Ny här, men har läst ett par år! Sitter nu med rejäl abstinens efter ett race på 6 dagar. Varför gör man detta mot sig själv - och vänner som är oroliga. Jag har en gång för tre år sedan legat inne för avgiftning - men lik förbannat så har jag gjort detta ett par/tre gånger om året. Får rejäl ångest, blir rastlös, sover risigt - även om insomningstabletter hjälper en del. Skakig in händer o ben, svettning/frossa, hög puls. Nu har det gått 2½ dygn och det värsta har väl lagt sig. Jag nojjar på det där med dilerium - och googlar sönder mig om NÄR det sker. Nojjig nojjig:-)

Kan ett dilerium komma trots att man känner sig ok. Har varit ute o promenerat och pulsen är normal, inga svettningar. Kan det vara ett mellanrum mellan abstinens och dilerium? Eller hänger de alltid ihop?

Undrar när nästa race kommer, för det kommer väl fler? Varför? Jobbet inga problem - bara sjukskriver mig själv upp till sex dagar - men de börjar väl snart undra när man är sjukskriven 4 ggr per år.

Fantastisk att läsa på dessa sidor - vilka kämpar det finns!!!

farmor

Jag har också valt att tillåta en begränsad mängd vin på helgen till en vällagad middag. Igår var första försöket, minman fick köpa 1 flaska som vi delade. Jag drack sakta som jag skulle ha gjort på en fin restaurang. Varvade belevat med vatten. Tog ca en timmes paus innan vi delade resten av flaskan. Det kändes så lagom. Gott och trevligt. Ingen ångest för att jag gjort nåt oplanerat. Total öppenhet om mitt beroende inför maken som stöttar. Mår också bra idag och tror inte att det ska bli något problem att hålla mig till vår överenskommelse. Endast vin (dela en flaska) i sambans med middagen på lördag. Vi får höras och utvärdera framöver!

Anders 48

Tänk att jag "trillade dit" igen....-är jag förvånad? Både ja och nej. Söp till rejält under tisdag till fredag förra veckan..... Detta skedde under lediga dagar, och jag har inte sjukskrivit mig. Var på jobbet igår - och det var tufft, svettigt och ångestladdat. Dock nödvändigt. Jag är ändå "glad" att jag lyckades bryta själv efter "bara" 4 dagar. Vet att jag har misslyckats, men måste ändå försöka se något positivt i återfallet. Jag säger allt oftare till mig själv: Jag har alkoholproblem!

En sen kväll, tror att det var torsdag, så skulle jag ner till Ica och köpa lite fler mellanöl. Klockan var tack och lov sent - och både Ica och restaurangen mitt emot var stängda - så jag fick gå till sängs utan öl. Vilken tur! Det gav mig några timmar att nyktra till en del, tillräckligt för att nästa morgon inse att det var dags att bryta. Dock gick jag ner och köpte några få öl, för att "fasa ut" lite långsamt. Om Ica hade varit öppet kvällen innan så är risken att jag fyllat vidare även denna kväll/natt. Fick lite hjälp på traven att lägga av kan man säga. Tack Ica:-)

Jag har ett halvjobbigt ångestpåslag för tillfället, men helt hanterbart. Min nära anhöriga som har blivit sjuk har blivit sämre - och jag kan INTE hantera det. Jag måste vara stark, hjälpa till, ta beslut, ringa samtal.........-men ibland så blir jag såååå liten och vill bara bli omhändertagen själv - och slippa alla dessa "vuxna" beslut och handlingar. Jag kanske aldrig har blivit vuxen........? Hur som helst så har jag iaf problem att hantera känslomässigt jobbiga situationer på ett adekvat sätt - och väljer allt för ofta att fly in i den icke-krävande alkoholdimman. I den så avkrävs inget ansvar för något - det är den perfekta flykten från känslorna, och satan så förrädisk........

Nåväl, tycker ändå att detta forum hjälper mig en hel del. Att läsa, ibland skriva. Ofta funderar jag över de människor som under perioder skrivit mycket/ofta. Sen är de borta. Jag hoppas verkligen att det är för att de mår bra - men förstår att det ofta kan vara tvärtom, att de "fallit"........-och inte vill skriva p.g.a. skammen och skulden? Synd - för HÄR finns ju inte skam och skuld från någon, utan enbart stöd och support från "andra" som har problem......

stampe11

Underbart att bestämma sig,gjorde det i natt..mycket abstinens,det värsta jag varit med om..inte sovit bra på länge så ikväll blir det insomningstablett..lite rädd att jag inte ska orka med studentmottagning här om en vecka..har en underbar familj som fick reda på detta idag...ingen har vetat om detta.så skämigt men stolt att jag sagt till min man att jag är alkoholberoende ..behöver mycket stöd av er här som vet hur det känns../L 63

Anders 48

Jag förstår hur jobbigt du har det just nu, och att abstinensen inte är att leka med ibland. Vill bara säga: Håll ut! Det bliiiiir bättre! Bra att du ändå har tagit beslutet. Det är jobbiga grejer det här......-och jag skulle inte tveka att ta en insomningstablett. Får man inte sova så blir man ju ännu mer tokig i huvudet. Nu kanske inte just jag är den som skall propagera för insomningstabletter, då jag själv anser mig beroende av dessa sedan 8 år....Men om man bortser från det, så är det ju jätteviktigt med sömnen:-)

Anders 48

Har varit iväg med nära anhörig, min mor, på en tuff läkarundersökning (lungbiopsi), hon lider och har ångest - och förstår inte riktigt vad som händer, efter en lättare stroke och begynnande demens där närminnet börjar suddas ut. Det gör så ont, och jag försöker hantera känslorna. Reptilhjärnan skriker ju rakt ut att jag skall ge mig in i alkoholdimman, och den snabba ångestlindringen. Att "stanna" tiden några dagar, låta mig bli ansvarslös och harmonisk......-eller hur!!!!

Jag kommer inte att dricka, och har egentligen inget "sug" - fast det är ju just det jag har, på ett sätt. För att lindra min egen ångest. Jag kommer inte att dricka, för jag skulle inte kunna leva med känslan av att inte finnas här/där när min närvaro kanske krävs. Min förmåga att "styra upp" och ordna saker o ting för min sjuka mamma får inte förstöras bara för att jag är svag och söker den, för mig, enkla lösningen. Mitt förnuft är det inget fel på - har bara ett trasigt belöningssystem i min hjärna. Men jag går igenom detta utan alkohol, i nuläget. Jag måste, kan och vill. Så: Jag skulle vilja vara full just nu - men det vill jag verkligen inte.

Tänkte ett tag att jag skulle prata med doktorn om att kanske få något som lindrar ångest - men inser att jag antagligen skulle missbruka sådana tabletter också - med tanke på mitt pajade belöningssystem. Får helt enkelt leva mig igenom ångesten och oron - och förhoppningsvis lära mig något av det, som kan ge styrka längre fram i livet när någon krissituation dyker upp.

Fortsätt kämpa alla ni som kämpar! Idag är ytterligare en dag utan alkohol - och det är ju jättebra!!!

mod60

Jag förstår din känsla av att vilja döva ångesten med alkohol. Invand ovana som vi använt oss av i många år. Var själv i samma sits i våras då jag drabbades av sorg. Ville vara "supa skallen av mig" men lät bli. Gick igenom allt nykter och vilken skön känsla det är. Upplevde allt och kom ihåg allt på ett positivt sätt. Jag tycker du är stark :)
kram mod60

Anders 48

Tack för dina ord - de gav styrka, och insikt att jag "gör rätt". Det får göra ont, det får vara lite ångestfyllt, det får vara stressande och det får vara sorgligt! Det är, hur man än vrider och vänder på det hela, bättre än att "strutsa" in i ett förstörande alkoholrus.

Anders 48

Körde en karatefylla på cirka fem dygn.....Skriver här mycket för att själv gå tillbaks och läsa o begrunda..... -men att får självklart bidraga med stämningshöjande kommentarer eller klocka ord!

Började på måndag e.m. med en BiB - perfekt dag att putsa alla fönster. Mysigt - lite musik på. Hej vad det gick. När jag var klar så var jag sååå nöjd, och drack självklart ett par glas till. Inser att jag aldrig kommer att hinna bli nykter för att gå till jobb TIDIGT nästa morgon: Sjukskrivning. Vaknade nästa dag med lite ångest och bakfylla. Fyll på glaset.....-in i en ny gemytlig fylla. Måste förstås dra till bolaget för att köpa en ny box - på cykel. Bra jobbat...... Sen var det ju läge att storstäda hela lägenheten. En njutning - rent och fint blev det - värt några glas till, eller hur? Ojdå måste ringa och förlänga sjukskrivningen innan jag är för full. Tog två dagar till! Satt o poade för mig själv och blev självklart jättefull. Bib:en slut. Här vet jag inte om jag har köpt en till? Pallar inte att gå in på bankensidan och kolla. Sen ringer jag arbetsgivarens jour seeent - efter vin och ett par sömntabletter - för att förlänga sjuksrivningen en dag till. Sömntabletterna gör ju att man tappar närminnet - så när jag ringer igen, en timme senare så skriker han: Men vad fan, du ringde ju för en timme sen och sa samma sak. Vet inte hur man egentligen låter efter denna dubbeldosering? Antagligen inte så som man själv tror....

Under torsdagen och fredagen så löper dagarna/kvällarna/nätterna på med många vändor till ICA för att köpa mellanöl - jag såg så jävla grisig ut i spegeln - och rundade hyllorna med meterprecision. Så jävla full - på dag/eftermiddag/kväll där inne på ICA. Och massa vändor ner till glasåtervinningen i samma skick. Inte en aning om jag mött några grannar? Antagligen gör sömntabletterna att man inte sluddrar lika mycket - så ingen sa nej. Detta förvånar mig verikligen. En e.m. var jag så full att jag inte kunde se siffrorna på koddosan, så jag ber tjejen i kassan slå koden. Inga problem - hem med en ny laddning. Någon gång på fredagen så svarar jag äntligen i telefon när en vän ringer - han förstår direkt vad klockan är slagen. Jag går in i badrummet och ser de sista tomma insomningstablettskartorna. Jag hade 17 tabletter när det här racet började - och nu låg det 1 kvar!!!

Den sista tabletten avslutade fredagkvällen. Nu var de slut - mina "livsräddare". Under lördagen så intog jag några få öl långsamt i något slags landningsförsök. Natten var ett rent helvete......Jag hade ren abstinens och drömde "live" på något sätt med ändå rätt dråpliga och roliga episoder - men jag kunde hela tiden själv bestämma när jag skulle lämna denna värld och titta ut i mitt sovrum. Fick hörselhallucinationer också - det pep på konstiga ställen i rummet. Öppnade sovrumsdörren för att se om grannarna hade nåt på gång. Tyst och svart så klart, mitt i natten. Svettningarna var enorma - och ibland frossorna. Söndagen på dan så var jag ett vrak under början av dagen - men hittade en insomningstablett på golvet bakom tvättkorgen - drack dock ingen alkohol. Men egentligen så borde jag nog ha gått till akuten och bett om en avgiftning. I morse så var jag på jobbet rätt tidigt - förhoppningsvis utan alkohol i blodet. Jag fick dock gå hem efter halva dagen - skyllde på feber och den envisa förkylningen....... Jag svettades och kan inte ha varit en rolig syn. Fick även på eftermiddagen konstiga ringningar i öronen som inte var annat än hallucinationer...... Nu på kvällen så har pulsen gått ner avsevärt - och jag känner mig något närmare en normalitet. Huvudet känns dock segt och trögtänkt - och ögonen grusiga och inte alls glansiga och blåa.

Hur kunde jag? Hur fan i helvete kunde jag? Jo, för att jag är alkoholist, och dessa gånger även tablettmissbrukare. Jag KAN INTE SÄTTA GRÄNSER. Jag kan inte kontrollera mitt drickande. Punkt. Nu väntar antagligen några nätter av rent helvete.....Är ledig några dagar, så det är bara att ta. Men jag måste fan ha mina tabletter snart igen. De är min räddning men samtidigt min dräpare......

Hej så länge!:-)

Vändningen

Svårt o sätta ord när man läser din text, men tack för att du delar med dig först av allt. Det var verkligen en karatefylla och det slår ju rätt hårt om det påverkar jobbet.
Förstår att det blir en soppa också med tabletter hit och dit. Otäckt med hallucinationer och det där med att du ringde jobbet två gånger inom loppet av en timme.

Att läsa ditt inlägg, hjälper mig minst sagt att komma ihåg varför jag inte bör lukta på en BiB på ett bra tag framöver...
Hoppas du kommer ur detta och kommer tillbaka på banan Anders. Rid ut eventuella dagar/nätter nu och kom tillbaka på banan.

vad jag lider med dig, Anders ! Jag hade en sådan fylleperiod i maj innan jag började med forumet. Det där med hörselhallucinationer, fy f-n säger jag. Det går över, försök att hålla ut!

HelenaN

Tufft läge du är i. Låter jättesvårt att klara detta på egen hand. Har du funderat på att lägga korten på bordet och söka ordentlig hjälp? Inte bara andra piller utan ordentlig missbruksbehandling. Med tanke på din frånvaro skulle det inte förvåna mig om din chef och andra på arbetsplatsen kanske misstänker något, men inte törs ta upp det. Du funkar ju dessutom bra mellan perioderna och då "glömmer" kanske chefen konstiga telefonsamtal och oförklarlig frånvaro. Har du funderat på att säga som det är till din chef? Kanske har företaget hjälp att erbjuda?
Jag känner verkligen med dig och önskar innerligt att du hittar ett sätt att komma ur det här. Kram!

Vet inte vad jag ska skriva riktigt, men det låter som du har det jättetufft m alkoholen. Vill bara skicka lite stöd!

Anders 48

Igår kväll/natt när jag skulle gå och lägga mig så ökade pulsen, blev lite darrig - och fick hörselhallucinationer igen. Inte så höga och avancerade. Först så trodde jag att det var grannarna som spelade högt - men det blev högre ljud när jag satte i mina öronproppar!! Det var mycket läskigt. Hörde nåt svammel i bakrunden - sen kom: "Big in Japan" med Alphaville. Inte lyssnat på den på länge - är det ett budskap, haha...?:-) Jag var redigt rädd - och satte mig i en taxi till Beroendeakuten. Där var det lugnt - och jag fick inom 40 minuter träffa en läkare, och som berättade att jag INTE har "dille", och att hallucinationerna skulle avta. Jag blev såååå lugn. Fick nåt som heter Theralen att sova på - och jag soooov. Vid 14-tiden masade jag mig upp - men hade kunnat sova ännu mer. Hade en rolig men väldigt realistisk dröm - och jag var tvungen att kolla Facebook (som var involverat) när jag vaknade.....

Ringde arbetsgivaren idag som berättade/bekräftade att idag var första dagen som krävde läkarintyg. Jag hade det för mig...... Ut på stan vid 16-tiden och leta intyg. Cityakuten hade inga läkare - och andra cityakuter skriver inte läkarintyg. Helvete. Idag är alltså dag utan giltig frånvaro...... Jag ringer jobbet och säger att jag arbetar i morgon - och att jag inte kunde få tag i läkare under eftermiddagen. Jag får antagligen en "prick" - men är omtyckt och uppskattad på jobbet - så jag hoppas att det inte blir mer. Funderar på att säga som det är - men jag går på semester på fredag - och tänkter att det kan vänta till efter sommaren.

Känns helt ok att jobba i morgon - jag ÄR lugn och stabil - och känner inget av någon abstinens eller några hallucinationer. På jobbet igår så var det heller inte något problem - jag förstod ju att det inte var på riktigt. Känns skönt att det är mitt i sommaren, det är lugnt och händer inte mycket på den administrativa sidan - alla chefer är borta.

Jo, nu kanske det ÄR läge att göra upp med denna demon - jag har ju alla bevis på pränt min egen skrift, och i alla era (gulliga) människors kommentarer. Inser att helnykterhet är det enda alternativet. Jag inser det - och behöver "bara" agera på det också.....

Kram på er/och tack för stödet....

Vändningen

Nu vet jag inte hur din arbetsgivare är, om det är ett stort eller litet företag och hur de arbetar med personalfrågor osv, men sådant där kan absolut sända signaler som gör att misstankar väcks. Även om du är omtyckt på jobbet och allt sådant. Jag var själv en mönstermedarbetare och strålande chef när jag krökade som värst. Samtidigt, om du skulle bli "påkommen" nu genom att jobbet väcker misstankar också, så är det ju trots allt bara för ditt eget bästa. Själv valde jag att droppa bomben för min arbetsgivare.

Skjut inte upp på för mycket bara oavsett vad du väljer att göra nu. Vi med alkoholproblem är nämligen världsmästare i att skjuta upp saker och ting som kan få oss att må bättre (förutom att kröka då). Hur gör du under semestern nu då? Några planer för att inte gå bananas på en BiB när du hittar nästa städmoment? :)

stå på dig!

Anders 48

Jag har nog inget val nu - annat än att få en misstanke. Alternativet är att i morgon gå till en Vårdcentral och försöka bli sjukskriven för "vaddå" - och dessutom en dag för sent. Jag är försenad hur jag än gör. Inget säger heller att Vårdcentralen sjukskriver - då är det flera dagar utan giltig frånvaro. Jag får jobba i morgon, få ytterligare en karensdag, -och få en "prick". Vad har jag för val? Har jag något?

Semestern innebär till att börja med ingenting. Men jag tvekar på att jag hamnar i BiB-träsket faktiskt.....-är alldeles för tilltufsad för det. Hoppas jag......

Hälsn. Anders

Anders 48

Jag tänkte gå till VC och säga att jag har fått svåra panikångestattacker - och att det var en sådan jag fick på jobbet igår. Mitt beteende skulle kunna passera som detta - och jag VET att jag inte luktade alkohol - fick det bekräftat av god vän sent kvällen innan. Jag har tidigare (15 år sedan) en lång sjukskrivning för utmattningsdepression - så det vet arbetsgivaren om. Jag säger till läkaren att jag bara inte KAN gå till jobbet den här veckan. Skulle det vara "trovärdigt"? Och isf säga att jag inte har pallat att berätta - men arbetsgivaren vet att jag har varit under en del psykisk stress den senaste tiden (med tuff anhörigsituation).

Den missade dagen idag kanske läkaren kan bakdatera - annars lever jag väl med den.....

Vad tror du - du har ju själv suttit i chefs/arbetsledarrollen.

Jag försöker med detta - dessutom så är det faktiskt så att jag faktiskt just nu behöver den ev. medicinbehandling de kommer att erbjuda. Jag vill INTE dra in det här med alkoholen för arbetsgivaren ännu, vill hålla de utanför så länge det bara går - åtminstone till efter semestern. Ps. Jag har, helt sant, haft några panikångestattacker de sista året - och bl.a. behövt kliva av tåg, gömma mig på toaletter o.s.v. Vad frisk man är!:-)