Jag vrålar. Gud, kan man inte bara få dö någon gång. Jag är less.
Gud säger: "Ja, du ska få dö någon gång."
Men för fan, får jag lov att gå av skiftet nu i eftermiddag?

Jag fattar inte varför jag föddes och jag är trött på att plågas. Och jag super till mig en stunds vila.

PP

Fin berättelse där om mötet med din vän. Säger mycket om vad som går förlorat i drickandet. Gillar din nya titel Lena!
Förändringen går vidare i helt rätt takt, nämligen din egen! Och riktningen känns toppen när jag läser.
Önskar dig en härlig semester!

//PP

LenaNyman

... alldeles, alldeles underbart, mt. Efteråt kändes det så mycket lättare att andas på alla plan. Som du säger, Madeleine, dom växer inte på träd. Jag kan tänka ibland att har man bara en vän man kan lita på fullt ut så är man lyckligt lottad. Har man en handfull så har man allt man behöver.

Blir så glad när jag läser dina rader, PP, och din rad, Stingo. Tack för det. :)

Senare i em ska jag laga risotto. Den ska ju också gå till nån slags klarhet. Har ätit det på restaurang flera gånger och tyckt det smakat så gott men aldrig testat att göra det själv. Vinet som ska vara i fick Lucas köpa. Visste ni att dom säljer såna här löjligt små tetror på 25 cl? Helt perfekt ju!

Skön lördag på er. Det regnar och blåser här, men det gör ingenting. Jag ska tända värmeljus och njuta av ruggvädret inomhus - och så hoppas jag att kantarellrisotton blir top notch.

LenaNyman

... vad fri från alkoholproblem jag känner mig, bara jag låter drickandet vara. Ja. Jag skulle bara säga det. Helt apropå. I förbifarten. Innan risotton.

HelenaN

det där mötet - verkligen MÖTET - med vännen!
Lycka till med risotton! Skulle jag också vilja äta nu....mmmmm

LenaNyman

... smakade bra. Inte sådär himmelsk gott som det jag fått serverat ute men, ja, vad tusan, det var ju första gången jag lagade till en risotto nånsin.

Sattva, jag kan bara säga så här - och tro fullständigt på det samtidigt: Kan jag så kan du.

LenaNyman

Snart fyra månader och snart dags att förnya nykterhetslöftet till mig själv. Den här gången känns det inte självklart med en månads förlängning bara så där och jag funderar på hur det kan ha sig. Beror det på att semestern precis börjat? Är det en tillfällig puckel? Formsvacka?

Jag märker hur jobbigt det känns att säga högt att nu kör jag på en månad till, fram till 22 augusti. Vafan..? Ändå leker jag inte, på nåt medvetet plan i alla fall, med några planer på att dricka. Är det nån som varit med om nåt liknande?

LenaNyman

... beror det på att det gått så pass smärtfritt hittills? Håller jag bara på att tramsa? Bortskämt gnäll?

Herregud, kan nån bara säga att jag är fullkomligt normal...

LenaNyman

... börjar tanken på ett nyktert liv sätta sig på riktigt nu och så sparkar jag bakut eftersom det är läskigt med förändringar?

LenaNyman

... ska jag ens bry mig om varför? Jag har träningsvärk i nykterheten, men det är kanske bara högst temporärt? I går var ju allt självklart, kanske morgondagen bjuder på samma upplevelse?

FataMorgana

Jodå. Det dör känns igen. Har upptäckt att jag kanske behöver vara med på fester i alla fall ( nykter) för dagarna efter är jag så bergfast i mitt beslut efter att ha sett bedrövelsen. Behöver påminnas hela tiden. Och givetvis så spelar det roll att semestern börjar. Det är ju också ett gammalt inkört spår i hjärnan där allt kopplas ihop med alkohol. Sol och bad, grillning, relax - you name it. Man är som pavlovs hundar - doften från grillen så är alkohjärnan igång. Jag behöver avbetingas på många grejer har jag märkt
Skulle du vara nöjd med ett, två glas LN? Inte jag.

steglitsan

Äh det är sjukt normalt tror jag men å andra sidan är väl inte jag "smuttar'n" rätt person att ge några råd. MEN om du ändå tänker läsa vidare så tycker jag att du ska läsa lite gammalt stoff i din egen tråd. Jag tror att svaret på ditt önskemål om hur du ska göra framöver finns där. Sen kan du ju skjuta upp beslutet tills en tidpunkt typ en dag, vecka eller timmar när du känner dig mer trygg med att du fattar rätt beslut i ett balanserat sinne. Äh jag vet egentligen inte. Mer än att du är så bra och att jag är så glad att du är här ( och det är så klart av helt egoistiska själ för egentligen ska ju ingen av oss behöva hänga här)

Och du de där mötena, de kan man leva på länge ❤️

Förresten, vad läser du på nu? Jag håller på att avverka Knausgårds matodontsvit ( är på 2:an nu) kommer du ihåg att vi såg dokumentären om honom i höstas? Det blev jag påmind om när jag lästa några slumpmässigt utvalda inlägg av mig själv.

Klart du får lov att svajja du också! Fast jag tror ändå du kommer avlägga förlängda löften:) Du är ju en av mina förebilder härinne!!

Madeleine 83

Jag mår mycket bättre nu, jag mådde inte bra av alkohol, vinet har bara varit min fiende.... men ändå går tankarna till att kanske kunna dricka lite grann ibland ändå. Jag tror det är Sir Väs som gömmer sig kvar där inne och försöker locka till ett återfall. Ena stunden känns det superenkelt att avstå alkohol men nästa stund känner jag att jag kanske ska dricka lite vin ändå, det kan väl inte skada.

Jag tog till mig det som du skrev i min tråd om att fokusera på anledningen till att man väljer bort A och påminna sig om det när motivationen svajjar. Du är jättebra på att motivera andra, Lena, så då borde du kunna motivera dig själv också. Kram

LenaNyman

Tidigare läste jag om dig, Sattva, och svårigheten att be andra om hjälp. Jag är precis likadan. Ibland hör jag hur jag låter, till och med när jag ber Lucas om nåt: "Skulle det besvära dig mycket om..."

Att logga in här och läsa alla era svar blir så stort. Jag sitter med tårar i ögonen och dom här hakryckningarna, ni vet. Fan, vad fina ni är.

För mig finns inte alternativet att uppta drickandet. Däremot ska jag förnya nykterhetslöftet - här - i just det ögonblick då jag kan nagla fast det med hejdundrande tveklöshet.

/Lena - so effing totally normal ;)

P.S SL, jag slöläser Ahnhems Offer utan ansikte just nu, men har som av en händelse Knausgårds del ett i bokhyllan. Inköpt för ett tag sen, oläst.

Vändningen

Tror också du sitter på svaret själv..

Sedan undrar jag om A inte är en fisk egentligen. Är det något vi som fiskar har fått lära oss om man någon gång fått en gädda, så är det att hur snabbt och fint man än avlivar den - så nog fan kommer det ett plötsligt hugg lite senare, trots att den är död eller borde vara död. Som om den vore programmerad till att "dör du så spara lite energi, vänta en stund och sedan bit den jäveln". Det kanske är lika dant med A, att det finns någon inre låga där som är kvar, någon glöd som håller A-suget vid liv, men lite i det dolda, lite i det tysta.. å som plötsligt bara smyger sig på i några sista desperata försök att hugga dig i tummen. Fuuuuuuuul slemmig fisk!