Bästa @ISE 💕

Har du läst min tråd här under ”vara alkoholfri? Eller ”När kommer dag två” i gruppen ”Förändra sitt drickande”?
Jag har skrivit här på forumet i över tre år. Våren -21 var jag nykter 58 dagar m hjälp av antabus, i somras hade jag sex nyktra dagar och i dag har jag varit nykter i 27 dagar. Annars har jag för det mesta varit på dag 1 ibland dag 2 el tom dag 3. Jag har kämpat men det är första gången som jag känner mig redo på riktigt. Förnuftet har vetat väldigt länge, och jag har velat men inte varit redo. Å jag tänker att alla här på forumet antingen har kämpat eller kämpar.

Jag tänker att din man är kvar h dig för att han älskar dig. Som alkoholist/alkoholberoende så dömer man ju ofta sig själv väldigt hårt och jag kan läsa att du gör det.

Önskar dig allt det bästa❤️

När jag nu läser vad jag skrivit märker jag att jag inte skrivit allt vad jag tänkt. När jag nämner mina trådar tänker jag att om du läser där kanske du inte behöver känna dig så ensam kanske kan ngt vara hjälpsamt. Jag har som oftast inte känt mig stark utan hållit på och trampat på ett och samma ställe i sörjan. Kram❤️

@ISE Låter som du har väldigt mycket runt om dig som pressar och trycker dig och för att lätta på trycket tar du till alkohol. Du berättar om föräldrar och svärföräldrar som trycker dig med sin fyrkantiga syn på psykisk ohälsa och om ditt barn som är svårt sjuk. Dina tankar om att din man som stannar kvar trots att du lovar men sviker gång på gång. Pressen på ditt arbete och att ständigt vara duktig flicka. Skammen och skulden för allt detta. Kanske mycket mer som trycker som du bär inom dig själv. Det låter verkligen tufft, ansträngande och det tär på dig. Jag kan känna igen mig i mycket och hur jag ständigt försökte lösa det med att dricka vin under tiotals år. Ständiga misslyckanden med att inte dricka, pressen och stressen, skammen och skulden som bara ökade och ökade. Men jag kunde inte sluta ändå. Det kändes som vinet var det enda som höll mig vid liv och som gjorde att jag ändå orkade och stod ut med livet. En duktig flicka som inte kunde försvinna för jag var tvungen att ta hand om alla andra, men att ta hand om mig själv orkade jag inte.

Själv har jag tagit hjälp av psykolog för att få ventilera någonstans utan att ta hänsyn till någon annan. Jag tänkte att en psykolog kan ordna mitt liv och jag behöver inte sluta dricka då. Men, vi kunde inte komma åt mitt inre helt för jag var inte ärlig och jag dolde mitt drickande. Efter att tag orkade jag inte dölja och gå runt mitt drickande, så jag berättade om mitt alkoholberoende. Jag orkade inte med min alkoholism mer, jag höll på att gå under och min livsglädje var borta. Genom att vara helt ärlig mot mig själv, släppte jag garden helt och stretade inte emot längre. Vet inte riktigt vad som hände, men när jag berättade sanningen för psykologen var det som en oerhörd börda lättade. Det var startskottet till att vara sann och snäll mot mig själv. Låta mig vila på något sätt. Nu kunde vi börja samtalet på riktigt och som nykter kunde jag nå mig själv, mina känslor och det jag bar inom mig själv. Det som jag inte visste att jag bar på.

Jag fick motivation till att sluta dricka och jag ville så innerligt gärna sluta dricka. Jag skapade positiva framtidsbilder om hur jag ville må och hur jag ville att mitt liv skulle se ut som nykter, jag stakade ut en nykter riktning i mitt liv och den färdas jag på än. Jag mår bra, skammen och skulden som alkoholen framkallar försvann, jag känner livsglädje, har framtidstro och kvar finns mina äkta känslor, både dalar och toppar, men nu kan jag hantera dem. Jag har fått mitt liv tillbaka den dagen jag slutade att dricka och det är så mycket bättre än jag kunde föreställa mig. Samtalen med psykologen har varit så värdefullt och betydelsefullt och jag har fått en ny syn på mig själv.

Så jag har kämpat, misslyckats gång på gång, men det går att vända på och idag är jag stark.
Tro på dig själv, du kommer att lyckas❤️

@vår2022 Jag känner igen mig rätt så mycket i det du skrev. Har alltid ljugit vid hälsokontroller/psykologbesök/själavårdare om mitt drickande.

Under hösten 2022 kände jag att detta började barka åt alldeles fel håll och vid ett enskilt samtal med dotterns psykolog i början av december sa jag som det var. Kände förtroende för personen och orkade inte ljuga längre. Detta blev startskottet till att jag knappt en månad senare tog hjälp av vården för att (förhoppningsvis) få rätsida på mitt liv.

Sträckan dit är nog minst 10 år av gräl, svek, ”nya tag”, dricka mindre, smussla med drickandet osv.

@ISE Jag tror de flesta härinne har misslyckats en massa gånger men vad vet jag. Men talar jag för mig själv så är jag nog uppe i ett hundratal misslyckanden, stora som små. Den här gången känner jag dock en kraft/motivation jag inte känt förut. Antingen är det alla misslyckanden men tror nog mer viljan om ett bättre liv, eller iallafall att testa på… Hade jag fortsatt dricka tror jag del 3 (eller 4) i filmen om mitt liv hade handlat om arbetslöshet, sjukdom och kanske död. Nu har jag en chans igen att leva iallafall så länge att dottern kan stå på egna ben i livet.

Dock livrädd för att halka dit igen men har antabusen att stötta mig mot än så länge och har ingen brådska att sluta med den.

Jag förstår din skepsis mot att ta hjälp av vården eftersom du ser mycket vad som händer bakom kulisserna. Jag märker inte det från andra sidan.

Jag hoppas du kan få den motivationen och viljan jag hade turen att få där i början av december 2022. Det är kanske så det funkar? Att det kanske inte alltid bara hjälper med egen vilja utan att det ska till något utifrån/ något annat man inte riktigt kan sätta fingret på?

Jag håller med, du kan förändra ditt liv. Jag får en känsla av att du skulle må bra av att få reda i de här känslorna av självförakt tillsammans med någon. Jag har förstått att du inte vill kontakta vården av rädsla för konsekvenser för din familj. Kan du väga de eventuella konsekvenserna mot de konsekvenser det kan få om du fortsätter dricka? Det finns ju god hjälp att få, du måste inte klara allt själv. Men om vården känns obehaglig kanske du kan ringa till Alkohollinjen? Eller om du vill träffa någon fysiskt skulle du kunna be att få prata med en diakon i Svenska kyrkan. Man behöver inte vara medlem eller troende och de har tystnadsplikt och förmedlar ingen info till vården. Jag tror inte ens du behöver uppge personnummer. Jag tänker att du behöver hjälp att komma igång, och en samtalskontakt kan funka som ett ankare när man driver iväg. Du vill ju verkligen bli nykter, låt inte rädslan hålla dig tillbaks.

Så trött. Får ofta frågan vad jag vill hitta på i helgen. Mitt svar är alltid "vet inte " för jag har glömt vad jag egentligen tycker är roligt. Känner ingen glädje eller lust till någonting. Det enda "positiva " jag känner är en slags lättnad när jag har köpt vin så jag inte behöver vara orolig över att bli utan. Sedan allt negativt såklart, med skuld och skam. Lyssnar på beroendepoddar där kändisar åker på retreat och blir friska. Jättebra för dem,men i vanliga livet kan man knappast avsäga sig vardagen och fokusera på sig själv. Får till och med dåligt samvete då jag unnar mig massage. Samtidigt är jag så egoistisk att jag dränker mina problem i vindimman.
Hatar att vara alkoholist

Hej.
Jag lider verkligen med dig.
Det går att förändra om du verkligen vill. Alkohol leder bara till mer ångest.. i skuld o skam. Skulle vilja råda dig att besöka en AA grupp. Du kommer inte att känna dig ensam. Själv så tog jag ett återfall efter flera månaders nykterhet. Trodde jag kunde dricka normalt igen men det fungerade inte. Livet blir bättre utan A. Det går. Ta hand om dig.

@ISE hej!

Lider med dig men förstår och kan identifiera mig med känslan kring alkohol.

Det är svårt att pussla ihop livet som det är. Hade ju varit gött med obegränsade resurser och kunna åka iväg på rehab.

Hoppas du har en ok söndag 🙏

Kram

Alkoholen gör att man blir avtrubbad, eftersom den påverkar serotonin/dopamin, så ditt "vanliga jag" blir lägre efter ett tags bruk av alkohol och först när man dricker når man "normalnivå". Avstår man från alkohol en lägre period så återgår hjärnsubstanserna till vanliga nivåer igen.

Hoppas onekligen du hittar en väg ut från det du befinner dig i nu och hittar det som passar dig bäst. Jag gick tolvstegsprogrammet varje onsdagseftermiddag och fick tillåtelse från arbetsgivaren att gå ifrån den timmen betalt, så förlorade varken "liv" eller pengar på det. Det var gudomligt skönt att öppna upp sig och sitta med andra individer där. Det var alla möjliga personer med framgångsrika liv och egentligen ordnade förhållanden överlag, med jobb, familjer osv - men alla delade samma panik över vad alkoholen hade ställt till med. Kan rekommendera något liknande varmt. Tillsammans är starkare än ensam.

Viktigt det som @frihetsjakten skriver. Att det faktiskt finns en fysisk orsak till varför den normala livsglädjen försvinner när man dricker alkohol. Och ännu viktigare- att hjärnan reparerar sig när man slutar dricka, man återfår förmågan att glädjas åt vardagliga saker. Jag läser en känsla av maktlöshet i dina inlägg. Men det krävs inga superkrafter eller dyra rehabs för att sluta. Vi är många som kämpat och till slut lyckats ändra våra vanor. Jag tror att det som krävs är vilja och att agera. Att släppa den där meningslösa stoltheten/rädslan/skammen och se till att få den hjälp man behöver. Vad skulle du råda en vän i samma situation till? Var din egen bästa vän och ta hand om dig nu.

@Frihetsjakten Tack för ditt svar. Igår läste jag på om dopamin och serotonin och de olika signalsubstanserna. Inser en hel del om mitt mående och handlade. Tycker ju fortfarande att jag får skylla mig själv som hamnat i det här helvetet, men förstår ändå varför jag krampaktigt håller mig kvar för att få någon slags känsla av lugn
Idag ska jag gå på yoga. Försöker ta till mig alla rekommendationer och tips som man själv kan göra för att må bättre. Fortfarande livrädd för att söka hjälp utifrån.

@ISE Kämpa på och hoppas att yogan kommer kännas bra och att du kan finna något i det som kan hjälpa dig. 🙏🤗

Jag har legat av mig med träningen men ska försöka motivera mig till ett pass nu efter jobbet 👍🏻

@ISE du är inte ensam. Läser o ser hur slits mellan dåligt samvete skuld o en satans hög arbetsbörda. Känner igen mej så mycket i hela bilden. Jag är bor med i en liten håla, o skulle hellre dö än o be om hjälp! Jobbar med inom vården o har noll förtroende för dem! Sekretess kan de knappt stava till där jag bor, så alla hade fått veta det i ett nafs . Tänker inte göra bort mina barn på de viset.. men om du inte kan sluta helt, fasen kan man inte dricka hälften ? Längre uppehåll? Om man vanligtvis dricker var 3 dag, ta va 4 eller 5 dag, o dra ner lite på det .. skulle inte klara det själv- men om man slog ut halva flaskan eller ett glas i slasken innan man började dricka, så man inte för i sig lika mycket .. vet inte , försöker hitta mig ett sätt jag med.. 🙏🫶

@ISE Det är alldeles för mycket tid man lägger på det när man tänker efter.

Jag tänker ju fortfarande på alkohol, man snarare då på att jag inte dricker det och hur man ska leva ett liv utan A. Men det är skönt att för stunden vara fri och slippa planeringen. Träningen hjälper och sen så får jag se till att sysselsätta mig på fritiden.

Jag skulle vilja kunna göra som ångest-nu föreslog att köpa hem mindre och mer sällan men det funkade inte för mig. Det har man försökt med några hundratals veckor nu utan framgång 😳

Synd ni bägge har så mycket insyn i vården, jag lallar dit hyfsat obekymrat men det kanske också beror på att alternativet just nu är fortsatt drickande… 🤔

Kram 🤗

Just yoga är dokumenterat effektivt mot alkoholsug, det var någon studie om det som publicerades i höstas. Finns massor på nätet om man vill köra hemma. Kan rekommendera yoga with Adriene, hon är väldigt mysig och okomplicerad.