otroligt mysiga dagar med massor att fixa med och full fart, men ändå stunder för vila och sova länge. Njuter just nu av ljudet från diskmaskinen. Känner mig tacksam över allt jag har, och den chansen jag fick- och tog.
Kram på er. 🧘🏼‍♀️

@Se klart skrev:"Den här helgen har varit annorlunda ur så många aspekter som främst handlar om att för mig släppa kontrollen. "

Det låter som en enorm lättnad för hela familjen ❤️ Minns att det alltid skulle vara så perfekt hemma hos min mormor. Tills hon inte orkade längre, då ville hon inte träffas längre på olika högtider. Så oerhört sorgligt.

Kram 🐘

Vilostund för mig...
diskmaskinen ackompanjerar som vanligt mitt helgliv men i övrigt är det tyst. Och ska så förbli iaf ett dygn till. Ledigt inför begravning, behöver tänka ikapp. Jag förtränger nog inte känslor men det har varit så mycket att stå i att jag inte riktigt hunnit med. Nu ska jag slå mig lös med böcker, serie, äta när jag (vi) känner för det, bada (badkar) och njuta av att inte vara totalt nedsliten som dessa helger brukar innebär för mig.
@andrahalvlek, för ett år sedan hade jag protesterat- jag är väl inte en sån... men det var jag. Gjorde det omöjligt för barn mfl att hjälpa till för allt fanns i mitt huvud = endast jag kunde kontrollera. Det GICK inte att hjälpa till på vettigt sätt= bekräftelse på min oumbärlighet.
Kom ihåg att du är dödlig sa slaven på triumfvagnen.
En bra påminnelse om allas våra komplexa livssituationer. Vi är allt, starka, svaga, kompetenta och alldeles förvirrade kring vissa situationer i livet.
Min nykterhet har fört med sig ett kanske lite sent utforskande av mina kompetenser - och gränser. Det vet jag tagit med mig, i relationer, på jobbet, kanske allra mest i det som sker mellan mig- och mig.
Njut av ledig dag. Tanka vila! Kram 🤗

Ledig
Ska stryka klänning och prata igenom morgondagen med mamma. Ska dricka kaffe och måla naglarna i någon begravningsvänlig färg. Kan säga att jag skjutit upp allt kring morgondagen. Jag är säker på att den blir ett fint avsked men jag känner inte alls för att ta avsked. Vill bara att det ska vara över. Så omogen är jag. Kanske mognar jag till imorgon.
Dock vet jag med mig att det som nykterheten-varje dag- kräver av oss är autenticitet och att ta-sig-igenom alla känslor. Inte blunda för något. Det är farligt på så vis att det kan lura oss att tro att det finns genvägar. Korridorer genom det som är svårt. Såna finns inte. Den enda korridoren är att vara där, öppna ögon.
Kram 🤗

Hej! Tack för din förståelse i går!🤗 Jag kände bara att nä, nu är det slut på förändrande för min del, jag har fått nog! Grattis på 15- månadersdagen förresten! Hoppas du får en fin dag i morgon, jobbigt men det kommer du klara bra.❤️

Kram