Ja, jag vill jag kan jag måste alltid vara nykter. Tror jag
äntligen insett detta efter ca 10 återfall på två år.
När jag väl har satt igång håller jag på i månader och
bränner ut mig totalt, då är det bara alkoholen som styr.
Vit igår sex veckor. Det har varit stapplit denna gången.
Men en sak vet jag nu att för mig har det blivit värre och värre
för varje gång. Mannen hittade mig i köket den 10 september, ett
datum jag aldrig glömmer. Säckade ihop och fick kramper i hela
kroppen. Själv minns jag inget. Så det blev färd till akuten.
Blev inlagd på medecinavd. där det konstaterades att jag hade
natriumbrist i kroppen, för lite salter. Fick ligga med salt-
lösningsdropp i fyra dygn, det är tydligen farligt. Jag la
korten på bordet till läkaren och berättade att jag druckigt
konstant i månader och även nätterna för det var då värsta,
värsta ångesten kom. Han berättade att det var mitt missbruk,
och jag hade ätit som en fågel, och sov bara 2 timmarspass innan
det var dags att fylla på. Jag blir förskräckt när jag läser detta
nu.
För mig finns inte första glaset för då är det kört
Det är inte så dumt att leva nykter, man ser känner smakar allt
det är bara att hålla sig på banan.
Tack alla för ni finns. Det är en stor hjälp för mig.
Konstnären

konstnären

Sovit som ett barn och det är guld värt. Gick upp halv sex idag. Har ju ett ganska fritt jobb men
jag har börjat gilla vissa rutiner. Gå upp ensam ha egentid innan plikten kallar. Just idag mår jag bra
men dagen har bara börjat. Var det Peter le Marc som sjöng den låten, just idag mår jag bra.
Vandra vidare ska jag på min inslagna väg, jag ska gå emot hela staden i juli när den kokar av skrälande människor
som har tittat för djupt i flaskan. Efter jobbet hade mannen med sig 3 l rose, kan han aldrig byta sort.
Känner sådan ironi emot honom. Vilken stackare tänkte jag igår. Står en lite skvätt kvar i kylen. Tror inte det finns
någon hjälp förrän han kommer till insikt att detta VILL JAG.
Fick även samtal från en gammal drickakompis, och hon var så full att jag inte kunde reda ut vad hon sa. Så det blev klick
i örat på henne. Ringde ett par ggr till men jag sket i att svara. Orkar inte förklara för henne fler ggr vad jag har gått
igenom med alkoholen och gör fortfarande. Nej bort ur mitt liv. Ger mig noll tillbaka.
Regntunga moln här idag, men nästa vecka kommer högtrycket.
Tack än en gång alla vänner för ni finns för mig
Carpe Diem
Konstnären

lilla Anna

Ha en bra dag du också Konstnären! Vill bara tala om att det du skriver ger mig en styrka. Om du har klarat av att sluta dricka och blivit så stark så finns det hopp för mig också. Kram från lilla Anna

konstnären

Tack för din uppmuntran. Jag är ju glad och tacksam att jag har kommit en bit på vägen.
Ska inte lägga min energi på något jag inte kan förändra.
Sol här idag och då blir man glad, kanske lite grillning i kväll och något gott alkofritt till det.
Måste ta till vara på denna sommaren det är ju så vackert i naturen nu. Kommer knappt ihåg förra sommaren.
Men denna min första nyktra ska jag ta till vara.
Ha en fin dag och tack
Konstnären

konstnären

och en otrolig fuktig morgon inne i sovrummet. Svett, men inte på grund av alkohol utan värmen vi har fått.
Har precis kryssat i nio månader idag och som vanligt varjemånad tror jag knappt att det är sant. Är så glad
jag har jobbat hårt och får väl fortsätta med det. Mår så bra i kropp och själ nu att jag vill ställa mig på
torget och skrika JAG ÄR NYKTER. Kan jag kan alla, jag var ett vrak som gick på två ben i september. Vägde
48 kilo alltså skinn och ben. Uppsvullet ansikte och värk i hela kroppen. Nu är jag vig kan springa om jag vill
eller bara småjogga. Innan förflyttade jag mig i stort sett från kylskåpet om det fanns vin och till fläkten för
att sedan sitta där och röka och dricka.
Känns idag som jag fått en AHA-upplevelse. Garden är nedstoppad i fickan ifalll, ifall. Men den där rösten som pockar
inne i huvudet är i stort sett borta.
Har även slängt ut livbojen till mannen, måtte han greppa den och simma iland. Det är som om det hänt något med mig.
Ställer mig vid sidan om när mannen dricker. Skäller inte på honom längre, hotar inte, jag bara låter det ske.
Låter kanske elakt, men då är jag elak. Han är så medveten om att han har två val, fortsätta själv, eller sluta.
Idag ska jag baka en rulltårta med massor av vaniljkräm som fyllning, skära i bitar och toppa med vispgrädde och jordgubbar.
Jag har ju blivit beroende av kakverk i alla dess former. Har inte visat sig på figuren änne.
Flaggan i topp för konstnären idag, vad kaxig jag blivit, lite skämt så här på morgonen har ingen dött av.
Tack kära vänner för att ni stöttar mig, utan er, ja vem vet.
Sol till alla
Konstnären

m-m

... till dig Konstnären! Och tack för din påhälsning hos mig. Jo, jag mår bättre, hade en dip, nu försöker jag jobba mig uppåt igen, på lite olika sätt. Har dock inga som helst problem, eller alkoholtankar (för egen del) trots att det är studentfiranden och sommarfester, grillande och annat runtomkring. Är faktiskt inte något sugen, håller mig till mina alkoholfria alternativ. Så länge man håller sig borta från läsk och alkoholfritt rött vin så är det mesta gott. Låter gott med rulltårta... Tänker på dig och maken... Kan ändå inte vara lätt att se någon gå ner sig, synd när du jobbat mycket med dig själv, att inte få skörda det goda livet fullt ut. Men han kanske tar sig samman och tar emot hjälp så småningom?
Ha en bra 9-månaders dag idag, med gofika :-)

Kram m

Äntligenfri

Hej och stort grattis till dina 9 månader! Helt fantastiskt bra jobbat!
Grattis även till ditt sätt att hantera mannens drickande. Jag tror också att det endast är upp till honom att greppa livbojen, inget du kan göra om han inte själv vill tyvärr...
Njut av dagen och din framgång. Stor kram!

Är det inte en stor vändning i ditt synsätt på mannen? Det liknar Kastellens. Du och Kastellen är nyktra och har fattat det beslutet. Sedan är det upp till mannen att fatta sitt eget beslut. Konstnären, du är så stark! Jag inser att det hade gått helt åt h-vete för mig om min man också hade haft alkoholproblem. Det hade bara blivit en ursäkt för mig att dricka ännu mer. Kämpa på och dundergrattis till nio månader! :-D

konstnären

Tack m-m. Skönt att höra att du mår lite bättre. Samma här inga alkoholtankar och inget sug. Kan man önska mer.
Jo att mannen ska komma tillbaka. Just nu försöker han trappa ner och jobba med sig själv. Önskar bara att han
kontaktar dom han var hos ett par ggr. Visst är det hemskt att se en människa försvinna, och då min man.
Men jag inser att jag inte kan gräva ner mig jag oxså. På något vis har jag lyckats ställa mig på åskådarplats.
Jag har inte energi att ta tag i honom oxså. Stötta kan jag.
Hett som i h-vete här och grillarna går varma, bekommer inte mig något, folk har mysigt och det har jag oxså.
Åkte ner till hundbadet i går kväll så min kära labbe fick simma. Efter det var hon slut och somnade in fint.
Cyklade även in till staden som har invaderats av tyskar och danskar redan. Satte mig på en uteservering och tog
en kopp kaffe. Hade jag aldrig vågat för ett år sedan. Då bestod världen av kylskåpet, fläkten och ciggaretter.
Kanske, kanske m-m tar han sig i kragen.
Ha det fint
Kram Konstnären

konstnären

vid den här tiden bestod mitt liv enbart av alkohol. Det var planeringar till ve och förbannelse.
Var på bolaget var och varannan dag. Just idag inga tankar på alkohol. Känns så himla skönt.
Min mamma dog för ett år sedan och allt var kaos, sorg och smärta gick hand i hand. Sorg över mamma,
sorg över mitt liv för jag visst ju att jag gjorde fel som levde ett så destruktivt liv.
Var inte hos henne i dödsögonblicket låg och rullade i sängen på fyllan. Hoppas hon har förlåtit mig
i sin himmel. Hon blev 90 år men var kristallklar i huvudet, så gammal än ändå begrep att jag drack för mycket.
Jag bara viftade bort hennes kommentarer. Ångrar det bittert idag, men till mitt försvar jag var så sjuk av
alkohol så det var bara jag och mitt förhållande till alkohol som gällde. Dom där tråkiga minnena har jag tagit
fram i nyktert tillstånd och det gör ont. Men det rätta.
Just idag vet jag inget hur det ska gå för oss här hemma. Efter 22 dagars, dagligt intag av A, är han en bruten man.
Önskar så att han fann Gud eller vad faan som helst som skulle kunna hjälpa honom att bli nykter.
Denna dagen ska bli en fin dag har jag bestämt.
Kan inte tacka nog för att ni finns.
Konstnären

aktiv i min alkoholism när båda mina föräldrar dog.

Jag jobbade, bakfull nåt så otroligt, när mamma dog. En död som var efterlängtad pga sjukdom men ändå en död. Jag åkte direkt hem efter jobbet och söp mig till medvetslöshet, där fanns inte en enda tanke på att åka hem till pappa för att stötta honom. Ett val som jag ångrat många, många, gånger.

Jag satt med pappa vid dödsögonblicket och det var tufft för en alkis som inte hade kontakt med sina känslor, jag hade ju inte en susning om hur jag skulle göra. När så en av sjuksyrrorna ställde sig framför mig, tittade mig i ögonen, och frågade : Hur mår DU ? Då gick det inte längre. Jag gjorde precis som en riktig alkis och flydde från det svåra och rusade ut och åkte hem till pappas hus. Varför ? Tja, självklart till hans vin/spritförråd.

Alltid denna flykt, lägg ansvaret på nån annan, håll det borta från mig.

Det tog några år till innan jag valde nykterheten och jag kunde inte hantera sorgen på annat sätt än att supa bort den. Hade jag vetat vad jag vet idag så hade jag bett om hjälp med sorgbearbetning i början av min nykterhet för det hade sparat mig många elaka tankar. Jag har försökt att få ur mig min skam och ångest men det finns fortfarande rester som kryper fram ibland. Jag kan inte besöka graven utan att fälla en tår fast det gått så pass lång tid.

Du har så rätt att minnena gör ont men att hantera det på ett annat sätt då var inte möjligt för mig med den kunskapen jag hade då. Sjukdomen överskuggar allt och för mig är det viktigt att komma ihåg det.

Idag har jag möjlighet att själv välja hur mitt liv ska se ut och den möjligheten har jag bara om jag inte tar det första glaset.

SuzyQ

vad man känner igen sig överallt nästan...snarlika historier men ändå så olika. Du verkar älska din man ännu och jag hoppas vid gud att han hittar lusten att gå genom livet vid din sida, nykter och kärleksfull.
Jag och min man har också överkonsumerat ofta, framförallt han som alltid blivit fullast av alla och betett sig illa. Vi har rest utomlands till olika städer och partajat som dårar, blivit mycket trevliga diskussioner men också bråk och tråkigheter.Jag har i många år anklagat honom för att vara alkoholist och bönat och bett att dra ner på drickandet, dottern har hört när jag sagt att jag inte vill ha men han krusar och håller på tills jag tar det där jävla glaset. Han har säkert fattat nånstans att han gjort fel och i princip tvingat mig för att själv framstå som normal.
Hur som helst så har hans drickande eskalerat något otroligt sista året och han blir helt utslagen i flera dagar, bara super dygnet runt.
Nu är det dock sista gången, jag funderar att lämna honom utan att han får en chans till men det lär ju inte bli på två röda att sälja en villa och hitta lägenhet så det blir ju ändå som en sista chans för honom. Han ska göra de 12 stegen, gå på AA-möten flera gånger i veckan och han ska börja läsa här inne. Vi får se hur det går med det. Hatar att han ljuger så lättvindigt. Vill känna mig trygg. Vill kunna lita på honom i alla väder. KOmmer det nånsin att bli så?
Önskar dig en fin helg.
Kram

Pellepennan

Läste ditt inlägg och även Addes som även det handlade om hur avtrubbad man kan vara i sitt drickande. Skrämmande och jag känner igen lite av det ni beskriver. Jag förmodar att du har tänkt mycket på detta, och kanske är det ett sätt att bearbeta det du håller på med. Är övertygad att din mor skulle vara glad och stolt om hon kunde se dig nu konstnären!

Hoppas Gagarin snart har fått nog av drickat och att han har telefonnumret kvar till sin kontaktperson. Under tiden hoppas jag du kan ägna dig åt annat som ger dig energi. Bada som jycken kanske? blir ju varmare i vattnet nu!

ta vara på dig

//PP

konstnären

Tack för hälsning. Ja du när är vi snart framme vid kronjuvelen men det känns lugnt. Första
nyktra midsommarafton sedan jag var femton år tror jag och det var ju ett tag sedan. Då gick man
igång på något glas slibbig likör kommer jag ihåg den hette Apricot brandy. Tvi känner sockersmaken.
Hade lite världsliga problem i veckan och tänkte hur ska jag hantera detta nu när jag inga flyktvägar har.
Blev så vemodig och tyckte bara lite synd om mig själv som fick klara det nykter. Vad lätt jag hade för att
fly in dimman när det var något jobbigt. Jag tror att mamma förlåtit mig i sin himmel.
Tankarna och gojan har inte varit här på någon vecka och det är underbart, jag har ju skiten mitt framför
näsan men icke att jag blir sugen. Bra det konstnären. Gagarin är kvar i dyn, men igår tog han upp det själv
igen och sa att han måste lägga av. Men viljan var finns den. Påstår att ha måste drick till sin egen botten.
Botten upp svarade jag lite frusterat.
Har du det bra, och det flyter väl på med nykterheten. Har inte provat veteöl men det ska bli till midsommar.
Idag måste jag disiplinera mig och jobba hårt så man äta bakelser, middagar, frukost och betala hyran.
Solsken till dig pelle
Konstnären

konstnären

Tack för din kommentar. Tror mamma förlåtit mig i sin himmel, men jag har haft svårt att förlåta mig själv.
Ja, alltid denna flykt man höll på med. På med skyddslapparna och dra vidare. Känsliga saker kunde man inte hantera.
Flaskan var viktigare än allt annat.
Sant Adde att nu har möjligheten att själv påverka mitt liv. Är så lycklig över min nykterhet, tacksam.
Strongt av dig att varit nykter så länge och verkar trivas förträffligt med det. Drygt nio månader har gått för mig.
Ska inte sticka under stol och påstå att det varit lätt. Men nu känns det stabilt.
Tack än en gång
Konstnären

du frågar om jag var borta länge när jag lämnade. Det var jag verkligen inte! Jag var borta ganska precis ½ dygn:)dvs 13 timmar... det avgörande var, tror jag, att han insåg att det var allvar. Det blev verkligt för honom att jag var på väg och hade lämnat. Det var en förfärlig dag - säkert för oss båda fast på olika sätt. Jag åkte alltså tillbaka hem samma kväll men med tydligt klargörande att jag var beredd att flytta omedelbart om han drack. Därefter hade vi vid två tillfällen (nyår och personalfest) en överenskommelse om att han skulle dricka två glas vin. Båda gånger drack han något även följande dag - därefter sa jag att för mig gäller hädanefter noll och inget annat än noll. Under det första halvåret var det fler krisartade situationer och den sista gången jag var och tittade på en egen bostad var i början av juli - faktiskt exakt sju månader efter att jag gick. Det kan vara lätt i efterhand att tycka att en dag är ingenting - men det var absolut ett allvarligt uppbrott, inget "hot" och det förstod han. Gemenskapen på forumet var oerhört viktig för mig under en lång tid och att läsa och skriva med tankeutrymme emellan passade mig perfekt. Styrkekram till dig, var stolt över din nykterhet! Jag fick en tanke av något av dina inlägg... ska kolla och svara kanske där också. Kram, kram / mt

konstnären

Tack snälla för ditt svar. Han förstod att du menade allvar. Fantastiskt att ni hittat varandra igen.
Idag är läget akut, men han vill inte åka till psykakuten där han kan få något mot lugnande för abstinensen
som lär bli mycket svår efter detta fallet. Klart jag är orolig, och undrar hur det ska sluta. Jag kan ju
inte tvinga honom. Skakningar idag på morgonen i både ben och armar. Då öppnade han en flaska, så nu är ju han lugn.
Men jag är inte det. Vi bor i mellanstor stad och det finns hjälp att få som jag omtalat hundra ggr. jag har ju själv
varit där. Helst vill jag bara försvinna, packa en bag ta med hunden, men vet inte riktigt vart. Är säkert välkommen
till en av mina systrar. Men samtidigt känner jag att jag inte kan lämna honom i detta skick.
Tankarna fladdrar ska tänka över dagen. Men rädd är jag. Han är aldrig elak mot mig, men det påverkar ju allt.
Goda kära mulletant tack
Konstnären

konstnären

på två medberoendemöten och det var bättre än jag trodde. Tänkte att jag måste ge
det en chans och kände samhörighet med dom som var där.
Känner mig stark när jag går där ifrån. Men tyvärr svag när jag kommer hem. Idag måste
bli ett avgörande för min man. Han är i mycket dålig skick och jag tror han behöver avgiftas.
Men han vill inte. Han har börjat få smärtor i muskler. Känner att någonting kommer att hända.
Finns ingenting mer hemma om han inte hr gömt. Han skulle följt med mig nu på f.m. för att klippa
klorna på vår hund. Men jag inser nu att det inte går. Han kan inte visa upp sig helt enkelt.
Skriver av mig lite vånda för nu är jag riktigt jävla rädd för vad som kan hända. Jag kommmer
ju så väl ihåg vad som hände mig själv. Det bästa som kunde hända vore att jag skjutsade upp honom
till psykakuten där han blir väl omhändertagen. Men skammen är för stor för honom. Men jag vill
inte ha detta ansvar.
Ska nu åka själv med min älskade trofasta vän för lite nagelmanikyr inför midsommar.
Vill bara ha lugn och ro så jag hoppas han tar emot hjälpen som finns alldeles i närheten.
Glad midsommar alla kära vänner
Konstnären

lilla Anna

Kära Konstnären! Jag känner så med dig, det är svårt att stå bredvid och inget kunna göra. Hoppas att det vänder snart för mannen och att han vill bli kvitt sitt beroende. Glad midsommar trots allt. Kram till dig och vovven

konstnären

Tack för dina ord till mig, värmer hjärtat.
Glad midsommar till dig.
Kram
Konstnären

innerligt att du nånstans inom dig själv kan hitta sinnesro och få njuta det lugn du så väl behöver Konstnären.
Mys med din hund, plocka blommor och bara vara under helgen.

Kram ♥