Här bland alla inlägg känner jag igen mej. Så mycket att det gör ont i hela mej.. Hur mycket ska alkoholen få kosta? I mitt fall blir det snart hela mitt liv med mannen jag älskar som nu tyr sej till en annnan. Hur kan man hamna där? Så mycket kontrollbehov och svartsjuka från mej när jag varit påverkad som under så många år sakta, sakta fått honom att hitta nya vägar. Såklart. Vem står ut med en full fru som rotar i datorn och mobilen för att hon tror att hon är på nåt sjukligt smart spår.. Otaliga är dom morgnar jag vaknat med en ångest utan like, otaliga gånger har jag klarat mej. Någon skriver om det där att "städa upp" efter sej dagen efter.. Om jag känner igen det. Först ångesten, sen lättnaden att man lyckades dölja sitt rotande trots en praktfylla, sen städandet.. Överdrivet glad och hurtig. Med ett huvud som bankar och kanske efter att man tvingat upp en spya.. När han så då gick hemifrån i höstas ställdes allt på sin spets. Efter 32 år, vi var bara fjortisar när vår saga började.. Men då händer det nåt konstigt. Jag dricker "lagom". Finns inget mer att bevisa, bara sorg.. MEN, jag dricker. Vinet lugnar oron över var han är, med vem, blir det skillsmässa till slut osv... Det är högst troligt att det blir så men jag har ett förödande hopp kvar..
Samtidigt har jag tagit tag i så mycket saker, går en utbildning för att se varifrån mitt beteende kommer. Tagit tag i gamla vänner. Jobbet går åt rätt håll. Livet är fint. Förutom sorgen som behöver sina glas vin. Och mer om det är middag nånstans.
Jag är riktigt rädd att det här blir min nya "lagom kompis". Jag har aldrig varit ensam förr. Någonsin.
Hur bryter man?

kalla

Borde du inte söka hjälp nu innan du går helt sönder, man kan inte klara allt själv. Vårdcentralen brukar vara duktiga på att se till att man får rätt hjälp. Hoppas det känns lite bättre i dag//Kramar och styrka

Dompa

Du får aldrig tro att du inte duger hos oss bara för att du tröstar dig med vin. Vilka tror du vi är? Vi är ett gäng alkoholister. Vi vet precis vad du går igenom när det gäller dricka biten. Det är svårt att låta bli...och du går igenom det ena värre än det andra. Ingen dömer dig för att du dricker. Dessutom BEHÖVER vi dig!

Det är resten jag är orolig...du går sönder. Tycker Kalla är inne på rätt spår. Du ska nog försöka få hjälp. Jag vet...inte orkar du med ännu ett "måste" i ditt liv. Ännu ngt du ska klara av alldeles själv. Men tänk på det...vägra gå under.

Önskar jag fick sitta hos dig ett par kvällar och bara hålla om och prata. Jag tycker så mycket om dig. Kramar om dig. /R

Stigsdotter

...de säger det så bra och jag håller med om allt, tar över kramandet när Nynykter fått träningsverk i armarna.

Beställ tid på vårdcentralen. Gå till doktorn, sätt dig på en stol och säg att du behöver hjälp, att du har det jobbigt i livet just nu och att du tycker att du dricker för mycket alkohol.

Det behövs inte mer, jag lovar (kan jag ju förstås inte göra men det funkade för mig!). Läkaren hjälper dig att träffa någon att tala med, kanske finns det en beroendemottagning där du bor där du kan få hjälp. Tänk alla fina skattekronor du betalat in - nu är det pay-back time!

Mina varmaste kramar får du, du fixar detta! Vi faller alla emellanåt men vi hjälper varandra upp igen! kom igen, släng ut det som finns kvar i flarran!!

lessenfrun

Jag får ju hjälp...den finaste läkare man kan tänka sej.
Fantastisk terapeut har jah med...plus min knasskola;)

Men det hjälper inte mot krossat hjärta.

Nu är det slut det som blev kvar från festen.
Så jag försöker igen..

Kramarna känns!

Dompa

Nu när du har en bra läkare och dito teraput, en spännande knasskola. Då verkar det som det enda som återstår är tid. Inte mycket till tröst där...men jag vet att tiden går och allting bleknar till slut.

Mot ett krossat hjärta finns det ingen bot...inte ens vin. Förutom den förbannade tiden... Men det vet du ju. Fortsätt kämpa på. Umgås med dina vänner IRL...tycks som det brukar bli mindre då. Häng här med din forumfamilj och det kollektiv som avgudar dig...som vägrar se dig gå under.

Jag vill också ge dig en lång kram. Bara hålla länge, länge och inte släppa dig.

kalla

Hoppas du inte blir ledsen eller arg,men har du berättat hur du mår? Många gånger går man till läkaren och då blir man ju så himla hurtig (kanske bara är jag :-D ).
Det är ju svårt att få hjälp om man inte är ärlig, sen hjälper ju inget mot krossat hjärta men men man kan ju få hjälp att öppna ögonen och hantera verkligheten.

Men skickar så mycket kramar, styrka, stolthet och några goda skratt//Kram kalla

lessenfrun

Nu är papperen postade. Känner,... ingenting.
Det blir nog rätt så djävla genomvidrigt att vakna imorgon däremot.. Dom där första trevande sekunderna.. innan man minns.
"Just ja, mitt liv är ju genomtrist..." Det gör ont.

Nu ska jag kräkas lite i min blogg! (bra terapi som jag sysslat med sen det hände. Inga B-kändisbilder eller mode, bara tankar..)

Kram på er. Länge.

Dompa

En blogg utan B-kändisar och mode känns uppfriskande. Dessutom är det ju en bra terapi att skriva av sig...

Mina papper är ju också postade...men i mitt fall var det annorlunda. När J lämnade mig blev jag först förkrossad för att bara ngn dag senare inse att det var det bästa som har hänt. Nu talar jag inte om förnekelse...utan det kändes verkligen så. Hoppas du en dag kan känna ngt liknande...inte att det var det bästa som kunde hända...men att det inte heller var det värsta i ditt liv.

Nu får du en låååång morgonkram som jag åtminstone hoppas tar dig fram till lunch...och en snus i nacken...sorry kan inte låta bli. Mmmmm...känner du hur mina whiskers kittlar?

PS: Har du kvar räven?

Stigsdotter

...kan inte ens föreställa mig hur det känns att posta just de där pappren! Men, hela ditt liv är inte genomtrist, det är bara ett steg på livets stig. Nu ska du se framåt och ta hand om dig själv och bli frisk. Om en dörr stängs öppnas genast en annan - det tar bara lite tid innan man känner vinddraget från den nya dörren :-)

Varma kramar!

Dompa

...vill se hur dagen har gått? Glöm aldrig att du har en ny familj här som tycker om dig. Även om det inte är samma sak som IRL. Eller kanske är detta IRL. Fenix skrev så klokt om det i Filosofiska rummet...att vårt sanna jag bor i våra hjärnor/hjärtan. Fast han uttryckte det bättre.

Lämnar en lång kvällskram, stryker din kind och släpper dig inte. Din R

Stigsdotter

....det är ju så sorgligt med djuren, när de försvinner. Det är nackdelen med att skaffa djur (eller kanske relationer överhuvudtaget?) Man blir ledsen när de tar slut.

Är kisse gammal, har hon i alla fall haft ett gott liv med mycket bus?

Usch, jag vet hur det känns. Kram.

Stigsdotter

...lite kallskuret tills ikväll, ifall du är ledsen och inte orkar laga till något när du kommer hem till tomma huset. Kanske vågar sig räven fram lite oftare höll jag på att skriva, det var väl knappast den som var rädd för kisse utan tvärtom i så fall. Kram på dig i alla fall!

Dompa

...från mig med. Ett älskat djur är som en familjemedlem. En trevlig familjemedlem som alltid älskar förbehållstlöst. Jag lider mig dig. Ät Stigsdotters kallskurna...dela med räven. Fanns där inte även en kanin? Skaffa facebook raring, så vi kan prtata lite skit! Håller om dig! Din R

lessenfrun

Märklig kväll..
vi åt med barnen, tittade på fotboll (han har skickat papper men jag är cool..)
Sen tog mennen Kisse med sej för ett dygn med henne själv. Sen är avlivning inbokad.
DÅ, börjar mina tankar gå om att det kanske är henne vi ska ha delad vårdnad om..?
Kanske funkar hon inne ändå??

Beslut är med andra ord inte min stora grej i livet.. Eller Hopp kanske är min stora grej...
Att allt ska lösa sej. Vi får se.

Tog två röda till fotbollseländet. Thats it. Nöjd och för en gångs skull inte genomlessen :)

Kraaam!

Dompa

Det finns hopp...så där känner du inte fel. Hopp om att en dag är du glad. Kanske även hopp om kisse. Vad säger mannen om delad kissevårdnad? Känns ju galet att hon ska bort om hon inte är toksjuk. Två glas bara...det är inte heller illa pinkat. Tror på dig min vän. Nu tar vi ännu en dag och bara överlever. Regn och skit i min landsända...så jag ska jobba hela dagen. Hoppas jag ;-)
Försök och plocka fram den sanslöst roliga lessenfrun idag. Den bästa hämnden är att inte bry sig...det gäller både skitliv och exmän!
Godmorgon kram/R

lessenfrun

Nä. Det blev inte mycket humor.
Dottern kom åtta i morse med 2.1 i blodet.
Kollat fotbollsmatch i Stockholmspark.

Tänk att jag bara sov en hel natt utan att känna varningsklockor..
Jag hade för en gångs skull en lugn kväll igår med mannen. Samtalade, han tog kisse med sej som jag skrev.. Kände ett skumt harmoniskt lugn.
Men nu fattar jag, min roll är att ha koll på annat än mej själv och jag tror fan jag börjar bli bitter.

Men jag älskar den ungen och imorgon blir det MU, på riktigt allvar.
Hon ska räddas.

Jaha, o vad gör ni i midsommar da? ;)

Dompa

Känner mig enfaldig. MU...missbrukande unga? Klart att flickan ska räddas och klart att du känner dig bitter. Nu räcker det för din del! Sitter och tittar på en film om alkoholism. Urfånig...från vuxen/alkis synpunkt. Men säkert "nyttig" för mina ongar. Nu kräver du hjälp av mannen! Din roll är inte att ha koll på allt själv.
Kram/R