Nykter på semestern, och sen också!

Profile picture for user candle

Som svar på av Vjlo

Där satte du tummen på spiken.Att sug och oro kan uppstå även om ingen katastrof händer och att man inte behöver agera på det...Men jo det måste man ju genom att våga känna inåt och hitta vad behöver jag just nu?Och viktigt att förmedla det till sin omgivning så man inte låter andra styra för mycket.Man måste våga stå upp för sig själv och va snäll mot sig själv.Ny insikt för mig!!Just nu tycker jag att det är skönt att ta en promenad/Cykeltur.Ta med mig lite matsäck korsord bok hänga ett par timmar på en brygga och bara vara.Med eller utan sällskap.Önskar dig en fin dag!

Profile picture for user Andrahalvlek

Du går verkligen från klarhet till klarhet! Att genom skrivandet faktiskt tvingas sätta ord på tankar och känslor är verkligen självterapi.

Att dessutom få andras kommentarer på det man skriver är superviktigt. Det är den känslan av samhörighet som vi så väl behöver.

Dina sista stycken om hinnan in till dimman är magiskt, som poesi, och så fyllt av glädje och kärlek till livet ❤️

Kram ?

Profile picture for user Vjlo

Tack för kommentarerna :)

Jag tror alla vi här känner oss jätteglada när någon ger ett hjärta eller en glad kommentar (eller ibland lite barskt, nej sluta...). För vi behöver bli sedda som de vi är, och vi ser varandra här!

Ha en härlig solig/molnig jobbig/glad dag. En dag i taget!

Profile picture for user Vjlo

Dag 21
Så, när denna dag är över har det gått tre veckor sedan jag satt och debatterade med mig själv och gjorde slag i sak och köpte de 8 sista flaskorna öl. Jag hade nog inte stått emot sug alls tidigare, så det var kanske ”nödvändigt” göra fel och göra rätt sen, nja, nödvändigt att dricka är det ju aldrig, det hade gått att undvika, men jag ska ta med mig det som erfarenhet hur lätt det är att faktiskt göra nykterhet om intet. Aldrig köpa. Aldrig första glaset. Aldrig.

I mitt kök har jag ett stort vitrinskåp, där översta hyllan har varit fullproppad med vin,whiskey,vitvins-glas. Allt arvegods. De har jag nästan aldrig använt, men nu fick jag för mig att packa ner allt i en flyttkartong och bära upp på vinden. Att bära upp på vinden är en signal till mig själv- att i det här hemmet kommer inga starka drycker in något mer. *never*. Det som står kvar där är en tom flaska San Miquel, som en påminnelse om det sista som dracks här. Jag förstår ju att det kommer märkas när någon i familjen kommer på besök. Men... vad bra, då kanske vi får chans prata om *det* som ingen pratar om.

Det som också står kvar är glas från mina morföräldrar, glas på fot, som ju går dricka vin i, men helt fel form, och helt fel historik för mig - det minne jag har av dem är alla gånger vi var där, och alla drack jul/påskmust ur de glasen. Så det är inte glas för alkoholfester, utan glas för trevligt umgänge. ?

Just nu är jag trött och seg, men solen skiner ute, så ska ta en morgontur i skogen, det brukar hjälpa, det och kaffet.

Skriver kanske något längre senare idag, men beslutet om att vara nykter står fast. ?

Profile picture for user Andrahalvlek

Du går från klarhet till klarhet! Verkar oerhört bestämd i ditt beslut, vilket glädjer mig.

Oerhört bra statement att packa ner glasen i lådor och bära upp på vinden, och behålla julmustglasen ?

Kram ?

Profile picture for user Vjlo

Ja, små klarheter i alla fall =)

Jag tänkte nyss på hur det var bara för några veckor sen, just den där hopplösa panikkänslan att det inte går låta bli, och oron över vad jag ska göra med all tid :)

Det finns mycket roligare saker än spriten.

Profile picture for user Vjlo

Dag 21 - kväll!

Klockan är nu 19.

Om jag vill kan jag fortfarande förstöra kvällen så det inte blir tre hela veckor, jag har ingen lust alls till det. Men oj vad dumt och onödigt det skulle vara. Det kanske har kommit något sting av sug tidigare idag, när jag hört några grannar sitta på sin balkong och uppenbart ha lite extra trevligt, men i övrigt bara lugnt. Jag har varit lite småseg o trött idag, det har varit okay att sova bort lite av dagen, men även få ny kraft av att vara ute.

Lite tillbakablick över dagen, jag tog min joggingtur på morgon, en ny sträcka som är lite backig. Pust.. där fick kroppen jobba. Men skönt duscha sen. Jag fick besök av två av mina syskonbarn (10,13 år), då deras pappa en stund skulle göra ett ärende. De skulle få hälsa på farbror under tiden ?, vi gjorde väl inte så mycket, pratade, grabben gick runt i lägenheten och lyssnade på Spotify i sin telefon, och tjejen hon satt och spelade något spel. Sen när brodern kom hit åt vi lunch ihop, till barnens besvikelse hade jag glömt köpa ketchup (hade bara chillisås, och det går ju inte) till varmkorven... Vad hände sen, jo, såsmåningom tog jag mig ut på en längre cykeltur, och satt och filosoferade lite i en park i stan.

Nu hemma, poppar musik och ska snart träna kvällspass. Solen skiner ute och livet är bra. I mitt gamla liv hade jag en sådan här kväll med nästan 100% säkerhet hamnat med flera flaskor öl på balkongen, poppandes musik högt, varit kung ett par timmar, och slocknat vid 11-tiden... och tänkt ”aldrig mer” dagen efter.

Det jag har gjort hittills idag kan jag göra om igen, och igen, och igen, utan att tänka ”aldrig mer”.

Så ska sommardagar vara, och övriga livet. Inte göra saker som man faktiskt vet bara leder en vilse.

:-)

En sak med att inte dricka - dagen efter, då slipper man ha raspig röst och vara lite rädd någon ska höra det och kommentera. Givetsvis hör de ibland det. Men säger aldrig något.

Profile picture for user Mrx

Jag har följt dig på din resa mot en sundare livsstil. Du har gått från klarhet till klarhet och det är bra. Insikt, vilja och motivation är det som krävs för att lyckas ändra sitt beteende. Jag är grymt imponerad av att läsa om din resa. Jag känner igen mig i mycket av det du skriver. En dag i taget ?
/Mrx

Profile picture for user Vjlo

Tack ?!
Det är lite kul läsa igenom hur det var ”från början”, känner mig mycket lugnare o stabilare ”nu för tiden”.

Har tänkt på det lite senaste dagarna, jag har ju inte babblat här så mycket om mina övriga skador från livet, kanske för att flera av dem har jag fått hjälp bearbeta en hel del, även om de inte är klara och borta helt - så skaver de inte extremt mycket. De har såklart bidragit starkt att jag snurrat runt bolaget i ganska många år, trots att jag inte borde det.

Jag ska nog sätta ner ryggsäcken lite och se om det är något i den jag behöver hantera/fundera över/prata om, saker som drivit mig in i det här beteendet. Att jag fortfarande har stygn av social fobi (extremt lite nu), underlättar ju beteendet att smita i smyg och dricka i hemlighet, det gör det också svårt att prata om det, för jag är ju rädd för bli bedömd och fördömd för att jag inte kunnat låta bli flaskan som tröst. Får se vad jag skriver här och vad jag pratar med vänner i närheten om.

Jag ska sluta med dagliga uppdateringar nu, utan tänkte skriva lite när jag känner för det istället - kanske när det är skitjobbigt, eller superbra. Kommer behöva forumet en bra tid framöver ?

Just igenkänningsfaktorn - som du skriver, tror jag vi alla känner av på olika ställen i olika trådar. Skönt se att man inte är unik och har ett unikt problem, eller erfarenhet. En del av lösningen är ju det, att prata med likadana, dessutom, så går ni ju inte ljuga för med fördel.....

Over-n-out

Profile picture for user Andrahalvlek

Alkoholen är ofta ett symtom på något annat som skaver. Något som man behöver bearbeta. Acceptera eller ta itu med.

Använd forumet precis som du vill, men skriv gärna då och då så vi slipper oroa oss för dig. Hälsan tiger väldigt sällan still på det här forumet tyvärr.

Kram ?

Profile picture for user Vjlo

Andrahalvleks kommentar gnager lite i mig.. funderar om det jag känner handlar om att jag känner mig ”påkommen” av att försöka klara mig själv, alltså, att ser vart sånt brukar barka iväg. Jaja han tror han är stark nu och kan gå på vilja, men i ensamhet trillar han tyvärr nog kanske dit.

Jag vet ju det andrahalvlek skrev var av 100% välmening, och det fick mig fundera.

Tror det jag vill är att inte skriva dagsrapport varje dag, det började kännas lite på rutin. Sen kan jag inte helt svara nej på min egen fråga - du tror du är stark nu? Och kan klara dig själv? Du försöker väl inte smita igen?

Så jag ska fortsätta låta tanken om detta vandra i huvudet idag.

Jag behöver dock prata irl med fler av de jag känner.

Profile picture for user Andrahalvlek

Det är en helt korrekt tolkning av mitt inlägg. Jag varken tror eller inte tror att du ”klarar dig själv” nu, möjligen hoppas jag det innerligt.

Men jag har under dessa fem månader sett oräkneliga nick komma och gå - och få försvinner härifrån för att de klarar nykterheten galant på egen hand.

Några gör det förstås - och det är alltid lika kul när de skriver en hälsning då och då ?

Det som gynnar dig är att du verkar ha folk IRL att prata med om detta, men de flesta av oss har inte det och då blir forumet vår viktiga livlina till nykterheten.

En del andra hittar gemenskap i AA, men jag tror att gemenskap och igenkänning är viktiga pusselbitar i nykterhetsarbetet.

Själv blir jag hjälpt av att hjälpa andra. Det gör att jag dagligen blir påmind om mitt viktiga beslut att vara nykter.

Kram ?

Profile picture for user Vjlo

Jag var här under ett annat nick för för flera år sen, och startade en tråd här med detta nick förra sommaren - då höll det inte så länge, ska kolla i min egen dagbok om det går förstå varför. För i höstas har det ju eskalerat lite, blivit mer uppgivet... även innan Coviden gjorde en jobbade hemma rätt mycket.

Så visst, jag har kommit och gått.

Det är verkligen inte lätt nämna det här för kamrater, jag hade ett långt samtal med en idag över telefon, om precis allt möjligt. Jag hade flera gånger tänkt säga, du .. en sak... men vågade inte. Jag vet han skulle ta det bra, då vi känt varandra i över 30 år... och har väl delat både bra och dåliga tillfällen med varandra. Men att säga detta ÄR jättesvårt. Ska försöka säga det.

Att vara här och läsa och skriva hjälper definitivt att behålla sansen.

Idag... var jag nykter :) Det har kommit små sugar, men vanan att agera på dem har ju inte varit aktiverad på över tre veckor, så det var inte "bara slänga sig på cykeln", utan det fick försvinna.

Var ute på en lång cykeltur, tog en glass, en klassiker - GB Sandwich! - och satt under ett träd på en parkbänk mitt i stan och njöt. Enkel njutning, men utan så mycket bieffekter.

Nu när det börjar bli lagom behagligt på balkongen blir det nog sitta där och häcka ett tag.

Profile picture for user Andrahalvlek

Jag har haft chans att berätta både för min mamma och två bra kompisar IRL utan att komma till skott.

Ska man träffas en kort stund, fika, luncha och småprata några timmar är det inte alltid läge att ta upp ett sådant allvarligt ämne.

Jag berättade för min äldsta dotter efter cirka två månader. Det kändes viktigast för mig. Jag såg till att vi var på tu man hand i bilen och jag hade de två första meningarna klara: ”Det är en sak som jag vill berätta för dig...”

Alla andra får veta när läget är rätt helt enkelt. Jag har ju er här på forumet att ventilera med.

Kram ?

Profile picture for user Vjlo

När min bror skulle till o separera pratade han ganska mycket med mig, även om att han hade dragit ner/slutat helt med drickat, för visst blev det för mycket ibland. Jo... och ibland kunde han messa o prata om sånt när jag själv satt och hade mitt roliga. Trot jag kände mig falsk och oäkta. Kommenterade så lite jag kunde, men hade ju själv inte mött min egen svaghet i detta riktigt. Försökte mest stötta honom i det dåliga han mådde.

Vi har en ganska stark tystnadskultur i min familj, prata aldrig om något som är jobbigt på riktigt, prata inte om känslor, prata om prylar, och om hur andra gör och inte gör. Men aldrig något om dig själv. Visa ingen svaghet. Ungefär så. Vi kanske har blivit lite, mja. väldigt lite. bättre genom åren. Det är tråkigt, för det gör ju att ingen av mina syskon, eller våra föräldrar känner varandra egentligen. Förutom biltvätt, att man har ny skjorta. Typ.

Men jag vill prata med några av de närmaste, om inte annat för att det blir som att dölja en del av sitt liv som orsakat mycket elände och smärta. Men i sinom tid. Inte stressa. Och det är som du skriver, kanske behövs det lite tid för att kunna prata igenom det.

☺️

Profile picture for user Vjlo

När min bror skulle till o separera pratade han ganska mycket med mig, även om att han hade dragit ner/slutat helt med drickat, för visst blev det för mycket ibland. Jo... och ibland kunde han messa o prata om sånt när jag själv satt och hade mitt roliga. Trot jag kände mig falsk och oäkta. Kommenterade så lite jag kunde, men hade ju själv inte mött min egen svaghet i detta riktigt. Försökte mest stötta honom i det dåliga han mådde.

Vi har en ganska stark tystnadskultur i min familj, prata aldrig om något som är jobbigt på riktigt, prata inte om känslor, prata om prylar, och om hur andra gör och inte gör. Men aldrig något om dig själv. Visa ingen svaghet. Ungefär så. Vi kanske har blivit lite, mja. väldigt lite. bättre genom åren. Det är tråkigt, för det gör ju att ingen av mina syskon, eller våra föräldrar känner varandra egentligen. Förutom biltvätt, att man har ny skjorta. Typ.

Men jag vill prata med några av de närmaste, om inte annat för att det blir som att dölja en del av sitt liv som orsakat mycket elände och smärta. Men i sinom tid. Inte stressa. Och det är som du skriver, kanske behövs det lite tid för att kunna prata igenom det.

☺️

Profile picture for user Vjlo

Jag skriver lite av gammal vana, trots att jag tänkt jag inte ska räkna dagarna lika hårt nu när jag passerat 3 veckor.

Visst är rutinen att vakna för tidigt tillbaka igen, i alla fall, två gånger denna vecka sitter jag med en kopp kaffe innan klockan fem....

Sitter och lyssnar på P1 som vanligt på morgonen. Väderleksrapporten inte så uppmuntrande om brännan ska bättras på, verkar ändå vara en ganska bra dag att vara utomhus, kravlöst på land eller kanske vatten, eller ligga i soffan och läsa, morgonandakten avslutas med ”ge oss mod att förändra det vi kan, acceptera det vi inte kan” - alltså från AA, och nog är det sant, det som går göra åt den situation som man är i kan man göra något åt, oavsett hur jobbigt och litet val man har. Sen är det nyheter där en av rubrikerna är att fler söker hjälp för sitt alkoholbruk under pandemin, det är ju en trist bieffekt, och särskilt svårt för arbetsgivarna att se problemen nu då många har möjlighet sitta själv hemma utan skyddsnätet jobbet innebär, på ett sätt så är det hur man än vänder det ens egna val, fast det vet vi ju hur svårt det är välja rätt när det gäller A. Jag tror själv inte jag druckit mer pga den, det höll på gå åt skogen ändå, det behövde jag ingen ”hjälp med”, glad att jag lackade ur strax före midsommar och kände att ”denna semester kan väl få bli annat än en repris på senaste åren”.

Tidigare i morse gick in jag och kollade på mobilbanken, och där märks nog att jag varit ”skötsam” denna månad. Det finns pengar kvar lite här och där på de olika kontona, både kortkonto och buffertkonto ☺️, det tror jag beror på två saker, såklart dels för att jag inte lagt ut ungefär 500 kr per vecka (snabbt överslag) på öl, men även att nu när jag är nykter så råkar jag inte sitta på nätet och beställa roliga onödiga prylar i samma omfattning ?. Men livet är ju inte direkt mindre roligt och bra nu.

Gårdagen var ganska bra, jag hade en överhängande trötthet som inte var mycket göra åt. Sov lite på eftermiddagen, men var annars ute och pysslade. Sömnen har varit lite rörig dessa veckor, jag är mer utvilad, och pigg överlag, men inte kontinuerlig sömn alla nätter. Och jag har ibland på dagen bara känt jag inte har lust göra särskilt någonting, jag accepterar det, ibland aktiverar jag bort tröttheten genom att röra på mig, och ibland tar jag mig en skön tupplur.

Om jag backar bandet till mitt tidigare liv kunde jag tidigare ligga och sov-deppa i sängen många timmar även när det var soligt ute. ”Det är ju meningslöst alltihopa”, lika bra sova bort livet. De tankar som kommit när jag gett upp har varit ganska nattsvarta, ibland som det bara finns en utväg, som jag dock aldrig gjort något av på riktigt, det är jag för rädd för, det skulle ju göra ont, sen tror jag inte jag vill det egentligen. Jag är inte rädd för att dö, men behöver inte göra det för egen hand. Tre veckor in i nya livet så ser jag ju att mycket av tankelivet har varit marinerat med upp och nedgångarna som A har gett, och mycket har bara gått runt runt runt.

Och nej - ingen dricka i dag heller. Nykter. ?

Profile picture for user Vjlo

?

Mer lugn o ro i kroppen, en viss tillförsikt att det faktiskt går att leva också utan att gömma mig o berusandet. Inget blir ju bättre av att välja det jag valt tidigare, inget. Det är bättre vara medveten om vad jag gör, tänker och vill. Alla gånger.

Tidigt i morse drog iväg ut på vattnet ett par timmar, det var härligt vara ute innan det är för mycket störande båtar.... Jag såg en bäver på nära håll som snärte till med svansen och dök när jag blev upptäckt, efter kommit i land så var jag förbi hos mina föräldrar, lite för jag visste att de skulle prata om vad den o den o den o den o den har gjort, men jag kände mig ganska oberörd av det pappa sa, lät mest hans ord falla platt på vägen. Vi fikade och hade så där trevligt som det går ha i den ganska dysfunktionelltfyllda familjen jag tillhör.... Men de är mina föräldrar och det är bra de finns och finns kvar fortfarande :-)

Hemma nu, precis käkat middag, halvfabrikat, det får räcka som fredagsmiddag för min del. Ikväll ska jag ut och springa lite i skogen, på en fredagkväll. Skönt slippa känna draget efter att hamna på balkongen... i ensamheten.

Ikväll väljer jag självsamhet och nykterhet.

Om någon kompis hör av sig så konverterar jag självklart till gemenskap, men om inte så kommer det ändå bli en väldigt bra kväll, gissar jag :).

Profile picture for user Vjlo

Igårkväll blev jag jättesugen på något salt, typ chips ?, så jag drog iväg till en Mack och köpte chips och Trocadero. Supergott! Och ont i magen efter jag slukat hälften av chipsen... Men jag måste ju kunna få vuxenpoäng för det, eller barnpoäng kanske? Det är inte så farligt om det sätter sig på något ställe, eftersom tvättmaskinen gör något konstigt med kläderna nu för tiden, de har ju blivit lite större!!

Så, i natt, vaknade jag ett par gånger kallsvettig, kände mig lite småfebrig. Hm... ingen aning vad det berodde på, om det var kvalmigt? någon fas i en kroppsåterställning? eller begynnande förkylning? Det var i alla fall inte alkohol som svettades ut! :)

Idag kommer jag vara nykter.

Jag har läst lite i boken Tänka Klart. Jag vet inte om jag håller med om allt som skrivs där, men mycket insikter också. Ganska lätt bli arg på samhället i stort som har hjälpt till ursäkta missbruk bara för att det är en så vanlig drog som så många använder. Man säger att alkoholism är en ohjälplig sjukdom - men aldrig att någon lider av kokainism, t.ex.

Jag tror faktiskt jag bara ska unna mig vara *LAT* idag, såklart kommer jag nog vara ute och få frisk luft, men det känns verkligen som en dag att bara vara, igår flängde jag nog runt lite mycket, först flera timmar på vattnet, sen både joggingtur och styrketräning... Gubben måste öva sig göra inget.

Profile picture for user Vjlo

Jag tror jag fick ännu mer vuxenpoäng nu. Jag fick ett ryck att städa, så nu har jag dammsugat och dammtorkat lägenheten, rensat avloppet i handfatet och duschen ?. Sen sitter jag med öppet fönster och lyssnar på trafiken och grannarnas pyssel, samt lyssnar på Paul Simon. Det säger väl jag är gammal nu... Men njuter.

Det har ofta varit svårt bara vara och inte göra så mycket tycker jag. Beundrar de som finner nöje i att bara sitta och lösa pussel eller korsord ett par timmar. Själv behöver jag ofta dra iväg någonstans, göra något. Jag skulle tro det är ett av 100 skäl att jag halkat banan ner i glaset, för där händer det ju mycket, allt blir så bra och härligt, en stund innan det knappt går att simma och man undrar varför.. varför igen. Varför köpte jag vin dessutom och varför står jag på knä i badrummet och kräks, eller varför ligger jag på sängen och inte vågar blunda för jag är så full? Huu. ja så illa har det varit ibland.

Tänk om jag skulle ha installerat webbkameror här hemma, och spelat in en kväll. Fasansfull upplevelse att se det efteråt. Springa runt med en flaska, en till, och en till. På toa många gånger för att göra sina behov, mer och mer stapplande i stegen. Och så ringer en kompis... Fy....

Aldrig mer alkohol i denna kropp.

Profile picture for user Andrahalvlek

Sån energi hade jag också i början - att jag ville städa och rensa och slänga. Det var nog ett latent behov som låg på lut ?

Men det gick över. Nu är jag slappare och slöare än någonsin. Tycker jag. Känner mig inte lika rastlös, tar det mer chill. Men jag har något inplanerat varje dag för att hålla igång lite, hålla igen hjärnan.

Boken ”Alkisbarn” av Robert Laul kan jag rekommendera. Då får man lite bakom kulissernasnack också om man är sportintresserad. (Det är INTE jag.) Jag lyssnar på massor av ljudböcker via Storytel, det håller hjärnan igång.

Andra ljudböcker på temat alkohol jag kan rekommendera är Rebecka Åhlund: ”Och jag som var så rolig att dricka vin med”, och Micke Persbrandt: ”Så som jag minns det”.

Och han som jag inte får nämna har minst två böcker på Storytel. På engelska, extra mycket hjärngympa ? Perfekt att ha i öronen på löprunda och promenader.

Kram ?

Profile picture for user Vjlo

Mhm... det kan nog vara så att det finns mycket att ta igen efter en längre tid av flykt, men det är ju inte panik få allt färdigt och klart. Min energi kommer och går lite, idag är en lite piggare dag, men har ändå tänkt att inte göra mycket ”nyttigt”, där får städningen vara det jag presterat idag, mitt sociala fick jag när jag gick ut för ett par timmar sen och en av grannarna haffade mig och ville jag skulle sitta och prata, så nu kan jag vara med mig själv utan problem resten av dagen ?

Tack för boktipsen! Åhlunds bok läste jag i vintras, den var bra, men inte så mycket igenkänningsfaktor för mig ?, ska kolla in de andra.

Ha en fin dag så länge ?

Profile picture for user Vjlo

Nytt ställe för tråden.

Jag har funderat på det ett tag, men tog och gjorde slag i sak. Mitt mål är ju att inte dricka igen, aldrig, never ever. Efter snart fyra veckor kanske jag kan känna tillförsikt att det kan hålla... Så därför flyttade jag tråden hit i stället - till Det vidare livet!

Ikväll händer noll och nada här, jag har bara sölsurfat, legat och lyssnat på hur grannar poppar nån partymusik (inte den typen av musik du löser korsord till), skönt nu, för de har tystnad, på väg ut, eller somnat redan? ?‍♂️, fast det har jag ju inte att göra med.

Bra jag inte har öl i närheten ikväll, för jag hade nog haft svårt låta bli gå och titta på flaskan och öppna den. Även om jag bestämt mig så tror inte jag att jag är så stark, speciellt en sådan här kväll som är lite småtråkig.

Jag tänker det kan vara bra att ha en tråkig lördagkväll, när inte så mycket görs och händer, att sitta på balkongen med paddan och surfa, käka ett äpple är inte hur galet hemskt som helst. Solnedgången är fin att titta på.

Profile picture for user Andrahalvlek

Skönt att du är så bestämd i ditt beslut! Jag har också tänkt flytta över hit och skapa en ny tråd, och det gör jag på 6 månadersdag ?

Kram ?

Profile picture for user Vjlo

Oj. Det blev dubbla inlägg. Så jag kan passa på skriva något på det sista....

Det är ganska få gånger jag stöter på alkohol i sociala sammanhang; t ex på nån middag på jobbet; vid tjänsteresor (sånt som man gjorde före 2020 :-) ). De sammanhangen har jag undvikit dricka på de senaste åren ; för jag vill ju sluta......

Sen med kompisar; endast en som det skulle kunna bli något starkare med, t ex om vi väljer fira nyår ihop, men det skulle gå bra säga nej där.

De övriga jag umgås med ; där är det aldrig alkohol inblandat. Möjligen kan någon ta en lättöl till lunchen....

Jag hade en kompis för ett par tre- fyra år sen, som jag inte längre umgås nästan med, vi brukade dela öl/vin med lite mat och nån film på tv:n Tror det var dåligt för mig för jag att inte säga nej där.

Problemet är ju det jag har gjort i smyg, i min ensamhet. Och har jag klarat av låta bli så här länge, utan att helt gå under. Så känner jag mig mogen att faktiskt inte återgå.

Ser inte hur det skulle gå att dricka socialt och sen aldrig själv. För det var ju så det började. En öl. Sen efter några år, fler, inte bara med folk utan själv ibland. Sen... rutschkanan.

Nej, nu ska jag försöka släcka denna dag; grannarna utanför har kommit igång igen, nu är det inte bara musik, utan skrål o rop också. Då vet man vilka som inte vaknar pigga i morgon....

Profile picture for user Vjlo

Att vakna av sig själv, ganska utsövd en söndag, öppna fönstret, sätta sig med en kopp nybryggd kaffe, inte känna ångest över det som hände igår. Det är ganska trevligt :-)
Som jag nog skrivit tidigare i någon variant, att börja mitt nyktra liv innebär att de flesta topparna i känslolivet har försvunnit, dvs de konstgjorda, kvar blir mindre kullar med lycka, glädje, eller bara förnöjsamhet att livet inte är så hemskt. Borta är också de där dagarna av djup ångest.
Jag har inte stött på någon situation än där jag blivit rejält arg, frustrerad än, så får väl se hur jag reagerar då.

Igår ”övade” jag mig på att ha tråkigt, att inte fylla med uteaktiviteter, kompisar eller så, det var väl inte superkul, men jag dog inte av det, och idag ska jag aktivera mig lite mer. Tänker planera lite semesteraktiviteter idag som jag ska verkställa under veckan som kommer, dvs sitta med kartor och fundera. Det är trevligt.

Profile picture for user Vjlo

Ensamhet är ju en av det som drev mig in i självmedicineringen. En sådan här helg är det tydligt hur lite jag ibland är bland vänner och bekanta, har knappt messat med någon kompis, och inte alls umgåtts med någon sedan i fredags... hmm.. Jag *hade* kunnat göra det om jag hade velat, men känner jag faktiskt också måste kunna vara för mig själv, ha urtråkigt, småtråkigt, lite roligt, och bara vara.

Att inte behöva springa iväg på flykt in i ett beroende, utan kunna titta på livet, och känna, ja det är bra ändå.

Jag var ute på en lång uppfriskande promenad vid havet tidigare idag, det var härligt, först gick stigen genom skogen, och det var så lugnt och fint, omöjligt ta en bra bild av hur det kändes vara där, bara skönt. Så småningom kom jag fram till en udde där någon tydligen tältade, så jag gick ner till havet en bit ifrån, och satt där ett tag. Sedan vidare till en klipphäll där jag fikade, kaffe, kakor och en macka :-)

På klipporna satt jag och läste lite i en bok jag fick med mig 'När allting faller på plats' av Tommy Hellsten, han är troende, vilket jag också är sedan en lång tid, ibland känns det som skammen blivit större av att jag inte kunnat låta bli, "jag borde ju".

Det avsnitt jag läste idag handlade om hur han flytt från sig själv och livet genom olika droger - nikotin, porr, alkohol, och hur han hade gjort det för att han aldrig upplevt sig älskad, att alltid varit övergiven, att aldrig duga, försökt prestera fram en bra yta, berömmelse för sitt författarskap osv, hur han många gånger tänkt överge Gud för att han inte får svar och blir fri allt som krampar, men så småningom så inser han att det är han själv som övergivit sig själv, och de långa åren, stigarna har varit nödvändiga för att få honom att inse det, nu är han mycket tryggare i vem han är, och att han är älskad.

Det fina med boken är att han skriver att han aldrig tänker omvända någon *skönt - för det vill ju inte jag heller*, och på ett ställe skriver han att när han får frågan "Är du troende?", då brukar han ibland svara "Ja", och får han följdfrågan "sen när då?", "ja senast i morse". Ganska skön inställning till livet, det går inte äga, det går inte kontrollera, och framförallt går den där outgrundlige inte trycka ner i halsen på någon, eller förstå på riktigt. Att prata om tro och Gud har jag alltid upplevt som svårt för det kan vara en sak vad som sägs i en predikan, men i ens eget liv är det mer på allvar och borde ibland formuleras med andra ord känner jag.

För att knyta tillbaka till min egen skam - "jag borde ju kunnat låta bli" ; kanske. Men det som jag alltid försökt är ju att klara mig själv. Av egen styrka bli perfekt och omöjlig att såra eller skada. Eftersom jag har varit så sårad och skadad under alla år har jag inte kunnat låta bli, inte kunnat bli synlig för omgivningen som den jag är. Alkoholen har varit en av alla sköldar jag både medicinerat med, gömt mig bakom, glömt mig själv, och flytt till.

Att skriva här - och faktiskt sätta egna ord på en del av alla år av mitt liv har nog gjort lite underverk, i alla fall stor skillnad att få ett sammanhang där jag är lite som alla andra. Det är lite läskigt även om det är anonymt, jag känner er inte, men kan och vill inte fly från er. Genom att kliva fram lite ur mörkret så verkar livet ha återvänt.

Jag är nog fortfarande lika ensam som tidigare, men att jag inte umgås med missbruket gör ju att det faktiskt är lite lättare att hantera, nyanserna i livet träder fram och det är inte så fruktansvärt. Sedan har jag ju ett bra jobb där jag kan umgås om jag vill, mina föräldrar lever fortfarande, flera syskon, ett par tre fem kompisar på olika nivå som jag umgås med, men känslan finns där, den är inte så förlamande just nu.

Lite rörigt inlägg kanske, men nu lägger jag ut det :)

Profile picture for user Andrahalvlek

Det här forumet funkar lite som självterapi, man tvingas sätta ord på tankar och känslor. Att sen få någons respons på det man har skrivit är extra roligt.

Jag tror att vi har lurat oss själva när vi tror att alkoholen gjort oss mindre ensamma. Jag tror att alkoholen har gjort oss mer ensamma, i all fall om vi har valt att dricka hemma själva.

Nästan alla här på forumet som har varit nyktra ett tag har hittat tillbaka till gamla hobbies, eller hittat nya.

Sen tror jag att det är sunt att försöka fokusera på fördelarna med att vara självsam, som jag tycker är ett trevligare ord än ensam.

Att trivas i sitt eget sällskap, göra precis det man själv vill göra, slippa ta hänsyn till någon annan. Det är skönt och vilsamt. Men för mycket och för lite skämmer allt förstås.

Kram ?

Profile picture for user Vjlo

Instämmer, och det är en övning i att möta andra människor i deras liv också, inte så lätt skriva ett svar här alla gånger känner jag, man känner ju i princip inte alls den i andra änden, förutom att det många gånger är på riktigt allvar (vi pratar ju inte om lämplig procent på mjölk), man vill ju inte skriva fel sak som någon blir sårad av, eller som gör att någon gör ont mot sig själv av besvikelse. Jag försöker öva mig bli bättre på det :-)

Självsamhet är ett bra begrepp.

Att rå över sina utflykter själv utan att behöva planera ihop med någon är ofta skönt, och jag är ganska bra på det. Sitter ju inte direkt bara inne i min lägenhet och räknar prickarna på tapeten.

Profile picture for user AmandaL

Vad fint du skrev villjulevaockså, det är ibland svårt att veta hur det man skriver mottas av mottagaren, men det viktigaste är att vi som är nyktra kan hjälpa den som önskar att bli det på traven med goda råd och tips på hur vi gjort. Berätta vad som blivit bättre i våra nyktra liv, alla fördelar vi upplever med att ha valt bort alkoholen och lyfta den som behöver. Men jag tycker din tanke är väldigt inställsam och omtänksam, att du tänker på att du inte vill såra någon i det du skriver eller i det allra värsta fall som du skrev få någon att må sämre och ve och fasa trigga någon, fin reflektion. Vi ska föregå med gott föredöme här, vara snälla och respektfulla mot varandra med alltid komma ihåg att hur någons livssituation än ser ut så har alla kommit hit eftersom denne inte trivs med sina alkoholvanor. Vi är alla här av samma anledning, vi vill hjälpas åt att sluta med ett gift ?

Profile picture for user Vjlo

AmandaL; det är inspirerande läsa om andras liv, hur de valt bort/väljer om nivån de vill umgås med A. Formen med ett forum på nätet har - ännu så länge - varit räddningen för mig, tröskeln var tillräckligt låg för jag skulle hitta hit, innan det gått riktigt åt skogen. Jag är inte säker att jag skulle börjat pimpla mer, djupare, men är säker att ett antal år till av mitt liv skulle gått åt i drömvärlden.

Appropå drömmar... det går alldeles utmärkt vakna av störda mardrömmar även utan alk i kroppen. Som i natt. Tur de bleknar, och inte behöver analyseras speciellt mycket.

Profile picture for user Vjlo

Det går inte alltid att göra saker hur spontant som helst, idag tänkte jag, men varför inte bara trycka in saker i bilen (mat, tält, kajak - uppe på taket), sen ge mig iväg vart helst. För det första hade jag inget mål, vilket gjorde att jag såg ut ett naturreservat jag kunde ta en lång skogspromenad på, och tänkte jag kunde planera därifrån. Vädret blev sämre och sämre, och när regnet kom på eftermiddagen och jag inte hittat det jag sökte efter. Vad vet jag inte för jag hade inte planerat, så gav jag upp. Eller, jag blev inte så extremt besviken egentligen, jag hade fått sitta i bilen massa timmar, lyssna på podcasts, radion, se natur, fika, vara ute på en rejäl lång promenad.

Jag stannade t.o.m av på en campingplats för att se om det kunde vara trevligt tälta, men sitta där, med ett tält och massa husvagnar. En hel kväll bland okända?? Hmm nej, kanske kunde hyrt en stuga. Fast det jag drömde om hitta var ju en sjö någonstans där jag kunde slå upp tältet och bara vara själv en kväll. Måste googla o titta på kartor, för sådana ställen ser man nog inte alltid från asfaltsvägen ☺️

Huvudet tungt, lite huvudvärk efter dagen, och det viskar ju en röst om vad som krävs för att få huvudet glatt o uppåt igen. Men nej. nej. Inget sånt.

Sitter hemma igen, och lagar mat, och om vinden mojnar framåt kvällen så hittar jag kanske på något, lite enklare.

Ska planera nästa gång så jag inte bara åker mil efter mil utan att hitta några fina ställen att stanna på.

På väg hem ältade jag, men tänk om en granne kommer och frågar vad jag gjort? Beslöt mig att isåfall säga exakt vad det är, för att inte hålla uppe skenet. ”Jamen, jag gjorde det o det o det, o det var fantastiskt”. Ni anar inte hur mycket jag nog har styrts, och styrs av andras omdömen om mig, jag vill ju så gärna duga.....

Allt är nog egentligen en skitsak, det finns värre saker som kan hända än detta, dock är det nog en bild av hur jag ibland fungerar. Vill mycket - ibland går det inte. Men framförallt, så rädd för folks omdömen.

Profile picture for user Andrahalvlek

Ärligheten går igen på alla områden. Och allt blir så mycket bättre om man är ärlig mot sig själv och andra.

Ibland blir det inte som man tänkt sig. Sällan blir det som man tänkt sig faktiskt. Men det blir som det blir och går som det går.

Själv har jag värsta oflytet med att hitta bra matställen ? Pizza och kebab vill jag inte ha, inte heller betala 300 kr för en varmrätt. ”Jag tar en glass nu, snart hittar jag nog perfekta matstället”. Trött på glass nu ?

Kram ?

Profile picture for user Vjlo

Jag fick inspirationen av att dra iväg när jag läste om dig och ditt kaffe ?, men jag kanske ska läsa igenom gudieböckerna och kartorna innan jag drar någonstans längre... En lärdom.

Sen är ju dagen inte slut än och dessutom förstör jag den inte med A heller :-)

Oj, vilka lyxställen det är, eller kanske bara dyra vägkrogar. 300 kr för en enda varmrätt. Nej då får man nog leva på glass o hullet en stund...

Kram ?

Profile picture for user Andrahalvlek

Till morgondagens frukost har jag köpt kall latte och såna där färdiga dubbla knäckemackor. Båda tål rumstemp. Smör och ost i kylväskan är nog ett minne blott, eller blir när jag kommer hem i alla fall. Man får tänka om helt enkelt.

Till lunch blev det till slut trist kycklingsallad på ett hamburgerhak och nu tar jag i brist på annat med mig en pizza till stugan ? Hoppas snubbla på bättre matställen imorgon!

Kram ?

Profile picture for user Vjlo

Jag kom o tänka på en sak tidigare ikväll när jag satt på balkongen... För många år sen, när jag började halka in i att sitta och dricka öl hemma, så var en av de skönaste sakerna att göra det i köket i höstmörkret med öppet fönster. Det var så mysigt och avkopplande. Såklart det var det... Nu håller jag på programmera om mina vanor och lär mig tycka att det är nog så mysigt med bubbelvatten, ett öppet fönster, en bok, eller något på stereon (musik / radio / pod).

Det finns nästan inget mysigare än den svala luften och skymmningen och tystnaden... Jo, den svala luften och gryningen förstås ;-) Men ni som råkar läsa fattar...

Dagen har varit bra trots att mina högtflygande planer föll ganska platt.

I morgon är en ny dag, och nu verkar det som väderleksrapporten kallar på mig på radion.

Tjing

Profile picture for user Vjlo

Dag för dag...
Som jag skrivit tidigare, dagarna går ju en efter en, helt plötsligt snart fyra veckor.

Det här med den egna viljans funktion när det gäller att sluta med ett missbruk/en ovana eller vad man behagar kalla smygdrickande 3-5 gånger i veckan... På ett sätt var det ju omöjligt för mig att sluta, för jag har ju i alla år haft oändligt många skäl att sluta, alltifrån dessa ”det är gott”, ”skönt fly bort”, ”ingen behöver veta”, ”jag köper 9 flaskor, och ska lära mig dricka 2 per kväll”, till ”det är ändå ingen mening försöka låta bli”, ”synd om mig”. Ja, ett svepskäl per dag.

Med dessa ord och fraser i skallen så går det ju inte sluta. Och samtidigt, så är det precis det jag behövde göra, ta ett beslut att sluta, och faktiskt sluta. Inte bara tänka på att sluta och sluta i morgon. Utan den dagen. Och ta konsekvenserna som blev av det.

Alltså att ta ett beslut, som inte gick att ta, slå knut på mig själv en stund och inse, att jag måste göra det jag inte tror jag kan. Men det gick ju faktiskt göra.

Jag tror det var helt nödvändigt berätta för er här på forumet om att jag behövde sluta, så det blev lite verkligt utanför min egen tankevärld, annars tror jag att jag helt varit inne på dag 0 fortfarande. ”I morgon ska jag sluta”, då ska jag klara av det. Här inne har det gått lufta tankarna.

Vilka blev konsekvenserna? Först huvudvärk, oro över hur jag skulle överleva ha tråkigt, alla timmar som jag inte visste vad jag skulle göra med (det vet jag fortfarande inte alltid), och det går ha tråkigt ibland utan att dö av det, har jag märkt.

Flera små konsekvenser dök också upp, jag mår mindre svindåligt, faktum är att hitills har jag inte deppat alls på flera veckor. Det finns en kontinuitet i mitt liv som inte fanns tidigare, och jag är medveten vad jag gör på kvällarna, och behöver inte skämmas och gömma flaskor.

Ja, nog kan det komma stråk i tanken av saknad av kompisen jag inte får umgås med längre, A som ville så väl, som lovade allt. Men höll tunt.

Vi är alla olika, och alla har olika vägar, och olika behöv av stöd, beslut, kanske även mediciner, eller en stödtrupp i omgivningen, det ska man vara ödmjuk inför. Jag har - vad jag förstår, varit mest psykiskt beroende, vilket nog underlättar att sluta, men det har ju också underlättat missbruket (inte många har sett och förstått).

Det har skrivits på forumet, att man behöver göra det här för sig själv, det tror jag är extremt viktigt, gör man det för någon annan så tror jag risken är stor att man får det jobbigt och kanske börjar smussla och smyga. Det är klart, man kan göra det för man vill vara närvarande för sin respektive, eller sina barn, men då tror jag man vill det för sin egen skull :-)

Ett av skälen för mig nu var att jag snart fyller 50, och... åren går, ska jag fortsätta 10 år till? 20 år till? Vad blev det av mitt liv i så fall...

Jag är fortfarande inte säker på hur framtiden ser ut, behöver tänka mig för och säga nej till en del tankar som kommer hoppandes. Men med snart fyra veckor i bagaget förstår hjärnan när jag pratar med den att det inte är döden om jag låter bli att handla och dricka, åtminstone kan den förstå det erfarenhetsmässigt om jag pratar allvar med den, känslomässigt kan den ju vilja fly in i dimman igen.

Nej är trots allt ett starkt ord att säga till sig själv. Aldrig handla alkohol, aldrig dricka första glaset.

Jag hoppas jag kan bli bättre på ta hand om de där sakerna som gjorde att jag fick behov av att fly in i flaskvärlden. Vara snäll med mig själv, vara ärlig med mina känslor och hantera dem bättre. De vänner jag har, vara rakare mot dem också, både när jag är glad och arg.

Nåväl, här blir det nog regn i dag, så det blir antagligen regnkläder på.

Profile picture for user Vjlo

Tack för kommentaren ☺️
Just det där med igenkännandet här är ju ofta så härligt, vi är alla i en likartad båt :)

Men nu har vi många bra år kvar nu när vi tagit beslutet!

Kram

Profile picture for user Andrahalvlek

Kloka ord och många viktiga insikter i det inlägget. Och ett toppenbra inlägg att läsa för någon som befinner sig på dag 0.

Minns att jag tänkte efter ungefär 1-2 mån: ”Hallå?! Det är ingen mänsklig rättighet att dricka.” En väldigt viktig milstolpe tror jag.

Kram ?

Profile picture for user Vjlo

*skratt* Ja det är nog också en riktigt bra upptäckt, att det inte är en mänsklig rättighet!

Nu regnar det här, men ska göra slag i sak och klä på mig vettigt och ändå gå ut.

Profile picture for user Vjlo

Sirapsdag idag, fick inte mycket vettigt gjort alls. Inte något kändes roligt. Men nej, att halsa A hade inte heller gjort saken bättre.

Jag har nog mig själv att skylla, det var regnväder och jag tog bara en extremt kort promenad på morgonen, jag var helt oinspirerad.

sen låg jag o lyssnade på regnet och sov o sölade hemma. Blev bara tröttare av det....

Först efter jag käkat middag tog jag mig ut på en långpromenad och vips efter en tio minuter kände jag igen mig själv, tänk vad stor skillnad det kan göra att se lite natur och röra på fötterna.... Jag visste ju det egentligen....

I morgon ska jag nog till en kompis, som jag ringde upp, vi skulle höras i morgon. Det tror jag blir kul, jag behöver umgås lite nu känner jag, så jag inte blir en erimit ?

Profile picture for user Vjlo

Onsdag igen, jag kommer välja bort suget idag när/om det kommer och gå in i fyra veckors nekande till umgänget med kompisen A, och då snart en månad utan korttransaktioner på bolaget ? Det känns ju bra, och oväntat det i princip gått en månad snart.

Humöret är ganska bra, kroppen/hjärnan har dock varit lite seg och trött ett par dagar. Nåväl, det får väl vara så, oavsett om det beror på att vädret är trist och jag är dålig på att tokaktivera mig, eller för att jag behöver vila och ta det lugnt, eller för att hjärnan inte får energi av ner och uppgångarna, så är det ett bättre liv än det som var tidigare.

Nu när jag skriver det jag skriver - energi av ner och uppgångarna, så kommer jag att tänka på. Det är kanske så att ibland har jag fått energi och kraft just av att ”nej nu ska jag klara av och sluta”, och haft det som drivkraft en dag ett par dagar, eller i sämsta fall, en halvdag, innan jag ”råkade” slinka in och köpa öl? Det kan nog ligga något i det.

Nu när jag inte behöver ha totalfokus på det längre (måste vara på min vakt fortfarande såklart, om frestarfågeln försöker landa i mitt korta hår ?), och tankarna är väl lite lugnare. Ibland ett tomrum som jag försöker hitta saker att fylla på med, antingen vila, olika aktiviteter, eller bara vara.

Ja, jag vet inte, det är inte så lätt att analysera sig själv komplett och korrekt hela tiden....

Min kropp mår mycket bättre, vilopulsen ligger numera på ca 55, för en månad sedan var den uppe på 65 o ibland mot 70... så kroppen behöver verkligen slita mycket mindre.

Idag är det ännu så länge soligt, så jag ska ta en joggingtur så länge det varar. Väderleksprognosen nämde något om 6-13 sekundmeter senare idag så jag kommer vara en landkrabba ? kanske lite ?‍♀️ eller ?‍♂️ och så hoppas jag det blir ett trevligt besök hos kamraten i eftermiddag, oklart om det blir bara jag o han eller om även fru o kanske något barn är där, det spelar ingen roll för mig, båda sakerna blir ju trevliga ☺️.

Profile picture for user Andrahalvlek

Du är kanske som barnen? Behöver ha lite tråkigt för att din kreativitet ska födas? Oavsett är det bra tror jag att lyssna inåt, till vilka behov man har just idag.

Just idag är jag lite trött efter en massa intryck på tredagarsresan. Men jag känner ett behov av att röra på mig så cykling får det bli snart.

Kram ?

Profile picture for user Vjlo

Ja antagligen behöver jag nollställas lite så jag får rätt perspektiv på vad som är roligt och även får lite spontan kreativitet.

Borta bra men hemma bäst, efter en sådan resa räcker det ju att tugga minnen o intryck o bara ta det lugnt ?

Profile picture for user Vjlo

På denna front inte så mycket nytt, jag tog en joggingtur på morgonen och sen en riktigt lång skogspromenad där jag satte mig vid en sjö och åt en medhavd lunch. Mysigt trots att vädret var tråkigt, typ 15 grader och helt mulet, blåsigt. Men värt trippen.

En liten parentes eller kul upptäckt gjorde jag idag. För en månad sen åkte jag till ett köpcentrum i stan och satte mig där och debatterade med mig själv om jag skulle handla öl eller inte, den debatten förlorade jag. Av en händelse satte jag mig där idag igen, och debatterade, inte om alkohol utan om ett onödigt inköp, som jag försökte övertyga mig själv jag behövde, unna mig, fast så kom jag ju på. nej, just det. Jag kan faktiskt säga nej till det för jag behöver inte det. Inte alls samma skada hade ju skett, men en likartad känsla infann sig som när jag sagt nej till A, men ändå. Jag tolkar det som jag kanske kan lära mig lite impulskontroll äntligen... Nöjd och glad åkte jag hem och la mig och streckläste en deckare istället, en tjock rackare på över 400 sidor, som tog slut ikväll. Så idag har jag mest legat i soffan, skönt och bra.

Inte mycket att säga om sug eller så idag, knappt tänkt på A.

Var dock tvungen avsluta kvällen med en liten bensträckare runt kvarteret.

Profile picture for user AmandaL

Jättebra villjulevaockså! Alla dagar kretsar inte kring alkohol längre, skönt och grattis till att ha kommit dit. Ibland mår man bara bra och dagarna rullar på utan större problem, underbart! Njut av det och det låter som att du har haft en jättehärlig dag tillsammans med din bok. Vilken var det? Själv har jag precis läst ut Camilla läckbergs böcker om faye, har du läst dom? Annars, jättespännande ???

Profile picture for user Vjlo

Henrys Hemlighet - Kristina Ohlsson; en okänd författare som jag köpte på chans för ett tag sen på bokus när jag fick lust läsa lite igen, men hon skrev bra och spännande. Läckberg har jag nog läst någon av, men minns inte vilken ?. Det har gått bra många år sen jag läste romaner/deckare, så det är lite återvändande till gamla vanor att ta mig tid att dyka ner i en bok som inte är facklitteratur eller självhjälpsbok :-)

När A blev ett stort intresse på kvällen i smyg försvann ju ganska mycket bra vanor och vanligt liv. Det gäller att återupptäcka vad man egentligen höll på med ”innan”, och kanske skapa nya goda vanor. De behöver ju inte vara extremt produktiva jämt, utan ska vara skoj också.

Profile picture for user Andrahalvlek

Kul att den taktiken funkar även mot andra inköp, inte bara alkohol.

Impulsköpen blir generellt mindre när man inte dricker har jag märkt. Ett tag när det var som värst fick jag paket varje dag nästan med saker som jag glömt att jag köpt ?

Och ett nygammalt intresse har du plockat upp också - du går från klarhet till klarhet!

Jag har alltid läst en massa böcker men sen några år är det bara ljudböcker jag ”plöjer”. Många böcker blir det!

Kram ?

Profile picture for user Vjlo

AmandaL - bra tips, ska kolla på den, tror jag ska ta med mig lånekortet och börja gå på biblioteket istället för köpa på nätet...

Andrahalvlek - allt verkar bli billigare när man slutar, och man blir mer medveten om allt. Även det man glömt man beställt. Jag har lite gömda impulsköp på vinden jag måste ta tag i och lägga ut på blocket när jag ids... ?

att lyssna till berättelser kan, med rätt uppläsare vara härligt bra. jag skaffade faktiskt ett storytelabonnemang (prov) igen, men har inte börjat använda det än ?, lyssnar redan ganska mycket tydligen, på radio, poddar, och när jag väl är ute och går gör jag det oftast numera helt utan något i öronen, även om jag har med öronsnäckor o telefon om jag skulle bli urtråkad. det jobbigaste med att läsa nu förtiden är att synen inte är lika bra som tidigare....

Drogen A (och ganska många andra droger) gör en sak med oss, begränsar oss, får oss att till slut bara bry oss om det umgänget, den blir det viktigaste i våra liv. Kanske inte så viktig så att omgivningen märker det alla gånger (för det går ju bra dölja rätt länge, även för en själv). Men målet för drogen är ju att vi ska bli fast. Så det är nog inte konstigt att livet blir väldigt grått och avlövat till slut, som en halvdöd björk till slut. Skönt att det går vända på beteendet och bli friare. Jag gissar jag kommer ha nytta av denna erfarenhet på fler områden, men framförallt att mitt liv kan bli ganska bra, de år som är kvar. Jag var ju väldigt less på att allt gick runt runt runt tidigare, inget var till slut kul, inte ens A, fast jag försökte få det förhållandet kul så var det inte lika kul som jag försökte minnas det var.

Idag - ja, vädret skulle ju kunna hjälpa till och göra mig glad, men 12 plusgrader och blåsigt och regn, då får jag göra dagen bra av egen maskin ?, jag är inte redo att rensa vinden än, så det blir nog andra aktiviteter.

”Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder”, hmm... kanske men det kommer nog ändå bara vara njutbart efteråt när jag kommit in idag... för det kommer ju krävas toppluva, regnkläder och kanske en fleece för att ge sig ut utan att bli förfrusen idag.

Profile picture for user Vjlo

Livet började ju bli ganska enformigt och grått, så jag är glad jag kommit så långt hittils. Det är grått o trist nu också, men det är utomhus och vädret...... ?

Profile picture for user Vjlo

Verkligen lite att säga om idag.

Regn och rusk och trist, perfekt väder supa bort en dag på... hade det ju varit tidigare, då hade jag ganska tidigt hängt på låset på bolaget, typ 10.08 (inte stå och köa, för då kan de ju börja undra, men tillräckligt tidigt så ingen jag känner råkar vara där...), men se icke idag.

Jo, jag hade tanken ett par gånger, men den kastade jag försiktigt iväg, inte glatt och japp, jag skiter i dig A, men ändå var det ett ganska lätt beslut att sluta fantisera om det. Tröskeln att göra det är lite högre, för vanan har ju ändå blivit bruten under dessa veckor, och jag har inget fysiskt behov som suger, bara fantasierna om hur mysigt det kan vara som kommer och lockar. Bara och bara. Det är ju där det börjar. Men ändå ganska lätt att strunta i att göra något åt det. Vill inte direkt kasta bort fyra veckor + en startvecka där jag snubblade, genom att snubbla igen. Det får vara betydligt mer lockande och omöjligt säga nej för det ska hända. Alltså, jag vill inte, men jag vet ju att det kan hända att det blir så.

Enda aktiviteten ute idag har varit en halvtimmes promenad på förmiddagen med regnsäkra kläder, och nu på kvällen en längre cykeltur, skönt att höja pulsen lite. Det var ju liksom bara att acceptera att dagen inte var annat än en mellandag. Och nej, jag var inte sugen på att rensa på min vind som jag lovat mig själv göra innan hösten är här igen.

Profile picture for user Andrahalvlek

Mycket bra reflektioner om suget. Du förstår mekanismerna och kan agera utifrån det. Mycket handlar om vanor och ovanor.

Minns att de första 10-20 gångerna jag körde eller cyklade förbi infarten till Systembolaget så tänkte jag alltid ”där brukar jag svänga av”.

Nu tänker jag inte ens det längre, jag tänker ingenting om det. Lika lite som jag reflekterar över infarten till Lidl typ, där jag heller aldrig brukar handla.

Kram ?

PS. Grått och regn är perfekt bokläsarväder!

Profile picture for user Vjlo

Ja, mycket verkar ju vara vanor, i alla fall en del av triggersakerna, som inte ens är ett starkt sug, utan något som bara hände, men bra att det går lära om sig nu när jag bestämt mig.

Jag gissar saknaden av A kommer finnas med ett tag till, men det är alla gånger värt saknad istället för allt smusslande o allt illamående, och allt jag faktiskt gjort full.

Jag försökte lyssna på en deckare, men det går ju inte hemma, la mig i soffan, lyssnade en kvart, sen somnade jag ?

Profile picture for user Andrahalvlek

Jag lyssnar när jag promenerar, cyklar, kör bil, diskar, lagar mat. Och när jag ska sova ? Då lyssnar jag på 30 min av ”Skål ta mig fan” av Torbjörn Åberg. Lyssnar igenom hela boken 4-5 gg nu. Bra repetition för mig varje kväll!

Kram ?

Profile picture for user Andrahalvlek

”Så som jag minns det” är bra också. Vilken misär han levt i. Att han kunnat prestera som han gjort är helt otroligt!

Jag har haft svårt för Persbrandt, men ändrade mig lite efter att ha lyssnat på boken faktiskt.

Kram ?

Profile picture for user Vjlo

Jag lyssnar till väderleksrapporten när jag ska sova, om jag går i säng i normal tid. Inte alltid så lätt hålla sig vaken till alla konstiga namn på fyrarna....

Bra tips om Åsbergs oPersbrandts böcker jag ska lägga dem i bokhyllan på Storytel; och o lyssna vid någon tråkig hushållssyssla

Profile picture for user Vjlo

Sitter på en sten, det duggar lätt, jag har precis tagit en stadsnära skogspromenad, det var fullt med folk efter elljusspåret, men jag hittade lite mindre stigar där lugnet fanns. Skönt!

Livet är okay här, inte superuppåt just idag, men det beror nog mer på att det finns så lite jag har lust med, samt att jag försöker unna/lära mig att ta det lugnt. Jag är nog uttråkad. Men okay då, dör inte av det. Orken och glädjen har ju funnits för några dagar sen så de kommer tillbaka. ?

Inget A- såklart.

Profile picture for user NiZet

Då har du ändå haft en skön dag även om den likt min mest varit grå. Jag känner att det jag längtar mest efter varje dag är att kl ska bli 10 och jag får lägga mig o somna till en halvbra film och bara vila.

Profile picture for user Vjlo

Den har varit tråkig, händelselös, men mest för jag låtit den vara det, har varit trött och utan så mycket inspiration. Men som jag skrev - en ganska okay dag. Det måste inte vara tjo o tjim jämt.

Jag missade regnet, för nu öser det ner ute.

Profile picture for user Vjlo

En månad idag! (31 dagar)

Tjohoo.... det var den 25:e jag vaknade upp efter att ha halkat ner i ölflaskan senast.

Några takeaways till mig själv;

• Själva slutandet gick lättare på ett sätt än jag trodde, det var nödvändigt hänga här på forumet, och skriva av mig. Att bli ”responsible” för några, även om det är ett nätforum som gjorde det iaf skillnad för mig. Mycket kunskap, erfarenhet, smärta och glädje här.
• Efter ett tag var det inte lika krampaktigt och nervöst.
• Sug och triggers kommer av o till men jag behöver inte vinka in dem på landningsbanan, det har gått att säga nej. Direkt eller efter ett tag.
• Tröttheten har ibland varit stor, så där utslagen så man bara vill sjunka ner i kudden och vara där. Inte på grund av depression eller nedstämdhet, utan bara trötthet. Det är okay.
• Vikten av att bara låta saker vara som de är, acceptera att du inte blir i tipp topp form och ny människa på 2 minuter. Du har hela livet på dig. Första steget var att inse det inte ska drickas mer.
• Vikt, mat o sånt. Jo, jag vet inte, har nog börjat äta lite mer onyttigt ibland, men vad gör det? Om det ger lite tröst nån gång och jag unnar mig det, istället.
• Det är jätteviktigt försöka aktivera sig, eftersom tröttheten som sagt kan få mig att sova bort ganska mycket om jag bara vill.
• Jag är inte deprimerad längre (i alla fall inte på det där ältande, jobbiga, trista, hemska sättet). Det är mycket mer stabilt i mitt liv nu.
• Meningen var inte jag skulle bli perfekt och oklanderlig, utan börja leva. Och vara bättre rustad för alla viktigare saker än sprätta ölkapsyler.

Så dagens utmaning: Det är fortfarande grått, trist, regn ute. Bara det blir lite mer dag och mer uppehåll ska jag tvinga mig ut efter någon vandringsled här i närheten. Det går inte tillbringa en lördag inomhus helt.

Profile picture for user AmandaL

Grattis villjulevaockså och fin lista på varför du blivit nykter. Hur det påverkat dig, både positivt och ibland negativt men framförallt om att få livet åter utan depression och ångest, så bra ???

Profile picture for user Torn

Riktigt bra jobbat, grattis till 1 månad!? Du är på helt rätt spår och med risk för att låta kaxig, men nu har du klarat det värsta i början. Nu börjar snart det verkliga fördelarna falla på plats. En efter en , ju längre tiden går.

Gött är det!

Profile picture for user Vjlo

Tack Torn o AmandaL för uppmuntran :-)

Ett annat skäl, eller snarare symtom på hur jag hade målat in mig i hörnet, mina tankar hade åter börjat snurra om att åka till Jula och köpa rep och gå ut i skogen. Det är ett symtom, och jag vet av erfarenhet att jag aldrig skulle komma hela vägen, eller ens prova på riktigt. Det har jag aldrig aldrig gjort.

Däremot har sådana tankar förföljt mig ganska ofta av och till beroende på hur jobbigt livet varit. En gång för länge sen när jag mådde riktigt dåligt, tog jag bilen, körde iväg, svängde av på en skogsväg, stängde av bilen och bestämde mig för att sitta där tills jag svalt ihjäl.

Det gick ju sådär.. *skratt* Satt där nån... halvtimme eller kvart tills det blev för varmt i bilen. Det är typ det längsta jag kommit i aktiva försök.

Överlag mår jag oerhört mycket bättre nu för tiden, mot vad jag gjorde för 10-20 år sen. Ja, jag har släng av social fobi fortfarande, men det styr mig inte längre. Jag vet mitt värde på ett annat sätt nu än tidigare. Och livserfarenheten gör ju att man blir stabilare.

Just tankarna om att göra slut på allt är såklart något jag får passa mig för att leva i, för det har varit en flykt från mig själv som kortslutit alla möjligheter att faktiskt resa mig upp och gå. ”Det är ändå ingen mening”. ”Det är hopplöst”.

På ett sätt är jag glad jag har den livserfarenheten, för jag kan säga ibland till folk i min omgivning om just de erfarenheterna, när de själva mår skitdåligt. Och jag kan säga - det är ALLTID fel utväg. Det drabbar inte dig utan alla omkring dig. Gör *aldrig det*. Jag sa det senast igår till en i min närhet som blivit arbetslös och tyckte det skulle vara rätt ställa sig på spåret.

Det är inte hopplöst. En månad nu då tankarna inte finns där, utan när det är som värst är jag bara uttråkad över att jag inte gör något roligt. Att vara uttråkad tror jag är nyttigt, fast tråkigt.

Att må dåligt, ha ångest, så till den milda grad att man har lust skippa allt. eller supa bort det. Tror jag nästan alltid är symtom på något annat. Eller en dålig vana/ett beroende, av att tycka synd om sig själv är ju också ett bra sätt att slippa ta ansvar för sitt liv :-) ”jag ligger här och allt är bara skit, ingen mening göra något åt det, se det blev som jag sa, jag låg där och tyckte synd om mig, och det blev bara skit”. Typ.

Profile picture for user Andrahalvlek

Stort grattis till 1:a nyktra månaden och alla fördelar du hittills har upplevt! Och fler fördelar kommer för varje nykter månad!

Att främja min psykiska hälsa var den helt avgörande faktorn för mitt alkoholstopp. När jag fullt ut förstod att alkoholen skapade min ångest och återkommande depressioner så fanns det ingen återvändo.

Jag har också haft tankar på att ta livet av mig när jag mått som allra sämst. Bara att tänka tanken är fruktansvärt hemskt. Man tror ju där och då att alla andra får det bättre utan en.

Men eftersom jag mått så dåligt så har jag ju lite mer förståelse för hur det känns för andra. Jag försöker då förmedla ”this to shall pass”. Ha tillit för att det blir bättre och att tiden är din bundsförvant.

Jag har väldigt svårt för att folk lättsamt slänger sig med uttryck som att de är deppiga, har gått in i väggen och lika gärna kan gå och ta livet av sig. När de i själva verket bara är lite nedstämda. Jag tar det snacket ibland, men inte alltid. Orkar inte. Okunskapen är så enormt stor.

Kram ?

Profile picture for user Vjlo

Ja exakt - det kommer gå över och bli bättre!

En del som pratar om det gör nog det som du skriver - lättvindigt säger det som en sak bara. Andra menar det, och ser det som enda utvägen. Jag var noga att aldrig prata om det, för jag förstod att om jag skulle prata om det skulle folk börja fråga och bry sig, och då skulle jag inte äga den utvägen/hemligheten själv. Glad jag är för rädd för smärta och att jag vet att det bara varit en dålig ventil.

Jag har under perioder gått i själavård och pratat av mig, det har hjälpt. När trollen tas fram i ljuset dör de ju ofast. Men under andra perioder har jag stängt allt inom mig, de senaste åren har varit en sådan period. Konstigt nog kombinerad med att andra delar i mitt liv har varit bra och bättre, så har en del mörka sidor blivit större. Jag tror det är först nu jag kan möta detta med A, och eländet den har dolt/och skapat.

En övning jag ska göra, i lagom dos o när tiden är redo, är att prata mer med mina vänner om mitt mående. För att bli sann inför de som finns i min omgivning. Inte bara vara den glade killen som knappt verkar ha mycket problem. När en av mina bröder mådde skit i vintras pratade vi ganska mycket om sådana här saker, jag öppnade upp mig för att förklara att - oavsett hur du mår - så är du inte ensam om det. Såklart kunde jag prata om allt utom alkohol, eftersom jag själv satt fast och drack hej vilt den perioden. ?

I vilket fall så är denna semester, trots att vädret är kallast och regnigast på 60 år eller vad de säger, rätt bra ?

Om det enda jag kan svara på frågan ”Vad gjorde du på din hemester då?”, är:

Jag blev nykterist

(och var ute i naturen, umgicks med vänner & familj, läste böcker, njöt av livet, sov, hade urtråkigt ibland)

Så är det en semester väl värd att minnas.

Profile picture for user Andrahalvlek

”Jag blev nykterist” är ju ashäftigt att kunna svara!

Snacka om att kollegorna kommer att sätta kaffet i halsen ?

Kram ?

Profile picture for user Vjlo

Hehe, ja garanterat skulle kaffet hamna fel, inte för alla har trasslat in sig som jag, men nog är A en stor del av mångas liv på jobbet...

Jag tycker det är tråkigt att vi numera har A även på arbetsplatsen i samband med en del aktiviteter, den gamla ledningen hade A förbud i våra lokaler, alltid. oavsett. never ever never. Men tiderna har förändrats ? Samtidigt så har vi program mot missbruk i olika former. Jag skulle aldrig själv gå via jobbet, men bra det finns, sänder ju signaler. Iofs dubbla budskap. Men bättre det än bara ett budskap kanske.... ?

Och idag skiner solen ibland, vilket verkar påverka mitt humör lite. Konstigt va ? Glad i hågen nu, så ska ut för tredje gången och hitta på något. ⛅️

Profile picture for user Vjlo

Slet mig iväg på en cykelorientering, för att ha något att göra förutom att bara cykla hit o ditl... härligt, soligt, skönt. Kontrollerna är ju extremt lätthittade, men det är ändå lite kul. När jag tagit ett par kontroller kollade jag vad en av mina bröder gjorde, han var på väg ut i bärskogen... så jag blev ”tvingad” följa med honom. Riktigt trevligt med lite spontan tid med honom, vi fick väl inte så jättemycket bär, kanske 300 gram hjortron, men de är ju så goda och fina. Skogens guld som det heter ?

Sitter nöjd hemma nu igen, inser jag borde plocka bär lite oftare.... En aktivitet som är trevligare än jag minns....

”Så gott att må gott igen” spelar i högtalaren.

Livet kan vara bra, en lördag utan drogen i kroppen.

Profile picture for user Vjlo

Sol ute sol inne sol i sinne ? eller hur var den där jobbiga meningen....

I vilket fall, det har varit en lite småtrött morgon, inte på grund av A, utan för att gårdagskvällen blev så intensiv.... först bärplockning med bror, sen kom en kompis förbi och vi satt och pratade om ditt o datt, barndom, föräldrar och sånt, jag funderade lite om jag skulle nämna något om min månad, men det gjorde jag inte, främst för tiden var lite knapp, för när han åkt skulle jag ut och ta en sen kvällspromenad med en annan kompis, också trevligt, vi avrundade med att sitta i trädgården här och prata.

Och nu idag då? Jo, eftersom det är mer sol än moln och dessutom lite lugnt med blåst ska jag ut med min leksak, kajaken, ??⛅️☀️, ska sno i hop en wraps tror jag så jag kan stanna till på någon ö och käka lunch. Men.... inte nog med det. Sen ska jag på middag med min andre broder....

Allt på en gång, ketchupeffekt ?....

Dock känner jag mig lugn i alltsammans. Faktiskt, backa bandet ett par månader så hade jag varit stressad och ”trängd”. För jag hade inte fått nog lugn och ro och vila, och hade allt detta hänt med kompisen A i fickan hade jag ju åtminstone i går styrt bort båda mina kompisar och sagt nej en annan dag.... för jag hade varit full när de hörde av sig.

Det jag vill komma till är nog, nu är jag inte alltid på väg någon annanstans, dvs inte på väg till att lägga mig på rygg och ta en tratt och säga till A, bedöva mig, låt mig slipp, låt mig flyta in i det behagliga ruset där jag slutar tänka.

Okay jag är trött efter att jag somnade först efter midnatt, men nöjd i sinnet ändå.

Ha en fin, nykter eller nyktrare dag idag allihopa. Njut av det som kan ge glädje, finns ingen glädje att få, ta en promenad, finns ingen promenad, lyssna/läs på en bok, eller se på en film.

?

Profile picture for user Andrahalvlek

Tidigare var livet en transportsträcka till nästa tillfälle att dricka. Nu tar vi chansen när vi får den att umgås med andra, och med oss själva när tillfälle ges.

Jag är MYCKET mer närvarande i varje enskilt möte med andra. Stannar upp, stannar kvar, tar det som det kommer.

Och du verkar också ha kommit till det stadiet nu ?

Kram ?

Profile picture for user Jasmine

... och igenkäningsfaktorn är hög! Nu är ju inte jag på samma plats som du (ännu), men jag har varit där förr och förstår hur du menar. Det är som om livet innehåller mer utan alkohol, det finns så mycket mer tid och ett annat lugn, en annan närvaro. Allt blir mer "på riktigt" istället för att man flyr in i dimman... Heja dig- du gör det så bra!!!

Profile picture for user Vjlo

Andrahalvlek: Det är ju bara början på att inte sticka iväg och fly, men ja, det är ändå en bra sak.

Jasmine: Lite mer smärtsamt nu ibland. Saker går inte fly från helt.

Så, denna dag då?
Jag har nyss kommit hem från en lång dag, dels med egen kvalitetstid utomhus ☀️ Riktigt skönt! Sedan en eftermiddag med umgänge med bror med familj, också trevligt, vi pratade väldigt mycket om ytliga saker (sånt som två bröder som inte känner varandra trots de är vuxna pratar), men trevligt ändå, med lite mat o dryck såklart.

Dock, som ofta när jag är i närheten av min familj så kommer gamla / befintliga sår inom familjen upp idag. Inget som direkt störde det vi gjorde idag, men ändå närvarande indirekt i samtalet i periodvis. Jag känner mig som den vuxne i rummet (och jag är ganska omogen relationsmässigt), i hur flera parter inom min närmaste familj umgås / inte umgås med varandra, och hur de relaterar. Jag mår dåligt bara när jag tänker på det, jag förstår att jag i något läge bör ta upp en del av det direkt med åtminstone en av de inblandade. Flera parter har låst in sig i var sitt rum och smällt igen dörren, känns det som, och... inte första gången.

Några saker hindrar mig. Jag vill det ska ske i rätt tid (och upplever själv inte det är exakt just nu), och jag är extremt allergisk mot att ta ansvar för andras trassliga relationer (var och en måste vara vuxen själv och se skiten de ställer till med), men samtidigt, eftersom mina föräldrar och syskon är inblandade så borde jag... peta lite. Med den insikten att jag vet att jag knappt kan förändra mig själv, och definitivt ingen annan.

Tror jag måste prata med en god vän som känner en del av vår släkthistoria... så får jag lägga upp en plan. Och fundera vad som är mitt ansvar / vad jag kan hjälpa till med så saker blir bättre.

En bra dag, trots att denna del av min verklighet kom upp till ytan.

Profile picture for user Andrahalvlek

Låter som du spånat vidare på mitt inlägg från häromdagen om min mormor och mamma.

Tror tyvärr inte heller att du kan förändra dem. Men det du kan göra är att ändra på ditt sätt att förhålla dig till det.

Du kan tex säga när det sker i din närvaro ”det där är inte okej”. Då väcker du kanske tankar hos dem, så det ger ringar på vattnet.

Fundera vidare du! Nu fungerar din hjärna så mycket bättre när den slipper alkohol så du kommer säkert fram till något klokt.

Kram ?

Profile picture for user Vjlo

Tack för input.

Andrahalvlek, det var oberoende av det du skrev i ditt inlägg, utan en ny situation i min familj i sommar, eller mer en återupprepning av gamla mönster och monster.

Ringar på vattnet är en bra bild, det är lite det jag har försökt göra till alla tre inblandade ”parter” (lustigt prata om sin familj så), jag har tänkt att lösa upp det får de ta ansvar för själv.

En part har av olika skäl dragit sig undan ordentligt, men jag har ju kontakt med alla tre parter. Så när jag berättar att jag umgås med alla tre, för de andra så bubblar ju saker upp. Lite över allt.... Inte inom mig, men hos dem. Förutom att jag själv hamnar mitt i skottlinjen och får 2000 frågor känns det som... Det är nog den jobbiga delen. Försöker hålla en låg profil men inte dölja jag umgås.

Tidigare skulle jag nog pratat minimalt eller inget att jag besökt den o den, utan bara varit tyst, burit det inom mig, för jag visste det skulle bli frågor och familjekonflikten skulle komma upp. Nu vägrar jag, jag tänker inte smyga med att jag umgås med alla.

Problemet blir ju att två frågar ut mig vad allt beror på. Och jag VILL INTE, KAN INTE, SKA INTE svara på det för mycket, för då sviker jag faktiskt förtroende från en av parterna. Då denne sagt lite vad allt beror på, några av sakerna i ilska, och några andra ”jag har inte sagt det här till någon”. Då måste jag respektera det, och hålla intigritet. Det enda jag förmedlat ordentligt är hur jag själv håller kontakt med den part som dragit sig undan (så de vet själva hur de kan få kontakt), sen har jag kort nämnt något om att det inte beror på er, utan det är annat, jag inser nu att det inte var hela bilden, gamla ekon från djupa grottor av elände dyker alltid upp när någon mår dåligt.. Mja jätteknepigt förklara utan att gå in djupt i alla detaljer.

Man känner ju ofta sin familj som sina egna handskar... Vet alla reaktioner, sett dem förr. Haft dem själv delvis.

Angående förändra mitt eget förhållningssätt. Jag vet jag nog alltid bara ignorerat sådant här, och sagt så lite (inget alls) men tror det behövs lite normalt prat:

Det jag ska fundera att förmedla är oron övriga känner, eller ställa en fråga till en part. I all välmening. Så får bollen studsa om den vill studsa, eller krossas i knytnäven i fickan om det är så det blir.

De måste själva vilja, och jag tror nog det gäller alla tre. Jag ser dock obearbetade spöken i alla deras reaktioner, så jag vet inte riktigt hur långt de kan komma, men grunden - de måste vilja själv och göra det själv tror jag står fast för mig. Det är spöken från det förflutna som jag nog bearbetat och gjort upp med någolunda sedan länge.

En hel lerkurka ser ut som en hel lerkurka. En krossad kan vara krossad på alla möjliga sätt, men den funkar inte, allt vatten rinner ur den.

En funktionell välfungerande familj fungerar som alla andra välfungerande familjer (undrar hur många sådana det finns). Man har omsorg om varandra, man löser konflikter, man ser varandra som man är utan vilja att tvinga den andre att förändras. En dysfunktionell medberoende familj kan vara trasslig på alla möjliga sätt, men gemensamt är nog just att de inte fungerar.... Man har omsorg - som yttrar sig i åsikter förmedlade via andra hur man ska vara, hur man ska göra, alla andra har fel, men sina egna säger man aldrig. Man isolerar sig i bitterhet och ilska, det är inte lönt, de fattar inte de är dumma, och gömmer sig. Man är förorättad. Samtidigt är man så i behov av bekräftelse - eftersom det är ens föräldrar eller syskon, så man går långt för att de ska älska en, och så blir man besviken att de stack en kniv i ryggen.

Jag står sedan många år på egna ben gentemot min familj, jag är inte oberoende dem, men inte beroende för att må bra känslomässigt, jag odlat andra relationer där jag kan få det, för skulle allt välmående kommit via min egen familj skulle jag nog inte överlevt. Ett litet nät av kompisar och några bekanta i församlingen jag är med i är bra att ha som ventiler när det blir jobbigt, eller bara för att umgås och ha trevligt med :-)

Jag skriver i luddiga ordalag och förtäckt om min familj, men även här på forumet vill jag inte hänga ut dem för mycket. :-) Säkert kan den som läser inlägget räkna ut exakt hur situationen ser ut, vem av alla tre som dragit sig undan osv ;-)

Nåväl. Måndag igen. Försov mig. Skönt.

Ute är det halvmulet. Men när jag vaknat tror jag det kommer bli en bra dag. Idag blir det träning (joggning), och nog en cykeltur. Först kaffe!!

Jag ska Inte köpa A, inte deppa, men ska titta runt på de känslor och tankar som jag upplever.

☀️

Profile picture for user Vjlo

Jag kan inte härbärgera många viktiga tankar samtidigt, och jag förstår jag kommer grunna lite på det jag skrev i förra inlägget ett tag idag och kanske senare under veckan.

Eftersom det inte handlar om mig själv direkt mår jag inte dåligt personligt av det, men känner ju med dem, och funderar.

Har just nu inte energi att skriva så mycket glatt i andras trådar känner jag, men ska sätta mig och läsa igenom och se hur era liv fortskrider.

Hoppas alla får en ganska / superfin dag idag!

Aldrig. Första. Glaset.

Livet kommer då.

Profile picture for user Andrahalvlek

Min upplevelse är att ibland när jag börjar skriva i ena ändan så börjar nästan texten resonera med sig själv. Det kommer fram lösningar efterhand som jag inte trodde att jag härbärgerade i min skalle.

Jag upplevde på avstånd en sorglig konflikt i helgen. Den äldsta dottern och hennes kille har bott hos hennes pappa ungefär är en månad på försommaren. Givetvis uppstod gnissel. Inte mellan dottern och hennes pappa utan mellan hennes kille och hennes pappa.

I helgen, då de var på besök igen, fick jag vetskap också. Jag fick först info av hennes pappa på lördag kväll och av dottern på söndagen när vi promenerade på tu man hand.

Konflikten var en skitsak, men den var toppen av ett isberg. Hennes pappa tål MYCKET, men när han väl sätter ner foten så gör han det rejält. Långsint är han också tyvärr.

Dotterns kille är helt oförmögen att medge att han någonsin har/gör fel. Han är helt inkompetent på det området eftersom han är otränad på det hemifrån. Hans pappa är precis likadan. Kusligt.

Stackars dottern står mitt emellan som ett filter. Hon förstår bådas åsikt, men vill förstås inte välja sida. Och hon ska inte heller välja sida!

Vad kan hon göra? Jo, hon kan berätta för sin kille hur han på bästa sätt kan blidka hennes pappa, så att de åtminstone kan börja prata med varandra om vad som hänt. Och det sa hon till honom. Upprepade gånger. Utan resultat. Tjurskalle till kille ?

Vad kan jag göra? Jo, jag kan lyssna på min dotter och stärka henne i hennes upplevelse om konflikten, som jag har total samsyn med. Jag kan också lyssna på hennes pappa och stärka honom i hans upplevelse, och försöka nyansera bilden lite till killens fördel.

Jag kan också säga åt hennes pappa att agera som den vuxne i rummet och sträcka ut en försonande hand. Något som jag vet att han är duktig på eftersom vi levt ihop i 24 år.

Han lyssnade på mitt råd och gick direkt upp till dotterns kille och sa ungefär ”igår var igår, jag blev skitförbannad, men idag är idag och jag vill gärna att du kommer ner och fikar med oss, och vill du prata om det som hände så finns jag här.”

Utan resultat hos killen, som fortsatte tjura. Så gör man i hans familj. Sen åkte de hem och den bilresan önskar jag inte min värsta ovän, än mindre min dotter ?

Och nu kan vi föräldrar bara fortsätta prata med vår dotter om hur hon upplever situationen, och hoppas på att tjurskallen till kille mognar och kommer till sans. Han är bara 24 år och det krävs kanske de dubbla antalet år innan han gör det ?

Det är tufft att se närstående bete sig som idioter, men det är inte du som äger problemet egentligen. Du kan bara finnas till hands och lyssna och råda, och markera dina egna gränser. Svara på tusen frågor skulle du inte behöva göra, det hade jag vägrat.

Kram ?

Profile picture for user Vjlo

Kan nog instämma, i alla fall är det utvecklande skriva av sig. Att jag skriver här, och inte bara i min egen dagbok över livets vedermödor, gör att jag tvingas tänka efter lite över formuleringarna o vad jag menar - jag vet att texten kommer läsas av någon. Blir lite mer dialog även med mig själv i och med det.

Du har ju blivit medveten om dina egna styrkor och brister, och det är nog en väldig trygghet och kraft när det gäller konflikter, då man fått lite förståelse för *varför* man är som man är. Smärtsamt när en sådan skitkonflikt drabbar din dotter, inget kul alls, men du verkar ha hanterat det klokast och bäst ☺️

Det går ju inte svara på en hel del av frågorna, det har jag sagt i från, tydligt när de kommit. För det skulle vara svika ett syskon, eller en förälder. Skulle jag börja svara på en del så går jag tillbaka och blir som dem och sviker, baktalar och är besserwisser.

Nog längtar jag efter att man kan besöka någon i familjen utan att vara osäker om det kommer vara dränerande eller givande. Jag har blivit ganska bra på att plocka upp och försöka minnas det positiva. Det är nog inte helt troligt det hinner hända eftersom föräldrarna är gamla nu, men kanske vi syskon kan försonas åtminstone.

Jag hade nyss ett långt konstruktivt samtal med en god vän om situationen, och jag håller på landa i att mitt sätt nog är bra; vara med överallt, säga det jag tycker o tänker, utan att skvallra på någon, utan att ta ansvar, men ibland hålla upp en liten spegelbild.

Väldigt fånigt behöva vara i en situation där ens snart 80-åriga föräldrar är som barn. Fast förfrusna i den skador och bitterhet de bundit fast sig i, vägrar släppa för de inte vet hur. Och som en kompis sa, din pappa har ju en väldigt liknande relation med sina syskon. Ja, trasigheter går i arv ?

En sak till. Det kommer vara mycket lättare hantera och göra rätt i det här trasslet när jag inte flyr in i A-träsket. Mindre röriga känslor, mer sammahang, mer sammanhängande. Livet är inte uppstyckat, det försvinner inte 4-8-12 timmar en dag bara för jag "råkade".

Resten av dagen vet jag inte hur den blir än, men känner mig lugnare mer tillfreds i denna konfliktfråga. Har gjort min cykeltur, träffat lite bekanta. Käkat en snabbt ihoprörd lunch...

Ska bli skönt ut o jogga senare i kväll efter middagen.

Profile picture for user Vjlo

När jag pratade ut om konflikten inom familjen med min kamrat idag så nämnde jag igen detta med A, och även att jag hittat ett forum på nätet jag brukade skriva av mig på. Fick bara god feedback, min kamrat är inte den som dömmer eller ger pekpinnar, men var glad att jag fortsatte på min nyktra väg :-)

Sen att kamraten hjälpt narkomaner och alkoholister ur missbruk tidigare gör ju det inte omöjligt för mig att känna trygghet i att jag blir bemött med respekt och förståelse. Tryggt.

Skönt nämna det igen, odramatiskt....

Profile picture for user Andrahalvlek

Jag tror att du gör helt rätt när du umgås öppet med alla parter, vägrar välja sida och inte tillåter att de snackar skit om varandra till dig, samtidigt som du fokuserar på fördelarna med alla relationerna. Då föregår du verkligen med gott exempel ?

Skönt med en kompis som verkligen förstår storheten i ditt beslut. Hade han någon aning om att du har haft problem?

Kram ?

Profile picture for user Vjlo

Familjen är ju ibland ett gäng surpular, inräknat mig. Men ska inte föda den sidan av mig eller någon ?

Jag hade redan berättat om det för några år sedan :-) men kompisen är ”obrydd”, fokuserar nog mest på att vara där och ha en bra relation. Säkert för att det jag behöver ta tag i kan jag bara göra när jag är redo. Nykterhet går inte tvinga på någon.

Profile picture for user Vjlo

Lätt regn och joggning är faktiskt en riktigt mysig kombination kände jag när jag var ute på kvällsturen nyss. Det gör verkligen ingenting att det är pölar på marken, eller att ansiktet blir alldeles blött av regnet. Bara härligt! Känner man lever.

Och sen så skönt, att sitta på den svala balkongen och varva ner. ?

Jag ska inte bli en maratonlöpare och aldrig mer tävlingar Men om jag kan hålla detta att jogga/springa/löpträna tre gånger per vecka, framgent också, så skulle jag vinna andra vinsten av det jag vill uppnå i sommar. Vore häftigt klara av springa en mil igen, men det får ta den tid det tar att få sån kondition o form på lederna.

Utan A kommer det gå.

Profile picture for user Kennie

Vad härligt att följa din nyktra semester, bra kämpat! Jag joggar också tre gånger i veckan, väldigt skönt för både kropp och själ. Bra att du tar det lugnt., läste tips från nån läkare som berättade att det är lätt att dra på sig skador i början på grund av att konditionen förbättras snabbare än vad musklerna byggs upp. Så bra att ligga kvar på samma sträcka och inte öka för fort fast man känner att man skulle orka. Vet inte om det hänger ihop, men mycket lättare att få kontinuitet i träningen när man inte dricker tycker jag. Kanske för att det aldrig kommer några bakfyllor ivägen längre..

Profile picture for user Vjlo

Tre gånger i veckan är lagom. Jag gillar joggning för det krävs ett par skor, och kläder att springa i.. sen inga ursäkter. Långt tillbaka sprang jag året om, det kunde vara härligt även på vintern, i snöstorm. Alltid skönt efteråt dessutom. Till skillnad från A, som bara luras...

Jag tror konditionen kommer igång snabbare än vad leder och muskler gör, så det är lätt få skador. Jag har tidigare ignorerat onda knän vilket förstört allt en gång, kunde knappt gå hem sen ?

Bakfylla, mindre motivation, eller om man tränar på kvällen... oj, jag råkade ta ett glas, jag tränar i morgon, skönare sitta och pimpla. och så gör man det några gånger sen kommer ju träningen i skymundan :)

Profile picture for user Vjlo

Idag känns det lite som en mellandag, i den meningen att jag inte ska göra så mycket, mer vila, ta igen mig, slumra lite. Lyssna på poddar eller ljudböcker och så vidare.

Surfa runt på hemnet och fantisera om den sommarstuga jag aldrig tar mig i kragen och faktiskt köper. Kanske? Vem vet, kanske jag kommer vidare i livet även där nu när jag inte slösar bort kvällar och pengar på öl.

Ingen idé stressa fram det beslutet..

Detta med snus borde vara nästa sak ta tag i, någon gång, när jag är stabil. Vi får se. Ekonomiskt är snuset en större katastrof än öl. Det är säkert ett par tusen i månaden.... nåväl. Sen borde det vara lättare komma i form, hjärtat jobbar nog onödigt mycket. Men en last i taget, tack.

Profile picture for user Vjlo

Det har varit en ganska bra ”mellandag” ; träffade på en kompis spontant idag, vi tog en cykeltur och pratade, hittade ett fik, umgicks helt enkelt. Jag gillar spontana saker, för då är det liksom inte i förväg planerat vi ska dit o dit o göra det o det, utan det blir som det blir.

Det känns inte som jag haft sug på ett par dagar nu, inte tänkt på A i den formen. Det är garanterat över med risker än på ett bra tag.

I slutet av veckan ska jag och en av mina bröder och hans barn åka till fjällen ett par dagar. Sist vi var där så drog han ju till bolaget, och skulle sitta o knäcka öl på kvällen. Jag tror jag tog en, även om jag kunnat dricka upp alla ?. Denna gång kommer jag inte dricka något alls oavsett vad han hittar på. Jag sa ju till min andre bror när vi sågs och alkohol kom upp på tapeten (vi hade ju kunnat, om du inte körde bil - det är lungt sa jag, jag dricker inte), så då kan jag säga något liknande till denne broder.

Solen lyser ute, jag borde gå på en promenad, men har ju sagt till mig det är en mellandag, så jag sitter hemma och latar mig, lyssnar på musik och undviker göra så mycket ?

Profile picture for user Andrahalvlek

Fy för att bära på öl i fjällen var min första tanke ?

Visa du för honom att det går utmärkt att njuta utan öl! Jag tror din upplevelse av fjällen blir ännu mäktigare som nykter ?

Jag gillar också spontana saker. Om inte innevarande dag så åtminstone inte med så många dagars framförhållning. Passar det så passar det.

Spontana sammankomster tenderar dessutom att bli så mycket mer genuina och ärliga. Ingen har planerat och fixat innan, man tar det som det kommer.

Kram ?

Profile picture for user Vjlo

Så sportiga är vi inte, och det hade varit onödigt jobbigt släpa upp dem i ryggsäck, men vi ska bo i en stuga och bara göra dagsutflykter. Sist jag var ordentligt i fjällen slutade jag snusa, men det ska jag inte utsätta dem för ?

Idag - mulet, lite blåsigt. Men jag har jogging på tapeten i dag, samt stöka undan lite hemma (det är roligare komma hem om det är ordning). Vi åker först vid lunch i morgon, så jag har ingen brådska direkt att fundera över vad jag ska packa. Måste tömma min bil också, så vi ryms allihopa.

Profile picture for user Vjlo

Ett par tankar på kvällen;

- Ingen längtan efter A.
- Jag tror det ska bli roligt åka iväg ett par dagar, utan att se resan som en transportsträcka (dold) till nästa chans dricka i smyg. Jag kan säkert komma vara stressad över att ha barnen runt ikring mig 4 hela dagar (vi brukar ju mest ses några timmar), men jag tror det övervägande kommer vara roligt.
- I början av nyktra resan gick jag hårt ut med att promenera, styrketräna, och jogga, cykla och flänga runt. Det fick jag lägga ner ett efter ett, det blev för mycket. Ingen vila alls. Jag kan tänka mig det var helt nödvändigt från början, för att fylla ut och distrahera mig. Nu finns en del cykelturer i lugn och ro kvar, promenader också. Jogging 3 ggr i veckan håller jag stenhårt på. Det SKA jag fortsätta med, även nu när jag ska resa bort - då tar jag med mig skor o ger mig ut en kort sväng på fredag.

Allt väl annars.

?

Profile picture for user Vjlo

Det regnar ute igen, rejält. Jag ska ju dra iväg ett par dagar till fjälls, så måste nog ta mig ut på en liten morgonpromenad så jag orkar sitta i bilen massa timmar.

I övrigt - det kommer bli bra med miljöombyte ett par dagar.

Att jogga är ju skönt - och nu gör jag det mest för att komma iväg ut, få en kick, och få bättre kondition. Det är härligt även om jag ännu bara kommit halvvägs till målet att springa en halv mil utan uppehåll. Jag behöver ta det lugnt, för mina leder behöver fortfarande vänja sig vid joggingen. Hjärtat klarar av joggingen mycket bättre nu än första veckan, då var det gryyymt jobbigt och flåsigt. Jag tänker det är bättre att ha ett långsiktigt mål: Jogga 3 ggr per vecka, for ever, typ. Än en sprint där jag skadar mig. Så har det varit tidigare, då har jag gått hårt ut och knappt klarat ta mig hem från löpspåret efter någon månad, för jag skadat mig utan att lyssna på kroppen.

Jag har passerat fem veckor nu, och har slutat räkna dagar. Just största kampen mot A är nog (tillfälligt i alla fall) vunnen. Jag trodde nog jag skulle tappa vikt o kunna klämma in mig i byxor jag inte kunnat ha på ett tag, men... mina matvanor har inte varit så bra under semestern, men... vad gör det? Att inte dricka är viktigare än att förändra precis allt.

Jag förstår av en del händelser som hänt bakåt att det inte är över detta med A, som igår när jag skulle stänga köksfönstret så kom tanken, ja, det vore ju skönt... Alla dessa händelser som min hjärna förknippar med vanan att sitta o ”njuta” behöver upplevas, sägas nej till. Just köket, köksfönstret - där brukade jag för massa år sen tillbringa ganska många kvällar pimplandes öl och smita från livet, i höstmörkret.

För er som studsar in och läser även min tråd - jag kanske inte läser o skriver lika mycket nu några dagar, men det betyder ju inte jag halkat in i dimman.

Ha en fin torsdag, fredag, lördag o söndag!

Profile picture for user Torn

Fjällvandring låter så härligt! Jag vandrade en del när jag var liten och glömmer det aldrig. Ska bli mer av det i framtiden. Bra att du förvarnar om mindre aktivitet på forumet.? Du känns så stabil nu så jag hade nog inte varit orolig, men det är alltid bra att flagga.
Till sist, det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder.?

P.s Tack för fin kommentar i min tråd! Ha det gött.

Profile picture for user Vjlo

Har bara gjort en ordentlig fjällvandring i mitt liv, den var jättehärlig - även vakna en morgon i hällregn, sätta sig utanför tältet och göra gröt var ju mysigt.... Myggen var väl inte så mysiga ;-)

Jag skulle gärna göra det mera, så kanske jag får mersmak nu.

Vi kommer hyra en stuga, och ha med oss tre ungar/barn, så det blir inte så avancerade utflykter :-) Däremot ska en av grabbarna fiska, och det kommer bli gemytligt ändå. På söndagen har vi ingen brådska hem hoppas jag, utan kan göra en utflykt även den förmiddan.

Ja, exakt - inget dåligt väder, bara usla kläder. Jag försökte övertyga min bror att ta med stövlar.... men de ägde ju inget sånt, men goretex-skor och oömma byxor/jackor, fleece. Det är ju lite oklart hur varmt det kommer vara. :-)

Varsego - det är ju onödigt att du slutar vara glad o skämtsam här tycker jag, det behövs.

Ha det bäst.