Skriver en egen tråd. Kanske kan mina erfarenheter av nynykterheten inspirera någon där ute att ta steget.

Jag är snart 40 år, familjefar och bor i hus på landet några mil från orten jag kommer ifrån. Har druckit alkohol i princip varje helg sedan jag var 15 år. Jag har inte haft ett pågående missbruk där jag dricker i smyg eller tar återställare eller så. Men otroligt många aspekter av livet har varit förknippade med alkohol. I princip allt umgänge med vänner har skett på helger med alkohol inblandat. Man har sett fram emot helgen och fredagens första öl, den där då man bara lutar sig tillbaka och ”aaahhhh”. Eller semester, fokuset på att få dricka lite mer fritt än vanligt. Eller se en fotbollsmatch på tv, har jag några öl hemma? Ganska ofta har jag ställt in saker pga bakfylla. Eller inte bokat in för många alkoholfria aktiviteter över helgen (köra bil lördag efter kl 16, no no). Alkoholen har till viss del styrt den tredjedel av livet som inte varit jobb eller sömn helt enkelt.

Problemet då? För det första har jag en tendens att bli för full då jag festar ute med vänner. Minnesluckor varje gång. Ibland har jag försatt mig i fara, eller hamnat i slagsmål. Ibland har jag gjort ännu värre saker. Varit otrogen (inte mot min nuvarande fru dock!) eller kört bil stupfull två mil (hamnade i diket men fick upp den igen). Sovit fram och tillbaka på tunnelbanan eller somnat på bussen och hamnat i en annan stad. Fyllesvamlat på Facebook eller liknande och fått sitta och radera dagen efter.

För ett par år sedan körde jag med en metod då jag inte fick dricka mig full. Jag drack högst sex enheter (vinglas, ölflaskor etc) per kväll. Det funkade, men jag levde ju fortfarande ett liv helt uppstyrt av alkoholen.

I och med att jag under den perioden aldrig blev bakfull så upptäckte jag en annan effekt av alkoholen. Jag hade fortfarande ångest dagarna efter att jag druckit. En allmän oro/nedstämdhet följde efter varje helg som jag överhuvudtaget drack alkohol, oavsett mängd. Efter att ha börjat på ett nytt jobb, där jag har mycket kontakt med människor, märkte jag att jag alltid kände mig otillräcklig i början av veckan, medan jag fick upp självförtroendet och den sociala förmågan igen lagom till helgen igen. Vecka efter vecka.

Jag lade av helt med alkohol några veckor innan jul 2011. Så det är 9:e nyktra helgen nu. Två månaders nykterhet idag!

Hur blev det då?
Mina veckor slutade åka berg-och-dalbana. Ett möte måndag morgon är samma som ett torsdag eftermiddag. Min ångest är helt borta. Den som jag levt med... alltid?!
Jag har mycket mer tid. Värdefull tid med barnen, eller tid ute i naturen med hunden. Viss kunde jag släppa mig runt i skogen bakis, men det var nog mest för att slippa vara bakis hemma. Jag kan åka och uträtta ett ärende fredag kväll efter middagen. En otippat nästan magisk känsla.
Jag känner mig mycket mer klar i skallen. Tankar och processer överlever helgen och kan pågå under en längre tid, vilket gör att jag känner att jag har bättre överblick över mitt liv.

Men jag har fortfarande inte satt det på prov. Hur blir det i sommar i stugan? Där sitter vi ju och ölar eller dricker vin varenda kväll. Det är väl i princip det livet i stugan gått ut på om jag ska vara ärlig.
Jag har varit på restaurang några gånger hittills i nykterheten, men haft bilen med som förkläde. Självklart att dricka bubbelvatten då.

Jag är trygg i min nykterhet, egentligen. Men jag är inte riktigt bekväm i min uppsättning vänner och vaneaktiviteter. Kanske får beskära lite på den fronten...

Nykterheten är det bästa som hänt mig. Jag har berättat för min stora dotter att jag slutat dricka vin och öl, vilket hon tycker är bra. ”Man kan ju bli en fullis.” Jag kommer att berätta för folk successivt att jag inte dricker, sedan får man se vad som faller ifrån och vad som blir kvar eller läggs till livet. Och man lär ju knappast få det tråkigt. Alla saker man inte lagt ner så mycket energi på då de varit dåligt kompatibla med alkohol finns ju där och väntar på en. Funderar på att kanske börja köra rally!

Så det var min korta presentation! :P

Maria42

Alla våra vanliga huvudvärkstabletter, Alvedon, Ipren osv har huvudvärk som biverkan.
Tar man för mycket och för ofta så får du huvudvärk av tabletterna. Kallas läkemedelsutlöst huvudvärk.
Trist Stigsdotter, hoppas du bli av med huvudvärken på annat sätt.

Dompa

Hej PP! Tänker på dig när jag åker tåg, kommer mitt liv någonsin att bli sig likt? Kommer alla tågresor att förknippas med dig? Vad konstigt min hjärna fungerar.

Har läst här om huvudvärkstabletter, att även de har sina biverkningar. Det gör mig faktiskt inte förvånad. I tusentals år har vi människor bara uthärdat värken...nu finns det en lösning. Vilket kan vara bra...det ligger lite i tiden. I dagens samhälle har man inte tid att "unna" sig att ha ont. Vilken arbetsgivare skulle acceptera; "Idag kan jag inte komma/prestera eller kommer senare/presterar mindre för det gör ont i huvudet"? Hur gör jag nu? Ja...Treo byts ut mot Alvedon när det gäller ongar iaf.

Nej...det är inte lätt att vara människa. Nu till ngt glatt; Idag ska jag få min vuxen-leksak! Ska köpa min motorcykel och susa hem i eftermiddag. Barnsligt uppspelt är jag. Kan man konsumera sig lycklig? Jag tror inte det...men det känns ändå bra. Hoppas du PP och alla andra får en fin dag. /R

PersonligaPersson

En gammal klasskamrat jag har som vän på facebook skrev igår: "jag är ledig imorgon och har bara en grej på förmiddagen inbokad, har inget att göra på eftermiddagen, PANIK!"

Vet inte vad det hade med saken att göra, men jag kom att tänka på det då du, Dompa, skrev om att inte unna sig att att ha ont i dagens samhälle. Att inte unna sig att ha tråkigt ligger lite i samma linje, och mynnar nog ut i supande hos många.

Hur det gick för facebookvännen? Jo, nyss dök det upp ett foto på hennes facebook med två drinkar och ett "skål!"...

det är rätt länge sen jag slutade gilla mina fb-vänners ideliga drickande och skålande.

Och en självrannsakan: Ännu för vå år sen var jag en av dem som beskrev lammsteken och årgångsvinet på lördagseftermiddagen ...

Nu har jag konsekvent slutat gilla semsterskumpan, fredagscidern, belöningen-efter-att-ha-städat-vinet, kom-över-på-en-drink-på-verandan, nu-öppnar-jag-båtsemesterns-första-öl, mm,mm... inte att förglömma att skåla över fb om det fyiska avståndet är för långt alt lättjan tar överhanden men skålen är viktig.

I vårt hem är det numera bubbelvatten, nollöl, alkoholsvagt (skulle det kallas) vin, BEO mm,mm som gäller och det fungerar alldeles utmärkt. Det skriver jag inte heller på fb... men här:) Jag citerar en rad från Stigsdotter till viktoria från i går "Jag känner som du inför forumet. Det är fantastiskt att vi kan vara så öppna och nakna inför människor vi inte känner - eller kanske just därför."

Lev väl/ mt

Dompa

Tänker på din fb-vännina. Som du skrev att inte heller få unna sig att ha tråkigt...jo det ligger nog även det i samma linje. Och så sorgligt...att inte kunna hitta ngt annat en fredagseftermiddag än drinken. Jag fattar inte att vi så nyligen var där själva. Du PP framför fotbollen med en öl...jag sittande vid åkanten med ett glas. Riktigt fredagsmys :(. Trevligt även för familjen? Skulle inte tro det.

Lättjan ja...har förstått i efterhand att de långa telefonsamtal min fru hade med vänninan...ja, även de gick i vinets tecken. Att inte ens orka ta sig hem till varandra för att se varandra i ögonen när man drack. Trots att det hade varit helt möjligt då ingen hade småbarn...

Allt gott! Hoppas ni båda (och självklart alla andra forumvänner) får en skön dag. /R

PersonligaPersson

Jag lever och frodas, om än mest IRL. Om tre veckor hade jag kunnat checka av ett år som nykter, om det inte hade varit för den där midsommarveckan och dess meningslösa smådrickande. Men jag stampar på så snart är det midsommar igen, och DÅ mina vänner, då ska jag äntligen checka av mitt första hela år som nykterist. Sen kanske jag startar en tråd i den andra forumdelen...

PiL, Dompa, Stigsdotter och alla andra veteraner, ha det fint. Ni andra också så klart!

Dompa

Härligt att höra av dig tågkompis! Nej...jag tror inte ditt midsommarveckasdrickande var meningslöst! Jag tror att det var nyttigt...kanske var det där du förankrade ditt beslut? När du än en gång fick se att för dig ( och mig och tusentals andra) så funkar det inte att "mysdricka". Så bortkastat nej...jag tycker att du kan räkna ett år om tre veckor. Men det är ju inte så vi alkies funkar med vårat kontrollbehov...men ett halvår snart är inte heller illa pinkat! Ha det fint själv...kompis! Kan du fatta att vi kanske kommer att fixa det? /R

Dompa

Nu får du nog checka in PP...så jag vet att du är ok! Kan vi säga så? /R

PersonligaPersson

Jo, det är ok. Tack för omtanken!

Jag har druckit 2%-glögg i helgen. Två små glöggmuggar. Vet inte vad jag ska anse om detta. Jag har aldrig reflekterat över att den "vanliga" glöggen innehåller alkohol förut. Vi ger ju den för bövelen till barnen! Som sagt, vet inte vad jag ska anse om saken...

Dompa

Först av allt; Skönt att höra av dig PP! Verkligen. Hmmm, glöggen...jag vet inte. En del skriver ju att man ska vara tokärlig. Att nyktra dagar verkligen SKA vara alkoholfria. Jag är inte riktigt så säker...jag anser nog att det är andemeningen som räknas. I mina ögon är du en nykter alkoholist...som har druckit lite glögg. Den blev du väl visare av ;-).

Jag tror tanken räknas...visste du att det var två procent när du drack glöggen? Ja...då gjorde du ett medvetet val. Två procent känns inte "livsfarligt" för mig...inte ens med denna sjukdom.

Tio flaskor glögg hade varit illa. Två små muggar tycker jag är ok. Men vad kände du? Triggade det? Eller kändes det bra? Kan du tänka dig fyra muggar nästa gång?

Däremot var det lite otäckt...att detta ger vi ju för bövelen till barnen? Ska varenda saftflaska granskas i framtiden? Tar barnen skada av två procent? Nu är ju mina större än dina...så de får gärna dricka "vanlig" glögg om de vill. Men var går gränsen? Nej...jag vet inte.

Som skrivet...inte mkt hjälp med tankarna där. Jag vet fan mig inte. Tycker dock att du kan räkna bort det...om du är en "dagäknare". Bli inte en främling här...stay in touch! /R

PersonligaPersson

Fick ett skönt bevis på att man valt rätt väg här i livet. Jag och min 6-åriga dotter pratade om något vi såg på nyheterna. Minns inte vad det var, men det handlade om någon som slagit ner någon, och vi resonerade om ifall det var någon som kanske var full eller hade tagit knark. Min dotter förklarade för mig vad som händer med folk som dricker sprit eller tar knark, hur de blir förändrade. Men så tystnade hon och funderade en liten stund innan hon sade:
"Men du blir aldrig full pappa, för du dricker inte vin och sprit!"
Och så fick jag en kram.

Några dagar till ettårsdagen.

Dompa, jag räknar inte mitt glöggsmuttande som ett "återfall", eller att jag inte skulle räkna mig som nykter. Men jag är osäker på om det ändå är något jag tänker dricka. Men, jag tänker nog inte vara så fundamentalistisk på den punkten. Att dricka glögg och äta pepparkakor med familjen har jag aldrig sett som ett tillfälle att fyllna till. Det triggar ingenting hos mig. Men jag kommer att begränsa antalet muggar till två. Och barnen får bara en liten rackare.

Dompa

Finaste kvittot fick du! Lilla "frk Persson" är både trygg och klok. Det kan man kosta på sig när man aldrig behöver undra vilken pappa som kommer att dyka upp! Förstår att du är nöjd...det ska du vara! Jävlar! (Har ju en tendens att svära lite för mkt när jag reagerar starkt :-)). /R

PersonligaPersson

Idag för ett år sedan, den 10:e december 2011, satt jag hemma och drack öl och vin (Aussie red på 1-literstetra ser jag på ett foto från den kvällen) medan resten av familjen var på annan ort. Jag kände att drickandet hade tagit över mitt liv, och ångesten dagen därpå var monumental. Att inte få dricka (eftersom det var söndag och jobb dagen därpå) kändes torftigt och oinspirerande.

Den 12:e bestämde jag mig sedan för att verkligen göra något åt saken. Jag ville inte ha det på det viset, att alkoholen var viktigare än andra saker. Så jag hittade detta forum. Skrev i PiL:s tråd om jag inte minns fel.

Jag kan idag inte riktigt förstå vad det var som gjorde att jag lät bli att dricka helgen därpå. Och helgen efter den, och över jul/nyår. Och varje dag fram till midsommarvecken. Många saker i kombination antagligen. Och kanske en känsla av att ha druckit färdigt. Jag kan än idag föreställa mig känslan när man känner fyllan komma. Och det är ingen angenäm känsla längre. Jag skulle bli mycket besvärad av den känslan idag. Jag skulle känna att jag inte längre hade kontrollen.

Jag kan fortfarande känna mig lite som en udda tråkmåns som inte dricker. Jag träffar inte mina gamla vänner lika ofta. Men samtidigt har jag sakta men säkert fått andra rutiner, andra vanor och andra vänner. Tiden som alkoholbrukare börjar kännas avlägsen och suddig. Jag har helt enkelt stöpt om mitt liv i en form som funkar bättre.

Nu börjar andra året av resten av mitt liv.

PersonligaPersson

För exakt ett år sedan blev jag medlem här. Efter (ännu) en ensamfylla och ett par dagars ångestvåndor efter den. Jag är inte jätteaktiv nu, men jag tittar in oftare än jag skriver. Vaccinerar mig och kollar läget lite.

Livet har gått vidare i en lite ny riktning. Mycket har hänt och jag skulle nog säga att 2012 varit det viktigaste året i mitt vuxna liv. En sökare börjar hitta hem. Luftrötterna kittlar marken. Ska de fästa och så småningom rota sig?

höst trollet

Jag har inte funnits här lika länge, men jag börjar känna, att jag på något sätt förändras i förhållandet till forumet!
Visst är det viktigt, men kanske inte lika viktigt, som i början..
Känns som att jag mer och mer nöjer mig med att läsa runt..
Och så får det nog bli!
Forumgemenskapen ÄR viktig, men, jag tor att det var Dompa som skrev, det är viktigt att kunna vara tyst/tiga i varandras sällskap också(utan att tystnaden känns pinsam eller besvärande)

Ha ett fortsatt gott liv. / kram trollis

Dompa

För mig med PP. 2012 kommer nog gå till historien som ett av de mest omvälvande åren i mitt liv. Kanske det viktigaste?

Själv har jag tänkt att 2013 ska få bli mitt sannaste år hittills. Ska försöka vara sann mot mig själv...sen om omgivningen slinker med så blir det en bonus. Kanske fäster mina rötter då? Rotar sig? Snyggt formulerad tanke där...tänk vad en nykter hjärna kan tänka ut. "Luftrötterna kittlar marken" .

Snyggt jobbat PP! /R

Tilde

"En sökare börjar hitta hem. Luftrötterna kittlar marken. Ska de fästa och så småningom rota sig..."
Tack för den formuleringen...
Där känner jag att jag också är, om inte annat så på väldigt god väg och det är en bra känsla.

Grattis till ditt friska tänk och nya liv!

PP. Känner igenom mycket av din hoppfulla text även i mitt liv. Lärde mig i maj i år att för Fenix är det inte möjligt att prova på alkohol en helg i ensamheten. Det går inte att gå vidare och glömma den helgen på måndag, utan då sätter jag igång en process som jag inte rår över. Nu, efter ett halvår, har jag samlat styrkan för att bryta och i går var det tre veckor sedan jag drack. Det går fort att återför det nyktra livet, och känslan av det rätta när jag lägger mig och när jag vaknar. Letar nu efter de rätta sakerna att göra och inte slösa för mycket med tiden, det är musiken jag vill ägna mig åt och nu vill jag får en struktur på ett nytt livsinnehåll som ska ge de kickar jag vill ha. Alkohol är inte längre ett alternativ, inte ens en enstaka gång. För mig finns inga enstaka gånger. Som AA säger, i grunden handlar det om att inte ta det första glaset.
Hoppas du hitta en fin mylla att plantera rötterna i.
/Fenix