@Kennie Okej, jag drar det där med statistiken en gång till. Jag har läst siffrorna i Annie Graces bok ”Tänka klart” och jag har ingen anledning att tro att hon killgissar. Hon har sannolikt rotat fram den forskning och statistik som finns att tillgå i ämnet.
Uppklarningsprocenten inom AA är 5-7 procent och för personer som slutar dricka spontant (dvs utan hjälp av AA, antabus eller annan behandling) är siffran 8-10 procent. Så många lyckas sluta dricka och förbli nyktra över tid. Jag tror man utgår från ett års nykterhet utan något återfall.
Att siffrorna är lite bättre för dem som har slutat dricka spontant, dvs de har ”bara” slutat dricka på egen hand, beror sannolikt på att de har slutat dricka tidigare i sin missbrukskarriär. Att siffran är så låg som 5-7 procent hos AA är skrämmande, men de som kommer dit är ju illa däran också. Det är därför viktigt att man når problemdrickare på ett så tidigt stadium som möjligt. Ju tidigare, desto bättre är oddsen att lyckas.
Sen får man förstås ta all sådan här statistik med en nypa salt. Hos AA är man ju anonym och alla problemdrickare finns ju inte registrerade någonstans precis. Men det är ändå siffror att förhålla sig till, och jag tror knappast att Annie Grace har hittat på siffrorna själv. Hon har sannolikt rotat fram den forskning som finns i ämnet.
@Andrahalvlek
Ja, statistik bör alltid tas med en nypa salt.
Jätteviktigt att också belysa att den låga procenten som uppges lyckas bryta beroendet endast baseras på de personer som sökt hjälp hos någon instans som gör uppföljande studier. Och då beror det även på vilken instans. Alkoholläkaren Sven Andreasson på mottagningen Riddargatan, (som behandlar personer med lätt beroende och socialt stabila förutsättningar) presenterar helt andra siffror:" i långtidsstudier ser man att 75-80 procent av de som fem år tidigare var beroende, är inte längre det." (läs artikeln på https://ki.se/forskning/ett-glas-för-mycket) Och de som slutar dricka på egen hand eller tex med hjälp av Alkoholhjälpen syns inte alls i statistiken. Så det är nog en betydligt högre andel än 5% som lyckas bryta.
För mig är det viktigt att inte skapa intrycket av ett nålsöga att ta sig igenom. Det är klart att det kan vara mycket svårt att bryta alkoholberoendet, och det är bra att vara inställd på att kämpa, men det kan också vara ganska lätt, särskilt om man inte hunnit utveckla ett fysiskt beroende, så var det för mig.
Eftermiddagen med min yngsta dotter var, för att citera henne: TOPPEN! Efter fem timmar på vift är jag dock trött i skallen 😴 Jag har försökt flera gånger att höneblunda, men jag lyckas inte somna. Jag går dock ner i varv lite och det är fullt tillräckligt. Det kommer när det kommer. Det tar tid att varva ner systemet när man har varvat upp det rejält.
@Kennie Du har helt rätt. Riddargatan är ju kända för att ta emot problemdrickare på ett rätt tidigt stadium, och ju tidigare i sin missbrukskarriär som man slutar dricka, desto större chans är det att man lyckas. Är man riktigt tidigt ute kan man till och med lära sig dricka kontrollerat.
Det är dock ett halmstrå som man ska vara försiktig med. Nästan alla som börjar hänga här på forumet vill inledningsvis lära sig dricka kontrollerat, så också jag, men ytterst få klarar av det. Du Kennie tillhör en mycket exklusiv skara skulle jag säga.
De flesta återkommer istället till forumet gång på gång, och för varje gång i sämre skick. Det ÄR lättare att sluta dricka helt, än att försöka lära sig dricka kontrollerat. Jag skulle aldrig riskera min nykterhet för att ens prova att ta ett enda glas. Jag är nöjd och glad över min nykterhet. Och väldigt stolt.
Tittade in här och såg att du är tillbaka, fint, välkommen! Läste lite (snabbt) och såg att du träffat rätt läkare, det är mycket viktigt. Och när det kommer till eventuell diagnos är det bra med ett öppet sinne och lagom förstudier. Kanon att nykterheten består, vilket jag trodde. Om någon behöver lite pepp, läs denna: https://www.dn.se/sverige/aven-mattligt-drickande-kan-leda-till-skador-…
Idag ska jag åka en sväng med min mamma och shoppa. Hon behöver en ny golvlampa och nya kuddar till sin soffa. Min målsättning är att träffa min mamma en gång per vecka nu när jag är sjukskriven. Det är med äldre föräldrar som med små barn - det krävs kontinuitet för att uppnå kvalitet på umgänget. Korta stunder, men oftare.
Jag har redan bokat upp mig en stor del av augusti på olika saker. Mest blir det tjöt och skratt över en bit mat eller fika. Jag har sonderat hela kompisfloran, kastat ut ett antal tåtar åt olika håll och fått en massa napp 🥰 Och jag lovar att ta det lugnt. Några timmar per dag på vift fixar jag, men däremellan är det platt fall i sängen eller tv-soffan som gäller. Dansa, pausa, dansa, pausa.
Jag har bokat in tid för massage också, den 18/8 och 30/8. Jag har inte varit där på över ett år, så det krävs två besök rätt tätt för att lossna de värsta knutorna. Tidigare firade jag alltid löning med massage, och den vanan ska jag återuppta. Den vanan kom liksom av sig under corona, då jag jobbade mest hemifrån. Men nu är det kontoret som gäller, från den 1/9. Först två timmar per dag under hela september, sen får vi se.
Jag har läkartid 12/8 och avstämningsmöte med FK, läkare och arbetsgivare den 23/8. Det känns bra. Jag är redo att börja prata om återgång i arbete från september.
Hej @Andrahalvlek! Eftersom ni har diskuterat resultaten för de som sökt stöd via Alkoholhjälpen eller Riddargatan 1 så tänkte jag bara titta in och säga att jag gärna svarar på frågor som ni har om det om ni vill. Jag känner väl till Annie Grace och tycker hon har mycket vettigt att säga. Samtidigt har jag och andra forskat direkt på Alkoholhjälpen och kan svara bra på hur det går för just denna grupp.
@Magnus Spännande! Det vill vi gärna veta mer om. Kan du inte skriva en text om det och publicera här på forumet någonstans!?
Jag fattar att det är svårt med statistik eftersom mörkertalet sannolikt är stort och många är ju anonyma dessutom. När folk plötsligt försvinner från forumet vet man ju inte om det beror på att de har förblivit nyktra eller har tagit ett återfall.
Jag blev oerhört beklämd över de siffror som Annie Grace redovisade. Jag har inte förstått att det är så få som faktiskt lyckas sluta dricka och förbli nyktra. Men det gör samtidigt att jag verkligen är stolt över att snart kunna fira 2,5 år som nykter.
@Andrahalvlek Har läst ikapp i din tråd och förstår att du haft det fruktansvärt tungt. Så skönt att det börjar vända och att du har bra läkare. Och fin familj! Kraft och kärlek till dig! 🌷☀️❤️🤗
Idag ska jag åka och hälsa på ex-svärisarna. På vägen dit ska jag köpa med mig pussel till min ex-svärfar. Han älskar pussel och det håller hans hjärna igång. Han kan sitta i timmar med sitt pussel, men nu hade han inga nya pussel att lägga. Så två stycken ska jag köpa med mig.
Jag har så smått börjat nykterhetscoacha en gammal vän på Messenger. Jag började med att berätta om min nykterhetsresa och sen gav jag henne tips på böcker, Youtube-klipp, poddar etc. Jag försöker att inte tjata på henne, men jag vill att hon ska veta att jag finns här och lyssnar om hon behöver.
Jag tror faktiskt att jag ska anamma en idé från min ex-svärmor och applicera på min vän. Min ex-svärmor skickar sms som jag får varje morgon sen flera år tillbaka. Dessa sms har varit ovärderliga nu när jag har mått så dåligt det senaste halvåret. Hon skickar ett sms som ser ut ungefär så här varje morgon: ”Godmorgon kära xx ❤️ Jag hoppas att du får en fin dag!” Sen brukar jag svara henne med ett hjärta ❤️ Och då får jag tillbaka ett sms med texten: ”Tack kära xx för hjärtat ❤️”
Vissa dagar det senaste halvåret har dessa morgon-sms från ex-svärmor varit min enda kontakt med omvärlden. Så de har verkligen varit betydelsefulla, och jag har tackat min ex-svärmor massor av gånger för att hon skickar dem. Jag vet att hon skickar liknande sms till sina barn och barnbarn också. Varje morgon tar hon sig en stund för att skicka iväg dessa sms. Älskade ex-svärmor ❤️
Angående resultat för de som söker hjälp så har jag tittat på de som sökt till studier på Alkoholhjälpen och Riddargatan 1. Det var i princip ingen skillnad på hur allvarliga problem de från de olika ställena hade då de anmälde sig. När vi följde upp deltagarna efter 3 och 6 månader, så hade ca 50% genomfört en signifikant förändring till mindre problem och 40 % hade lågrisk konsumtion. Ungefär 20% hade fortsatt svåra problem även efter uppföljning och av dem så hade några enstaka procent förvärrat sina problem. Vi håller på att analysera uppföljningar efter 1 och 2 år och lite preliminärt kan jag säga att siffrorna är ungefär desamma vid dessa tidpunkter. Det finns alltså goda själ att tro att det kommer gå bra om en söker stöd. Samtidigt så har många gjort flera försök att förändras, förändringen kommer inte automatiskt.
En av skillnaderna mot Annie Grace kan vara att vi har mätt problem och veckokonsumtion, snarare än helnykterhet. Vi vet inte hur många som varit helt nyktra i dessa studier. Däremot har jag tittat lite på de som registrerat ett mål då de använde programmet. Det gick bra för många av de som hade måttlighet som mål, samtidigt hade de som siktade på nykterhet lite lägre k0nsumtion vid uppföljningen är de som ville vara måttliga.
Det var ett litet smakprov. Men som du föreslog så ska jag försöka skriva en längre text om resultaten och läga upp på Alkoholhjälpen. Ni får så klart gärna fråga om ni undrar något.
@Magnus Det låter toppen! Generellt är det lättare ju tidigare i sin missbrukskarriär som man väljer att sluta.
Återkommande här på forumet verkar uppfattningen vara att man helst vill ”dricka normalt”. Det ville jag också hösten 2019, men det gick inte. Efter någon-några veckors uppehåll drack jag nästan ikapp, och det spårade alltid efter ett tag. Så ett totalstopp var enda lösningen.
Min upplevelse är att det är tusen gånger enklare att sluta helt, inte dricka en droppe, än att försöka ”dricka normalt”.
För mig är alkohol så här 2,5 år efter alkoholstoppet en ickefråga. Jag vill absolut inte dricka någon alkohol. För mig är det en frihet - och mitt liv har blivit mycket rikare. Jag har mer energi och driv - och alla känslor är mer innerliga, känns mer på djupet liksom.
@Magnus Det låter toppen! Generellt är det lättare ju tidigare i sin missbrukskarriär som man väljer att sluta.
Återkommande här på forumet verkar uppfattningen vara att man helst vill ”dricka normalt”. Det ville jag också hösten 2019, men det gick inte. Efter någon-några veckors uppehåll drack jag nästan ikapp, och det spårade alltid efter ett tag. Så ett totalstopp var enda lösningen.
Min upplevelse är att det är tusen gånger enklare att sluta helt, inte dricka en droppe, än att försöka ”dricka normalt”.
För mig är alkohol så här 2,5 år efter alkoholstoppet en ickefråga. Jag vill absolut inte dricka någon alkohol. För mig är det en frihet - och mitt liv har blivit mycket rikare. Jag har mer energi och driv - och alla känslor är mer innerliga, känns mer på djupet liksom.
@Andrahalvlek Jag tror att det är tre saker som du tar upp som är mycket viktiga för framgång. (Jag skriver tror för att det är baserat på erfarenhet snarare än på forskning än så länge.) Det första är att du provade igen, och baserat på vad du lärt dig och ändrade din metod (från måttlighet till nykterhet) då du märkte att den första strategin inte fungerade. Det andra är att du har kommit till ett läge där det är en "icke-fråga" dvs att du har ändrat dina vanor så att det ny normala beteendet är ett annat än tidigare. Det tredje är att du har upptäckt tydliga fördelar som är viktiga för dig.
Idag ska jag träffa en kompis som jag har lärt känna via kören. Vi har också suttit i hyresgästföreningens styrelse ihop. Vi ska träffas på en restaurang, direkt efter att hon har slutat jobba. Hon är liksom jag inflyttad till vår lilla stad, och hon har bott här ungefär lika länge som jag. Hon har dessutom precis nyligen flyttat hit sin gamla mamma från en annan ort. Kanske kan vi träffas alla fyra någon gång?
I våras varken sjöng jag med kören eller dansade linedance. Jag kunde förmå mig, trots att jag vet att det ger mig så mycket energi. Men nu har jag anmält mig och betalat avgiften till kören och terminsstart blir det den 29/9. Jag ska anmäla mig till höstens kurs i linedance också. Jag älskar att sjunga och dansa 🥰 Och nu mår jag tillräckligt bra för att faktiskt göra det också.
@Magnus Det ska bli intressant att få ta del av studien när den är klar. Jag ville bara passa på att poängtera att anledningen till att det ibland hänvisas till studier som pekar på att det kan vara svårt att förändra sina alkoholvanor knappast är för att man vill att andra ska tro att det är meningslöst att försöka. Snarare är det väl som en påminnelse om att man inte uppnår en förändring i en handvändning och att det gäller att man lägger ner mycket jobb själv för att kunna lyckas. Det här leder ju ofta tyvärr till en debatt om skuldbeläggande för att man skulle antyda om att det krävs hårt arbete så har den som inte lyckats lagt ner något särskilt arbete alls än så länge och så behöver det ju inte alls vara och det är ju inte det som är syftet. Till slut hamnar vi ju i ett läge där all form av faktisk hjälp är skuldbeläggande och vi blir istället till medberoende av varandra som bara ger varandra positiv förstärkning för våra misslyckanden.
Hur kommer det sig då att studier kan ge lite olika resultat? Dels har det ju att göra med utformningen av studien, framförallt med avseende på urvalet till deltagande men det finns såklart många andra faktorer som ger skillnad på resultat också. Om Sifo gör ett slumpmässigt urval av befolkningen och ringer runt jämfört med om Aftonbladet ställer en fråga på nätet om vilket parti som man ska rösta på så tror jag inte att jag behöver förklara varför Sifos undersökning nästan garanterat kommer att vara närmare det faktiskt stundande valresultatet. Det är ju framförallt så att ett ofrivilligt urval redan har gjorts är endast de som läser aftonbladet har sett undersökningen och när den är baserad på frivilligbasis att uppge vad man röstar på eller ej så kan man ju anta att den som är benägen att delta i undersökningar på frivilligbasis och samtidigt läser aftonbladet inte representerar genomsnittsvensken när det kommer till partitillhörighet.
Nu vet jag ju inte hur den forskning Annie Grace hänvisar till har gjorts eller hur den ni på AH gör är utformad. Det kan ju finnas skillnader både i hur man definierar alkohoholberoende och lyckade resultat samt hur de som deltar i studien är utvalda. Som ett exempel antar jag att AHs undersökning baserar på människor som på frivilligbasis gått med i AHs program och sedan också frivilligt valt att delta i studien? Observera att jag inte menar på att det gör att det är något fel på studien på grund av det, men det ger den ju såklart en begränsning i att den svarar kanske inte på den breda frågan hur svårt det är att bryta ett alkoholberoende utan i så fall hur svårt är det att bryta ett alkoholberoende för den som frivilligt gått med i ett program och valt att delta i en studie. Det här är ju en naturlig begränsning som mycket forskning påverkas av och den forskning Annie Grace hänvisar till dras säkert också med liknande begränsningar. När det kommer till forskning på människor på det här sätter är det ju ofta svårt att ha en kontrollgrupp t.ex. Det vore ju oetiskt att t.ex. förvägra en grupp att gå med i programmet här på AH, enkom för att jämföra med hur det går för de som går med jämfört med de som inte gör det. Som sagt, inte menat som kritik på studien som såklart är viktigt, men för att belysa de begränsningar som finns och som kan ge upphov till en variation mellan studier.
Till yttermera visso har vi ju den där gråzonen mellan det subjektiva och objektiva som jag har varit inne på i min tråd tidigare också. De flesta har ju ett bra grepp om skillnaden mellan subjektivt och objektivt. Att kaffe är svart är objektivt och att kaffe är gott är subjektivt. Men hur är det när man t.ex. påstår att kaffe är nyttigt? Är det objektivt eller subjektivt? Finns det en sanning här eller kan alla ha sin egen sanning? Fundera på det själv en stund innan du läser vidare så att du skaffar dig en egen bild innan du får höra min. Ställ dig frågan om det går att göra en studie som kan entydigt ge ett svar på om kaffe är nyttigt eller ej.
Har du skaffat dig en egen bild innan du läser vidare?
Jag tror att det är till din nytta om du funderar på det själv innan du läser vidare.
Kom igen nu.
Om man synar det så kommer man ganska snart fram till att här finns ju en komponent av båda. Vi kan såklart på många olika sätt kvantifiera kaffets effekt på vår kropp och det i sig är ju objektivt. Men hur vi definierar nyttigt beror ju på vad vi lägger in i begreppet. I begreppet "nyttigt" så bor det ju på något sätt en idé om huruvida något främjar vår hälsa eller ej. Men hur ska man mäta det? Det kan ju komma två olika studier, en som fastslår att kaffe är nyttigt och en som kommer fram till motsatsen genom att man valt olika parametrar. Nu hittar jag på här för jag känner inte till några studier om kaffe men man skulle kunna tänka sig att en studie hade följt en grupp som dricker en kopp kaffe varje morgon som efter en viss tid uppvisar på blodprover att det har haft en gynnsam effekt på blodfetter och därmed kan anses vara förebyggande mot hjärt och kärlsjukdomar. En annan studie skulle samtidigt kunna ha tittat på ett gäng som dricker sju koppar innan läggdags och där man sett att sömnen påverkat så att markörer för Alzheimer har stigit bland kaffedrickarna. Då har vi ändå inte tagit hänsyn till alla andra möjliga påverkande faktorer som om man väljer frivilliga som själv har valt att dricka kaffe, som då kanske i större utsträckning gör andra val som påverkar hälsan åt det ena eller andra håller, eller om man väljer en grupp människor som antingen får dricka kaffe, ett placebo eller inget kaffe beroende på vilken grupp de är med i.
Till sist får vi väl också fundera på i vilken mån forskningen i sig skulle kunna vara drabbat av bekräftelsejäv eller andra former av jäv. Har man redan ett svar på frågan t.ex. som man nu då drar igång med forskning på för att bekräfta t.ex. så kan man ju tänka sig att det jävet i sig påverkar så att man bland annat utformat parametrar på förhand och i efterhand grupperar data så att de ska passa med den bilden man redan har.
Tack @TappadIgen ❤️ Jag älskar ditt nördiga sätt att ta dig an svåra frågeställningar. Och du är helt galet pedagogisk, och det är en ren fröjd att läsa dina inlägg 🥰
Tack från mig med @tappasigen- Hoppas du är professor nånstans (inte bara här 😍)
Och kram till dig @andrahalvlek- du övar väl lite grekiska emellanåt? 🥰
@Andrahalvlek @Se klart Nu är ni lite väl frikostiga med superlativen. :) Men jag är tacksam att ni får ut något av mina funderingar. Jag är ju även tacksam för era funderingar också givetvis.
Min enda tanke från början var ju att förklara varför man kan se till viss del olika resultat från studier och poängtera att det ju inte finns någon illvilja i att dela med sig av studierna. I slutändan tror jag ändå att man från alla studier kan slå fast att man måste vara beredd att göra jobbet för att lyckas, men att det kan vara svårt ändå men såklart inte på något sätt omöjligt.
Gårdagens dejt med en körkompis gick galant. 3,5 timmar senare traskade jag hem till min tv igen. Jag drack tre alkoholfria öl och hon drack tre glas prosecco. Vi köpte till och med till varandra varsin omgång, och hon konstaterade bara ”du ska ha en alkoholfri Eriksberg, okej”. Inte ett enda ord ägnade vi åt att prata om mitt ickedrickande. Vi pratade hundratals (kanske tusentals ord till och med) om en hel massa annat istället. Vi pratade, pratade, pratade.
Jag har märkt att jag blir lika entusiastisk och uppspelt i sådana sammanhang som jag blev tidigare, när jag drack. Min upprymdhet berodde inte på alkoholen. Jag blev, och blir, upprymd och exalterad av att umgås med andra. Allt helst på tu man hand. Det spelar ingen roll vad jag har i glaset - jag älskar att tjöta med andra. Det ger mig energi som sjutton.
Men idag tar jag det lugnt. Jag ska diska och handla och åka och bada. Det får bli dagens grej.
Idag har jag tagit en höneblund på två timmar. Hurra, heja mig! Jag går ju upp klockan 6 varje morgon för att ta min antidepp-medicin. Det är viktigt att den tas samma tid, jag är väldigt känslig. Sen kan jag inte somna om, trots att jag är sjukskriven.
Men jag brukar bli trött och seg vid 12-tiden. Då brukar jag försöka somna lite, men det har tidigare varit lönlöst. Sömn är en ickehandling och det kräver att man slappnar av så pass mycket att man vågar släppa taget. Så inga höneblundar har det blivit på drygt ett halvår, under hela min sjukskrivning plus en tid innan dess. Jag som älskar mina höneblundar har verkligen sörjt dem 😢
Men idag lyckades jag slappna av tillräckligt. Hurra! Två timmar! Jag tar ju fortfarande propovan och zopiklon vid läggdags, det vågar jag inte sluta med än. Sömn är fan krångliga grejer när det krånglar. Vilken tur att jag inte blandar in alkohol i den soppan också.
Förr om åren tog jag gärna några glas vin för att just få sova. Inte bra. Man sover inte ordentligt, man söver snarare hjärnan med hjälp av alkoholen. Det funkar som en slags lättare narkos. Och är man nedsövd med narkos en längre tid, som vissa covid-patienter blev, så mår man riktigt dåligt psykiskt när man vaknar upp. Hjärnan har inte fått sin viktiga läkande vila, den har bara varit nedsövd.
Jag brukar tänka på Michael Jackson. När han skulle sätta upp sin sista show, för många herrans år sedan, så hade han en läkare hos sig hela tiden. Den läkaren sövde Michael med narkos varje kväll, för han kunde inte ”somna” annars. Det var det som hände, den läkaren gav Michael för mkt narkos på något sätt så han dog. Eller om det var någon annan typ av sömnmedel han fick intravenöst. Hjärtat stannade i alla fall, och jag tror att läkaren blev dömd för hans död.
@Andrahalvlek Grattis till höneblunden! Det båda verkligen gott att du kan slappna av så pass mycket och sova en stund. Det ger fin läkning😁. Ja, reagerade på att jag sov så pass mycket sämre när jag blev nykter än när jag drack, men precis som du säger så sker det noll återhämtning när man sover på alkohol. Det tog verkligen sin tid innan jag började sova bättre som nykter, men det var rätt lätt att stå ut för jag visste att hjärnan behöver återhämta sig och komma i balans igen efter mitt stora alkoholintag och det tar ju månader. Det som är så härligt nu är att hjärnan inte behöver kämpa med intaget av alkoholgiftet utan får vara ren från det och processa det den är till för ”nykter”.
Jag tänker fortfarande på torsdagskvällen med min kompis M. Hur hon helt naturligt köpte en alkoholfri öl till mig och ett glas prosecco till sig själv. Hur vi inte ens nämnde min alkoholfrihet, trots att jag promenerade till restaurangen och inte ens kunde ”skylla” på bilkörning. Vi snackade inte om det alls. Nada. Vi pratade om allt möjligt annat i 3,5 timme istället.
Jag minns en man för många herrans år sedan. Han var alltid festens medelpunkt, sjöng och skrålade. Gärna nubbevisor. En dag fick jag veta att han varit nykter i typ 30 år. Han hade vatten i nubbeglaset. Sådan ska jag bli! Fast jag sällan går på fester där det sjungs nubbevisor förstås. Det är ett gammalt kulturarv som kan förpassas i glömska tycker jag. Det legitimerar bara att folk ska hinka i sig starksprit.
@vår2022 Jag minns det som att jag var väldigt kvällstrött och morgonpigg som nykter. Tvärtemot vad jag var innan. Men det planade ut litegrann efter ett tag, tills jag blev sjuk för ett halvår sedan och sömnen ballade ur totalt. Det är först nu, sen antidepp-medicinen har börjat göra nytta, som jag kan känna mig lite trött. Både dagtid och när det är dags att sova. Innan har jag inte varit trött alls, jag har bara tagit insomningstablett på kvällen för att få sova några timmar. Trots att jag förstås egentligen har varit jättetrött så har jag inte känt mig trött, gäspat etc. Det är så skönt att det har vänt nu 🥰
Häromdagen gav jag min ex-svärmor en present. En present som satt långt inne. Strax innan jag blev nykter lät jag sy upp en påse. En påse som man ska stoppa en bag-in-box-påse i. Ett fint tyg, dragkedja och ett stort hål så att man kan hänga upp påsen på en krok. En fin vinpåse helt enkelt.
När jag äntligen fick vinpåsen, av en kompis som syr mycket som hobby, så hade jag bestämt mig för att bli nykter. Så påsen åkte in i garderoben och där har den legat sen dess. Häromdagen fick jag syn på den och tänkte att min ex-svärmor kan ju få den i present. Hon dricker ju vin.
Men samtidigt bär det mig emot att ge bort alkoholrelaterade presenter. Jag vägrar ge bort vinflaskor i present, eller ens ingå i en insamling till en spritflaska som ska ges bort till någon. Av princip ger jag inte bort alkohol i present. Punkt. Så vinpåsen var verkligen i gränslandet. Jag borde kanske slängt den istället?
Än mer övertygad om att det inte var en bra present blev jag när svärmor sa: ”Jag borde nog sluta dricka vin jag också”. Det tyder på att hon själv upplever att det blir lite för mycket vin för hennes del. Jag upplever det dock inte så, men jag är ju inte hemma hos henne om kvällarna. Som pensionär blir det ju dessutom fredag hela veckan på något sätt.
Ikväll hämtade jag yngsta dottern. Hon sover över hos mig, för första gången sen hon flyttade till LSS-boendet den 10 april i fjol. Tidigare har jag sovit över hos henne jättemycket, men nu har jag inte gjort det sen helgen fre-mån 20-23/1. Onsdag 25/1 blev jag sjukskriven. Vi har knappt träffats det senaste halvåret. Jag har inte orkat. Några få gånger har jag träffat henne ihop med andra, men vi har inte setts på tu man hand förrän för drygt tre veckor sedan. Då jag började må bättre.
Hon har inte vetat hur hon ska närma sig mig. Hon har märkt att något är väldigt fel, så hon har backat. Hon har saknat sin mamma oerhört mycket, och hon har samtidigt blivit supertajt med sin pappa. Hon har reagerat precis som små barn reagerar när den ena föräldern sviker, frivilligt eller ofrivilligt. I mitt fall verkligen ofrivilligt, men det har ju samtidigt inte gått att förklara för henne. Jag ser ju inte sjuk ut i hennes ögon. Inombords är hon ett litet barn, även om hennes kropp är 23 år.
Ikväll har vi först badat i en sjö. Det var 19 grader på land och 23 grader i sjön. Vi har haft lördagsmys med chips/cola för dottern och linschips/alkoholfri öl för mamman. Vi har tittat på Cmore - filmerna ”Sunes sommar” och ”Lotta flyttar hemifrån”. Gamla välkända godingar för oss båda.
Hon har kommenterat filmerna oavbrutet. Varje scen, varje replik. Hon beter sig som en sportkommentator på uppåttjack 🤣 Och jag vet att det betyder enormt mycket för henne att se film ihop med någon annan, så att hon kan just kommentera allt som händer. 99 av 100 gg tittar hon på filmer ensam, och då kommenterar hon inte. Att titta ihop med någon är lycka för henne 🥰
Nu ligger hon i sin gamla säng, i sitt gamla rum som nu är ommöblerat till kontor/gästrum. Hon verkar jättenöjd. Jag är supernöjd med kvällen 😍 En lördagkväll kan liksom inte bli bättre.
Å så fint inlägg AndraHalvlek! Kärleken till din dotter har alltid lyst igenom på ett sånt fint sätt i dina inlägg. Så skönt att du orkar vara en del av hennes liv igen.
Tack @majken_r och @sisyfos ❤️ Det var verkligen en magisk kväll. En sådan som seglar upp på min topp 10-lista över riktigt fina kvällar i livet. En kväll som följer med mig länge i minnet, en kväll som får mig att småle bara jag tänker på den. Länge.
@vår2022 Mmm, jag känner mig uppfylld av kärlek ❤️
Jag tänkte att det måste vara lite som med barnbarn. När man ”bara” har dem en kort stund kan man verkligen uppleva varje minut med dem på ett helt annat sätt. Man orkar liksom vara på deras nivå hela tiden, för man har inte en massa annat att göra. Man har avsatt den tiden för umgänge med just dem, och på deras nivå fullt ut. Så kändes det att umgås på tu man hand med min yngsta dotter i totalt 15 timmar, varav vi sov 8 timmar.
I eftermiddag skulle hon på teater med en kompis/granne och en ur personalen. En Astrid Lindgren-teater. Min dotter älskar teater - och Astrid Lindgren-teater älskar hon allra mest 🥰 Hon kollar massor på amatörfilmer från Astrid Lindgrens värld (ALV) på youtube, om och om igen. Vi brukar gå på alla sådana föreställningar som sätts upp i vår närhet.
Vi brukar även åka till ALV varje sommar och då hinner vi med 6-7 föreställningar på en heldag. Vi bara knallar på mellan olika scener hela dagen. I år har det dock inte blivit någon resa. Idag kom hon att tänka på det: ”Jag har inte varit där i år!” Jag fick svara henne att vi gör det nästa sommar. Hon överlever.
Imorgon börjar hennes dagliga verksamhet igen, och hon är taggad som sjutton. Hon har ju fyllt år under ledigheten, så de måste givetvis börja med att fira henne med tårta och ballonger. Bra start på första jobbdagen!
Kommande vecka har jag något roligt inplanerat varenda dag. Plus läkarbesök på fredag. Men allt är nedskrivet i min kalender, så det är bara att beta av en dag i taget. Och se till att jag får mycket vila innan och efter aktiviteterna. Dans, pausa, dansa, pausa. Jag lagade mat igår, så jag har fyra matlådor i kylen.
I eftermiddag ska jag hälsa på ex-svärisarna. Det blir först promenad och sen blir det säkert fika och lite mat också. Och mycket prat, prat, prat. Mysigt 🥰
Idag börjar min yngsta dotter på sin dagliga verksamhet igen. Skönt för henne att få tillbaka sina vanliga ruiner igen. Hon har ju saknat sina ”jobbarkompisar” och personalen också. Hon var väldigt taggad inför att börja ”jobba” igen efter fyra veckors semester. Alla behöver ett sammanhang. Där man är en del av en gemenskap.
Besöket hos ex-svärisarna igår var trevligt. Det blev ingen promenad, eftersom skur på skur satte stopp för det. Det blev istället yatzy, fika och mat. Jag tror att mina besök hos ex-svärisarna gör dem lika gott som det gör mig. Jag märker att ”farfar gubben”, som min yngsta dotter kallar honom, skiner upp. Han får delvis beklaga sig, men han anstränger sig också lite eftersom han vill tjöta en stund med mig åtminstone.
Jag brukar alltid få honom att prata gamla minnen också. Han har skrivit ett antal böcker om sin livsgärning, som egen företagare med flera olika företag. Han skriver om sin barndom på en stor gård också. Böckerna är på 70-80 sidor och rätt så amatörmässiga. De trycks upp på ett lokalt tryckeri och skänks till största delen till nära och kära. Böckerna blir väldigt fina minnen när han inte finns mer. Han fyller 84 år och den åldern har respekt med sig.
En del böcker lyckas han dock sälja till andra, bland annat en stor bok med fina färgbilder (tryckt i Estland) som summerar deras 36 år som ägare till ett stort dansställe. Den boken köper gärna gamla dansgäster. För ex-svärfar verkar det väldigt viktigt att summera sitt liv, och jag tänker att det håller hans hjärna igång. Det första pusslet (han fick två nya av mig förra veckan) är nästan färdiglagt.
Min ex-svärmor mår också bra av att tjöta. Hon har förvandlats till en sjuksköterska. Hon har alltid passat upp på sin man, men nu har det uppassandet nått helt nya nivåer. Men hon vill absolut inte ha hemtjänst ”springande hemma”, så då får hon ta hand om honom. Hon är sex år yngre än honom och i väldigt god form för sin ålder, smärt och rörlig. Varje vecka sätter hon på honom morfinplåster mot smärtorna, och andra mediciner får han i apo-dos, som hon hämtar ut på apoteket varje vecka.
Och hon behöver liksom ha någon att beklaga sig för, att någon lyssnar. Och hon lyssnar på mig också. Jag är så oerhört tacksam för den relationen jag har till mina ex-svärisar. Jag blev ihop med deras äldsta son när jag var 20 år, så vi har en lång relation att falla tillbaka på. En riktigt god relation dessutom.
Min ex-svärmor har i mångt och mycket varit den mamma som min mamma inte kunde vara, eftersom min mamma bodde 30 mil ifrån mig när jag var 20-46 år. Min ex-svärmor stod pall när det blåste, och hon ryckte handgripligen in och tog hand om mina barn och mitt hem när jag inte orkade stå på benen. (Även om barnens pappa tog hand om barn och hem också förstås.)
Fortfarande har hon en kanonrelation till alla sina barnbarn. Min yngsta dotter träffar hon varje vecka. De andra tre barnbarnen bor långt bort, men hon pratar med dem i telefon varje vecka och de hälsar på sina farföräldrar flera gånger om året.
Kan jag ”betala tillbaka” litegrann genom att lyssna på henne nu så gör jag det med kärlek och värme. Jag får så mycket värmande kramar och tröstande ord tillbaka. Det är verkligen en vinn-vinn-situation på alla sätt. Och det är med gamla människor som med små barn - det krävs kontinuitet för att uppnå kvalitet. Igår sa min ex-svärfar: ”Du är välkommen hit när som helst.”
Idag ska jag vårda en annan relation. Jag ska träffa min gamla chef, och jag ska resa iväg några mil för att träffa henne. Min ex-chef jobbade på vårt företag i 16 år. De tio sista åren jobbade vi väldigt tajt ihop - hon som högste chef och jag som personalansvarig. Hon stöttade mig även enormt mycket under min första sjukskrivning för utmattningsdepression år 2007. Hon var en kanonchef helt enkelt - och jag saknar henne massor.
När hon slutade jobba hos oss för sex år sedan sa jag till henne: ”Nu när du inte är min chef längre så kan vi bli kompisar.” Och hon blev så glad 🥰 Hon var en chef med mycket integritet. Hon var personlig, men aldrig privat. Efter det har vi träffats en-två gånger per år, förutom under corona-åren eftersom hennes man har väldigt dåligt immunförsvar så då isolerade de sig i princip.
Vi brukar ta initiativ till varsin dejt varje vår och höst, förutom i våras då eftersom jag var sjuk. Men nu är det dags igen och jag reser till hennes hemstad, som ligger lite norrut från mig. Det ska bli så kul att träffas - vi känner ju varandra väldigt väl och det brukar alltid bli en massa jobbsnack också.
Hon vill alltid höra det senaste skvallret, men det kan jag ju inte bidra med idag eftersom jag inte har hört något skvaller. Jag har ingen aning om hur de andra har det på jobbet. Jag bryr mig inte speciellt mycket heller. Jag är bara helt fokuserad på att själv komma tilllbaka till jobbet på ett hållbart sätt. Så småningom.
Från och med september börjar jag jobba 25 procent, och sen får vi se hur snabbt jag kan utöka tiden. Huvudsaken är att det känns bra hela tiden, eller åtminstone okej. Jag är medveten om att jag behöver testa mina gränser hela tiden. Och det lär inte finnas kraft och energi till allt för många kompisdejter. Men några tänker jag dock få till - jag behöver mina kompisar SÅ mycket.
Jag höll ju på att glömma, men blev påmind av min vän @TappadIgen. Jag firar 30 nyktra månader idag, tjoho! Hela 2,5 år har jag varit nykter, hurra 🥳🥳🥳🥳
Och det tillhör de allra bästa besluten som jag har tagit i mitt liv.
@Andrahalvlek Grattis till 2,5 år nykter!🥳🥳🥳! Så fantastiskt bra gjort och du är en förebild för oss andra här. Att du dessutom inte drack under din tuffa period som du gått igenom, visar att du är bergfast i din nykterhet. Ingen alkoholdjävul har hos dig att göra💪❤️
@Andrahalvlek 🥳🥳🥳🥳 till 30 månader tillika 2,5 år av frihet! Du är en förebild på alla sätt och jag skriver det igen - din nykterhetsresa med all fakta och tips skulle göra sig i bokform! Hoppas du haft och har en underbar dag och att du firat dig själv🎉! ❤️
Tack @Ny dag ❤️ Jag umgås med tanken om bokform skulle passa 🤔 Man kan ju börja med att kopiera ner all text - och sen får texten tvättas rejält. Jag babblar ju om så mkt annat - om jobb och kollegor och barn och släktingar. Merparten av det måste bort. Jag fortsätter umgås med tanken!
Det finns en bok på engelska med en kvinna som slutade dricka, där hennes blogg är själva handlingen, plus hennes läsares reaktioner. Minns inte namnet nu.
Grattis min fina kompis och vän, går inte att nog uttrycka hur mycket du betytt för mig (och många andra) Nu kör vi ju bara på, och jag måste som vanligt instämma i vad @torn säger- det blir faktiskt bara bättre - och bättre. Jag tycker att något ”nytt” hände efter 2,5 år. Något lättade. Order frihet blev centralt. Det är så coolt att få fortsätta växa- och att göra det ihop är en ynnest. Största kramen 🤗 💞🌸☀️✨🍀
Tack @Se klart ❤️ Jag känner verkligen numer ett helt annat lugn i mitt beslut. Det finns inte längre någon oro över att jag plötsligt skulle få för mig att börja dricka igen. Det finns heller ingen oro över vad andra ska tycka. Undrar någon så svarar jag att jag helt har slutat dricka alkohol. Punkt. Vill de fortsätta diskussionen så tar jag den gladeligen, men jag kan lika gärna låta det bero. Jag ser bara till att få något gott alkoholfritt istället. Punkt.
Idag vill jag helst fylla mitt inlägg med fina bilder på min yngsta dotter och en jättevacker grå storpudel som vi har hälsat på i eftermiddag. Han var så vacker att jag nästan smälte 🥰
Storpudeln T vägde 28 kg. Min älskade pudelpojke vägde 7 kg. Det är stor skillnad på mellan- och storpudel. Men psyket är likadant. Stabil, mycket integritet, studsig, pigg och glad, otroligt läraktig, nyfiken, struntar i andra hundar osv.
Den här storpudeln har dessutom fått högsta betyg på ett skott- och skrämseltest. Cool som bara den. I Tyskland används storpudel som polishund. Min pudelälskling var väldigt ängslig och skott- och åskrädd 😢
Jag är sugen på en storpudelvalp 🥰 Jag umgås med tanken. Har gått med i en FB-grupp för den kennel där T kommer ifrån. Inte skynda, bara umgås med tanken och möjligen planera för framtiden.
Först och främst - var ska jag bo? Det är avgörande om jag ska lyckas hitta en dagmatte/husse. Och det vill jag ha, så han/hon har sällskap dagtid när jag jobbar.
😉@Andrahalvlek ! Jag tänker också lite på hundar. Vår labbe Zoja dog för drygt år sen . Roar mig också med fb-grupp vi som älskar labradorer. Underbart m alla valpar. Men försöker påminna mig om att jag nog tänkte aldrig mer. För bundet, för mycket lunka runt när man inte är så sugen. Så det blir nog inget här! Men följer din plan m intresse.
@Geggan Men hundar ger ju så mycket kärlek ❤️ Mina fyra år med älskade pudelpojken var ljuvliga. Så gränslös och villkorslös kärlek har jag nog aldrig tidigare eller senare upplevt. Jag vill uppleva det igen. Att hunden dör efter ett antal år får jag ta. Det jobbiga uppvägs av varje dag man får ihop.
Idag ska jag träffa läkaren M. Det blir sista gången innan avstämningsmötet med FK och arbetsgivaren den 23/8. Vi får snacka ihop oss helt enkelt. Jag vet precis hur jag vill lägga upp mitt arbete på 25 procent. Jag tänker jobba kl 13-15 varje dag och göra en specifik sak, som är precis lagom för två timmars jobb. Och jag tar för givet att arbetsgivaren i princip bara tackar och tar emot.
Nu gäller det att få med FK på planen också. Läkaren M sa att om man ger dem en plan för återgång i arbete så håller de sig lugna och fina. Vi får hoppas att han har rätt. Efter september har jag ingen plan alls. Jag har ingen aning om hur snabbt det känns okej att utöka till 50 procent. FK kräver kanske en fortsatt plan för okt-dec på sittande möte? Vi får ta det då helt enkelt, jag kan inte oroa mig för det nu. Jag vet inte alls hur jag reagerar när jag börjar jobba.
Något som dock har funkat alldeles utmärkt hittills är de veckovisa dejter som jag har haft med yngsta dottern, ex-svärisarna, min mamma och olika vänner. Idag kl 12, efter läkarbesöket, ska jag promenera iväg och luncha med min mamma. Hon ville även gå ner till stan först och handla en grej.
Igår träffade jag en kollega, som också har potential att bli en god vän. Vi har träffats ytterst få gånger på fritiden, men vi har upptäckt att vi har stor samsyn både vad det gäller vår verksamhet och våra jobbkollegor, så samtalen är mycket givande.
Vi är dessutom mellanchefer båda två och det är lite speciellt. Man får protestera så mycket man kan och vill i slutna rum med bara chefskollegor, men så fort du går ut på ”golvet” så måste du sätta på dig fasaden. Inte visa utåt hur du egentligen tyckte i vissa frågor, och absolut inte snacka skit om beslut som tagits av ledningen, även om du personligen inte tror på idén.
Att göra så sliter oerhört, man känner sig liksom sliten mitt itu. Men har man protesterat och fått alla, inklusive chefen, emot sig så är det bara att gilla läget. Man har gjort så gott man kan. Jag och kollegan L kan dock stötta och peppa varandra, och vi kan göra gemensam sak i våra protester. Det gör större verkan då.
Jag är mer den som går i taket på ledningsgrupperna, som bråkar och för liv för det jag tror på. Hon är mer tyst och vill nog verka lite mer i det tysta, trots att hon normalt är väldigt högljudd. Kan jag få henne att högljutt bråka med chefen också så är mycket vunnet 🤣 Hon kom in som mellanchef för bara några år sedan, så jag tror att hon känt sig lite obekväm i rollen och inte riktigt har vetat om sitt mandat.
Jag har varit mellanchef längre och har tagit många strider med min chef när jag har tyckt att hon tänkt fel, eller inte har tänkt hela vägen. Jag är övertygad om att min chef inte är betjänt av att ha ja-sägare omkring sig. Hon behöver folk som säger ”stopp stanna, hur tänker du nu?” I slutna rum.
Enda nackdelen med gårdagens dejt var att vi satt på stranden kl 13-17. Det blåste och vi hade mycket att prata om. Jag märkte inte att solen tog som sjutton. Jag äger inte ens en solkräm, jag brukar inte vara på stranden mer än max två timmar. Nu blev det fyra timmar. Jag ser ut som en nykokt kräfta. När jag träffar läkaren idag så ser han att jag mår mycket bättre i alla fall 🤣
Igår var jag så trött att jag inte orkade skriva här. Helt slut på kvällen. Då hade jag träffat läkaren kl 10, åkt en snabbis till ÖoB, och sen lunchat med min mamma kl 12-15. Tröttsamma grejer tydligen. Å andra sidan var det fredag igår, och jag har gjort någon grej varje dag den här veckan. Så det var nog inte konstigt att jag var trött.
Jag hade dessutom en fruktansvärd värk i hela kroppen. Trots att det mest betungande var långsamma promenader med min mamma igår. Knappast läge för träningsvärk. En vän frågade hur jag satt på stranden häromdagen, och jag satt i en brassestol. Inte jättebekvämt, och jag spände mig kanske en del. Så jag skulle få träningsvärk av att sitta i en solstol? Då är man dåligt tränad 🤣
Jag måste komma igång med träningen. Funderar på att gympa ihop med Sofia på svtplay. På måndag får det bli. Direkt efter frukosten. När jag börjar jobba sen i september så ska jag jobba kl 13-15, så även då kan jag få till morgongympa tänker jag. En dag i taget - på måndag blir det gympa med Sofia direkt efter frukosten, 2 x 20 min blir nog lagom.
Angående läkarbesöket igår så kändes det jättebra. Vi hade ett jättebra samtal. Jag väckte frågan förra gången om jag ev hade diabetes, pga domningar i fötter och händer. Men mitt blodsocker såg bra ut, jag har ingen diabetes. Domningarna har blivit bättre, och jag hoppas att det fortsätter så. Hjärnan skickar liksom inte nervsignaler som den ska - det pirrar och bränner, och fötter och händer liksom somnar.
Jag har också väckt frågan om bipolaritet eftersom jag till min natur är väldigt energisk, pigg, positiv och lösningsfokuserad - och sen hamnar jag i dessa svarta hål emellanåt. Läkaren tyckte inte att bipolaritet behövde utredas enbart för sakens skull. Han sa att det jag beskrev snarare är min personlighet. Litium används i första hand för att stabilisera maniska skov, men jag gör inte helt tokiga grejer. Jag sover som jag ska och sköter ekonomi och annat.
Läkaren trodde mer på dystymi, en kronisk depression, som jag har underliggande (ärvd sårbarhet från pappas sida) och därför behöver medicinera för det livslångt. Möjligen trodde han på cyklotymi, som är en slags bipolär light, med humörsvängningar. Men om jag mår bra på Duloxetine framöver så behöver jag inte utredas mer för bipolaritet eller få litium. Läkaren sa att litium kan ge rätt svåra biverkningar på sköldkörteln och levern bland annat.
Vi pratade också om vad vi ska säga på avstämningsmötet med FK och arbetsgivaren den 23/8. Jag tänker säga att jag vill jobba kl 13-15 och göra en specifikt avskild arbetsuppgift under september. Inget mer. Möjligen något specifikt ytterligare, men inte den första veckan. Och första arbetsdagen ska jag enbart installera mig på min gamla arbetsplats, få igång dator, logga in i alla system och rensa mail. Läkaren tyckte att det lät som en bra plan.
Sen är ju frågan hur lång tid det behöver ta till nästa nivå. Jag kan tänka mig att vara fortsatt sjukskriven 75 procent även under oktober men att prova att jobba 4 tim/dag när jag känner att det funkar. Jag ska ta upp frågan på mötet den 23/8. I så fall jobbar jag kl 13-17, 4 timmar/dag.
Jag vet ju inte alls hur lång tid det tar att komma upp i 100 procent. Min upplevelse är dock att det tar längre tid ju äldre jag blir. Jag har ju gjort den här rehabresan när jag var 36 år, 47 år och nu då 53 år. Jag märker tex att jag behöver längre tid för att lära mig saker nu efter att jag har passerat 50-strecket.
För mig är det glasklart att jag i första hand ska göra saker som jag behärskar och att det ska vara väldigt tydligt vad jag ska göra. Specifika arbetsuppgifter. Jag måste ju bygga upp min självtillit och självkänsla på nytt liksom. Jag måste göra saker jag fixar. Jag har ju suttit på arbetsgivarsidan några gånger då medarbetare har rehabiliterats tillbaka i arbete - och det är faktiskt en fördel nu när jag sitter på andra sidan.
Vad det gäller medicinen ska jag fortsätta som nu. Jag ska däremot skippa 1/2 tablett propovan respektive 1 zopiklon varannan dag. Just zopiklon tror jag att jag är känslomässigt beroende av. Jag vet ju att jag somnar när jag har tagit den. Konstigt nog verkar den verka fortfarande, efter 6 månaders användning. Så brukar det inte vara, men läkaren sa att det visst kan vara så att tabletten fortfarande hjälper mig. Det är så himla individuellt.
Jag har fortsatt pressa tillbaka min sovtid. Två kvällar i rad har jag lagt mig kl 22.30 och somnat cirka kl 23. Sen har jag vaknat av larmet kl 06, för att ta min morgonmedicin. Två-tre toabesök har det blivit på natten, man jag har snabbt somnat om. Det går åt rätt håll. Och jag följer samma rutiner på helgerna. Nu gäller det att sätta sömnrutinen, och då kan man inte labba med klockslag hit och dit olika dagar.
Jag känner mig glad, sedd och lyssnad på 🥰 Det känns så himla tydligt att läkaren är på min sida. Jag känner mig inte ett dugg orolig inför avstämningsmötet den 23/8. Jag och läkaren ska sitta i ett konferensrum på dagpsykiatrin och FK och min chef får koppla upp sig på Skype eller Zoom.
@Andrahalvlek Låter som en bra plan och ett fint bemötande med en bra läkare. Det viktigaste är väl att ta det lugnt i att komma tillbaka, känna efter hur du mår och hur det går. Du verkar ha bra kontroll på det och vet med dig själv att du kan bli så engagerad😁. Kan känna igen mig i det.
@majken_r Ja, det är verkligen en gåva att jag har fått komma till en mycket erfaren psykiatriker. Jag ska hålla i honom hårt! Jag är en sådan person som behöver ”tänka högt” och bollplanka olika saker, och han är perfekt för det ändamålet. Han bekräftar mig - och han vidgar mina vyer, lär mig nya saker.
@Andrahalvlek vad glad jag blir för din skull att du hittat en bra psykiatriker. Jag har äntligen fått remiss till en (har mardrömsproblematik sedan barndomen som aldrig slutar och ingen har lyckats behandla) psykiatriker nu och jag är så hoppfull! Ta hand om dig!
Skönt att höra @andrahalvlek och det är bra att slippa ytterligare utredningar men fra a litium som jag tror är tuff- men såklart hjälpsam om så behövs.
Jag har tagit en halv zopiklon/imovane till natten i åratal- och hjälper fortfarande, i undantagsfall tar jag en hel- alltså om jag måste lägga mig tidigt för att jag ska upp väldigt tidigt.
Så där har jag ingen beroende-problematik med ökad tolerans etc
Men jag tror också att de funkar psykologiskt, jag blir trygg-sömnig av den rätt äckliga bismaken- signalerar till hjärnan att det är dags att sova.
Men jag kan ju också somna på egen hand- tupplurar och liknande kräver ju ingen medicin 🤔 klurigt detta- men jag har noll inspiration till sömnskola etc- jag vill bara ta min halva lilla tablett- och sova.
I våras testade jag tusen andra varianter, många gjorde mig dödstrött och ”bakis”. Efter dialog med läkaren så kör vi på med imovanen ett tag. Skönt för nu.
Jag har själv haft många ”fall” där medarbetare blivit sjukskrivna pga stress (två under min egen tid som chef, men har också ärvt flera ärenden)
I båda fallen som jag följde nära var jobbet en del- och livet en del (tex diagnos för annan sjukdom, skilsmässa)
Erfarenheten är entydigt så att hellre långsamt än snabbt tillbaka- jag har ofta bromsat medarbetare som börjar känns sig friska och vill växla upp. De känner att det är bra i stunden- men blir inte bra på sikt. Jag brukar säga att de ska hålla länge- då måste återgången ta tid. Bättre än att upprepa långa sjukskrivningar.
Sedan är det föränderliga arbetslivet olika svårt för olika personer- och framförallt- i olika faser i livet! Det måste räknas in när det kommer till förväntningar och hur/på vilket sätt utveckling ska ske på jobbet.
Ha sn lugn och skön kväll och köp solskydd imorgon! Kram 🥰
Tack @Se klart för dina reflektioner ❤️ Jag tror också att det måste få ta tid.
FK kommer nog att bråka när det närmar sig ett år (25/1), men i så fall går jag ner i sysselsättningsgrad tills jag känner mig helt okej.
Jag minns förra gången (2018) allt för väl. Sista steget från 75 till 100 var jag inte redo för efter ett år. Klockan 15 checkade min hjärna ut. Så jag gick ner i tid ytterligare ett halvår.
Viktigast är att vi får behålla vikarie, så att min kollega inte behöver stressa ihjäl sig. Jag kommer att lyssna på min kropp.
Vi är summan av våra liv och i mitt fall var det helt nya arbetsuppgifter, hemifrånarbete under corona som jag vantrivdes med, delvis helt ny arbetsplats på annan ort vissa dagar i veckan, oron för att bli coronasjuk, oro för dotterns höga feber, stress och som lök på laxen: utebliven antidepp. Rätt självklart egentligen att det gick som det gick.
Så fint det går bra för dig med måendet. Härligt!🙂
Har en bok som heter Njutningsparadoxen. Skriven av Maggan Hägglund. Hon skriver i den att det går bra för de flesta att få ordning på sina liv och alkoholkonsumtionen. Hon hänvisar till en stor amerikansk undersökning (Dawson 2005) där det var 75% som kunde sluta eller dricka mindre och var inte längre tungt beroende.
Vore intressant att få svenska fakta i detta🤔
@Andrahalvlek Tack för kommentar i min tråd! Jag tittar in eftersom jag reagerade på det du sa om värk i hela kroppen. Min erfarenhet: När det var som värst för mig i utmattningen hade jag en obestämd värk i hela kroppen. Kändes som träningsvärk light, fast jobbig för den fanns liksom överallt. Jag fick tips från vården om att träna, stretcha och allt möjligt. Inget av det hjälpte förstås. Nu vet jag - helt säkert - att i mitt fall handlade värken om att det var kroppens sätt att säga till mig att jag inte var redo och att det blivit för mycket nu. Innan jag sjukskrev mig hade jag under en period (före "värken i hela kroppen") extremt ont i hålfoten. Kunde inte gå 200 m ens. För en tid sedan var det mkt på jobbet och jag fick ont i hålfoten. Jag packade faktiskt ihop direkt och gick hem med fokus vila. Två dagar senare var värken borta och jag kunde jobba igen. Vill bara skicka med detta som en tanke nu när du planerar börja arbeta 25%.
Imovane tog jag också under lång tid. Hade heller inga problem med beroende eller att jag inte kunde sova utan dem sedan när jag var redo. 1/2-1 tablett tror jag inte har någon betydelse för de flesta. Nu är det år sedan jag behövde dem.
Kram!
@Charlie70 Tack för dina reflektioner! Jag har faktiskt galet ont i mina fötter, allra helst efter jag har legat ner en stund och ska börja gå igen. Jag vet inte om jag är svullen i kroppen eller om jag har en lågggradig inflammation i kroppen. Men att värken kommer just när jag har hållit igång lite väl mycket verkar onekligen vara ett tecken att ta på allvar.
Jag försöker införa mina antiinflammatoriska matvanor igen, undvika snabba kolhydrater osv. Men det är svårt. Jag gick ju ner 15 kg de första två månaderna i depressionen. Kunde inte äta någonting. Alla de kilona plus några till har jag gått upp igen, delvis pga antideppmedicinen men också för att aptiten blivit mycket bättre. Suget efter snabba kolhydrater är enormt och tröskeln är så jävla låg. Suck. Inte konstigt att min kropp är plågad och värker.
Kl 8.30 idag satt jag i en brassestol och väntade på att få se hunduppvisning. På en söndag. Det har aldrig hänt i mitt förra liv. Vid elvatiden gick jag hem. Då hade brassestolen gått sönder och solen gassade.
Kommande vecka har jag saker inplanerade mån-tor. Fre-sön är helt rena, än så länge. Jag ska bland annat få massage (äntligen), klippa håret (äntligen) och lämna in bilen på verkstad (verkligen på tiden). Framrutan ska även bytas pga två stenskott. Tre surdegar minst sagt.
Jag har bestämt mig för att släppa fram mitt gråa hår. Jag är grå i hela hårbotten nu, innan var jag endast grå på hjässan. Frissan ska få klippa rätt kort och göra ljusare slingor. Bleka bort det rödbruna om det går. Hon är förberedd på uppdraget, har skickat henne lite bilder. Vi har pratat om det ett tag, att det snart kanske är dags.
Klippa lugg blir det också, jag är så jävla trött på tofsen för att få bort håret från ansiktet. Lugg döljer bekymmersrynkorna, men i övrigt vill jag faktiskt omfamna att jag har blivit äldre.
Jättemånga i min omgivning har växlat om från färgat hår till naturligt grått de senaste åren. Aldrig har grått varit mer hippt, som min frissa uttryckte det. Det ska bli spännande att se resultatet när det är klart, för det tar ju något år eller två att låta allt hår växa ut.
Jag tänker mig en page på halva halsen ungefär, nu går mitt hår nedanför axlarna. Men kvaliteten på håret är urusel efter det senaste halvårets depression och kassa mathållning. Och hår är bara hår, det växer alltid ut igen.
Nähä, någon gympa med SVT-Sofia blev det inte igår. Varför inte? ”Efter frukost” är nog inte tillräckligt konkret. Min nya vana är att dricka tre koppar kaffe i sängen, medan jag surfar runt. Sen går jag upp och äter frukost, och det blir allt mellan kl 8 och kl 10, beroende på vad jag ska göra. Idag ska jag till massören och påklädning anbefalles kl 10.15. Pip. Att knö in gympa däremellan känns stressigt, trots att klockan bara är 7 nu.
Just nu lever jag mitt liv efter listor och ”fasta” tider. Mitt mobilalarm ringer 06.00 för morgonmedicin, kl 20.30 för kvällssmoothie (viktig), kl 21.00 för att ta kvällsmedicin, och kl 22.00 för att gå och lägga mig. Däremellan ställer jag tillfälliga larm för allt möjligt som jag behöver komma ihåg just för dagen. Jag behöver nog en fast tid för just gympan, får klura på den lite till känner jag 🤔
Jag behöver komma igång med mina morgon-, lunch- och eftermiddagspromenader också. Som jag var så duktig med i vintras. Hela hösten och vintern, i ösregn och snöstorm (nja), knatade jag ihop mina 12.000 steg. Nu vill jag knappt kolla hur många steg jag får ihop på en dag. Inte många tyvärr, så mycket vet jag.
Samtidigt tänker jag att jag inte vill ställa för stora krav på mig själv. Jag har relativt nyligen gått från total tristess och sysslolöshet till att ungefär en gång per dag träffa folk och umgås några timmar. Det är fan bra nog, just nu. Jag behöver vara snällare mot mig själv. Gympa och promenader ska jag få till i min vardag, men kanske inte just nu.
Att bara vara och må helt okej är fan viktigt för mig just nu. Att salta det med dåligt samvete för att jag inte kommer igång med träningen är inte schysst. Jag vet ju att lusten är en förbannat bra drivkraft. Jag kommer att ha lust att röra på mig mer när hösten gör entré. Jag är en typisk skolårsmänniska, för mig är det alltid väldigt tydligt nystart i samband med skolstart. (Skolan började igår, eller?)
Jag tar en kopp kaffe till, min andra kopp idag. Jag har sovit sju timmar i natt och tror att jag drömde om åskoväder, men det var nog ingen dröm ändå eftersom vänner la upp åskovädersbilder på fejjan i morse och jag ser ju att vi har drabbats i min landsände. Skönt, då fick vi lite efterlängtat regn.
@Andrahalvlek Just det där att röra på sig, att komma igång och få det till en vana tar lite emot för mig även fast jag vill. Du har präntat att in i mig att det viktigaste är att vara nykter och det tänker jag fortsätta med! Det näst viktigaste är att börja röra på mig för ökat välbefinnande. Idag tog jag cykeln 🚴♀️ för att handla istället för bilen som jag brukar, igår tog jag cykeln till det kommunala färdmedlet när jag skulle till läkaren (undvek på så sätt ett byte).
Du gör allt så rätt och genomtänkt så jag tänker att det kommer att lösa sig. Tycker du ska ge dig själv en stor klapp på axeln istället, du har ju precis börjat må bra igen. ❤️
Tack @Ny dag ❤️ Vi får kämpa ihop med att få fart på våra kroppar! Bra gjort att ta cykeln! Jag gympade faktiskt med SVT-Sofia idag, men det berättar jag mer om imorgon.
Jag gillar Sofia i Gympa med Sofia.
Jag och resten av Sverige:-)
Även jag behöver röra på mig mer ( och gå ner i vikt😳…höll min vikt väldigt många år men pandemi och högt alkoholintag var inte en bra kombo ). Men just nu låter jag de tankarna vara. Är tacksam över att min kropp trots allt fungerar så pass bra fast jag misskött den så. Nu ska jag bli stabilt nykter och resten får komma sedan. Tycker att det där med att invänta lusten …låter bra. Och fint att du är på banan igen Andrahalvlek. Du har ju gått igenom en riktig pärs - även fast jag bara läste och inte skrev här så funderade jag flera gånger på hur du hade det ..under den period som du var borta från forumet. Glad när elefanten dök upp igen.
Tack @Kaveldun ❤️ Det var ett svintufft halvår. Att jag fick en medicin som funkade så bra för mig känns nästan som magi. Men jag får hålla mig i strama tyglar, så jag inte går för fort fram.
Jag har återigen börjat lyssna på James Clears bok ”1%-metoden - små förändringar, stora resultat”. Jag har lyssnat på den två gånger tidigare, men den behöver man lyssna på många gånger. Alltid lär man sig några nya saker.
När jag kom igång med mina dagliga promenader morgon, lunch och middag i höstas-vintras så gjorde jag det genom att stapla en ny vana på en annan vana - ett tips från boken! När jag gick upp på morgonen promenerade jag, strax innan jag skulle äta lunch promenerade jag, och direkt när jag kom hem från jobbet promenerade jag. Den vanan satte sig verkligen.
Nu vill jag börja med daglig hemmagympa, för att få igång rörlighet och styrka. Jag har på svtplay hittat ”hemmagympa med Sofia”. Att alltid låta en gympamatta ligga på golvet framför tv:n gör det lättare att komma igång, och jag påminns varje gång jag ser mattan.
Problemet med att tänka att jag ska gympa direkt efter frukost är att min frukost brukar bli lite olika tider, beroende på vad jag ska göra under dagen. Istället tänkte jag att jag ställer larm i mobilen när det är dags att gympa, precis som jag har gjort med sovtiderna. (Jag har pressat tillbaka min läggtid från 01 till 22 med en halvtimme i taget. Larmet i mobilen ringer kl 21, då jag ska ta propovan, och kl 22 då jag ska ta zopiklon och sen gå och lägga mig direkt. Larmet ringer även kl 20.30 då jag ska göra mig en smoothie.)
Så nu ringer mobillarmet även kl 9.30 då jag ska gympa med SVT-Sofia. Varje dag, ett program är 20 min. Genom att göra det varje dag är det lättare att etablera vanan. Och jag kan själv välja om jag vill äta frukost innan eller efter gympan. Oftast gör jag inget speciellt på fm, jag slappar mest från kl 06, då mobillarmet går för att det är dags för medicin. Oftast är jag pigg då och behöver inte sova mer. Så det blir kaffe i sängen och slösurfande mest hela förmiddagen.
De flesta aktiviteter som jag själv planerar in är från kl 12 och framåt. Ibland har jag läkarbesök kl 10. När jag börjar jobba tänker jag börja jobba kl 13-15. När jag utökar tiden kommer jag att jobba kl 13-17, eftersom det är på eftermiddagen det är mest att göra helt enkelt.
Så mina lugna förmiddagar kommer sannolikt att bestå mer eller mindre hela hösten. Så det finns ett bra tillfälle att göra gympa på fm. Kl 9.30 går larmet för att det är dags för gympa, varje dag. Nu fan ska jag sätta den här vanan! Varken väder eller vind kan hindra mig.
Jag började med det programmet som heter ”Hemmagympa med Sofia - rörlighet/kondition/styrka”. Riktigt bra övningar, precis vad jag behövde för mina axlar, rygg och nacke. Jag ska köra samma program några gånger, och sen ska jag kolla runt bland alla avsnitten på svtplay och se vilka andra program jag vill göra. Fokus blir på rörlighet och styrka, jag behöver verkligen jobba på det.
Idag ska jag lämna min bil på verkstad kl 07. Sen kommer områdets vaktmästare kl 08. Jag har felanmält några saker i lägenheten som har varit trasiga i flera månader, och nu ska de åtgärdas. Två surdegar till tar jag hand om idag alltså. Skönt.
Kl 12 ska jag promenera med min mamma till stan och luncha på ett kafé. Igår var jag hos frissan och ljusade ner mitt hår rejält. Frissan satte en massa ljusa slingor i mitt tidigare brunfärgade hår. Jag vill ju släppa fram mitt gråa hår och därför krävdes en nerljusning.
Resultatet blev förbluffande bra. Så här ljus har jag inte varit sen 20-årsåldern. Upp till 22-23 års ålder lyckades jag vara blond med hjälp av ljusa slingor. Men då var jag så mörk att jag övergick till brun hårfärg istället. Nu ska jag med hjälp av de ljusa slingorna låta mitt gråa hår växa ut. Min mammas reaktion idag blir rolig att se. Själv hoppar jag till varje gång jag ser mig i spegeln 🤣
PS. Mina ambitioner är väldigt lågt satta. I princip behöver jag bara titta på SVT-Sofia när hon gympar. Jag gör endast de rörelser jag har lust att göra nu i början, men redan igår gjorde jag 3/4 av programmet. Rörelserna var enkla att utföra - och roliga att göra. Sofia var väldigt trevlig dessutom. Hon hade en positiv energi och tillåtande attityd.
Tack @Andrahalvlek för funderingar runt Sofia och nya vanor! Jag har liksom gett upp många gånger men ska ge det ny chans. Att lyckas få bra balans på dagen, det är ju knäckfrågan. Jag som inte jobbar mera utan kan bestämma allt själv- inte lättare.
@Geggan Ställa mobillarmet är ett konkret tips! Då blir man påmind, och det blir gjort. Om man verkligen bestämmer sig för att GÖRA när larmet ringer. Även om det bara innebär att ribban är lagd så lågt som vid att titta på. Huxflux är man igång och vevar med armarna ändå.
Idag skulle jag egentligen ha tagit tåget 1,5 timme i västlig riktning för att lunchdejta med en vän. Men verkstaden behövde ha min bil en dag till, och då hade det blivit för lite tid för vår lunchdejt om jag har en tid till verkstaden att passa. Två timmar för mat och tjöt är absolut inte tillräckligt, då skjuter vi hellre på vår lunchdejt några veckor.
När jag ringde verkstaden igår eftermiddag och kollade läget så ville de dels behålla bilen en dag så att limmet på vindrutan skulle härda, och dels hade de upptäckt att bromsarna fram behövde bytas. Ingen överraskning för mig, de senaste dagarna har bromsarna hackat väldigt obehagligt. Verkstadskillen sa att det blir så om bilen får stå oanvänd ute i regnet. Man behöver typ bromsa dagligen för att hålla rosten borta. Först corona och hemifrånarbete och sen ett halvårs sjukskrivning. Min bil har stått still jättemycket de senaste två åren.
Jag räknar nästan med att maxa krediten på kreditkortet (20.000 kr). Men så får det bli, och sen får jag betala av några tusen varje månad tills jag har betalat allt. Hellre det än att betala hela summan på ett bräde. Gamla bilar. Suck. Jag har kört många skrotbilar i mina dar, men för tre bilar sedan så lovade jag mig själv att aldrig mer köra med en gammal bil, som behövde lagas på verkstad för multum med jämna mellanrum.
Den bilen jag har nu är en årsmodell 2015, och snart är det dags att byta in den. (Max tio år har jag satt som gräns.) Så länge jag fortfarande får något för den hos bilfirman. Men min nästa bil blir en leasingbil. Då slipper jag krabb och kostnader för hjulbyte och service, och jag kan byta in den med några års mellanrum. Kanske blir min nästa bil en laddhybrid, men då måste jag först bo så att jag har en laddstolpe. Drömmen vore att det fanns solceller som laddade bilen. Drömma kan man alltid göra 🥰
Så idag fick jag en plötsligt en total vilodag, och det tänker jag nyttja som en sådan. Jag har sjuk träningsvärk efter gympan med Sofia. Jag har generell värk i hela kroppen. Kanske vill min kropp säga till mig: ”Vila nu för fan”. Igår blev det först 30 min promenad hem från verkstaden, sen gympa med SVT-Sofia, och sen promenad med min mamma.
Jag drog en suck av lättnad när verkstaden sa att de ville behålla bilen en dag till. Då slapp jag en promenad på 30 min till verkstaden igår eftermiddag. Jag hade så ont i ben, fötter och rygg att jag knappt tog mig upp för två halvtrappor i min portuppgång efter promenaden med mamma. Jag är inte bara gråhårig, jag börjar fan bli gammal också 🤣
Nåväl, skynda långsamt. Idag blir det en slapp dag, fast gympa med SVT-Sofia ska jag göra kl 9.30 då mobillarmet ringer. Jag ska åtminstone försöka gympa. Jag gör så gott jag kan helt enkelt. Styrelsemöte med tjejjouren kl 18.30 står det också i min kalender. Ännu en sak som jag inte har gjort på ett halvår. Check på den!
Imorgon står det i min kalender att jag ska tvätta och dammsuga bilen. Det är bäst att jag gör som det står i min kalender. Och det var väldigt länge sen sist. Jag är sjukt slarvig med min bil. Den har en silveraktig färg kallad champagne. Mycket praktisk färg. Man kan köra med den jättelänge utan att smutsen syns. Och invändigt ligger gruset kvar på mattorna sen vintern, eller till och med förra vinter kanske 🤔
Jag är som sagt sjukt slarvig med min bil. Jag tror att det är något typiskt kvinnligt. De flesta män jag känner är sjukligt pedantiska med sin bil, men jag känner inga kvinnor som är det. Jo, min äldsta dotter, men hon är ett unikum, som det bara finns ett enda exemplar av i hela världen.
@Andrahalvlek Vad härligt att du kommit igång med gymp Sofia och promenader😁. Och bra att det blev en vilodag idag. Ja, det där med bilar och hålla dem rena…vi har som tur är skinn eller kanske plastsäten som är lätta att torka av, som sker sällan ändå. I sommar har hunden fått sitta i baksätet efter bad i sjön och det blir väldigt smutsigt ändå, grusiga och blöta tassar på sätet🐕. Så istället för att torka lägger jag en handduk på sätet och då måste jag tvätta den istället. Förstår inte att det ska vara en så jobbig handling😂. Mycket grus på golvet också…min man är lika lat han.
Vad roligt att resultatet av din slingor blev så bra också, att håret känns bra är så viktigt och betyder så mycket.
@vår2022 När jag hade hund fick han enbart ligga i buren där bak. Hundar i baksätet låter väldigt smutsigt 😱 Känner mig riktigt taggad inför att tvätta och dammsuga bilen idag. Hoppas det håller i sig så bilen blir klar och inte bara halvklar.
Bilverkstaden ringde igår. Bromsskivorna hade kommit, men bromsklossarna kom först idag på morgonen. Kl 8.30 idag fredag ska bilen vara klar. Och jag får lösa ut den för cirka 17.000 kr. Suck. Jag tänkte inte så fel då när jag utökade krediten till 20.000 kr på kortet. Men nu ska den hålla sig pigg och kry länge hoppas jag.
Först frukost, sen gympa med SVT-Sofia, sen promenera till verkstaden, sen tvätta och dammsuga bilen. Och sen är jag helt slut och trött. Möjligen blir det ett besök på stranden och hämtmat från thai. Låter som en bra plan för dagen.
Solbrännan har lagt sig nu, jag fjällar på näsa och bröst litegrann bara. Nu är jag redo att fylla på solbrännan litegrann åtminstone. Och bada i havet 🥰 Om det inte finns alger vill säga.
@Andrahalvlek Ja, hundarna ska ligga i buren där bak eller som vi har i hundkåpor på flaket. Det är där han stoppas in typ alltid, men i somras när det var så varmt fick han sitta i bak och i sval fläkt av AC:n. En kort biltripp till badet. Och ja, det blir skitigt😂. Ha en fin dag och tänk på det härliga resultatet när bilen är städad och klar💕
@Andrahalvlek vad fasen har du för bil då när det kostar 17000 att byta bromsar? Bugatti? Gav runt 1500 på min för att tag sen. Nån " märkesverkstad" ger jag mig inte i närheten av. Har en -06 som gått 24500 mil. Krånglar aldrig. Snaxka om blåsning när det var en rostkant på nån skiva ev. Bara. Bara att bromsa hårt några gånger så brukar det lösa sig. Belägg kostar några hundra i eftermarknadsdelar.
Laddhybrid behöver du ingen kabel till. Den laddas medans du kör med bränslemotorn annars. Bara ren elbil du behöver tanka i 8-9 timmar om du inte snabbladdar. Då blir det många korvar på macken under den tiden. Så är det här på teslaparkeringen iaf.
@Andrahalvlek Hybridbilar är bra, då kan du ju välja om du vill köra på el eller fossilbränsle. 😀 Ok, man kommer inte lika långt på en laddning som en ren elbil. men 7-10 mil räcker ofta gott och väl. Själv tänker jag skaffa en ren elbil, men det är väldigt lång leveranstid på dem nu. Jag kan inte ens beställa en som tjänstebil i nuläget.
@BEATNGU Det var inte bara bromsar förstås. De bytte vindruta (två stenskott), batteri, tändstift, olja, bromsvätska, torkarblad och lite annat som ingår i servicen. Jag fick en lång lista med allt som de hade gjort. Och de fick byta både bromsskivor och bromsklossar fram, på båda sidor. Bilen har stått still för mycket ute i regnet. Först corona och hemifrånarbete och sen ett halvårs sjukskrivning. Men nu ska den ut och rulla oftare! Nu är den dammsugad och tvättad dessutom, och jag är helt slut 😴
@Torn Min äldsta dotter har tittat på en Renault elbil, med en leasingkostnad på 4.000 kr/mån. Den kommer man 30 mil med tror jag. Lite högt kan jag tycka, men 3.000-3.200 kr/mån kan jag tycka är helt rimligt i leasingkostnad. Tidigare betalade jag lån på min nuvarande bil för 2.800 kr/mån i fem år. En leasingbil byter man tydligen in var fjärde år och man slipper även kostnad för däckbyte, service etc. Låter som himmelriket. Men jag ska umgås med tanken lite till, inte förhasta mig.
@Kennie Inte så bra i längden att snabbladda hela tiden. Batterier behöver ta full laddning ibland precis som, truckar, och andra rena batteri-celler. Också nåt man bör ha i åtanke. Att fylla upp så du kommer några extra mil. Ja, men det är en jäkla massa ström som ska fort in i batterierna på kort tid vid snabbladdning. Och dom behöver laddas fullt emellanåt. känn på mobilen när den snabbladdar hur varm den blir. Lägg då till några hundra kilo batterier som gör samma sak.
@Andrahalvlek Låter ändå som ett överpris. Bytte vindruta på min. För nån tusenlapp "helförskäkring" Bromsvätska behöver man i regel aldrig byta. Det är ett slutet system. Testa nån mindre verkstad nästa gång. Jag har turen ett känna en kille som gör allt för några hundra. Delarna köper jag själv på Biltema när det gäller bromsar tex. Kört med mina bromsar bak därifrån i 6 år snart utan några problem. Dom större firmorna tar 1000 spänna bara att köra in genom porten så det lär ju inte hända för min del igen.
@Kennie Okej, jag drar det…
@Kennie Okej, jag drar det där med statistiken en gång till. Jag har läst siffrorna i Annie Graces bok ”Tänka klart” och jag har ingen anledning att tro att hon killgissar. Hon har sannolikt rotat fram den forskning och statistik som finns att tillgå i ämnet.
Uppklarningsprocenten inom AA är 5-7 procent och för personer som slutar dricka spontant (dvs utan hjälp av AA, antabus eller annan behandling) är siffran 8-10 procent. Så många lyckas sluta dricka och förbli nyktra över tid. Jag tror man utgår från ett års nykterhet utan något återfall.
Att siffrorna är lite bättre för dem som har slutat dricka spontant, dvs de har ”bara” slutat dricka på egen hand, beror sannolikt på att de har slutat dricka tidigare i sin missbrukskarriär. Att siffran är så låg som 5-7 procent hos AA är skrämmande, men de som kommer dit är ju illa däran också. Det är därför viktigt att man når problemdrickare på ett så tidigt stadium som möjligt. Ju tidigare, desto bättre är oddsen att lyckas.
Sen får man förstås ta all sådan här statistik med en nypa salt. Hos AA är man ju anonym och alla problemdrickare finns ju inte registrerade någonstans precis. Men det är ändå siffror att förhålla sig till, och jag tror knappast att Annie Grace har hittat på siffrorna själv. Hon har sannolikt rotat fram den forskning som finns i ämnet.
Kram 🐘
@Andrahalvlek Ja, statistik…
@Andrahalvlek
Ja, statistik bör alltid tas med en nypa salt.
Jätteviktigt att också belysa att den låga procenten som uppges lyckas bryta beroendet endast baseras på de personer som sökt hjälp hos någon instans som gör uppföljande studier. Och då beror det även på vilken instans. Alkoholläkaren Sven Andreasson på mottagningen Riddargatan, (som behandlar personer med lätt beroende och socialt stabila förutsättningar) presenterar helt andra siffror:" i långtidsstudier ser man att 75-80 procent av de som fem år tidigare var beroende, är inte längre det." (läs artikeln på https://ki.se/forskning/ett-glas-för-mycket) Och de som slutar dricka på egen hand eller tex med hjälp av Alkoholhjälpen syns inte alls i statistiken. Så det är nog en betydligt högre andel än 5% som lyckas bryta.
För mig är det viktigt att inte skapa intrycket av ett nålsöga att ta sig igenom. Det är klart att det kan vara mycket svårt att bryta alkoholberoendet, och det är bra att vara inställd på att kämpa, men det kan också vara ganska lätt, särskilt om man inte hunnit utveckla ett fysiskt beroende, så var det för mig.
Eftermiddagen med min yngsta…
Eftermiddagen med min yngsta dotter var, för att citera henne: TOPPEN! Efter fem timmar på vift är jag dock trött i skallen 😴 Jag har försökt flera gånger att höneblunda, men jag lyckas inte somna. Jag går dock ner i varv lite och det är fullt tillräckligt. Det kommer när det kommer. Det tar tid att varva ner systemet när man har varvat upp det rejält.
Kram 🐘
@Kennie Du har helt rätt…
@Kennie Du har helt rätt. Riddargatan är ju kända för att ta emot problemdrickare på ett rätt tidigt stadium, och ju tidigare i sin missbrukskarriär som man slutar dricka, desto större chans är det att man lyckas. Är man riktigt tidigt ute kan man till och med lära sig dricka kontrollerat.
Det är dock ett halmstrå som man ska vara försiktig med. Nästan alla som börjar hänga här på forumet vill inledningsvis lära sig dricka kontrollerat, så också jag, men ytterst få klarar av det. Du Kennie tillhör en mycket exklusiv skara skulle jag säga.
De flesta återkommer istället till forumet gång på gång, och för varje gång i sämre skick. Det ÄR lättare att sluta dricka helt, än att försöka lära sig dricka kontrollerat. Jag skulle aldrig riskera min nykterhet för att ens prova att ta ett enda glas. Jag är nöjd och glad över min nykterhet. Och väldigt stolt.
Kram 🐘
@Kennie Mycket bra artikel!…
@Kennie Mycket bra artikel! Jag delade den på min facebook. Många av mina vänner sätter nog vinet i vrångstrupen nu.
Kram 🐘
Tittade in här och såg att…
Tittade in här och såg att du är tillbaka, fint, välkommen! Läste lite (snabbt) och såg att du träffat rätt läkare, det är mycket viktigt. Och när det kommer till eventuell diagnos är det bra med ett öppet sinne och lagom förstudier. Kanon att nykterheten består, vilket jag trodde. Om någon behöver lite pepp, läs denna: https://www.dn.se/sverige/aven-mattligt-drickande-kan-leda-till-skador-…
Tack för hälsningen @Ture ❤️…
Tack för hälsningen @Ture ❤️
Kram 🐘
@Ture Kanonbra artikel!…
@Ture Kanonbra artikel! Delade den direkt på min facebook. Många av mina vänner kommer att skruva på sig av obehag, eller snabbt scrolla förbi.
Kram 🐘
Idag ska jag åka en sväng…
Idag ska jag åka en sväng med min mamma och shoppa. Hon behöver en ny golvlampa och nya kuddar till sin soffa. Min målsättning är att träffa min mamma en gång per vecka nu när jag är sjukskriven. Det är med äldre föräldrar som med små barn - det krävs kontinuitet för att uppnå kvalitet på umgänget. Korta stunder, men oftare.
Jag har redan bokat upp mig en stor del av augusti på olika saker. Mest blir det tjöt och skratt över en bit mat eller fika. Jag har sonderat hela kompisfloran, kastat ut ett antal tåtar åt olika håll och fått en massa napp 🥰 Och jag lovar att ta det lugnt. Några timmar per dag på vift fixar jag, men däremellan är det platt fall i sängen eller tv-soffan som gäller. Dansa, pausa, dansa, pausa.
Jag har bokat in tid för massage också, den 18/8 och 30/8. Jag har inte varit där på över ett år, så det krävs två besök rätt tätt för att lossna de värsta knutorna. Tidigare firade jag alltid löning med massage, och den vanan ska jag återuppta. Den vanan kom liksom av sig under corona, då jag jobbade mest hemifrån. Men nu är det kontoret som gäller, från den 1/9. Först två timmar per dag under hela september, sen får vi se.
Jag har läkartid 12/8 och avstämningsmöte med FK, läkare och arbetsgivare den 23/8. Det känns bra. Jag är redo att börja prata om återgång i arbete från september.
Kram 🐘
Hej @Andrahalvlek! Eftersom…
Hej @Andrahalvlek! Eftersom ni har diskuterat resultaten för de som sökt stöd via Alkoholhjälpen eller Riddargatan 1 så tänkte jag bara titta in och säga att jag gärna svarar på frågor som ni har om det om ni vill. Jag känner väl till Annie Grace och tycker hon har mycket vettigt att säga. Samtidigt har jag och andra forskat direkt på Alkoholhjälpen och kan svara bra på hur det går för just denna grupp.
Vänligen
/magnus
@Magnus Spännande! Det vill…
@Magnus Spännande! Det vill vi gärna veta mer om. Kan du inte skriva en text om det och publicera här på forumet någonstans!?
Jag fattar att det är svårt med statistik eftersom mörkertalet sannolikt är stort och många är ju anonyma dessutom. När folk plötsligt försvinner från forumet vet man ju inte om det beror på att de har förblivit nyktra eller har tagit ett återfall.
Jag blev oerhört beklämd över de siffror som Annie Grace redovisade. Jag har inte förstått att det är så få som faktiskt lyckas sluta dricka och förbli nyktra. Men det gör samtidigt att jag verkligen är stolt över att snart kunna fira 2,5 år som nykter.
Hälsningar 🐘
@Andrahalvlek Har läst ikapp…
@Andrahalvlek Har läst ikapp i din tråd och förstår att du haft det fruktansvärt tungt. Så skönt att det börjar vända och att du har bra läkare. Och fin familj! Kraft och kärlek till dig! 🌷☀️❤️🤗
Tack @Lillek ❤️ Kram 🐘
Tack @Lillek ❤️
Kram 🐘
Idag ska jag åka och hälsa…
Idag ska jag åka och hälsa på ex-svärisarna. På vägen dit ska jag köpa med mig pussel till min ex-svärfar. Han älskar pussel och det håller hans hjärna igång. Han kan sitta i timmar med sitt pussel, men nu hade han inga nya pussel att lägga. Så två stycken ska jag köpa med mig.
Jag har så smått börjat nykterhetscoacha en gammal vän på Messenger. Jag började med att berätta om min nykterhetsresa och sen gav jag henne tips på böcker, Youtube-klipp, poddar etc. Jag försöker att inte tjata på henne, men jag vill att hon ska veta att jag finns här och lyssnar om hon behöver.
Jag tror faktiskt att jag ska anamma en idé från min ex-svärmor och applicera på min vän. Min ex-svärmor skickar sms som jag får varje morgon sen flera år tillbaka. Dessa sms har varit ovärderliga nu när jag har mått så dåligt det senaste halvåret. Hon skickar ett sms som ser ut ungefär så här varje morgon: ”Godmorgon kära xx ❤️ Jag hoppas att du får en fin dag!” Sen brukar jag svara henne med ett hjärta ❤️ Och då får jag tillbaka ett sms med texten: ”Tack kära xx för hjärtat ❤️”
Vissa dagar det senaste halvåret har dessa morgon-sms från ex-svärmor varit min enda kontakt med omvärlden. Så de har verkligen varit betydelsefulla, och jag har tackat min ex-svärmor massor av gånger för att hon skickar dem. Jag vet att hon skickar liknande sms till sina barn och barnbarn också. Varje morgon tar hon sig en stund för att skicka iväg dessa sms. Älskade ex-svärmor ❤️
Kram 🐘
@Andrahalvlek Vilken ex…
@Andrahalvlek Vilken ex-svärmor! Låter helt underbart med dessa morgon-sms till sina nära och kära❤️
Angående resultat för de som…
Angående resultat för de som söker hjälp så har jag tittat på de som sökt till studier på Alkoholhjälpen och Riddargatan 1. Det var i princip ingen skillnad på hur allvarliga problem de från de olika ställena hade då de anmälde sig. När vi följde upp deltagarna efter 3 och 6 månader, så hade ca 50% genomfört en signifikant förändring till mindre problem och 40 % hade lågrisk konsumtion. Ungefär 20% hade fortsatt svåra problem även efter uppföljning och av dem så hade några enstaka procent förvärrat sina problem. Vi håller på att analysera uppföljningar efter 1 och 2 år och lite preliminärt kan jag säga att siffrorna är ungefär desamma vid dessa tidpunkter. Det finns alltså goda själ att tro att det kommer gå bra om en söker stöd. Samtidigt så har många gjort flera försök att förändras, förändringen kommer inte automatiskt.
En av skillnaderna mot Annie Grace kan vara att vi har mätt problem och veckokonsumtion, snarare än helnykterhet. Vi vet inte hur många som varit helt nyktra i dessa studier. Däremot har jag tittat lite på de som registrerat ett mål då de använde programmet. Det gick bra för många av de som hade måttlighet som mål, samtidigt hade de som siktade på nykterhet lite lägre k0nsumtion vid uppföljningen är de som ville vara måttliga.
Det var ett litet smakprov. Men som du föreslog så ska jag försöka skriva en längre text om resultaten och läga upp på Alkoholhjälpen. Ni får så klart gärna fråga om ni undrar något.
@Magnus Det låter toppen!…
@Magnus Det låter toppen! Generellt är det lättare ju tidigare i sin missbrukskarriär som man väljer att sluta.
Återkommande här på forumet verkar uppfattningen vara att man helst vill ”dricka normalt”. Det ville jag också hösten 2019, men det gick inte. Efter någon-några veckors uppehåll drack jag nästan ikapp, och det spårade alltid efter ett tag. Så ett totalstopp var enda lösningen.
Min upplevelse är att det är tusen gånger enklare att sluta helt, inte dricka en droppe, än att försöka ”dricka normalt”.
För mig är alkohol så här 2,5 år efter alkoholstoppet en ickefråga. Jag vill absolut inte dricka någon alkohol. För mig är det en frihet - och mitt liv har blivit mycket rikare. Jag har mer energi och driv - och alla känslor är mer innerliga, känns mer på djupet liksom.
Kram 🐘
@Magnus Det låter toppen!…
@Magnus Det låter toppen! Generellt är det lättare ju tidigare i sin missbrukskarriär som man väljer att sluta.
Återkommande här på forumet verkar uppfattningen vara att man helst vill ”dricka normalt”. Det ville jag också hösten 2019, men det gick inte. Efter någon-några veckors uppehåll drack jag nästan ikapp, och det spårade alltid efter ett tag. Så ett totalstopp var enda lösningen.
Min upplevelse är att det är tusen gånger enklare att sluta helt, inte dricka en droppe, än att försöka ”dricka normalt”.
För mig är alkohol så här 2,5 år efter alkoholstoppet en ickefråga. Jag vill absolut inte dricka någon alkohol. För mig är det en frihet - och mitt liv har blivit mycket rikare. Jag har mer energi och driv - och alla känslor är mer innerliga, känns mer på djupet liksom.
Kram 🐘
@vår2022 Ja, hon är ljuvlig …
@vår2022 Ja, hon är ljuvlig ❤️
Kram 🐘
@Andrahalvlek Jag tror att…
@Andrahalvlek Jag tror att det är tre saker som du tar upp som är mycket viktiga för framgång. (Jag skriver tror för att det är baserat på erfarenhet snarare än på forskning än så länge.) Det första är att du provade igen, och baserat på vad du lärt dig och ändrade din metod (från måttlighet till nykterhet) då du märkte att den första strategin inte fungerade. Det andra är att du har kommit till ett läge där det är en "icke-fråga" dvs att du har ändrat dina vanor så att det ny normala beteendet är ett annat än tidigare. Det tredje är att du har upptäckt tydliga fördelar som är viktiga för dig.
@Magnus Och jag tror att du…
@Magnus Och jag tror att du har helt rätt!
Idag ska jag träffa en…
Idag ska jag träffa en kompis som jag har lärt känna via kören. Vi har också suttit i hyresgästföreningens styrelse ihop. Vi ska träffas på en restaurang, direkt efter att hon har slutat jobba. Hon är liksom jag inflyttad till vår lilla stad, och hon har bott här ungefär lika länge som jag. Hon har dessutom precis nyligen flyttat hit sin gamla mamma från en annan ort. Kanske kan vi träffas alla fyra någon gång?
I våras varken sjöng jag med kören eller dansade linedance. Jag kunde förmå mig, trots att jag vet att det ger mig så mycket energi. Men nu har jag anmält mig och betalat avgiften till kören och terminsstart blir det den 29/9. Jag ska anmäla mig till höstens kurs i linedance också. Jag älskar att sjunga och dansa 🥰 Och nu mår jag tillräckligt bra för att faktiskt göra det också.
Kram 🐘
@Magnus Det ska bli…
@Magnus Det ska bli intressant att få ta del av studien när den är klar. Jag ville bara passa på att poängtera att anledningen till att det ibland hänvisas till studier som pekar på att det kan vara svårt att förändra sina alkoholvanor knappast är för att man vill att andra ska tro att det är meningslöst att försöka. Snarare är det väl som en påminnelse om att man inte uppnår en förändring i en handvändning och att det gäller att man lägger ner mycket jobb själv för att kunna lyckas. Det här leder ju ofta tyvärr till en debatt om skuldbeläggande för att man skulle antyda om att det krävs hårt arbete så har den som inte lyckats lagt ner något särskilt arbete alls än så länge och så behöver det ju inte alls vara och det är ju inte det som är syftet. Till slut hamnar vi ju i ett läge där all form av faktisk hjälp är skuldbeläggande och vi blir istället till medberoende av varandra som bara ger varandra positiv förstärkning för våra misslyckanden.
Hur kommer det sig då att studier kan ge lite olika resultat? Dels har det ju att göra med utformningen av studien, framförallt med avseende på urvalet till deltagande men det finns såklart många andra faktorer som ger skillnad på resultat också. Om Sifo gör ett slumpmässigt urval av befolkningen och ringer runt jämfört med om Aftonbladet ställer en fråga på nätet om vilket parti som man ska rösta på så tror jag inte att jag behöver förklara varför Sifos undersökning nästan garanterat kommer att vara närmare det faktiskt stundande valresultatet. Det är ju framförallt så att ett ofrivilligt urval redan har gjorts är endast de som läser aftonbladet har sett undersökningen och när den är baserad på frivilligbasis att uppge vad man röstar på eller ej så kan man ju anta att den som är benägen att delta i undersökningar på frivilligbasis och samtidigt läser aftonbladet inte representerar genomsnittsvensken när det kommer till partitillhörighet.
Nu vet jag ju inte hur den forskning Annie Grace hänvisar till har gjorts eller hur den ni på AH gör är utformad. Det kan ju finnas skillnader både i hur man definierar alkohoholberoende och lyckade resultat samt hur de som deltar i studien är utvalda. Som ett exempel antar jag att AHs undersökning baserar på människor som på frivilligbasis gått med i AHs program och sedan också frivilligt valt att delta i studien? Observera att jag inte menar på att det gör att det är något fel på studien på grund av det, men det ger den ju såklart en begränsning i att den svarar kanske inte på den breda frågan hur svårt det är att bryta ett alkoholberoende utan i så fall hur svårt är det att bryta ett alkoholberoende för den som frivilligt gått med i ett program och valt att delta i en studie. Det här är ju en naturlig begränsning som mycket forskning påverkas av och den forskning Annie Grace hänvisar till dras säkert också med liknande begränsningar. När det kommer till forskning på människor på det här sätter är det ju ofta svårt att ha en kontrollgrupp t.ex. Det vore ju oetiskt att t.ex. förvägra en grupp att gå med i programmet här på AH, enkom för att jämföra med hur det går för de som går med jämfört med de som inte gör det. Som sagt, inte menat som kritik på studien som såklart är viktigt, men för att belysa de begränsningar som finns och som kan ge upphov till en variation mellan studier.
Till yttermera visso har vi ju den där gråzonen mellan det subjektiva och objektiva som jag har varit inne på i min tråd tidigare också. De flesta har ju ett bra grepp om skillnaden mellan subjektivt och objektivt. Att kaffe är svart är objektivt och att kaffe är gott är subjektivt. Men hur är det när man t.ex. påstår att kaffe är nyttigt? Är det objektivt eller subjektivt? Finns det en sanning här eller kan alla ha sin egen sanning? Fundera på det själv en stund innan du läser vidare så att du skaffar dig en egen bild innan du får höra min. Ställ dig frågan om det går att göra en studie som kan entydigt ge ett svar på om kaffe är nyttigt eller ej.
Har du skaffat dig en egen bild innan du läser vidare?
Jag tror att det är till din nytta om du funderar på det själv innan du läser vidare.
Kom igen nu.
Om man synar det så kommer man ganska snart fram till att här finns ju en komponent av båda. Vi kan såklart på många olika sätt kvantifiera kaffets effekt på vår kropp och det i sig är ju objektivt. Men hur vi definierar nyttigt beror ju på vad vi lägger in i begreppet. I begreppet "nyttigt" så bor det ju på något sätt en idé om huruvida något främjar vår hälsa eller ej. Men hur ska man mäta det? Det kan ju komma två olika studier, en som fastslår att kaffe är nyttigt och en som kommer fram till motsatsen genom att man valt olika parametrar. Nu hittar jag på här för jag känner inte till några studier om kaffe men man skulle kunna tänka sig att en studie hade följt en grupp som dricker en kopp kaffe varje morgon som efter en viss tid uppvisar på blodprover att det har haft en gynnsam effekt på blodfetter och därmed kan anses vara förebyggande mot hjärt och kärlsjukdomar. En annan studie skulle samtidigt kunna ha tittat på ett gäng som dricker sju koppar innan läggdags och där man sett att sömnen påverkat så att markörer för Alzheimer har stigit bland kaffedrickarna. Då har vi ändå inte tagit hänsyn till alla andra möjliga påverkande faktorer som om man väljer frivilliga som själv har valt att dricka kaffe, som då kanske i större utsträckning gör andra val som påverkar hälsan åt det ena eller andra håller, eller om man väljer en grupp människor som antingen får dricka kaffe, ett placebo eller inget kaffe beroende på vilken grupp de är med i.
Till sist får vi väl också fundera på i vilken mån forskningen i sig skulle kunna vara drabbat av bekräftelsejäv eller andra former av jäv. Har man redan ett svar på frågan t.ex. som man nu då drar igång med forskning på för att bekräfta t.ex. så kan man ju tänka sig att det jävet i sig påverkar så att man bland annat utformat parametrar på förhand och i efterhand grupperar data så att de ska passa med den bilden man redan har.
Tack @TappadIgen ❤️ Jag…
Tack @TappadIgen ❤️ Jag älskar ditt nördiga sätt att ta dig an svåra frågeställningar. Och du är helt galet pedagogisk, och det är en ren fröjd att läsa dina inlägg 🥰
Kram 🐘
Tack från mig med …
Tack från mig med @tappasigen- Hoppas du är professor nånstans (inte bara här 😍)
Och kram till dig @andrahalvlek- du övar väl lite grekiska emellanåt? 🥰
Ja, jag tränar på grekiska…
Ja, jag tränar på grekiska dagligen @Se klart ❤️
Kram 🐘
@Andrahalvlek @Se klart Nu…
@Andrahalvlek @Se klart Nu är ni lite väl frikostiga med superlativen. :) Men jag är tacksam att ni får ut något av mina funderingar. Jag är ju även tacksam för era funderingar också givetvis.
Min enda tanke från början var ju att förklara varför man kan se till viss del olika resultat från studier och poängtera att det ju inte finns någon illvilja i att dela med sig av studierna. I slutändan tror jag ändå att man från alla studier kan slå fast att man måste vara beredd att göra jobbet för att lyckas, men att det kan vara svårt ändå men såklart inte på något sätt omöjligt.
@TappadIgen Exakt så. Eller…
@TappadIgen Exakt så. Eller som jag skulle ha uttryckt det: Det är fan inte plättlätt att varken bli och/eller förbli nykter.
Kram 🐘
Gårdagens dejt med en…
Gårdagens dejt med en körkompis gick galant. 3,5 timmar senare traskade jag hem till min tv igen. Jag drack tre alkoholfria öl och hon drack tre glas prosecco. Vi köpte till och med till varandra varsin omgång, och hon konstaterade bara ”du ska ha en alkoholfri Eriksberg, okej”. Inte ett enda ord ägnade vi åt att prata om mitt ickedrickande. Vi pratade hundratals (kanske tusentals ord till och med) om en hel massa annat istället. Vi pratade, pratade, pratade.
Jag har märkt att jag blir lika entusiastisk och uppspelt i sådana sammanhang som jag blev tidigare, när jag drack. Min upprymdhet berodde inte på alkoholen. Jag blev, och blir, upprymd och exalterad av att umgås med andra. Allt helst på tu man hand. Det spelar ingen roll vad jag har i glaset - jag älskar att tjöta med andra. Det ger mig energi som sjutton.
Men idag tar jag det lugnt. Jag ska diska och handla och åka och bada. Det får bli dagens grej.
Kram 🐘
@Andrahalvlek Jag håller…
@Andrahalvlek Jag håller verkligen med. I affären nu när jag handlade blommor. Alltså man kan ju ha hur trevligt som helst. 🤠
Idag har jag tagit en…
Idag har jag tagit en höneblund på två timmar. Hurra, heja mig! Jag går ju upp klockan 6 varje morgon för att ta min antidepp-medicin. Det är viktigt att den tas samma tid, jag är väldigt känslig. Sen kan jag inte somna om, trots att jag är sjukskriven.
Men jag brukar bli trött och seg vid 12-tiden. Då brukar jag försöka somna lite, men det har tidigare varit lönlöst. Sömn är en ickehandling och det kräver att man slappnar av så pass mycket att man vågar släppa taget. Så inga höneblundar har det blivit på drygt ett halvår, under hela min sjukskrivning plus en tid innan dess. Jag som älskar mina höneblundar har verkligen sörjt dem 😢
Men idag lyckades jag slappna av tillräckligt. Hurra! Två timmar! Jag tar ju fortfarande propovan och zopiklon vid läggdags, det vågar jag inte sluta med än. Sömn är fan krångliga grejer när det krånglar. Vilken tur att jag inte blandar in alkohol i den soppan också.
Förr om åren tog jag gärna några glas vin för att just få sova. Inte bra. Man sover inte ordentligt, man söver snarare hjärnan med hjälp av alkoholen. Det funkar som en slags lättare narkos. Och är man nedsövd med narkos en längre tid, som vissa covid-patienter blev, så mår man riktigt dåligt psykiskt när man vaknar upp. Hjärnan har inte fått sin viktiga läkande vila, den har bara varit nedsövd.
Jag brukar tänka på Michael Jackson. När han skulle sätta upp sin sista show, för många herrans år sedan, så hade han en läkare hos sig hela tiden. Den läkaren sövde Michael med narkos varje kväll, för han kunde inte ”somna” annars. Det var det som hände, den läkaren gav Michael för mkt narkos på något sätt så han dog. Eller om det var någon annan typ av sömnmedel han fick intravenöst. Hjärtat stannade i alla fall, och jag tror att läkaren blev dömd för hans död.
Kram 🐘
@Andrahalvlek Grattis till…
@Andrahalvlek Grattis till höneblunden! Det båda verkligen gott att du kan slappna av så pass mycket och sova en stund. Det ger fin läkning😁. Ja, reagerade på att jag sov så pass mycket sämre när jag blev nykter än när jag drack, men precis som du säger så sker det noll återhämtning när man sover på alkohol. Det tog verkligen sin tid innan jag började sova bättre som nykter, men det var rätt lätt att stå ut för jag visste att hjärnan behöver återhämta sig och komma i balans igen efter mitt stora alkoholintag och det tar ju månader. Det som är så härligt nu är att hjärnan inte behöver kämpa med intaget av alkoholgiftet utan får vara ren från det och processa det den är till för ”nykter”.
Ha det gott! ❤️
Jag tänker fortfarande på…
Jag tänker fortfarande på torsdagskvällen med min kompis M. Hur hon helt naturligt köpte en alkoholfri öl till mig och ett glas prosecco till sig själv. Hur vi inte ens nämnde min alkoholfrihet, trots att jag promenerade till restaurangen och inte ens kunde ”skylla” på bilkörning. Vi snackade inte om det alls. Nada. Vi pratade om allt möjligt annat i 3,5 timme istället.
Jag minns en man för många herrans år sedan. Han var alltid festens medelpunkt, sjöng och skrålade. Gärna nubbevisor. En dag fick jag veta att han varit nykter i typ 30 år. Han hade vatten i nubbeglaset. Sådan ska jag bli! Fast jag sällan går på fester där det sjungs nubbevisor förstås. Det är ett gammalt kulturarv som kan förpassas i glömska tycker jag. Det legitimerar bara att folk ska hinka i sig starksprit.
Kram 🐘
@vår2022 Jag minns det som…
@vår2022 Jag minns det som att jag var väldigt kvällstrött och morgonpigg som nykter. Tvärtemot vad jag var innan. Men det planade ut litegrann efter ett tag, tills jag blev sjuk för ett halvår sedan och sömnen ballade ur totalt. Det är först nu, sen antidepp-medicinen har börjat göra nytta, som jag kan känna mig lite trött. Både dagtid och när det är dags att sova. Innan har jag inte varit trött alls, jag har bara tagit insomningstablett på kvällen för att få sova några timmar. Trots att jag förstås egentligen har varit jättetrött så har jag inte känt mig trött, gäspat etc. Det är så skönt att det har vänt nu 🥰
Kram 🐘
Häromdagen gav jag min ex…
Häromdagen gav jag min ex-svärmor en present. En present som satt långt inne. Strax innan jag blev nykter lät jag sy upp en påse. En påse som man ska stoppa en bag-in-box-påse i. Ett fint tyg, dragkedja och ett stort hål så att man kan hänga upp påsen på en krok. En fin vinpåse helt enkelt.
När jag äntligen fick vinpåsen, av en kompis som syr mycket som hobby, så hade jag bestämt mig för att bli nykter. Så påsen åkte in i garderoben och där har den legat sen dess. Häromdagen fick jag syn på den och tänkte att min ex-svärmor kan ju få den i present. Hon dricker ju vin.
Men samtidigt bär det mig emot att ge bort alkoholrelaterade presenter. Jag vägrar ge bort vinflaskor i present, eller ens ingå i en insamling till en spritflaska som ska ges bort till någon. Av princip ger jag inte bort alkohol i present. Punkt. Så vinpåsen var verkligen i gränslandet. Jag borde kanske slängt den istället?
Än mer övertygad om att det inte var en bra present blev jag när svärmor sa: ”Jag borde nog sluta dricka vin jag också”. Det tyder på att hon själv upplever att det blir lite för mycket vin för hennes del. Jag upplever det dock inte så, men jag är ju inte hemma hos henne om kvällarna. Som pensionär blir det ju dessutom fredag hela veckan på något sätt.
Kram 🐘
Ikväll hämtade jag yngsta…
Ikväll hämtade jag yngsta dottern. Hon sover över hos mig, för första gången sen hon flyttade till LSS-boendet den 10 april i fjol. Tidigare har jag sovit över hos henne jättemycket, men nu har jag inte gjort det sen helgen fre-mån 20-23/1. Onsdag 25/1 blev jag sjukskriven. Vi har knappt träffats det senaste halvåret. Jag har inte orkat. Några få gånger har jag träffat henne ihop med andra, men vi har inte setts på tu man hand förrän för drygt tre veckor sedan. Då jag började må bättre.
Hon har inte vetat hur hon ska närma sig mig. Hon har märkt att något är väldigt fel, så hon har backat. Hon har saknat sin mamma oerhört mycket, och hon har samtidigt blivit supertajt med sin pappa. Hon har reagerat precis som små barn reagerar när den ena föräldern sviker, frivilligt eller ofrivilligt. I mitt fall verkligen ofrivilligt, men det har ju samtidigt inte gått att förklara för henne. Jag ser ju inte sjuk ut i hennes ögon. Inombords är hon ett litet barn, även om hennes kropp är 23 år.
Ikväll har vi först badat i en sjö. Det var 19 grader på land och 23 grader i sjön. Vi har haft lördagsmys med chips/cola för dottern och linschips/alkoholfri öl för mamman. Vi har tittat på Cmore - filmerna ”Sunes sommar” och ”Lotta flyttar hemifrån”. Gamla välkända godingar för oss båda.
Hon har kommenterat filmerna oavbrutet. Varje scen, varje replik. Hon beter sig som en sportkommentator på uppåttjack 🤣 Och jag vet att det betyder enormt mycket för henne att se film ihop med någon annan, så att hon kan just kommentera allt som händer. 99 av 100 gg tittar hon på filmer ensam, och då kommenterar hon inte. Att titta ihop med någon är lycka för henne 🥰
Nu ligger hon i sin gamla säng, i sitt gamla rum som nu är ommöblerat till kontor/gästrum. Hon verkar jättenöjd. Jag är supernöjd med kvällen 😍 En lördagkväll kan liksom inte bli bättre.
Kram 🐘
@Andrahalvlek blir berörd på…
@Andrahalvlek blir berörd på djupet. Det låter helt klart som en magiskt fin kväll🙏🏼
Å så fint inlägg…
Å så fint inlägg AndraHalvlek! Kärleken till din dotter har alltid lyst igenom på ett sånt fint sätt i dina inlägg. Så skönt att du orkar vara en del av hennes liv igen.
Tack @majken_r och @sisyfos …
Tack @majken_r och @sisyfos ❤️ Det var verkligen en magisk kväll. En sådan som seglar upp på min topp 10-lista över riktigt fina kvällar i livet. En kväll som följer med mig länge i minnet, en kväll som får mig att småle bara jag tänker på den. Länge.
Kram 🐘
@Andrahalvlek Vilken mysig…
@Andrahalvlek Vilken mysig och underbar dag och kväll med din dotter💕. Det fyller på i energi och i kärlek❤️
@vår2022 Mmm, jag känner mig…
@vår2022 Mmm, jag känner mig uppfylld av kärlek ❤️
Jag tänkte att det måste vara lite som med barnbarn. När man ”bara” har dem en kort stund kan man verkligen uppleva varje minut med dem på ett helt annat sätt. Man orkar liksom vara på deras nivå hela tiden, för man har inte en massa annat att göra. Man har avsatt den tiden för umgänge med just dem, och på deras nivå fullt ut. Så kändes det att umgås på tu man hand med min yngsta dotter i totalt 15 timmar, varav vi sov 8 timmar.
I eftermiddag skulle hon på teater med en kompis/granne och en ur personalen. En Astrid Lindgren-teater. Min dotter älskar teater - och Astrid Lindgren-teater älskar hon allra mest 🥰 Hon kollar massor på amatörfilmer från Astrid Lindgrens värld (ALV) på youtube, om och om igen. Vi brukar gå på alla sådana föreställningar som sätts upp i vår närhet.
Vi brukar även åka till ALV varje sommar och då hinner vi med 6-7 föreställningar på en heldag. Vi bara knallar på mellan olika scener hela dagen. I år har det dock inte blivit någon resa. Idag kom hon att tänka på det: ”Jag har inte varit där i år!” Jag fick svara henne att vi gör det nästa sommar. Hon överlever.
Imorgon börjar hennes dagliga verksamhet igen, och hon är taggad som sjutton. Hon har ju fyllt år under ledigheten, så de måste givetvis börja med att fira henne med tårta och ballonger. Bra start på första jobbdagen!
Kram 🐘
Kommande vecka har jag något…
Kommande vecka har jag något roligt inplanerat varenda dag. Plus läkarbesök på fredag. Men allt är nedskrivet i min kalender, så det är bara att beta av en dag i taget. Och se till att jag får mycket vila innan och efter aktiviteterna. Dans, pausa, dansa, pausa. Jag lagade mat igår, så jag har fyra matlådor i kylen.
I eftermiddag ska jag hälsa på ex-svärisarna. Det blir först promenad och sen blir det säkert fika och lite mat också. Och mycket prat, prat, prat. Mysigt 🥰
Idag börjar min yngsta dotter på sin dagliga verksamhet igen. Skönt för henne att få tillbaka sina vanliga ruiner igen. Hon har ju saknat sina ”jobbarkompisar” och personalen också. Hon var väldigt taggad inför att börja ”jobba” igen efter fyra veckors semester. Alla behöver ett sammanhang. Där man är en del av en gemenskap.
Kram 🐘
PS. De har inte tid att fira…
PS. De har inte tid att fira hennes födelsedag idag, det blir först nästa fredag. De är tydligen kort på personal den här vecka.
Besöket hos ex-svärisarna…
Besöket hos ex-svärisarna igår var trevligt. Det blev ingen promenad, eftersom skur på skur satte stopp för det. Det blev istället yatzy, fika och mat. Jag tror att mina besök hos ex-svärisarna gör dem lika gott som det gör mig. Jag märker att ”farfar gubben”, som min yngsta dotter kallar honom, skiner upp. Han får delvis beklaga sig, men han anstränger sig också lite eftersom han vill tjöta en stund med mig åtminstone.
Jag brukar alltid få honom att prata gamla minnen också. Han har skrivit ett antal böcker om sin livsgärning, som egen företagare med flera olika företag. Han skriver om sin barndom på en stor gård också. Böckerna är på 70-80 sidor och rätt så amatörmässiga. De trycks upp på ett lokalt tryckeri och skänks till största delen till nära och kära. Böckerna blir väldigt fina minnen när han inte finns mer. Han fyller 84 år och den åldern har respekt med sig.
En del böcker lyckas han dock sälja till andra, bland annat en stor bok med fina färgbilder (tryckt i Estland) som summerar deras 36 år som ägare till ett stort dansställe. Den boken köper gärna gamla dansgäster. För ex-svärfar verkar det väldigt viktigt att summera sitt liv, och jag tänker att det håller hans hjärna igång. Det första pusslet (han fick två nya av mig förra veckan) är nästan färdiglagt.
Min ex-svärmor mår också bra av att tjöta. Hon har förvandlats till en sjuksköterska. Hon har alltid passat upp på sin man, men nu har det uppassandet nått helt nya nivåer. Men hon vill absolut inte ha hemtjänst ”springande hemma”, så då får hon ta hand om honom. Hon är sex år yngre än honom och i väldigt god form för sin ålder, smärt och rörlig. Varje vecka sätter hon på honom morfinplåster mot smärtorna, och andra mediciner får han i apo-dos, som hon hämtar ut på apoteket varje vecka.
Och hon behöver liksom ha någon att beklaga sig för, att någon lyssnar. Och hon lyssnar på mig också. Jag är så oerhört tacksam för den relationen jag har till mina ex-svärisar. Jag blev ihop med deras äldsta son när jag var 20 år, så vi har en lång relation att falla tillbaka på. En riktigt god relation dessutom.
Min ex-svärmor har i mångt och mycket varit den mamma som min mamma inte kunde vara, eftersom min mamma bodde 30 mil ifrån mig när jag var 20-46 år. Min ex-svärmor stod pall när det blåste, och hon ryckte handgripligen in och tog hand om mina barn och mitt hem när jag inte orkade stå på benen. (Även om barnens pappa tog hand om barn och hem också förstås.)
Fortfarande har hon en kanonrelation till alla sina barnbarn. Min yngsta dotter träffar hon varje vecka. De andra tre barnbarnen bor långt bort, men hon pratar med dem i telefon varje vecka och de hälsar på sina farföräldrar flera gånger om året.
Kan jag ”betala tillbaka” litegrann genom att lyssna på henne nu så gör jag det med kärlek och värme. Jag får så mycket värmande kramar och tröstande ord tillbaka. Det är verkligen en vinn-vinn-situation på alla sätt. Och det är med gamla människor som med små barn - det krävs kontinuitet för att uppnå kvalitet. Igår sa min ex-svärfar: ”Du är välkommen hit när som helst.”
Idag ska jag vårda en annan relation. Jag ska träffa min gamla chef, och jag ska resa iväg några mil för att träffa henne. Min ex-chef jobbade på vårt företag i 16 år. De tio sista åren jobbade vi väldigt tajt ihop - hon som högste chef och jag som personalansvarig. Hon stöttade mig även enormt mycket under min första sjukskrivning för utmattningsdepression år 2007. Hon var en kanonchef helt enkelt - och jag saknar henne massor.
När hon slutade jobba hos oss för sex år sedan sa jag till henne: ”Nu när du inte är min chef längre så kan vi bli kompisar.” Och hon blev så glad 🥰 Hon var en chef med mycket integritet. Hon var personlig, men aldrig privat. Efter det har vi träffats en-två gånger per år, förutom under corona-åren eftersom hennes man har väldigt dåligt immunförsvar så då isolerade de sig i princip.
Vi brukar ta initiativ till varsin dejt varje vår och höst, förutom i våras då eftersom jag var sjuk. Men nu är det dags igen och jag reser till hennes hemstad, som ligger lite norrut från mig. Det ska bli så kul att träffas - vi känner ju varandra väldigt väl och det brukar alltid bli en massa jobbsnack också.
Hon vill alltid höra det senaste skvallret, men det kan jag ju inte bidra med idag eftersom jag inte har hört något skvaller. Jag har ingen aning om hur de andra har det på jobbet. Jag bryr mig inte speciellt mycket heller. Jag är bara helt fokuserad på att själv komma tilllbaka till jobbet på ett hållbart sätt. Så småningom.
Från och med september börjar jag jobba 25 procent, och sen får vi se hur snabbt jag kan utöka tiden. Huvudsaken är att det känns bra hela tiden, eller åtminstone okej. Jag är medveten om att jag behöver testa mina gränser hela tiden. Och det lär inte finnas kraft och energi till allt för många kompisdejter. Men några tänker jag dock få till - jag behöver mina kompisar SÅ mycket.
Kram 🐘
Jag höll ju på att glömma,…
Jag höll ju på att glömma, men blev påmind av min vän @TappadIgen. Jag firar 30 nyktra månader idag, tjoho! Hela 2,5 år har jag varit nykter, hurra 🥳🥳🥳🥳
Och det tillhör de allra bästa besluten som jag har tagit i mitt liv.
Kram 🐘
@Andrahalvlek Grattis till 2…
@Andrahalvlek Grattis till 2,5 år nykter!🥳🥳🥳! Så fantastiskt bra gjort och du är en förebild för oss andra här. Att du dessutom inte drack under din tuffa period som du gått igenom, visar att du är bergfast i din nykterhet. Ingen alkoholdjävul har hos dig att göra💪❤️
Tack @vår2022 ❤️ Och du är…
Tack @vår2022 ❤️ Och du är superfin företrädare för ”faktametoden”, som har tagit mig ända hit.
Kram 🐘
Så stort grattis till alla…
Så stort grattis till alla dina nyktra månader! Du är en stor förebild för mig och jag läser alltid dina ord extra noggrant! 🙏🏼🎈@Andrahalvlek
Tack @Kebne1 ❤️ Du kommer…
Tack @Kebne1 ❤️ Du kommer att klara det galant framöver, vis av din senaste erfarenhet.
Kram 🐘
@Andrahalvlek 🥳🥳🥳🥳 till 30…
@Andrahalvlek 🥳🥳🥳🥳 till 30 månader tillika 2,5 år av frihet! Du är en förebild på alla sätt och jag skriver det igen - din nykterhetsresa med all fakta och tips skulle göra sig i bokform! Hoppas du haft och har en underbar dag och att du firat dig själv🎉! ❤️
Tack @Ny dag ❤️ Jag umgås…
Tack @Ny dag ❤️ Jag umgås med tanken om bokform skulle passa 🤔 Man kan ju börja med att kopiera ner all text - och sen får texten tvättas rejält. Jag babblar ju om så mkt annat - om jobb och kollegor och barn och släktingar. Merparten av det måste bort. Jag fortsätter umgås med tanken!
Det finns en bok på engelska med en kvinna som slutade dricka, där hennes blogg är själva handlingen, plus hennes läsares reaktioner. Minns inte namnet nu.
Kram 🐘
Grattis min fina kompis och…
Grattis min fina kompis och vän, går inte att nog uttrycka hur mycket du betytt för mig (och många andra) Nu kör vi ju bara på, och jag måste som vanligt instämma i vad @torn säger- det blir faktiskt bara bättre - och bättre. Jag tycker att något ”nytt” hände efter 2,5 år. Något lättade. Order frihet blev centralt. Det är så coolt att få fortsätta växa- och att göra det ihop är en ynnest. Största kramen 🤗 💞🌸☀️✨🍀
Tack @Se klart ❤️ Jag känner…
Tack @Se klart ❤️ Jag känner verkligen numer ett helt annat lugn i mitt beslut. Det finns inte längre någon oro över att jag plötsligt skulle få för mig att börja dricka igen. Det finns heller ingen oro över vad andra ska tycka. Undrar någon så svarar jag att jag helt har slutat dricka alkohol. Punkt. Vill de fortsätta diskussionen så tar jag den gladeligen, men jag kan lika gärna låta det bero. Jag ser bara till att få något gott alkoholfritt istället. Punkt.
Kram 🐘
@Andrahalvlek Hej 🤗 Skönt…
@Andrahalvlek
Hej 🤗
Skönt att höra att du är på banan igen 🤗
Tack för omtanken @Marcus77 …
Tack för omtanken @Marcus77 ❤️
Kram 🐘
Idag vill jag helst fylla…
Idag vill jag helst fylla mitt inlägg med fina bilder på min yngsta dotter och en jättevacker grå storpudel som vi har hälsat på i eftermiddag. Han var så vacker att jag nästan smälte 🥰
Storpudeln T vägde 28 kg. Min älskade pudelpojke vägde 7 kg. Det är stor skillnad på mellan- och storpudel. Men psyket är likadant. Stabil, mycket integritet, studsig, pigg och glad, otroligt läraktig, nyfiken, struntar i andra hundar osv.
Den här storpudeln har dessutom fått högsta betyg på ett skott- och skrämseltest. Cool som bara den. I Tyskland används storpudel som polishund. Min pudelälskling var väldigt ängslig och skott- och åskrädd 😢
Jag är sugen på en storpudelvalp 🥰 Jag umgås med tanken. Har gått med i en FB-grupp för den kennel där T kommer ifrån. Inte skynda, bara umgås med tanken och möjligen planera för framtiden.
Först och främst - var ska jag bo? Det är avgörande om jag ska lyckas hitta en dagmatte/husse. Och det vill jag ha, så han/hon har sällskap dagtid när jag jobbar.
Kram 🐘
😉@Andrahalvlek ! Jag tänker…
😉@Andrahalvlek ! Jag tänker också lite på hundar. Vår labbe Zoja dog för drygt år sen . Roar mig också med fb-grupp vi som älskar labradorer. Underbart m alla valpar. Men försöker påminna mig om att jag nog tänkte aldrig mer. För bundet, för mycket lunka runt när man inte är så sugen. Så det blir nog inget här! Men följer din plan m intresse.
@Geggan Men hundar ger ju så…
@Geggan Men hundar ger ju så mycket kärlek ❤️ Mina fyra år med älskade pudelpojken var ljuvliga. Så gränslös och villkorslös kärlek har jag nog aldrig tidigare eller senare upplevt. Jag vill uppleva det igen. Att hunden dör efter ett antal år får jag ta. Det jobbiga uppvägs av varje dag man får ihop.
Kram 🐘
Jag bara måste tipsa om det…
Jag bara måste tipsa om det här klippet med Craig Beck: ”Is it possible to ever return to moderate drinking?”
https://youtu.be/Bh1kMU-AtbQ
Kram 🐘
Idag ska jag träffa läkaren…
Idag ska jag träffa läkaren M. Det blir sista gången innan avstämningsmötet med FK och arbetsgivaren den 23/8. Vi får snacka ihop oss helt enkelt. Jag vet precis hur jag vill lägga upp mitt arbete på 25 procent. Jag tänker jobba kl 13-15 varje dag och göra en specifik sak, som är precis lagom för två timmars jobb. Och jag tar för givet att arbetsgivaren i princip bara tackar och tar emot.
Nu gäller det att få med FK på planen också. Läkaren M sa att om man ger dem en plan för återgång i arbete så håller de sig lugna och fina. Vi får hoppas att han har rätt. Efter september har jag ingen plan alls. Jag har ingen aning om hur snabbt det känns okej att utöka till 50 procent. FK kräver kanske en fortsatt plan för okt-dec på sittande möte? Vi får ta det då helt enkelt, jag kan inte oroa mig för det nu. Jag vet inte alls hur jag reagerar när jag börjar jobba.
Något som dock har funkat alldeles utmärkt hittills är de veckovisa dejter som jag har haft med yngsta dottern, ex-svärisarna, min mamma och olika vänner. Idag kl 12, efter läkarbesöket, ska jag promenera iväg och luncha med min mamma. Hon ville även gå ner till stan först och handla en grej.
Igår träffade jag en kollega, som också har potential att bli en god vän. Vi har träffats ytterst få gånger på fritiden, men vi har upptäckt att vi har stor samsyn både vad det gäller vår verksamhet och våra jobbkollegor, så samtalen är mycket givande.
Vi är dessutom mellanchefer båda två och det är lite speciellt. Man får protestera så mycket man kan och vill i slutna rum med bara chefskollegor, men så fort du går ut på ”golvet” så måste du sätta på dig fasaden. Inte visa utåt hur du egentligen tyckte i vissa frågor, och absolut inte snacka skit om beslut som tagits av ledningen, även om du personligen inte tror på idén.
Att göra så sliter oerhört, man känner sig liksom sliten mitt itu. Men har man protesterat och fått alla, inklusive chefen, emot sig så är det bara att gilla läget. Man har gjort så gott man kan. Jag och kollegan L kan dock stötta och peppa varandra, och vi kan göra gemensam sak i våra protester. Det gör större verkan då.
Jag är mer den som går i taket på ledningsgrupperna, som bråkar och för liv för det jag tror på. Hon är mer tyst och vill nog verka lite mer i det tysta, trots att hon normalt är väldigt högljudd. Kan jag få henne att högljutt bråka med chefen också så är mycket vunnet 🤣 Hon kom in som mellanchef för bara några år sedan, så jag tror att hon känt sig lite obekväm i rollen och inte riktigt har vetat om sitt mandat.
Jag har varit mellanchef längre och har tagit många strider med min chef när jag har tyckt att hon tänkt fel, eller inte har tänkt hela vägen. Jag är övertygad om att min chef inte är betjänt av att ha ja-sägare omkring sig. Hon behöver folk som säger ”stopp stanna, hur tänker du nu?” I slutna rum.
Enda nackdelen med gårdagens dejt var att vi satt på stranden kl 13-17. Det blåste och vi hade mycket att prata om. Jag märkte inte att solen tog som sjutton. Jag äger inte ens en solkräm, jag brukar inte vara på stranden mer än max två timmar. Nu blev det fyra timmar. Jag ser ut som en nykokt kräfta. När jag träffar läkaren idag så ser han att jag mår mycket bättre i alla fall 🤣
Kram 🐘
Igår var jag så trött att…
Igår var jag så trött att jag inte orkade skriva här. Helt slut på kvällen. Då hade jag träffat läkaren kl 10, åkt en snabbis till ÖoB, och sen lunchat med min mamma kl 12-15. Tröttsamma grejer tydligen. Å andra sidan var det fredag igår, och jag har gjort någon grej varje dag den här veckan. Så det var nog inte konstigt att jag var trött.
Jag hade dessutom en fruktansvärd värk i hela kroppen. Trots att det mest betungande var långsamma promenader med min mamma igår. Knappast läge för träningsvärk. En vän frågade hur jag satt på stranden häromdagen, och jag satt i en brassestol. Inte jättebekvämt, och jag spände mig kanske en del. Så jag skulle få träningsvärk av att sitta i en solstol? Då är man dåligt tränad 🤣
Jag måste komma igång med träningen. Funderar på att gympa ihop med Sofia på svtplay. På måndag får det bli. Direkt efter frukosten. När jag börjar jobba sen i september så ska jag jobba kl 13-15, så även då kan jag få till morgongympa tänker jag. En dag i taget - på måndag blir det gympa med Sofia direkt efter frukosten, 2 x 20 min blir nog lagom.
Kram 🐘
Angående läkarbesöket igår…
Angående läkarbesöket igår så kändes det jättebra. Vi hade ett jättebra samtal. Jag väckte frågan förra gången om jag ev hade diabetes, pga domningar i fötter och händer. Men mitt blodsocker såg bra ut, jag har ingen diabetes. Domningarna har blivit bättre, och jag hoppas att det fortsätter så. Hjärnan skickar liksom inte nervsignaler som den ska - det pirrar och bränner, och fötter och händer liksom somnar.
Jag har också väckt frågan om bipolaritet eftersom jag till min natur är väldigt energisk, pigg, positiv och lösningsfokuserad - och sen hamnar jag i dessa svarta hål emellanåt. Läkaren tyckte inte att bipolaritet behövde utredas enbart för sakens skull. Han sa att det jag beskrev snarare är min personlighet. Litium används i första hand för att stabilisera maniska skov, men jag gör inte helt tokiga grejer. Jag sover som jag ska och sköter ekonomi och annat.
Läkaren trodde mer på dystymi, en kronisk depression, som jag har underliggande (ärvd sårbarhet från pappas sida) och därför behöver medicinera för det livslångt. Möjligen trodde han på cyklotymi, som är en slags bipolär light, med humörsvängningar. Men om jag mår bra på Duloxetine framöver så behöver jag inte utredas mer för bipolaritet eller få litium. Läkaren sa att litium kan ge rätt svåra biverkningar på sköldkörteln och levern bland annat.
Vi pratade också om vad vi ska säga på avstämningsmötet med FK och arbetsgivaren den 23/8. Jag tänker säga att jag vill jobba kl 13-15 och göra en specifikt avskild arbetsuppgift under september. Inget mer. Möjligen något specifikt ytterligare, men inte den första veckan. Och första arbetsdagen ska jag enbart installera mig på min gamla arbetsplats, få igång dator, logga in i alla system och rensa mail. Läkaren tyckte att det lät som en bra plan.
Sen är ju frågan hur lång tid det behöver ta till nästa nivå. Jag kan tänka mig att vara fortsatt sjukskriven 75 procent även under oktober men att prova att jobba 4 tim/dag när jag känner att det funkar. Jag ska ta upp frågan på mötet den 23/8. I så fall jobbar jag kl 13-17, 4 timmar/dag.
Jag vet ju inte alls hur lång tid det tar att komma upp i 100 procent. Min upplevelse är dock att det tar längre tid ju äldre jag blir. Jag har ju gjort den här rehabresan när jag var 36 år, 47 år och nu då 53 år. Jag märker tex att jag behöver längre tid för att lära mig saker nu efter att jag har passerat 50-strecket.
För mig är det glasklart att jag i första hand ska göra saker som jag behärskar och att det ska vara väldigt tydligt vad jag ska göra. Specifika arbetsuppgifter. Jag måste ju bygga upp min självtillit och självkänsla på nytt liksom. Jag måste göra saker jag fixar. Jag har ju suttit på arbetsgivarsidan några gånger då medarbetare har rehabiliterats tillbaka i arbete - och det är faktiskt en fördel nu när jag sitter på andra sidan.
Vad det gäller medicinen ska jag fortsätta som nu. Jag ska däremot skippa 1/2 tablett propovan respektive 1 zopiklon varannan dag. Just zopiklon tror jag att jag är känslomässigt beroende av. Jag vet ju att jag somnar när jag har tagit den. Konstigt nog verkar den verka fortfarande, efter 6 månaders användning. Så brukar det inte vara, men läkaren sa att det visst kan vara så att tabletten fortfarande hjälper mig. Det är så himla individuellt.
Jag har fortsatt pressa tillbaka min sovtid. Två kvällar i rad har jag lagt mig kl 22.30 och somnat cirka kl 23. Sen har jag vaknat av larmet kl 06, för att ta min morgonmedicin. Två-tre toabesök har det blivit på natten, man jag har snabbt somnat om. Det går åt rätt håll. Och jag följer samma rutiner på helgerna. Nu gäller det att sätta sömnrutinen, och då kan man inte labba med klockslag hit och dit olika dagar.
Jag känner mig glad, sedd och lyssnad på 🥰 Det känns så himla tydligt att läkaren är på min sida. Jag känner mig inte ett dugg orolig inför avstämningsmötet den 23/8. Jag och läkaren ska sitta i ett konferensrum på dagpsykiatrin och FK och min chef får koppla upp sig på Skype eller Zoom.
Kram 🐘
@Andrahalvlek Låter som en…
@Andrahalvlek Låter som en bra plan och ett fint bemötande med en bra läkare. Det viktigaste är väl att ta det lugnt i att komma tillbaka, känna efter hur du mår och hur det går. Du verkar ha bra kontroll på det och vet med dig själv att du kan bli så engagerad😁. Kan känna igen mig i det.
Ha en fin lördag!🌞❤️
@Andrahalvlek blir så glad…
@Andrahalvlek blir så glad att du har en läkare som får dig att känna dig allt det där. Guld värt. Kram🍀
@vår2022 Ja, det viktigaste…
@vår2022 Ja, det viktigaste är nästan att hejda mig själv. Jag har mycket ork, men inte så många timmar i taget.
Kram 🐘
@majken_r Ja, det är…
@majken_r Ja, det är verkligen en gåva att jag har fått komma till en mycket erfaren psykiatriker. Jag ska hålla i honom hårt! Jag är en sådan person som behöver ”tänka högt” och bollplanka olika saker, och han är perfekt för det ändamålet. Han bekräftar mig - och han vidgar mina vyer, lär mig nya saker.
Kram 🐘
@Andrahalvlek vad glad jag…
@Andrahalvlek vad glad jag blir för din skull att du hittat en bra psykiatriker. Jag har äntligen fått remiss till en (har mardrömsproblematik sedan barndomen som aldrig slutar och ingen har lyckats behandla) psykiatriker nu och jag är så hoppfull! Ta hand om dig!
Skönt att höra @andrahalvlek…
Skönt att höra @andrahalvlek och det är bra att slippa ytterligare utredningar men fra a litium som jag tror är tuff- men såklart hjälpsam om så behövs.
Jag har tagit en halv zopiklon/imovane till natten i åratal- och hjälper fortfarande, i undantagsfall tar jag en hel- alltså om jag måste lägga mig tidigt för att jag ska upp väldigt tidigt.
Så där har jag ingen beroende-problematik med ökad tolerans etc
Men jag tror också att de funkar psykologiskt, jag blir trygg-sömnig av den rätt äckliga bismaken- signalerar till hjärnan att det är dags att sova.
Men jag kan ju också somna på egen hand- tupplurar och liknande kräver ju ingen medicin 🤔 klurigt detta- men jag har noll inspiration till sömnskola etc- jag vill bara ta min halva lilla tablett- och sova.
I våras testade jag tusen andra varianter, många gjorde mig dödstrött och ”bakis”. Efter dialog med läkaren så kör vi på med imovanen ett tag. Skönt för nu.
Jag har själv haft många ”fall” där medarbetare blivit sjukskrivna pga stress (två under min egen tid som chef, men har också ärvt flera ärenden)
I båda fallen som jag följde nära var jobbet en del- och livet en del (tex diagnos för annan sjukdom, skilsmässa)
Erfarenheten är entydigt så att hellre långsamt än snabbt tillbaka- jag har ofta bromsat medarbetare som börjar känns sig friska och vill växla upp. De känner att det är bra i stunden- men blir inte bra på sikt. Jag brukar säga att de ska hålla länge- då måste återgången ta tid. Bättre än att upprepa långa sjukskrivningar.
Sedan är det föränderliga arbetslivet olika svårt för olika personer- och framförallt- i olika faser i livet! Det måste räknas in när det kommer till förväntningar och hur/på vilket sätt utveckling ska ske på jobbet.
Ha sn lugn och skön kväll och köp solskydd imorgon! Kram 🥰
Tack @Inombords ❤️ Hoppas…
Tack @Inombords ❤️ Hoppas att du får träffa rätt psykiatriker också!
Kram 🐘
Tack @Se klart för dina…
Tack @Se klart för dina reflektioner ❤️ Jag tror också att det måste få ta tid.
FK kommer nog att bråka när det närmar sig ett år (25/1), men i så fall går jag ner i sysselsättningsgrad tills jag känner mig helt okej.
Jag minns förra gången (2018) allt för väl. Sista steget från 75 till 100 var jag inte redo för efter ett år. Klockan 15 checkade min hjärna ut. Så jag gick ner i tid ytterligare ett halvår.
Viktigast är att vi får behålla vikarie, så att min kollega inte behöver stressa ihjäl sig. Jag kommer att lyssna på min kropp.
Vi är summan av våra liv och i mitt fall var det helt nya arbetsuppgifter, hemifrånarbete under corona som jag vantrivdes med, delvis helt ny arbetsplats på annan ort vissa dagar i veckan, oron för att bli coronasjuk, oro för dotterns höga feber, stress och som lök på laxen: utebliven antidepp. Rätt självklart egentligen att det gick som det gick.
Kram 🐘
Så fint det går bra för dig…
Så fint det går bra för dig med måendet. Härligt!🙂
Har en bok som heter Njutningsparadoxen. Skriven av Maggan Hägglund. Hon skriver i den att det går bra för de flesta att få ordning på sina liv och alkoholkonsumtionen. Hon hänvisar till en stor amerikansk undersökning (Dawson 2005) där det var 75% som kunde sluta eller dricka mindre och var inte längre tungt beroende.
Vore intressant att få svenska fakta i detta🤔
Sov gott och kram🤗🐻
Tack för titten @VaknaVacker…
Tack för titten @VaknaVacker ❤️ Och tack för boktipset!
Kram 🐘
@Andrahalvlek Tack för…
@Andrahalvlek Tack för kommentar i min tråd! Jag tittar in eftersom jag reagerade på det du sa om värk i hela kroppen. Min erfarenhet: När det var som värst för mig i utmattningen hade jag en obestämd värk i hela kroppen. Kändes som träningsvärk light, fast jobbig för den fanns liksom överallt. Jag fick tips från vården om att träna, stretcha och allt möjligt. Inget av det hjälpte förstås. Nu vet jag - helt säkert - att i mitt fall handlade värken om att det var kroppens sätt att säga till mig att jag inte var redo och att det blivit för mycket nu. Innan jag sjukskrev mig hade jag under en period (före "värken i hela kroppen") extremt ont i hålfoten. Kunde inte gå 200 m ens. För en tid sedan var det mkt på jobbet och jag fick ont i hålfoten. Jag packade faktiskt ihop direkt och gick hem med fokus vila. Två dagar senare var värken borta och jag kunde jobba igen. Vill bara skicka med detta som en tanke nu när du planerar börja arbeta 25%.
Imovane tog jag också under lång tid. Hade heller inga problem med beroende eller att jag inte kunde sova utan dem sedan när jag var redo. 1/2-1 tablett tror jag inte har någon betydelse för de flesta. Nu är det år sedan jag behövde dem.
Kram!
@Charlie70 Tack för dina…
@Charlie70 Tack för dina reflektioner! Jag har faktiskt galet ont i mina fötter, allra helst efter jag har legat ner en stund och ska börja gå igen. Jag vet inte om jag är svullen i kroppen eller om jag har en lågggradig inflammation i kroppen. Men att värken kommer just när jag har hållit igång lite väl mycket verkar onekligen vara ett tecken att ta på allvar.
Jag försöker införa mina antiinflammatoriska matvanor igen, undvika snabba kolhydrater osv. Men det är svårt. Jag gick ju ner 15 kg de första två månaderna i depressionen. Kunde inte äta någonting. Alla de kilona plus några till har jag gått upp igen, delvis pga antideppmedicinen men också för att aptiten blivit mycket bättre. Suget efter snabba kolhydrater är enormt och tröskeln är så jävla låg. Suck. Inte konstigt att min kropp är plågad och värker.
Kram 🐘
Kl 8.30 idag satt jag i en…
Kl 8.30 idag satt jag i en brassestol och väntade på att få se hunduppvisning. På en söndag. Det har aldrig hänt i mitt förra liv. Vid elvatiden gick jag hem. Då hade brassestolen gått sönder och solen gassade.
Kommande vecka har jag saker inplanerade mån-tor. Fre-sön är helt rena, än så länge. Jag ska bland annat få massage (äntligen), klippa håret (äntligen) och lämna in bilen på verkstad (verkligen på tiden). Framrutan ska även bytas pga två stenskott. Tre surdegar minst sagt.
Jag har bestämt mig för att släppa fram mitt gråa hår. Jag är grå i hela hårbotten nu, innan var jag endast grå på hjässan. Frissan ska få klippa rätt kort och göra ljusare slingor. Bleka bort det rödbruna om det går. Hon är förberedd på uppdraget, har skickat henne lite bilder. Vi har pratat om det ett tag, att det snart kanske är dags.
Klippa lugg blir det också, jag är så jävla trött på tofsen för att få bort håret från ansiktet. Lugg döljer bekymmersrynkorna, men i övrigt vill jag faktiskt omfamna att jag har blivit äldre.
Jättemånga i min omgivning har växlat om från färgat hår till naturligt grått de senaste åren. Aldrig har grått varit mer hippt, som min frissa uttryckte det. Det ska bli spännande att se resultatet när det är klart, för det tar ju något år eller två att låta allt hår växa ut.
Jag tänker mig en page på halva halsen ungefär, nu går mitt hår nedanför axlarna. Men kvaliteten på håret är urusel efter det senaste halvårets depression och kassa mathållning. Och hår är bara hår, det växer alltid ut igen.
Kram 🐘
Nähä, någon gympa med SVT…
Nähä, någon gympa med SVT-Sofia blev det inte igår. Varför inte? ”Efter frukost” är nog inte tillräckligt konkret. Min nya vana är att dricka tre koppar kaffe i sängen, medan jag surfar runt. Sen går jag upp och äter frukost, och det blir allt mellan kl 8 och kl 10, beroende på vad jag ska göra. Idag ska jag till massören och påklädning anbefalles kl 10.15. Pip. Att knö in gympa däremellan känns stressigt, trots att klockan bara är 7 nu.
Just nu lever jag mitt liv efter listor och ”fasta” tider. Mitt mobilalarm ringer 06.00 för morgonmedicin, kl 20.30 för kvällssmoothie (viktig), kl 21.00 för att ta kvällsmedicin, och kl 22.00 för att gå och lägga mig. Däremellan ställer jag tillfälliga larm för allt möjligt som jag behöver komma ihåg just för dagen. Jag behöver nog en fast tid för just gympan, får klura på den lite till känner jag 🤔
Jag behöver komma igång med mina morgon-, lunch- och eftermiddagspromenader också. Som jag var så duktig med i vintras. Hela hösten och vintern, i ösregn och snöstorm (nja), knatade jag ihop mina 12.000 steg. Nu vill jag knappt kolla hur många steg jag får ihop på en dag. Inte många tyvärr, så mycket vet jag.
Samtidigt tänker jag att jag inte vill ställa för stora krav på mig själv. Jag har relativt nyligen gått från total tristess och sysslolöshet till att ungefär en gång per dag träffa folk och umgås några timmar. Det är fan bra nog, just nu. Jag behöver vara snällare mot mig själv. Gympa och promenader ska jag få till i min vardag, men kanske inte just nu.
Att bara vara och må helt okej är fan viktigt för mig just nu. Att salta det med dåligt samvete för att jag inte kommer igång med träningen är inte schysst. Jag vet ju att lusten är en förbannat bra drivkraft. Jag kommer att ha lust att röra på mig mer när hösten gör entré. Jag är en typisk skolårsmänniska, för mig är det alltid väldigt tydligt nystart i samband med skolstart. (Skolan började igår, eller?)
Jag tar en kopp kaffe till, min andra kopp idag. Jag har sovit sju timmar i natt och tror att jag drömde om åskoväder, men det var nog ingen dröm ändå eftersom vänner la upp åskovädersbilder på fejjan i morse och jag ser ju att vi har drabbats i min landsände. Skönt, då fick vi lite efterlängtat regn.
Kram 🐘
@Andrahalvlek Just det där…
@Andrahalvlek Just det där att röra på sig, att komma igång och få det till en vana tar lite emot för mig även fast jag vill. Du har präntat att in i mig att det viktigaste är att vara nykter och det tänker jag fortsätta med! Det näst viktigaste är att börja röra på mig för ökat välbefinnande. Idag tog jag cykeln 🚴♀️ för att handla istället för bilen som jag brukar, igår tog jag cykeln till det kommunala färdmedlet när jag skulle till läkaren (undvek på så sätt ett byte).
Du gör allt så rätt och genomtänkt så jag tänker att det kommer att lösa sig. Tycker du ska ge dig själv en stor klapp på axeln istället, du har ju precis börjat må bra igen. ❤️
Tack @Ny dag ❤️ Vi får kämpa…
Tack @Ny dag ❤️ Vi får kämpa ihop med att få fart på våra kroppar! Bra gjort att ta cykeln! Jag gympade faktiskt med SVT-Sofia idag, men det berättar jag mer om imorgon.
Kram 🐘
Jag gillar Sofia i Gympa med…
Jag gillar Sofia i Gympa med Sofia.
Jag och resten av Sverige:-)
Även jag behöver röra på mig mer ( och gå ner i vikt😳…höll min vikt väldigt många år men pandemi och högt alkoholintag var inte en bra kombo ). Men just nu låter jag de tankarna vara. Är tacksam över att min kropp trots allt fungerar så pass bra fast jag misskött den så. Nu ska jag bli stabilt nykter och resten får komma sedan. Tycker att det där med att invänta lusten …låter bra. Och fint att du är på banan igen Andrahalvlek. Du har ju gått igenom en riktig pärs - även fast jag bara läste och inte skrev här så funderade jag flera gånger på hur du hade det ..under den period som du var borta från forumet. Glad när elefanten dök upp igen.
Tack @Kaveldun ❤️ Det var…
Tack @Kaveldun ❤️ Det var ett svintufft halvår. Att jag fick en medicin som funkade så bra för mig känns nästan som magi. Men jag får hålla mig i strama tyglar, så jag inte går för fort fram.
Kram 🐘
Jag har återigen börjat…
Jag har återigen börjat lyssna på James Clears bok ”1%-metoden - små förändringar, stora resultat”. Jag har lyssnat på den två gånger tidigare, men den behöver man lyssna på många gånger. Alltid lär man sig några nya saker.
När jag kom igång med mina dagliga promenader morgon, lunch och middag i höstas-vintras så gjorde jag det genom att stapla en ny vana på en annan vana - ett tips från boken! När jag gick upp på morgonen promenerade jag, strax innan jag skulle äta lunch promenerade jag, och direkt när jag kom hem från jobbet promenerade jag. Den vanan satte sig verkligen.
Nu vill jag börja med daglig hemmagympa, för att få igång rörlighet och styrka. Jag har på svtplay hittat ”hemmagympa med Sofia”. Att alltid låta en gympamatta ligga på golvet framför tv:n gör det lättare att komma igång, och jag påminns varje gång jag ser mattan.
Problemet med att tänka att jag ska gympa direkt efter frukost är att min frukost brukar bli lite olika tider, beroende på vad jag ska göra under dagen. Istället tänkte jag att jag ställer larm i mobilen när det är dags att gympa, precis som jag har gjort med sovtiderna. (Jag har pressat tillbaka min läggtid från 01 till 22 med en halvtimme i taget. Larmet i mobilen ringer kl 21, då jag ska ta propovan, och kl 22 då jag ska ta zopiklon och sen gå och lägga mig direkt. Larmet ringer även kl 20.30 då jag ska göra mig en smoothie.)
Så nu ringer mobillarmet även kl 9.30 då jag ska gympa med SVT-Sofia. Varje dag, ett program är 20 min. Genom att göra det varje dag är det lättare att etablera vanan. Och jag kan själv välja om jag vill äta frukost innan eller efter gympan. Oftast gör jag inget speciellt på fm, jag slappar mest från kl 06, då mobillarmet går för att det är dags för medicin. Oftast är jag pigg då och behöver inte sova mer. Så det blir kaffe i sängen och slösurfande mest hela förmiddagen.
De flesta aktiviteter som jag själv planerar in är från kl 12 och framåt. Ibland har jag läkarbesök kl 10. När jag börjar jobba tänker jag börja jobba kl 13-15. När jag utökar tiden kommer jag att jobba kl 13-17, eftersom det är på eftermiddagen det är mest att göra helt enkelt.
Så mina lugna förmiddagar kommer sannolikt att bestå mer eller mindre hela hösten. Så det finns ett bra tillfälle att göra gympa på fm. Kl 9.30 går larmet för att det är dags för gympa, varje dag. Nu fan ska jag sätta den här vanan! Varken väder eller vind kan hindra mig.
Jag började med det programmet som heter ”Hemmagympa med Sofia - rörlighet/kondition/styrka”. Riktigt bra övningar, precis vad jag behövde för mina axlar, rygg och nacke. Jag ska köra samma program några gånger, och sen ska jag kolla runt bland alla avsnitten på svtplay och se vilka andra program jag vill göra. Fokus blir på rörlighet och styrka, jag behöver verkligen jobba på det.
Idag ska jag lämna min bil på verkstad kl 07. Sen kommer områdets vaktmästare kl 08. Jag har felanmält några saker i lägenheten som har varit trasiga i flera månader, och nu ska de åtgärdas. Två surdegar till tar jag hand om idag alltså. Skönt.
Kl 12 ska jag promenera med min mamma till stan och luncha på ett kafé. Igår var jag hos frissan och ljusade ner mitt hår rejält. Frissan satte en massa ljusa slingor i mitt tidigare brunfärgade hår. Jag vill ju släppa fram mitt gråa hår och därför krävdes en nerljusning.
Resultatet blev förbluffande bra. Så här ljus har jag inte varit sen 20-årsåldern. Upp till 22-23 års ålder lyckades jag vara blond med hjälp av ljusa slingor. Men då var jag så mörk att jag övergick till brun hårfärg istället. Nu ska jag med hjälp av de ljusa slingorna låta mitt gråa hår växa ut. Min mammas reaktion idag blir rolig att se. Själv hoppar jag till varje gång jag ser mig i spegeln 🤣
Kram 🐘
PS. Mina ambitioner är…
PS. Mina ambitioner är väldigt lågt satta. I princip behöver jag bara titta på SVT-Sofia när hon gympar. Jag gör endast de rörelser jag har lust att göra nu i början, men redan igår gjorde jag 3/4 av programmet. Rörelserna var enkla att utföra - och roliga att göra. Sofia var väldigt trevlig dessutom. Hon hade en positiv energi och tillåtande attityd.
Tack @Andrahalvlek för…
Tack @Andrahalvlek för funderingar runt Sofia och nya vanor! Jag har liksom gett upp många gånger men ska ge det ny chans. Att lyckas få bra balans på dagen, det är ju knäckfrågan. Jag som inte jobbar mera utan kan bestämma allt själv- inte lättare.
@Geggan Ställa mobillarmet…
@Geggan Ställa mobillarmet är ett konkret tips! Då blir man påmind, och det blir gjort. Om man verkligen bestämmer sig för att GÖRA när larmet ringer. Även om det bara innebär att ribban är lagd så lågt som vid att titta på. Huxflux är man igång och vevar med armarna ändå.
Tack @Andrahalvlek , värt…
Tack @Andrahalvlek , värt aTt prova! Nu har jag lekt i sandlåda m treåringen, lagat middag, läst saga- också ett träningspass! Ett gott!
Tack @Andrahalvlek , värt…
Tack @Andrahalvlek , värt aTt prova! Nu har jag lekt i sandlåda m treåringen, lagat middag, läst saga- också ett träningspass! Ett gott!
Idag skulle jag egentligen…
Idag skulle jag egentligen ha tagit tåget 1,5 timme i västlig riktning för att lunchdejta med en vän. Men verkstaden behövde ha min bil en dag till, och då hade det blivit för lite tid för vår lunchdejt om jag har en tid till verkstaden att passa. Två timmar för mat och tjöt är absolut inte tillräckligt, då skjuter vi hellre på vår lunchdejt några veckor.
När jag ringde verkstaden igår eftermiddag och kollade läget så ville de dels behålla bilen en dag så att limmet på vindrutan skulle härda, och dels hade de upptäckt att bromsarna fram behövde bytas. Ingen överraskning för mig, de senaste dagarna har bromsarna hackat väldigt obehagligt. Verkstadskillen sa att det blir så om bilen får stå oanvänd ute i regnet. Man behöver typ bromsa dagligen för att hålla rosten borta. Först corona och hemifrånarbete och sen ett halvårs sjukskrivning. Min bil har stått still jättemycket de senaste två åren.
Jag räknar nästan med att maxa krediten på kreditkortet (20.000 kr). Men så får det bli, och sen får jag betala av några tusen varje månad tills jag har betalat allt. Hellre det än att betala hela summan på ett bräde. Gamla bilar. Suck. Jag har kört många skrotbilar i mina dar, men för tre bilar sedan så lovade jag mig själv att aldrig mer köra med en gammal bil, som behövde lagas på verkstad för multum med jämna mellanrum.
Den bilen jag har nu är en årsmodell 2015, och snart är det dags att byta in den. (Max tio år har jag satt som gräns.) Så länge jag fortfarande får något för den hos bilfirman. Men min nästa bil blir en leasingbil. Då slipper jag krabb och kostnader för hjulbyte och service, och jag kan byta in den med några års mellanrum. Kanske blir min nästa bil en laddhybrid, men då måste jag först bo så att jag har en laddstolpe. Drömmen vore att det fanns solceller som laddade bilen. Drömma kan man alltid göra 🥰
Så idag fick jag en plötsligt en total vilodag, och det tänker jag nyttja som en sådan. Jag har sjuk träningsvärk efter gympan med Sofia. Jag har generell värk i hela kroppen. Kanske vill min kropp säga till mig: ”Vila nu för fan”. Igår blev det först 30 min promenad hem från verkstaden, sen gympa med SVT-Sofia, och sen promenad med min mamma.
Jag drog en suck av lättnad när verkstaden sa att de ville behålla bilen en dag till. Då slapp jag en promenad på 30 min till verkstaden igår eftermiddag. Jag hade så ont i ben, fötter och rygg att jag knappt tog mig upp för två halvtrappor i min portuppgång efter promenaden med mamma. Jag är inte bara gråhårig, jag börjar fan bli gammal också 🤣
Nåväl, skynda långsamt. Idag blir det en slapp dag, fast gympa med SVT-Sofia ska jag göra kl 9.30 då mobillarmet ringer. Jag ska åtminstone försöka gympa. Jag gör så gott jag kan helt enkelt. Styrelsemöte med tjejjouren kl 18.30 står det också i min kalender. Ännu en sak som jag inte har gjort på ett halvår. Check på den!
Imorgon står det i min kalender att jag ska tvätta och dammsuga bilen. Det är bäst att jag gör som det står i min kalender. Och det var väldigt länge sen sist. Jag är sjukt slarvig med min bil. Den har en silveraktig färg kallad champagne. Mycket praktisk färg. Man kan köra med den jättelänge utan att smutsen syns. Och invändigt ligger gruset kvar på mattorna sen vintern, eller till och med förra vinter kanske 🤔
Jag är som sagt sjukt slarvig med min bil. Jag tror att det är något typiskt kvinnligt. De flesta män jag känner är sjukligt pedantiska med sin bil, men jag känner inga kvinnor som är det. Jo, min äldsta dotter, men hon är ett unikum, som det bara finns ett enda exemplar av i hela världen.
Kram 🐘
@Andrahalvlek Vad härligt…
@Andrahalvlek Vad härligt att du kommit igång med gymp Sofia och promenader😁. Och bra att det blev en vilodag idag. Ja, det där med bilar och hålla dem rena…vi har som tur är skinn eller kanske plastsäten som är lätta att torka av, som sker sällan ändå. I sommar har hunden fått sitta i baksätet efter bad i sjön och det blir väldigt smutsigt ändå, grusiga och blöta tassar på sätet🐕. Så istället för att torka lägger jag en handduk på sätet och då måste jag tvätta den istället. Förstår inte att det ska vara en så jobbig handling😂. Mycket grus på golvet också…min man är lika lat han.
Vad roligt att resultatet av din slingor blev så bra också, att håret känns bra är så viktigt och betyder så mycket.
Ha det gott!❤️
@vår2022 När jag hade hund…
@vår2022 När jag hade hund fick han enbart ligga i buren där bak. Hundar i baksätet låter väldigt smutsigt 😱 Känner mig riktigt taggad inför att tvätta och dammsuga bilen idag. Hoppas det håller i sig så bilen blir klar och inte bara halvklar.
Kram 🐘
Bilverkstaden ringde igår…
Bilverkstaden ringde igår. Bromsskivorna hade kommit, men bromsklossarna kom först idag på morgonen. Kl 8.30 idag fredag ska bilen vara klar. Och jag får lösa ut den för cirka 17.000 kr. Suck. Jag tänkte inte så fel då när jag utökade krediten till 20.000 kr på kortet. Men nu ska den hålla sig pigg och kry länge hoppas jag.
Först frukost, sen gympa med SVT-Sofia, sen promenera till verkstaden, sen tvätta och dammsuga bilen. Och sen är jag helt slut och trött. Möjligen blir det ett besök på stranden och hämtmat från thai. Låter som en bra plan för dagen.
Solbrännan har lagt sig nu, jag fjällar på näsa och bröst litegrann bara. Nu är jag redo att fylla på solbrännan litegrann åtminstone. Och bada i havet 🥰 Om det inte finns alger vill säga.
Kram 🐘
@Andrahalvlek Ja, hundarna…
@Andrahalvlek Ja, hundarna ska ligga i buren där bak eller som vi har i hundkåpor på flaket. Det är där han stoppas in typ alltid, men i somras när det var så varmt fick han sitta i bak och i sval fläkt av AC:n. En kort biltripp till badet. Och ja, det blir skitigt😂. Ha en fin dag och tänk på det härliga resultatet när bilen är städad och klar💕
@Andrahalvlek vad fasen har…
@Andrahalvlek vad fasen har du för bil då när det kostar 17000 att byta bromsar? Bugatti? Gav runt 1500 på min för att tag sen. Nån " märkesverkstad" ger jag mig inte i närheten av. Har en -06 som gått 24500 mil. Krånglar aldrig. Snaxka om blåsning när det var en rostkant på nån skiva ev. Bara. Bara att bromsa hårt några gånger så brukar det lösa sig. Belägg kostar några hundra i eftermarknadsdelar.
Laddhybrid behöver du ingen…
Laddhybrid behöver du ingen kabel till. Den laddas medans du kör med bränslemotorn annars. Bara ren elbil du behöver tanka i 8-9 timmar om du inte snabbladdar. Då blir det många korvar på macken under den tiden. Så är det här på teslaparkeringen iaf.
Mackar har väl snabbladdning…
Mackar har väl snabbladdning som standard? Har bilat med elbil och laddat under lunch- och fikastopp, inga problem för oss i alla fall..
@Andrahalvlek Hybridbilar…
@Andrahalvlek Hybridbilar är bra, då kan du ju välja om du vill köra på el eller fossilbränsle. 😀 Ok, man kommer inte lika långt på en laddning som en ren elbil. men 7-10 mil räcker ofta gott och väl. Själv tänker jag skaffa en ren elbil, men det är väldigt lång leveranstid på dem nu. Jag kan inte ens beställa en som tjänstebil i nuläget.
Kram
@BEATNGU Det var inte bara…
@BEATNGU Det var inte bara bromsar förstås. De bytte vindruta (två stenskott), batteri, tändstift, olja, bromsvätska, torkarblad och lite annat som ingår i servicen. Jag fick en lång lista med allt som de hade gjort. Och de fick byta både bromsskivor och bromsklossar fram, på båda sidor. Bilen har stått still för mycket ute i regnet. Först corona och hemifrånarbete och sen ett halvårs sjukskrivning. Men nu ska den ut och rulla oftare! Nu är den dammsugad och tvättad dessutom, och jag är helt slut 😴
Kram 🐘
@Torn Min äldsta dotter har…
@Torn Min äldsta dotter har tittat på en Renault elbil, med en leasingkostnad på 4.000 kr/mån. Den kommer man 30 mil med tror jag. Lite högt kan jag tycka, men 3.000-3.200 kr/mån kan jag tycka är helt rimligt i leasingkostnad. Tidigare betalade jag lån på min nuvarande bil för 2.800 kr/mån i fem år. En leasingbil byter man tydligen in var fjärde år och man slipper även kostnad för däckbyte, service etc. Låter som himmelriket. Men jag ska umgås med tanken lite till, inte förhasta mig.
Kram 🐘
@Kennie Inte så bra i…
@Kennie Inte så bra i längden att snabbladda hela tiden. Batterier behöver ta full laddning ibland precis som, truckar, och andra rena batteri-celler. Också nåt man bör ha i åtanke. Att fylla upp så du kommer några extra mil. Ja, men det är en jäkla massa ström som ska fort in i batterierna på kort tid vid snabbladdning. Och dom behöver laddas fullt emellanåt. känn på mobilen när den snabbladdar hur varm den blir. Lägg då till några hundra kilo batterier som gör samma sak.
@Andrahalvlek Franska bilar…
@Andrahalvlek Franska bilar bör bytas snabbt som attan, så se till att inte ha den för länge bara. ;-)
@Andrahalvlek Låter ändå som…
@Andrahalvlek Låter ändå som ett överpris. Bytte vindruta på min. För nån tusenlapp "helförskäkring" Bromsvätska behöver man i regel aldrig byta. Det är ett slutet system. Testa nån mindre verkstad nästa gång. Jag har turen ett känna en kille som gör allt för några hundra. Delarna köper jag själv på Biltema när det gäller bromsar tex. Kört med mina bromsar bak därifrån i 6 år snart utan några problem. Dom större firmorna tar 1000 spänna bara att köra in genom porten så det lär ju inte hända för min del igen.