av Se klart

Torn
tis, 2021-03-02 - 23:18

Du har det verkligheten kämpigt Se klart.❤️ Så mycket på en gång liksom. I bland när jag läser här på forumet så inser jag vilken tur jag har haft under den här nyktra tiden. Jag har inte haft några problem eller jobbiga saker alls i princip. Bara småsaker och inga sjukdomar eller besvär med barnen eller frugan, syskon eller morsan. Jag är glad för det såklart, men det känns lite orättvist.

Ta hand om dig själv ( och plantorna). Kram ?

Se klart
ons, 2021-03-03 - 10:25

Just nu är det lite så beroende av saker jag faktiskt inte kan påverka så mycket som jag skulle önska.
Då får jag verkligen öva mig på tålamod. Tack för din omtanke ? den värmer.
Idag har jag gjort en liten plan för nedtrappning av jobb inom kort och omvårdnat av närstående i livets slutskede. Det heter så.
Jag har varit med när en person har dött tidigare men jag vet inte vad det kommer att innebära eller hur det kommer att kännas. Eller bli. Det är nytt och mitt i allt känner jag både ödmjukhet och styrka och att försöka möta alla känslor som de är. Men alldeles rätt är att jag tar hand om mig och plantorna ??
Jag upplever inget som orättvist, livets gång ser olika ut. Glädjs åt dig och tänk vad bra- du har kraft över till att skriva hos mig! Kram ?

Pianisten
ons, 2021-03-03 - 10:38

...det som inte dödar det härdar säger man ju. Inte sant i alla lägen.. men tror att är man nykter och tar hand om sig så kommer alldeles säkert våra mentala motgångar att stärka oss. Tänker att den som är störst av vishet är den som varit med om mest motgångar. Har inte läst ikapp din tråd och är påläst om allt du går igenom men starkt att se din nära dricka och välja annat. Kom ihåg att det lugnet och den avslappningen då får av dina plantor är äkta. Nästa dag har din kropp fått en äkta sömn och vila och du har bästa förutsättningar för att möta nästa dag.

Kram

Se klart
ons, 2021-03-03 - 11:28

Vaknade i morse, utsövd och redo att ta itu med dagen, bring it!
Nä jag har verkligen inget kämpigt liv men vintern har varit tuff pga min pappas sjukdom och allt som kommer med det.
Min man dricker extremt lite, och jag är förbi fasen att känna något sug så det gör mig inget. Jag har mitt! Min stillhet och ro. Kommer inifrån! Tack för omtanke ?

Se klart
ons, 2021-03-03 - 20:58

Trodde jag hade nått både existensiell och orkesmässig botten idag. Sen kom jag på vid 18-tiden att jag endast druckit en kopp - utan mjölk. Hann inte gå ut och handla och hela dagen gick i ett fläng medan livslusten dalade.
Nu har jag fått god och ordentlig middag. Livet återvände.
Ikväll blir det mini- plantering. Och lite matplanering för helgen. Min hobby... Kram på er.

Sisyfos
ons, 2021-03-03 - 22:46

Lite roligt hur vi kan inspirera varandra i det här forumet både i jobbet med nykterheten och på ”fritiden”. Har köpt fröer, såjord och plastkrukor. Det var länge sen jag odlade små plantor men i år är det dags. Du är en av de som inspirerat till detta.
Det är en jobbig tid du har nu Seklart. Vi hade ett väldigt fint avslut när min pappa gick bort. En speciell tid, en väntan på det värsta. Men det är också tid för tanke och reflektion. Så jag skickar dig en kram. ?.

Andrahalvlek
ons, 2021-03-03 - 23:03

Jag vet inte vad som är värst. Att ens förälder dör hastigt oväntat eller att man vet vartåt det barkar under lång tid. Svinjobbigt är det förstås oavsett ?

Min pappa dog för 21 år sedan, men det var ju lite speciellt. Jag var så arg på honom, kunde inte riktigt sörja. Med min mamma är det annorlunda, har verkligen blivit på senare tid. Jag hoppas att hon inte får lida och känna sig hjälplös och ha ont länge, det skulle jag knappt uthärda. Samtidigt hoppas jag att vi hinner prata om ”allt” som kommer upp i livets slutskede. Och att hon har mental kapacitet att orka med den typen av samtal.

Jag minns en ung tjej som jag chattade med (borttaget av admi) vars mamma var döende i långt framskriden cancer. Tjejen var så arg på cancern och det enda hon ville var att det barn hon själv väntade skulle hinna födas så att mamman fick träffa sitt barnbarn. Tiden rann ifrån dem.

Efter ett långt chattande fick jag henne att förstå att det bästa hon kunde göra var att krypa upp i sängen hos sin mamma, lägga mammans hand på magen så hon fick känna rörelserna - och prata om allt som känns viktigt att säga innan livet tar slut. Jag fick henne att förstå att hon alltid skulle vara sin mammas dotter, och att det mamman behövde allra mest var att få ha sin dotter nära.

När vi slutade (borttaget av admi) sa hon att hon skulle följa mitt råd. Och jag tror att de fick en fin stund ihop - kort, lång eller lite längre. Vi människor vill alltid ”fixa” allting, men ibland kan vi inte fixa utan vi får bara följa med.

Kram ?

Varafrisk
tors, 2021-03-04 - 06:55

Förstår att du har tungt nu när din pappa är i livets slutskede. Det kan handla om att ta hand om praktiska saker samt att man håller på att förlora sin pappa. Önskar dig all det bästa i den situationen??

Min pappa avled hastigt vilket var svårt men trösten var att pappa på ngt vis ändå var redo. Min mamma var dålig ca en månad innan hon somnade in. Jag har mist många genom åren och varit på många begravningar men mamma är den enda person som jag har varit med när hon somnade in. Det var en svår stund men jag är tacksam för att jag fick vara med??

Mina fröer växer och jag tänker på dig❣️Är lite osäker på när jag ska plantera om t nästa kruka. Har mycket expertis på jobbet att fråga men du är ju också kunnig på området.

Allt gott till dig??

Kram?

Se klart
tors, 2021-03-04 - 07:22

Tack för att ni delar med er och tack för att ni tänker på mig. Omsorgen värmer, massor.
Är otroligt glad att jag som är sån rookie på detta med odling, lyckas inspirera. Men med tanke på all forskning som bedrivs kring trädgård och påverkan på depression/välmående, så är jag säker på att det är rätt sak att ägna sig åt om livsandarna ligger lite lågt.
Jag har själv just beställt belysning vilket jag trodde aldrig skulle hända pga estetiken i blått ljus tilltalar mig inte. Men nu är det tydligen annat som går först!
@varadrisk- det är ju väldigt olika beroende på planta/sort? När de ska skolas om. Mina är inte redo för det ännu. Vallmo har jag breddsått så de ska planteras om i tuvor.
Det mesta hittar du svar på om du googlar. Men tänk att minst ett par karaktärsblad ska ha kommit upp- alltså de som kommer efter första bladen. Och att rötterna ska du nästan kunna få syn på/känna i botten. De ska vara stadiga i lilla krukan innan de flyttas.
Men fråga på jobbet, eller testa gruppen jag tipsat om på fb- där lär jag mig så mycket!
@andrahalvlek är helt med dig här med att inte fixa, även om det varit mycket fixa just denna period. Men så snart pappa är hemma är det slutfixat. Då är det att vara där, inget annat. Har gjort allt jag kunnat för att det ska bli goda förutsättningar. Mer kan jag inte nu. Jag lever lite vapenlös men då inser jag också att livet inte är ett krig.
@sisyfos tack för din varma kram och för att jag fått inspirera! Jag fredar min odling från allt som är tävling eller prestation. Det ska blomma, det är mitt mål. Jag orkar inte tänka på växtföljder och knappt på väderstreck- det får komma sen. Förra året drev jag helt anarkistisk odling och det var så kul och blev så fint (inkl massa misslyckanden som jag ser som lärdomar)
Kram och tack igen för tankar som värmer. Kram ??

Se klart
lör, 2021-03-06 - 18:01

Skriver jag, fast dag och natt liksom byter plats i det här trånga utrymmet som är att hjälpa något att släppa taget om livet, vara trygg att gå. Jag andas och växlar mellan horisonten långt där borta och en hand att hålla i. Stort och smått, som alltid rymmer livet de hisnande kasten mellan dessa saker om man vågar sig i kast med dem. Eller livet, snarare. Tänker på mina små purjolökar som än så länge är strån.
Tänker på min pappas liv och allt fint det har rymt. Rymmer.
En liten stund till. Kram forumvänner, ni vet vad ni betyder. ?

Sisyfos
sön, 2021-03-07 - 07:20

Fint att du har något som växer och lever i den här speciella tiden. Det är en tid för eftertanke men det är bra om den också innehåller framtid.
Har du lyssnat på Stina Wollters sommarprat om hennes möte med ett svårt sjukt barn? Det är ett så otroligt fint sommarprat tycker jag som tar upp det svåraste svåra och som också beskriver den här tiden i livets slutskede. Barns beskrivning av ”andra sidan” som hon besöker där på slutet är så fin.
Ett starkt sommarprat och ögonen är inte torra så det kanske är mer ett lyssna i bilen än ett promenadprat.
Sen vill jag åter varna lite för perioden efteråt som tyvärr blev det jag föll på. Jag var så oförberedd. Tiden innan var så tyst på nåt sätt. Efteråt skulle massor av saker ordnas. Det var på sätt och vis lätt, bara att beta av en sak i taget. Det var väl mest mina medberoende tendenser som spökade. Känslan av att allas mående var mitt ansvar. Särskilt min mammas och det blev så lite tid för sorgearbetet. Samtidigt var det här också en fin tid på nåt sätt. Jag återgick inte till en högkonsumtion direkt utan då och då. Så mitt absoluta råd är: se till att du får tid för sorgearbetet. Kör inte bara på. Jag tänker att du ”ser klarare” än jag och att du har kommit längre än jag gjort då så det är säkert ingen fara.
Men jag tänker också att det är vid just såna här tillfällen som det är lätt att komma på idéer eller lösningar som funkar ett tag.
Hur som helst, idag kanske mina fröer kan komma i jorden. ???

Se klart
sön, 2021-03-07 - 16:10

Tack för dina rader, jag tar verkligen till mig det du skriver. Jag har också pratat mycket med min man om att ta på mig min mammas (många, varierande) känslor. Är vaksam. Peppar mamma när hon agerar vuxet (hur låter detta...?) men faktum är att jag periodvis precis som du beskriver burit känslor som inte går att härleda som mina egna.
Jag har lyssnat på Stina W sommarprat och det gjorde så starkt intryck på mig.
Glömmer det aldrig. Tack för omtanke och rader här. ?

Se klart
sön, 2021-03-07 - 16:18

Så går det också att färdas mot den andra sidan, eller om det är slutet eller början på något annat.
Vi vet ju inte. Att få vara med och vara nära har ju inte varit givet alla detta år, så kring det känner jag stillsam glädje faktiskt. Som jag har klappat, kramat, hållit.
Hemma i ro. Tacksam över pappas långa och fantastiska liv. Vars krångligheter rätades ut så småningom. Gråtit massor av den inte farliga gråten. Den som bara sipprar ut och stänker lite och droppar i pappersnäsdukar.
Nu ska jag vila. Kram.