Idag firar jag tre månader som nykter. Att ha uppnått denna magiska gräns firar jag med att skapa en ny tråd. Jag är ju flitig besökare i andra trådar och rätt nöjd med det, men ibland kommer jag på saker och funderingar som jag vill skriva om och som inte riktigt passar i andra trådar så för sådana tillfällen vill jag ha en egen tråd även om jag nog även fortsättningsvis kommer att hänga hos Stigsdotter, Dompa, Lilja, TP och alla ni andra härliga människor på forumet.

Jag kallar tråden för filosofiska rummet eftersom jag gillar att filosofera och fundera och det nog kommer att bli en del sådant snack framöver. Men idag hinner jag inte på grund av studier. Känn er som hemma så länge. Det blåser friska vindar i mitt filosofiska rum. Det är högt i tak och jag har tunna, vita sidengardiner som fladdrar i brisen. Det doftar gott av syrén och jasmin. Fåtöljerna är mjuka och sköna och jag har bullat upp med hemlagad saft, kaffe och yogite. Det finns pappersnäsdukar också om nån vill sitta här och gråta ut och i hörnet hänger en boxboll för den som vill avreagera sig. Bokhyllorna är rätt tomma än så länge, men om jag känner mig själv rätt kommer de snart att fyllas.

Så välkomna hit!

Nynykter som nu går in i fjärde månaden

Nynykter

Tack Kalla för den fina dikten! Den passar bra här inne. Och Lilja, för att fira din kärlek har jag köpt tre liljor och ställt dem i en vas av klart glas. Liljorna är är svagt rosa och saffransgult frömjöl faller ned på bordet. Den mättade, söta blomdoften sprider sig i rummet.

Kram från Nynykter

Dompa

Bara mig och Nn emellan; en "stunt" är er handling som man utför enbart för att fånga omgivningens intresse. Den är alltid opåkallad, tar ingen hänsyn eller notis, alltid extrovert, oftast tragisk och självförstörande. Oftast oönskad...men oj, satan vilken uppmärksamhet man får. Men i långa loppet så bryr sig ingen....

och dricker ... kaffe i tidigaste gryningen. Det passar sig inte riktigt med kaffemugg här ... men jag väljer finmuggen från NK som jag fick av vännen med exklusiv smak. Fönstret är på glänt och det är kyligt ute så jag tar en av de tunna filtarna från korgen och sveper in mig. Grönskan utanför är nästan överväldigande och fåglarna börjar sjunga - jag tror bestämt att jag är nära miljonprogramområdet för unika fågelholkar - det verkar som alla är bebodda nu. Nu lutar jag mig bakåt, vilar benen på fotpallen, lyssnar på fåglarna och väntar på solen. / mt

Nynykter

Javisst är det fint med de färgglada fågelholkarna utanför? Många små gäster har de fått också.
Att du ät så tidigt uppe?
Psssst, Dompa förresten, tack för ordförklaringen. Nu lärde jag mig något nytt.
Jag slår mig ned här hos er med en stor kopp te.
En fin och nykter dag önskar jag er alla!
Nynykter

Nynykter

Sonen: ska jag säga vad jag uppskattar mest hos en människa? Det är godheten. Snällheten. Jag bryr mig inte om nån bara för att han har en massa OS-medaljer. Fast jag skulle inte vilja va ihop med nån som är jättekorkad. Inte med nån som heter tror att USA:s president heter Brad Pitt.

Dompa

Klok som morsan sin! Kryper opp i "min" soffa och sluter ögonen. Idag sitter även lilleman Nn här en stund... En ny generation filosofer. Lyssnar på er andra. Önskar Godnatt... Men inte adjö...för imorgon ses vi ju igen.

Nynykter

Oj jag blev avbruten
Jag tänkte återkomma till det där att barn är så smarta. De krånglar inte till det så mycket som vi vuxna gör.
Nu har jag talat med yngsta dottern också om mitt drickande. Hon såg att jag var inne på det här forumet och sa
-Men mamma, du är väl inte alkoholist?
Jag sa som det var att jag hade druckit för ofta och för mycket och att jag använt alkohol som avkoppling. Däremot berättade jag inte om hur det eskalerat, att jag hade minnesluckor och så. Jag vet inte om jag kommer att berätta det heller.
Nu är det bara sonen kvar, men det här med att berätta för barnen känns inte så laddat längre. De verkar inte ha reflekterat.
Kramar från Nynykter

Nynykter

Inatt drömde jag att jag drack rödvin ur dricksglas vid mitt skrivbord på jobbet. (Mysigt värre!). I drömmen kände jag på ett väldigt påtagligt sätt hur alkoholen spred sig i kroppen , från magen ända ut i fingertopparna och tåspetsarna. Men det var inte en behaglig, värmande känsla, utan jag kände att det var ett gift som sipprade ut i kroppen och fick den att domna. När det nådde hjärnan och jag kände domningen insåg jag vad jag hade gjort, att jag hade förgiftat mig själv. Jag visste inte hur jag skulle kunna ta mig hem och tänkte samtidigt på att jag brutit min fina svit av nyktra dagar.

Behöver jag tillägga att det var skönt att vakna?

Nynykter

Stigsdotter

Kände ett styng av rädsla där när det spred sig upp i hjärnan din - tänk om något går sönder?! (ja det gör det väl också ?). Jag har läst här att många drömmer att de dricker och vaknar med panikkänslor, eller vaknar och känner sig bakis fast man inte druckit något. Märkligt!

Har du tänkt en brasa i rummet idag? Det blir lite kyligt när det regnar men det är mysigt när vattnet drippdroppar på daggkåpans blad utanför fönstret.

Nynykter

Ja, nu blev det faktiskt lite småkallt. Jag har en stor öppen eldstad som tur är. Nu har jag gjort upp en brasa av björkved som brinner vackert och lugnt utan fräsande och sprättande. Jag sitter i en av öronlappsfåtöljerna och tittar på den rogivande elden. Liljas liljor har slagit ut helt. Blommorna är enormt stora och kraftigt rosa med mörkrosa prickar på kronbladen. Påminner nog om Magnolias fågelholk.

Kram från Nynykter

ewazebra

Tack för att du öppnade/inredde det här rummet. Brasa, mjuk matta och omfamnande väggar med sköna textiltavlor.
De vackra och väldoftande blommorna.

Nej, det värsta den här veckan är inte att jag druckit lite vin. Det värsta är att min dotter är narkotikamissbrukare sedan länge och kommer förmodligen aldrig ur det. Och efter den senaste kontroversen inser jag att jag inte längre vill ha med henne att göra. Jag blev så förbannad. Fan! Hur kan man vara så taskig och hård som morsa? -Jag måste rädda mig själv. Jag har försökt under så många år att rädda och stötta henne. Men jag driver bara mig själv in i djupet. Jag kan inte rädda henne.
Och när jag blir arg tar jag vin för att lugna ner mig...SUCK

Tack för att jag fick komma in och prata av mig. Det här är så skämmigt att det bara är några få nära vänner som vet hur det ligger till.

Dompa

Stanna här och vila...prata med oss. Jag sitter också här inne eftersom jag inte bryr mig om Let's dance. Jag gillar ro.

Lider med dig. Skämmigt är det inte...att du känner vad du känner. Jag förstår lite av vad du känner...har en ngt liknande med min fru....där jag har gett upp. Men man kan inte jämföra styrkan i kärleken till en partner mot det vad man känner för sitt barn. Men det är ju inte din dotter längre...ngt annat har tagit över. Så tänker jag.

Berätta mer om du orkar...annars sitter vi bara här tillsammans och tar in den ro Nn har skapat...

ewazebra

Jag har varit i forumet ett tag. kanske ett par månader. Men har inte orkat tagit upp det här med min dotter tidigare. Det är för mycket.
Jag mår så jävla dåligt. Och nu häller jag upp et glas vin...
Fem mycket nära anhöriga har dött alldeles för tidigt (och jag är inte flykting från något krigshärjat land, jag är vanlig svensk) och hon lär bli nästa.Om det inte blir jag, om min lever tar för mkt stryk. Utåt sett har jag det så jävla bra. Men inåt är jag en trasa.
Tack för att jag fick lite ro i rummet. Ska snart sova, sov nästan inget i natt.

Dompa

Varför skulle du ha tagit upp din dotter? Först måste man känna sig trygg...innan man lämnar ut ngt så privat som orsaker till varför livet gör så djävla ont. Jag är glad att vi vet nu... Förstår ju att vi inte kan hjälpa men vi kan ha en ärlig dialog. Tack för att du delade med dig. Det får en att se lite klarare på vad som faktiskt betyder ngt.

Du måste känna dig helt maktlös och att så många i din närhet redan har dött för tidigt gör ju inte ditt bagage lättare att bära. Inget man virkar bort direkt. Jag förstår även vinglaset...visst, det hjälper ju inte annat än för stunden...men jag förstår att du har det i handen. Jag förstår varför du kanske försvann ett tag...våra självförvållade besvär måste ju te sig som en fis i rymden.

PiL

...och radioprogrammet i P1 med samma namn är ett säkert kort. Ewa, beklagar sorgen. Själv har jag träffat ett par totalt utdömda narkomaner resa sig, hoppas din dotter sällar sig till den skaran. Dompa, begreppet "virkar man inte bort" är helt klart en raket på min inofficiella lista över sköna uttryck! Ha en bra kväll!

PiL

Femdubbel post... Eventuell kandidat till dagens I-landsproblem men att radera inlägg helt vore en önskvärd funktion, ibland hänger sig uppkopplingen och man trycker instinktivt som en idiot och vips så blev det så här. (Lyckligtvis nykter idiot dock :-)

Stigsdotter

...det måste vara fruktansvärt att se sitt barn försvinna bort dit där man inte kan rädda henne, kan inte ens förstå hur ont det måste göra. Ta hand om dig!