Förändra sitt drickande

I morgon skall jag på mitt första aa möte. Ska få sällskap dit så jag kommer iväg för är rädd å gå dit. Rädd att jag inte alls ska passa in. Att mina problem är för små i jämförelse. Samt rädd att någon ska se mig eller skvallra att jag är där. Anonymiteten är oerhört viktig för mig då jag är rädd för konsekvenser. Att bli anmäld och granskad till soc och utredd som förälder och ifråntagen mitt barn är min största skräck trots att jag bara dricker när jag är barnfri. Men är ändå rädd för det. Rädd att barnets far får reda på något för då kan han glatt sabotera för mig.

Skulle jag behöva stöd och 5 dagar framöver, då min fam inte kan tänka sig att fira jul utan alkohol och jag har bestämt mig för att slippa ångest helt och må bra den här julen genom att inte dricka en droppe.
Jag behöver dock stöd ifrån er för jag blir väldigt triggad och det kommer inte att vara lätt.
Jag kan inte prata i telefon och därför är detta mitt alternativ att skriva här och få stöd.
Jag bor långt ifrån min fam och MÅSTE sova över där dessa dagar då min ekonomi tyvärr är skral och jag inte kan ta in på hotell.

Hej
Jag tror att flera av er minns mig, Ikaros. I bland har jag kanske varit något av ett föredöme. I så fall är det slut med det nu då jag frivilligt lagt in mig för avgiftning på Psykiatrin i Uppsala. Det var inte så att jag föll för en tillfällig ingivelse att börja dricka. Nej, jag började med att knapra Benzodiazepiner tills allt kraschade. Levde i min egen värld och lurade mig själv. Gjorde saker som jag skäms oerhört för och lever nu med en stark ångest när Benzon tagits ifrån mig.

Jag håller på att gå sönder pga alkoholen. Både själsligt och kroppsligt. Mitt nya jobb ligger i farozonen efter en fallolycka på fyllan med lögner och telefonsamtal på morgonen om att jag inte kan jobba FAST jag sagt att jag dyker upp dagen innan. Skammen är obeskrivlig. Varit sjukskriven 2 veckor och druckit i stort sett varje dag. Gått ner 4-5 kg på kuppen ( är smal redan innan ) och idag blir kag bara deppig av att titta i spegeln och byxorna hänger.

Har nu åter kommit till insikt med mitt alkohol problem. Har förlorat familjen pga detta supande. Hur börjar man? Vart ska jag få styrka ifrån? Varför är jag så elak mot mig själv? Jag har förlorat det mest värdefulla i livet, självrespekt.

Hej! Jag skulle vilja veta var man kan gå på möten i sthlm? Är 30 år. Haft alkoholproblematik sen tidiga tonår och tänker att det är dags att göra något åt saken nu.
Har googlat på anonymaalkoholister osv. Men vill veta om ni har några andra tips om stöd/samtalsgrupper?

Tacksam för svar

Har bestämt mig, bli frisk och sund, älska mer och åk till fjällen och fiska i sommar. Hur? Lyssna på min omgivning och min lilla dr.oktor

Har bestämt mig, bli frisk och sund, älska mer och åk till fjällen och fiska i sommar. Hur? Lyssna på min omgivning och min lilla dr.oktor

Idag sa jag det äntligen. Mamma jag behöver din hjälp för jag tål inte alkohol. Insikten har funnits länge men saknar kraften att sluta. Jag dricker för jag har tagit på mig för mycket ansvar och det hjälper mig somna på kvällarna. Som regel bakfull på morgonen och härdar ut på jobbet med tanken om att snart är jag hemma igen o kan ta ett glas vin för att minska den ångest jag har. Som självklart ligger i mig pga att jag inte bara drack ett glas utan en halv vinbox. Jag försöker fortfarande komma på ursäkter till mitt drickande men idag orkar jag inte mer.

Idag var jag hos min läkare och fick reda på att jag har alkoholförbud. Tydligen så har jag en medfödd defekt på levern. Så det är rent farligt för mig att dricka. Jag har druckit för att hålla min ångest och tankar på en lagom nivå. När tankarna nästan tar kål på mig. Och ångesten kväver mig. Nu är det totalstopp 33 år gammal. Nu har jag ångest som fan. Förut kunde jag bestämma själv men inte längre. Det är bara att sluta säger min familj. Tänk på din son. Det gör jag verkligen men det tar inte bort ångesten. Och det är inte bara. När jag fick beskedet kändes det som att livet var slut.