Dricker jag för mycket

Missbrukande föräldrar, och utvecklade ett ganska omfattande blandmissbruk i 20 års åldern(alkohol till 99%)
kronofogden och inkasso på knappt en halv miljon var resultatet tio år senare.
Hade dock turen att träffa och få 3 underbara barn men min underbara sambo. (under mitt missbruk)
Sen gick det åt skogen,
blev av med jobbet, körkortet, och var 1 mm från att mista allt.

Kunde inte låta bli igår. Trots hundkurs och en trevlig dag. Trodde sonen skulle vara borta så jag kunde dricka en dag till (efter helgen) utan att någon märker det. Han var hemma så jag smusslade i mig en flaska vin och tror inte han märker något. Hur jävla dum fpr man bli! Klart han märker. Förmodar att han könner av varenda litet tonläge med alkohol.

Nu har jag inget barn hemma längre så jag kan så att säga "härja fritt". Slutar jag jobba tidigt så hinner jag knappt över tröskeln. Det har accelererat nåt så erbarmligt fort alltihop. Har väl aldrig spottat i glaset men nu har jag tappat totalt...Dricker, mår bra och lagar mat. Kommer på massa fina lösningar på allehanda problem, planerar resor och göromål för att till slut somna som en sten. Sen upp igen dagen efter. Jag har absolut ingen botten. Spyr aldrig eller mår inte illa. Jag mår bara bra. Det är det som är så jäkla jobbigt. Att jag mår så bra när jag dricker.

Hej. Heter Mia. Är 38 år. 3 barn. Gift. Och inser att jag är alkoholist.
Skam. Skuld. Rädsla.
Är ett så kallat maskrosbarn. Min mamma har kämpat med nerverna hela sitt liv. Pappa är just nu nykter sedan 1 år tillbaka. Alltid varit älskad. Ensamt barn. Skött mig så bra! Fram tills kanske 5-6 år sen. Då det började drickas mer. Gick in i en livskris och äktenskapet kändes vinglig. Drack bort mkt ledsamhet skuld och skam.

sitter åter här igen på alkoholhjälpen och ser att det var ett år och sex månader sen sist jag bestämde mej för att söka hjälp. vilket jag inte gjorde. så många fyllor sen dess! sådan lång hemsk sommar och en skillsmässa och helt plötsligt vet jag inte vem jag är längre.

Vet inte var jag ska börja, men vet att jag MÅSTE ta tag i mitt alkoholproblem nu, innan jag super ihjäl mig.

Kvinna, 48 år, har 2 underbara barn, en underbar sambo, bra jobb, fina vänner och familj och INGEN vet min fula hemlighet.
INGEN kan se igenom min snygga , perfekta fasad.....Att jag dricker konstant!

Jag började dricka ”för mycket” när jag var runt 35 år, sen har det gått upp och ner.
Jag fick tabletter då för att minska sugen, det hjälpte inte. Gick i samtal hos en alkoholterapeut, det funkade inte.

Hej! Jag är en tjej på strax över 30 år. Jag har de senaste cirka två åren blivit förtjust i vin (från att knappt ha gillat det alls) och dricker i snitt 1-2 glas om dagen. Ibland blir det ett par glas vid matlagning/måltid eller ett glas på balkongen tillsammans med en cigarett när jag kommer hem sent på kvällen efter jobb. När det är mycket/stressigt på jobb kan jag längta efter det där vinglaset och vara riktigt sugen. Jag har inga barn men en pojkvän. Ibland när vi träffas och lagar mat/äter mat/kollar på TV kan jag dricka en hel flaska (under 4-5 timmar) själv, han dricker knappt.

Hej alla,
Svårt detta, att öppna sig, men tror jag måste få andras reaktioner. Har problem med alkohol, hade inte det för några år sedan, är en rätt sportig kvinna, löptränar och är rätt "fit", MEN, dricker för mycket.
Har svårt att stoppa när jag väl börjar, kan begränsa drickandet under vardagarna, OM jag vill, men sen är det kört.

Låter som en tonåring, å känns som om man är helt körd.
Söndag, varit hemma sjukskriven hela v. En enda dag drack jag ingenting. Dricker jag för mycket?!? Jaaa, men, blev bara berusad, ons, fre, lör... Ångest, vaknade mitt i natten i tisdags med en kvävningskänsla, som om jag hade en snara runt halsen och skulle fn dö. Men vill ju dö, men inte nu.. Måste se till att fixa allt innan. Jag har fixat två av tre saker redan, måste se till att skriva ner det som jag vill få sagt, de ska inte behöva må dåligt och ha massa frågor..:
Kommer ta tid...

Hej jag är ny här har tänkt tanken länge att jag måste sluta dricka, men nu så måste det hända är ingen som dricker ofta men tyvärr så när det är fest så kan jag inte bara sluta. Jag kan sitta hemma hos mina föräldrar med min familj på middag och ta två glas vin utan problem oftast. Men så fort det är fest så kan jag inte stanna även om min sambo ber mig att lunga ner mig så dricker jag bara mer. Har i stort sätt alltid varit så. Har även två helt underbara grabbar som är 2 och 6 år. Känns skit att pappa är full så fort det ska grillas eller man är bortbjuden. Vill inte bli den pappan.