Förändra sitt drickande

Ser här att det är drygt två år sedan jag startade en tråd som dog. På samma sätt som jag idag önskar att jag hade gjort. Hur tar man livet av sig utan att det ska vara skrämmande och utan att det drabbar ens anhöriga? Just nu är det sådana dumma frågor som finns i min hjärna för att livet är så svårt och tungt! När alkoholen är det enda som hjälper men ändå inte.

Ja så har man bestämt sig för att sluta dricka. Nu har jag hållt upp i en vecka. Och minns intet senast jag höll uppe så länge. Det har varit helt sjukt med mitt drickande. Jag har kunnat dricka varje dag i snitt 4 öl/dag under en längre tid. När jag kollade mittt kontoutdrag så hade jag lagt ut 1500 kr på alkohol under 1 månad. Inte bra alls. Kroppen far illa ekonomin far illa och inte minst familjen far illa. Enda sättet att få ordning på familjelivet, ekonomin och hälsan är att sluta dricka. Jag hoppas bara att jag grejar detta och inte faller tillbaka i skiten.

Vet knappt vad jag ska skriva.
Jag dricker cirka 2-4 ggr i månaden. Låter inte mycket men jobbar 60 timmar i veckan, har 2 barn och en fin lägenhet. Varenda gång jag dricker så dricker jag så mycket att jag inte minns något, jag kan inte bara dricka lite. Jag dricker aldrig framför mina barn utan åker iväg. Oftast pubar.

Hej!
Jag är gammal vän till forumet. Var här för drygt ett år sedan. Då lyckades jag sluta dricka efter 10 års vinpimplande. Det gick galant! Eller, jag var nog mest förvånad över att jag kunde och att det inte var så svårt som jag hade trott. Vågade mig till doktorn för första gången på en evighet efter jag hade varit nykter i två månader och passerade med flying colors. Helt tagen av att kroppen kunde återhämta sig så.

Hej på er alla kämpar!

Har beroendet - alkoholism - gjort så att den beroende inte begriper att det finns hjälp om man vill?
Om man super så man tappar, jobb, sumpar relationer, tappar körkort, får olika "sjukdomar" allt relaterat till alkoholmissbruket och fortfarande inte har något problem med alkoholen. Hur är det möjligt att leva i sådan förnekelse? År efter år...
Jag är uppriktigt sagt förbannad på alla missbrukare. Vi har alla val" att välja" - i bland får man bita ihop och gilla läget inte ta en fylla så fort det är inte räkmacka hela tiden.
Varför finns det inget jävlar anamma?

Eller har jag dålig självkänsla och dricker för det???

Hej!

Om man själv anser att man behöver hjälp för att ta sig ur ett beroende, hur gör man då? Söker man sig först till sin primärvård, eller kontaktar man sin chef eller HR-människa på jobbet? Tacksam för inspel.

Hej...
Ja, som det står så är jag gravid och jag är beroende av alkohol, i alla fall tror jag det.
Dricker flera gånger i veckan, kan inte sluta när jag väl har börjat (kan inte eller vill inte?)
I helgen fick jag och min pojkvän reda på att jag var gravid i tredje månaden. Har anat det ett litet tag nu men... ville inte tro att det var sant. Känner mig inte redo men ändå är jag glad. Jag är 19 år.

Jag har druckit alkohol i alla sina former i stort sett varje dag i ett år nu (förutom dom dagar där jag i bakfyllans tecken sovit mig igenom).

Jag har två vackra och levnadsglada barn, en mycket vacker sambo som jag "älskar", ett stort fint hus och ett välbetalt jobb som jag gillar.

Men... Det enda som kan få mig att le eller känna någon som helst glädje är alkoholen.

Mitt namn är Robin och jag är alkoholist, tack.