av Andrahalvlek

Andrahalvlek
tors, 2020-12-24 - 23:25

Åkte till huset kl 10 och kom hem kl 21.30. Julfrukost, utefika med ex-svärisarna, hämtat min mamma, Kalle, mat, mat, mat, godis, godis, godis och prat, prat, prat. En riktigt bra julafton ?

Det gick alldeles utmärkt att dricka julmust, alkoholfri glögg och öl. Min mamma drack ett glas vin, barnens pappa drack lite starkare öl och något glas whisky. Så nära vit jul man kan komma typ.

Det är så skönt att köra och komma hem och sova i egen säng. Slippa sova över i yngsta dotterns smala säng, vakna bakfull imorgon och äta frukost ihop med de andra. Låtsas vara pigg. Fundera på om jag sa något dumt igår, eller på hur full jag upplevdes egentligen.

Med facit i hand var det alltid jag som blev fullast. Som snabbt drack ur vinflaska ett och började på den andra. Som hela tiden höll koll på nivån i flaskan så det fanns ytterligare ett glas till mig. Minst. Som blev mer och mer högljudd, så jag till slut blev trött på min egen röst.

Jag har pratat mycket idag också, men jag har låtit andra prata lika mycket. Jag har ärligt och nyktert kunnat titta dem i ögonen hela kvällen, utan att vara orolig över att få onda ögat av äldsta dottern. Så jävla nice ?

Jag kan inte förstå hur det kunde oroa mig ett dugg att vara nykter på julen eller andra högtider. Det är en sådan befrielse att slippa fundera på inköp och att vara lagom tankad hela kvällen. För lite = trött, för mycket = risk att sluddra.

Imorgon blir det julmat igen, men innan vi äter ska jag och äldsta dottern traska en lång promenad. Hoppas att vädret blir lika fint som det har varit idag.

Hoppas att ni också har haft en toppenjulafton ?

Kram ?

Mattan
fre, 2020-12-25 - 01:03

Fint att din dag blev så bra. Visst är det härligt med nykter jul. Befriande och äkta utan fokus på flaskor som ska öppnas. Jag har haft supermysigt här med . Must spel klappar o film. Kram

FinaLisa
fre, 2020-12-25 - 08:25

Andra halvlek, härligt att din julafton blev så lyckad ??.
Det lät skönt med utefika☕

Själva var vi inne hela dagen men det var trevligt och lugnt. Och a-fritt förstås ?

Kram ???

TappadIgen
fre, 2020-12-25 - 22:55

Låter som att du har haft en härlig jul och att du fortsatt ser fler fördelar med det. Samt att du ser de negativa aspekter som var. Jag känner igen det där precis med att hela tiden ha en del av hjärnan upptagen med alkoholkalkylering.

Andrahalvlek
lör, 2020-12-26 - 19:54

Igår och idag har vi promenerat, igår cirka 12.000 steg och idag cirka 8.500 steg. Länge sen jag rörde mig mer än 7.000 steg på en dag. Skärpning. Det var så illa att jag inte fick igen mina vinterbyxor idag när jag skulle ta på mig dem. Sist jag använde dem för 1,5 månad sedan satt de tajt, nu fick jag inte igen dragkedjan. Ridå.

Det är inte snus jag ska sluta med. Jag ska sluta med allt som innehåller socker. Sluta köpa hem skiten. Laga mat som inte innehåller snabba kolhydrater för att inte väcka suget osv. Och röra på mig, minst 12.000 steg/dag och helst lite styrketräning ovanpå det. Jag kan ju allt i teorin - vad fan väntar jag på?

Idag har jag köpt mig en fin skrivbok, där ska jag skriva motions- och kostdagbok. Jag ska planera och reflektera. År 2021 ska bli året då jag uppnår ett års nykterhet - och återtar kontroll över kost, motion, styrka och vikt igen. Bannemej. Kan jag sluta dricka kan jag fan göra det här också!

Det är så illa att jag knappt kan böja mig och få på mig strumporna, magen är i vägen ? I natt drömde jag att jag genomgick någon skum undersökning och den som undersökte mig sa att ”jag är ledsen men dina lår är helt förslappade, det finns inte tillstymmelse till muskler i dina lår” ?

Någon sanndröm var det tack och lov inte, igår traskade jag en promenad med äldsta dottern på cirka 12.000 steg. Men min kondition är urkass och jag flåsar som en blåsbälg. Jag vill inte ha det så här. Jag är fan värd ett bättre liv.

Jag tänker applicera ungefär samma strategier som med drickandet. Skapa nya goda vanor, planera och reflektera. Låta det arbetet ta tid och plats i mitt liv och inte välja bort det så fort stressen gör sig påmind. Hitta möjligheterna i mitt liv istället för att stirra sig blind på svårigheterna, höja varje framsteg till skyarna och vara jättestolt. Och ha tålamod. Amen.

Kram ?

TappadIgen
lör, 2020-12-26 - 20:49

Det låter som att du har alla verktygen för att lyckas! Det svåraste är väl att hitta balansen, men det känns som om att du vet hur man ska göra. Man måste ju ge sig tid i förbättringsarbetet men man får vara snäll mot sig själv när det blir mindre tid över och inte stressa för det. Det exemplet jag kan ge är väl mitt eget stegmål som har varit 10000 steg om dagen. Tidigare kände jag att jag måste göra det men nu stressar jag inte för om jag skulle missa någon dag. Jag var t.ex iväg på jobbresa precis innan jul och det blev många timmar i bilen och på platsen vi besökte men inte många steg. Jag skulle kunna ha gått ut på långpromenad sent på kvällen för att ta igen det så att jag fick ihop mina 10000 och mitt gamla jag hade gjort det. Men nu kände jag att det var ok.

Sen är det väl klart att man inte får vara för slapp heller och missa det varje dag. Men det gör jag ju inte för att jag tycker det är roligt! Idag kom jag en bra bit över mitt mål och kom på att jag tycker om att spendera tid med mig själv.

Kaye
lör, 2020-12-26 - 21:25

Jag har använt mig av Aftonbladets viktminskningsprogram.
Allt på nätet. App finns.
Du kan äta allt, finns recept, hjälp med kalorieberäkningar och kan registrera motion.
Mitt jobb betalar 50% via en livsstilspeng.
Tror det skulle passa dig. Är mätbart och målinriktat?
En hushållsvåg behövs dock.

Jag ska också ta tag i min kost och motion 2021.
Är så trött, tror jag behöver äta nyttigare och röra mig mer.
När ljuset kommer blir det kanske lättare.

Och tack för God Jul hälsning i min tråd.☺

God fortsättning
??

Andrahalvlek
lör, 2020-12-26 - 21:57

Kanske jag ska prova ? Viktväktarna har jag varit kund hos otaliga gånger. Och Xtravaganza, och... Jag hade nog varit miljonär om jag hade fått en tusenlapp för varje kilo jag har gått ner sen jag var cirka 16 år. Och gått upp igen, och lite till. En evig kamp ?

Eller så använder jag bara den enorma kunskap som jag redan har. Jag vet att lågkolhydratkost funkar på mig. Jag vet att både raska promenader och styrka behövs.

Jag vill inte ha snabba resultat, jag vill ha en hållbar livsstil över tid. Med en kropp som inte tynger och gör mig stel och osmidig och som hela tiden kräver större storlekar.

Att sluta dricka var viktigast, nu är det läge att ta itu med andra viktiga surdegar. Fortsätta trappa ut SSRI-medicinen ingår också i detta, viktökning är en vanlig biverkning av den medicinen.

Klimakteriet är ju också en bov i detta. Fettcellerna sväller liksom i klimakteriet, helt puckat. Det är dessutom extra svårt att gå ner i vikt. Och klimakteriet kan jag inte direkt påverka, det är bara att uthärda och hoppas att fanskapet är över någon gång.

Nåväl. En dag i taget funkar som taktik även på kost och motion. Jag ska låta framgången med alkoholstoppet ge mig råg i ryggen!

Kram ?

Andrahalvlek
sön, 2020-12-27 - 00:34

Jag har under hösten trappat ut min SSRI-medicin, väldigt långsamt. Vill skriva ner det så jag har det svart på vitt också, ifall jag behöver komma ihåg det senare. Det är så mycket man glömmer när man passerat 50 år ? Ärligt talat, ibland blir jag nästan rädd för mig själv. ”Har jag sagt det? Det kommer jag ju inte ens ihåg att jag har kunnat!”

Vet inte om mina två perioder av utmattningsdepression har lett till skador på minnet, eller om jag sagt och gjort saker i perioder av stress och som jag därför inte alls kommer ihåg. Ibland tappar jag ord också, men nu kan jag tack och lov inte skylla på alkoholen längre så nu skyller jag på åldern ?

Senast igår satt jag i flera sekunder och försökte komma på ordet lök, som hyacinter växer ut. Det jag skulle säga var att just hyacinter och andra lökväxter inte behöver vattnas för de har tillräckligt med vätska i sin lök och om man vattnar dem riskerar de att bli långa och gängliga. (Den kunskapen var intakt, tack och lov.) Men det blir å andra sidan många roliga skratt vid matbordet när mamman är halvsenil. Jag bjuder på det.

En kollega till mig, i samma ålder, blev så orolig över sitt minne att hon lyckades få till en utredning på vårdcentralen för att försäkra sig om att hon inte höll på att bli dement. Det höll hon inte på att bli tack och lov. Riktigt så illa är det inte för mig och jag oroar mig inte jättemycket för det, jag tycker mest att det är lite pinsamt och jobbigt. Men det tillhör nog åldrandet.

Nu kommer jag i alla fall ihåg att jag skulle skriva om något helt annat, nämligen om nedtrappning av SSRI-medicinen. Jag har försökt sluta flera gånger för många år sedan, men jag blev alltid deprimerad igen cirka tre månader efter att jag slutat med medicinen. Nu tänker jag att alkoholstoppet gynnat mig, och om jag trappar ut helt galet sakta så borde min hjärna hinna med och kompensera upp dopaminet och serotoninet naturligt. Så tänker jag.

Jag tar en medicin som heter Venlafaxin. De första åren efter första sjukskrivningen våren 2007 tog jag Paraoxetin. God effekt på ångest och depression, men en enorm viktökning som biverkning. Plus 20 kg på ett år. För tio år sedan cirka bytte jag till Venlafaxin, och viktökningen hejdades åtminstone även om den högre vikten bestod.

Jag låg på samma dos Venlafaxin år efter år, 75 mg. Det är en vanlig startdos tydligen och upp till 150 mg är en vanlig normaldos. Jag klarade mig dock på 75 mg tills jag våren 2018 blev sjukskriven för utmattningsdepression igen. Då ökade jag medicineringen med halva dosen, 37,5 mg och fick positiv effekt. Vad som är medicinens verkan och andra åtgärders verkan är helt omöjligt att veta.

Nu i höst kände jag att jag i alla fall vill bli av med 37,5-tabletten i första hand, och sen kanske byta ut 75-tabletten mot en 37,5-tablett. Så ser min plan ut. Men jag tänker göra det väldigt sakta. Så sakta att min hjärna hinner anpassa sig och trappa upp serotonin och dopamin naturligt.

Jag har gjort så här när jag har fyllt min veckodosett:

September: 75+37,5 (mån), 75 (tis), 75+37,5 (ons), 75+37,5 (tor), 75 (fre), 75+37,5 (lör), 75+37,5 (sön).
Oktober: 75+37,5 (mån), 75 (tis), 75+37,5 (ons), 75 (tor), 75+37,5 (fre), 75 (lör), 75+37,5 (sön).
November: 75 (mån), 75+37,5 (tis), 75 (ons), 75+37,5 (tor), 75 (fre), 75+37,5 (lör), 75 (sön).
December: 75 (mån), 75 (tis), 75+37,5 (ons), 75 (tor), 75 (fre), 75+37,5 (lör), 75 (sön).

Under januari tänker jag plocka bort de två sista 37,5-tabletterna och då vara nere på 75 mg varje dag. Bäst av allt, jag har inte känt tillstymmelse till varken ångest eller nedstämdhet. Trots mörker, regn och Corona. Jag mår generellt bra varje dag, vilket jag tackar nykterheten för i första hand.

Jag är otroligt känslig för den här typen av medicin. När jag börjar med medicinen mår jag så jävla mycket sämre, hur det ens är möjligt liksom. Det var därför ohållbart att ta bort medicinen under många år, eftersom insättningen var så tuff. Till slut landade jag i en acceptans, att jag inte klarade mig utan. Hellre vara tjock och må bra liksom.

Men nu när inte alkoholen stökar med mitt serotonin och dopamin längre, så jag slipper ångest och depression, så har jag hopp om att lyckas trappa ut medicinen helt. Från februari är tanken att jag ska fortsätta byta ut 75-tabletten mot 37,5-tabletten stegvis, och slutligen ta bort de sista tabletterna en i taget.

I så fall skulle nedtrappningen ta totalt cirka 1,5 år. Långsammare kan det ju inte gå knappt. Och för varje månad blir jag bara mer mentalt starkare i och med nykterheten. Kanske kan jag trappa ut snabbare mot slutet, om jag vågar. Det kanske bara blir placeboeffekt på slutet ? Jag har gott hopp om att sluta med medicinen åtminstone.

Min dotter, som snart är utbildad psykolog, säger att man aldrig kan sluta med SSRI-medicinen om man väl börjat med den. Hon tycker att primärvården är för snabb med att skriva ut SSRI istället för att erbjuda samtalsterapi. Klart att hon tycker det, som är inriktad på att jobba som psykolog på just vårdcentral.

Men jag tror visst att man kan sluta med det, om man gör det väldigt försiktigt. Nedtrappning på några veckor är alldeles för snabbt, men 1,5 år känns rätt säkert. Och eftersom jag har tagit medicinen i 14 år till våren så känns 1,5 år ändå lite i sammanhanget.

Ni andra som har tagit SSRI-medicin - har ni lyckats sluta? Är min dotter dystopisk när hon säger att man aldrig kan sluta?

Kram ?

Strulan65
sön, 2020-12-27 - 01:36

Nu var jag inte klok som du och gjorde det långsamt, utan väldigt snabbt ihop med att jag började tillfrisknade. Det är inget jag rekommendera, men gick väl tack vara glädjen över att vara nykter lyfte mig.
Nu är jag mer noga med mitt mående och är tvungen att bromsa och vila, dvs lära mig lyssna på mig själv.
Träning är en annan sak som varit till stor hjälp, så försök hitta något som passar dig och ditt liv.
Så lycka till och var rädd om dig// Strulan

Blenda
sön, 2020-12-27 - 06:53

Innan mitt barn skulle på långresa gjorde vi en nedtrappning på egen hand. Det tog ett drygt halvår och det gick utmärkt. Hen hade då haft SSRI (iofs i ganska låg dos) under tre år och är nu helt utan medicin sedan fem år tillbaka. Hen har valt att hellre svaja i humöret "för att känna sig som sig själv" och har numera en bra psykologkontakt. Träningen är också livlinan.
Så visst finns det lyckade fall, även om jag tycker att din dotter har en stark poäng. För många är det mycket svårt att sluta, och det skrivs ut lite väl ofta utan annat icke-farmakologiskt stöd.
P.S. Jag har tappat 5 kg sedan jag började på viktväktarna för 1,5 månaders sedan. Med bonus-effekten att jag får sug efter choklad snarare än vin, och tillåter mig då att synda på den fronten då och då :)

Andrahalvlek
sön, 2020-12-27 - 10:13

Jag tänker att jag samtidigt med nedtrappningen ska öka på med bättre kost och motion, men jag ska verkligen inte förhasta mig utan trappa ut väldigt långsamt. En enda gång har jag känt utsättningssymptom. Det var några veckor då jag kände ett obehagligt bekant tryck över bröstet, men det andades jag mig ur i princip. Jag tillät inte mig själv att bli livrädd, utan jag sa till mig själv: ”Trycket över bröstet släpper om du djupandas långsamt”. Ingen värdering i övrigt. Bara en påminnelse om att djupandas varje gång jag kände trycket. Det gick över.

Det är så hemskt med ångesten att den är så fysisk kroppsligt samtidigt som den helt utgår från hjärnans kemi och destruktiva tankar. När jag har mått som sämst har jag varit helt sänkt, knappt kunnat gå och stå, men jag har enligt blodprov, blodtryck etc varit helt frisk. Otroligt läskigt. Så läskigt att det är så lätt att bli helt förlamad av rädsla ”Nu börjar det igen”.

Återigen minns jag min pappa. Otaliga gånger vaknade jag av att han låg i sängen och skrek ”Jag dör, jag dör”. Min mamma brukade då ringa ambulans. Ibland fick han inte ens följa med, ibland resulterade det i avgiftning, SSRI-medicinering och antabus. De sista gångerna ringde mamma inte ens ambulansen, utan hon stängde dörren till sovrummet och lät honom skrika sig hes.

Inte förrän jag själv upplevt panikångest kan jag ens ana hur dåligt min pappa mådde då. Och hur dåligt han lyckades ta sig igenom det. Jag tackar mina skyddsänglar för att jag på många sätt är hans totala motsats. Jag lider av samma beroendesjukdom och ökad risk att få ångest och depression, men jag har helt andra förmågor att ta mig ur det.

Jag är verbal och transparent och kan både prata och skriva om det svåraste svåra. Till min omgivnings förfäran ibland, eller de är åtminstone väldigt ovana vid det. Det brukar dock falla i god jord till slut, när de förstår mitt uppenbart goda syfte. Jag är svinbra på att kallprata, men jag är svinbra på att skippa kallpratet helt också.

Jag är nyfiken och vetgirig och älskar att inhämta ny kunskap, om vad som helst i princip. Jag har en enorm drivkraft att ”göra själv” på mitt sätt, och jag har stor tillit till min egen förmåga. Samtidigt är jag ödmjuk nog att lyssna på andra, och har inga som helst problem att ändra mig om någon kommer med ny kunskap. Ibland förvånar jag mig själv över hur snabbt jag kan ändra åsikt, bara någon annan har tillräckligt goda argument. Prestige kan jag knappt stava till. Nu försökte jag felstava ordet för att lätta upp stämningen lite, men det stred mot mitt språkjag ?

Kram ?

Jullan65
sön, 2020-12-27 - 10:37

Jag äter oxå venlafaxin. Började på 75 mg för många år sedan och har varit uppe i 225 mg i perioder. Men 150 mg är den vanligaste dosen jag tar. Gad är mitt problem och den hjälper mycket bra för det. Jag tänker som du, att man kan trappa ur långsamt, men att det är förknippat med obehag. Så mycket långsam uttrappning, sedan tror jag att det tar ett tag för hjärnan att ställa om och producera serotonin och noradrenalin själv. Inte ett helt lätt företag, men inte omöjlig tänker jag. Lycka till o berätta gärna hur du känner och mår. Ska själv klippa till 75 mg är det tänkt. Kram Jullan

Andrahalvlek
sön, 2020-12-27 - 10:43

Då har jag en medsyster i den här kampen också ❤️ Som du ser på mitt uttrappningsschema så har jag gjort det otroligt långsamt, och jag ska inte forcera tempot alls. Alternativet är att fortsätta äta samma dos, men då sker ju ingen förändring.

Jag har fått diagnosen kronisk depression. Suck. Jag har testat annan SSRI-medicin, men paraoxetin (som jag tog först) och venlafaxin är verkligen extra bra mot just ångest. Så noradrenalinet ska jag ha lite koll på då, plus serotonin och dopamin. Behöver plugga på lite mer där känner jag.

Kram ?

Charlie70
sön, 2020-12-27 - 12:36

Håller på att trappa ned en annan SSRI, Escitolapram. Något annat än det ni tar Julla och AH men ändå. Har halverat dosen nu under en tid och nu tänker jag att jag står kvar där under min sluta-snusa-period som är under tre månader. Har hittills inte fåt några som helst utsättningsymptom vilket är skönt och en bekräftelse på hjärnans kapacitet att producera signalsubstanser på egen hand tänker jag. Eget påhitt med nedtrappningen men informerat läkare som stöttar.

Kram!

Se klart
sön, 2020-12-27 - 15:42

Får jag så snart jag går in och läser diskussionerna här hos dig Andra halvlek! Klurar ju också på min nedtrappning (sertralin 100 mg) som dock är en enda tablett, så det är svårt att på egen hand trappa ner långsamt. Hade ett samtal med läkare nummer tre för ett par veckor sedan som tyckte jag skulle fortsätta ett år, kändes mer utifrån rådande Corona-läge än anpassat till mig. Jag är ok med det, men när ljuset kommer i vår ska jag faktiskt börja trappa ner lite.
Hoppas du haft en fin och avkopplande helg. Not so much här, jag och min man brukar resa iväg nånstans ungefär nu, men i år blir det ju inte så. Får jobba med att koppla av, varit en utmaning i år, eller så har det varit som alla andra år, men nu känns det hur det är. Inget filter. Kram och God Fortsättning till dig! ?

Andrahalvlek
sön, 2020-12-27 - 18:34

Finns inte sertralin i mindre styrka också? 50 mg? Eller i bästa fall 25 mg. Då skulle du verkligen kunna trappa ut jättesakta. Men om du har en fas till våren då du mår riktigt bra funkar det nog att hoppa över en tablett, sen två tabletter osv. Supersakta, en tablett/vecka per månad typ.

Med tanke på hur mycket jag har lärt mig om alkoholens påverkan på hjärnkemin så känns det verkligen angeläget att även slippa SSRI-medicinens påverkan på hjärnkemin. Jag blir mer och mer övertygad om att det var alkoholen som skapade min ångest och depression, och det problemet finns ju inte längre. Ångest och depression kan också uppstå pga destruktiva tankar, men det biten jobbar jag ju på också stenhårt. Och sömnstörningar förstås, men även den har ju blivit bättre i och med nykterheten.

Med tanke på hur intimt förknippat alkohol och andra droger är med ångest och depression så är det snudd på tjänstefel att ingen läkare ställt mig mot väggen angående mitt alkoholbruk. Inte en enda gång har jag svarat ärligt på frågor om hur mycket jag druckit. Det gör ingen problemdrickare. Det borde väl alla läkare veta!?

Kram ?

Se klart
sön, 2020-12-27 - 23:30

Jag tror verkligen du har rätt, att alkohol kan vara skäl till mycket ångest, oro. Min yrsel och stundtals vad jag i efterhand förstått varit panikattacker, kom i samband med mer alkohol, sämre sömn. Jag vill väldigt gärna slippa mata min hjärna med signalsubstanser, men är ju väldigt glad att jag haft/har möjlighet att få hjälp,
Har för övrigt aldrig fått en enda fråga om mitt alkoholbruk, tog leverprover för ett antal år sedan i samband med hälsoundersökning annars aldrig närmat mig ämnet, till och med terapeuten jag gick hos, under flera år, missade det helt.
Men eftersom vi klarat att gemensamt fixa ett nyktert år (snart) klarar vi nog det här också. Snuset kommer jag dock hålla fast vid..
Mina kvällar (och morgnar) har blivit väldigt sena denna julhelg, nu ska jag dyka ner i en film tror jag. Kram till dig ??