av Anders 48

Ny här, men har läst ett par år! Sitter nu med rejäl abstinens efter ett race på 6 dagar. Varför gör man detta mot sig själv - och vänner som är oroliga. Jag har en gång för tre år sedan legat inne för avgiftning - men lik förbannat så har jag gjort detta ett par/tre gånger om året. Får rejäl ångest, blir rastlös, sover risigt - även om insomningstabletter hjälper en del. Skakig in händer o ben, svettning/frossa, hög puls. Nu har det gått 2½ dygn och det värsta har väl lagt sig. Jag nojjar på det där med dilerium - och googlar sönder mig om NÄR det sker. Nojjig nojjig:-)

Kan ett dilerium komma trots att man känner sig ok. Har varit ute o promenerat och pulsen är normal, inga svettningar. Kan det vara ett mellanrum mellan abstinens och dilerium? Eller hänger de alltid ihop?

Undrar när nästa race kommer, för det kommer väl fler? Varför? Jobbet inga problem - bara sjukskriver mig själv upp till sex dagar - men de börjar väl snart undra när man är sjukskriven 4 ggr per år.

Fantastisk att läsa på dessa sidor - vilka kämpar det finns!!!

mod60
ons, 2015-01-14 - 20:07

Hej Anders 43 och Mic 99
Jag har som ni druckit i många år och, precis som ni, så har mängderna ökat mer och mer. Även styrkan på alkohol. Förr en 3.5 öl- idag gin och wiskey. Bestämde mig när jag vaknade efter jul med den hemskaste ångest jag någonsin haft. Nä nu j...lar tänkte jag. Nu får det vara stopp.
Nu har jag inte druckit på 18 dagar. Det har gått lite upp och ner men jag har läst mycket här och tagit till mig av alla bra tips som folk har skrivit. T.e.x att dricka cola eller något gott när jag kommer hem. Inte sprit. Jag har även tränat lite ibland.
Jag märker att jag mår bättre och bättre för varje dag, mindre ångest och klarare huvud. Det är värt allt. Min självkänsla är lite bättre och jag är gladare. En dag i taget, ingen sprit ikväll så imorgon kommer jag att må bättre. Tycka om mig själv lite mer.
Sedan försöker jag inte tänka på framtiden. Den vill jag inte sia om men nu mår jag bättre igen och det är värt allt. Tror egentligen inte att jag kan dricka normalt.
Nu ska jag dricka mer cola och se en spännande dansk deckare.
Kämpa på en minut i taget. Ni mår bättre imorgon...lovar. Lycka till. Jag är glad över att kunna läsa och finna tröst i att jag inte är ensam :)

Anders 48
tors, 2015-01-15 - 18:22

Grattis till de 18 dagarna - och fler lär det bli. Själv gick jag till jobbet idag - första dagen på drygt en vecka. Gick jättebra - men känslan är rätt konstig. Tänk om kollegorna visste att man legat i fosterställning med svettningar och helvetesångest för bara några dagar sedan. De vet ju inte det - men ibland får jag känslan att det "syns". Det är bara hjärnspöken, jag vet. Folk har fullt upp med sitt - och har inte ens en aning om att jag har varit borta så pass länge. Inget sug efter alkohol - bara en del släpande ångest att bära omkring på - fast det är hanterbart.

Under helgen så kommer jag att gå ut och äta med kollegor. Blir inget vin för mig. Ingen frågar någonsin, eller höjer på ögonbrynen när någon väljer att dricka något utan alkohol. Det är jätteskönt. Aldrig någonsin har någon kollega fråga "varför" jag väljer något alkoholfritt. Antar att sånt underlättar - då man rätt ofta läser här att just pressen från kollegor ibland finns där. Känns härligt att detta aldrig är något "issue".

Mina närmaste vänner vet ju hur det ligger till - så där finns ju heller ingen press att dricka. Bara att traska vidare på den, för tillfället iaf, nyktra stigen. Ser att den är rätt upptrampad - antagligen av en del Alkoholhjälpen-vänner härifrån forumet. Tyvärr en hel del fotavtryck som går åt andra hållet också. Man får titta på dessa fotavtryck, och försöka se hur de ser ut - sen får man fokusera blicken på de fotavtryck längs stigen som pekar åt rätt håll. Här gäller det att ha tungan rätt i mun.

Anders 48
tis, 2015-01-20 - 01:51

2 middagar med kollegorna avklarade under helgen. Ingen tyckte att det var konstigt att jag drack alkoholfri öl. Kändes bra. En annan kollega gjorde likadant men förklarade att hen hade en "vit månad". Hmmmm. .....

Hade inget sug heller, och var fullständigt nöjd med min alkoholfria öl. Den är ok, men lite för söt tycker jag. Knaprar vidare på mina insomningstabletter. Känns som en trygghet att veta att jag får sova iallafall.

Stingo
tis, 2015-01-20 - 06:27

Hur mycket av ett begrepp är "vit januari" i Sverige? I Finland har det varit en grej åtminstone sedan 40-talet, även om det kanske inte är så där väldigt många som verkligen kör med det. Kanske för att sloganen låter så bra på Finska "tipaton tammikuu", vilket bokstavligen betyder "dropplös januari", men man kunde kanske dra med "jävelfri januari" för att få det litet klatschigare på Svenska.

Nu försöker vår Rundradio med en ny giv: "100 vita dagar", vilket nog kunde göra en hel del mera nytta, för dem som verkligen behöver den där pausen.

Anders 48
tis, 2015-01-20 - 23:24

Tror inte att begreppet är speciellt vedertaget i Sverige. Däremot så är det ju rätt många som efter jul- och nyårshelgerna kommenterar att det kanske har varit lite mycket dricka - och därför uttrycker en önskan om att "dra ner" lite, just i januari. Däremot brukar tidningarna ofta skriva i slutet av sommaren, när semestrarna börjar ta slut - om de som druckit för mycket under semestern - och har svårt att sluta/dra ner när hösten kommer.

Anders 48
ons, 2015-01-21 - 12:28

En tisdag för 14+1 dagar sen, på förmiddagen, satt jag på sängkanten och drack den "sista" ölen - efter ett race på cirka 6 dagar, mer eller mindre twentyfourseven. Spydde i vasken - och förstod att det var slutet på den dryckesperioden. Abstinensen var fruktansvärd. "Aldrig mer", hmmmmm. Tagit mig välbehållen ut på andra sidan - och återvänt till jobbet som om inget hänt.

Inte en droppe alkohol på 14+1 dag! Det gör mig stolt och glad. Inget sug heller för den delen - och det underlättar ju, då man slipper den inre diskussionen med sig själv. Ikväll får jag besök av en gammal vän som vill gå ut och äta. Han vet läget - och kommer säkert att dricka ett par glas vin, medans jag själv nöjer mig med vatten eller en alkoholfri öl. Inga frågor på det kommer det att bli. Skönt.

Med abstinensen i färskt minne så räcker den avsky den väcker för att stå över all form av alkohol. Det är när det minnet bleknar som kampen blir svårare. Det måste man lära sig, banka in i sin lilla hjärna, fästa på näthinnan och i bästa fall återkalla minnet av - nästa gång a-jävulen nafsar en i örsnibben.

Stingo
ons, 2015-01-21 - 16:07

Många av dem som varit med länge brukar påpeka att de nu har sin tråd här, till vilken de kan gå tillbaka om beslutsamheten börjar vackla.

Anders 48
tors, 2015-01-22 - 10:20

Ute o åt med god vän igår. Drack 2 glas rödvin. För att det var gott! Inget mer. Inte sugen på mer, och inget "sug" att dricka mer. Skönt. Var lite nervös hur jag skulle reagera? !

Anders 48
ons, 2015-02-04 - 15:46

Ja nu har det gått nästan en månad sedan den sista "dryckesperioden". Rätt samlad igen - och har varit ute och ätit några middagar med både kollegor och vänner. Ett par gånger har jag valt bort alkoholen, och ett par gånger har jag druckit 2-3 glas vin. Har gått bra - skönt att "suget" inte finns där - utan att jag är nöjd med ett par glas vin. Skall ju inte förneka att känslan är skön efter ett par glas vin, men om man inte snabbdricker så kan man ju hålla sig till den känslan ett tag - och sedan låta den klinga av i lugn och ro, utan att jag måste "kröka vidare". Mina fällor verkar vara när jag har för många lediga dagar och jag dricker hemma, och kommer över en "gräns" där jag blir bakfull dagen efter och försöker bota det med en återställare, och så vidare......... så dumt.

Känns dock som att det inte kommer att hända på ett tag - men det vet man ju aldrig. Gäller att vara på sin vakt - och försöka känna igen vilka situationer som skulle kunna bli "farliga" perioder. Kanske inte det lättaste. Antar att det är det vi alla här på något sätt sysslar med - i olika grad och med olika resultat.

Kämpa på alla! Läs och skriv - det kan inte vara fel.

Kvaddad
lör, 2015-02-07 - 16:51

Hoppas det går fortsatt bra för dej.
Att kunna ta ett glas eller två är väl vad alla önskar sej. Men ovanligt att som du klara av det.
Tyvärr tillhör jag inte dem. Det går bra en gång eller två sen tappar jag kontrollen igen.

Anders 48
mån, 2015-02-09 - 20:48

Detsamma önskar jag dig......jag hoppas, men vet verkligen inte, om det kommer att funka för mig. Kanske går jag över "min" gräns närsomhelst? I nuläget så kan jag gott dricka ett par glas vin utan problem - men antar att jag närsomhelst passerar gränsen för när jag inte kan hantera det. Hur vet jag, när vet jag? Dilemma. Kan inte i nuläget säga att jag måste sluta helt med alkohol - men kanske är det så? Antingen så fortsätter mitt liv som nu, eller så kommer jag att krascha ordentligt om några månader eller år - och inse att det "är över" - och i bästa fall ta mig levande därifrån?! Kan jag säga att jag är alkoholist - inte just nu, men ibland, vissa dagar så ser jag mig som det. Frågor som snurrar runt i huvudet - inga svar. Problematiskt förhållande till alkohol? Definitivt..........- undrar var det bär?

Anders 48
sön, 2015-03-22 - 19:02

Har haft ett nytt fyllerejs på cirka 5 dygn. Druckit kopiösa mängder med vin - upp till 3 liter/dygn - och blandat med lite insomningstabletter. Det är ju jättebra! Slutade med att jag åkte till alkoholakut på fredag morgon/fm. De sa att jag hade 2.2 promille. Jag skrev ut mig själv på kvällen mot läkarens inrådan. Köpte några mellisar på ICA, men jag spydde i diskhon när jag försökte dricka dessa. Nu kan jag få spykänslor bara tänker på det...

Dagen efter åkte jag tillbaks till alkoholakuten - där jag "blåste noll" vid ankomst. Sen fick jag ett par lugnande och blev liggande där på en brits till 22.30 ungefär. Då sade läkaren att jag kunde åka hem om jag ville - eller stanna över natten. Jag åkte hem. Fruktansvärt att ligga på en tillnyktringsavdelning när man inte har promille själv - satan vilka sorgliga människor som man fick dela rum med.

Abstinensen idag har varit uthärdlig - men inte mer. Tagit en lång promenad, och fått i mig lite korv och stuvade makaroner. Fan att man inte lär sig. Fan fan fan......

AnnLisbeth
sön, 2015-03-22 - 22:51

En alkoholist har en hjärna som blivit kidnappad. Den har blivit omformad. Vi är allergiska mot alkohol. Men en alkoholist slutar inte, utan fortsätter. Om och om igen, tills man inser att man vill inte dö.
Om man är allergisk mot jordgubbar o riskerar dö, då kan man inte äta jordgubbar. Men för en alkoholberoende blir det tvärtom. Vi spelar roulette med våra liv.
Som nykter alkoholist kan man råka ut för PAA, som står för Postakut Abstinens. Finns massor av olika reaktioner. De återkommer med jämna mellanrum. Kan vara urjobbiga. Nog skrivet för i kväll.

Anders 48
ons, 2015-03-25 - 15:22

Sakta men säkert börjar man känna mark under fötterna igen. Knyter sig lite i magen då och då av ångest. Hur kunde det hända igen? Jag hade lovat mig själv att ALDRIG mer behöva ta mig till akut för tillnyktring - men jag klarade det inte själv. Den här gången insåg jag det dock själv - förra gången, för 3 år sedan så var det 2 vänner som kom och hämtade mig...... är det ett framsteg?

Det finns både skam och skuld - men det brukar klinga av efter ett tag. Man är rätt stygg mot sig själv de första dagarna efter ett sådan "nederlag". Man skall vara snäll mot sig själv, inte stygg - men det är svårt ibland. Jag vet ju t.o.m. vad som triggade det hela - just därför borde jag ha lärt mig att hålla mig borta från alkoholen i just dessa situationer av stress. Kanske har jag lärt mig den här gången. En nära anhörig har blivit rätt så sjuk, och jag har de senaste veckorna "funnits" där och hjälpt till med en del praktiskt - en del riktigt stressande och känslomässigt tuffa ting. VARFÖR väljer jag då att "lätta på trycket" genom att supa mig dyngfull 4 dygn i sträck? Beats me?!

Men nu skall jag vara snäll mot mig själv - lägga den här episoden bakom mig - och analysera vad jag lärde mig den här gången - om något???

MåBättre
ons, 2015-03-25 - 20:59

Hej Anders!

Vi som dricker lite för mkt än en vanlig Svensson är nog ganska duktiga på att hitta på ursäkter till varför vi drack, har du tänkt på det? Oavsett om det är positivt eller negativt så vill vi gärna belöna/trösta oss på något vis, antagligen för att vi inte har kontakt med våra riktiga känslor.

Fundera gärna på om alkohol som helhet verkligen ger dig det liv du vill leva..? Hur hade du känt idag om du hade hjälpt din nära anhöriga UTAN att dricka i efterhand? Du kanske hade gråtit en skvätt av påfrestningen men det skulle säkerligen också ha stärkt dig.

Som du säger, nya tag men våga förändra dig annars går du på samma mina om och om igen.

Hejja hejja hejja!

Anders 48
ons, 2015-03-25 - 21:42

Visst är det så, hur har helt rätt. Om man ser i backspegeln så är det ju så man skulle ha gjort. Att supa bort känslor eller tunga händelser har blivit en vana. Så tokigt det känns - och så mycket ångestpålägg det har skapat. Jag gjorde ju som sagt en vända på beroendeakuten i helgen - och där undrade de om de skulle boka in en första träff på en alkoholmottagning. Jag tackade ja - men har ringt och bokat om datum. Jag känner att jag behöver lite respit - men jag är där och nosar. Börjar ju inse att detta inte kan fortgå.

Jag är dock lite nojig över hela journalföringen - vet att man kan spärra journaler, har gjort det från beroendeakuten. Det borde väl gå här också? Kan hända att jag gör ett första besök, som ett första steg, mot - total nykterhet, eller vad sjutton mitt mål skall vara.......

Anders 48
fre, 2015-03-27 - 13:37

Nu är det en vecka sedan sista droppen alkohol, och besök hos beroendeakuten. Fegade ur vad gäller den erbjudna tiden hos öppenmottagningen/beroende. Avbokade just. Jag vet att jag borde, men kan inte förmå mig i nuläget att göra det. Dumt? Kanske. Antagligen.

Själv abstinensen är väl över - men satan vad mycket jag drömmer. Inatt drömde jag att jag var tvungen att "blåsa" - och det visade sig att jag hade 2,3 promille. I drömmen kunde jag inte förstå hur, och blev skräckslagen! Vaknade med rejäl puls - och var tvungen att ligga kvar en stund i sängen för att bli lugn igen - samtidigt som det var oerhört skönt att inse att det bara var en dröm, och att inte har någon promille alls:-)

Har absolut inget sug efter alkohol - men ack så sårbar jag är, och vet väl att jag kan, och antagligen kommer att trilla dit igen. Eller inte? Har tänkt mycket på det där om anledningen till av många av oss dricker - en oförmåga att tolka/uttrycka och agera på känslor på ett sunt och adekvat sätt. Det ligger nog mycket i det. Själv är jag rätt känslig av mig, och tolkar/övertolkar ofta stämningar/känslor i sällskap eller situationer. Har alltid haft svårt att uttrycka ilska - fick man inte göra hemma när jag var liten. Det sitter i kan jag säga. Jag vet att jag borde "gå i taket" betydligt oftare än jag gör - det vore bara sunt, men svårt att lära sig. Då kanske man får stå i skamvrån.

Något sånär stark efter en vecka - ångesten klingar sakta men säkert av, blir blekare för var dag. Skönt som människa att det är så - men farligt för oss som har ett komplicerat förhållande till alkoholen.......