Hej! Mitt nick är efter en mousserande dryck. Djävla illa valt, då jag själv mest kan liknas vi en avslagen mellis. Jag är halvny här. Har hukat under en stark kvinna vid namn lillablå på anhörigsidan. Men nu tror jag mig vara redo. Jag måste vara det. Min historia är på inga sätt unik. Ni kommer dessvärre ändå få ta del av den. Just nu behöver jag bara lite teknisk support och sen följer booooooring./R

Dompa

Dum titel...Hybris!!! Jag trodde jag skulle vara starkare men återfallet kom i torsdags. Nej nu ljög jag. Inget återfall kom. Jag tog ett återfall! Var hemma hos en barndomskompis som jag berättat för...han vet att jag är en alkie. Men när farsan hans skulle bjuda på hemlagat vin så lyckades jag inbilla både mig och vännen att det var ofint att tacka nej. Så jag smakar två småååå glas..."The italian way".

Nu kommer skiten. Jag sätter mig på farmors vespa - kör påverkad - till närmsta turistort där jag checkar in på ett hotell. Går ut och super hela djävla natten. Vaknar i en solsäng på den tomma stranden...minns en del. Mycket glömt, annat jag vill glömma. Sån djävla ångest att jag inte förmår mig att åka hem. Tar rummet en natt till. Försöker ljuga för farmor och syrran. Men ALLA vet jag pysslar med. Detta var inte ett extra dygn för att jag skulle få rida ut ångesten ensam/skydda ongar. Detta var ett extra dygn för att jag inte kan sluta.

Gårdagskvällen dock mkt lugnare. Sitter ensam på en krog. Ngt vinglas och sen går jag till mitt rum.

Först ville jag inte ens checka in här...för skammen! Men vart annars ska jag ta vägen? Alkisvård i Italien? Dessutom vet jag ju att iaf. en del av er förstår... Men jag fattar ingenting! Har jag verkligen inte greppat ett skit det sista halvåret? Trodde jag att jag kunde ta ett glas? Vad fan är jag för nolla? Hur kunde jag tro att jag var frisk? Detta är en sjukdom!

Dag 1/ Dompa

Dompa

Vet inte ens vilken dag det är. Återfallet kom i fredags... Talade precis med min Nonna som var tokig på mig för att jag missat kyrkan. Hon är exakt lika kristen som jag...men på många katolikers vis en enorm hycklare ;-).

Däremot gillade jag känslan av att inte ens veta vilken dag det är. Det skyller jag ej på alkohol men på semester. Ha det gott. Drick med förstånd! /R

Lelas

Buon giorno, Dompa!

Jag blir glad av att läsa att du har förstått att lögnerna gör mer ont än promillehalten. Ta vara på den kunskapen - den kan rädda dina relationer!

Ett återfall är ju såklart aldrig något roligt, men försök vända det till en lärdom. Nu vet du hur dina spöken ser ut. Nu kan du lättare känna igen dem nästa gång de visar sig. Nu vet du att du inte kan lura dig själv att bara ta två glas.

Eller hur?

Kämpa på, vännen, du fixar detta!
/H.

att du hittade tillbaka hit. Upp på hästen igen! brukar du skriva!

Det finns te i Filosofiska rummet, du kan luta dig tillbaka där och lyssna på musik precis när du känner för det. Det är ju så fantatstiskt att det rummet finns ingenstans-och-överallt.

Kram på dig / mt

kalla

Saknar dig så mycket, åk hem till farmor nu du är så mycket klokare efter detta. Draken får vi slåss med hela livet, men vi kommer klara det.Så många kramar till dig, men även en spark där bak.Gör om och gör rätt :-)Kramar, styrka och var stolt över de andra dagarna, Kalla

Stigsdotter

Det gör mig ont att läsa om ditt återfall. Men, på sätt och vis var det bra att det på något sätt blev "all-in", inte bara några småglas och lite halvfylla som kanske skulle lett till tankar om att "det går ju bra det här!" utan en präktig resa som du helst vill ha ogjord. Nu vet du. Kalla har redan sagt det: gör om, gör rätt!

Upp igen, du vet att du kommer att greja detta. Varma kramar XXX

Villervalle

har jag beslutat att för närvarande inte bli en nykter alkoholist. Jag vill inte förkunna för omgivningen att nu kommer jag inte att dricka mer i mitt liv och sedan få pinsamma återfall. För min egen del så vill jag i stället minimera vardags drickandet och för den delen även helg drickandet men vill samtidigt ha dörren öppen för att ta mig ett rus, för det är ju det som det handlar om.

Jag vill därför ha möjligheten att kunna planera in ett lämpligt tillfälle för att kunna ta mig en bläcka utan att få dåligt samvete, och detta har faktiskt gjort att jag i det stora hela skjuter upp dessa bläckor på grund av att jag har andra och viktigare saker att göra. För mig som inte klarar att dricka ett glas utan en till två buteljer är detta just nu den bästa lösningen.

Maria42

Alkodjävulen är lurig, slår till när man minst anar det. Håller med Kalla och Stigsdotter, gör om och gör rätt, jag tror på dig.
Stor kram!!

Dompa

Maria: Du varnade ju mig för detta redan innan jag åkte...vin i utlandet! Du hade så rätt. Tyvärr ;-). Men du är stor nog att inte skriva; " Vad var det jag sa". Tack Bella! Tänkte mkt på din varning i lördags när jag satt och kurerade mig själv med några vinglas.

Villervalle: Förstår precis hur du tänker. På många sätt tänker jag exakt som du. Jag har iof. valt att tala om för alla att jag är en alkie...men samtidigt gjort klart för folk att ngn nykter alkoholist är jag INTE!!! Återfallen kan komma när som helst...och blir väl antagligen många :(. Det känns ok...inte att falla, men att låta bli att predika min nya "tro" och att vara rak. Ingen blir förvånad när jag faller...förutom jag själv.

Så där är jag nog på rätt väg: Jag må lura mig själv...men vill inte lura familj och vänner. Jag är och förblir sjuk...antagligen för resten av mitt liv. Brukade dock säga att jag fick ta återfallen när barnen blev vuxna. Nu blev det inte så. Men hjärnan är lurig, inser själv att jag "passade" på när syrran var nere. För inte lämnar man tre krävande ongar till en 80+farmor. Ska köra Sis och familjen hennes till flyget nu på morgonen...så mina "resor" får vara över för denna säsong.

Jag kan dock inte fatta att mt och Lelas kan finna i sina hjärtan...att förstå. Som anhörig måste man ruttna totalt. Som att leva med en landmina vid sin sida. När som helst...fy Fan!

Har jag lärt mig ngt? JA! Att vakna upp på stranden efter att ha festat med femton/tjugo år yngre främlingar...var ingen höjdare. Eller festat? Supit!!! Har tänkt mkt på det...i lördags med mitt ensamvin och ända sen dess. Hade jag kul? Kanske ett par timmar...men sen blev det bara ett jagande efter nästa glas och nästa, nästa, nästa.

En spark i baken Kalla. Tack! Fick även några örfilar av min syster. I Italien kallas det inte misshandel inom familjen utan temperament. Rätt åt mig.

Stigsdotter: Nu fick jag det verkligen bekräftat...igen. Jag fattar vad du menar. Bra att jag gick "all-in". Fulare än min resa kan det inte bli. Hoppas jag kan suga på den karamellen länge. Känna hur sur den är. Nu räcker det. Basta!

En smula ödmjukhet var nog vad som fattades. Inse att jag INTE KAN DRICKA!!! Sen om jag måste checka in här varje dag och läsa horrorstories trots mitt it-förbud. Ja, då får det bli så.

Nu lyder jag Kallas råd och tar ett steg till. Jag må vara som Bambi på hal is. Men is är vatten...inte vodka. Lärde mig förresten en ny sak: Jag har aldrig fattat tjusningen med vin. Men båda mina senaste återfall berodde på/började med vin...jag har alltid sett vinet som en "ofarlig" dryck. Nu vet jag bättre.

Kämpar på. Idag ska jag dricka vatten och juice. Sköt om er vänner. Tack för att ni finns! Drick med förstånd!
Dag 3/R

Lelas

"Jag kan dock inte fatta att mt och Lelas kan finna i sina hjärtan...att förstå. Som anhörig måste man ruttna totalt."

Ja, det gör man. Man ruttnar totalt.

Men, precis som med beroendet så kan man arbeta bort sitt medberoende. Jag vet att jag och mt är lika när det gäller kunskapstörst. För mig, och henne, är det en väg mot tillfrisknande att lära mig så mycket som möjligt om både beroende och medberoende.

Och vi vinner ingenting alls på att fortsätta skuldbelägga och misstänka. Det drabbar faktiskt oss själva lika mycket som alkoholisten.

Var rädd om dig, vännen, och njut av vattnet och juicen! :-)
/H.

kalla

Heja din syster, arg är bra ;-) Klart vi alla kommer falla någon gång, men huvudsaken är att vi lär oss av våra och andras misstag.
Så nu borstar vi av oss och halkar vidare på vår stig//Kramar Kalla

mr_pianoman

Det kan vara av godo. Ett återfall alltså. Om man väljer att se det som en lärdom. Att få svart på vitt vad som händer när vi dricker.
Mitt återfall var just sånt. En rejäl käftsmäll så att jag verkligen kunde förstå vad det är som gäller. Noll, zipp zero. (kanske som din systers örfilar)

Det står väl till och med i AA:s Stora boken. "Tror du att du kan dricka igen, prova. Så kommer du inse att det inte går"
Kanske inte ordagrant så, men nått i den stilen.
Killen som ledde vår eftervård frågade alltid dom som tagit återfall "Hade du kul?" (som du också frågar dig själv)
Ingen sa ja.

Jag föreställde mig det som en dörr. En dörr som inte riktigt var stängd när jag for från hemmet. En liten glipa fanns där. Kanske skulle jag ändå kunna...

Men efter återfallet sparkade jag igen den där jäkla dörren, och sen dess har jag inte druckit. Dörren mellan mig och alkoholen var stängd. Den är inte låst, så jag kan när som helst öppna den igen. Men än så länge så är den ordentligt tilltryckt.

Maria42

Att vi kan se att det var av godo. Mitt återfall vecka 9 var ett sådant, upptäckte då (igen) att jag inte kan dricka som andra, det blir all-in.
Jag tror du kommer göra samma slutsats av detta. Jag tänkte mycket på dig igår efter att jag läst om ditt återfall, så fort det kan gå tills man skiter i allt. Har själv en svacka nu sedan en vecka drygt och inser att 2 små glas vin skulle få mig också att gå all-in. Det är skrämmande men jag är glad att jag inser det innan jag provar.
På det igen, det kanske bara blir detta återfallet och inget mer. Stor kram till dig, njut av värmen och ongarna, här regnar det bara!

Tvåbarnspappan

Nu hittar vi styrkan igen att fortsätta
göra våra liv till ett mästerverk.
Du föll, men reste dig igen!
Du hade modet att berätta, du har reflekterat och
insett. Du skyddade de viktigaste från att se dig
berusad och förförd av den jävliga!

Jag behöver dig vid min sida för att orka, för att
kunna dela med mig av kampen inom mig.
Behöver dina kloka svar, behöver skrattet
som du ger!

Saknar dig min vän!

TP

Tvåbarnspappan

Snälla hör av dig. Vill veta hur du mår!

TP

Nynykter

Hej Dompa!
Jag hoppas allt är bra med dig nu och att du njuter av den fortsatta semestern. Bra att du skriver här och konstaterar hur medvetet återfallet trots allt var. Nästa gång använder du den där förmågan att planera till att planera hur du INTE ska kunna ta återfall, till exempel genom att berätta för syrran vad som rör sig i ditt huvud :-)
Vår hjälte svingar sig vigt upp i sadeln igen. Han inte bara fajtas med vampyrer, han tar även ett sista-natten-med-gänget-rus som slutar med att hjälten vaknar upp på en öde strand. Vilken blir nästa filmgenre? Romantisk komedi kanske? Något hjärtknipande där den nyktre men ack så stilige hjälten möter kärleken i byns bibliotekarie (som blir skitsnygg så snart hon tar av sig glasögonen)
Hur det än blir så håller jag på dig, Dompa!
Stor kram från Nynykter

Villervalle

Hej Dompa och alla andra!

Som en del säkert kom ihåg så hade jag ännu inte tagit steget att bli en nykter alkoholist bara för att kunna veta att man skulle kunna ta sig ett rejält rus utan att det skulle verka som man förlorat ansiktet. Nu tog jag det efterlängtade ruset och det blev ett rus som jag kommer att minnas ett bra tag.

Efter att ha jobbat och varit nykter ett bra tag så skulle jag ta ut en vecka ledigt för att vara med min fru som är och besöker sina släktingar i ett annat land. En massa aktiviteter var in planerade och alla parter såg riktigt fram emot detta. Väl på planet så tänkte jag att eftersom jag varit så redig under en längre period så skulle jag väl åtminstone unna mig ett glas vin eller två under färden. Vin glasen blev ett, två och flera. Sedan beställde jag in whisky och flygvärdinnorna hörsammade gärna mina beställningar och resten av flighten har jag bara sporadiska minnen av. Väl framme så var det bara en timma till nästa avgång men jag minns att jag besökte en taxfree och köpte 2 liter whisky till special pris som jag tog några rejäla klunkar av innan jag entrade nästa flyg. Väl framme vid slutmålet minns jag bara att jag stegade ut och inte såg mina nära och kära och letade därför upp första bästa taxi och drog iväg.

Till vår bostad kom jag på något vis och min svärfar blev mäkta förvånad över att jag kom i taxi och efter viss turbulens så lyckades han meddela min fru att jag redan var hemma så dom inte behövde leta längre på flygplatsen. Resten av kvällen och natten spenderades i fyllesömn.

På morgonen efter, (efter att ha styrkt mig med några rejäla whiskyn), erfor jag att jag inte fått med mig bagaget från flygplatsen och att min plånbok med körkort, kontanter och kreditkort var borta, (det är lätt att stjäla från fyllon). Förmiddagen tillbringades därför med att hämta bagage, spärra kort osv.

När allt detta var avklarat tog jag några whisky till och efter en tupplur upptäckte jag att jag var ensam i lägenheten och kände mig övergiven och besviken, (min fru hade åkt och handlat mat), och beslöt mig därför att lämna hemmet och ta in på ett hotell eftersom ingen ändå tycktes bry sig.

Från två dagar på hotellet minns jag inte mycket mer än att jag lyckades få slut på whiskyn, rensa mini baren och ändå gå ut och köpa mer. Efter ett tag lyckades jag koppla upp mig på internet och där var naturligtvis ett mail från min fru som var jätte orolig, så efter att ha svarat på mailet så fick jag skjuts hem igen.

Jag behöver väl inte ens nämna hur frostig min frus attityd var mot mig, vilket i sin tur innebar att jag kände mig ännu mer berättigad till att fortsätta att dricka. Dock drack jag lite mindre de resterande dagarna eftersom jag sov dåligt, hade en hemsk ångest, hjärtklappning, svettningar, spydde och mådde allmänt dåligt som jag endast kunde motverka med ett visst alkohol intag som jag insåg att jag bara successivt kunde trappa ner.

De sista dagarna kunde vi dock umgås normalt igen men jag fattar ännu inte hur jag kunde spoliera en vecka som skulle bli fantastisk med att supa mig redlös mer eller mindre varje dag. Kanske var det saknaden jag känt över att behöva jobba när man skulle varit lediga tillsammans som kulminerade på detta sätt?

Behöver väl knappast berätta att hemresan naturligtvis inte heller var trevlig utan jag upptäckte att jag blivit dålig i magen och fick planera varje steg på flygplatsen och var jag skulle sitta på flyget för att hastigt kunna bege mig till toaletten. Drack dock inget på flyget och köpte heller ingen tax free.

Dompa ditt återfall ingenting i jämförelse och nu blir det jobb resten av sommaren och jag känner för närvarande inget sug till att uppreva bravaden.

Ha Det Gött

PersonligaPersson

Tack för att du påminner oss om hur värdelöst det är att unna sig lite krök. Och jag tror att Dompa klarar sig bra. Han skulle ju inte koppla upp sig här under semestern skrev han.