Förändra sitt drickande

Hej!
Som många andra har jag läst och funnit styrka här. Nu tänkte jag börja skriva också..
Det är svårt, jag skäms. Jag skulle gärna ha ett glas vin vid min sida när jag tar detta steg, jag brukar formulera mig bättre då inbillar jag mig.
Hursomhelst, jag är en mamma till tre små barn och lever lyckligt tillsammans med barnens pappa. Studerar på universitet.
Jag dricker vin. För ofta och för mycket.

Hej!
Jag är säkert inte ensam om att känna så. Just rädsla för att gå på ett aa-möte. Men samtidigt vet jag att det kanske är just det jag borde.
Ni som går på såna.
Hur var det för er första gången? Vad fick er att våga er dit?
Och till nästa fråga. Till er som bor i Sthlm. Är det fler som känner som jag?

Kanske gå på ett första möte ihop?

/ Plationides

Känns som att det är någon sjukt stark kraft som bestämmer att jag ska dricka.. det betyder inte att jag för tillfället mår dåligt men att jag bara måste. efter plugget, jobbet.. ofta två dar efter senaste fyllan och jag kan inte stå emot. Känner mig så svag, skriver lappar till mig själv, vad jag vill förändra,hur jag ska leva mitt liv men när suget väl kommer är det liksom ingen diskussion om saken, jag köper alkohol även om jag hatar mig själv för det. Jag har nog som många andra svårt att inse att mitt problem är så pass stort att jag behöver hjälp..

Om mig: 46-årig ( har jag verkligen blivit så jävla gammal?) ' duktig flicka' som gjort klassresa med fint jobb och tjusiga akademiska titlar.

Fyfasen..jag drack igår, varför gjorde jag ens det!! Jag har sån ångest idag att jag inte vet vart jag ska ta vägen..jag hatar mig själv och min pojkvän och jag är ovänner pga av att jag sagt något inatt som jag inte ens kommer ihåg..jag vill inte leva mitt liv så här, det funkar inte längre.. nån som vill följa och stötta för ett nyktert liv?

känner mig riktigt glad idag, jag drack inte igår!! Vanligtvis när jag är ledig fredagar så dricker jag mig apfull i min ensamhet kvällen innan men igår så var jag nykter och det känns såå bra..visst jag funderade och dividerade ett x antal ggr med mig själv igår om jag kanske skulle dricka litegrann, är väl inte så farligt men till slut bestämde jag mig att nä jag ska inte dricka och jag ångrar inte det för en sekund idag!

Tänkte på hur det är när man försöker lära sig dricka igen. Eller tar återfall. Det är ju aktuellt ämne i den Svenska alkoholdebatten. Har läst här mycket och de finns de som verkar klara att dricka lite ibland. Tror inte de varit så långt ner på det sluttande planet. Men dömer ingen: grattis ni som klarar det. För andra verkar det gå så att de klarar det en tid, men är tillbaka vid ruta ett efter några veckor. Sen tror jag det finns den grupp som jag tillhör. Har jag varit helvit en tid, så blir jag kanonfull om jag dricker. Värre än annars.

Jag har varit nykter i nio veckor. Först nu tar jag steget att skriva här, trots att jag läser på forumet varje dag.
Inser att jag är långt ifrån ensam med att ha ett komplicerat förhållande till alkoholen, men ändå så svårt att erkänna att jag har trillat dit...

Är en vanlig tjej, med bra jobb och en underbar familj. Ändå valde jag att prioritera vinet (i smyg) på kvällarna.

Nu är jag här igen, jag har haft mitt drickande under kontroll en lång tid, men nu finns längtan efter berusningen där varje gång jag tar ett glas vin, och jag dricker mer än jag tänkt mig. Jag vill avstå nu , så det inte drabbar minfamilj. Skammen och skulden kommer som ett brev på posten, speciellt gentemot mina barn som förtjänar en närvarande förälder. För varje återfall blir insikten djupare om att det här är ett problem jag kommer få slåss mot hela mitt liv. Jag hoppas denna morgon är början på något nytt!

Kram

Hej

Jag är som jag sa i rubriken så jäkla rädd för mina alkoholvanor! Jag är ny här och vet inte vilket stöd jag kanske kan få men en sak är solklar och det är att jag orkar inte bära all skuld och skam och ångest längre ensam Idag har jag vaknat bakis men återhämtat mig och haft en lugn lördag trots allt med några glas vin framför tv,,,Ska sova nu men vill så gärna fortsätta ha kontakt med andra som också har problem....Har ett top jobb (högst i hierarkin inom finans) som jag ALDRIG misskött däremot har jag misskött mig själv och mina närmaste-:(((((((