Hej!
Jag har smugit omkring på den här platsen länge, nickat igenkännande åt berättelser och tyckt att det verkar så vänligt här så nu vågar jag skriva något själv, ett första litet steg. Jag skulle så gärna vilja sluta dricka, jag vet att jag dricker för mycket och har gjort i flera år. Mitt problem är att jag gör det på ett sånt "snyggt" sätt, jag dricker nästan aldrig i veckorna, bara fredag och lördag, jag dricker bara vin och jag dricker det under ordnade former. Jag gör aldrig några dumheter utan sitter bara hemma och sippar på ett (många) glas. Dock kan jag med lätthet få i mej en hel box vin på en helg. Mina skyddsstrategier är också de som stjälper mej tyvärr. Jag kan alltid försvara mej med att det inte är så farligt, allt är ju liksom förklätt i myskväll om ni förstår hur jag menar? Jag kan tänka på Söndagsmorgonen att jag ska sluta dricka men sen när hela veckan gått så känns det inte så farligt igen (tills det är söndag igen då).

Anledningen till att jag dricker är att få en paus i min snurriga hjärna, dämpa ångest. Jag vet att min ångestproblematik antagligen skulle bli bättre om jag slutade dricka helt men jag är så rädd för vägen dit. Hatar att jag är "onormal", att jag inte bara kan bete mej som folk och ha ett måttligt drickande. Dricker jag så dricker jag alltid tills den där första obehagliga känslan kommer, den där när det inte är ett skönt buzz längre utan det börjar bli yrsligt. Även här är jag på något sätt märkligt karaktärsfast i mitt drickande, vill absolut inte göra något spektakel av mej själv och spy eller så. Fast förstår nu att de här strategierna inte beror på att jag är duktig utan att jag vill kunna fortsätta dricka ostört.

Varför vill jag sluta dricka då? För att jag dricker för mycket, för att det ger mej ångest och för att jag hela tiden är rädd för att skada min kropp. För att jag går upp i vikt och för att jag skäms så fruktansvärt mycket. Känner mej så dålig som inte kan vara som alla andra.

Det känns också som jag lever något slags dubbelliv, som jag är en bluff. Jag jobbar med träning och hälsa, är en sån som äter hälsosamt, ni vet chiapuddingsfrukostar och så? Det känns som att jag bygger hela mitt yttre varumärke på en bluff och det känns som om jag skulle dö av skam om folk visste.

Min älskade vet ju om mitt problem och försöker hjälpa men det är som att jag inte riktigt vågar erkänna för honom heller att jag nog är alkoholist, som att vi liksom slätar över det här hemma för att det skulle vara så jobbigt att ta tag i. Vet att han skulle hjälpa mej helhjärtat om jag bad honom men är så sjukt rädd för att ta steget. Dessutom inser jag ju att det måste påverka honom negativt också, jag ser liksom hur han utvecklar medberoendetendenser och det är det sista jag vill. Herredgud, varför kan jag inte bara SLUTA när jag ser att det påverkar den som är viktigast i livet för mej? Känner mej så grymt ego.

Egentligen skulle jag vilja veta vad de positiva effekterna av att sluta dricka är (skräckhistorierna har jag redan läst och blivit rädd av men ändå inte kunnat sluta) Jag vet ju naturligtvis vad de positiva effekterna är i stort men det vore peppande att läsa om någon med ångestproblematik och hur det förbättras om man slutar dricka. Jag känner att jag vill ha saker att sträva emot snarare än att sträva ifrån.

Sen undrar jag också, vad ska jag tänka där på fredagen när förra helgen är ett minne blott och lite vin bara känsligt festligt och härligt, som en frist och flykt. När jag inbillar mej att jag bara ska dricka två glas?

Hjälp vad skönt det var att bara skriva det här, det har faktiskt tagit år att våga :-)

Vändningen

Jag ska prova att bryta mina invanda beteendemönster lite kraftigare och se vad som händer, men jag tror att det finns rätt så starka tankekedjor i mitt huvud. Typ gör jag A så kommer det leda till Ö, via en massa steg mellan. Det gör att bara jag tänker på A (första aktiviteten, inte etanolen alltså), så vet hjärnan om att det kommer att leda till Ö (som kanske är etanolen).

Jag ska prova att skapa lite kaos på hjärnkontoret, men bryta flertalet mönster och sådana kedjor helt. Nu kanske kaffe är ett dåligt exempel, men låt säga att jag en gång om dagen när jag blir sugen på kaffe, istället gör te. Nu var det exemplet lite tokigt då kaffesuget i sig sällan lett till att jag druckit alkohol, men jag har andra händelsekedjor där jag ska göra en sak och där bara tanken på det också triggar ett A-sug.

Madeleine 83

Och istället sitta med med en tekopp som någon engelsk överklasstant? Ojoj den förändringen skulle nog inte jag palla ;-)

Soff

Haha, Madeleine, att det är fredag hade totalt gått mej förbi. Helt otroligt, jag kommer inte ihåg senast jag inte noterade fredagen, min största vindrickardag. Iof är det semester men ändå! :)

Vändningen: Jag har också tänkt på det där, att ändra rutinerna lite. Det behöver ju inte vara så mycket. Jag har t.ex. ett favorithörn i soffan där jag alltid setat och klunkat vin men nu märker jag att jag omedvetet sätter mej åt andra hållet :-)

Platina

Det kan vi ju ägna oss åt nu när vi får tillbaka våra sinnen, våra tankar, vår fantasi och vår energi. MEN vad gäller att fortsätta vara nyktra tycker jag vi kör med Vöndningens WDT = We Do Together.

Så roligt att du kommer på din själv med att pre-vin-städa, Soff. Du är så bra på att reflektera, komma underfund med och sätta ord på såna saker, och det hjälper mig så mycket i mitt eget tankearbete!

Soff

Platina: Tack för fina ord bästa du :)
Ja, nu poppar det upp såna där reflektioner hela tiden. Så konstigt att jag varit helt blind för dem de senaste åren? Det är så mycket jag gör som är förknippat med alkohol och det känns så oerhört skönt att vara på väg därifrån :)

Igår firade jag fredag med 6 kilometer löpning. Så oerhört skönt att vakna med den nästan odrägligt självbelåtna känslan. Det känns som att jag får så mycket tid av att inte dricka! :)

Soff

Här sitter jag och är spiknykter och det är lördag! Jag har faktiskt inte reflekterat så mycket över helgen denna vecka. Helgen har ju annats varit något som jag sett som en ö av befrielse i vardagen, då har det varit ok att dricka vin, för mycket vin.

Nu känns det bara så härligt att det inte känns meningslöst för att jag inte dricker vin, jag har inte räknat ned till den här helgen :)

HelenaN

Visst är det häftigt när man upptäcker att det inte är meningslöst fast man är nykter! Och kunna se fram emot att vakna på morgonen fri att göra precis vad som helt utan att hindras av baksmälla!
Bra jobbat tjejen!

Vändningen

Å visst är det en skön känsla! Jag gillar att HelenaN skrev ordet "fast", jag väntade mig faktiskt att det skulle stå i någons mening (ordet fast eller ordet trots framför nykter) :) Visst är det intressant att vi redan i den meningen undermedvetet har likställt nykter med ett sämre tillstånd... men det är ju så flera av oss tänker.

En tanke jag fick tidigare idag var just kring vad jag gjorde innan helgerna blev förknippade med A. Vad såg jag fram emot när det vankades helg i min barndom? Eller sommarlov, skolavslutning? Inte tusan att jag som sjätteklassare och tänkte "det här ska firas i min ensamhet ikväll med en flarra tjut".

HelenaN

Läste precis att en dokumentär om Amy Whinehouse går på bio nu. Den vill jag se! Någon som vill hänga med? (var jag på vippen att fråga :)))

http://www.sf.se/filmer/Amy

HelenaN

Hon hette ju till och med Wine - house upptäcker jag nu...
Huh vilket tragiskt namn när man tänker på hennes liv och öde

HelenaN

...ska vi ta 20.30 förestälnningen?

Vem vet vi kanske rentav bor i samma trakter :)

Soff

att ni gjort er hemmastadda här i tråden och har biodejter o grejer :) Väldigt fint!

Själv är jag fortsatt spiknykter och tänker fortsätta med det :) Har en så stressig vecka och är så tacksam över att jag faktiskt slapp vakna bakfull idag, allt hade känts så mycket tyngre då.

HelenaN

Jag råkade bara vara just där hos dig när jag läste om Amy-filmen.
Häng med du också! På någon biograf, någonstans i landet, någon gång :))

Härligt att du är spiknykter och känner så bestämt att du vill fortsätta me det! Den känslan är ack så viktig!

Vändningen

Skönt att du inte motverkar stressen med A iaf.
Fortsätt som du gör nu!!! ..å hoppas du får lite andrum.

Soff

Igår hände en grej: En granne kom förbied en bricka ost och kex och ett litet dessertglas vin. Jag kände mej så dum, ville inte tacka nej, dels för att hon gjort sej besväret och jag kände mej taskig. Dels för att jag inte kunde komma på ngn ursäkt i all hast. Det var inte så att jag blev speciellt glad för vinet, kände mej inte sugen men drack ändå. Nu rörde det ju iof om kanske 1 dl vin men det kändes ändå avigt, som om jag svek mej själv. Just nu känns det som jag är tryggast hemma med sambon men jag kan och vill ju inte låsa in mej.
Men varför är det så svårt att tacka nej? Jag kunde ju ha sagt: Nej tack, kan inte dricka rödvin, får migrän men jag tar gärna ett kex.

Det är den där skammen jag är så rädd för, att vara annorlunda tror jag? St att jag inte vill göra ngn besviken.

Alltså att göra våld på sig själv av rädsla att såra någon annan. Ser man det så är det ju helt absurt. Jag väljer alltså att skada mig själv för att skydda någon annan från smärta. Ja det är ju i grunden en fin egenskap, men blir ju felriktad i vissa sammanhang. Men jag har gjort samma, ätit saker jag eg inte vill tex. Men man har rätt att tacka nej, visst har man ju det! På ett fint sätt!!! Det är ju ändå vuxna människor man har att göra med. Med barn blir det knepigare. Fast de kommer iof inte med ett glas vin och bjuder!

Vändningen

Jag tror flera av oss här har just svårt att tacka nej om det bjuds något. För att man känner sig dum, utanför, annorlunda, rädd för att såra eller vad som. Det är ju liksom "fult" att säga att man försöker vara nykterist. Bättre o skylla på migrän, eller att man har träning som väntar eller vad som.... gah, jag har nykteristvänner som har varit helnykterister sedan skoltiden och javisst fick de ta emot lite tjat av berusade klasskamrater som vill utmana dem, men de stod upp för sin sak och sa kort och gott att de inte ville dricka.

Att det ska vara så svårt att stå upp för samma grej själv i vuxen ålder. Vad är det värsta som kan hända liksom? Å egentligen, om man vänder på steken, tänk om den personen skulle logga in här och se att du "motvilligt" drack det där glaset.... det hade kanske inte den vännen velat om denne vetat bakgrunden till det. Också en sådan där tanke.

Ibland undrar jag om det inte är vår kultur i landet Myxbyxor som gör att vi har så himla svårt för att säga precis vad vi vill, utan ska nästan vara överdrivet ödmjuka. Så till den grad att vi själva "tar smällen och tiger"...å inget specifikt mot dig, men jag ser här att vi är så många som känner samma sak.

Soff

Jag har ju inga problem med att dricka måttligt med andra (iaf hitills). På lördag ska jag på fest och har planerat att dricka lite vin, smutta. Men så läser jag på forumet: Många som är ensamdrickare som jag har samma inställning: Det går bra att dricka med andra. Samtidigt ser jag ett mönster: Man går på fest, dricker måttligt men trillar sedan dit några dagar senare i sin ensamhet. Exakt det hände ju mej efter förra helgen. Först smutta på fest och några dagar senare: En halv box hemma.
Det måste ju vara så att man triggar ett sug fast det inte känns så?

känner igen mig. Har "skött mig" bra hela sommaren och varit måttlig, men nu kommer suget när jag är ensam, har tråkigt och känner 0 motivation. Suck. Tack för ditt pep på min tråd!