av Mammy Blue

Hej!

Eftersom det är mej själv jag ska ha ordning på, oavsett om jag är medberoende till min sambo, så flyttar jag mej själv och min "dagbok" hit.

Idag är det min andra "helg" att vara nykter, jag har ju som sagt inga problem med mina arbetsdagar, kanske mest för att jag riskerar mitt arbete om jag dricker/ är bakfull på jobbet. Hela semestern gick ju åt till att dricka, och jag är ganska glad över att schemat för julen innebär att jag bara är ledig på juldagen plus någon mer mellandag. Nyårsafton och nyårsdagen jobbar jag. Dessvärre kommer väl jul/ nyår och min födelsedag i januari ungefär vid tremånadersstrecket, där många verkar få första "grinighetssymptomen".

Men jag får hoppas att jag orkar fortsätta läsa här, en outsinlig källa till värme och kunskap!

Fenix
mån, 2013-03-18 - 21:05

det var jag som rekommenderade den. Köp gärna hennes lilla bok på vulkan.se, bättre tankar och insikter om alkoholism finns knappast. Borde läsas av alla som utbildas till läkare och terapeuter.
kram
Fenix

Mammy Blue
ons, 2013-03-20 - 05:57

förfjusning fram mot påskens skidresa.

Oerhört viktigt och centralt för mej är de bilder jag ser i huvudet när jag tänker på resan. Helst vill jag mana fram de positiva bilderna av hur jag skuttar ur sängen på morgonen, pigg och nykter men om after ski- ölen visar sina fula nunor - spela filmen till slutet. Den delen där jag trött, rödögd med träningsvärk och skallebang är sist ut i backen...

Måste träna på detta, man KAN styra sina egna tankar eller åtminstone porioritera de man har nytta av, finns inga idrottsmän som vunnit några segrar genom negativa, destruktiva tankar.

Drygt två månader nykter nu. Jag vill väl inte sabba för mej själv?

Läs, läs, vaccinera, somna med bra bilder i huvudet - vakna med bra bilder!
En stor kram till mej själv - och en massa likadana till mina ihärdiga forumvänner!

vill.sluta
ons, 2013-03-20 - 09:46

att läsa dina inlägg. Du formligen sprudlar av livslust och framtidstro.
Me like a lot.

Trist att det blivit som det blivit.
Men du ger mig ett stort leende.
Tack, du gör min dag.
Vågar inte skriva mer om jag skulle trampa någon ptårna.
Kom och hälsa på i min tråd i vart fall!
Kram vännen!
/A

Stigsdotter
ons, 2013-03-20 - 13:43

...till slutfilmen: här får du en av hur du med för många öl innanför skidjackan halkar på väg ut från after-skin och slår i huvudet i något stengolv - pjäxor är ju alls inte gjorda för hala golv!

Det är klart du fixar skidresan utan after-ski med alkohol, det finns ju så mycket annat gott att dricka, varm choklad till exempel - när drack man det senast?

Mammy Blue
fre, 2013-03-29 - 20:46

åtminstone i skidbackarna där jag är. Lite jobbigt på kvällarna, svärfar och sambo hinkar vin och öl, jag hinkar Fanta Zero. Hade jag inte haft antabus hade det garanterat gått åt pipsvängen... Men skidåkningen går oerhört mycket bättre utan bedövad hjärna! ;-)

vill.sluta
lör, 2013-03-30 - 12:19

Eller som man säger i skidåkarkretsar "Break a leg".
Njut av tiden, en av fördelarna med att inte dricka när man åker skidor är att man behåller funktionaliteten och minskar skaderisken avsevärt.
När jag var yngre var jag mycket i Franska och Österikiska alperna och åkte mycket skidor.
Det var fantastiskt kul, redan då visste man att det funkade inte att parta och hålla på.
Sent skall syndaren vakna.......

Till dig min vän säger jag bara:
Njut bara njut.
/A

FylleFia
tors, 2013-04-04 - 07:54

Hej MB! Hur är det med dig nu då? Efter skidsemester och kanske tillbaka i vardagen. Hoppas allt är bra. Jag har varit lite nere och enormt självupptagen på senare tid. Men det beyder inte att jag inte bryr mig så nu får du en försenad påskhälsning!

Kram Fia

Mammy Blue
fre, 2013-04-19 - 20:20

Tack, jag mår prima om man bortser från ett högerknä som bråkar med mej fortfarande sedan skidåkandet. Det är bättre nu, men det verkar ta sin tid.

Nykter och skötsam, knaprar antabus fortfarande, har inte farligt mycket hjärnspöken längre, och är det så att papegojan på axeln sätter igång med sitt

-"Ja men nu är du ju ledig i morgon och har varit duktig så länge så du är nästan värd en öl, eller hur?"
då lyssnar jag artigt tills papegojan rabblat färdigt sedan svarar jag
-"Visst har jag varit duktig, men är det speciellt intelligent att belöna sej själv med huvudvärk, skakiga händer, illamående och en förstörd ledig dag?"
Då brukar papegojan byta samtalsämne...

Tack för papegojan, vill.sluta, det är mycket bekvämare med en hönshjärna på axeln än en elak jävel där, hihi!

Mammy Blue
lör, 2013-04-20 - 00:15

ska mer till än en hönshjärna för att få mej att släppa det ljuva liv jag lever! Ärthjärnan till goja kan ju heller inte så mycket annat än det jag lärt den under många år av träning: du är trött ta en öl det är fredag ta en öl du är glad ta en öl, du har semrster ta tre öl det är jul ta en julsnaps du är ledsen ta en halv öl klockan är lite ta en öl till klockan är mycket ta en sängfösare etc etc etc. Hjärndöd pippi, men det är trots allt bara ett oskäligt djur... ;-)

Godnatt för nu, kalas för sonen i morgon, ett glas antabus i varje hand ska väl hjälpa mej - eller jag kanske skulle stoppa tabletterna i öronen så jag slipper lyssna på fågelskrället?

FylleFia
sön, 2013-04-21 - 12:46

Haha! Du måste ha öron som en elefant MB! Mina tabletter är bra stora. Men visst är det skönt detta, att köra sitt eget race. För sin egen skull. Jo, jag är nog också lite mallig. Fixar ju detta trots makens ovilja. Eller inte ovilja men jag hittar inte ordet. Oförstånd? Nej! Men jag är livrädd inför våran treveckors utlandssemester i sommar. Att jag ska falla när inget arbete stoppar mig. Vi kan inte heller avboka då allt är betalt och vi - även jag - ser fram emot den. Får väl krossa den bron när jag väl nått den.

Kram Fia

Mammy Blue
sön, 2013-04-21 - 23:22

jag har lovat mej själv att sluta röka i morgon men det känns inte "rätt" i magen, jag känner mej inte alls så lugn och trygg som jag gjorde när jag fimpade för tre år sedan och när jag hällde ut de sista ölen för drygt tre månader sedan.
Men jag får somna med mitt mantra ringande i öronen:
Jag kan, jag vill och jag ska.

Fenomenala Fia förresten, det min sambo är drabbad av kallar jag "skygglappssyndrom", han klarar eller vill inte se verkligheten för då skulle han ju bli tvungen att göra något åt det.

Kramar till alla som vill ha!

Mammy Blue
ons, 2013-04-24 - 22:28

Nu har jag varit nykter i drygt tre månader och rökfri i tre dagar. Har grubblat mycket. Speciellt på vad det är som gör att det känns så lätt att lägga av med cig ibland, och skitsvårt för det mesta. Alkoholen hänger med i samma resonemang.

Jag TROR att jag nu har förstått vad Allen Carr menar i sin bok Äntligen Ickerökare, men för att komma ihåg hur jag tänkte skriver jag ner det här.

Livet är ett marathonlopp och jag är marathonlöpare. En marathonlöpare använder bara de muskler som behövs för att driva kroppen framåt på ett lätt och energisnålt sätt. En del muskler i kroppen, t.ex aniktsmuskler, tar bara energi om de används, löparen blir trött fortare. Andra muskler är klart kontraproduktiva typ baksidan av låret som böjer benet och framsidan som rätar ut det.
Om man samtidigt som man springer framåt börjar använda musklerna som får kroppen att stanna eller att springa bakåt blir marathonloppet kort, man blir jättetrött jättefort och ger upp ganska fort.

Tankarna i huvudet funkar på samma sätt. Mest energieffektiva är att tänka"nu har jag slutat. Glad att jag slipper skiten. Fine."

Srdan är det svårt att gradera tankarna, men en typiskt kontraproduktiv tanke är "jag måste sluta" som inrymmer ett tvång, "jag håller på att sluta" - jaha, och när är man färdig med det? Om en månad? Ett år? Finns ett evighetslöfte/hot i det. " Jag har slutat men skulle kunna döda för en öl/cig." Självplågeri, ett marathon för fakirer.

Ska fundera vidare...

LillPer
ons, 2013-04-24 - 23:50

Det går rätt bra ihop, för man hinner tänka mycket under ett marathon, fast det stjäl energi det också om tankarna inte är positiva och "rätt". Man svävar oftast mellan eufori och helvete både kroppsligt och i skallen om man är som jag.

Tre månader är kanon, jag hade ju det i bagaget själv tills i lördags. Vad är det som gör just tre månader så speciellt? "Nu har jag klarat det" Och så sänker man garden och får en käftsmäll?

Det är nog bättre med att vara glad att slippa skiten, som du skriver MB!

Kämpa på, du fixar att fimpa!

LP

Adde
tors, 2013-04-25 - 05:43

till dina 3 månader Mammy Blue !!

Att återfallen tas vid 3,6 och 9 månader är ett känt mönster som väl ingen riktigt kan förklara. Annat än att anspänningen med att gå ut i nykterhet börjar släppa och att vi i vanlig ordning börjar säga till oss själva att det "är nog inte så farligt". Jag själv hade en väldigt vidrig period runt 3 månader där jag verkligen gick på vita knogar och hade ett fruktansvärt humör. Man kan även se ett mönster i återfall runt 7 år och sen vid ca 12-14 år.

För mig är det viktigt att inte glömma hur det än gång var och hur jag mådde då för dit vill jag inte tillbaka.

FylleFia
tors, 2013-04-25 - 17:14

Tänkte precis gratulera dig för ditt beslut att sluta röka, skulle bara kolla posten nere i porten först. Fick nej på bröstcancer, något som jag har mått pest över den sista tiden. Har ju läst så mycket om samband vin och bröstcancer. Lovade i alla fall mig själv att om jag klarar mig så ska jag börja vara mera rädd om livet. Vi får se hur länge jag minns det? Återvänder till rökningen. Har också läst Äntligen Ickerökare av Carr och höll faktiskt upp ett tag. Började om, trappade ner. Röker fortfarande ett par om dagen, ca fem. Men nu kanske jag kan hitta motivation? Svårt dock då vi har hur mycket tobak som helst hemma. Intressanta tankar om marathon.

Kramar Fia

Mammy Blue
fre, 2013-04-26 - 14:07

att "tillfället gör tjuven" stämmer tyvärr, min rökande sambo glömde ciggen hemma igår...
Men jag kan ju i alla fall vara glad över att jag inte rökte mer än tre, sedan fick de bada innan de åkte i soppåsen. Andra misslyckade avslut har slutat just så- jag har kapitulerat direkt och fortsatt röka. Nu vill jag inte ge upp.

Adde, tack för varningen, jag ska lägga dina återfallssiffror på minnet, kan vara väldigt viktiga siffror att komma ihåg. I det fallet är ju redan hjulet uppfunnet, onödigt att lägga mer tid på att förstärka den statistiken.

Jag är en marathonlöpare på mer än ett sätt, jag håller redan på att bearbeta två möjliga återfall i preventivt syfte. Min sambos 50- årsfest i december, och min egen i januari 2015. Så långt fram sträcker jag mej. Dessa två kalas är svåra att hantera då de förmodligen i vanlig ordning dränks i alkohol plus att det kommer bli en hel del över. Vi har för många år sedan konstaterat att vi inte kan ha sprit hemma, men det är nog svårt att undvika då, men jag är förberedd... Hihi, jag tar nog det här på allvar i alla fall!

Mammy Blue
fre, 2013-04-26 - 19:53

tremånaderskrisen.
Varför åker så många dit på det?

I det yrke jag har varnas man också för tremånaderskris, mest för att det är då man tror att man kan.

Vad det gäller beroende finns nog den möjligheten också, man tror att man kan, vaksamheten släpper och pang så ligger man där.

Men det finns nog ytterligare en anledning, nämligen den att man lägger sej redan från början, man vet så förtvivlat väl att den krisen kommer och suckar bara uppgivet med armarna utsträckta och ger upp. Eller att man tar den allmänna kunskapen om tremånaderskrisen som förevändning att få vila lite i sin kamp, skämsfaktorn är ju inte så hög om man gör som många andra, följer strömmen.

Vill förstå det här, för även om jag denna gång inte haft en kris, så kommer ju fler, vid 6 månader kommer nästa statistikkris etc, och jag vill mota olle i grind. Stackars Olle förresten som aldrig får komma in nånstans...;-)