av Dompa

Hej! Mitt nick är efter en mousserande dryck. Djävla illa valt, då jag själv mest kan liknas vi en avslagen mellis. Jag är halvny här. Har hukat under en stark kvinna vid namn lillablå på anhörigsidan. Men nu tror jag mig vara redo. Jag måste vara det. Min historia är på inga sätt unik. Ni kommer dessvärre ändå få ta del av den. Just nu behöver jag bara lite teknisk support och sen följer booooooring./R

mulletant
sön, 2013-02-03 - 07:01

ditt maktmissbruk - men hon hon skulle ju vara totalberoende! Det förstår jag. Ni måste vara helt ekonomiskt ojämlika och det känner hon förstås av. Hoppas ni kan reda upp det så att det blir så bra som möjligt för barnen. Då är det i allmänhet annat folk än advokater som ska till men hur det ska låta sig göras är jag inte kvinna att tala om. Familjeterapi över länk? knappast... J har varit/känts så i periferin... engagemanget kom oväntat - så här i forumperspektiv. Men så klart hon älskar barnen... och säkert saknar. Fast jag förstår ändå inte helt skillnaden - inte skuttar de väl hem från F heller... och du skulle inte behöva skutta mellan Kina och Italien. Jag som levt inom begränsad radie har lite svårt att förstå det där.
Kram från syster o ha det fint med storkillen

santorini
sön, 2013-02-03 - 08:51

det kan inte ens den perfekta föräldern förhindra. Det betyder inte att du har misslyckats tycker jag. Det betyder att livet är så ibland och vi får försöka göra det bästa vi kan. Det tycker jag att du gör. Vi kan inte mer än försöka. Man kan inte alltid göra sina barn lyckliga tyvärr, hur gärna man än vill. Så småningom kommer olycklig kärlek in i bilden och det kan smärta så, när ens tonåring gråter över en flickvän som gjort slut och man absolut inget göra.

Maria42
sön, 2013-02-03 - 09:29

Var jättetrevligt och givande, vi blev tyvärr bara 5 st men det gick bra ändå. Så kul att få lite ansikten på de som skriver, kunna ha bra, givande samtal, hög igenkänningsfaktor och även kunna skratta tillsammans. 4 av oss gick ut och åt efteråt och fortsatte samtalen. Så härligt att träffa människor och samtala där alla är nyktra alkisar, blir helt annorlunda samtal än om man går ut och käkar med sina vänner.
Glad att jag gick på det, rekommenderar verkligen att du kommer om det dyker upp fler tillfällen.

Kram!

santorini
sön, 2013-02-03 - 10:13

Tänkte på er igår men jag bor så att det blir ett helt projekt att ta mej till Stockholm så det fick passera. Jag är säker på att det var väldigt givande!

Putte72
mån, 2013-02-04 - 05:00

Jag går inte in här ofta längre. Men har haft skitdag med dotter. Hon är sex. Jag beter mej som hennes ålder.

Tänkte skriva om ånger tills jag läste lite mer i din tråd.

Nu bara att jag tänker på dej. /p

NyMan
mån, 2013-02-04 - 09:15

och att allt övrigt jobbigt i ditt liv löser sig på något sätt. Tänker mycket på den sits som du ofrånkomligen har hamnat i med J. Fy fan vad stressande att behöva deala med det spelet, jag känner verkligen med dig!

Jag tror dock att du besitter en nästintill omänsklig förmåga att till sist fixa det på bästa sätt för dina barn, då du otvetydligen hyser en bergfast kärlek och omtanke kring dem.

Föräldrarollen är den svåraste och mest komplicerade vi har att ikläda oss under våra liv och INGEN kan vara den perfekta föräldern som i varje given situation vet precis vad han/hon ska göra. Jag vet att jag gör en jävla massa dumheter i mina försök att uppfostra mina barn, men det enda jag kan göra är att försöka ta lärdom av situationerna och undan för undan lära känna de människor som är mina barn lite bättre. Jag älskar ju dem och min roll är att vara pappa, med allt vad det innebär, men jag äger ju inte dem och de måste få utvecklas enligt sina egna öden. Brutalt svårt ibland att gå på skiljelinjen mellan gränssättning och frihet, brutalt svårt.

Du är en av mina människor och jag önskar dig allt gott i livet. Om du går under i Byhåla och av detta bisarra klimat som ju kan upplevas som envist deprimerande understundom, så har du ju inte många alternativ om du vill vara dina barns viktigaste människa. Jag tror de förstår och tricket är väl hur J ska kunna förstå det. Kan inte säga något klokt om det alls, men jag känner med och för dig, Dompa.

Många är striderna i detta vi kallar för liv. En del vinner vi, andra inte, men det gäller att inte ge upp det vi tror på. Försöker skicka lite kämpakämpa-energi till dig, får se om den når hela vägen till andra sidan klotet.

Ett bluddrigt och rörigt inlägg i din tråd som mest av allt vill förmedla: Jag tänker på dig, kompis!/NM

Nynykter
mån, 2013-02-04 - 20:35

...men påstår inte att jag sitter inne med svaren. Flytten till Italien var inte nödvändigtvis en flykt. På sätt och vis var det väl som att resa hem, hem till ditt italienska jag. Och att komma bort från byhåla var väl livsnödvändigt? Men sen när du skrev om Australien började jag fundera lite och mindes hur du och J "stimmade" i början. Hus, djur, barn - allt genast! Och sen blev det tomt och trist och alkoholbedövning. Så jag funderar på om du kanske har behov av nya projekt för att fly från vardagen? Och om det nya projektet skrämmer exet så att hon hotar med advokat är det kanske bra att tänka över saken en gång till. För så har jag förstått det, att hon började krångla först när Perth kom på tal (?). Rätta mig om jag har fel. Det känns fortfarande som om jag har missat något för jag förstår inte varför ni inte helt enkelt kan stanna i Italien och fortsätta acklimatisera er. MT skrev att det väl inte är så stor skillnad om man bor i Florens eller Perth, men om man har ont om pengar och bor i byhåla är det ju det. Till Italien kan man åka lågprisflyg, men en resa till Australien går loss på kanske 10 lakan.
Jag vill inte göra dig ledsen.
Kram NN

Dompa
lör, 2013-02-16 - 13:01

Tack för all pepp och även kritiska funderingar. Tar till mig allt...men beslutet kan bara en människa ta...och jag har gjort det. Tackade Ja...det är en en-gång-i-livet-chans (antar jag) så jag kan inte låta bli. I sommar rycker jag upp bopålar och sen får det bli som det blir. Tycker hemskt synd om J...men jag kan inte låta mitt liv stå tillbaka för det.

Kom hem i morse...Perth var fantastiskt. Visst var folk lite übertrevliga men det får jag ta. Jobbet blir bra. Staden är ok. Havet och vädret passar perfekt. Höll jag mig nykter? Yep! Men alla dricker öl...hela tiden. Sa att det inte funkade för mig. "Dricker du för mkt?" frågade nya bossen. Jag gapskrattade och förklarade att "Nej, jag dricker inte för mkt, snarare känner jag oftast att det är FÖR lite när jag väl har börjat". Den förstod han.

Nu vardag. Storhandla med Rivis! /R

Maria42
lör, 2013-02-16 - 14:06

Antar att du fått med dig alla på detta och självklart ska du tacka ja, det hade jag gjort. Funkar det inte så kan man alltid flytta tillbaka, men man vinner inget om man inte provar.

Vardag är inte fy skam det heller, det var mitt stora dilemma tidigare att jag hade svårt med vardagen. Men jag övar mig. Ska också handla snart.

Kram

Dompa
sön, 2013-02-17 - 08:19

...är det så svårt att skriva här...i min egen tråd. I min egen sanningsbok. Att se på pränt vart jag är på väg och att veta att kanske ngn annan läser. Men jag försöker. Just nu är livet ok (och det SKÄMS jag för, att det bara är ok). Inget alkosug men ett annat sug. Saknaden efter solen.

Jag mådde så bra i Perth. Hade ngn slags uppenbarelse en natt när jag och Lovechild (äldste sonen) sov på stranden. (min idé). Vaknar mitt i natten - så där som bara föräldrar gör - av att han kliver ur sovsäcken. Smygtittar...pojken står och pi...r ut i Indiska oceanen. Jag tänker "det här är vad jag vill för mina barn". Jag bestämde mig nog då.

Men nu är vi hemma igen. Himlen är molning. Imorgon väntar jobbet. Nästa vecka...ännu en jävla tjänsteresa. Till Finland denna gång. Iofs. OK. Jag gillar finnar. Här hemma är allt sig likt. Hundar ska rastas (Rivis är välförtjänt ledig) och snart vaknar ongar. Ingenting känns kul. Förstår precis vad du menar Maria....det är vardagen jag har svårt för. Men jag övar jag med ;-).

/R

mulletant
sön, 2013-02-17 - 09:02

att möta sig själv i sin egen tråd... är en insikt som är välbekant för många som jobbar med människor och mänskliga möten... Det ÄR behändigare att ägna sig åt andra och andras liv än det egna. Efter din härliga berättelse om natten på stranden ska jag länka den finlandssvenska sången Tillsammans till dig - dedikerad till dig och dina ongar... att ta med ut i livet. Vi har sovit ute på balkongen under stjärnorna många gånger - med duntäcke går det fint fast andedräkten immar. Här kommer sång - visst är de härliga Tove Jansson & Tuulikki Pietilä utanför stugan på Klovharun. Starka kvinnor som helt säkert förstod värdet av friheten att pinka i havet - var än i världen det möter sin strand.
http://www.youtube.com/watch?v=RqOr-s33lj4 Allt gott, kram / mt

Dompa
mån, 2013-02-18 - 08:56

Sitter i väntrummet...en halvtimme för tidigt kom jag. Känns nervigt. Som jag redan skrev till Maria så känns det även icke konstruktivt. Vad vet en italiensk advokat om svenska eller australienska lagar? Ja, antagligen mer än jag.

Tack för sången MT. Rivis hörde den och det visade sig att hon hade musik med Cumulus...det ÄR en liten värld. Det där med sova på balkongen känner jag igen. I byhåla kunde jag sova ute i hängmattan långt in i oktober...bara för att kunna se stjärnorna (slippa J? Hemskt i så fall). Här i F syns de dåligt...alldeles för upplyst i staden.

Undrar så vad jag ska få höra nu. Känns som ett tandläkarbesök när jag var liten pojk. Nervigt!

God måndag där ute! /R

Stigsdotter
mån, 2013-02-18 - 11:16

Hoppas ni får ordning på allt det praktiska. Tycker lite synd om J vars ongar flyttar så långt bort men det är nog för att jag är extra nedstämd just idag...

Dompa
mån, 2013-02-18 - 18:26

...skulle mottagas med tacksamhet Kalla. Känner att jag verkligen är en färsking på framför allt föräldrabiten ;-). Men jag tragglar på med det och nykterhet...

Stigsdotter; Visst är det synd om J...den tanken lever jag med hela tiden. Samtidigt som mitt ego och min nyfikenhet tar över. Jag kan inte tacka nej...mitt liv är så kort.

Advokaten gick "bra". Hon sa att så länge jag har enskild vårdnad så får jag ta med ongar vart jag vill. Men visst finns den kvar...den där taggen som sticker "Nu gör jag illa J". Men det får bli så. Vill hon hälsa på så kan jag betala resan...ingen bra plan...men min enda.

Nu blir det spanskakurs, har missat alldeles för många lektioner men vill gå ändå. Kan vara så att det är samvaron med andra vuxna som fattas mig. Eller att själv få vara barn. Fröken bestämmer och det känns bra ;-).

Tack för pepp. Bra kväll önskar jag alla! /R

PS: Omplanerar. Fick precis samtal från svågern. J och byfyllot har tydligen varit med i en bil/halkolycka. Båda överlevde och kommer att göra det. Men nu ska jag dela det med ongar; "Mamma har brytit en arm och några revben". Lär ju bli muntert... DS

Maria42
mån, 2013-02-18 - 22:03

Blev en munter kväll. Barnen kommer att tycka synd om mamma och kanske längtan gör sig påmind.
Visst är det synd om J men vad gör hon för att få bättre och närmare kontakt med barnen. Förstår ju att du inte delar allt med oss men av det du berättar så verkar hon ju inte göra någonting för att ta tag i sitt liv. Det är långt till Perth men har hon velat komma till F?, den bild jag får av henne är en kvinna som inte verkar bry sig så mycket (självklart finns det orsaker till det, A tex). Jag kan ju ha helt fel, men om det är som jag tror så gör du rätt tycker jag.
Beslutet behöver inte vara för evigt, det går att flytta igen. Förhoppningsvis så får J ordning på sitt liv och kan ha en bra relation till sina barn igen. Det är ju även upp till henne. Så tycker jag, och som sagt jag kan ju vara helt ute och cykla.

Kram!