Hej!
Jag har smugit omkring på den här platsen länge, nickat igenkännande åt berättelser och tyckt att det verkar så vänligt här så nu vågar jag skriva något själv, ett första litet steg. Jag skulle så gärna vilja sluta dricka, jag vet att jag dricker för mycket och har gjort i flera år. Mitt problem är att jag gör det på ett sånt "snyggt" sätt, jag dricker nästan aldrig i veckorna, bara fredag och lördag, jag dricker bara vin och jag dricker det under ordnade former. Jag gör aldrig några dumheter utan sitter bara hemma och sippar på ett (många) glas. Dock kan jag med lätthet få i mej en hel box vin på en helg. Mina skyddsstrategier är också de som stjälper mej tyvärr. Jag kan alltid försvara mej med att det inte är så farligt, allt är ju liksom förklätt i myskväll om ni förstår hur jag menar? Jag kan tänka på Söndagsmorgonen att jag ska sluta dricka men sen när hela veckan gått så känns det inte så farligt igen (tills det är söndag igen då).

Anledningen till att jag dricker är att få en paus i min snurriga hjärna, dämpa ångest. Jag vet att min ångestproblematik antagligen skulle bli bättre om jag slutade dricka helt men jag är så rädd för vägen dit. Hatar att jag är "onormal", att jag inte bara kan bete mej som folk och ha ett måttligt drickande. Dricker jag så dricker jag alltid tills den där första obehagliga känslan kommer, den där när det inte är ett skönt buzz längre utan det börjar bli yrsligt. Även här är jag på något sätt märkligt karaktärsfast i mitt drickande, vill absolut inte göra något spektakel av mej själv och spy eller så. Fast förstår nu att de här strategierna inte beror på att jag är duktig utan att jag vill kunna fortsätta dricka ostört.

Varför vill jag sluta dricka då? För att jag dricker för mycket, för att det ger mej ångest och för att jag hela tiden är rädd för att skada min kropp. För att jag går upp i vikt och för att jag skäms så fruktansvärt mycket. Känner mej så dålig som inte kan vara som alla andra.

Det känns också som jag lever något slags dubbelliv, som jag är en bluff. Jag jobbar med träning och hälsa, är en sån som äter hälsosamt, ni vet chiapuddingsfrukostar och så? Det känns som att jag bygger hela mitt yttre varumärke på en bluff och det känns som om jag skulle dö av skam om folk visste.

Min älskade vet ju om mitt problem och försöker hjälpa men det är som att jag inte riktigt vågar erkänna för honom heller att jag nog är alkoholist, som att vi liksom slätar över det här hemma för att det skulle vara så jobbigt att ta tag i. Vet att han skulle hjälpa mej helhjärtat om jag bad honom men är så sjukt rädd för att ta steget. Dessutom inser jag ju att det måste påverka honom negativt också, jag ser liksom hur han utvecklar medberoendetendenser och det är det sista jag vill. Herredgud, varför kan jag inte bara SLUTA när jag ser att det påverkar den som är viktigast i livet för mej? Känner mej så grymt ego.

Egentligen skulle jag vilja veta vad de positiva effekterna av att sluta dricka är (skräckhistorierna har jag redan läst och blivit rädd av men ändå inte kunnat sluta) Jag vet ju naturligtvis vad de positiva effekterna är i stort men det vore peppande att läsa om någon med ångestproblematik och hur det förbättras om man slutar dricka. Jag känner att jag vill ha saker att sträva emot snarare än att sträva ifrån.

Sen undrar jag också, vad ska jag tänka där på fredagen när förra helgen är ett minne blott och lite vin bara känsligt festligt och härligt, som en frist och flykt. När jag inbillar mej att jag bara ska dricka två glas?

Hjälp vad skönt det var att bara skriva det här, det har faktiskt tagit år att våga :-)

Soff

Tänker inte släppa forumet. Just nu mår jag bra, är stabil. Kanske en aning rastlös men löser det genom att få saker gjorda. Just det är så skönt, att kunna fläna runt utan att känna mej matt och svettig. Min kropp känns på ett sätt som den inte gjort på flera år, stark liksom :)
Kram på er alla!

Soff

känner jag att jag behöver göra. Helgen är snart i annalkande och som en betingad reflex tänker jag att jag ska dricka då. Sen kommer jag på mej själv och inser: Nej, det har jag ju slutat med. Kanske beror det på att det är första lugna hemmahelgen på ett tag och det är liksom vad jag gjort på lugna hemmahelger?

Jag måste komma på andra saker som känns helgspeciella, bra grejer. Tränar gör jag ju redan. Äta gott är ju också bra men samtidigt är fredagsmyset så a-förknippat? Vad gör man? Folk som inte dricker har ju också helgmys så det fungerar uppenbarligen ;)

Madeleine 83

-Hemmaspa, köp lyxiga produkter som chokladbadskum och sådana grejer, peeling, ansiktsmask och nagelfix. + bra musik
-Riktigt bra serie som du tokfastnar för och bara vill se mer och mer av.
-Kolla på film
-Läs en bra bok, kanske någon som du kan få tips om i tråden "tips på litteratur, filmer och grejer"
-Baka en blåbärspaj och ät med vaniljsås
-Spela spel med din sambo (om han är hemma)

Denna helgen fixar du Soff, det är jag säker på och nästa gång du har en lugn hemmahelg så känns det lite lättare. Kram!

är svårt, har också problem med det. Utan A fredag och lördag kväll blir alla dagar lika, känner jag. Är inne på Madeleines förslag om att fastna i en serie och se alla avsnitt på en kväll. Det är nämligen så jag fungerar, allt genast !! Förslag mottages tacksamt på min tråd, som ironiskt nog heter "mitt måttliga liv". När jag ser det i text inser jag att det är så långt ifrån min personlighet som man kan komma.

Soff

Exakt så är jag också: Allt, mycket, omedelbums. Det kanske är därför vi fastnade i a? Jakten på omedelbar tillfredsställelse? Tänker ibland att jag måste öva på att ha tråkigt..haha

Madeleine 83

Det kanske är typiskt för oss alkoholberoende? Jag har också onormalt stort behov av att belöna mig, unna mig något. Ibland tänker jag på dem som går upp varje morgon kl 06 och äter sin gröt, jobbar i gruvan till kvällen, äter kvällsmat, sover. Utan att klaga, bara knegar på. Jag känner mig så bortskämd på ett sätt, så fort jag har gjort någonting så ska jag ha en belöning. Alltså det är normalt att kunna sköta jobb och familj utan att behöva känna sig så extremt duktig och vilja ha en present. Det är på det sättet jag har rättfärdigat mitt dagliga vindrickande, att jag är så duktig och värd det.

Soff

Kikar in en sväng! Allt går bra, jag mår bra :) När alkoholen inte är i bilden längre märker jag plötsligt att jag kan jobba med mej själv på ett annat sätt, jag orkar också så mycket mer. Visst är inte allt toppen jämt men mitt humör är så otroligt mkt jämnare :-)

Nu är det torsdag och mitt helgsug slår till. Har fortfarande svårt att tänka mig en helg utan A. Ska träna ikväll och känner inte för att dricka ikväll i alla fall. Sedan får jag se hur jag gör.

Vändningen

Kan bara minnas hur det var när jag var litet barn och satt där jätteledsen inne på mitt rum. Mamma kom in och frågade "vad står på".
"Jag har inget att göööööööööraaaaaa", tjöt jag - omringad av högvis med Lego, playmobil, cowboypistoler, kritor, tvspel, bandspelare, serietidningar, leksaksbilar.

Egentligen hade jag ju hur mycket som helst som jag kunde leka med, men av någon anledning så blockerade hjärnan allt och inget kändes roligt, fanns ingen motivation till något och då kändes allt tråkigt.

Ibland ser jag det lite som att det kanske är så A fungerar för mig nu idag. Allt blockas och "inget" blir roligt, fast att jag har massor med roliga leksaker omkring mig. För visst, över 30 år äldre, men nog omges jag av leksaker fortfarande, dock i dyrare format ;)

Soff

Hej vänner! Just nu går det inte så bra, drack i helgen men drog mej för att erkänna det här. Är ju en "duktig flicka" och vill inte miaslyckas. Vill vara en sån som bestämmer sej för att sluta och sedan slutar. I helgen gick jag tillbaka till mitt gamla jag, orkade liksom i?te låtsas om att jag hade problem, ville bara vara vanlig. Grejen är att jag har saker i min vardag (nära anhöriga med sjukdomar) som stressar mej. Jag vill finnas där, hjälpa. Så har det egentligen varit hela tiden. Jag började med att döva ett trauma med alkohol och sen har det fortsatt. I helgen blev det för mycket, jag behövde bara få ett andningshål från oron. Det är nästan inte så jag ångrar mej ens? Jag vet inte hur jag ska leva igenom oron?

Ja, jag vet att alkoholen föder ångest. Jag vet det! Men när riktiga saker, sjukdomar och död äter sej in, då vet jag inte vad jag ska göra. Det är nästan som jag dyker upp för luft (ner i flaskan) när jag dricker.

har vi ju diskuterat tidigare och konstaterat att det är svårt att hitta något substitut till A, som är såååå lätt och enkelt att ta till! Särskilt när man är stressad eller ur gängorna på något sätt. Jag tycker absolut inte att du har misslyckats, inte på något sätt! Du skriver ju här och delar med dig,vilket betyder att du vill något. Vi är inga övermänniskor och det handlar inte om att vara duktig. Vi får fortsätta att stötta varandra här på forumet. Om det bara var att skruva på korken och sedan räkna A -fria dagar skulle forumet inte behövas utan vara nerlagt för länge sedan. Kram !

Madeleine 83

Jag beklagar verkligen att du har närstående som är sjuka, det måste vara jättejobbigt. Det är ju en självmedicinering med alkoholen men du vet själv att den medicinen bara kommer få dig att må sämre i det stora hela.

Du ska inte vara rädd att erkänna att du druckit här inne, det är ju därför forumet finns, för stt vi ska stötta varandra när det är svårt.

Kanske behöver du prata med någon om allt som du har omkring dig? Kanske hjälper det om du skulle vara ledig från jobbet lite och fokusera på dina anhöriga? Snälla Soff, låt det vara ett litet avsteg och hoppa upp på banan igen. Du förtjänar att må bra från insidan och ut, vilket kommer uppnås lättare utan Sir Väs som bara förstör.
Massor med kramar från mig till dig!!

Vändningen

... ska jag skriva här inne att jag druckit igen? "Alla andra verkar ju så duktiga och inte har problem att stå emot" osv... men så tänkte jag att jag är ju här av en anledning och här om något kan jag faktiskt vara ärlig, inte minst då många också känner igen sig i sina egna kamper. Drack du mycket eller litet? ensam eller ihop med andra? Införskaffade du alkohol eller hamnade du någonstans där det fanns tillgängligt?

Känner igen så mycket i det du skriver, är så galet likt mitt eget liv i flera avseenden.

Anders 48

Här, om någonstans, så behöver man inte vara duktig flicka/pojke - eller: man SKALL inte vara det. Här knådas vi tillsamman i med- och motgång. Lyfter upp varandra när någon har fallit, så gott det går. Jag tycker det är en av de stora fördelarna med forumet - man kan vara helt ärlig med allting! Jag ser ingen anledning till att man skulle "mörka" på den här sidan, då man ofta har fullt upp med att "mörka" ute i den vanliga världen. /Anders

Soff

Tack för att ni finns med styrka och värme när jag behöver den som bäst. Jag fortsätter kämpa på, det värsta för mej är nog att gräva ned sej i skuld över det som hände.

Angående "duktig flicka": Jag VET ju att jag inte behöver vara det här men när man varit det hela sitt liv sitter det liksom nästan i ens dna. Det värsta jag vet är verkligen att göra någon besviken och så får jag för mej att jag ska göra er besvikna, att jag ska vara ett gott föredöme - Otroligt dumt!

Och ni, bara: <3 <3 <3

steglitsan

Ut med det bara. Bra att du skrev som det var, inte minst för dig själv. Jag tror att man har så mycket på att vinna genom att skriva när man har tagit ett återfall än att stoppa huvudet i sanden, låtsas som ingenting och då kanske också tillåta sig själv att göra det igen.

När den riktiga ångesten dykt upp, har bland det första jag tänk på varit ett glas vin är precis det jag behöver för att döva detta. Vet du vad, det är inte så konstigt att vi känner så. Det har varit så naturligt i så många år. Du är en vinnare ändå Soff och vet du vad du är en så jäkla mycket bättre människa än en "duktig flicka". Duktig kan vi säga att hunden är när den ger tass. Du är Soff, så jäkla mycket bättre. KRAM

I det här forumet får väl definitionen på en duktig flicka ändå vara de som vågar erkänna när saker inte funkar. Genom att skriva ner blir ju mekanismerna tydligare och det blir lättare att förstå varför man dricker.
Du har kommit långt Soff, tycker att du ska läsa ditt inlägg om hur humöret påverkas när du inte dricker. Förstår att det är jobbigt med nära anhöriga som är sjuka och kan ärligt säga att jag förstår att du dricker för att få lugn och avslappning - jag hade säkert gjort likadant, men vi vet ju båda att det gör mer skada än nytta i långa loppet. Så kämpa på!

Vändningen

Av erfarenheter kan man bli klok o vis, typ som Gandalf ;)
Tycker inte man ska skuldbelägga sig om man har haft ett återfall eller har druckit igen, även om det är lätt att vilja straffa sig själv lite extra hårt eller så.
Ibland kanske det känns skönt (?!) att ha haft ett återfall också. Oavsett är det nog bra att backa bandet bara lite och fundera på hur man hamnade där. Blev man bjuden? Handlade man själv? När började man planera för det? Typ alla faktorer runt omkring.

Jag tror att för oss som har blivit beroende av alkohol så handlar det inte om att sitta och stirra på boxen hemma på diskbänken och tänka "hur ska jag nu dricka lagom" eller så, utan det sker en lång kedja med händelser innan som gör att man hamnar där. Mitt sista dryckesintag nu var välplanerat. Jag ville det från ax till limpa, samtliga beslut som jag tog var medvetna och för att jag ville det. Inte ett enda beslut ifrågasatte jag eller tvekade inför. Annars vet jag att jag tidigare typ nästan har gjort en U-sväng på en väg då jag ångrat mig, satt ner foten och sagt NEJ nu ska jag vara nykter - men denna gången så hade jag inte en enda nejsägare i huvud taget i mitt huvud. Det blev min reflektion, av någon anledning så "sket jag i allt" och låste upp varenda liten spärr som jag tycker att jag hade skapat nu sedan jag registrerade mig här på forumet. Märkligt fenomen.

Soff

Skriver verkligen under på allt du skriver, känner igen mej SÅ mycket! Det är liksom som om alkoholbegäret lägger sej som en matta över alla bra anledningar och argument man har, även fast de är fullt logiska och vettiga.

Nu känner jag dock att det gpr bra, jag kämpar på, ser det som den där bergsklättringen någon akrev om ändå. Bara för att man halkar lite betyder det inte att man inte är närmare toppen än när man startade :-)