Ja, jag vill jag kan jag måste alltid vara nykter. Tror jag
äntligen insett detta efter ca 10 återfall på två år.
När jag väl har satt igång håller jag på i månader och
bränner ut mig totalt, då är det bara alkoholen som styr.
Vit igår sex veckor. Det har varit stapplit denna gången.
Men en sak vet jag nu att för mig har det blivit värre och värre
för varje gång. Mannen hittade mig i köket den 10 september, ett
datum jag aldrig glömmer. Säckade ihop och fick kramper i hela
kroppen. Själv minns jag inget. Så det blev färd till akuten.
Blev inlagd på medecinavd. där det konstaterades att jag hade
natriumbrist i kroppen, för lite salter. Fick ligga med salt-
lösningsdropp i fyra dygn, det är tydligen farligt. Jag la
korten på bordet till läkaren och berättade att jag druckigt
konstant i månader och även nätterna för det var då värsta,
värsta ångesten kom. Han berättade att det var mitt missbruk,
och jag hade ätit som en fågel, och sov bara 2 timmarspass innan
det var dags att fylla på. Jag blir förskräckt när jag läser detta
nu.
För mig finns inte första glaset för då är det kört
Det är inte så dumt att leva nykter, man ser känner smakar allt
det är bara att hålla sig på banan.
Tack alla för ni finns. Det är en stor hjälp för mig.
Konstnären

Akvariet

Grattis till 11 månader. Jag är imponerad. Fortsätt så
Kram

konstnären

Tack mm, gud vad glad jag blev när jag fick se ditt signum. Hoppas du har ett bra liv. Jag har det bra och fortsätter.
Många kramar Konstnären

konstnären

regntunga moln utanför mitt fönster. Ska jobba, jobba idag. Inspirationen har lyst med sin frånvaro ett tag. Men nu är jag på G.
Måste även ta tag i dammsugaren då min hund fäller sommarpälsen och jag nästan vadar i hundhår, Inget kul men allt är ju inte kul.
Är fortfarande uppe i varv. Ska börja styrketräna i höst som jag aldrig provat ska bli spännande. Behöver bygga upp min muskelmassa,
som har blivit ganska degig efter alla år av missbruk. Jag får aldrig glömma hur mitt liv såg ut för ett år sedan.
Jag har jagad av faan själv.
Alltid stressad
Alltid ångest sista åren
Körde omkring till olika bolag för att inte bli igenkänd
Planera, planera så att det finns till dagen efter
Vakna kolla kylen, och se där står en tetra, häller upp ett glas, bara ett, visst du
Massor av halstabletter hemma ifall det kommer någon
Usel sömn, ångesten har blivit min följeslagare, och den viker inte från min sida, trogen, jadå.
Försöker komma undan häller i mig mer och mer för varje dag, och nu tar jag till nätterna oxså
Äta vet jag knappt vad det är, på sin höjd en ostskiva
Dimma, dimma, vet att jag gör fel, kan inte sluta, HJÄLP
Börjar en morgon höra musik som inte finns, sedan mörker jag är borta, men vaknar på sjukhus
Jag vänder mitt liv med stor möda och många hinder, men det går.
Vill jag ha det tillbaka. Nej aldrig, för så skulle det bli.
Kan inte nog tacka för allt erat stöd
Kramar Konstnären

konstnären

Full i skratt blir jag, sitter på kontoret med en ostmacka. Jag ser dig framför mig och första arbetsdagen. Hoppas det går bra för dig.
Det är ju lite kinkigt första dagen. Tänk vilken ångest man hade när man druckigt sig igenom semestern. Men det har du ju inte och
inte jag heller. Vi är duktiga flickor.
Kram
Konstnären

Visst är vi duktiga! Vi är inte bara duktiga, vi är absolut i världsklass! Eller hur?! Underbara och älskade av alla... ;-) Kanske inte riktigt, men vi är i alla fall nyktra och glada.

Sirapen är puts väck! Tack för att du gjorde sirapskakor av det sista. :-)

Idag jobbar jag hemifrån, vilket jag kan göra i så stor omfattning jag vill i perioder. Nu blir det torr ostmacka i hemmakontoret istället! Du skrev att "jag ser dig framför mig...". Jag måste säga att jag har en så tydlig bild av hur du ser ut, som naturligtvis inte stämmer, eftersom jag inte har sett dig. Men antingen är du vid ditt skrivbord eller sitter på din sten vid havet med hunden bredvid dig. Lite konstigt det här med att skriva på ett forum egentligen. Man vänder ut och in på sig för människor man aldrig har träffat. I och för sig är det ingen som vet vem jag är. Om nu inte någon som jag känner skulle läsa här, då vet de nog direkt att jag är jag, men det försöker jag att inte tänka på...! Människorna här blir trots anonymitet och osynlighet verkliga och känns som nära vänner. Jag kommer på mig själv med att undra hur det går för den och den och var den eller den tog vägen.

På tal om hur det går för människor här. Både du och jag skrev en del med Kastellen. Jag undrar hur hon har det och har tänkt mycket på det. Likaså hoppas jag att Pellepennan har det bra, vilket jag i och för sig tror.

Nähä! Dax och jobba! Ha en riktigt fin dag!

konstnären

Morron på dig
Tänker oxså mycket på pellepennan och kastellen och undrar hur dom mår. Saknad. Jag har oxså en bild av dig, både till utseende och sätt.
Tror att du är en väldigt energisk människa, öppen. Vet ju inte och ibland kan jag känna sorg att jag inte vet vem du är. Och att vi förmodligen
aldrig ska ses, så kände jag i går kväll. Tänkte att det känns som vi var så nära varandra.
Duktiga visst är vi, världsbäst. Kakorna blev knapriga och goda, tänkte på dig när jag tog en kopp kaffe och en kaka.
Jobbar ju oxså hemma, haft dålig disiplin, men det är bättre nu.
Nykter och glad idag.
Kram vännen Konstnären

Ja, men det är ju så jag också känner... Vi är nära, så enkelt är det. Vissa människor tar man till sig och bevarar på en plats i hjärtat. :-)

Hur går det för mannen din? Och för er tillsammans? Känns det som om ni kan landa i en gemensam nykterhet? Det måste bli som att upptäcka varandra på nytt antar jag? Min man drack ju lite för mycket förut också, men när jag slutade så drog han ner väldigt, väldigt mycket. Nu kan det till och med bli bara några folköl till helgen, vilket hade varit fullständigt otänkbart förut. Det har liksom aldrig förekommit en helg eller vecka utan vin inom ramen för vårt förhållande. Det blir också som att upptäcka varandra igen. Men hallå - vem är du som jag suttit och gojat med under alla de här åren? Man märker både bra och dåliga saker. Bra att vi kommer ihåg vad vi pratar om, alltså jag är livsfarlig och har järnkoll ;-) Det dåliga är att vi gnatar och irriterar oss på varandra. Tror att man annars fokuserat på att nu är det helg och nu ska vi ha trevligt - skål. Låter som om vi supit som svin. Det har vi inte gjort. Men du fattar nog hur jag menar. En hel del skavanker doldes nog av ett par glas vin. Å andra sidan slipper man dagen-efter-skavanker. Det väger upp allt annat!

Vet du. Jag är slås av hur glad jag är över att vara nykter. Man får sådan frihet. Trodde jag skulle känna mig låst, inte kunna göra något kul. Men det är tvärtom. Det är nu jag är fri. Jag är pigg på morgonen och på kvällen! Alltså inte bakis eller på väg in i dimman. Jag kan planera för kvällsaktiviteter för vilken kväll som helst i veckan. Jag kan sticka iväg hur tidigt som helst med bilen vilken dag som helst i veckan. F-n vad skönt det är!! Blev lite smålycklig över att kunna åka och slänga återvinning sent i lördags kväll med bilen. Tja, jag är knäpp, jag vet... ;-)

Jag är snart, snart där att jag kan säga att jag aldrig kommer dricka mer i hela mitt liv. Inte riktigt, men det känns bra att tänka så. Ingen sorg, ingen saknad. Bara lättnad egentligen. Livet blir ju enklare UTAN alkoholen, inte tvärtom.

Kram vännen

konstnären

Uppe halv sex idag, har piskan på mig med jobb. Tack för dina rader muränan. Jo, mannen är fortfarande nykter och det är ju jättebra.
Men, det stora menet, är att vi är lite som främlingar i nykterheten. Vet inte men innan var det ju mycket myspys ihop med vin och sprit.
Jag har svårt att landa i detta nu, gick ju igenom en hemsk vår med hans drickande, och jag tror inte jag riktigt har återhämtat mig.
Men vi jobbar på det tror jag för det finns kärlek i botten, den ska lyftas fram i ljuset utan alkodimmor, och det är svårt. Tror vi är lite
hämmade båda två nu. Ingen närhet nu, men vi kan prata om allt, utom alkohol. Då lägger han locket på. Du vet jag är sådan att jag
vill prata av mig och tycker han oxså behöver det. Men underbart att slippa se en massa roseviner här hemma.
Visst är det skönt att vara nykter, och vakna utsövd utan något som gnager i magtrakten. Hua det är värt allt. Känner nu att jag vet
inte vad som skulle göra att jag tog det där första glaset. Finns inte på kartan just nu. Tycker även man förändrats som människa när
man inte dricker. Det är oerhört skönt att kunna ta bilen precis när man vill. Frihet som du skriver. Själv körde jag över huvet taget inte
bil för ett år sen. Fick panikattacker bara jag tänkte på det. Så visst har självkänslan växt.
Själv känns det att jag kommit till den punkten, ingen mer alkohol för mig. Önskar bara att jag kunde lita på att mannen håller sig, men
det är lite svårt.
Kram till dig Muränan
Konstnären

Det kanske är så att det kan vara lite svårt att våga satsa helhjärtat på varandra när man vet hur skör nykterheten är? Orkar man med ett återfall från den andres håll? Svårt att komma nära när tvivlet och oron gnager. Tror att du skulle känna dig tryggare och lugnare om du fick ventilera allt om drickandet med honom. Men han är uppenbarligen inte där än. Av vilken anledning vet bara han själv. Kanske skuld över våren? Finns det kärlek kvar och en vilja, så kommer det lösa sig. Men ni behöver nog mycket tid båda två.

Ha en riktigt fin dag vännen. Stor kram

Calleqwerty

Jag tror och hoppas att ni fixar det konstnären!
Det är ju en jätteomställning för er båda som tar tid att mogna till sig och finna en harmoni i.
Men jag är dock övertygad om att den grunden ni bygger upp nu efter att ha rivit den gamla är betydligt stabilare, kommer säkert flera hinder på vägen, men så är ju livet.
Tänker på dig! Och dig Starka muränan.
Känner att min tråd flippat ut lite till en vidöppen dagbok, men skriver mest för mig själv där. Hoppas ni inte skäms på min bekostnad. :-)
// Calle

Kära vännen,

Tack för att du delade med dig om din son i min tråd. Tårarna rinner och jag skakar. Så otroligt sorgligt. Vilken tyngd du bär på. Men också, vilken fantastisk resa din otroligt starka son har gjort. Att från unga år lyckas vända ett så destruktivt beteende är helt enormt. Den styrkan har han ärvt av sin mor.

Jag ska inte säga att jag förstår hur det känns för dig när ens barn inte vill ha kontakt, för det vågar jag inte ens tänka på. Men jag känner med dig. Mycket.

Vet inte hur man bäst hanterar detta. Det enda du kan göra är nog att ge honom tid och visa i handling att du är nykter. Att du kommer förbli nykter. Du har snart varit nykter i ett år och många år till kommer det att bli.

Jag tänker på dig och skickar en stor kram

Ja, jag förstår att det måste vara frustrerande med mannen. Förstår verkligen att du blir misstänksam för att han inte vill prata om A. Det kan visserligen finnas flera anledningar till det:

1. Han är inte mogen för det än. Kämpar för mycket fortfarande.
2. Han skäms för hur han betedde sig mot dig nu när du blivit nykter och han bara fortsatte.
3. Han bara återhämtar sig och har inte alls tagit något beslut.

Eller inget av ovanstående. Vad det nu än är, så är det nog tyvärr som du själv skriver, det finns inget du kan göra. Det måste komma från honom själv. Men det måste vara så frustrerande och tärande att gå omkring och vänta på att något ska hända. Bra eller dåligt. Det äter upp dig inifrån. Håller dig på on-hold i livet. Men du måste försöka leva ditt liv ändå. Kommer han med dig på vägen är det fantastiskt, om inte, så får han i vart fall inte dra med dig ner i fallet. Men du är stark och klarar det här.

Tänker på dig och hoppas att proppen ska lossna hos mannen snart.

Kram vännen

tack för morgonhälsning! Skönt att höra att du är på G! Jag också. Sitter vid hemmakontoret, mer eller mindre begravd i material. Men det är lugnt. Jag hinner det jag hinner. En sak i taget. Detsamma för dig, hoppas jag.

Du undrade varför jag oroar mig för den andra konferensen, inte den första. Det beror på dess karaktär och, framför allt, deltagarna. Tjusigt och en massa prestige på den andra. Blir alltid lite obekväm i sådana sammanhang. Sedan har jag en offentlig roll under den andra konferensen och kan inte "smita iväg" och andas om det blir jobbigt. Väldigt svårt att hålla en låg profil då, utan måste mingla, prata, vara skärpt, vara med hela tiden osv. Work the room. Det kommer blir trevligt och bra, det vet jag. Men det tar också väldigt mycket på krafterna, kostar mycket energi. Nu behöver jag åtminstone inte vara rädd för att säga dumheter efter för många glas vin. Hoppas att det inte blir vinprovning åtminstone, vilket tillhör en av de vanligaste aktiviteterna i dessa sammanhang. Inte för att jag kommer dricka, absolut inte, men för att slippa krångel. Fast å andra sida - under vinprovningar ska man ju faktiskt SPOTTA ut vinet!! ;-)

Önskar dig en bra och produktiv dag! Stor kram

konstnären

Tänkte på en rolig grej innan jag gick upp idag. Tänk om systemet hade olika köer, en för alkofria drycker, och sedan den gamla vanliga. Hur många hade stått i den alkofria, konstnären i varje fall. När jag drack som mest vad jag hade glott på torrisarna i den alkofria kön. Nu hade jag beundrat dom. Köerna hade inte varit så långa heller. Nu har jag klarat en höst, en vinter,en vår och en sommar. Inte illa och jag är mäkta stolt idag. Inte kunde en spillra som jag bli nykter. Jo det kunde du, och därför kan alla det, jag kan inte nog poängtera att det går. Jag simmade omkring i dyn utan att ta mig upp. Hjälpen kom med ambulans och fantastisk läkarvård. Aldrig, aldrig ska jag tillbaka.
Tänker mycket på Ebbas ord, två år och sedan tillbaka. Så detta är livslångt beslut från min sida, och roligt är det för det mesta. Pompa och ståt ska det bli på min ettårsdag, fast det är inte förrän 10 september, men ni är välkomna till mitt bord i fantasin. Det blir tårta till förrätt, huvudrätten blir tårta och efterrätten blir tårta, hur många kommer då tror ni.
Fin dag alla underbara människor här inne, och innerligt tack för att ni hjälper mig.
Kramar Konstnären

Promille

Tackar för inbjudan, kommer gärna! Själv känns det som att jag fyller år idag, då jag lyckats hålla upp två veckor. Kan låta som ynka två veckor. Men det har nog inte hänt mig de senaste två åren. Minst. Och därför känns det stort. Sov 11 timmar inatt. Fortfarande trött:-) Men det får väl vara så ett tag, som du skrev. Ska iväg och köpa mig ett par riktigt bra promenad/löparskor. Inte för att jag ska löpa (löpa!:-, nänä:-) utan för att jag haft så ont i foten ett långt tag. Det blir min födelsedagspresent till mig själv. Önskar dig/er alla en härlig nykter dag!

Vickan69

Grattis i förskott Konstnären och tack för inbjudan. Ska mentalt vara där och smaka på tårtan. Ja, du är ett bra exempel på att det går och varför vi inte dricker mer, fantastiskt av dig! Tack för att du delar med oss andra.

Calleqwerty

Du har verkligen lyckats skapa ett fantastiskt konstverk av ditt liv konstnären.
Vid 1 år har många lärt sig både krypa och gå om än fortfarande lite stappligt, men du känns riktigt stabil konstnären! Ett riktigt NA-barn :-)
// Calle