Nu är det dags att skapa min egna tråd här. En tråd där jag skriver mina tankar om hur det går för mig i min nykterhet. Jag vill jättegärna ha respons från er, men framförallt är tråden till för att jag själv ska kunna skriva.
Det är ju så att ibland förstår jag inte vad jag tänker förrän jag läser det jag skrivit.

Snabbversionen av mig hittils för er som inte känner mig är:
33 år gammal som var på behandlingshem i november och december för att förändra mitt destruktiva drickande. Gift med Lelas som också finns här på forumet.
Tog ett återfall en kväll i slutet av januari men har sen dess varit nykter och börjar hitta glädjen i livet.
Räknade dagar och det drar sig mot ca 120 dagars nykterhet nu. Bortsett från kvällen i januari.

___________________

Jag är på jobbhelg denna helgen (nån form av teambuilding) och ikväll var det middag.
Jag har våndats lite för att åka iväg och inte ha nån bakdörr att fly genom ifall det skulle kännas jobbigt på nått sätt. Men det går bra.
Jag satt ganska nära bordet där öppnade vinflaskor stod och väntade för att bli serverade. Jag satt och tittade på dom länge och tillslut tänkte jag: jag vill inte ha vin även om jag hade kunnat. Det var en skön känsla som naturligtvis kommer kännas annorlunda en annan dag. Men just ikväll fick jag känna hur det känns att vara nykter utan att kämpa med vita knogar och ågren.
Jag ska strax gå och lägga mig och jag gör det med ett leende på läpparna.

Lisamari

Igår gick jag in och tjuvkika, det känns lite så, när en kvinna skriver en kärlekshälsning till sin kära.

Jag blev alldeles varm i hjärtat, kunde riktigt se framför mig, Mannen vid pianot och den sjungande kvinna.
Ni ger mig hopp och framtidstro.

Dagens fundering: Bra reflektion, det ska jag fundera på, vad jag gör för min nykterhet, idag. Tack

Ha en mysig helg
Lisamari

Lelas

mt: :-)

Hehe, Lisamari - hade jag inte velat att någon skulle se den där hälsningen så hade jag ju inte skrivit den här. :-)

Jag är glad att jag/vi kan förmedla hopp - det ser jag som en stor komplimang. Tack!

Och visst - det händer att vi är så där som du föreställer dig med mannen vid pianot och den sjungande kvinnan. Vi har en härlig flygel här hemma, och runt den finns mängder med noter och andra instrument. Men - det händer inte så ofta som man skulle kunna tro...

Hur som helst - ha en skön helg!
/H.

mr_pianoman

shit pommes frites är väl det jag kan säga om dagen.
Ska inte lägga ut texten om det här, men jag kan säga som så. Äntligen känns det som att det kan komma nått gott ur situationen på jobbet. Jag vet inte än vad det blir av´et. Men det kan inte bli annat än bra känns det som.
Och är inte det en sporre för nykterheten så vet jag inte? Ett bra klimat på jobbet.
Lite är väl jobbet en anledning att jag sitter där jag gör idag. Dricka på prestationsångest och annat. Dricka för att kunna sova på natten.
Nu funkar det att sova ändå, men blir det också en lättnad att gå till jobbet kommer det gå ännu bättre.

Kram på er alla kämpar!

flesta av oss. Du har mycket frihet, förstod jag, men mycket prestation... jag har en sorts frihet men mycket ansvar och är i hög utsträckning bunden till tid och rum. Och ansvar. Ibland längtar jag efter att t ex städa, mekaniskt och tänka på vad jag vill... men jag vet att jag skulle tröttna snabbt och att det är tungt, stressigt och otacksamt... De flesta dagar trivs jag jättebra och det är guld värt. Hopas det blir en stabil förändring till det bättre för din del! Kvällshälsningar / mt

mr_pianoman

så kort var den fröjd....

Jag kan inte riktigt skriva vad det är men det är jobbrelaterat och det är inte något kring mig det gäller.

I morse kände jag att jag var stark även om det stormar. Men nu tappade jag modet fullständigt. Känner mig till och med illamående pga det. Och jag är ensam hemma och ingen att prata med. Jag tror fortfarande det kan komma nått gott ur detta, men just nu känns det som vi är tillbaka på ruta ett (i bästa fall)
Sinnesrobönen rullar i huvet bland alla andra tankar.

svårt med konflikter- eller vad det nu är - på jobbet. Skönt att det inte direkt gäller dig men det är tydligen ändå något som berör dig. Försök distansera dig, se på det "utifrån". Kanske det kan vara bra att skriva om det för dig själv för att klargöra? Är det något där du kan bidra till att förändra? Eller är det något du har att acceptera? Kanske du kan fokusera på det goda du ser att möjligen kan komma ur det svåra?
Kanske du kan gå ut och gå och prata lite halvhögt för dig själv? Inte SÅ tokigt som det låter:)
Jag känner mig förstås ganska hjälplös.... vill bara visa att jag läst, att jag känner med dig och försöker erbjuda några möjliga tankevägar och handlingsalternativ. Hoppas ni har tillgång till bra handledning eller annan hjälp. Varm (!) hälsning / mt

Lisamari

Hoppas det löser sig, vad det en är, med jobbet som fått dig så låg. Jag har inga goda råd, men skickar en styrkekram och tankar.

Kram
Lisamari

mr_pianoman

Ni är söta. Jag har inte heller så mycket att säga, men det är skönt att bara veta att ni läser och kanske sänder mig en tanke.

Det är som det är och tiden får utvisa vad det blir utav´et
Det viktiga är att jag håller mig nykter och det gör jag. Annars är detta en såndär grej jag skulle dricka på för att fly. Men den tiden är förbi. Nu bemöter jag mina känslor och accepterar dom.
I morgon är det dags för månadens eftervård. Vet inte vad jag ska ta upp på delningen riktigt. Har ni nått förslag?

"jo det är bra" känns väl nära till hands. Men sen då?
Nåväl. Ska ändå bli skönt att komma dit och äta husmors fina mat och förhoppningsvis få nån klok tanke med sig och kanske ett och annat skratt.

att det tråkiga nu är något du skulle flytt ifrån tidigare. Och nu kan du välja en annan väg. Det betyder mycket att få dela den insikten från en som varit där. Hoppas det blir ett givande möte med många kloka tankar dela. / mt

mr_pianoman

Är hemma efter en dag på eftervården.
Ett bra möte, och bra samtal. Men lite sorligt då 5 av 11 hade tagit återfall sen förra träffen för en månad sedan. Men det ger ju mig påminnelse om hur denna sjukdomen funkar och att dricka aldrig slutar särskilt lyckligt. Det är inte ens roligt under tiden man dricker.

Jag har i alla fall klarat månaden bra och det är det viktigaste för mig. Och under dagens möte slog det mig att jag har det rätt bra förhållandevis. Inte minst viktigt att påminnas om.

Lisamari

Vad bra det låter att gå på de träffar du går på. Sorgligt att de inte dyker upp förstås, och återfallen men ändå.
Dels att påminnas, hur skört det är och sedan att sammanfatta månaden som varit.
Se till att man själv inte blir den som inte dyker upp.

Lite avundsjuk blir jag - funderar på om jag ska leta upp en grupp, men fattar inte om jag ska vara ärlig hur det fungerar.

Låter som du är gladare idag, hoppas du får en fin helg.

kram

mr_pianoman

Det jag går på nu, en fredag i månaden är eftervård som är en del i behandlingen jag gjorde i november/december på Aleforshemmet i Alingsås.
Jag bodde där ca en månad och jobbade med mitt missbruk enligt tolvstegsmodellen. Sen är det tolv heldagar under ett år som funkar lite som ett AA-möte. Fast utökat såklart.
Jag är otroligt tacksam över att min arbetsgivare bekostade det för mig. Det tyder ju ändå på att jag är en bra musiker som är värd att satsas på.

Och det är såklart roligt att höra att det går bra för så många av oss, men minst lika viktigt är delningarna kring återfall och att jag påminns om att det funkar inte att dricka. Det blir inte bra.

Trött är jag, som bara den. Inte sömnig bara helt urblåst i hjärnan. Försökte handla lite nyss och det var tur att jag hade en lapp kan man säga. Annars hade jag nog bara kommit hem med godis och chips eller nått. :)
Men jag är nöjd! Lugn i själen och nöjd med livet jag har kring mig.

I morgon ska jag spela på bröllop. Blir fint det!

En fin helg till dig också tanten
Kram!

mr_pianoman

Man kan sammanfatta helgen med att jag varit mer på jobbet än inte. Men det har gått bra. Mycket musik har framförts och jag är nöjd med min insats på alla sätt.
Brudparet i lördags var så fina. Många glädjetårar bland deras vänner. Känns fint att få vara med och förgylla deras stora dag med musik dom själva valt. Och att märka att jag verkligen kan beröra med mitt sätt att göra musik.
Efter konserten idag kom en tant fram till mig, en tant jag kände igen men inte direkt kunde säga vem det var. Hon sa i alla fall "jag var på gudstjänst på juldagen, och du spelade. Du spelar så fantastiskt" Lite surrealistiskt att stå utanför kyrkan i sommaren och få höra att jag lirade så bra på jul. Men det värmer! Särskilt eftersom det var det första jag gjorde efter att jag kommit hem från behandlingshemmet. Hade bara varit hemma några dagar och min tillvaro var minst sagt märklig.

Hur som helst tänkte jag be er om ett råd. Jag ska ut och äta med min kör efter deras avslutningskonsert nästa helg. Jag har inte varit deras ledare detta året pga...ja, ni vet. Jag har behövt ta hand om mig själv och min nykterhet. Inte jobbat heltid. Men nu är jag med dom och sjunger.
Dom är mysiga och vill gärna att jag går med. Dom spottar inte i glaset, men är absolut inte sånna som spårar ur vad gäller alkohol. Så nu kommer min fråga.
Ska jag säga att jag inte har något problem med vad dom dricker. Att jag dricker vatten, men att dom gärna får ta vin till maten utan att behöva skämmas eller tänka på vad jag tycker. Eller ska jag bara låta det vara? Dom har ett övningstillfälle i veckan innan så det känns som att det kunde vara skönt att vara ärlig och rak så att det inte blir nått konstigt till helgen. Dom alla vet om mina problem så det blir inget nytt för dom.

Har ni nått klokt att säga kring detta?

att du säger precis som du har skrivit: Att jag dricker vatten, men att dom gärna får ta vin till maten utan att behöva skämmas eller tänka på vad jag tycker. Det låter klokt:) Då vet alla vad som gäller. Ha en bra dag! / mt

det är så avlastar du dig själv en fråga som kan nöta dig inifrån. Folk i gemen har svårt att hantera att någon inte dricker, det valet är inte vanligt i vår kultur. Tyvärr.

mr_pianoman

Ordnade en ny profilbild på facebook nyss. Då såg jag att jag hade en snarlik bild bland profilbilderna. En bild som togs i september förra året. Vad det syns att jag mår skit. Tänkte ta bort den först för jag gillar den inte. Men så tänkte jag.... Jag ska ha den kvar, för det skadar inte att påminna mig om hur jag mådde då och hur jag mår nu när den nya bilden togs.

Usch!
Men, det är bättre att det är åt det hållet än tvärt om.