av Dompa

Hej! Mitt nick är efter en mousserande dryck. Djävla illa valt, då jag själv mest kan liknas vi en avslagen mellis. Jag är halvny här. Har hukat under en stark kvinna vid namn lillablå på anhörigsidan. Men nu tror jag mig vara redo. Jag måste vara det. Min historia är på inga sätt unik. Ni kommer dessvärre ändå få ta del av den. Just nu behöver jag bara lite teknisk support och sen följer booooooring./R

Dompa
lör, 2012-07-21 - 07:25

Villervalle; Jag säger som PP! Tack för att du delade denna tragiska händelse med oss. Starkt av dig. Nu ser vi än en gång vad drycken gör. Din semester...din frus semester. Fy fan. Men nu fick du det bekräftat än igen...vissa av oss ska inte dricka. Det där med att checka in på hotell - jag körde ju samma variant - för att få hänga med älskarinnan i fred. Så djävla sjukt beteende. Men nu tar du nya tag. Visar dig själv och hustrun vilken shysst kille Villervalle innerst är. För du verkar ju bright...av dina inlägg får jag den känslan.

Själv trotsar jag mig dataförbud...loggar in trots semester. För jag har insett att jag är alkoholist året om. Behöver påminna mig själv. Därför har jag även besökt AA tre ggr senaste veckan. Ville verkligen ge det en chans. Två inhemska möten...tycktes inte finnas några riktiga alkies där. Inte den norrländska ligan om man säger så. Kände mig helt off. Pallrar iväg till ett engelskspråkigt möte. Där ska det väl iaf finnas hardcore alkies? Jodå, det fanns det. Men jag var ändå inte nöjd...någonting hos AA skaver i mig. De gör ett fantastiskt jobb och jag vill absolut inte avskräcka ngn från att gå dit. Men mig passar det inte. Det kan vara kramarna...det kan vara GUD. Nu har jag iaf prövat. Blev så rädd efter min resa. Att det var så djävla lätt att skita i allt. Nu skötte jag ju det "snyggt". Ongarna slapp se, syrran fick några semesterdagar förstörda, farmor blev ledsen; Alla minnen av min druckna farsa blommade upp.

Just idag är jag trygg i beslut att inte dricka...men vem vet hur det blir imorgon, eller ikväll? Gillar Pianomannens liknelse vid den stängda dörren...så vill jag se det. Inget lås...bara en djävla järnvilja som gör att man inte sliter upp den. Men jag funderar osunt mkt kring drickandet. Kanske för att vi bor så nära turiststranden och jag ser fulla människor varje dag. Intalar mig själv att detta är friska människor. Att de bara super till på semestern när de är plakat klockan elva på förmiddagen på beachen?

Men jag känner sorg över den stängda dörren - så sjuk är jag. Jag känner sorg över att AA inte var min grej. Jag känner glädje över forum...Tack gode tur för att jag hittade hit. Ta hand om er. Drick med förstånd ;-) /R

Villervalle
lör, 2012-07-21 - 08:30

Ja, beteendet är ju helt sjukt så det är ju bara att acceptera att jag inte kan dricka alkohol längre. Det är ett stort steg att ta när man druckit mer eller mindre hela tiden i olika mängder sedan man var 13 år och det är ju konstigt att kroppen inte tagit mer stryk än den gjort för jag har fortfarande en god fysik fast jag är 57. Hur skall man då gå tillväga? Ja forumet har gett mig väldigt mycket och fick mig att minska rejält och avståndet mellan de riktiga bläckorna blev längre, men jag vill helst inte ha några bläckor alls i framtiden.

Jag har blickat tillbaka en del och en del saker skrämmer mig rejält. Jag jobbade i Ukraina under tiden och där dracks det rejält hela tiden med affärs bekanta och med vänner på fritiden. Jag försökte låta bli under en period och förde då dag bok över mina dryckesvanor och när jag ibland läser detta så är det ju inte klokt hur mycket det kunde bli under en månad och det var då jag lyckades hålla upp en månad under förevändningen att jag hade lever inflammation, (vilket jag kanske också hade).

AA, ja det lockar mig inte heller efter att jag har läst en del negativt om deras program och att kramandet skulle kunna vara en grundläggande del av behandlingen ställer jag mig också undrande till, (jag har svårt för kramande av människor som inte står mig nära), men för andra tycks det ju funka bra, (ADDE skriver ju hela tiden hur mycket han längtar efter att få åka på konferens och kramas ;-)

Jag tror jag ska börja med dagbok igen som ett första steg, så jag kan skriva ner mina dagliga funderingar och sedan kunna gå tillbaks igen och läsa när suget kommer. Hjälper inte detta så får jag väl ge AA en chans eller så kanske någon form av terapi skulle göra susen, vem vet.

Ha det Gött!

Stigsdotter
lör, 2012-07-21 - 23:51

Vi som "känner varandra" härinne kan väl få cyberkramas i alla fall ;-)

VV: tack för att du delar med dig av din historia, vi lär oss massor av den. Förlåt för att jag skrattade lite när jag läste, men det var mest i igenkänningens anda - den där självömkan som är så typiskt för oss alkisar "det är minsann ingen som bryr sig om oss, kan lika gärna ta in på hotell" o.s.v.

På tal om AA: man måste inte kramas, mitt intryck är att man kramas om man känner varandra. En gång fick jag sällskap med en av tjejerna från mötet, vi pratade en stund medan vi väntade på tåget och när hon skulle gå frågade hon om jag ville ha en kram, det var rart tycker jag. Man slänger sig inte bara om halsen på varandra hur som helst :-)

När det gäller gud tänker jag så här: det är ju ett faktum att väldigt många hardcore-alkisar och narkomaner har blivit hjälpta av 12-stegsprogrammet där "en högre kraft" eller "gud, som jag uppfattar honom" är en del av konceptet. Det är ju knappast jättemånga av dessa som var troende eller religiösa när de kom dit, kan de ta till sig detta budskap ska väl jag också kunna göra det? Jag har varit på flera möten där folk beskrivit sin egen skepsis inför detta med "gud" som de ju inte tror på, och att de till sist fattat det där med "som jag uppfattar" - den högre kraften kan vara precis vad som helst det behöver inte vara en särskild gud! Det kan vara kraften i naturen, i detta forum, kärleken från barnen. En kvinna berättade att hon pratade en stund med HK varje morgon (vem fan är den där HK minns jag att jag tänkte halva mötet, men fattade till slut att det var den Högre Kraften, vad det nu var, för hon ville INTE kännas vid någon religion whatsoever) Nå, bara det funkar. "Var och en blir salig på sitt" som min kära morfar brukade säga ;-)

En annan sak, jag har tänkt lite samma sak som både VV och Dompa beskriver: det är fel på de människor som sitter på ett möte, antingen är de för mycket alkisar eller så är de för lite alkisar som D beskriver. En av mina favoriter är att jag tyckte det var en sunkig lokal, så till de mötena slutade jag gå.Till slut hittade jag en grupp med bara tjejer och när jag berättade om detta, att jag hoppades att jag skulle trivas i deras grupp därför att jag upplevt än det ena än det andra på andra möten så var där flera som skrattade igenkännande: detta är ju en del i vår sjukdom, precis som att vi hittar ursäkter och förklaringar till att dricka så hittar vi ursäkter till varför vi inte skall delta i än den ena än den andra behandlingen till exempel. Eller ett AA-möte.

Jag tror det är väldigt viktigt att ge akt på sig själv och att genomskåda sina egna dåliga resonemang - det gäller att överlista den lille alkoholdjävulen :-)

Dompa
sön, 2012-07-22 - 06:08

Givetvis har min ljuva duvfa så rätt. Ursäkterna man hittar för att inte gå. Jag hakar upp mig på orden allt för lätt. Jag ser GUD när det är meningen att att jag ska se den högre makten som jag uppfattar den. Givetvis är det ett alkisknep...här nere i Italien går jag i kyrkan varje söndag utan att störas av GUD. Visst är det pga av farmor men jag gillar det faktiskt. Sitta och inte lyssna på latinet...bara låta tankar fara. Rofyllt på ngt sätt. Så att jag inte pallar den anglosaxiska guden är är ju en lögn...det med. Det är ju bara ord. Men fortfarande frånsett GUD. Något hos AA skaver i mig. På de möten jag har varit på så vill folk slänga sig om halsen på mig. Anar att jag bara hamnat i "fel" grupper. Precis som Dufvan skriver; Ursäkterna är många. Ska iaf ge det en chans till. Nytt engelskpråkigt möte imorgon...och jag ska gå. De inhemska däremot...folk där har problem med alkoholen...men i mina ögon dricker de inte. Två tre glas vin. Vad är det? Men jag fattar ju att det stör deras världsbild och är för mycket för dem. Men bland framför allt engelsmännen passar jag...fy fan vad de har supit. Kanske är det känslan av att inte vara värst som jag gillar.
Nej...jag vet inte. Men en chans till ska jag ha/ta. För jag vet inte mycket men jag fattar att jag är sjuk.

Givetvis ska vi som "känner varandra" cyberkramas. Hade jag inte fått en kram av Dufvan hade jag antagligen blivit förnärmad! Vi är ju för fasiken trolovade ;-). Ta hand om er mina vänner! /R

Villervalle
mån, 2012-07-23 - 05:16

Tack för kommentarerna angående AA, Stigsdotter. Du och Dompa är några av mina favoriter här inne, dels för att ni skriver kloka saker men också för att ni verkligen engagerar er och är inne och stöttar de flesta om ni kan.

Angående AA så har jag som sagt inga erfarenheter själv men jag har inga som helst problem med att Gud är med på ett hörn eftersom jag själv är troende, (dock såg han ut att ha övergett mig sist, eller också hade han tröttnat på mig ett tag :-) )

Just nu har jag ingen möjlighet att gå på några möten eftersom jag jobbar i ett land där man inte konsumerar särskilt mycket alkohol och då finns det inga AA, så jag får försöka klara mig själv. Jag har dock gjort ett stort framsteg. Jag jobbar mestadels ute i väldigt avlägsna trakter i 3 veckors perioder och då brukar jag bunkra upp med ett par buteljer whisky och ett par flak öl. Det gjorde jag inte denna gång. Jag tog inte med mig något alls, men i takt med att avfärden nalkades så började kroppen tala till mig och sa; "Men det fattar du väl själv att detta inte kommer att gå. Du kommer ju få spader om du inte kan ta ett par whisky och några öl på kvällen". Men då började jag resonera med kroppen och sa: "Ja det kanske är sant min vän, men denna gången bestämmer jag och så får det bli".

Sedan funderade jag på vad jag tyckte om att dricka när jag inte drack alkohol och då brukar det bli Pepsi, så sagt och gjort. Nu är jag på treveckors jobb tur med bagaget packat med Pepsi och hitintills har det fungerat förträffligt.

Sköt om er och Ha det Gött!

Dompa
mån, 2012-07-23 - 06:35

Klok är du Villervalle. Jag gillar dina inlägg. Anar en mycket smart man bakom alkoholisten ;-). Tack för komplimang by the way. Exakt så uppfattar jag Stigsdotter. Hon stöttar alla...kloka formuleringar. Att jag skulle kvala in i samma liga är en riktig boost för självkänslan. Den självkänsla som jag kommer behöva mycket av idag. Ska nämligen på intervju...se om jag kan omvandla min plan om att rädda ongar från Norrland till verklighet. Nu är det iof. sig samma koncern som jag redan jobbar inom...men nervig är jag. Som satan. För ett halvår sedan hade min tröst/belöning varit en stor whisky när jag kom hem. Nu blir det ett AA möte...men jag -envis som den åsna jag är- hävdar att detta kan bli det sista AA mötet. Någonting på mötena lämnar en sur smak i munnen...och blir det inte bättre denna gång så kanske jag ger upp. Jag skulle vilja påstå att en känsla av självgodhet frodas där. Eller så är det jag som är självgod...som tror mig klara mig utan dem. Inte en djävla aning...som vanligt fattar jag noll.

Håll iaf. tummar och tår för mig idag. Vill ha denna tjänst. Hur det blir sen med J och barnens avstånd till henne...ja, det har jag ingen tanke på. Självisk? Yep!!! Men det kanske ger sig? Sköt om er därute! /Dompa

PS: Eftersom jag ser allt i "bilder" så ser jag även Villervalles väska i tullen. Pepsi för en storfamilj! Men det är rätt tänkt. Nu blir jag ju nyfiken på vad det för håla du jobbar i...där inte Pepsi finns.

Villervalle
mån, 2012-07-23 - 07:14

Jag har bostad i Sverige men bor utomlands i långa perioder och just nu bor jag under ett år i detta avlägsna land. Här finns förstås Pepsi men inte så stor tillgång på alkohol, men som utlänning kan man förstås köpa hur mycket som helst.

Håller tummarna för framgång i din intervju. Jobba med det man trivs med är en viktig hörnsten för att må bra och då är det också lättare att klara av vardagen. Du får jobbet. Jag är lite synsk också ;-)

Ha det Gött!

Dompa
mån, 2012-07-23 - 11:58

För din tro på mig. Vet du? Jag fick faktiskt jobbet...bara rakt av sådär. Trodde jag skulle få plågas i minst en vecka. Men jag fick det direkt. De imponerades av mina "språkkunskaper" för att jag kan finska och svenska. För mig blir det lite festligt; Kan inte alla människor svenska? Men det underliga är att direkt efter mötet ville jag verkligen "belöna" mig själv. Sneglade på uteserveringarna i storstan...men där skulle jag väl få sitt nu? Jag som landat ett jobb? Så sjuk man är. Tog mig iaf. samman och åkte hem till farmor. Men det är tokigt hur knäppt jag tänker. Jag vet ju att jag inte kan belönas med en drink på uteservering...men ändå blommar tanken upp. Nu är jag ännu mer övertygad om att jag behöver AA-mötet ikväll. Skit samma om de andra vill kramas...det blir ju ändå nyktra kramar. Jag får ta det. Men livet? Anar att jag gör allt fel. Alldeles för många förändringar under mitt stapplande första halvår. Precis emot regelboken. Men samtidigt känner jag att jag behöver dem...förändringarna. Ska inte sälja hus och hem än...men åker upp en vända till Sverige med dottern Strawberry nästa vecka. Nu fan ska vi packa. Killarna vill inte hänga med. Det finns inte ord för hur jag älskar min lilla tuffa tjej...vilket djävla lass hon drar trots sina ynka 11 år. Men jag vill ändra på det...ge henne en barndom igen. Att hon ska behöva rodda för mig och även J är så sjukt. Anar att det är kvinnans lott. Nu spånar jag om allt annat än alkohol...men detta är ju min dagbok...så jag får ta det. Ja,ja livet flyter på. Nu blir det lite beach, lite AA och imorgon börjar jag leta bostad. Det ska väl gå det med. Ta hand om er mina vänner. Ni betyder mkt för mig. /R

PersonligaPersson
mån, 2012-07-23 - 12:02

Det blir så platt med bara snack om alkohol. Det som hjälper är att se hur andra trasslar runt med sin liv utan alkohol. Inte bara själva alkoholen. Tack!

Vad spännande det låter med nya utmaningar. Är riktigt avundsjuk. Nu har jag det dåligt igen med frugan. Våra totalt olika drömmar om hur framtiden ser ut stör mig något så enormt. Och då stör jag mig på allt hon gör. Vill bara säga åt henne att sticka iväg och leva sitt liv som hon vill någon annastans, med någon annan. Men jag vet att det går över...

Villervalle
mån, 2012-07-23 - 15:10

Jag tror det är viktigt att hitta nya vägar i livet samtidigt som man lagt av med alkohol. Det ger ju dig också möjlighet att fokusera på nya spännande saker i stället för att trampa på i gamla hjulspår och komma hem till det gamla invanda alkoholspöket, men det är ju viktigt att ungarna tycker det åtminstone tycker det är nästan lika spännande. Nu vet jag ju inte om du kommer att flytta till en annan landsända eller bara en bit bort.

Ja, man kan väl diskutera andra saker här om intresse finns, alla har vi väl erfarenheter av lite av varje och inte minst äktenskaps problem. Sitter själv i ett val eller kval om jag vill fortsätta att leva med min fru eftersom vi liksom lever parallella liv och då kan man ju lika gärna fortsätta med det fast utan att vara gifta.

Ha det Gött

Stigsdotter
mån, 2012-07-23 - 16:25

Trevligt med komplimanger, bra för självkänslan :-) Jag tycker att det hjälper även mig själv att sätta ord på tankarna och att försöka stötta andra. Sedan inser jag ju ofta att det blir väldigt mycket "lättare sagt än gjort" för min egen del men då har jag åtminstone orden på skärmen och kan gå tillbaka till mina egna råd och tankar och kanske dra lärdom i efterhand om du förstår.

BRA att du talar med dig själv och din inre alkoholdemon! Låt honom/henne inte vinna, som sagt, det är DU som bestämmer!

Stigsdotter
mån, 2012-07-23 - 16:38

...den katolska kyrkan är väl ändå... nä, nu ska vi inte ge oss in i några teologiska diskussioner. Slutsatsen torde ju ändå bli densamma ( i mitt sinne i alla fall) : man plockar det man behöver och mår bra av. Om man tycker att det är rofyllt att sitta och slölyssna på en obegriplig mässa i en vacker kyrkosal, ja men då ska man göra det. Om du känner efter riktigt ordentligt ska du se att du förnimmer något slags högre väsen därinne, ett lugn, en kraft, gud, whatever - öppna ditt hjärta bara :-)

Apropå AA igen, det kan självklart vara så att en grupp är mer eller mindre "frisk" som någon uttryckte det. Sedan är det dock så att man ska försöka bortse från personerna, deras yttre, deras sätt att föra sig osv. Det finns en tradition inom AA som manar till "princip före person". Rätta mig om jag har fel någon som vet bättre men jag tolkar det som att man skall ta till sig ett budskap från någon som delar med sig utan att hänga upp sig på hur (man själv eventuellt felaktigt tror att) personen ifråga är.

Att tänka att några inte har problem för att de dricker två tre glas vin? Ursäkta om jag låter lite brysk här nu Dompa men du har ingen aning alls om hur de har det! Att gå på AA-möte är väl inget man gör för sitt höga nöjes skull, bara för att man inte har något bättre för sig?? (ja ursäkta till den det berör, kan man kanske visst göra, men ni förstår vad jag menar ;-)

Nu ska jag kuta iväg på ett möte, i den sunkiga lokalen som jag inte gillar och där de konstiga människorna finns...

Stigsdotter
mån, 2012-07-23 - 23:04

Får nytt jobb bara så där?? Om något borde väl DET vara en ego-boost? Vad bra du är!!!! Jag tror också det kan vara bra med förändringar istället för att trampa på, åtminstone om det inte riskerar att bli något som upplevs som jobbigt så att man riskerar att åka dit igen. Personligen kan jag inte förstå hur jag skulle kunna bryta upp och flytta, tänk allt som måste fixas. Och flytta till ett annat land finns inte på kartan (hur gör man för att hitta jobb, hitta bostad, hitta skola osv osv i all oändlighet). Sådant verkar inte bekomma dig det minsta och det är ju jättebra!! Jag hoppas att min personliga oföretagsamhet är ett utslag av mitt alkoholspökessjukdom och att det kommer att försvinna så småningom.

Ett tips är att kolla med familjerätten i kommunen så att det inte finns regler om hur man får göra med sina barn, tänker att det kan finnas bestämmelser mot att fly landet med någon annans ungar... kan vara bra att kolla det först så att det inte blir surt efteråt!

Bra att du tänker på att ge lilla Strawberry barndomen åter. Elva år är trots allt inte så gammalt och man ska då verkligen inte behöva ansvara för sina föräldrars väl & ve. Lilla gumman. Jag har precis spenderat en vecka med en elvaåring, det verkar vara en sådan mitt-i-mellantid, å ena sidan är man ett litet barn å andra sidan är man väldigt stor.

Dompa
tis, 2012-07-24 - 06:56

PP och Vv! Jag tror att lätt blir så när man nyktrar till. Man börjar ompröva både det ena och andra. Tid som förr spenderades i dimman...den tiden har man nu. Och då är det lätt att man börjar känna efter. Jag vill verkligen inte propagera för skilsmässor...men samtidigt är livet för djävla kort för att tillbringas med "fel" person. Och när drömmarna inte är desamma? Mycket där ni har att tänka på killar! Sen är det ju barnen. PP, dina är ju båda så små än. Usch...inte avundas jag er. Men det kan ju lika bra ge sig! Själv har jag bara några månader kvar innan mitt äktenskap är upplöst. Visst är det sorglig att det inte lyckades...men samtidigt är jag nöjd.

Flytten går från byhåla utanför Gävle till Firenze. Jag vet inte om jag är fötetagsam. Kände mer att detta var ett måste. Och när ongarna också var positiva så såg jag ingen anledning till att låta bli. Hur det blir med J och avstånd till ongar...ja, där har de små liven fått säga sitt. J har också sagt sitt. Hon "orkar inte" vara mamma just nu. Så det blev som det blev. Hoppas jag ska må bättre i detta nya klimat. Jag avskyr den svenska lååånga vintern. Mörkret och slasket man genomlever för att få några ljusa sommarnätter med mygg och spöregn. Nej Tack! Inte mer nu. Bostad ja...det verkar faktiskt lättare att hitta ngt att hyra här än i Sverige. Den största sorgen är Strawberrys häst. Nu får hon nöja sig med ridskolehästar ett tag. Men nu ska vi äntligen skaffa en katt. Går ju inte att rida på...men en liten tröst.

Ha,ha ja den katolska kyrkan kan man nog säga både det ena och andra om. Alla skändligheter som de har utövat under århundraden. Från pedofeli till ren stöld. Men rofyllt är det att sitta där. AA-mötena är mer turbulenta. Jag är fortfarande ambivlent gällande dem. Men jag har inte uteslutit denna gång. Tycker att alla knep kan duga tills jag blir säkrare i min nykterhet. Nu ska jag ringa runt lite på bostäder...det blir bra!
Sköt om er vänner! /R

Nynykter
tis, 2012-07-24 - 10:19

Hej Dompa!
Stort grattis till jobbet och den stundande flytten! Det låter underbart att slippa mygghelvetet (passerade dina hemtrakter häromdagen :-)) Skönt också att du förhoppningsvis kommer bort från den absurda alkokulturen på jobbet i byhåla. Även om det är samma koncern kan jag tänka mig att alkokulturen är helt annorlunda i Italien.

Apropå det här med att inte ta stora beslut under första året av nykterhet. Bara du vet vad som är rätt i just ditt liv. Jag tror att verklig sinnesro kommer av att fatta beslut inifrån. Lyssna till sitt hjärta, som det så uttjatat heter. Då måste man ibland bortse från vad "alla" eller "man" eller "det sunda förnuftet" säger. Man kan lyssna och fundera och rannsaka sig själv, men det är den lågmälda, intuitiva inre rösten som har utslagsröst.

Kram från Nynykter

Tilde
tis, 2012-07-24 - 10:32

inte så mycket här men jag läser desto mer.
Måste bara skriva en kommentar här för jag beundrar verkligen din energi och din lust till förändring, att göra det bra för dig och barnen. Fantastiskt, lycka till!!! Håll dig kvar här också med näbbar o klor. Detta forum är guld värt!

Villervalle
tis, 2012-07-24 - 11:21

Du kommer att flytta till Italien. Grattis! Det kanske inte är så stor sak för er, för det verkar ju vara hemma för både dig och barnen. Det hörs också redan på dig att du fått en ny entusiasm och inte bara tänker på hängmattan ;-)

Ja, den låga intuitiva rösten. Som talar om för en vad man borde göra men som sedan försvinner och tystnar i samma takt som ruset infinner sig och sedan trampar man på som vanligt. Och du har rätt NN, ju mer jag tänker på stundande förändringar, ju mer sinnesro tycker jag mig känna.

Man får en annan skärpa när man varit nykter ett tag och orkar då ta tag i saker och ting på ett helt nytt sätt. När man tidigare kanske försökt föra saker och ting på tal som man känt har varit fel, så har det raskt avfärdats eftersom man druckit, (med all rätt). Denna möjlighet till att undkomma äktenskapliga diskussioner finns inte längre om man är nykter. Om äktenskapet är på väg att dö så har det ju samtidigt varit ganska praktiskt för motparten om den andra har problem med alkoholen för då kan dom ju göra som dom vill medan den andre får sitta där och supa med sitt dåliga samvete.

Så har jag känt det de sista åren. Jag tjänar bra och står mestadels för fiolerna utan att ha fått så mycket tillbaka. Som jag sa tidigare; det är ju ingen ide att vara gift om man ändå lever parallella liv. Jag skall vara nykter ett tag nu sedan skall jag ta tag i den andra biten. Jag har gudskelov inga småbarn längre så det jag ser det hela mer som en utmaning att ta tillbaka vad jag tidigare försakat med drickandet.

Ha det Gött

Stigsdotter
tis, 2012-07-24 - 11:32

Det kunde varit jag som skrev: "När man tidigare kanske försökt föra saker och ting på tal som man känt har varit fel, så har det raskt avfärdats eftersom man druckit, (med all rätt). Denna möjlighet till att undkomma äktenskapliga diskussioner finns inte längre om man är nykter. Om äktenskapet är på väg att dö så har det ju samtidigt varit ganska praktiskt för motparten om den andra har problem med alkoholen för då kan dom ju göra som dom vill medan den andre får sitta där och supa med sitt dåliga samvete."

Jag minns en sällsynt alkoholfri diskussion mellan mig och maken och jag sa till honom att "jag är så trött på att höra mig själv prata och säga samma saker om och om igen utan att få någon respons från dig eller att någonting händer!". Då sa han bara att när du säger de där sakerna så har du ju druckit så de betyder ingenting för mig. Bara så där! Allt jag tänkt och sagt bara sopades undan rakt av! Usch vad arg jag blev nu igen, jag hade glömt av detta lite, det är ju faktiskt en fruktansvärd sak att säga. :-(

Stigsdotter
tis, 2012-07-24 - 11:35

Att vara mamma är man från den stund knytten kommer till en vare sig man vill eller inte. Usch, mitt hjärta blöder för dina småttingar. Vilken tur att de nu fått en sådan bra pappa som ser till att göra allt så bra han bara kan! :-) pussar å kramar i massor!

PersonligaPersson
tis, 2012-07-24 - 11:53

Tänker på filmen (och boken) Jack av Ulf Lundell. Huvudkaraktären brottas mycket med det här att de smider en massa planer när de super/röker på, och att dessa planer sedan i princip aldrig realiseras. "I höst skaffar vi bågar, sen bara drar vi!" Puff, puff. Jack känner igen snacket från föregående sommar och blir fly förbannad, förvirrad. Vad lever vi för liv, tänker han, och smäller igen dörren efter sig. Han behöver luft.

Jag anser att dricker man alkohol så frånsäger man sig samtidigt rätten att bli betrodd. För mycket sägs under ruset som bara är skitsnack. Därför drunknar även sanningar som sägs under berusning. Det blir lite som Peter och vargen.

Jisses vad mycket skitsnack som kommit ur käften då man varit på lyset. Och som nyktra människor fått lyssna till...