Här bland alla inlägg känner jag igen mej. Så mycket att det gör ont i hela mej.. Hur mycket ska alkoholen få kosta? I mitt fall blir det snart hela mitt liv med mannen jag älskar som nu tyr sej till en annnan. Hur kan man hamna där? Så mycket kontrollbehov och svartsjuka från mej när jag varit påverkad som under så många år sakta, sakta fått honom att hitta nya vägar. Såklart. Vem står ut med en full fru som rotar i datorn och mobilen för att hon tror att hon är på nåt sjukligt smart spår.. Otaliga är dom morgnar jag vaknat med en ångest utan like, otaliga gånger har jag klarat mej. Någon skriver om det där att "städa upp" efter sej dagen efter.. Om jag känner igen det. Först ångesten, sen lättnaden att man lyckades dölja sitt rotande trots en praktfylla, sen städandet.. Överdrivet glad och hurtig. Med ett huvud som bankar och kanske efter att man tvingat upp en spya.. När han så då gick hemifrån i höstas ställdes allt på sin spets. Efter 32 år, vi var bara fjortisar när vår saga började.. Men då händer det nåt konstigt. Jag dricker "lagom". Finns inget mer att bevisa, bara sorg.. MEN, jag dricker. Vinet lugnar oron över var han är, med vem, blir det skillsmässa till slut osv... Det är högst troligt att det blir så men jag har ett förödande hopp kvar..
Samtidigt har jag tagit tag i så mycket saker, går en utbildning för att se varifrån mitt beteende kommer. Tagit tag i gamla vänner. Jobbet går åt rätt håll. Livet är fint. Förutom sorgen som behöver sina glas vin. Och mer om det är middag nånstans.
Jag är riktigt rädd att det här blir min nya "lagom kompis". Jag har aldrig varit ensam förr. Någonsin.
Hur bryter man?

Dompa

Efterlyser en kvinna. Lätt att känna igen...ser ut som kronprinsessan Victoria när hon var smal. När hon öppnar munnen så skrattar man. Gick förr på rosé...nu för tiden mest av jävlar anamma. Har ngn sett henne? Hittelönen blir det lite si-och-så med. Men jag utlovar evig tacksamhet till den som lyckas lura ut min E. /R

lessenfrun

Ha ha.. du e för gullig du ;)

Jag tror bara det var så enkelt som att luften gick ur mej ett tag när faran var över..
Blev lite mer praktiska funderingar. Hur bemöter man nu? Alla har en tendens att behandla henne som ett ltet barn men jag ser tydligt att hon "finns kvar" där inne..
Använder min teknik,
ironisk och driver lite med henne för att pusha igång. Vad som helst egentligen.
Hon har ju min humor..
Hon har fastnat i att räkna till fyra, om och om igen.. och då tänker jag fortsätta tjata 5 6 7 8..

Ja, så har ju såklart min egna lilla verklighet trillat tillbaka.
Inte roséen men ensamheten. Vill ha vår!!

Kram o sånt..

henne om att det finns ett liv efter "4" :) Underbart och värdefullt att du ser henne - ser att hon "finns kvar" där inne. Tydligt!
Kram till dig, ljusen lyser "för alla som behöver" säger Mullegubben

Stigsdotter

tror jag är jätteviktigt!! Minns att jag reagerade på detta när jag arbetade på långvård under studietiden, att många behandlade de gamla som barn. Jag kom ofta på mig själv med att försöka föreställa mig deras yngre upplaga - de fanns ju någonstans därinne!!

Kramar till dig. Det blir vår snart, jag lovar :-)

Dompa

Det tror jag nog systerdottern också tycker. Det där att man inte klemar utan behandlar en 20-årig kvinna som en kvinna. Inte ett barn. Har hon överlevt en tuff olycka så klarar hon nog av lite ironi...och 5, 6, 7, 8...

Trist att du känner av ensamheten igen. Har det verkligen inte lättat det minsta? Inser att det måste vara tufft att leva med. Jag har nog aldrig älskat så mkt...så att det har gjort så ont. Svårt att föreställa sig...men jag fattar och respekterar att det är så.

Stigsdotter far inte med tomma löften; Våren kommer! Kram och så! /R

- precis nu i dagarna är det åtta år sen vår närstående blev allvarligt skadad i en olycka. Det var en svår tid men det har gått bra för henne. Hoppas det går bra för er också även om vägen säkert är lång och bitvis tung. Vi tänker på er och ljusen brinner alla kvällar. Kramar / mt

lessenfrun

Det var fint att höra.. man får inte släppa hoppet.
Jag ska snart åka till henne igen, det går framåt. Fast det är rörigt i huvudet så kämpar hon på.

Känns som en månad när många kämpar, februari är lite tung tycker jag.
Varma kramar tillbaka :)

Tänkte just på dig och T. Ljuset brinner - nu också för en vän som är svårt sjuk och inne i en svacka.
Kram, ljus och glädje! / mt

Dompa

Är det "bara" för Törnrosa det rullar på åt rätt håll? Hoppas inte det. Du ska också ha det bra. Det finns nog en mening med att februari är så kort. Sen är det bara mars kvar och sedan Vår! (Kan man hoppas, minns en skolavslutning i högstadiet när det snöade...i juni :-(). Kram/R

lessenfrun

Det är nog bara för henne det går åt ett riktigt bra håll.
Jag är där jag är.
Inga toppar, inga dalar.
Ständig saknad.
Massor av kamp därinne i hjärtat.

Men wth,
danska TV-serier och Marabous nya med saltlakrits gör det uthärdligt ;)

Nynykter

Va, finns det Marabou med saltlakrits? Måste testas. Jag kanske skulle åka och handla lite? En av alla fördelar med att vara nykter är att man alltid är körklar.
Kram NN