Hej!
Jag har smugit omkring på den här platsen länge, nickat igenkännande åt berättelser och tyckt att det verkar så vänligt här så nu vågar jag skriva något själv, ett första litet steg. Jag skulle så gärna vilja sluta dricka, jag vet att jag dricker för mycket och har gjort i flera år. Mitt problem är att jag gör det på ett sånt "snyggt" sätt, jag dricker nästan aldrig i veckorna, bara fredag och lördag, jag dricker bara vin och jag dricker det under ordnade former. Jag gör aldrig några dumheter utan sitter bara hemma och sippar på ett (många) glas. Dock kan jag med lätthet få i mej en hel box vin på en helg. Mina skyddsstrategier är också de som stjälper mej tyvärr. Jag kan alltid försvara mej med att det inte är så farligt, allt är ju liksom förklätt i myskväll om ni förstår hur jag menar? Jag kan tänka på Söndagsmorgonen att jag ska sluta dricka men sen när hela veckan gått så känns det inte så farligt igen (tills det är söndag igen då).

Anledningen till att jag dricker är att få en paus i min snurriga hjärna, dämpa ångest. Jag vet att min ångestproblematik antagligen skulle bli bättre om jag slutade dricka helt men jag är så rädd för vägen dit. Hatar att jag är "onormal", att jag inte bara kan bete mej som folk och ha ett måttligt drickande. Dricker jag så dricker jag alltid tills den där första obehagliga känslan kommer, den där när det inte är ett skönt buzz längre utan det börjar bli yrsligt. Även här är jag på något sätt märkligt karaktärsfast i mitt drickande, vill absolut inte göra något spektakel av mej själv och spy eller så. Fast förstår nu att de här strategierna inte beror på att jag är duktig utan att jag vill kunna fortsätta dricka ostört.

Varför vill jag sluta dricka då? För att jag dricker för mycket, för att det ger mej ångest och för att jag hela tiden är rädd för att skada min kropp. För att jag går upp i vikt och för att jag skäms så fruktansvärt mycket. Känner mej så dålig som inte kan vara som alla andra.

Det känns också som jag lever något slags dubbelliv, som jag är en bluff. Jag jobbar med träning och hälsa, är en sån som äter hälsosamt, ni vet chiapuddingsfrukostar och så? Det känns som att jag bygger hela mitt yttre varumärke på en bluff och det känns som om jag skulle dö av skam om folk visste.

Min älskade vet ju om mitt problem och försöker hjälpa men det är som att jag inte riktigt vågar erkänna för honom heller att jag nog är alkoholist, som att vi liksom slätar över det här hemma för att det skulle vara så jobbigt att ta tag i. Vet att han skulle hjälpa mej helhjärtat om jag bad honom men är så sjukt rädd för att ta steget. Dessutom inser jag ju att det måste påverka honom negativt också, jag ser liksom hur han utvecklar medberoendetendenser och det är det sista jag vill. Herredgud, varför kan jag inte bara SLUTA när jag ser att det påverkar den som är viktigast i livet för mej? Känner mej så grymt ego.

Egentligen skulle jag vilja veta vad de positiva effekterna av att sluta dricka är (skräckhistorierna har jag redan läst och blivit rädd av men ändå inte kunnat sluta) Jag vet ju naturligtvis vad de positiva effekterna är i stort men det vore peppande att läsa om någon med ångestproblematik och hur det förbättras om man slutar dricka. Jag känner att jag vill ha saker att sträva emot snarare än att sträva ifrån.

Sen undrar jag också, vad ska jag tänka där på fredagen när förra helgen är ett minne blott och lite vin bara känsligt festligt och härligt, som en frist och flykt. När jag inbillar mej att jag bara ska dricka två glas?

Hjälp vad skönt det var att bara skriva det här, det har faktiskt tagit år att våga :-)

Madeleine 83

Det har hänt jättemycket i dig de här veckorna och det märks. Detta är en lång resa och låt inte små avsteg hindra dig att komma framåt. Du lär dig om dig själv och det är nu du verkligen ska säga till Sir Vääs att han bestämmer inte över dig. DU bestämmer hur du vill fortsätta, så hopp upp på banan igen!

Soff

Dina ord och pepp betyder så otroligt mycket. Tack!
Ska verkligen fortsätta framåt. VET ju att jag mår så mycket bättre utan A.
På något vis känns det som jag sätter punkt nu, jag har testat en gång till. Och nej, det var kanske härligt i en halvtimme.. Sen är det mest bara: ingenting.
Har som inte riktigt räknat mitt sociala drickande i nykterheten, det var aldrig det som var problemet. Men nu så, nu har jag testat att dricka hemma, och nej, det går inte! Nu vet jag, nu kan jag inte skylla på att jag inte testat.

FataMorgana

förstör man för sig själv? Tror det har med ens självkänsla att göra. Att man inte tror sig vara värd att ha det bra. Är min teori i alla fall :). Bra att du sa hej då till boxen. Nu känns du på g. Kram / FM

Soff

Att vara full ( som du är nu) känns på långa vägar inte så härligt som du känt dej de senaste dagarna. Just nu känner du dej bara rädd för att börja må illa, det gör lite ont i tinningarna och du kommer vakna med oro och ångest imorgon. Bara så du vet!

FataMorgana

genom att stå kvar och möta det obehagliga och inte fly vare sig till alkohol eller nån annan förströelse. Och se att man faktiskt fixar det. Och att man är lite snällare med sig själv :). Vi är vår värsta domare.

myrkotten

Oh Soff kan du inte ta i från tårna om det negativa, sitter här med mitt a-fria vita bubbel och har ett sån't jättesug. Det har varit en riktig skit dag och nu kan jag inte sova. Vinet fick mig alltid att slumra in. Sen funderar jag på om jag borde ge antidepressiva en chans, prövat två sorter, en kraschade magen av, den andra blev jag dygntrött av. Får du några biverkningar av din medicin? När jag har haft återfall har dagen efter varit riktigt svår, har krävts står viljekraft att låta bli. Så hör av dig imorgon för pepp, kallar mina fyllor för svarta dagar, imorgon tar vi en vit, eller hur! Kramisar

Soff

Det där med A, det är inte så härligt som man tänker sej. Mitt huvud blev tungt efter en halvtimme, ändå drack jag mer och kände själförakt. Det är så ovärt, det är sjukt mkt mer värt att vakna utan att vara bakfull.

Om antidepp: Hoppas att ngn läkare talat om för dej att man kan må fruktansvärt dåligt den första tiden? Man måste ge dem några månader (typ två?) för att de ska börja fungera som de ska. Sen ska man absolut inte blanda med alkohol (som jag gjort). Redan efter 2 nyktrare veckor med tabletter dagligen kände jag att jag mådde så mkt bättre :)

Kämpa på Myrkotten,vi hjälps åt! <3

Soff

Ok, det var det! Nu har jag druckit en sista gång, "firat av". Nu kan uag inte skylla på det längre.

Hur kan man vara så sugen på något som gör en så illa? Just nu känner jag mej inte så kaxig, saknar min balans, mina mornar utan bakfylla. Har känt mej så bra den här tiden. Nu är alla bekanta ångestkänslor tillbaka, det smakar gamalt vin i munnen, huvudet molar. DET ÄR INTE VÄRT DET HÄR!! Nu låter jag detta bli sista gången, nu ska jag må sådör bra igen.

Tack förresten Vilja för kloka, fina ord! Suger i mej allt. Du verkar så tillfreds, det är så härligt att läsa, det ger mej hopp.

Platina

Du och jag började tillsammans och nu har vi haft varsitt bakslag tillsammans och nu skiter vi i dom små bulorna på vägen och ser FRAMÅT!!!

Angående självkänslan: Vilja har helt rätt! Du behöver öva! Till exempel nu. Du har klarat av två veckor utan A, sen kommer ETT bakslag. Vad väljer du att tänka? Hur fantastisk och stark du är för de två veckorna eller hur "dålig" du är som fick ett bakslag?

Bästa finaste Soffis, nu fortsätter vi vår resa och klappar varandra på axeln och håller varandra i handen och kör vidare. Du är fantastisk och vi gör det här tillsammans!

Kram på dig!

Soff

Dina ord är som bomull nu, känner mej plötsligt inte så misslyckad länge. Så glad att jag får hålla dej i handen. Nu kör vi, oslagbara ska vi vara! :)

Soff

Tänkte att det skulle vara bra att skriva ned en reflektion över varför jag drack igår. Egentligen är svaret enkelt: Jag är beroende! Men annars då?

Jag agerade som jag har agerat vid stress i många år, stänger ute världen en stund med vin. Jag hade inga större förhoppningar på att jag skulle dricka måttligt. Visst, jag tänkte lite naivt att jag kanske kan ta två glas och sedan sluta? Kunde jag inte.

Det var lite som om jag ville testa och ta farväl av A ordentligt, förstår ni hur jag menar? Jag har haft det hängande över mej, att jag inte druckit en sista gång. Hlr ju själv hur dumt det låter men så har det varit. Men nu har jag tagit den där sista gången och på ett sätt känns det skönt att det är ur världen.

Sen är det väl den där tvåveckors gränsen, så har det varit förut när jag hållit uppe. Jag känner: Det var ju inte svårt att hålla uppe, jag har inga problem väl?

Men som sagt: Det är så ovärt!! Så ovärt att vakna med ångest, att känna den unkna smaken i munnen. Att vara ännu mer stressad än innan eftersom jag supit bort en dag. Och mina värsta ångesttankar om hur jag skadar min kropp, rädslan för sjukdomar kom som ett brev på posten. Nu ligger jag har och inbillar mej att det ömmar vid levern.

Haha, en sjuk grej till: När jag druckit tycker jag alltid att det är läskigt att titta i spegeln första gången på morgonen. Är så rädd att jag ska vara alldeles gul, som en sån där minion ni vet? Att kroppen ska ha satt ned foten ordentligt.

myrkotten

När jag verkligen hade bestämt mig för att sluta dricka, drack jag så mycket jag kunde dagarna innan mitt A-stopp. Häromdagen var jag med en vän som kedjerökte, kunde till slut inte låta bli att påpeka att hon tände en cigarett innan hon släckt den hon rökte på. Tänkte att nu blir hon arg, hon tog det med jämnmod, men sa ingenting. Kvällen gick, sen kröp det fram att hon bestämt sig för att sluta. Alltså ett vanligt beteende att vi måste överdriva och bli illamående för att minnas hur dåligt vi mår av vår ovana. Det hjälper faktiskt till de första dagarna när abstinensen är som störst, att minnas hur äckligt det är. Ett råd jag har tagit till mig som har gällt rökning är att varje försök till att sluta är ett steg närmare totalstopp. En rökfri månad är bättre än ingen alls. Det gäller att inte ge upp, trillar man dit ska man inte bli missmodig och tänka att det går aldrig, utan ta nya tag och försöka igen, till slut går det. Min första månad utan vin har innefattat bakslag, och fått mig att inse att det kommer att upprepas. Känner mig som mest stolt över att jag rest mig upp och fortsatt med mina nyktra föresatser, ligger liksom i min natur att resignera och ge upp.

När det gäller rökning finns det listor om hur kroppen reparerar sig efter ett rökstopp, jag saknar sådan fakta om alkohol. Till exempel att balansen i hjärnan är återställd efter x antal månader, njurar och framförallt lever efter x antal år etc. Är man öppen med sitt missbruk kan man göra en hälsokontroll nu och sen jämföra med en ny om ett år, jag hemlighåller mitt a-missbruk, alltså inget alternativ för mig.

Jag tror på dig Soff, du kommer att klara att stå emot, din kropp är tacksam för dina två vita veckor och ser fram emot flera. Kramisar!

Soff

Så glad att ha dej och alla andra här på forumet. Ni gör att ångesten inte känns så svår idag.

Tror det ligger mkt i det du skriver, att många liksom laddar ur en sista gång. Det kanske låter knäppt men lite behövde jag nog gårdagen. Hade liksom det där att dricka en sista gång hängande över mej. Nu har jag tagit bort den ursäkten.

Åh, exakt! Som jag letat efter en sån lista! Googlat och googlat men allt jag hittar är info om a:s skadeverkningar. Jag vet allt sånt redan, tror det skulle vara jättebra att få den positiva motivationen. Vet att jag läst en artikel någon gång om att alkoholmissbrukare svarar positivt på den sortens information. Ska googla vidare, hojtar om jag hittar något! :)

Soff

..är jag dock på mej själv. Hade ju kommit så långt! Nästan två veckor. Nu är de vidriga svettningarna jag precis blivit av med tillbaka. Undrar om det kommer dröja två veckor till tills jag mår så där bra igen?

Är också rädd att jag ska hamna här igen efter de där två veckorna, att mitt liv ska fortgå så. Men jag SKA INTE!

Nu vet jag hur vidrigt det känns att ge in. Nu behöver jag verkligen inte testa igen. Känns som om Sir Väs hånler åt mej. Men han ska få se!!!

Tycker bara det är så sjukt tråkigt att jag förlängt tillfriskningsprocessen:(

Men gjort är gjort, tror jag ältat klart nu.

Stingo

Kroppen (lever, njure mm) repar sig rätt fort från alkoholmissbruk, förutsatt att man inte t.ex. supit till sig skrumplever, skrumpnad vävnad kan inte mera reparera sig. Själv hade jag t.ex. levervärden på högre sidan och socker på gränsen till metabolt syndrom, och alla värden var prima efter 6 nyktra månader (och ~6 kg viktminskning).

Även om det finns forskning, som säger att hjärnans volym återhämtar sig efter bara två veckors nykterhet, så skapar alkoholen många andra förändringar i hjärnan, som tar betydligt längre tid att repa sig, om den alls klarar att tillfriskna helt. Läser man litet äldre forskning, så kan man hitta påståenden om att t.ex dopamincykeln blir bestående förändrad, efter långvarigt alkoholmissbruk, men litet nyare artiklar är mera hoppfulla på den här punkten, Tidigare trodde man ju också att alkoholen dödar en massa hjärnceller och att cellerna i hjärnan aldrig förnyas. Nu vet man att det där är fel och att olika områden i hjärnan t.ex. kan tränas till att växa, "helt" som muskler. Förutom att förändra hjärnkemin, så förändrar drickandet också hjärnans struktur och för de förändringarna att gå tillbaka kan det ta år. Själv tror jag att det är väldigt viktigt vad vi gör med våra nynyktra hjärnor. Att vi kan hjälpa dem att bli hela igen genom att träna, men det är kanske bara som jag tror... jag har skrivit mera om de tankarna i två inlägg här https://alkoholhjalpen.se/comment/85116#comment-85116

Här är en kort artikel om hur hjärnan repar sig (eller inte) http://www.scientificamerican.com/article/how-much-can-the-brain-recove… (bläddra ned förbi texten om drömmar)

steglitsan

Det är ju inte som att du är tillbaka där du var för två veckor sedan. Då hade du ju inte två veckors vit period bakom dig, du hade inte varit här och fått alla dina nya vänner och kunskaper om dig själv och om oss. Du föll, och du kommer upp igen. Ingenting är förgäves, och allt vad tideräkning så fortsätter den du har varit på din resa i två veckor + lite till. Resan kommer vara lång och det kommer hända massvis under den, under livet helt enkelt. Var lika stöttande mot dig som du är mot andra här i forumet. Du är mänsklig och toppen, glöm aldrig det. Nu hugger vi Sir Väs en gång för alla.