Har, som så många andra, läst här till och från under långa perioder i flera års tid. Bara det är ju ett tecken på att allt inte står rätt till. Nu känner jag mig dock redo att börja skriva själv. Mina erfarenheter av alkohol sträcker sig tillbaka ca tio år då jag började festa ganska hårt under studenttiden och jag insåg allt oftare att jag tappar kontrollen när jag väl dricker. Jag har inga större problem att gå längre perioder utan alkohol men så kommer en festkväll och jag tappar omdömet fullständigt. Jag insåg innan sommaren att jag hade hamnat i en mörk spiral som jag inte riktigt kunde ta mig ur. Ett antal händelser avseende boende och arbete hade lett till att jag på pappret levde min dröm. Men varför kändes det inte så? Jag gick till vårdcentralen och fick antidepressiva utskrivet och går på det fortfarande. Känner en enorm förbättring men vill nu också, en gång för alla, komma till bukt med alkoholen. En dröm vore att leva ett liv utan alkohol. Men jag vet inte om jag orkar stå emot det sociala. Som singel i 30-års åldern i Sthlm lever jag och mina vänner till stor del av min tid på stans barer. Det är naturligt att gå och äta middag och/eller ta ett glas på vardagarna. Däremot har vissa av de mer festliga vardagarna slutat i karatefyllor som absolut påverkat mig dagen efter på jobbet, något som för mig är helt oacceptabelt och som gör mig livrädd. Jag har inte riktigt bestämt mig för om jag ska ta bort alkohol helt och hållet ur mitt liv. Men jag kan inte tillåta mig själv att få minnesluckor mer, det skrämmer vettet ur mig. Var ska detta sluta?? Ibland är jag övertygad om att jag borde bryta med alkoholen tvärt, vid andra tillfällen tror jag att jag NU kan börja konsumera alkohol måttligt, försöker jag bara lura mig själv?

steglitsan

Vafan Stingo, kan vi inte låtsas om som att de inte finns bara för idag? :)

steglitsan

Är på väg till en annan stad. Sitter på ett tåg. Känner mig lycklig och tacksam. Förutom att jag sitter vid ett "fyrasäte" med ett bord mitt i. Hatar dessa säten. Hamnar alltid i en fotfight för att jag vägrar skyffla bort mina ben bara för att det sitter en karl med långa ben som tar för sig bara för någon form att medfött anlag att ta plats framför mig. Flyttar aldrig på benen bara för att en man ska breda ut sig bara för att. Det är mitt lilla bidrag till mina medsystrar.

Hallo där bensparkande medsyster!

Tackar för ditt bidrag i kampen. Själv är jag ett monster att sitta mitt emot när jag åker tåg. Ben, skor, väskor (gärna två), min älskade mac och gärna någon kasse också... Nämnde jag block, böcker, mobiltelefon, korsordstidning, pennor som rullar, vattenflaskor (gärna två), temuggar, tuggummipaket, halväten macka, mobilladdare, sladdar till hörsnäckor, datorsladd. HELA tiden letandes efter något som ligger underst i/på något varvat med ompackning och organisering/sortering av diverse prylar. He he he... resenären from hell! Skulle du se mig på tåget så skulle du VETA att jag är jag ;-)

Härligt att du mår så bra! Och att du känner dig som en ny människa. För det är just vad du är! :-D

Du SL, tänkte utfärda en liten varning. Jag har ju "bara" lagt ner godiset, eftersom kakor/bakverk m.m. inte är något större problem. Igår åt jag några pepparkakor. Jag vet ju att det är gjorda av socker, sirap och socker. MEN. Sedan fick jag kämpa HELA kvällen mot ett helt rabiat godissug. Håll dig långt borta från peppisarna, alltså. ;-)

Kramis till dig

steglitsan

Jag har inte skött mitt godisförbud så bra som jag borde. Det har inte övergått till några orgier än så länge. Thank God. Jag ska på't igen snart. Jag tror nämligen att avhållsamheten även från det är en bidragande del av min pigghet. Däremot har jag börjat äta någorlunda mer bra och regelbunden mat, enligt konceptet frukost, lunch och middag. Och det är en framgång i sig. Jag deppar dock inte ihop. Jag tar nya tag!! :) Peppisarna kommer vara svåra att stå emot. Tog en igår jag med ;)

steglitsan

Funderar lite kring vad det är jag saknar med alkoholen. Vad som skulle få mig att välja det första glaset. Jag vet att jag tänkte för många år sedan, när jag mitt uppe i mitt festande, att om jag hade självkänsla nog så skulle jag nog aldrig behöva dricka. Jag drack mig till självkänsla. Innan/om jag väljer att dricka igen så vill jag kunna leva till fullo nykter. Jag vill kunna skratta, ligga, äta middagar, känna mig fri, känna mig snygg, våga vara social med alla etc även när jag är nykter. Först när jag kan hantera mig själv till fullo, kan jag kanske överväga att testa att dricka igen.

skulle du i det läget överväga att börja dricka igen? Med den stora risken att falla tillbaka i missbruk? Livet behöver inga droger.

konstnären

Tack för dina fina rader till mig. Ja, det är skönt att skönja ljuset igen. För ett par år sedan gjorde jag som du blandade antidepp och alkohol det var ingen bra kombination kan jag skriva under på. Skönt att det går bra för dig. Just nu söker jag med ljus och lykta efter någon slags gemenskap för nyktra människor. Det finns ju aa, men det är inte dom jag menar. Riktig vänskap utan alkohol. Svårt när man kommit upp lite i åren. Kyrkogårdar har alltid gett mig lugn och ro. När jag var en liten flicka fick jag följa med min farmor på nästan alla begravningar i hennes lilla stad. Min mamma blev förbannad för jag pratade bara begravningar när jag kom. Är fortfarande fascinerad av hur allt ska bli.
En sak vet jag nu i nykterheten att jag har en hög sårbarhet i själen, tål inte minsta stress kan tycks vara bagateller för många men för mig blir det ett berg att bestiga. Pratade med en psykolog om detta och hon påstod att en missbrukarpersonlighet nästan alltid har det. Så nu är det bara att gilla läget och leva där efter, gömma sig alkodimmorna gör saker och ting mycket värre.
Ha en fin dag. Ja, muränan är som min bästa vän.
Konstnären

steglitsan

Det var på tiden att sidan kom upp igen. Funderade för någon vecka sedan vad forumet egentligen betyder för mig och hur jag skulle hantera att vara i från det. Nu vet jag ju det! Jag har märkt att alkoholhjälpen är en viktig ventil för mig mig just nu. Jag har försökt logga in flera ggr under helgen dels för att få ut lite tankar som kommit upp och dels att få höra hur det är med alla fina som jag följer här. Det känns i alla fall tryggt på något sätt att forumet är up and running igen. Hoppas ni haft en fin allhelgonahelg därute.

För min del blev det inte så att jag gick till någon kyrkogård. Men jag svenska kyrkan har en så fin kampanj där man kan tända ett ljus online som sedan tänds i ett träd på en av fyra kyrkogårdar i Sverige. Jag har tänt och lämnat ett meddelande för några av de mina som lämnat. Här kan man tända ett ljus: http://be.svenskakyrkan.se/#/mittljus?utm_source=kampanjen%20mitt%20lju…

Det är mörkt nu.

steglitsan

på alla halsdukar jag har och håller på att sticka. Måste.lära.mig.sticka.vantar/mössa/tröja/vadfansomhelstannat.

Meredith11

Kan vara ett bra steg att gå vidare med. Tar inte alltför lång tid o goa nu i kylan på morgonen

Meredith11

Kan vara ett bra steg att gå vidare med. Tar inte alltför lång tid o goa nu i kylan på morgonen

steglitsan

Var tvungen att gå tillbaka och kolla när jag postade mitt första inlägg för att se hur länge jag nu hållit mig från alkohol. 7 veckor fick jag det till, idag. Vilken lycka! 7 veckor av reflektion, humörsvägningar, nya forum vänner, insikter, hobbies. Men framför allt ett starkare psyke och stabilare humör. Mer ork och bättre kapacitet.

Det finns fortfarande mycket att jobba på. Jag ska inte ropa hej ännu, jag är ju bara och nosar på ett liv i nykterhet. Vad är egentligen 7 veckor på det stora hela? En jävla fin försmak om vad livet kan handla om! Min ångest som jag led av tidigare är näst intill borta. Inte så att jag är tipp topp jämt. Men den fruktansvärda molande känslan i bröstet gör sig inte konstant påmind. Mina drömmar har börjat lugna ner sig. Visserligen drömmer jag ganska mycket men inte lika obehagliga. Nu är det mest stressrelaterade saker eftersom jag känner mig lite efter på jobbet. I natt drömde jag exempelvis att jag skulle på bröllop och en timme innan hade jag inte bestämt mig om vad jag skulle ha på mig än mindre visste jag om de två klänningarna som jag hade tagit med mig passade (det gjorde de typ inte). Ja ni fattar...tydligt kopplat till att jag måste bli ännu bättre på att ligga steget före på jobbet.

I helgen ska jag på en middag som jag inte kan backa ifrån. En del människor som jag inte känner som säkert kommer höja på ögonbrynen för att jag inte dricker alkohol. Aja det får vara så. Funderar på om jag ska ta med mig en flaska alkoholfritt vin bara för att göra det enklare för värdinnan? Jag vet inte.

Mycket svammel nu. Men väldigt skönt för mig :)

Ha det fint därute. Hoppas forumet håller sig levande ett tag nu.

steglitsan

Fattade först inte vad du menade, misstänkte autocorrect. Men så i dag så kom jag på vad jag antog att du menade. Jo jag håller faktiskt på och lär mig just tumvantar as we speak. Klurigt med tummen och att sticka runt. Men det ska gå! :)

LenaNyman

Undrade också över dom här timantalen. Men hade nog fasen aldrig listat ut att det var tumvantar det var frågan om.
:D