Förändra sitt drickande

... och den 22 september valde jag att sluta dricka - och allt gick kanon! Året senare stoltserade jag med 365 dagars nykterhet på Facebook, och drygt 1½ månad senare hade jag öppnat min första öl på över 13 månader.

Sen dess har det rullat på, och jag har insett att alkoholen återigen fått mig i sitt grepp.

Idag vill jag försöka igen, och det jag fruktar mest är nog att jag kan lägga ännu ett misslyckande till högen av alla andra misslyckanden. Men samtidigt vill jag inte förlora.

Har läst en massa här sista månaderna (till och från), och sista två dagarna i synnerhet.

Har successivt druckit mer o mer under de sista 7-8 åren, men sista två åren har det eskalerat kraftigt, för att fullständigt spåra ur sista året.

Dricker i runda slängar 50-60cl starksprit per kväll, minst 5 dagar i veckan.

De dagar jag är utan alkohol är egentligen inte jättejobbiga, har även haft någon nykter vecka.

Och jag har överlevt och mår förhållandevis bra. Haft fullt upp med jobb och lite annat. Fortfarande en man som ältar och jag vet inte vart det leder. ....men jag känner mig fortfarande fast i mitt beslut. Och det finns en ödmjukhet i hela det här som händer...börjar känna efter...flyr inte som en rädd hare som jag gjort i hela mitt liv. Oftast har jag sprungit fortast ifrån mig själv och mina relatinet. Nu vågar jag stanna och det är stort och jäkligt skrämmande.

För 3 veckor sedan bestämde jag mig för att inte dricka alkohol på ett tag. Det var efter ett besök hos en terapeut - första besöket efter sommaren. Jag sa till henne jag tappat kontrollen över alkoholen. Hon tyckte att jag skulle söka mig till beroendecentrum. Ordet beroendecentrum gav mig en chock och tårarna sprutade, men jag visste direkt att det var rätt. Är tacksam för hennes rakhet. Har haft en mycket pressad situation på jobbet och jag kände mig nästan utbränd men även sliten p g a alkohol. Ångestfylld.

Hej på här på forumet! Jag har haft mycket problem och sorg vilket gjort att jag tagit till vin.
Jag drack vin bara jag skulle gå o hämta posten. På en dag kan ja säkert dricka 2 flaskor. Eller ibland kunde ja "bara" ta två glas!
Idag har jag börjat med en antibiotikan som absolut inte får tas ihop med alkohol, och det innebär minst 10 dagar utan vin..
Tänkte kanske är detta min väg ut?
Vad ska man förvänta sig hända av kroppen nu?

Hej alla,

Då var man här igen....
Hällde i mig en flaska vin + två glas till fast jag tidigare bestämt att jag inte skulle dricka något. Kan inte låta bli. Hade bara två glas i boxen kvar, och när jag druckit dom så gick jag och lånade ännu en flaska av syrran. Efter två glas blir suget efter mer för svårt att motstå. Är verkligen så långt nere i mitt beroende... Blev naturligtvis dyngpackad. Sonen så besviken på mig. Vet inte vad jag ska ta mig till? Svår ångest och bakfylla idag. Hjälp!!

Hade bestämt mig för en skön nykter kväll i tv-soffan med te, nu har jag druckit 5 glas vin.... Förbannar mig själv o min dåliga disciplin, men ok ska va snäll mot mig själv och inse att det är 2 steg fram och ett bak, totalt så blir det bättre över tid, men som sagt, det tar tid, för att inte tala om ork.... Först 5 dar med vin, 2 utan, sedan 3 dar med A, sedan 3 utan, sen 2 med, sen 4 med, suck, jag får kämpa på, varje dag jag kan utesluta A är en seger.... Men inte idag då... Nästa vecka SKA bli 5 dar utan, som en normal människa!

Och jag är på jobbet. Veckan har gått bra vad det gäller ah men sämre på privata fronten. Trodde Ett ögonblick att det var bra mellan mig och gubben, men nu är vi tillbaka på ruta ett. Jag vet inte hur Det blir och känns ganska så tufft. Har ingen att bolla det här med, så jag vet varken ut eder in. Men känner att även om jag betett mig idiotiskt så ka jag inte behöva ta skitförbannad sakerna inte gjort. Suck....Den som lever får se.

Jag har tidigare problem med heroin som jag fått behandlingar mot. Jag har inte återfallit på den smörjan på två år. Men av en outgrundlig anledning började jag smygdricka alkohol förra sommaren. Nu har jag druckit så gott som varje kväll sedan dess. En kvarting gömd i garderoben räcker två kvällar så det är inga större mängder det handlar om. Helgerna blir det mer då jag låtsas vara "vanlig" med familjen. Jag dricker nu för att jag är rädd för abstinens. På samma sätt som tidigare med heroinet. Kan jag trappa ner utan att min familj ännu en gång upptäcker vilken idiot jag varit?