Mina man har druckit i många år. Flera starköl i stort sett varje dag, större mängder på helgerna. De senaste åren har missbruket blivit allt värre och han har fått blackouts vid flera tillfällen.
På julafton hade han druckit i smyg innan vi åkte hemifrån och var kraftigt berusad då vi hade julmiddag och utdelning av julklappar tillsammans med barn och barnbarn. Det enda positiva med det var möjligen att det blev helt uppenbart hur det står till och att vi inte behöver hymla i familjen om vad vi alla har sett och förstått länge.

I höstas kontaktade jag vår gemensamma husläkare och berättade om min mans alkoholbesvär. Min hälsa påverkas ju också av den ständiga oron och osäkerheten som det innebär att leva med en alkoholist.
Min man ansåg att att jag hade begått ett stort misstag och svikit honom då jag talade med henne, men det ledde trots allt till en viss skärpning under några veckor.
Vår husläkare kan enligt uppgift inte skriva ut antabus eller liknande utan min man måste i så fall vända sig till en särskild alkoholmottagning. För den som är alkoholist är det ett stort steg att erkänna att man faktiskt behöver hjälp och man hittar alla tänkbara ursäkter för att låta bli.
Det måste väl finnas andra sätt att komma i kontakt med en läkare som kan skriva ut medicin?
Inte för att jag tror att alkoholismen kan botas med piller, men som ett första steg kan det vara nödvändigt.

linker

Dotts, jag har följt din väg fram till nu och jag är säker på att du har tagit ett klokt beslut efter svåra kval. Förstår också att det måste kännas extra tufft nu då alla ska vara glada med röda kinder och tindrande ögon. Och Facebook är inte till mycket tröst.
Jag har inte kommit så långt att jag har bestämt mig för att bryta upp. Men jag tänker i alternativ och försöker föreställa mig vad det innebär ekonomiskt och socialt att helt ändra livsstil.
Idag åkte jag hemifrån 11:30. Då,låg han fortfarande och sov. Jag ställde fram de tomma flaskorna som han hade druckit ur i natt på bordet. När jag kom hem vilade han sig. Han hade "jobbat hemifrån". Dock hade han orkat ta en tur till affären och köpa nya folköl.
Han blev arg då jag påpekade det och tyckte att jag var otrevlig och sur. Så jag skrek jävla svin och slog igen dörren. Moget!
Han gick ut och sa ska du börja gråta nu också?
Inga ursäkter eller förklaringar till nyårsfyllan. Han är iskall och väntar tills jag exploderar och då får han trumf. Så blev det mitt fel igen.

linker

Det fanns en liten skvätt vin kvar som han inte fick. Så mannen tog sin tallrik och satte sig i köket. Sen gick han och lade sig.

linker

Så kom han ner vid åttatiden och satte sig och tittade på TV med stängd dörr. Efter några timmar frågade jag försiktigt om det var någonting han hade tänkt på. Nej, jag vill inte prata.
När vill du det då?
I morgon.
Det funkar inte vi måste prata nu.
Och till sist kommer han och sätter sig och stirrar framför sig.
Flodhäst, svin sa du!
Svin tar jag tillbaka, ber om ursäkt, men flodhästen är ett känt begrepp.
Flodsvin sa du, bra ord!
Bl.a. Bl.a. Bl.a.
Han har varit däckad i två dygn men vägrar att tänka sig att sluta dricka.
Jag säger att jag har bestämt mig för att inte dricka vin till middagar hemma.
Å, fy fan säger han och går ut igen.
Ja, så kommer han tillbaka och måste gå upp och byta om då det har hänt en olycka på toaletten.
Jag torkar med såpa.
Kvart över tolv hämtar han två nya öl från källaren.
Nu får du lägga av säger jag och häller ut den öppnade ölen.
Då ska du slippa mig säger han och går upp i sovrummet.
Det blir en underbar natt. Tur att det finns Stilnoct.

Kaeljo

Säger det samma, tur att det finns stilnoct! När du beskriver nyårsfesten så känner jag igen det precis. Så beter sig alltid min man också. Han har ju inte på många år druckit så att någon ser, men springer runt i huset där han har lite gömmor och blir konstigare och konstigare. Och är precis som du säger, inte med i samtalet utan bara kommer med egna konstiga kommentarer som inte hör dit. Detta nyåret var han ju nykter och normal, men jag ser honom fortfarande som drickande. Har svårt att tro något annat, då det har lovats evig nykterhet förut.
Kram till dig!

linker

Skriva ger tröst. Just nu behöver jag mycket tröst. Jag har analyserat och vänt och vridit på varför det har blivit så fel. Ifrågasätter hela tiden mig själv och min förmåga att förändra situationen, man känner sig inte värd att älskas om det hela tiden är andra krafter som styr. För mycket grubbel och analyserande ger handlingsförlamning.
Därför samlar jag nu konkreta exempel på vad som händer och vad som sägs. På något vis blir ju dessa sjuka dialoger och beteenden normaliserade med tiden. Det är väl inget konstigt med att man ligger och sover halva dagen? Eller att man tar sig några öl och tittar på TV ( Gud vet vad ) kl två på natten? Alla kan väl ha svårt att hålla tätt? Ska du ta upp det nu igen? Ska du börja gråta nu? Du Älskar verkligen de här diskussionerna, när du kan trycka ner mig! Har du gaddat ihop dig med dina väninnor nu igen?

Jag orkar inte längre! Du kan väl åtminstone försöka sluta dricka! Jag kan inte se hur du förstör dig. Tänk på dina barn och barnbarn!
Dra inte in dom i det här!
Du har ett val, och det har jag också.
Gör vad du vill!
Ska du börja gråta nu igen?
Jävligt dåligt manus det här.

linker

Vi har ätit middag. Jag brukar ha köpt vin, men idag fanns det inget. S blev alldeles svart i ögonen och lämnade det mesta på tallriken. Sen gick han upp och lade sig, ville inte ha kaffe. För en och en halv timme kom han ner och sa att han skulle gå ut en sväng. Han svarar inte på telefonen och här sitter jag med hjärtklappning och känner mig spyfärdig.
I morgon ska vi äta middag med familjen.....
Känner mig desperat.

linker

Han kom hem efter några timmar och satte sig framför sin TV. Ville inte prata, så det blev jag som bad honom förklara varför han inte talar med mig. Det får du begripa själv var enda svaret. Ostadiga ben, tom blick. På något sätt vill han få mig att bli skyldig till att han mår dåligt.
Jag har bestämt mig för att undvika alkohol en tid och det känns bra att vara helt klar i huvudet när vi hamnar i dessa hopplösa samtal. Här ska inte finnas några flaskor vin i huset. Granatäppeljuice är faktiskt helt ok som måltidsdryck och kolossalt nyttigt är det med.
Jag tror att han är inne i någon slags alkoholpsykos efter flera dygns drickande. Misstänksam mot allt och alla, ingen vill honom väl. Du skulle behöva avgiftning sa jag, lugnt och sansat och det blev han givetvis sur på.
I morgon ska jag försöka smyga iväg och titta på en lägenhet. Jag måste kunna föreställa mig ett annat liv trots att jag helst av allt vill ha tillbaka min man som han är i naturligt tillstånd.

Du har ett val! Det kan vara så att ett tydligt genomfört val från dig blir hans väckarklocka till livet. Så var det för oss och för oss är det gott.
Lycka till med lägenhetstitten! / mt

Tove 2015

Din man verkar inte alls vilja sluta med sitt drickande.
Du behöver ta ett steg och börja se dig om efter nya boendemöjligheter dels för att kolla vad som finns och hur du känner inför ett ev beslut att flytta.
det kanske blir en väckarklocka för din man eller så blir det inte det. Det verkar som du har försökt med det mesta för att din man ska förstå hur du känner inför hans drickande men det har inte gått fram ännu. Han skyller bara ifrån sig och blir sur och drar sig undan.
Lycka till med lägenhetskollen.

linker

Tack ni som bryr er och läser mina jeremiader! Jag vet inte var det här ska sluta, bara att det måste bli en förändring. Jag läser nog alla trådar på forum just nu och det finns ju så tydliga mönster som man känner igen. Det där med att skuldbelägga sin fru genom tystnad tills det spricker och allt man säger kan vändas emot en. Fru ja, visst finns det kvinnor som blir alkoholister men jag tror inte att de lägger skulden på sin man så ofta. Det suger!!!!
I all hemlighet har jag tittat på en lägenhet idag. Jag älskar mitt gamla hus, katterna, vännerna, alla roliga barnkalas vi har haft i trädgården, utsikten, dofterna, allt! Men de senaste åren är det annat som har satt sig i väggarna här också. Det känns jobbigt att småsnacka med grannarna när mannen ligger bakfull och sover mitt på dagen. Det blev inte så mycket lust i det den nya sängen, mer nöd.
Nästan allt jag har skrivit här har handlat om att jag vill förstå hur han/vi ska få det bättre tillsammans. Men när jag kom till lägenheten idag började jag kunna föreställa mig hur jag skulle kunna ordna för mig själv där. Det är en stor och omvälvande förändring att flytta, det ska lösas med lån och förhandlingar och ekonomin och framtiden står på spel. Så det kommer att dröja om det går dithän.
Jag vet att om jag skulle berätta vad jag har gjort idag skulle det ge mannen ytterligare skäl att tycka synd om sig själv och att jag är en svikare. Han är inne i en riktigt svart period just nu.
Så jag bevarar det i mitt hjärta tills vidare.
Det skulle vara skönt att kunna prata med barnen om det, det kan hända att de tycker att det är på tiden. Men de hamnar också i en lojalitetskris som de inte ska utsättas för. Samtidigt så vet jag ju att de känner sig frustrerade och besvikna på sin far och hans brist på intresse och hänsyn.

Tove 2015

Du får ta små steg framåt och känna dig för inför nya beslut och steg i livet.
Nu har du ju tittat på en lägenhet och kan fundera lite mer på hur det känns. Du har väl genom åren tappat mycket energi på och se vad alkoholen gör med din man och alla känslor som du har fått kämpa med. Det spelar nog ingen roll vad du säger eller gör för han verkar hitta alla skäl till att vända det till hans fördel och få fortsätta och dricka.
Du kanske kan nämna lite smått till dina barn att du kikat på en lägenhet men det är allt för tillfället. De funderar säkert på hur du har det.

linker

Tystnaden bröts igår kväll. Mannen sa själv att han insåg att det måste bli en förändring - det är stort att det är hans egna ord.
Han ser det som att jag också måste ändra beteende, inte vara så kontrollerande och misstänksam även om han förstår att förtroendet har tagit stryk. Jag lät honom prata i en halvtimme utan några kommentarer. Sa att jag måste bli övertygad om att han verkligen Vill sluta så ska jag försöka ha tålamod och stödja honom. Han måste själv bestämma Hur det ska gå till.
Men jag måste också för min egen skull tänka att det finns alternativ om det här inte funkar. Nu har vi klargjort var vi står och nu tänker jag ta en paus från fokuseringen kring alkohol.
Vi har tillsammans tittat på Min sanning med Lars Lerin och det var mannen som sa att han ville se det. Jag tror att det gick in i hjärtat på honom när Lerin berättade om sitt liv utan droger, det kändes så.

linker

Så gick det två dygn till. Mannen har inget att säga och jag är tyst. Sa i går kväll att det är han som har bollen nu. Sen tittade vi på olika TV program, han på nån gammal inspelad James Bond och jag på Ronnie Gardiner - jag tycker om att se människor som har tagit sig igenom svårigheter. Och så gick jag och lade mig med två Propavan. I morse såg jag att han har varit uppe i natt, jag orkade inte kommentera det då. Så vid middagen idag var jag tyst och då ville han att jag skulle säga vad det handlade om. Att jag inte mår bra av att ha det så här, jag vill ingenting hellre än att leva med dig och att du blir frisk.... Men att jag måste planera vad jag ska göra om han inte själv VILL. Han tittar kallt på mig och tycker att jag har ett konstigt tonläge. Sen går han och lägger sig. Yes, ännu en härlig helg!

Kaeljo

Förstår hur du har det. Jag har haft det så i några månader nu. Det är ganska tyst här hemma för det mesta. Sedan jag sa att jag ville skiljas pga hans drickande. Sedan dess har han visserligen hållit sig nykter, men jag känner ändå att jag inte kan fortsätta tillsammans. Men det är ändå så svårt, är för det mesta säker på min sak, men ibland kommer en fruktansvärd osäkerhet över mig. Önskar jag kunde vara riktigt säker hela tiden.

linker

Tystnaden är en hemsk härskarteknik. Jag har levt med den här situationen så länge och har på något vis vant mig vid det. Allt eskalerade då barnen flyttade hemifrån för mer än tio år sen. Gamla föräldrar, sjukdomar, död, krävande jobb har gjort att mina egna problem inte har varit primära. Jag förstår det som du Kaeljo är yngre och då finns det nog mer hopp om en förändring. Min man har druckit alkohol varje kväll i minst 20 år utan något uppehåll, han har inte ens försökt. Men aldrig är det ett lätt beslut att lämna den man så länge har hört ihop med. Jag är ju också så rädd att han fullständigt ska tappa kontrollen och att jag ska leva med eviga skuldkänslor.

linker

I går kväll satt vi och pratade sansat om neutrala ämnen de sista timmarna. Han var inte märkbart påverkad. Kl 23:30 sa jag att jag skulle gå och lägga mig. Jag med, sa han.
01:30 hade han ännu inte gått och lagt sig. Då sitter han där med en öl och dimmig blick och lyssnar på radion. Varför har du inte gått och lagt dig? Undrar jag.
Varför sover inte Du? Jag undrar varför du inte har gått och lagt dig, du sa du skulle göra det? Jag sa inte När! Osv osv. Jag suckar och går upp igen.
Så ilsknar jag till och går ner igen : jag kan inte sova när du sitter uppe och dricker! Ska du kontrollera mig? Jag vill ha en man som är frisk och beter sig normalt! Rösterna höjs, det slutar med att jag lägger mig och gråter och tar ett piller till. Nu gick han upp nyss och fräser och suckar och snyter sig.

linker

En lång lång dag, mannen ville inte ha söndagsmiddag med barnen så jag åkte till dem, jag berättade att jag skull titta på lägenhet.de är ledsna men förstår. Mannen blir kränkt av mitt tilltag men säger att han kan låna pengar till insatsen. Jo du pyttsan!
Huset är värt fem miljoner, min lägenhet 2 miljoner, för övrigt är det kanske jag som ska bo kvar...
Nu har jag tagit mitt pick och pack och flyttat in till väninnan som är ensam hemma.
Mannen behöver tid att bestämma sig för vad han Vill. Jag vill ha min nyktre man helst av allt, men måste rädda mig själv om det inte funkar!

Anders 48

Fortsätt skriv linker. Vi är nog många som läser om din kamp. Kämpa på! Det kan bara bli bättre.......

linker

Tre dygn utan kontakt. När jag tänker på hur vardagen präglas av alkoholen och den oberäkneliga stämningen känns det så absurt. Man kan inte ha det så. Jag är så glad att ha min gamla vän som förstår och känner mig sen tonåren. Våra familjer har följts åt i alla år och hon har också sett utvecklingen. I morgon flyttar jag hem, misstänker att min tjurskallige man inte har något nytt att komma med.