Hej! Mitt nick är efter en mousserande dryck. Djävla illa valt, då jag själv mest kan liknas vi en avslagen mellis. Jag är halvny här. Har hukat under en stark kvinna vid namn lillablå på anhörigsidan. Men nu tror jag mig vara redo. Jag måste vara det. Min historia är på inga sätt unik. Ni kommer dessvärre ändå få ta del av den. Just nu behöver jag bara lite teknisk support och sen följer booooooring./R

mr_pianoman

Jag har inte loggat in här sen juli. Inte heller läst.
Men eftersom du kom på tal häromdagen så tänkte jag att jag skriver en liten rad. Om just det. Att du finns i våra tankar och våra hjärtan här hemma.

allt gott!
Mr P.

Dompa

En välkommen röst från "början" av det liv jag försöker skapa. Tack för de goda orden...jag blir riktigt rörd...att ni ens minns! Nu ska jag leta upp Pianosnubben./R

Maria42

Uppskattade Rivjärnet kvällen?, hoppas ni fick en bra kväll.
Önskar dig en bra lördag!
Kram

Stigsdotter

...behöver man inte bli bara för att det är lördag heller! Just sayin'... :-)

Dompa

Vi hade det jättebra. Satt långt in på natten och pratade. Hon med vin...stör mig inte alls. (Verkar mest störa med de damer jag träffar på när jag har romantiska baktankar. Är det stört?) Jag med kaffe. Hon är en bra kamrat mitt Rivjärn. Vi kan tiga, vi kan tala. Båda funkar.

Hon blev glad och rörd av att vi gick ut. Hon sa det och jag tror henne. Det var ju på hennes fritid så jag var lite tveksam. Kul att hänga med bossen då? Boss rent tekniskt alltså...snarare är hon en (till!) i familjen. Det var en bra kväll. Får väl tacka Santorini som "tvingade" mig :-). R hade inte nämnt finn-dagen då hon varken brydde sig eller kom ihåg. /R

PS: Självklart är lördagen en perfa dag att öva nykterhet på. Där har dufvan rätt!

Dompa

Kärlek kan vara ngt så enkelt som att säga nej. Efter en helt vanlig stressad dag - det låter ju sjukt...men mina dagar tycks ofta bli stressade - så tar jag Lusekatten under armen och ska sova. Väl i sängen fäller jag givetvis upp en bok. L tittar på mig, tittar på boken, lägger sig över de uppslagna sidorna. Budskapet är så tydligt; " Men slappna av människan min!". Så blev det. Vi sov som spädgrisar...både L och jag. Kanske läser jag in för mkt i Ls beteende, men jag tror det var kärlek :-) Nej, jag har inte rökt på eller drattat i flaskan för er som undrar...jag är bara glad i min katt! /R

höst trollet

Bara ler, när jag läser... Jag tror att det är en mix av kärlek och egoism hos katter..
Känner så väl igen den. När jag ska sitta vid datorn och skriva, krånglar sig katt-a-strofen upp i knäet och om jag ignorerar honom (vilket är svårt med en röd hårtuss på 9 kilo)så sätter han sig på tangentbordet och slickar mig på näsan.. Typ, men JAG är ju här! och jag vill ha goooooos NU!
Jag har också varit osedvanligt trött.. Kanske ett tecken på att jag måste låta själen komma ikapp..?
Ska nog också gå och ta mig en lur.. ;-D
Kram / trollis

Stigsdotter

Ska kolla om min kisse vill krypa upp hos mig om jag sätter mig i fåtöljen och läser (sover!) innan det är dags att kuta iväg till simning med barnen.

Dompa

Att somna före nio på kvällen är en lyx. Att vakna halv två på natten är inte det. Försökte jobba lite...men det gick ju inte. Läser lite forum. Kokar lite soppa, kanske kan det få mig att somna om? L är också vaken...hon är en riktig vän min lilla katt. Men jag ser vad hon tänker " Men vad f.. Kan vi inte lägga oss gubbdjävel?".

Nej inte än. Tänker på relationer här på forum. Tänker på att jag stundtals tänker för mycket på forum. Det kommer i skov. Ibland måste jag hänga här...ibland vill jag bara ta avstånd. Tänker för mycket. Det får bli en skål soppa och en bok.

Mitt i natten/R

Maria42

Att somna före nio, det gör jag aldrig, skulle nog ofta behöva men kommer inte i säng. Hoppas du lyckades somna om sedan, lite väl tidigt att börja dagen halv två.

Du skriver att du tänker på relationer här på forum, hur tänker du då?, Varför tycker du att du tänker för mycket?
Du svarar naturligtvis bara om du vill men är det inte sunt att tänka, även om det är i forumformat så berör vi ibland varandra och självklart påverkar det oss.
Så tänker jag, vilket inte behöver vara ngn sanning.
Ha en bra måndag!
Kram

Dompa

Jo tack Maria. Jag lyckades somna om. Gammalt knep som jag lyckades glömma under whiskyperioden. Soppa och gärna en lite halvtrist bok. Det optimala vore ju en skittrist bok...som inte intresserar en alls. Men hur ofta köper man sig en sådan? Iaf. inte med flit.

Nej...jag vet ju inte ens själv riktigt hur jag tänker kring forum. Noterade bara i natt när jag inte kunde sova att jag genast loggar in på forum för att kolla om ngt har hänt. I stort sett är det samma grubblerier som jag hade förra månaden när jag ville lägga ner. Så trött på denne alkisDompa.

Men sen kom vi ju fram till att detta är ett livsforum för många av oss. Och ett livsforum behöver nog alla. Lite som FB. Men genom att vi är anonyma så kan vi också tillåta oss att vara ärliga. Både du och Victoria har ju nämnt ärligheten...eller bristen på den kanske det var. Där var jag inte riktigt med...finns det folk som ljuger? I så fall om vad? Men framför allt; Varför?

Nej...jag tänkte väl lite på att det är konstigt att man kan bli så berörd av vissa inlägg. Att man retar sig på andra. Att man har sina favoritpersoner precis som i riktiga livet. Att det finns andra man inte känner alls. Bara det vanliga malandet. Så grubblade jag ensam i natten. Inget särskilt alltså.

Hade även skrivit ett inlägg till en forumkompis som kanske inte var så snällt. Innan jag postade så tänkte jag verkligen igenom om det behövde sägas och om det var så...var det då tvunget att sägas av mig? Kom fram till att jag tyckte det. Då kommer tankarna; Varför bryr jag mig ens? Sen rullade det bara på. Förstår du nu Maria? Jag tvivlar eftersom jag inte ens själv begriper var mitt motstånd ibland kommer ifrån. Kanske en liknande känsla som jag hade när jag skulle checka in på hemmet. Jag både ville och ville inte. Det var som jag på ngt sätt gav upp när jag accepterade att jag var alkis. Men det var ju tvärtom. Samma lite med forum. Jag behöver er men samtidigt bor den där kan-själv personen i mig. Underligt. Kram/R

höst trollet

Hej Dompa!
.. Kanske hänger det ihop med att vi som har ett beroendemönster ofta är antingen-eller-människor..?
Själv blir jag gärna som uppslukad av vissa saker, för att sedan lika snabbt tappa intresset..
Som en sorts "periodare".
Till viss del känner jag igen mig i vår forumvän A, som lever livet i hundranitti..
När vi inte längre "kickar"-runt, med olika saker, känns livet gråare än grått..
Jag har fortfarande perioder, där jag måste lära mig själv att "ha tråkigt", att som Tilde skriver, se att känslor inte är faliga (även om de är jobbiga) de är bara känslor..
Kanske har vi också ett behov att vara "omtyckta"?
Det gör att vi ibland får svårt, när det kommer mothugg..
Jag gillar alla på forumet, men som du skriver, en del berör en mer.. Och så ska det nog också vara. Vi är ju olika!
Konstigt nog, är det inte det "negativa" som man blir minst berörd av.. Kanske är det egentligen ett friskhetstecken, att man inte bara rycker på axlarna och låter det bero..

Kram /trollis

viktoria

Hej Dompa, jag misstänker att ärlighetspratet kanske har sitt upphov i det inlägg jag skrev på mulletants tråd (tror jag det var) om att jag hade blivit ledsen och tog illa vid mig av ett par kommentarer som dök upp i trådar där jag försökte visa mitt deltagande, kommentarerna gick ut på att tacka för några forummedlemmars öppenhet och ärlighet medans någon kängades för att bara skriva om sina framgångar och därmed förutsatte jag (kanske fel) att man pekade ut någon (mig i detta fallet) som oärlig. Hur som helst var poängen med mitt inlägg i mt´s tråd att jag blev ledsen, att forumet berör på flera sätt. Lite som det du funderar över. Att någon inte skulle vara ärlig här har jag ingen anledning att tro. Hoppas du förstår hur jag menar. Allt gott till dig denna måndag fm!

Maria42

Hur du menar, att vissa berör mer än andra. Men det är nog som Trollis skriver, vi är olika och det som berör mig är du kanske helt oberörd av. Som det kan vara i verkliga livet fast det här är ju också verkliga livet, vi finns ju och berör/inte berör varandra på olika sätt.

Det jag inte förstår är hur du kopplar ihop forumet med att du inte skulle klara det själv. Jag vet att jag själv säger samma sak :) men forumet fixar inte nykterheten, det gör vi alldeles själva, så du kan nöjt säga att -du kan själv!
Men vi är nog i en fas där vi behöver varandra för att förstå hur vi funkar, hur vi hamnat där vi hamnat och hur vi tar hand om konsekvenserna av det. Du är trött på alkis-Dompa skriver du, men det var nu rätt länge sedan han visade sig. Den vi möter här är Dompa ingen annan.

Vi är beroendepersonligheter och jag känner igen mig mycket väl i Trollis beskrivning om antingen- eller. Sån är jag, visar sig i allt jag gör, går in med 110 % i varje ny grej jag gör, för att sedan tappa intresset. Jobbar på det mycket tex min träning, alltid tidigare när jag börjat träna så blir det extremt mycket i ngn månad för att sedan sluta helt eftersom jag inte orkar hålla den takten och det inte funkar med vardagslivet. Nu har jag tränat sedan i våras med löpning och håller det på 2-3 ggr i veckan. Frustrerande? Jajamen eftersom det tar tid att se resultat. Men för första gången sedan jag var tonåring har det hållit i sig mer än bara ngn månad eftersom den här nivån funkar med vardagslivet.

Känslomänniskor verkar vi vara allihopa här, det är mycket tankat och funderingar hos alla. Mer än vad som är hos de som inte har en beroendepersonlighet tycker jag mig märka, kanske det är därför jag trivs så bra här och gärna stannar kvar.

Skrev nyss om ärligheten, men korrigerar nu eftersom jag ser att Viktoria skrivit om det, det var där jag läste om det.

Kram!

Dompa

Nu är inte den italienska julen alls samma trauma och överspända cirkus som i många andra länder. Men lik förbannat ska julklappar inhandlas i affärar som (givetvis) försöker trissa upp en julstämning. Detta är min värsta tid på året. Ända sedan sena tonåren har jag avskytt denna helg. Inte pga. ngt trauma. Hade inga hemska barndomsjular...inte ens farsan var speciellt full just för att det var jul.

Det var när jag blev äldre som sagt. Jag kan för allt i världen inte se poängen? Äcklig mat, dålig tv, slöseri med pengar...för hur ofta blir vi ärligt talat nöjda med klapparna? Jäkt, stress, disk, och familjemedlemmar som man tyvärr inte har fått välja själv. Snuskiga rester som man får äta i dagar. Jag blir förbannad bara jag tänker på skiten. Nu slipper jag ju julen i år. Så varför är jag sur. Jo...har tagit eftermiddagen ledig och ska gå och inhandla de jä... julklapparna. Missunnar inte mina ongar klappar...men skulle gärna ge dem en varsin slant och säga; Men väx upp! Fast så gör man inte.

Er egen solstråle/R

Villervalle

Nu skall jag snart åka hem till färderneslandet och hej vad det kommer att gå utför backar och på isar. Jag älskar julen Dompa, och det första jag skall göra är att rusa ner i källaren efter allt pynt och gör hela lägenheten till en tomtestuga. Sedan raskt ut på stan och handla allt som hör Julbordet till och sedan blir det hemgjord korv, sylta, pastej, olika sillinläggningar osv. Mitt Julbord är en klassiker som slår alla kommersiella på näsan. Klapparna har jag inhandlat för länge sedan i landet där jag jobbar så det kommer bli många överraskningar och det bästa av allt är att barnen har bestämt sig för att fira med mig. Snö, is och Julfirande är en höjdare och jag skäms inte för att säga att jag också kommer att ta en nubbe eller två.

Jag vet inte, men jag tror jag är färdig med forumet nu, det är så dyster stämning härinne, med alla människor som kämpar med supande makar, människor som har alla helvetets kval för sitt supande, människor som tycker att livet har blivit så dystert nu när dom slutat dricka och ser allt klarare, människor som har blivit nyktra för länge sedan men ändå inte kan släppa tanken på att spriten kanske kommer att komma ifatt dom igen o.s.v

Forumet hjälpte mig till insikt, men vad skall jag tillföra? Ingenting, som jag ser det.

Jag drar mig tillbaka.

Ha det Gött,

VV

Stigsdotter

Kan inte julen få bli vad man vill att den ska vara? Strunta i alla de där måstena tycker jag. Jag, som älskar snö, väljer att plocka godbitarna och det är alla tända ljus, dofter (tar in granris från tomten), pepparkakor, nejlikeapelsiner (får barnen göra), träffa familjen under hela dagen, sentimentala jullåtar, att ta det lugnt och ha det varmt och gott. Jag struntar i dammråttorna, tänker inte stressa runt i affärer och bryr mig inte om att tindra särskilt mycket själv.

I år kommer jag att vara nykter på julafton och om något av mina barn blir sjuka kommer jag att skjutsa dem till sjukhuset (har minne från tidigare julafton där jag drack alldeles för mycket och lillan till råga på allt fick falsk krupp på kvällen.)

Dompa

Till att börja med har Stigsdotter fel. Just nu är du partypoopern ;-). Jag som redan var låg idag...dels julhandel...dels tankar på forummänniskor som försvunnit och som jag saknar. Och nu försvinner du...

Har full respekt för det...förstår delvis dina skäl. Men jag tänker hoppas på att du kommer tillbaka efter helgerna. Kanske behöver du bara få koppla bort oss tilltufsade ett tag och få njuta med dina nära och kära.

Jag uppskattade verkligen dina inlägg. Vi delade inte alltid samma åsikter...det ska man heller inte behöva göra. Däremot kände jag att det fanns ömsesidig respekt och du är en rolig fan.

Jag vet hur viktig julen är för dig. Dessa helger som du har sett fram emot. Därför vill jag - trots min personliga motvilja mot helgerna- verkligen önska dig en God Jul och Ett Gott Nytt År! Säger även Skål! Njut av din julnubbe :-)! (Ingen behöver hetsa upp sig, detta är min hälsning till VV). Allt gott/R

höst trollet

Fast jag förstår dig.. Och du har all rätt att göra som du själv vill!
Kommer att sakna dina småironiska kommentarer som får oss att hajja till ;-D

Vi har inte haft samma mening om allt, men jag tror att respekten funnits där.

Skulle du trots allt ha vägarna förbi Forumet i framtiden, så är du välkommen att häcka i min tråd ;-D
Skulle tro att det gäller många av oss övriga också..

Missunnar dig inte "en lille en" till sillen, eftersom du aldrig förespeglat någon total avhållsamhet. Det funkar för dig och det är gott så...

Sayonara VillerValle! Skickar med en julkram/ trollis

Maria42

Sakna dina inlägg, du har hjälpt mig mycket med din öppenhet om din styvpappa.
Önskar dig en God Jul och ett Gott Nytt År, hoppas vi hörs nästa år.
Kram!