@ISE Vännen❤️vi tar nya tag idag💪🏻Tänker att ångesten kan vara stark…å skam…fast jag önskar att du/vi kan blåsa bort dem tillsammans. Idag är det en ny dag ny möjlighet…nu tar vi oss an tisdagen…kram🥰

@ISE Känn inte så. Det är strongt nog jobbat av dig det du åstadkommit i januari.

Kör du helt på egen hand? Jag hade nog inte löst det om jag ska vara ärlig. Har gjort en massa halvtappra försök under åren där en månad varit absolut längst. Oftast klarade jag ett par dagar och var nöjd med det, bara jag fick dricka igen.

Nu har jag kapitulerat och tagit hjälp av kommunen. Antabus i systemet hjälper mig att inte tänka på A för stunden. Ibland känns det som att jag inte gör detta på riktigt och imponeras av andra hur bra det går för dom på egen hand.

Men jag behöver nog hjälpen jag kan få, annars hade nog suget och förhandlandet med mig själv tagit upp för mycket tankekraft i stunden.

Förhoppningen är att köra på antabus ett bra tag till parallellt med annan behandling och att hitta nya tankebanor och sätt att hantera en tillvaro utan A. Än så länge håller jag antabusen i handen på vägen dit.

Kram

@Torparn_76 ja,det är bra att du tagit emot hjälp. Jag bor i en liten stad och jobbar själv inom vården. Är livrädd för att bli en "snackis " och få dåligt rykte både bland barnens vänner och bland mina kollegor och patienter. Har knappt haft en sjukdag under de här åren och jag tror inte någon, utanför familjen, misstänker något. Så är det att vara en "duktig flicka ", jag biter ihop och fortsätter att producera trots att hjärtat och själen svider. Vågar inte söka hjälp.

@ISE Jag har berättat för 1 kollega jag kan anförtro. Hen blev minst sagt väldigt överraskad när jag berättade hur det låg till.

Ingen verkar ha märkt något på jobbet. Avvaktar att berätta för fler på jobbet tills eventuellt jag känner mig tryggare/friskare än jag är nu.

Förstår dig helt och hållet hur du känner inför att söka hjälp. Finns det möjlighet att ta sig till en grannkommun om det skulle kännas bättre?

@ISE prova och se om du kan komma med på ett digitalt AA möte eller vad som. Eller sök vård i en annan ort/region, det har du rätt till. Du kan också be om att få en egen slags coach mm. Jag tror stenhårt på att försöka söka/ta hjälp och få lite extra stöd, särskilt i början. Jag är själv en rätt så offentlig profil inom vissa kretsar och vet precis hur det där känns, men det kan göra mycket till ens eget psyke och viljekraft om man "bara" gör ett läkarbesök, lämnar blodprover och får veta att man ska på återbesök om några veckor. Det är sådant som kan göra att när man står där och är på väg att handla, eller dricka, så inser man att det åker man också på att redovisa när blodprover mm inte blir så bra mm. Hoppas du hittar rätt verktyg för dig iaf!

@Frihetsjakten Instämmer. Att få lite extra koll och stöd är guld värt på flera sätt.

A-bus är ej att förakta heller om man vill ha gips på det brutna benet (för att parafrasera Andrahalvlek). Det underlättar iallafall för mig väldigt mycket, jag slipper fundera på alternativet nu såhär i början.

Hej, jag håller med om att det kan behövas draghjälp i början. Och den där skammen tror jag eldas på och förstoras upp av beroendet som vill sabotera våra försök att bli nyktra. Det är så vanligt med beroende och jag tror väldigt få människor är särskilt dömande. Och verkligen inte mot en person som tar tag i sitt beroende, det känner många tvärtom stor respekt för tror jag. Det är ju så vanligt men samtidigt så sorgligt att rädslan för vad perifera personer ska tänka om oss gör att vi inte vågar ta hjälp som skulle göra att vi har mycket mer att ge de personer vi har nära och bryr oss om. Så jag säger fuck omgivningen, gå all in för din egen och din familjs skull. Du kommer klara det här, ge dig själv möjligheten.

@Kennie Väldigt fint skrivet Kennie. Man måste försöka se sig själv utifrån i det här ibland. Jag skäms inte för hur det har blivit med mig tillexempel, däremot är jag tyvärr orolig för stigmat kring det hela.

ISE, prioritera dig själv först i detta, hur du än väljer att göra 🤗

Ledig fredag. Härligt. Och livsfarligt. Det är de dagar jag jag inte har planerat något, där jag vet att vi inte ska åka någonstans som risken är som störst. Fick be min man om mitt betalkort eftersom jag måste till apoteket och färgaffären idag, de senaste dagarna har jag själv bett honom att ha det så det blir svårare för mig att åka till Systemet. Jag litar verkligen inte på mig själv.

Hjälp!

@ISE Förstår oron. Tänk ”en dag i taget”. Idag blir nyktert. Köp riktigt dyr läsk på affären, typ SanPellegrino, brukar hjälpa för mig och drick dessa med andakt.

Boka en biobiljett ikväll? Ta på dig en körning under kvällen om någon vill ha skjuts?

Håller med, styr tankarna mot något annat gott du ska unna dig. Nötter, fin choklad. Finfrukost lördag morgon? Och se till att att äta klokt och vila under dagen så du inte är trött och hungrig när du ska handla. Kanske lyssna lite på alkispodden? Eller kolla lite på Craig Beck eller Annie Grace på Youtube, få lite fakta och nykter inspiration. Du fixar det, beroende går att bli av med.

@Askaungen111 Tack men det är jag inte. Jag är bestämd, och jag är rädd att bli sjuk i en till stroke och jag är disciplinerad. Jag är också människa som tar en dag i sänder. Precis som du. En människa med förmågor. Precis som du. Du kan!!