Jag tänker att jag är klar med att bli nykter men jag är inte klar med de slukhål som då och då- sällan- men ändå- kan öppna sig inuti. Begär? Nån sorts tvångstanke att spränga det som känns trångt.
Det ger livet nerv och närvaro men är samtidigt jobbigt.
Allt sånt som man/jag tidigare hanterat med att dricka- det försvinner ju inte. Allt från funderingar kring åldrandet och vad det innebär av att släppa taget om saker, om drömmar eller förhoppningar.
De sakerna- helt rimliga, allmängiltiga och verkliga, är snubbeltrådar för en sån som jag- OM jag hade varit nån som dricker på det. Nu; leva igenom. Vara mitt i. Rensa ett trädgårdsland och tänka att det inte finns nån annan väg att gå än att känna tacksamhet för livets alla utmaningar.
Lyssnar på en bra bok, Christoffer Karlsson, Levande och döda. Tips tips!
Kram 🌱

@Se klart Ja, det är verkligen märkligt, men något som alltid förmodligen kommer att hänga med och som man kan bli påmind om någon enstaka gång. Efter lång nykterhet vet man ju hur det ska hanteras och ingen autopilot sätts igång. Tänk ändå hur inpräntat det är i hjärnan, ett ärr som alltid finns kvar och som kan göra sig påmind om man pillar på det, men det går aldrig upp och börjar vara, om man alltid sköter ärret på rätt sätt❤️

@Se klart Jag tänker att invanda mönster ligger kvar men att man är medveten om vad det är som händer när det händer och precis som du skriver. Lever igenom det och är medveten om att det passerar. Det är tråkigt och jobbigt men jag tror man blir starkare varje gång man tagit sig igenom det❤️

Kram

@Se klart Grattis t dina 3,5 år❤️Det är väldigt stort🌻

När jag läser hos flera ut av er i Det vidare livet kan jag läsa om ett fantastiskt liv. Ett liv där det enkla uppskattas. Fast i och för sig ett liv där det finns ett socialt liv, bra jobb, bra ekonomi mm.
När jag är på NA-möten då jag möter flera med lång nykterhet/drogfrihet som 2, 4, 5, 8 eller 14 år. De är stolta över sitt nyktra liv men livet är ändå inte helt enkelt. Om jag gör en mix av era berättelser här och deras berättelser kanske är det där någonstans som jag kommer landa.

Hur som helst stort Grattis @Se klart🥰kram

@Varafrisk Jag tänker att det viktigaste är att känna en inre frid, trygghet med sig själv. Om den inte är trygg eller bär så spelar det andra runt om mindre roll. Såklart spelar social trygghet, ekonomi mm stor roll, men det jag menar är att det inte räcker med att vara nykter och ha detta för att må bra. Att vara nykter, för oss som har problem med alkohol, är en förutsättning för att nå inre frid. Och för att nå inre frid måste man ta itu med sådant som stör friden. Det är väl det som är det svåra, att komma åt, hitta det. Det krävs mycket arbete, många gånger behövs professionella samtal för att närma sig kärnan. Sen tänker jag att det är ett fortsatt livslångt arbete, att det tillhör livet som förändras under resans gång. Ett liv med både med- och motgång. Jag tror också att vi är så pass unika att det är svårt att jämföra oss med varandra, vad vet vi om varandra egentligen? Vi ser mest ytan, lite under ytan ibland i olika sammanhang, men vi ser inte in i varandras innersta kärna. Den visar man nog mest i sitt egna sällskap och inne i familjen. Alla kämpar och anstränger sig, med sina egna utmaningar, dem som man oftast inte visar för någon annan. På ett sätt kan vi människor ändå vara rätt lika, vi tror lätt att andra har det bättre och lättare än vad vi själva har, för vi tror att vi vet hur andra har det. Så jag tror att det viktigaste är att hitta nyckeln till sin inre frid❤️

@vår2022 Du är så himla klok❤️ Du beskriver allt så tydligt👌🏼Jag jobbar på att finna min inre frid…Det är ju faktiskt så jag ser många av er här på Det vidare livet….Se klart i stugan och bland blommorna, Torn i fiskebåten, Sattva på yogamattan, Andrahalvlek med sin Emil och du i skogen m löparkläderna på..

Kram🥰

@Varafrisk Och jag ser dig åka på olika utflykter i naturen, städer, handla blommor, påta i trädgården, pussla mm😁. När jag började hitta min inre frid blev jag lugn och det enkla så njutningsbart. Det är spännande att resa i sig själv och söka efter den inre friden. Ofta är man själv den som stör sin egna frid av olika orsaker, men det är häftigt när man kommer på det❤️

Tack allihopa för grattis och kloka ord @sattva @vår2022 @geggan @himmelelleehelvete 😍😍
Ja nu känns det som denna puckel av existentiellt tjafs med mig själv har planat ut. Jobbigt men bra att jag numera har strategier vilket inte är att stoppa huvudet i kirskålen utan att ändå försöka hantera.

Har också varit orimligt irriterad på min man - men känner igen från tidigare början av semestern, nu är han iväg över dagen och det är ju lite skönt för oss båda. Imorgon kommer mamma så jag laddar lite mentalt för det… men hon älskar att vara här så det känns ju väldigt självklart. En dotter och sambo kommer också så det blir mysigt. Jag ägnar mig åt sortering av sommarkläder för släng/kretsloppet/syrran. Lämnat in gardiner till lokal sömmerska, lagat en pavlova med vad jag trodde var 1 dl socker men som istället var 1 dl salt. Rekommenderar ej!!
Jag skrotar runt helt enkelt.
Många saker är lättare och bättre (?) nu än för 30 år sedan då vi hade köpt en stuga dit vi endast kunde ta oss med buss och 2 km promenad från bussen. Med tre små barn. Noll pengar. Noll pengar till trädgård/gräsklippare/(fick låna av snäll granne) för att inte prata om noll pengar för kläder (hade samma sommarklänning varje år till den gick upp i alla sömmar)
Barnen älskade de där somrarna, jag med. Det var inte så lätt att jämföra sig med andra och jag var SÅ omåttligt stolt över att ha sparat ihop till kontantinsats till den där stugan genom att sätta in det som blev över av vecko-budgeten varje vecka. (Ofta under hundralappen…)

Jag tänkte aldrig på hur allt skulle bli men jag oroade mig för att jag inte skulle ha råd att köpa cyklar till barnen när de ville börja cykla. Nu har jag kunnat hjälpa dem med (bidrag till) kontantinsats till lägenhet men det är enbart för att jag ärvt pengar för två år sen av mig mycket kostnadsmedvetna pappa. Tack pappa ❤️
Friden- den kommer ju sällan med saldo på konto, men oron kan minska. Oron för att det ska gå illa. Oron för att inte kunna försörja sig.
Jag har en god vän som har blivit väldigt rik- alltså rik på riktigt. Äger en massa hus och fastigheter. Hon brukar säga att friheten som det innebar att inte behöva titta på prislappar på ICA var den största. Sen blev inget liksom så mycket bättre efter det. Intressant är det iaf att fundera över.
Nu ska jag prata med en pratsugen katt här som pockar på min uppmärksamhet!
Önskar alla en fin lördag, kram 🌱💕

Haha @Se klart! Pavlova med salt! Ja jag minns också småbarnsåren, att ta oss hit till ön med nattbåt, buss, utan bil, två barn, katt och/eller hund, fullastade rullväskor med parasoll o annat. Hur orkade man? Redan då var det nog ett glas vin nu och då under dagen som höll mig uppe.

@geggan jag var så väldigt sparsam med alkohol de åren men i efterhand tror jag att det också berodde på att min exman drack för mycket. Det tog många år att komma underfund med det, och min reaktion då var att knappt dricka alls. Så småningom blev han alkoholist och är fortfarande en sån som tror att det går att dricka modererat. Jag tror hans drickande spelade in i mitt beslut att sluta. Jag kände starkt att jag ville att mina barn skulle ha en 110% pålitlig förälder, i takt med att han blev allt mindre att lita på.
Men framförallt ville jag kunna lita på mig själv, och det gör jag nu. Kanske är det den allra främsta fördelen. Tillit till sig själv. 🍀

Vår katt blev påkörd härom kvällen och var borta hela natten. Nästa förmiddag linkade hon fram här i trädgården, mosig i sitt lilla ansikte. Vi tog henne till akut djursjukhus där hon är kvar, men det verkar otroligt nog som att hon kommer att klara sig bra, med en mindre operation av käke/haka.
Jag har gråtit mer än när min pappa dog, den första läkaren som tittade på henne rekommenderade avlivning där och då. Vi bad om lite tid och de undersökningar som går att göra. Och dagen därpå var hon nästan sitt gosiga lilla jag igen med ett mycket snett leende.
Förhoppningen är operation idag och hämta hem henne imorgon. Puh. Jag fattade inte alls vad de här små kissarna skulle komma att betyda. Min man grät i kapp med mig- har aldrig sett honom gråta så. Jag trodde ett tag att min relativt låga dos av ssri gör att gråten fastnar, men nu vet jag att det inte är så.
Idag känns som den första riktigt lediga dagen på hela sommarn. Mamma och min son och sambo är här, men med dem gör man som man vill. Idag ska jag bada, dricka massor av kaffe, och köra lite bil. Tacksam 🐈🥰🐈🥰

@Se klart Åh, nej! Men ja, vad bra!❤️. Förstår verkligen hur det kan kännas och litervis med tårar. De är en del av familjen, där banden till varandra är så starka. Hoppas så innerligt att allt ska gå bra och att du får ta hem er älskade kisse❤️

Tack alla.
Lilla kisse lever men har opererats för käkfrakturer så nu är käken fixerad och hon ska sondmatas flera veckor. Hon är sydd på ett par ställen på kroppen och dessutom har hon ett benbrott som inte ska opereras eller så men som kräver att hon inte hoppar,..
jag funderade så mycket innan op om det var rätt- eller om vi gjorde detta enbart för vår egen skull och utan att tänka på henne. Läkaren/kirurgen var ändå optimistisk, vilket jag/vi fortfarande är,
Det uppenbara gör mig ingenting- dvs hemmavistelse-kattbestyr resterande sommar/semester, tur vi inte har så mycket planer ändå.
Men jag tänker mycket på henne. Upplevelsen av att ha komposit i munnen. Inte kunna slicka eller äta/tvätta sig. Inte få hoppa/springa. Känns som djurplågeri.
Men med tanke på att hon bara är ett år så tänker jag att detta blir bara en liten del av hennes liv förhoppningsvis. När vi var och hälsade på henne blev både vi och hon så så glada, ❤️
Jobbig vecka, hjärnan vill ut och gräva, räfsa, bada men idag är det lite kallt.
Hoppas vi får hem vår kisse, läkaren ringer efter rond och då är tanken att vi hämtar i em. Mycket ensidigt inlägg! Kram 🥰