Idag har jag varit nykter i precis en månad, har varit delaktig i andras trådar men tänkte att nu är det dags att jag startar min egen tråd. En hjälp för mig för att fortsätta hålla mig nykter.
Ni som varit här ett tag har följt min resa i andras trådar, men tänkte presentera mig lite mera nu.

Jag startade alkoholdebuten vid 17 års ålder och föll direkt, eftersom jag alltid varit tyst och blyg fann jag ett medel som gjorde att jag vågade prata och ta kontakt med folk. Har sedan dess druckit och jag är ca 45 idag. Både min mamma och pappa dricker för mycket även min mormor och morfar hade problem med spriten så jag har det i generna. Jag har alltid haft en tendens att dricka för mycket, men så mycket som jag druckit de senaste 10 åren har det aldrig varit och ffa det sista året. Jag har en man och 2 barn som har reagerat ordentligt på mitt drickande de sista åren, min make har nästan blivit nykterist i ett försök att begränsa mig men det har bara gjort att jag druckit mera.

Jag har gjort några försök att sluta tidigare, höll upp i ett år för 8 år sedan och i 3 månader i våras men har efter det druckit mer än någonsin, låg på ca 2 vinflaskor per kväll sista halvåret. Minnesluckor är vardag för mig, har alltid minnesluckor efter att jag druckit, vill aldrig prata om gårdagen eftersom jag inte minns ngt, hur många gånger jag gjort bort mig vill jag inte ens tänka på, sista tiden så klunkade jag även ur spritflaskorna innan jag borstade tänderna för kvällen, för att få i mig så mkt som möjligt.

Tanken att jag är alkoholist och att jag borde sluta helt, har väckts sista månaderna, och inom mig tog jag ett beslut att sluta 1 januari, pratade mkt med maken om detta och var orolig att han skulle tycka att det var tråkigt att missa myskvällarna med vin, men enligt honom var det länge sedan han tyckte det var mysigt med vin eftersom jag alltid blir stupfull, har läst det i anhörighetstrådarna också att fler tycker så men den tanken slog mig aldrig tidigare.

Denna månad har gått relativt lätt, visst var det tufft i början men jag trodde nog att det skulle vara svårare, har läst varje dag här på forumet, ffa för att inte glömma vem jag är, pratar även med barnen om detta och de är jätteglada att jag lyckats hålla mig så här långt och tycker att jag är jätteduktig. Har även en dialog med maken hela tiden som stöttar väldigt, har berättat för några vänner som reagerat lite olika, de som inte har problem tycker att det är jättebra, medans de som också dricker för mycket tycker att jag överdriver när jag säger att jag är alkoholist.

Trodde att jag skulle bli pigg och alert när jag slutade, för det har jag blivit de andra 2 gångerna, men inte denna gång, nu är jag otroligt trött och seg, är hemma från jobbet denna vecka eftersom jag känner att jag inte orkar gå till jobbet, vill bara sova och tillåter mig det eftersom min nykterhet är viktigast just nu. Har hört från flera av er att det tillhör processen, men det känns ffa svårt att ta, det är som att belöningen uteblir.

Har läst mycket även på anhörigsidorna, vilket jag inte gjort tidigare, har varit med sedan 2009 men var då inte redo att inse att jag var alkoholist. Det har fått mig att förstå min familj mycket bättre och hur de har varit för dem att leva med en alkoholist som fram till nu inte fattat att hon är det. Har otroligt dåligt samvete över hur jag struntat i barnens känslor och fast de har bedjat att jag ska sluta så har jag tyckt att de bara överdriver. Har äntligen insett att det enda jag kan göra för att gottgöra dem är att hålla mig nykter framöver.

Ser framåt, nu är första månaden avklarad, och det har varit otroligt skönt att vakna utan att känna sig bakfull, inte behöva ha ångest över gårdagen, veta vad jag sagt och gjort och kunna se alla i ögonen utan att skämmas.

Jag tar en dag i taget, idag ska jag vara nykter oavsett vad som händer.

Kram på er alla som stöttat mig så här långt!!

Stigsdotter

Alla balkongsittningar, poolmys mm. ALLT det där finns ju kvar och är minst lika mysigt. "minst" skriver jag för hur himla mysigt är det att sitta vid en solig pool med baksmälla? Det är en illusion att det blir så himla mycket mysigare bara för att man får ta ett glas vin till. Det är faktiskt det, det är ett inlärt beteende som lurar vår hjärna att tro att vi saknar något!!

Kram från mig som inte heller såg er fast jag tittade extra noga ;-)

när du så målande beskrev ett glas vin på balkongen eller en drink i poolbaren. Lite vemodig. Men sen läser jag vad kalla o stigsdotter säger och måste hålla med. För handen på hjärtat- när nöjde vi oss med ETT glas vin sist, eller EN sangria i baren? Vi är inte såna, därför är vi här. Därför har vi slutat med alkohol. För om vi spelar bandet till slut så vet vi att det blir flera glas på balkongen, redan på eftermiddan och sen är man halvt berusad när det är dags för middan. Till den delas det på en flaska vin och det kanhända att vi slocknar på rummet tidigt sen. Har hänt mej mer än en gång. Det låter så mysigt men är det verkligen det?

Jag var faktiskt på en veckas semester i november och det gick hur bra som helst utan alkohol. Jag drack sparkling water i vinglas. Liite sug första kvällen men jag kan nog lugnt säga att jag fick ut mycket mer av denna vecka än de senaste resorna före det. Förutom stoltheten jag kände för att jag klarade det så mådde jag bra hela tiden.

Tar dom inte med sej vinet nu så häll ut det tycker jag! Jag skulle inte rekommendera att ha vin hemma. Det blir en onödig retning att veta att det finns.

Maria42

Det där att man tar ett glas redan på eftermiddagen när man solat och badat klart, man är berusad när det är dags för middag och oftast slutar det att man inte minns kvällen. Nej, det är ju inget mysigt. Sorgen är nog att man inte är någon normaldrickare utan har passerat gränsen.
Var på kryssning i somras och vet att det går bra utan alkohol men visst var det jobbigt första kvällen. Sitta på balkongen med läsk eller vatten är inte lika mysigt tycker jag, myset för mig är nog att man blir lite påverkad, dock inte full.

De tog med sig flaskorna så frestelsen är borta, vitt vin som stått i kylen blir inte dåligt på en vecka och det i BiB:en håller ju flera veckor så smaken var det inget fel på. Mina gäster dricker ofta men de blir inte fulla, de lyckas alltid hålla det på lagom nivå. (Blir avis på det, att dem kan men inte jag). Måste arbeta på att förlika mig och acceptera att det är så här för det har jag uppenbarligen inte gjort. Vet att AA skulle vara bra men det tar emot, vet inte hur jag ens skulle få tid till det också, träningen tar mkt tid nu och det får den göra för den gör mig glad.

Sov gott!
Kram!

vill.sluta

Min bästa vän, förlåt mig och min enfald.
Att jag inte förstod att det var en box.......
Öppnad skall den hålla i sex veckor, men en box klarar sig knappt en helg..... Här....
Santorini är så träffande rätt i sin besiktning.
Man vill ha koll, man vill kunna sippa och vara nöjd. Men håll med om att då kan man lika gärna skita i allt.
Man vill inte bara zippa, mycket vill ha mer........

Tycker dottra mi förklarade alla fördelarna så träffande.
Sov gott mina vänner
Natti natti nu!
/A

får ta den tid det tar. Jag tror det alltid kommer tillfällen då det känns trist eller vemodigt att inte kunna ta ett glas vin, som vi väljer att se det. Fast vi mycket väl vet att vi inte skulle vara nöjda med ett glas. Jag skulle också vilja bli lite påverkad, lite "lagom" ibland. Men lagom var det sällan. Det är konstigt att jag inte kunde stanna vid det utan tvångsmässigt måste dricka mer och mer tills jag var berusad. Det var ju inget nöje sen mer.

Jag tror inte alls du behöver AA, Maria, det låter så mycket bättre med din träning som du blir glad av. Absolut, AA är bra för många men vi har slutat dricka ändå och du Maria har varit nykter över ett år nu. Att du ibland blir sugen får du räkna med. Det är inget misslyckande att bli ledsen över det eller sugen på att dricka. Det blir lite jobbigt bara men sen går det om igen. Man behöver inte agera på det. AA bär mej emot för jag tänker inte ta på mej en identitet som "nykter alkoholist". Jag har ägnat mycket tid de senaste åren på att tänka på vad, när och hur mycket jag ska dricka och sen skuld och skam efteråt + all energi som gick åt till att dölja och gömma. Alkoholen har redan fått alltför mycket av mitt liv. Nu tänker jag inte ägna resten av tiden åt att "inte dricka alkohol", alltså fortfarande ha alkoholen med i tanken. Jag läser och skriver lite här mest för gemenskapens skull men jag har ett helt annat liv nu bortom vinruset och alkoholtankarna. Men det är så roligt att läsa om er andra och hur ni tänker.

Tilde

och att den gör dig glad Maria! Jag tror det är en viktig grej att hitta det där speciella som man kan lägga tankarna och energin på och som gör en glad och befriad...

Santorini, jag tycker så mycket om din inställning och ditt sätt att se på hur alkoholken tagit alldeles för mycket tid tidigare och att du inte vill ägna resten av ditt liv åt att "inte dricka alkohol". Sunt tänk i mina öron och det är precis då det kan vara härligt att leva, då ens tankar och känslor bygger på allt det andra livet kan ge en...

Lite lika kan jag tycka att det är då man överbombaderar sig med ältande och tankar som inte leder någonstans... då man fastnar i destruktiva relationer och känslor. Även där blir det som att kasta av sig ett ok när man väl vågar bryta och tänka i andra banor. Livet kan bli ljusare och kännas lättare... Mycket att jobba med... både när det gäller det ena och det andra, men jag upplever det som en "bra" syssla som kräver hela mig och som är tröttsam ibland men eftersom jag lever här och nu och jag inte helt säkert räknar med något annat liv så gäller det ju att ta tag i de här besluten och de här goda "sysslorna" idag... här och nu, varje dag.

Maria42

Ni har Santorini och Tilde, tack för att ni delar med er av dem. Jag vill inte heller få identiteten nykter alkoholist, jag är nykter punkt.
Ja, varför fortsätter man dricka tvångsmässigt tills man är berusad fast man bara vill bli lite smålullig, svaret är väl att vi gör det därför att vi tappat kontrollen, vi styr inte över alkoholen utan den styr oss.
Det är jobbigt av och till och sorgligt men som du skriver Santorini så går det över, idag har jag inte känt något sug eller sorg över det.
Var på spinning ikväll och det är så jobbigt men så roligt, är glad att jag provade det. Det ger sådan energi och glädje resten av kvällen. Håller med dig Tilde om när man fastnar i destruktiva tankar, det är samma lättnad att slippa det. Jag har blivit mycket gladare och mer positiv sedan jag slutade dricka, det känns härligt.

Så glad över gemenskapen som finns här, hänger kvar här för att jag trivs med er.

Kram!

NyMan

Härlig läsning och jag håller med om att jag vill vara nykter-inte nykter alkoholist. För mycket tid redan. No more. Fortsätt era fantastiska och inspirerande resor. Ni har min absoluta respekt!/NM

vill.sluta

Ibland är det som på spinningen, tung backe uppför...... En femma lägger vi på och vi sitter ned.

Och rätt vad det är går det utför, så vi spinner loss och vi lättar upp motståndet och trampar ur all mjölksyra ur benen.
Suget kan motsvara backarna på spinningen, det är olika tungt ibland, men rätt vad det är lättar det upp och man glidet förbi i en nedförsbacke.

Och man kör bara mot sig själv, spelar ingen roll hur duktiga alla andra är. Det är en själv som lägger på motståndet men det är riktigt kul, och skitjobbigt imellanåt men man har gemenskapen och vetskapen att alla som är där sitter i samma båt.

Lite som här, det är tungt och jobbigt ibland. Men för det mesta roligt och trevligt. Fantastiska personer härinne som alla sitter i samma båt.
En gemenskap som är obeskrivlig.
Skänker ett stort tack för att jag hittade hit.
/A

Maria42

Tack alla ni som hjälpt mig att förbli nykter, utan ert stöd skulle jag garanterat inte klarat detta. Men nu går jag vidare, känner att jag inte har ngt att tillföra längre. Mina bekymmer handlar inte om alkoholen längre.
Kanske (förmodligen ) tittar jag in igen men behöver nu ett långt uppehåll för att bara vara jag och inte Fylle Maria.

Tack igen, ta hand om er, vi syns på Fb!

Kram!

jag saknar gänget så jag måste logga in i alla fall och ser att den ena efter den andra lämnar! Vi får väl titta in här ibland ändå. Du är en av dom som gett mej mest här, bland andra förstås. Kanske man skulle skriva på Det vidare livet i alla fall nångång. Jag har inte sökt upp er på FB, ska titta efter det.

Tack till dej också!

kalla

Nu avslutas denna delen av vår resa, jag kommer att sakna er. Jag önskar dig all lycka och att du följer ditt hjärta.Många kramar Kalla