När kommer dag nr två??

Profile picture for user Varafrisk

@Tröttiz Första gången som en anhörig tittar in hos mig. Tack. Alla som har skrivit iannars har ju ett beroende och har kommit olika långt på resan till att bli nykter eller är redan nyktra.

Kan förstå att det kan vara svårt att förstå vilken kraft alkoholen har. Och jag tänker att ju djupare man sjunkit i sitt beroende desto svårare att komma ur det. Tror även att många har ett beroende men vet inte om det eftersom alkoholen är socialt accepterat. Alkoholen är en lömsk drog😞

@Onkel F Har läst vad du skrivit. Begrundat. När Det gäller det vidare livet så visst är det som du skriver…jag som avgör när jag ska skriva där. Jag menade dock att jag kunde ju ha varit där redan nu…liksom vad gör jag med mitt liv??

Kram

Profile picture for user Miss Mary Poppins

@Varafrisk skrev:"Om detta bara kunde landa helt inom mig…detta otroligt sorgliga och ohälsosamma liv så är det egentligen lätt att välja rätt väg men det är jag och endast jag som kan välja den vägen."

🦋❤🦋

Det var för mig 6 - 7 år mellan att "jag fattar att jag inte kan fortsätta så här" och att "jag vill vara nykter". För mig är det ENORM skillnad mellan att

"Jag vill inte dricka"
Och
"Jag vill vara nykter"

Länge fanns dessa två som olika poler i mitt huvud. Jag ville inte riktigt ha det nyktra livet, då beroendet basunerar att det kommer vara slutet av det goda. Hur kan man leva utan att njuta av livet?!?!?

Under flera års tid hjärntvättade jag mig själv till det motsatta. 6 månader sedan var jag så förväntansfull att jag nästan sprack av lycka över att "Jag får vara nykter!!"

Allt handlar enligt mig att ändra sitt sätt att tänka, prata och känna kring A. Själva nykterheten är "bara" en bonus som kommer av sig själv när man vill vara nykter.

Jag lyssnade på nytt boken från Annie Grace och den har hjälpt mig ytterligare att hjärntvätta mig. Har du läst den?

Önskar dig en underbar sommar! Du är på rätt väg! Tänker på dig 🦋❤🦋❤🦋

Profile picture for user Blenda

Godmorgon @Varafrisk
Jag känner igen mig i en del av det du skriver. Till exempel det där med att vara duktig flicka och att skriva för att få ordning på tankarna. Men de senaste veckorna har jag börjat känna att mitt ständiga analyserande kanske snarare stått i vägen för min nykterhet. Det spelar ingen roll hur mycket jag mentalt förstår om orsaker till varför jag dricker, positiva effekter av nykterhet etc om inte min djupaste kärna finns med i resonemanget. Orden står då mest bara i vägen för känslan och därmed för själva agerandet, det där att verkligen komma till skott. För min del föll något på plats när jag började få syn på den tredje dimensionen i alkoholism-sjukdomen, bredvid det rent fysiska (lever, mage, alla andra organ som tar stryk) och det rent mentala (den kidnappade hjärnan, tankarna, förnuftet). AA kallar det för det andliga, andra kallar det för själen, självkänslan, känslorna...
Svårt att förklara, och inte alls säkert att samma gäller för dig. Men tänker att det snuddar vid det som du tidigare skrivit om att sluta tänka och börja göra...
Och @Miss Mary Poppins har så rätt, skillnaden är enorm mellan att inte vilja dricka och att vilja vara nykter. <3

Profile picture for user Varafrisk

Tack @Miss Mary Poppins och @Blenda för era inlägg i min tråd. Kul att ni tittade in!

Någon som jag fastnade för var skillnaden mellan att inte vilja dricka och att vilja vara nykter dessutom att analyserande kan stå i vägen för nykterheten samt det själsliga.

Jag har många ord inom mig. Har lätt för att prata och lätt för att skriva. Så när jag har berättat för läkare, personal på systemet, personal på rådgivningscentrum, vänner så låter jag mycket klok och det kan låta som jag har kommit långt på min väg till det nyktra livet. Är ju en duktig flicka. Vet inte vem som har blivit mest lurad? Troligtvis jag själv.

Många gånger kan jag få känslan att om man inte har en längre nykterhet med sig så kan man inte förstå hur det är att vara nykter. Fast jag har ju varit nykter i princip i 47 år av mitt 58-åriga liv. Fast jag drack ju alkohol men jag var inte beroende. Men det är klart att den nykterhet vi pratar om nu är ju något annat. Och, det är nog så att den nykterheten har jag inte känt. Fast, jag tänker att med förnuftet kan jag förstå att livet som nykter när man har landat måste vara så mycket bättre än detta liv som till stor del blir en kamp. Massa onödig energi går åt till något som man kunde använda till något mycket bättre. Men, anledningen till att jag inte har lyckats att bli nykter ännu handlar definitivt inte att jag inte förstår lika lite som jag inte har lyckats att gå ner i vikt handlar inte heller om att jag inte förstår att väga ca 25-30 kg mindre skulle vara så mycket bättre för mig. Så det handlar inte om att jag inte förstår.

Så jag förstår att skillnaden mellan att inte vilja dricka och att vilja vara nykter är enorm. Men om jag säger att jag inte vill dricka och vill vara nykter hur blir det då?? Ett stort problem för mig är romantiseringen av alkoholen....därför...tror jag...går inte ekvationen ihop....och jag misslyckas.

För...jag tror det är något som måste fyllas inom mig...och jag är helt övertygad om att det handlar om det själsliga/andliga eftersom jag är en sökare....och där fyller jag det med alkohol. Jag tror även, och det har jag skrivit om tidigare, att det är handling som behövs och inte ord eller snarare sagt ...jag vet att det är så.

Med mitt förnuft förstår jag att jag skulle må bra att vara nykter, jag förstår att jag behöver vara nykter, jag vill vara nykter...likt förbannat säger en röst...ett glas bubbel vore gott....

Kram:)

Profile picture for user FinaLisa

@Varafrisk 🧡
Det sista stycket i ditt inlägg här ovan är pudelns kärna. Precis så är det för oss som inte vill/kan vara helt vita.
Så då finns alternativa lösningar, begränsa intaget, håll det och låt det gå ett tag. Ge måttligheten en chans.
Ta därefter ett nytt beslut.
Jag tror att man knäcker sin självkänsla och tilltro till sig själv om man känner att man misslyckas hela tiden om man inte håller sig helvit.

Kram 💚

Profile picture for user Varafrisk

@FinaLisa…Begrundar vad du skriver. Är det en kamp för dig att hålla dig t de dagar som du tänker att du vill vara nykter? Eller känns det mycket enklare än att vara helvit?

Jag behöver göra mina undersökningar först både i Gbg och hemma i min stad för att ta ett beslut hur jag ska gå vidare. Tror att jag behöver kanske ngt antidepressivt

Vill att min man ska följa med mig t rådgivningscentrum. Önskar att han ska förstå. Kanske vad jag inte förstår. Kanske handlar det inte bara om alkohol utan även om äktenskapet. Levt länge ihop. Kan vi mötas. Jo jag tror det. Men jag vill inte alltid vara den som trixar och fixar.

Kanske låter löjligt. Men. Längtar tills undersökningen nästa måndag är färdig. Vill ha svar. Även om min man fick sin cancerdiagnos där så behöver ju inte jag få ngt jobbigt svar. Men jobbigt är det.

Känner mig väldigt ledsen ikväll. Och på semestern ska man ju vara glad och då känns det extra jobbigt att vara ledsen😢

Kram🥰

Profile picture for user FinaLisa

@Varafrisk 🧡
Hoppas din dag kändes lite lättare idag..🤗

Svaret på din fråga kan vara lite olika beroende på hur jag mår. Idag har jag känt mig neråt och deppig. Och då kommer suget...och så blir det förstås lite kämpigt att mota bort tankarna på vin eller cider. Men jag gör det för jag vet att jag mår mycket sämre om jag ger efter.
Så det blev en liten godispåse istället...😉
Jag har sovit för lite två nätter på raken så jag tror min nedstämdhet idag beror på det. Imorgon kommer en ny och säkert bättre dag😊
Bra dagar har jag nästan aldrig något sug. Därför är det roligare att kunna unna sig lite vin när jag själv bestämmer. Och den delen saknar jag när jag varit helvit. Att ha huggit in det i sten att aldrig FÅ dricka vin mer.
Det är en helt annan sak om man själv bestämmer att man aldrig VILL dricka mer...då är det ju väldigt lätt!

Jag förstår din oro för provsvar som dröjer. Är lite i samma sits nu. Inte för egen del men för min sambo.
Vi får hålla tummarna tillsammans!🤞🤞
Kram 🍓🧡🍓

Profile picture for user Varafrisk

@FinaLisa Nja…dagen har varit sisådär. Det är ju så att när jag druckit är det så lätt att känna sig totalt misslyckad. Som jag inte förstår något alls. Läste ett inlägg av Tappadigen i Liten flickas tråd att det är ju ingen som väljer att känna sug för då vore det ju ganska enkelt. Någon skulle säkert säga…att det handlar om hur man hanterar suget.

Pratade på fm m en fd kollega/vän. Jag sa till henne att jag kommer inte t ro, har svårt att känna glädje vilket triggar suget. Det var så gott när hon förstod vilken anspänning jag känner inför mina två läkarbesök. Och kanske hon ändå inte förstod allt. För jag är orolig inför vilka svar jag kommer att få. Något står inte rätt till det är jag nästan säker på. Men det är ju en sak om det bara kom av sig själv men nu är det ju jag som orsakat det och det är väldigt ångestfyllt. Och…jag skriver inte detta för att söka sympati utan detta är verkligheten. Visst borde jag förstå bättre…jag som säger att jag förstår….men när oro, sug osv kör igång då försvinner förståelsen/vetskapen😳

Så nästa steg är läkarundersökningarna. Om jag inte per automatik blir kallad t min läkare på vårdcentralen tänker jag ringa. Tänker prata m honom om antidepressiv medicin. Jag måste få ro i min själ…
Tänker fråga honom om jag inte kan ta antabus vad är hans förslag.

Känner otrolig ångest över att jag ev kan ha förorsakat något allvarligt med mina organ😱 Visst borde man sluta dricka då eller hur?

Kram🤗

Profile picture for user Varafrisk

Godmorgon Alla!

Gick tillbaka i min tråd någon månad och läste. Det var då jag hade fått sluta m antabusen men var fortfarande nykter. Var kopiöst trött. Fick ett första återfall på två dagar. Därefter uppehåll några dagar. Och nu….

Även om jag var oerhört trött så var jag mer fri på något vis. Oron fanns där men kanske inte på samma vis som nu. Det fanns ju en lättnad i vetskapen att organen fick vila från alkoholen. När jag dricker så är ju det en stark stressfaktor.

Ganska bra faktiskt att läsa bakåt i tråden…

Kram

Profile picture for user Varafrisk

När jag hade min nyktra period tittade jag på klipp av Peter Wirbing om postakutabstinens. Nu har jag ju backat några steg men vill framåt igen…Ni som läser böcker…vilken bok skulle ni rekommendera som ni tycker är bäst? Gärna lättläst och gärna på svenska.

Profile picture for user Varafrisk

Godmorgon☀️

Sitter vid köksbordet med en kopp te. Är ruskigt nervös😨Känner mig lite nästan lite illamående. Ber t högre makter att det inte är något allvarligt med min lever. Och hör inte de högre makterna mig så är det ju faktiskt så att jag har förorsakat problemet. Men när jag sitter här och skriver så tänker jag….inget blir bättre av att du lägger stor skuld på dig själv. Nu får jag ett besked och sedan är det att göra det bästa av det…det viktigaste avstå alkoholen.

Kram🍀

Profile picture for user Andrahalvlek

@Varafrisk Den första finns på engelska som ljudbok ”This naked mind”, men den andra ”Skål ta mig fan” finns som ljudbok på svenska. Det är en av de böcker som jag använder som insomningsljudbok. Har nog lyssnat på den ett tiotal gånger hittills. Repetera, repetera, repetera.

Kram 🐘

Profile picture for user Charlie70

Är borta ett par dagar från Forumet och ser att jag missat 51 inlägg i din tråd Varafrisk. Hinner inte uppdatera mig i detalj men den viktiga undersökningen du skulle göra i går gick förhoppningsvis bra? Förstår att du var nervös.

Jag bara känner från djupet av mitt hjärta att jag så önskar att du kunde fokusera helt och hållet på dig själv nu. Släppa allt runtomkring dig. Även oss på ett sätt, eftersom jag ser att du fortfarande jämför. Bli den fullblodsegoist man (delvis) behöver vara när man ska bli nykter.

Kram!

Profile picture for user Varafrisk

@Andrahalvlek Tack för svar Andrahalvlek👍🏻

@Charlie70 @Se klart Tack för att ni frågade hur det gick med ultraljudet. Det var igår. När jag låg där på britsen medan läkaren förde staven( låter som fel namn men jag kommer inte på något bättre 🤔)över min buk som var insmörjd med gel, pappershanddukar instoppad in under bhn och i kjolen så vet jag inte hur högt hjärtat slog😳 Läkaren sa ”andas djupt, håll andan, andas ut”. Vet inte hur många gånger jag fick göra så. Men de där minutrarna är så långa innan undersökningen är över. Till slut var jag färdig..en undersökning som nog inte tog mer tid än tio minuter. Svaret var…inget allvarligt endast lite fettlever. Pust😅 Och tack …gudskelov🙏🏻 Måndag…gastroskopi. Jag har ett utgångsläge. En möjlighet att ta tillvara på…ok Onkel F inget 🙏🏻 utan 💪🏻.

@Charlie70….ja ..jag skulle behöva 110% fokus på mig själv…och jämföra….så sant…måste på något vis samla mig själv …och tänka efter vad behöver jag? Vad kan fungera för mig? Läste i din tråd och livet verkar ändå vara gott för dig…för att du tar hand om dig och du planerar❤️

@Se klart… har läst i din tråd..och jag förstår…du behöver vila❤️

Min man och jag är ute på en liten tur efter läkarbesöket igår och kommer hem på söndag.

Kram🥰

Profile picture for user TappadIgen

@Varafrisk Så otroligt skönt att du har fått positiva besked! :) En fettlever är ju i princip fullt reversibel! Du som har fått vänta så länge och nu är det äntligen gjort. Jag har ju fått göra samma undersökning för, ja det börjar närma sig ett år sedan nu. Jag hade dock ingen bh på mig. Jag minns min undersökning som tämligen odramatisk. Jag pratade lite smått med ultraljudsläkaren medan han undersökte mig och han berättade för mig att han kunde se levern väldigt bra och att han kunde se att där fanns fett inlagrat men sen hänvisade han mig till min läkare för mer information och till slut fick jag ett brev hem också där det stod en massa saker detaljer om blodflödet i den huvudåder vena portae som går igenom levern samt en massa annat. En fettlever är ju inget allvarligt som du säger, speciellt inte i jämförelse med vad det kunde ha varit, men samtidigt så är ju fettlevern något man ändå måste se till att göra något åt innan det blir något allvarligare.

Profile picture for user Varafrisk

@TappadIgen Min undersökning var väl egentligen inte heller så dramatisk men det var jag som var så stressad inför svaret😳men som tur var bland alla olika svar som jag hade kunnat få var väl detta ett av de bättre. Och jag tänker precis som du att nu handlar det om att göra det bästa av det.

Och på måndag dax för nästa undersökning…gastroskopin🙏🏻

Nu har jag det bra på Västkusten👌🏼☀️

Kram☀️

Profile picture for user Varafrisk

Hemma igen efter en liten minitur. Om man är sent ute när man bokar boende ja…då blir det där efter. Skönt ändå att komma iväg några dagar.

Vår granne har vattnat mina tomater och mina blommor. Allt hade överlevt. Hon kunde även plocka med sig några tomater. Vår hund har varit på pensionat vilket jag är tacksam för. Så många hundar som jag såg led i värmen. Var tvungna att bli burna pga varm asfalt.

Imorgon är det tid för nästa undersökning. Känner mig lite orolig vilket skapar en olustkänsla. Men imorgon eftermiddag är det klart. Har förhoppningsvis även fått svar på undersökningen. Hoppas inte endast på svar brevledes utan gärna ett telefonsamtal. Jag kan ju iaf önska det.

Så var det det där med att jämföra…när jag känner mig ensam så lätt jag har att jämföra mig m andra. Blir det bättre? Näe…inte ett dugg. Det kan verkligen vara en trigger…

Hur som helst när undersökningarna är gjorda så känns det som ett nytt utgångsläge. En möjlighet att ta tillvara på.
Vad var det @Charlie70 sa? Fullblodsegoist? Ja den riktning borde jag ta nu. Fortfarande två veckor kvar på semestern. Skönt. Gör inget om det blir lite svalare för att kunna sova lite bättre. Skönt att sova i egen säng.

Ha det bra alla som kämpar och alla som har kämpat😍

Kram☀️

Profile picture for user FinaLisa

@Varafrisk 🧡 Godmorgon ☀️

Tänker på dig idag och hoppas att undersökningen går bra.🤞🤞
Det gör den säkert 😊 men det är såklart alltid fjärilar i magen innan man gjort den.

Att jämföra sig med andra är väldigt normalt och mänskligt i dagens värld..🙄 inte konstigt när vi blir så utsatta för reklam om till synes lyckade människor vart vi än vänder blicken.
Men verkligheten säger något annat.
Psykisk ohälsa ökar och det gäller att inte dras med i den falska lyckokarusellen.

Nej, det är bättre att fokusera på vad du mår bra av och inte grubbla för mycket på saker du inte kan påverka.
Läste precis ett bra inlägg av Adde, han skrev något i stil med" Släpp ut trollen i ljuset innan de bygger bo i ditt huvud" och menade att det är bra att prata om alla känslor man har.
Att inte bära på svåra saker själv utan prata om det.
Det sägs ju att delad glädje är dubbel glädje och delad sorg och bekymmer är hälften så tungt att bära. Det är en bra devis tycker jag!🤗

Kram 🧡

Profile picture for user Varafrisk

@FinaLisa Tack för omtanken🤗 Har ni fått reda på din mans provsvar? Hoppas att det var bra i så fall🙏🏻

Inför undersökningen idag får jag inte äta sex timmar före undersökningen. Har man då en tid 12.50 innebär det för mig att jag inte har ätit sedan igår kväll. Det blir så tydligt då hur mycket fokus ligger på mat i livet. Nästan som om jag inte kommer att överleva😅 I torsdags var det ju likadant ..så när undersökningen var gjord och jag därefter fick dricka mitt kaffe och äta min macka….så underbart gott det smakade…nästan oslagbart👌🏼

Ang att jämföra visst är det så att reklamen visar lyckade människor. Jag brukar vara bra på att prata om olika känslor. När Corona kom förändrades inte så mycket när det gällde det sociala livet. För det sociala umgänget var minimalt före Coronan. När det gäller ensamhet så tror jag att allmänheten känner till att ensamheten är utbredd i svenska samhället. Dock så är min upplevelse att man har svårare att ta in att det kan vara någon som känner så i ens direkta omgivning. Jag har berättat för vänner och jag kan se hur svårt det är att ta in.

Rädslan över att bli ensam har nog funnits sedan barnsben men mer i bakgrunden.
Kanske satt hinder för att göra vissa saker. Men den blev mer påtaglig när relationer med släkt och vänner förändrades. När min man blev sjuk. Tilläggas bör att den självvalda ensamheten njuter jag av.

Jag kan sakna kontakten med min bror, mina syskonbarn. Sakna en vän som ringer och frågar hur man mår. Hitta på något. Kanske därför det betyder så mycket när någon skriver i min tråd. Nu när restriktioner har öppnats upp då budskapet är att nu kan vi umgås igen så är inte det en så stor skillnad för mig. Då när jag känner så tänker så blir jämförelsen stor. Då ser jag/hör jag bara människor som umgås med massa vänner, syskon och föräldrar. Åker på semester tillsammans. Lagar mat tillsammans. Ser stora sällskap som har åkt t stranden tillsammans. I dessa stunder kryper ensamhetskänslorna fram. Dessa känslor triggar lusten att dricka.

Men det är då när jag känner så som det är viktigt att stanna till för att reflektera. Att man vet aldrig vad som döljs bakom allt. Att reflektera över vad behöver jag? Vad är viktigt för mig? Att kunna skärma av…att fokusera på vad jag har och inte på vad jag inte har. Jag återkommer till detta gång på gång. Så det innebär för mig övning, övning och åter övning.

Och öva på att vara nykter för att bli nykter är något jag ska. Fixade en provmånad på Storytel. Laddade ner ”Skål ta mig fan” . Plockar fram den från min bokhylla men kan inte öppna upp och lyssna på den. Står bara att den är sparad. Någon som vet hur man gör? Har inte lockats av ljudböcker men tänkte att det kanske skulle vara lättare att ta till mig, att kunna koncentrera mig. Har även tänkt att vara med anonymt på ngt AA-online. Vill ogärna möta en förälder t någon patient på ngt möte. Kanske inte för att visa min sårbarhet men för att tappa min professionalitet.

Nej, nu ska jag dricka lite vatten, bädda sängen och ta en promenad m vår hund.

Kram☀️

Profile picture for user Varafrisk

Vår närmaste granne när jag växte upp var en mamma och hennes son. Svårt att bedöma åldern på vuxna personer när man är barn (visserligen svårt även när man är vuxen) men låt oss säga att när jag var 16 var mina föräldrar ca 54 år då skulle sonen kunnat vara mellan 45 och 50 år. Mamman kanske 75. Sonen hette Tore och var jättesnäll. Han hjälpte mina föräldrar att ta hand om våra djur när vi åkte ner till Skåne för att hälsa på mormor och morfar. Grejen var den att Tore "hade problem med spriten". Jag har egentligen ingen aning om hur Tores liv såg ut mer än att han skötte om sin gård som var liten och bestod av grisar, hästar, får, lamm och en hund. På lördagar åkte han till "smen som bodde ca två kilometer bort. De hade satsat lite pengar på stryktipset och skulle se om de hade vunnit lite pengar. Drack lite brännvin. Men brännvinet kom mer och mer in i Tores liv tills det tog över livet i perioder. Då blev han ingen snäll granne utan närgången. Fast det trodde inte de vuxna på eftersom han var så snäll annars. Då och då åkte han in till "torken" som man sa då. Kom hem igen och till slut var det likadant igen. Så till slut togs djuren ifrån honom eftersom han inte kunde sköta om dem. Efter det drack på heltid. En solig majdag kom mamman gåendes hem till oss/mitt föräldrahem. Tore hade hängt sig i garaget. Så otroligt sorgligt! Mina föräldrar fick inte gå på hans begravning för han var ju alkoholist och han tog sitt liv.

Har varit och gjort gastroskopin idag. Inte en jättekul undersökning men den blev gjord iaf. När jag kom till väntrummet var det tomt. Men så kom sköterskan ...som frågade om jag kände igen henne bakom visir och munskydd. Visst kände jag igen henne. Vi träffades under en tid när jag pluggade. Mina tårar kom. För sköterskan var med när min man fick sin diagnos. Så känslorna blev så starka...jag var ju också väldigt nervös. Jag sa till sköterskan att vi känner ju varandra och du har ju tystnadsplikt.....men jag är alkoholberoende därför har jag krångel med magen. Då berättade hon att sonen drack mycket pga ångest...Men efter undersökningen sa läkaren s att allt såg bra ut. Kanske att det kunde se lite irriterat. Tog prover på slemhinnan. Får svar om en månad.

Vad vill jag säga om berättelsen om Tore, och om sköterskans son som dricker? Jo, att nu har jag gått igenom två undersökningar som inte visar något allvarligt. Det känns lite som en andra chans..jag vet inte ...men så känns det.
Jag har ett liv..ett liv att ta vara på....som jag har möjlighet att ta tillvara på. Jag har så mycket att leva för. Jag har aldrig haft självmordstankar. Det finns ju dock inget som säger att man inte skulle kunna få det om man känner meningslöshet i livet och är starkt beroende av alkohol som Tore.

Jag känner INTE meningslöshet i livet. Jag vill SÅ mycket med mitt liv. Så nu får jag ta itu med detta!!

Kram:)

Profile picture for user FinaLisa

@Varafrisk 🧡👍
Du är bra modig! Att möta en sköterska som du direkt vågade öppna dig för, och så lägligt hon dök upp!😊.
Det känns som det samtalet betydde mycket för dig och att du nu fått en bra prognos är ju härligt!

Det finns så många sorgliga historier om hur alkoholen förstört människors liv. Vi ska absolut inte hamna i en sådan. Det är därför vi skriver och läser här på forumet, eller hur Varafrisk?

Förövrigt så var min sambos värde lite förhöjt men inget de behandlar i nuläget. Han gör kontrollen var 6:e månad så det känns tryggt iallafall.🤗

Äntligen kom lite regn ikväll här på västkusten!🌧️☔😊 Har längtat efter det hela dagen...

Kram 🧡🌷🧡

Profile picture for user Varafrisk

@FinaLisa Å jag vet inte om jag är modig men det kändes iaf bra🙏🏻❤️

Skönt att din sambo gör regelbundna kontroller🙏🏻

Det är viktigt att skriva här på forumet. Tiden innan jag hade vänner som skrev under rubiken ”det vidare livet ” så läste jag eller så skrev jag aldrig där men nu läser jag där eftersom jag har vänner där. Och ofta är det långt ifrån hur min vardag ser ut.

Å jag upplever att aktiviteten på forumet är inte lika aktiv…

Så jag börjar imorgon med dag nummer ett… sovmorgon.. promenad m hund… handla mat…..får fundera ut hur jag ska få Storytel att fungera….å kanske jympa🤔

Profile picture for user Blenda

@Varafrisk, åh så skönt besked du fick efter dina undersökningar. Glad för din skull! Förstår att det ger kraft och hopp, lycka till med morgondagens dag ett, tillika starten på resten av ditt liv ❤️

Profile picture for user Andrahalvlek

@Varafrisk Heja dig! Konstigt med Storytel. När du ser boken i bokhyllan klickar du på den och under konvolutet står det ”Spela boken” på en knapp. Så ska det se ut i alla fall.

Kram 🐘

Profile picture for user Varafrisk

Det blev ingen dag ett igår. Vet egentligen inte varför. Kanske vana. Kanske det undermedvetna som inte vill stå ut med den där oron som finns inom mig. Som förmodligen har funnits hela mitt vuxna liv. Oron som gjort det så mycket svårare att stå ut i svåra situationer. När livet varit tufft. Då blev alkoholen en vän. Men jag har ju tröttnat på alkoholen som vän. Vill träffa andra vänner men orkar inte riktigt. Det beror dels på att det är jag som måste ta kontakten och jag orkar inte riktigt det…inte just nu iaf.

Men något som blev bra igår var att jag fick Storytel att fungera och började lyssna på ”Skål ta mig fan”. Följde även med min man ner t spåret. Så första gången på evigheters evigheter joggade/gick jag 2,5 km. Jogga två lyktstolpar gå två lyktstolpar 💪🏻 Skön känsla efteråt😅

Har svårt att ta in men ändå…så himla go känsla ..att undersökningarna gick bra. Att det inte var ngt allvarligt. Inväntar dock provsvaret på slemhinnorna. Och jag vet…fettlever …är inte något att bara låta vara….och även om dessa undersökningar gick bra så gäller det ju att resterande delar av kroppen också mår bra. Huden, hjärnan, njurar, hjärtat mm..

Nu en ny dag…en onsdag…ska fram på stan och hämta en ny mobil👍🏻

Ha det fint🥰

Profile picture for user Torn

Vad härligt att undersökningarna inte visade på några större problem! Det borde ge dig en riktigt stor motivation till att sluta med att hälla i dig giftet.

Kram

Profile picture for user Varafrisk

Nu måste jag ställa frågan som jag så länge funderat över…..

Hur blir det när ens partner dricker alkohol och jag själv ska vara nykter? Hur blir det för er som befinner er där?

Hur blir det för er som benämner alkohol som gift el alkoholdjävul samtidigt som er partner dricker? Hur hanterar ni detta?

Kanske är frågan provokativ men jag har funderat😅

Profile picture for user Varafrisk

@Tofu Tack för ett intressant svar!

Vi har inte heller alkohol hemma. När jag hade min period då jag tog antabus drack min man knappast ngt alls. Han sa att han tyckte inte det var kul att dricka ensam. Jag kunde ju inte dricka då pga antabusen men jag vill ogärna att han dricker när jag ska försöka vara nykter. Och det brukar han respektera. Det är ju skillnad om vi skulle vara bortbjudna på middag men det är vi nästan aldrig så det är inget problem.
Om jag kände avsky för alkoholen el ansåg det vara ett gift (som det visserligen är) då skulle jag ha mer svårt att se honom dricka det. Men just nu är det inget problem.

Kram

Profile picture for user Varafrisk

Sitter på altan. Det regnar lite försiktigt ute. Tur att min man och jag planterade lavendeln igår. Har en liten rabatt som jag inte var riktigt nöjd med så jag tog bort plantorna som jag hade och satte lavendel. Det var 25% rabatt på alla uteväxter.

Känner mig väldigt ledsen idag. Tårarna har runnit. Motivationen till att sluta dricka alkohol finns Torn. Om det endast handlade om motivationen. Tyvärr är oron, rastlösheten, känslan av att vara ensam desto större. Så dessa känslor vinner. Men med alkoholen försvinner dem. Så det undermedvetna styr på något vis.

Fast det handlar inte om att jag inte förstår. För jag förstår att alkoholen löser inte problemen. Med alkoholen kommer jag aldrig komma vidare. Utan det är endast utan alkoholen. Den kortsiktiga lösningen kommer före den långsiktiga lösningen.

Författaren Thorbjörn Åberg använder inte ordet alkoholist mer än en gång i boken ”Skål ta mig fan”. Han säger istället att man är en problemdrickare. Dricker för att man har problem och får problem för att man dricker.

Idag ska jag försöka göra det bästa av den här dagen💪🏻🙏🏻

Kram☀️

Profile picture for user Blenda

@Varafrisk skrev:"Hur blir det för er som benämner alkohol som gift el alkoholdjävul samtidigt som er partner dricker? Hur hanterar ni detta?"
Jag betraktar det i analogi med allergi-jämförelsen. För mig, som är alkoholist, är alkoholen något som jag inte tål (dvs giftigt för mig, eller en djävul eller vad man nu vill kalla det för). De som inte är alkoholister tål alkohol, och då behöver det inte betraktas som giftigt/farligt för dem.
Lycka till med din egen väg, fina @Varafrisk!

Profile picture for user TappadIgen

@Varafrisk skrev:"Hur blir det för er som benämner alkohol som gift el alkoholdjävul samtidigt som er partner dricker? Hur hanterar ni detta?"

För min del är det inte ett så stort problem. Min sambo har aldrig varit någon storkonsument så hon skulle lätt kunna gå resten av livet utan att dricka något. Däremot är det obekvämt för mig om hon avstår alkohol på grund av mig, tycker jag. Så jag har sagt till henne att ta ett glas om hon känner för det. Hon har nog bara tagit ett glas vid ett tillfälle som jag kan minnas dock. Hon kommer ju aldrig att få problem med alkohol då hon inte har det i sig.

Jag kan till och med tycka att det är obekvämt med människor som är sympatinyktra. Jag förstår omtanken och att det säkert hjälper många men om någon vill vara nykter på en tillställning för att de själva känner att det vore bra för dem så kommer jag att applådera det. Om någon däremot avser att vara nykter av sympati så avböjer jag vänligt från att medverka.

Profile picture for user Varafrisk

@Blenda Så klok tanke! Att alkohol inte är gift för alla för det är den ju inte.

@TappadIgen Tycker inte heller att någon ska vara sympatinykter. Just nu är det hjälpsamt för mig om min man inte dricker. Fast problemet ligger inte där…utan det är ju jag som köper alkoholen själv.

Det fortfarande ingen bra dag….vår son kom hem. Jag älskar honom SÅ mycket men han kommer ofta in i politiska diskussioner där vi tycker så olika. Brukar försöka undvika dessa diskussioner för vi kommer aldrig kunna nå varandra där. De är så slitsamma och det gör mig ledsen.

Kram

Profile picture for user TappadIgen

@Varafrisk Nu ser jag att det jag skrev kan ha låtit lite konstigt. Jag förstår precis hur du menar och det var inte menat som någon kritik mot det.

Jag tycker det är tråkigt med din son också och känner igen mig. Ibland tycker jag att det kan vara uppfriskande att diskutera med någon vars åsikter man inte håller med om men i vissa fall har man ju liksom nått vägs ände och det bästa är bara att undvika diskussionerna överhuvudtaget, men när den andre envisas med att initiera dem i alla fall så blir det bara tröttsamt. Det känns nästan som när man innan Covid gick igenom ett köpcentrum och måste förklara att "Jag bryr mig inte om vad jag kan spara, jag vill ändå inte teckna om mitt mobilabbonemang, men tack ändå" och det ändå möts av "Du kan spara så här mycket varje månad och fri surf och jackpott och dunderchoklad och rosa regnbågar".

Kanske kan du lägga fram det lite snyggt till honom att inte diskutera politik just idag utan bara njuta av varandras sällskap istället?

Profile picture for user Varafrisk

Det har varit en riktig skitdag idag🥲Känns svårt att lyfta mig upp ur det här men jag ska upp💪🏻🙏🏻 Regnet öser ner vilket jag i och för sig tycker är skönt! Frisk luft! Så nya tag imorgon 🙏🏻

Kram

Profile picture for user Se klart

Hej,
Vad tråkigt med skitdagar- de kommer ju (och går) följs rätt ofta av bra dagar!
Ska kommentera det där med om ens partner/andra dricker och jag tänker nog som Blenda, att det inte säkert är ett jävelskap för alla (däremot kan det bli!)
Min man och jag hade gemensam vit månad när jag startade min nykterhet. Sen har jag inte brytt mig särskilt mkt om han tagit sin fredag/lördagsdrink, eller 1-2 glas vin. Tycker nästan tvärtom nu dock, jag vill inte att han ska avstå för min skull. Vårt liv påverkas såklart av min nykterhet- inga sena kvällar och sitta ute alldeles för länge. Inga drinkar på nån bar efter middagen. Jag orkar inte det och har ingen riktig lust. Förr kunde vi ju gå efter middagen och bara fortsätta kvällen. Ofta påhejat av mig men något vi båda tyckte var roligt. Allt blir något mer stillsamt med mig nykter helt enkelt. Däremot känner jag att vi har minst lika roligt/spännande saker att prata om. Bättre samtal t om som nykter. Och ve och fasa- aldrig behöva vakna upp och undra hur kvällen riktigt slutade.

I vår familj är det jäkligt mycket politisk debatt, ibland är det jobbigt, ibland känsligt, ibland roligt och överlag- något bra att öva på diskussioner.
MEN jag kan bli dötrött av det också.
Däremot blir jag inte ledsen, för mig är det inte ett sånt ämne. Ledsen blir jag över om jag grälar med min man eller om mitt barnbarn blir retad för något, det gör ont.
Att starka viljor möts och stöts är nog i grunden bra, försöker jag tänka.
Kram på dig.

Profile picture for user Sisyfos

Intressanta funderingar härinne om allt möjligt. Tänker att hur man reagerar på den här typen av diskussioner har att göra en del med vilken roll man har och har haft också i familjen. Särskilt nära familj är ju komplicerat på många sätt.
Det kommer kanske ofta en frigörelsefas där barn/unga vuxna tar avstånd från familjens åsikter och det är kanske där ni är nu, ni och sonen. Att det blir onödigt polariserat. Och är din roll i familjen medlarens så kanske det är extra svårt att acceptera. Jag gissar bara, men vi har olika roller i familjen tror jag och det är bra att få syn på vad man automatiskt tar för roll. Jag jobbar själv med att inte låta mig påverkas av andra människors känslor och humör (särskilt mammas). Det är en ständig kamp på nåt sätt och jag har jobbat hela mitt liv med att hon ska vara glad och nöjd. Hon är en fantastisk mamma och mormor, men har en dysterhet i sig ibland och jag har det som min självpåtagna uppgift att se till att hon är på gott humör. Såklart har jag även gjort samma sak i min egen familj. Det blev alldeles för jobbigt både för dem och för mig tror jag. Särskilt när jag kom på att jag indirekt ville att barnen skulle vara glada för att jag skulle må bra. Det är ju helt galet och kravfyllt. Det var aldrig så uttalat, så jag hoppas de inte har påverkats alltför mycket av det.
Angående om andra dricker så vill jag att alkohol ska vara en ickefråga för mig. Min sambo dricker öl på helgen. 2-3 st och nu kanske nån dag extra under semestern. Eftersom jag nu vet hur seg man blir av alkohol så tycker jag att det är onödigt att dricka ett glas i tid och otid för att det är semester. Så dagligt drickande, eller drickande under dagtid vill jag verkligen inte ägna mig åt. Där känns det som att jag ibland vill missionera om att det är bättre utan. Men som TappadIgen och Se Klart, så vill jag inte att någon avstår för min skull nu. Det skulle kännas obekvämt eftersom jag vill ha det som en ickefråga och själv kan välja bort just nu. Men det är skillnad på var i processen man är och vilken gemenskap man haft i drickandet tror jag. Vi drack olika saker jag och sambon, så det bekommer mig inte om han dricker öl. Men där tycker jag att den man lever med ska visa respekt och omtanke. Är det jobbigt kan man väl avstå för nån annans skull. Kan man inte det ska man nog fundera över sin egen relation till alkohol.
@Varafrisk skrev:"Tyvärr är oron, rastlösheten, känslan av att vara ensam desto större. Så dessa känslor vinner. Men med alkoholen försvinner dem."
Det är väl just tankarna ovan som är svårt att acceptera när man har slutat dricka. För det är just rastlöshet, oro och ångest som kommer med i alkoholens spår för mig i alla fall. Passiviteten som kommer av alkoholen spär på rastlösheten, känslan av att inte vara tillräcklig, inte duga. Det blev en ond cirkel för mig. Jag kunde känna rastlösheten i kroppen när jag drack sällan (och då lite mer). När jag drack några dagar i sträck kom ”den ältande alkoholisten” ibland fram. Ingen trevlig person det inte. Så många negativa tankar!
Jag vet inte om du skulle må bättre av att byta strategi och köra måttligt istället för inget nu istället, eftersom du har svårt att stoppa. Då begränsar du intaget i alla fall och känner dig inte lika maktlös. Jag tror att det kommer att gå vägen för dig det här. Vissa av oss har kanske lite längre startsträcka, men vi lyfter till slut, vi med.

Profile picture for user Varafrisk

Tack för inlägg hos mig…intressant att läsa.

Jag tror jag måste ha missuppfattat vissa punkter när det skrivs om alkohol här på forumet. Jag blev lite förvånad men jag måste grunna lite på hur jag ska formulera mig innan jag skriver vidare. Det handlar om det här när ens partner dricker.

När det gäller att kalla alkohol gift så hade jag inte uppfattat det som att man tänker att alkohol är gift endast för oss som är beroende utan för alla som dricker. Jag tycker att man generaliserar ibland.

Som jag skrivit tidigare så tycker inte jag heller att min man och inte heller ngn annan ska behöva vara nykter för min skull. Jag tänker även att det kan vara lättare ju längre in i nykterheten man kommit. Det finns ju andra allergier som exempelvis jordnötter, fisk där personer inte kan vara i samma rum utan bli extremt sjuka. Man utsätter ju inte dessa personer för att exponeras av dessa produkter.
För min del är jag tacksam om min man inte dricker alkohol just nu. Fast som jag skrivit tidigare det är inte ett problem ..eller han är inte problemet utan jag.

Ang politik så skrapade jag bara lite på ytan. Det finns ngt mycket djupare bakom det här. Det handlar om att inte tillhöra, att haft en mycket stökig skolgång…det sätter sin prägel. Diskussionen igår handlade även om adoption då min son sett på en dokumentär om adoptioner som inte har varit rättssäkra. Har man biologiska barn så är det många frågetecken som inte finns.
Eftersom min man är mer konflikträdd än vad jag är så har det alltid varit jag som stått där i alla diskussioner, jag som har fått ta emot all ilska. Det är inte så att inte min man diskuterar med våra barn absolut inte. Så jo…jag blir trött…jag orkar inte argumentera..jag blir ledsen.

Jag vet att alkohol spär på rastlöshet, oro mm men det här har funnits inom mig även tidigare fast det blir definitivt inte bättre m alkohol. Semester kan även stressa mig då man ska NJUTA och jag hittar inte känslan. Och om då dagarna går, semestern tar slut och jag har inte njutit det bidrar till ett stresspåslag. När kommer till jobbet och alla har haft det så mysigt och så skönt. Och jag kan inte identifiera mig med känslan.

Nu ska jag stiga upp iaf….

Kram

Profile picture for user Torn

@Varafrisk, Jag anser att alkohol är ett gift för alla. Det är vetenskapligt bevisat att den mänskliga kroppen tar skada av alkohol. Även en person som inte är beroende blir tex bakfull dagen efter ett stort intag. Och alkohol är beroendeframkallande, så vem som helst kan bli beroende av den. Det är inte en persons fel att hen blir beroende av alkohol, det är giftets fel. Obs, min personliga åsikt, och det står jag för.

Vad gäller min frus alkoholintag så dricker hon såpass små mängder numera så det skiter jag i. Och det har blivit mindre sedan jag blev nykter. Hon har helt enkelt märkt av alla fördelar som jag har, och det har smittat av sig på henne. Vi pratar också om alkoholens farlighet och gör allt för att inte våra barn ska fastna i alkoholens grepp i framtiden.

Hade alkohol kommit ut på marknaden i dag hade det förbjudits direkt. Tyvärr anses det forfarande ” normalt” att dricka alkohol. Men en vacker dag så är förhoppningsvis alkohol som mänsklig dryck bara en mörk fläck i historien.

Jag är liksom Sisyfos inne på att du kanske ska satsa på att dricka måttligt i stället för helvitt. För en del funkar det ju bättre. Som Vinäger, FinaLisa och Mrx tex. Du ser nog inte tillräckligt med nackdelar med alkohol helt enkelt. Och din man verkar ju inte heller lida direkt av att du dricker.

Kram

Profile picture for user Varafrisk

Ja….jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Tror inte att jag säger så mycket eller….vi alla har hamnat här på forumet pga vårt beroende av alkohol. En grupp skriver för att man är anhörig till någon som är beroende av alkohol.

Hur vi upplever nackdelar med alkoholen är olika. Tänker även att det är skillnad om man har lyckats vara nykter en längre tid eller om man fortfarande dricker. Jag har upplevt tillräckligt med nackdelar med alkoholen för att inte dricka längre. Tänker att det är många som befinner sig i samma sits som jag fast man inte skriver om det. Och att det är många som befunnit sig där men slutade ändå inte att dricka direkt fastän man kände av nackdelarna.

Jag kan inte riktigt sätta tummen på varför jag fortfarande dricker när jag känner av så många nackdelar. För alkoholen sätter hinder i mitt liv.
Jag är starkt beroende. Romantisering. Tänker fel. Följande tankar kommer som…när jag kommer t läkaren vill jag kunna säga..jag har varit nykter si och så många dagar….vill säga samma sak t kuratorn…och vill kunna säga det samma här på forumet. Att jag vill ha nyktra dagar för min alldeles egna skull…det tappar jag bort.

Min man skulle aldrig vara den som ställde ultimatum vilket inte är detsamma som han att han tycker om att jag dricker. Ibland upplever jag honom lite medberoende. Han beskrev att han kände sig lugnare när jag inte drack. Dessutom drack han inte själv under den här tiden mer än någon enstaka gång.

Än så länge har jag inte klarat av att vara helvit mer än när jag åt antabus. Jag var helvit under 58 dagar. Det var för kort tid för att hunnit med att känna ett bättre mående. För jag led av postakut abstinens. Jag kände av fördelar. Men mådde inte bra. Jäkla otur att min lever inte fixade antabusen. Det kan faktiskt göra mig ledsen. När jag äntligen tog steget så funkade inte det. Vet inte om jag klarar måttligt drickande men det är kanske den vägen jag ska pröva. Har tänkt att be om en tid h min läkare och prata hälsa och alkohol. Har en tid h kurator om en månad.

Ha en fortsatt fina fredag💦⚡️☀️

Kram

Profile picture for user Blenda

@Varafrisk skrev:"Jag kan inte riktigt sätta tummen på varför jag fortfarande dricker när jag känner av så många nackdelar. "
Jag tror att det enkla svaret är att du troligen har utvecklat ett beroende.
Det finns tusen olika orsaker till att vi börjar dricka, men vi som fortsätter trots att vi upplever så många negativa konsekvenser har med största sannolikhet fått våra hjärnor kidnappade av drogen, den liknelse som man ofta pratar om inom missbruksvården. Det blir det där klassiska "Jag drack för att jag mådde dåligt, nu mår jag dåligt för att jag dricker".

Och har man kommit så långt i sitt beroende så är det svårt att reda ut alla andra trådar – grubblerier, alla "varför", etcetera – innan man har varit nykter en tid. Alkoholen grumlar. Kidnapparen finns kvar. För vissa tar det jättelång tid innan det klarnar.

Men du har kommit en bra bit på väg redan genom dina reflektioner. Alla återvändsgränder ger också ett svar även om det känns tungt att börja om. Så nu gäller det mest att välja nästa väg, tror jag. Och om den inte leder dig dit du vill så testar du nästa. Och nästa. Till sist hittar du rätt! Kram.

Profile picture for user Varafrisk

@Blenda Åh goa du…mitt svar kommer nu kanske låta inte så snällt eller jag hittar inte rätt ord ..och jag skriver inte för att verka kaxig eller dum men jag vet att jag har ett beroende och ett ganska långtgånget beroende. Jag visste redan för ca åtta år sedan att så som jag drack var inte bra. Jag dricker inte så att jag blir dunderfull, kräks och deckar. MEN jag dricker åt helsike för både mycket och ofta🥵

Vad jag menade var mer varför fortsätter jag när jag vet. De flesta som dricker som jag försvinner ju från forumet när det inte lyckas. Jag är kvar men känner mig ibland som ett ufo eller ett hopplöst fall som om jagvinte förstår. Men jag förstår fast ibland kanske jag förtränger vad jag förstår….och jag har inte gett upp!

Profile picture for user Blenda

@Varafrisk Du låter varken kaxig eller dum, och jag visste redan att du vet :)
Jag ville mest förenkla resonemanget.
Vad jag menade är att frågan "Varför" är helt meningslös i sammanhanget, om du är maktlös inför beroendet.
Spelar ingen roll att du vet. Att du förstår. Att du vill sluta. Tankarna och förklaringarna räcker inte.
Hjärnan är kidnappad, därför måste det till mer än mental styrka och klokt förnuft.

Sedan varför du fortsätter att skriva på forumet är ju en annan fråga, du kanske är beroende av det också, men det är ju i så fall bara positivt. :) Häng kvar!

Profile picture for user Varafrisk

@Blenda Så tacksam för ditt inlägg🙏🏻 Ja, min hjärna är kidnappad och marinerad av alkohol…så är det🙈

Och sanningen är väl att jag även blivit beroende av forumet…lägger lite för mycket tid här. Men det handlar även om att jag under den tiden som jag skrivit här har sett många som börjat skriva då man har kanske några nyktra dagar eller fler. Somliga får till ytterligare några veckor el tom månader och därefter blir det tyst. Det kan vara tyst länge …och kanske man inte kommer tillbaka alls. Visst ngn har kanske lyckats förbli nyktra och slutar av den anledningen men jag tror att det är tvärtom ..man fick ett återfall. Om detta är ett forum för att kunna bli nykter eller ha ett kontrollerat drickande så måste man ju kunna skriva även om man inte lyckas …så tycker iaf jag. Så därför fortsätter jag skriva…i hopp om att även andra ska våga börja skriva eller fortsätta skriva.

Så kram till er alla🤗

Profile picture for user Liten tjej

@Varafrisk sluta aldrig skriva här💚 vi har alla olika resor. Jag har själv inte bestämt mig för om jag ska bryta helt med alkoholen eller dricka mindre mängd och inte inte lika ofta. Jag kände att jag fick till det i några veckor men nu har vi varit bortresta och då har det blivit flera alkohol flera dagar i rad (dock ej för mycket) vilket inte känns ok så det ska jag bryta nu när jag åker hemåt igen. Jag kommer i vart fall både fortsätta läsa och skriva här vare sig jag dricker eller inte och jag uppskattar dina inlägg och din ärlighet väldigt mycket så jag hoppas du kommer göra detsamma😊

Ha en riktigt fin lördag och stor kram till dig❤️

Profile picture for user Varafrisk

@Liten tjej Tack för ditt inlägg och dina ord:)

Både läkare och kurator säger till mig att helvit är den väg jag bör välja eftersom jag har ett långt gånget beroendet. Och, jag håller med...jag tänker att helvit är vägen...iaf behöver jag få till en längre nykter period...för att kroppen ska få återhämta sig...varje organ...varje cell. Jag längtar verkligen efter ro i kroppen. Inte förhandla. Längtar efter det där som flera skriver om...att alkohol blir en icke fråga. Att kunna dricka måttligt skulle ju vara önskvärt men skulle jag kunna klara av det är frågan?? Skulle jag längta tills den dagen jag får dricka? Skulle jag kunna hålla mig till den mängd som jag har bestämt? Ja, det vet jag ju inte eftersom jag inte har försökt.

Jag skriver ju en del iaf i mina tråd. Har läst väldigt lite i andras trådar under den senaste tiden. Kanske skulle jag läsa lite mer i andras trådar. Hänga på när någon frågar om man vill hänga på att stötta varann.

Idag är det väldigt molnigt hos mig. Ska lyssna på Melodikrysset nu. Tycker om det. Kanske blir det en utflykt till något mysigt ställe att fika eller luncha på.

Ha en fin lördag alla:)

Profile picture for user Varafrisk

Lyssnar på Melodikrysset. Man spelade Ewa Roos och Eva Rydbergs bidrag t Melodifestivalen i år. Man kan säga vad man vill om låten men hos mig väcker den lusten att dansa. Så jag bjöd upp min man t dans i köket på lördagsförmiddagen. Spiknykter. Har aldrig behövt alkohol för att dansa. Så lite som behövs egentligen för att känna glädje. Varför glömmer jag av det?? Jo för hjärnan är kidnappad av alkoholen. Behöver sådana här uppvaknanden!

Kram💃🏾🕺🏻🎶

Profile picture for user TappadIgen

@Varafrisk skrev:"Så lite som behövs egentligen för att känna glädje."

Visst är det märkligt när man inser det? Det är ju något som man egentligen vet, alltså att den kunskapen finns där i bakhuvudet på något sätt, men ändå förvånas man av det när man upptäcker det igen. Melodikrysset lyssnar jag för övrigt nästan alltid på och försöker lösa. Det har endast hänt en gång att jag har klarat det helt själv dock, till viss del beroende på att jag oftast inte ger mig på det helt själv men där brukar alltid vara en och annan som jag går bet på. Framförallt melodifestivalsfrågor från 00-talet då jag inte befann mig i Europa ens.

Annars upplever jag att du gör stora framsteg här fortfarande. Livet och en väg framåt är ju inte något man klurar ut på en dag och på många sätt måste man ju hela tiden räta upp kursen så att man är på rätt väg. Det kan bli en hel del finjusteringar över tid.

Det tycks som att du tar de råd du får på ett bra sätt och väljer att ta till dig de som verkar passa. Med anledning av det så kan jag väl passa på att säga emot Sisyfos och Torns råd då jag tycker att helnykterhet känns som att det vore det bästa för dig och att du egentligen inte borde fundera så mycket på vad som eventuellt skulle kunna ske längre fram. Sen är det ju inte enkelt heller, det vet jag ju och du avgör ju själv till slut vad som är bäst för dig.

Profile picture for user Varafrisk

@TappadIgen Började lösa Melodikrysset mer kontinuerligt nu under våren. Tycker det är kul eftersom jag oftast kan lösa nästan hela krysset. Ibland tar jag hjälp av min man och ibland googlar jag. Tycker att googla är fusk om jag skulle skicka in mitt svar men nu vill jag dels kunna lösa hela krysset dels är jag nyfiken på tex vem är det som sjunger eller vem har skrivit texten därför blir det så. Min mamma löste alltid Melodikrysset. Under tiden städade hon och bakade sockerkaka. Det var alltid nybakad sockerkaka eller rulltårta till kaffet på lördagseftermiddagen då det blev helg hos oss. Mina föräldrar var ju lantbrukare. Men den där timman som Melodikrysset höll på var det liksom ingen idé att störa mamman. Det var som min pappa alltid sa "det var som en högmässa" för henne.

Kram

Profile picture for user Varafrisk

Under flera år har jag då och då köpt en ny ...jag vet inte riktigt vad man ska kalla den...ingen kalender ingen dagbok inget kollegieblock men en bok med fint omslag och många tomma linjerade blad....en bok att fyllas med framgång. Det blev ingen framgång. Ny bok inköptes i tron om att framgång skulle komma denna gång men framgång kom inte. Framgång var/är för mig lika med att bli nykter...att gå ner i vikt...att börja träna. Många böcker köptes men framgången kom inte.

Vad har jag lärt mig av detta? Jo...jag kan köpa nya fina böcker, nya träningskläder osv...men det är inte där resan börjar....

Jag tror jag började med två egna trådar innan jag började skriva i denna tråd som jag skriver i nu "När kommer dag två". Har nu skrivit ca 1,5 år . Dag två har kommit några gånger tom dag 58 med antabusens hjälp. Ibland har jag funderat på att skriva under en annan rubrik...starta en annan tråd...men åter igen det är inte där resan börjar.

När man skrivit i en och samma tråd och även om man mentalt kommit längre så står man fortfarande och stampar på rutan...?? Noll?? Det känns som om man då...eller om vi tar bort man...och istället skriver jag...om jag då skriver att jag vill bli nykter...att jag börjar imorgon...varför skulle man tro på mig då?? Fast..måste andra tro på mig för att jag ska kunna tro på mig själv???

Så...det här livet kan jag inte fortsätta leva...för det är inget liv..att hela tiden behöva förhandla. Alkoholen blir dessutom ett hinder för massvis av saker...och den listan kan bli så lång! Den sätter inte endast hinder för saker som jag vill göra utan den spär på massa tråkiga känslor.

Min man och jag satt ner och diskuterade. Vi har bokat hotell natten mellan fredag och lördag i veckan som kommer. Ska på konsert på fredagskvällen. Vi diskuterade om att åka iväg måndag tom onsdag ner till Skåne. Jag sa att jag vill vara nykter nu men jag vet att det blir svårt när vi bor på hotell. Det triggar. Jag vill ha en bra sista vecka på semestern utan hela tiden känna denna förhandling. Så vi tänkte om...ev dagsutflykter som består av fika el lunch.

Så min planering är att ha till en början med en helvit augustimånad förutom fredag kväll. Det innebär inte att jag behöver dricka mig full men jag vet att det kommer bli tufft med hotell och konsert. Så om jag bestämmer mig för att då är det ok att dricka så behöver jag inte känna mig så misslyckad efteråt. Dessutom brukar jag dricka kontrollerat bland andra människor.

Jag tänker att dricka måttligt eller kontrollerat är inte ett alternativ för mig utan det är helvitt. Anledningen till att jag inte har sagt det tidigare här på forumet att jag önskar kunna vara helvit är att ...man kanske tänker...du fixar inte helvit...så då borde du kanske dricka måttligt.

Jag vågade egentligen inte skriva vad jag har skrivit nu...för det är ju inte så ofta som jag har visat att jag fixat det...men seriöst jag vill det här. Jag går sönder av oro...och dåligt liv annars...jag lever inte mitt liv...jag blir en spillra av mig själv...och jag vill inte att det ska bli så...jag vill verkligen blir fri.

kram:)

Profile picture for user Sisyfos

@Varafrisk skrev:"man kanske tänker...du fixar inte helvit...så då borde du kanske dricka måttligt."
Jag skrev ju att jag tänker att du kanske kan testa måttligt, det handlade definitivt inte om att jag inte tror att du klarar helvitt. Personligen tror jag att helvitt är lättare (och oftast att föredra). Att jag föreslog måttligt för dig handlar mer om att det har verkat som att du varit så kluven till om du vill eller inte vill sluta och att måttligt i det sammanhanget kanske kan bidra till en känsla av kontroll och att du går vidare därifrån. Ett steg på vägen.
Men jag tycker att din nyktra plan för augusti (en tillåten dag) känns så mycket bättre och mer förståndig.
Jag tycker att du är så bra som fortsätter att skriva härinne och jag är säker på att du (och alla andra) kan sluta. Jag har själv tragglat och tragglat, köpt almanackor som jag inte fyllt i etc etc. Flera perioder varit nykter 4 dagar i sträck för att falla den 5:e, sällan på helgerna. Varit nykter längre perioder också men återvänt till drickande. För mig har det handlat om att bryta tankar och mönster och att skapa tid för mig själv utan att ständigt bli avbruten.
Jag hoppas att du inte säger till dig själv att du inte förmår att sluta, för jag vet att det går. Finns ingen anledning alls att just du inte skulle klara det. Svårt, kanske några fartgupp, men trägen vinner. Kanske kan du skriva mer om din vånda och dina segrar. Utnyttja forumet på ett annat sätt än idag. Vi är så många som tror på dig, har varit där du är och gärna håller dig i handen tills du hittar balansen själv på bommen
Ha så kul på konserten! (Och även konstarter är egentligen så mycket bättre utan alkohol.)
Kramar till dig VaraFrisk - en riktig ForumHjälte (som vågar visa sig lite liten ibland)

Profile picture for user Se klart

Hej @varafrisk
Har läst så många inlägg i din tråd från forum-medlemmar som tror på dig. Om nykterhet handlade om det skulle du vara helvit sedan länge. Att andra tror på mig- det underlättar- att resa med gott sällskap, en klapp på axeln, en kram.
Men att knyta på sig skorna och börja gå. Och sedan fortsätta gå. Det kan ingen annan göra. Kram.

Profile picture for user Varafrisk

@Sisyfos @Tofu @Se klart Varmt tack:)

För någon vecka sedan så...jag tror det var Futurista eller om det var Lavendelblomman som frågade om någon vill hänga på resan med nyktra dagar? Jag tänkte att jag skulle hänga på för jag kände att det vore skönt att någon befann sig där jag befann mig men jag vågade inte riktigt. Eller var det kanske inte vågade utan var det mer att jag inte ville? Det var kanske så att jag ville dricka någon dag...och för min del så är det nog inte så himla mycket för mysets skull....ibland kanske det är mysigt....men nja..jag har nog druckit både för mycket och för länge för att det ska vara mysigt. Nej, det handlade nog mer om att jag har svårt att stå ut med rastlösheten, oron, känslan av ensamhet. Men det funkar ju inte. Det handlar ju om att stå ut. Fast det var nog av den anledningen som jag inte hängde på.

Nästan sedan jag gick på rådgivningscentrum första gången så har jag vetat om att jag behöver vara helvit men då hade jag svårt att tänka mig det. Men det har ju gått många år sedan dess och beroendet har blivit svårare därför tänker jag att helvit är den enda vägen. Jag tänker som så att om jag exempelvis har varit nykter i fem dagar och vet att jag får dricka den sjätte dagen då är risken väldigt stor att jag faller. Naturligtvis gäller det även min planering för denna veckan. Om jag klarar av att vara nykter fyra dagar och tillåter mig att dricka den femte ja då kan fallet bli lika stort. Anledningen till att jag planerade så var att slippa ha det där hjärnspöket som håller på hela tiden..dricka inte dricka...ja ni vet. Så om jag klarar fyra dagar då kanske jag är nykter även dag fem. Och...jag behöver egentligen inte dricka alkohol för att kunna gå på konsert..så är det inte. Det är mer vanan....och då blir det en trigger.

Givetvis är det så att det är jag och endast jag som kan staka ut vägen...ingen annan. När jag säger att behöver jag att andra ska tro på mig för att jag ska lyckas så menar jag nog att det vore ju inte konstigt om man ledsnade på den som fortfarande dricker. Idag är jag väldigt låg...och min känsla från igår...att nu så ska jag...den är inte lika stark idag...jag har inget jävlar anamma i mig idag...och har nog inte riktigt haft det på ett tag. Förnuftet säger mig att jag kan bli nykter lika väl som någon annan....men min tillit till mig själv...den är lite skavd. Så...det kommer bli en tuff resa! Behöver nog anamma vad Andrahalvlek brukar säga...det där var bara en känsla...och släppa den direkt. Som Nils van den Poel sa i sitt sommarprogram (läste det i en annan tråd minns inte om det var Futurista eller Lavendelblomman) när motivationen tryter lita på disciplinen. När suget kommer lite på vad jag har bestämt...dessa ord knycker jag också från den tråden. Men det var himla bra.

Nu blir det kaffe och knäckemacka och en bok därefter "Morden i Helsingör".

Kram till er alla som kämpar och till alla andra också:)

Profile picture for user Sisyfos

@Varafrisk skrev:"Det är mer vanan....och då blir det en trigger."
Ja fy sjutton vad det har varit mycket vana för mig. Det handlar så mycket om att förändra sitt sätt att tänka också. När du bestämmer dig för att handla är du nykter och har ett val. Du kan välja alkoholfritt på konserten. Det är fortfarande lika festligt.
@Varafrisk skrev:"Nej, det handlade nog mer om att jag har svårt att stå ut med rastlösheten, oron, känslan av ensamhet."
Det handlar nog till viss del om att identifiera vilka känslor som man dricker på. De känslor som du beskriver ovan - det är de negativa effekter som jag får av att dricka. Det är säkert det här som gör det så svårt att bryta också. Från början medicinerar man något annat, men det kommer så mycket negativt på köpet med alkoholen och det medicinerar man också med alkohol. Det blir verkligen en ond cirkel.
Du skriver ofta om din ensamhet. Är AA helt uteslutet? För annars kanske du skulle kunna få stöd och gemenskap där. @Varafrisk skrev:" när motivationen tryter lita på disciplinen. När suget kommer lita på vad jag har bestämt..."
Det är en bra början. Tröttheten var nog min allra värsta fiende ändå -HALT (hungrig, arg, ledsen/ensam, törstig). Just när tröttheten kom och jag bara måste orka lite till, då handlade jag. Blev besatt av alkoholen som jag hade handlat och smygdrack = ingen vila.
När jag lät bli att handla kom vilan - men det tar ett tag tror jag innan man landar i vilan och kommer över den där rastlösheten som finns till en början. Den som ligger och skaver och grämer sig över att det inte finns nån alkohol. Att kunna vila är en av de stora skillnaderna för mig tror jag. När man är där på andra sidan vill man att alla ska komma med.
Första gången jag slutade hade jag försökt och tänkt länge att jag skulle lägga av. Jag var på en dålig arbetsplats med elaka damer, självförtroendet/självkänslan var i botten, jag vågade inte ens börja skriva på forumet för att jag visste inte om det skulle gå att hålla sig nykter. Och det gick ju inte. Jag höll upp några dagar, började igen. Jag hade inte uttalat att jag skulle sluta, men jag visste ju att jag ville. Sen hittade sambon min gömma och jag blev ”tvungen”. På sätt och vis var det en sån lättnad. Jag behövde inte förklara varför jag inte drack mitt helgvin. När jag hållit mig nykter ett par månader vågade jag skriva här. Vi var många härinne då som var på samma plats och det blev ett stöd. Jag fick ett antal nyktra månader då. Så nästa gång jag försökte visste jag att det gick. Det var ändå sjukt jobbigt och många misslyckade försök på vägen, men det går. Och varje nykter dag räknas. Fyll på din bok med framgång.

Profile picture for user Varafrisk

@Sisyfos Tack för ditt inlägg.

Ang AA så har jag funderat på att vara med on line. Har googlat lite. Är inte redo för fysiska möten. Jo, om jag åker väldigt långt hemifrån. Min hemkommun samt samtliga grannkommuner har jag arbetat i eller kontakt med föräldrar. Att träffa en förälder på ett möte känns bara så fel.

Ensamheten handlar mycket om relationer som har brutits eller förändrats på något vis. Gällande de vänner som jag har är de kanske de närmaste vännerna för mig men jag är inte det för dem även om vi är vänner det blir därför ofta jag som tar kontakten. Eller rättare sagt det är nästan alltid jag som tar kontakten. Jag har oftast varit den som tagit kontakten, initierat till saker och ting. Så jag kan sakna någon som hör av sig….

Profile picture for user Varafrisk

Ibland blir jag fast i tankar...eller inte bara ibland utan väldigt ofta....de tankarna är oftast inte tankar som bidrar till så mycket positivt eller konstruktivt...utan mer passivitet och kanske nedstämdhet. Tänker på det här med tillit till sig själv. Tron på sig själv. Har inte lyssnat färdigt på Niels van der Poel men lyssnade på honom när jag var ute och gick. Han har genomfört mycket av det han velat. Hoppa fallskärm. Springa 17 mil..men så kom tanken ..han hade kanske kunnat springa längre?

Ibland känns det som om jag är född rädd och försiktig....eller tja kanske inte riktigt..jag har ju skrivit tidigare om självkänsla och självförtroende. Mina föräldrar satte kanske inte hinder för mig men de pushade inte heller mig. Blev uppfostrad mycket till att inte ta plats. Man kan inte hela livet skylla på sin uppfostran men att inte förhäva sig, inte ta plats är ligger djupt förankrat inom mig. Och alkoholen har nog förstärkt den känslan. För inte känner man sig så himla bra med att vara beroende. Fast nu ska jag inte sänka mig själv....men det krävs lite jävlar anamma...och jag hittar inte den känslan inom mig nu. Och det känns så frustrerande...för jag skulle verkligen behöva den känslan nu!

Profile picture for user Se klart

@varafrisk ingen- alltså inte någon kommer att ge dig nån känsla du behöver oavsett hur många dagar och år som än går.
Mitt tips är att läsa @tofus inlägg igen, och när du har gjort det.
Läs det en gång till.
Och läs det här stycket en extra gång:
”Som jag ser det har vi ett liv. Vi har möjlighet att göra något bra av det även om livet behandlar oss tufft. Livet är orättvist. Trotts det har vi makt att skriva om kartan för att ta oss till den plats vi vill vara. Vi måste bara våga. Att våga kan man lära sig. Det går att träna upp. Steg för steg.”
@varafrisk jag TROR att du kan träna och rita om kartan. Och DU måste tro det.
Framtiden är annars ungefär såhär;
Bli en fylletant som barnen inte vill ringa till och en relation som blir stum.
Beröva sig på allt.
Framtiden när man är alkoholist- eller kalla det vad du vill- är dessvärre sådan. Lägg därtill sjukdomar, som ihop med övervikt ökar riskerna enormt för alls livsstilsrelaterade sjukdomar. Det är ingen lek, och jag vet att du VET att det inte är nån lek men INGENTING kommer att komma din väg. DU måste gå. DU måste bestämma dig.
Varför jag blir känslosam kring det här är för att du har massor kvar att leva! Jag är helt säker. Blommor du ska odla- kanske barnbarn? Dans, kör, nya vänner.
Jag skulle vilja säga att du väljer bort allt det, just nu.
Var rädd om ditt liv, slarva inte bort det. Den risken är överhängande.
Alltså det är stort att leva. Megastort. Jag har inte fattat HUR stort förrän jag blev nykter.
Det händer fortfarande att det är jobbigt. Jag skriver sällan om det för att jag orkar inte lägga ord och tankar på något som inte leder mig någonstans. Jag kan inte gå till den delen av skogen, där äter rovdjuren upp mig.
Jag vill att du ska leva och leva livet,@varafrisk. Putta den där jäkla poletten ner för bergskanten nu. Kram.

Profile picture for user Varafrisk

@Se klart Vill skriva två olika inlägg som svar på ditt senaste inlägg hos mig.

Det här första är kanske lite löjligt att skriva om...men jag vill ändå..och det handlar om barnbarn. Jag skulle mer än gärna vilja ha barnbarn men är väldigt osäker på om jag kommer att få det. Att det blir lite laddat för mig beror på att jag först har gått igenom det här med att inte kunna få biologiska barn. Den första tiden när vi hade fått ett ganska definitivt besked att vi inte kunde få biologiska barn var oerhört tuff. Vi hade precis då flyttat från en tvåa till en trea dessutom hade vi gift oss så alla trodde att vi väntade barn. På den tiden var jag smal väldigt smal ändå tog man sig friheten att ta på min mage för att man trodde att jag var gravid. Den värsta händelsen var när vi var på fest och jag stod i kö till damtoaletten då en kvinna kom fram och tog på min mage och gratulerade mig. Jag hade en storskjorta på mig. De andra som stod i kö skrattade. Då sa jag "nej det finns inget där..jag och min man kan inte få biologiska barn". Det blev knäpptyst i kön och de flesta försvann.....

Jag är definitivt inte i samma situation nu så det är ju inte riktigt jämförbart för nu har jag två fantastiska barn. Det var ingen självklarhet för mig att bli förälder så jag är oerhört tacksam att jag hade förmånen att kunna adoptera. Det är inte heller en självklarhet för mig att få barnbarn. Min dotter har alltid sagt att hon inte vill ha barn. Hon har aldrig varit särskilt förtjust i barn. Min son och hans sambo skulle säkert vilja ha barn men eftersom hon har flera sjukdomar dessutom har genomgått flera operationer är jag osäker på om hon kan bli gravid. Många pratar ju om barnbarnen som livets efterrätt. Jag tänker att jag redan har fått min efterrätt...mina barn..för de var liksom en gåva. Skulle jag mot all förmodan få barnbarn så skulle jag bli överlycklig men jag kan inte vänta på det så som jag upplever att många gör. Man vet ju aldrig hur det blir.

Det här inlägget kanske låter negativt, tråkigt, naivt...men jag ville skriva....Nej, jag satsar på blommorna, på dansen, kören och nya vänner!

Kram:)

Profile picture for user Varafrisk

@Se klart Och nu till mitt andra svar på ditt senaste inlägg.

Varmt innerligt tack för ditt inlägg @Se klart:) Jag blev så berörd! Tårarna rann ner för kinderna när jag läste vad du hade skrivit. Som vanligt vackert skrivit men allvaret i inlägget grep tag i mig...vad gör jag med mitt liv?? Samtidigt som det gav mig hopp och mod. Jag finner inte fler ord just nu....även om det sjönk djupt in i mig vill jag låta det sjunka ännu djupare in i mig och låta det stanna.

Det är detsamma med ditt inlägg @Tofu det finns inom mig...och jag vill låta djupet i texten sprida sig inom mig.

Ja, jag vill leva...och leva mitt liv:)

Kram

Profile picture for user Varafrisk

Igår fick jag ett inlägg från @Se klart och några dagar före det fick jag ett inlägg från @Tofu…båda inläggen berörde mig på djupet🙏🏻

Tänker….man kan vänta ….och vänta…och vänta…OCH …det finns ingen annan än jag själv som kan göra grovjobbet….oavsett vad🙈

Ikväll var jag på ett jympapass med Friskis i vår Stadsträdgård. Passet gjorde mig väl medveten om min tunga, otränade, osmidiga, stela och mycket tunga kropp. Och det var evigheters evigheter sedan. Och.. jag var medveten om det men detta var ett uppvaknande😱

Hittar inte riktigt rätt på forumet just nu…men imorgon en ny dag….och vi ses❤️

Profile picture for user Se klart

Kära @vf
Jag vet ju att det här med barnbarn inte är någon självklarhet så jag tror att jag skrev ”kanske barnbarn” men innebörden är densamma. Livet kan rymma så mkt fint! Vi vet sällan exakt vad.
Bra där med Friskis- och du- fokus på att du valde att gå dit! Inte att kroppen är otymplig- det är övergående. Wow att du gick och tränade. Heja dig! 🥰

Profile picture for user Varafrisk

@Tofu Vad mysigt det lät. Kul att ha tillverkat det själv👍🏻

Som jag skrev igår så var jympapasset nyttigt för mig både hälsomässigt men även en påminnelse om hur tung jag är och osmidig. När jag använder mig själv som ett träningsredskap istället för att gå t gymet då blir jag medveten om kroppen. Är medlem på Friskis och där ginns många olika sätt att träna på vilket jag tycker är bra. Har ibland funderat på att jobba ideellt där som funktionsvärd. Så jag måste verkligen fortsätta att träna. Tycker egentligen att det är kul det är ju övervikten som gör att jag känner motstånd. Imorgon blir det simning med min dotter i utomhusbadet. Har jag bestämt m henne så finns det ingen återvändo. Simning är ju väldigt skönt för kroppen och man känner sig lätt.

I em ska min man och jag åka t min bror och hans fru. Min brorsdotter som bor i Gbg är också där m sin sambo. Efter att min syster dog blev relationen med min bror inte så bra. Ja, det är en lång historia.. Hur som helst det ska bli kul att träffa dem. Även om jag ibland är bitter på dem så saknar jag dem. Vi var fyra syskon och det är bara min bror och jag kvar i livet. Han har en SÅ fin trädgård. Du skulle vara med @Se klart😃

Läste tillbaka i min tråd. Landade på de inläggen då flera trodde att jag skulle hamna i ett återfall efter antabusens slut. @Ase som var min kompis då men som inte har skrivit på länge🥲 hon skrev att jag skulle bevisa för gamlingarna på forumet att det inte skulle bli så. Det blev så. Det blev ett långt återfall. Tänker mycket på orden i @Se klart och @Tofus inlägg. Tänker på min tunga och osmidiga kropp. Och när jag tänker att saker och ting faktiskt är möjliga då får allt ett annat ljus…jag behöver behålla detta ljus🙏🏻💪🏻

Kram🦋

Profile picture for user Varafrisk

Tycker ju om att skriva…behöver ju för den skull inte gå in och kolla på forumet 117 gånger…då blir det ett problem🙈

Har läst ut Jon Henrik Fjällgrens bok ” Månbarn - min berättelse. Det var ett spontaninköp på Coop i söndags. Kanske fastnade jag för boken eftersom han är adopterad dessutom fr Colombia. Mycket mobbning, misshandel och droger under uppväxten. I slutet av boken skriver han att han dricker väldigt sällan alkohol. Tycker inte om berusningen m alkohol. Däremot pratar han om hur berusande naturen är för honom. Fjällen. Naturen är även för mig så läkande och befriande. Minns när vi var på Höga kusten för tio år sedan. Ångermanälven. Helt otroligt magiskt! Vilken upplevelse! Alltså…det finns faktiskt inget som slår det!

Och till något annat….är med i en grupp på Facebook som vår couch för Viktväktarna har startat. Månadens tema inom VV är självförtroende. Hen skriver om att vi ofta säger kanske istället för jag VILL, KAN och SKA. Och det är jag i ett nötskal beträffande vikt, alkohol och träning. Det är som om jag inte stänger alla dörrar utan möjliggör för alkoholen att komma in och då kommer alkoholen in. Känslan sitter inte i min kropp att jag kan säga dessa tre ord med versaler men jag börjar med gemena. Det surrar i bakhuvudet men idag SKA jag stänga surret ute.

🦋🦋

Profile picture for user Se klart

Jamen precis, det är ju olika saker som ska klicka på in- och utsida. Det där med SKA och GÖRA, du har ju pinpointad väldigt bra, dina mönster. Så länge det är ”kanske/hoppas och borde” så är det ju lite halvöppet. Ungefär som med kärlek när man liksom stänger dörren till alla andra- den dag man bestämmer sig.
Då får det beslutet vara själva grunden för alla andra relationer (av kärleks-karaktär).
Tager du denna… då är det JA.
Inte ”kanske, hoppas det eller troligen…”
Kram!

Profile picture for user Futurista

Kikar in och läser ikapp lite. Måste bara säga att du får hänga på mig och @Lavendelblomman alla dagar i veckan! Jag snubblar och velar hela tiden, det är väl en del av problemet också så att säga. Det hör nog till. Så du är i gott sällskap.

Hur vill du att ditt liv ska se ut? Vad har du för målbild? Min målbild är ganska tydlig och i den ryms inte mycket alkohol, helst ingen alls.

Hoppas du får en fin kväll! 🤗

Profile picture for user Varafrisk

@Futurista Kul att du tittade in hos mig! Jag har ju varit länge här på forumet. De vänner som var som var här då när jag började skriva har gått över till Det vidare livet och klarat av att vara nyktra under en lång tid. Har kontakt med några av dem. Har inte riktigt orkat börja skriva i andras trådar. Så det var kul att du tittade in.

Även om det ser ut som jag kanske inte har bestämt mig så har jag med mitt förnuft bestämt mig men känslan bråkar med mig. Och jag säger inte SKA därför finns det alltid en liten väg att slinka ut på. Jag tänker att dricka måttligt funkar inte för mig utan det är helvit.

@Se klart När jag gifte mig så sa jag ju inte kanske utan sa väldigt övertygande JA. Jag var så lycklig. Och 30 år efteråt kanske jag inte känner samma lycka men jag är fortfarande lika övertygad om att jag SKA leva med min man tills döden skiljer oss åt.

Och nu kommer det mer och mer ångest in i mitt liv…ångesten gör mig ledsen…jag blir nedstämd för att jag dricker…..får inget gjort.

Jag SKA bli nykter.

Profile picture for user Se klart

Bra där! Välj glädjen över allt fint som finns på tillväxt i ditt liv. En dag i taget, hur funkar det för dig? Ibland behöver man smalna av perspektivet. Både framåt och bakåt. Vad gör jag för fint av den här dagen som ligger framför mig? hur vill jag känna mig när jag går och lägger mig? Hur kan jag styra över det?
Och du- häng på @futurista och @lavendelblomman! Fint att vara ett gäng 😍

Profile picture for user Varafrisk

Ikväll är jag otroligt ledsen för min dotters skull! Nu är det andra gången i rad som en lägenhet hon har blivit lovad att få går t ngn annan. Vi var helt övertygad om att den var hennes. Men när hon skriver t hyresvärden och frågar om de ska skriva kontrakt, då har hyresvärden redan skrivit kontrakt med ngn annan. Jag blir så j-a arg😡 Den här lägenheten var vad hon behövde!

Har varit h min diakon idag. Så skönt. Mitt mål är nykterhet och andlighet🙏🏻

Har simmat en halvtimma m min dotter. Konditionen kunde vara så mycket bättre men det blev iaf 500 m.

Jag börjar min nyktra resa på lördag! Så är det! Ska ringa vårdcentralen på måndag. Be att få prata m min läkare. Be om att få ta leverprover. Fråga om jag kanske kan ta antabus för att bryta mitt beteende.

Jag vill välja livsglädje! Och på ngt vis behöver jag bli vaccinerad så att jag inte bär min dotters känslor utan finns där stöttande. Hennes nuvarande källarrum mår hon bättre av att bo i än vad jag skulle klarat av.

Kram🥰

Profile picture for user Se klart

Vad bra @varafrisk, insikten om att din dotters känslor inte ska flytta in utan att du kan stötta på andra sätt.
Jag tycker att närmandet till andlighet hjälpte mig otroligt mycket mina första veckor/månader. Jag läste, funderade mycket kring att få styrka från något större än jag. Är övertygad om att den fanns och finns där. Jag tror att det som några kallar Gud är vår förmåga att se livets storhet. Mäktigheten i att få finnas till, och det är som vi vet ingen dans varje dag, men det är utveckling, glädje, förundran, sorg. Alla delar. Tron är något att hålla i handen när det svajar, för att kunna gå vidare till säkrare mark.
Tänker på dig! 🌱

Profile picture for user Varafrisk

Lördagskväll...och jag har bestämt....att jag ska inte säga när jag börjar...hur många dagar jag har som nykter...för det stressar....jo....när jag har nått kanske en vecka eller mer då kanske jag vågar berätta...men inte nu. Dessa bakslag...sänker mig ...så oerhört...och förlåt...men när jag minns orden...att nu är jag nog nära ett återfall...då vill jag sluta berätta...men inte sluta skriva...

I många trådar kan jag läsa att man kanske slutar skriva i andras trådar för att man är rädd att såra andra....och om man har klarat av att vara nykter under lång tid...så kanske inte behovet finnas att skriva..iaf inte för egen del ..och om man då känner att man sårar någn annan eller att ngn blir irriterad...så varför ska man då skriva???

Jag har skrivit här under ca 1,5 år...lika länga som många har klarat av att vara nykter...jag tillhör även den skaran som blivit sårad, irriterad...att jag har retat mig på andra...jag har nog även kallats högfärdig...men jag behöver er ALLA...så är det ...vad vore jag utan er?? Följer en tråd som jag gärna vill skriva i...men vågar inte...men hoppas att det ska lösa sig...

Tack @Se klart...andligheten är så betydelsefull....ev ska jag vara med i en grupp där de flesta har ett beroende...till hösten...beroende på om den kan sätta igång pga pandemin...

Kram:)

Profile picture for user starten på det nya

Ta hand om dig, känner du dig pressad av skriva antal dagar så gör inte det, det viktigaste är ju att du vet.
Jag tror det är smart att skynda långsamt och ta det i sin egna takt och på sitt egna sätt, men fortsätt kämpa.

Jag har också läst att man slutar skriva i andras trådar.. För min egna del så inspireras jag av att läsa svaren från andra, känner också att det är roligt att se att någon läser det man skriver även om jag använder det som dagbok.

Igen ta hand om dig :)

Profile picture for user Lavendelblomman

Om det stressar dig att skriva antal dagar, så låt bli. Detta forum är ju till för att stärka en, inte tvärtom.
Har du någon strategi att ta till, inte om utan när, suget sätter in? Tex ett visst tänk eller en aktivitet?
Hoppas att gruppen kan komma igång i höst.
Kram!

Profile picture for user FinaLisa

@Varafrisk 🧡
Godmorgon ☀️

En av dina egenskaper jag uppskattar mycket är att du är ärlig och vågar skriva hur du känner.
Du är lyhörd och lyssnar fint på andra människor. Det ingår i ditt arbete så det är eget inte så konstigt egentligen.
Men det känns alltid så skönt att träffa på sådana personer oavsett i vilket sammanhang man befinner sig.

Att du i din egen tråd ska få känna dig bekväm och skriva precis hur och vad du känner är en självklarhet för mig.
Och om någon verkar kritiskt till vad du skriver i din tråd så säg ifrån utan dåligt samvete.
Att sätta ord på sina känslor är ju också ett bra sätt att visa vem man är. Att förklara vad man menar så det inte blir missförstånd.
De flesta härinne på forumet är ju väldigt respektfulla mot varandra och vill varandras väl.
Att vi är anonyma här på forumet underlättar ju hur öppna vi kan vara, till en viss gräns åtminstone..😉

Med detta sagt så vill jag uppmana dig att skriva hur mycket eller lite du vill och du ska veta att jag alltid går till ditt rum och kollar din tråd det första jag gör när jag loggar in här på forumet.😘🤗

Ha en fin söndag! ☀️😎
Kram 🧡

Profile picture for user Varafrisk

Har läst @Se klarts och @ Tofus inlägg igen gällande att rita om kartan. Kände att jag behövde läsa dem igen. Efter en natt då jag vaknat flera gången…drömt konstigt…vaknat igen…ångest, ångest, ångest…😱

Tårarna rinner🥲 vet inte riktigt varför…troligtvis av ångesten och att jag inte lever mitt liv…den där j-a alkoholen som förstör så mycket…som förstärker alla svåra känslor..till att bli ännu svårare…

Skrev i ett tidigare inlägg om min dotter…att hon inte fick lägenheten. Det hade varit ett lyft för henne. Ett nytt hem att fixa i. Som tur är vantrivs hon inte i sitt nuvarande hem men älskar det kanske inte heller. Jag är en stöttande mamma och finns där vid hennes sida. Men jag är för mycket. Känner in för mycket. Känner kanske även in det hon inte känner. Och det äter lite upp mig…det gräver sig för djupt in.

Det är precis som när det gäller min svärdotter. Hon fyller 30 år imorgon och vi ska fira henne idag. Hennes föräldrar är skilda. Bor ca nio mil bort. Även hennes bror bor nio mil bort. Ingen kommer. Tycker synd om henne. Det går också lite väl djupt in i mig.

Skulle önskat att jag idag hade varit på tja..kanske dag 10….fast det innebär inte att jag inte kan komma dit…för jag ska dit och längre…

Är väldigt låg idag men jag har en söndag att fylla….och jag ska göra allt vad jag kan för att fylla den med positiva tankar…ska fylla den med 30-årskalas…smörgåstårta…några paket…blommor…och jag ska ha på mig en mönstrad sommarklänning.

Imorgon börjar jobbet igen…ska bli kul att träffa mina kollegor igen. Tycker det är lite jobbigt när alla pratar om sina semestrar som var fantastiska. Har aldrig hört ngn säga ngt annat faktiskt. Min semester blev inte som jag önskade. Jag söp inte bort den helt och hållet. För jag har små smultron att plocka fram. Och jag tänker att vad jag tar med mig att jag SKA fylla mitt liv med nyktra dagar och nyktra semestrar.

Ha en fin söndag🦋🤗

Profile picture for user Varafrisk

Från 25/4 då jag började m antabus (tar inte antabus nu) till idag har jag 66 nyktra dagar av 106 dagar. Även om de flesta nyktra dagarna ligger i början av perioden så är det ändå lite peppande.

Profile picture for user Mamsen

@Varafrisk strongt av dig att vara så ärlig! Det är helt klart en förutsättning för att lyckas med detta nya liv. Och tycker du gör helt rätt i att fokusera på de nyktra dagarna!
Hoppas du får en bra söndag!

Kram Mamsen 🌺

Profile picture for user Varafrisk

Hade bestämt mig för positiva tankar. Men nu är jag orolig…orolig för min dotter. Om en timma ska vi på kalas och hon skulle vara med. Hon tycker väldigt mycket om sin brors sambo. Men nu får jag ingen kontakt med henne. Åkte hem t henne. Cykeln borta och rummet tomt. Det behöver inte betyda att något hänt henne men….

Så många gånger jag har varit med om detta…både gällande min dotter men även min son….allt brister inom mig…för den här känslan är den läskigaste som finns😱

Och nästan alltid beror det på alkoholen …innan min son fick flickvän så var han ute på krogen och la tusentals kronor på alkohol. Köpte dyra champagneflaskor för att glänsa på kompisarna. Så mycket elände det var under den tiden.,,

Och min dotter som inte kan hantera alkoholen…att det oftast blir för mycket…så mycket elände som har hänt även där…och nu vet jag inte om det har hänt henne något….

Och jag själv….kanske inte ställt till med så mycket elände…men iaf…

Nej fy fasen för alkohol …och ändå känner jag att det är det jag vill ha för att dämpa denna ångest….

Profile picture for user Sisyfos

Hoppas du fick tag på din dotter, VaraFrisk. Förstår din oro för de som är närmast och samtidigt hoppas jag att du kan distansera dig lite. Kanske inte nu när du inte får tag i henne, men i tankar på hennes boende. Eventuellt bekymrar hennes boende dig mer än det bekymrar henne. Du skriver om det där som är så svårt och som jag själv har svårt med. Jag är så lyhörd för andras känslor ibland mer lyhörd än det finns fog för. Och jag tror inte att det gagnar mina barn egentligen när jag är så beroende av att de mår bra. Nu har du en väldigt mycket jobbigare situation runt din dotter, men det finns ju några härinne som har liknande erfarenheter som kanske kan skriva nåt klokt.
Du har fått många kloka råd, Tofus målbilder är bra. Och jag tror verkligen att du behöver tala om för dig själv varje dag vilka framsteg du gör och vad du är bra på. Små små fåniga saker kan det vara. När du skriver i min tråd att du inte har något att komma med så är det inte sant. Jag blir glad över att du skriver. Jag blir glad när du tycker att jag kommer med bra råd och jag får många tankar och känner igen mig i en del när jag läser dina inlägg. En del i ditt mående tror jag är rent alkoholrelaterat, tyvärr. Jag känner igen en del negativa tankar i dina inlägg. Men fokusera på framstegen tänker jag. Varje gång du vinner kampen är en seger. Allt annat är förbättringspotential. Plötsligt har du bara fått nog.

Profile picture for user FinaLisa

@Varafrisk 🧡

Hoppas verkligen att det löste sig igår med dottern och födelsedagskalaset.
Jag vet verkligen hur oron för ett barn som mår dåligt känns😞🥺
Man får kämpa för att hantera denna ångest som blir som ett sår som aldrig riktigt läker. Så fort det händer något som att barnet till exempel inte hör av sig så tror man det värsta...och såret spricker upp på en sekund
Då gäller det att ta makten över sina tankar och leda in dessa på rätt väg igen. För det är ju bara tankar tills dess man får veta orsaken till situationen...
Så kämpar vi på varsitt håll men ändå tillsammans Varafrisk 💗 Med våra barn och med våra behov av lugn och ro.
Hoppas att din vecka ska börja bra.

Kram 🧡

Profile picture for user Blenda

@Varafrisk skrev:"allt brister inom mig…för den här känslan är den läskigaste som finns😱"
@Sisyfos skrev:"det finns ju några härinne som har liknande erfarenheter som kanske kan skriva nåt klokt"
Jag har ju varit där. Oron äter verkligen upp en inifrån när det på riktigt händer farliga saker kring ens barn. Det tror jag faktiskt är svårt att bemästra. Där tror jag helt enkelt att du måste lära dig att leva med oron och ångesten, jag tror inte att den kommer att försvinna. Att tillåta oron att vara där, känna in var i kroppen den sitter, djupandas och att be till en högre kraft – vare sig du tror på någon sådan eller inte, det är mina råd för att inte reflexmässigt ta till glaset. Och tänka "tio minuter till utan alkohol klarar jag, sedan tar jag ett nytt beslut". Förvånansvärt ofta försvinner den första paniken då, och när den kommer tillbaka så får man upprepa proceduren.
När det har hänt mycket jobbigt tidigare i livet så kommer ju också ofta katastroftankar även utan att det egentligen finns en reell fara på liv och död. Dessa hjärnspöken borde gå att mildra lättare, men jag använder samma metod för att distansera mig där. Och sinnesrobönen på repeat.
Jag VET att det är viktigt för alla att inte min lycka står och faller med mina barns lycka, men det där är lättare sagt än gjort, det vet alla inkännande mammor. Oavsett hur bra vi lyckas med distansen så gör alkohol ALLT värre. Men det där vet du ju också redan.
Hoppas innerligt att situationen med din dotter blir bra.

Profile picture for user Varafrisk

Godmorgon🦋 Så är det då dax igen att åka t jobbet. Känns skönt. Träffa kollegorna. Har inte en aning vad som händer denna vecka. Men tids nog får jag veta det när jag öppnar min kalender i journalen. Fast det är ju det där med lösenordet🤔

Min dotter kom igår gåendes hem t oss. Som tur var före värsta ovädret. Kunde vara m på kalaset.
Även om jag som person tar in mina barns känslor väl mycket för mitt eget bästa dessutom jag tror inte heller det gagnar barnen så är det svårt att med det skrivna ordet att förmedla riktigt hur det är. Och jag kanske inte ens behöver. När det gäller boende bor hon väldigt litet, bor även i ett källarrum. Här blev hon även utsatt för psykiskt väld för ett år sedan. Hon skulle behöva komma upp i markplan. Min dotter hade många vänner och har alltid haft. När bipolariteten kom in i hennes liv kom även ensamheten. Hon umgås inte med några. Utan det finns några personer som hon träffar på krogen. Det blir oftast för mycket alkohol. Jag tror det beror på bipolariteten. Om hon dricker för mycket om det händer henne något så finns det ingen vän som hjälper henne att komma hem osv. Så när jag inte hör något från henne..finns det ingen att fråga…Hon sa till mig ”Mamma, jag har inte lovat att jag inte ska dricka alkohol men det har du gjort….” Men hon är fantastisk och tar väl hand om sig all övrig tid…det är när alkoholen kommer in i bilden….

Sisyfos…jag tror precis som du att alkohol är en bidragande orsak t mitt dåliga mående inte allt men mycket. Jag vet att det blir bättre utan alkohol men sträckan till att kunna må bättre är lång. Och det gäller att kunna klara av den sträckan för att komma t nästa steg. Det är timman mellan 17-18 som är den svåra idag. Då ska jag handla mat och därefter hem.

Ha en fin måndag🦋

Profile picture for user Miss Mary Poppins

Hej @Varafrisk 💚🌸🥳
Du kämpar vidare ser jag! Läst ikapp 30 meddelanden när jag satt och väntade på de 15 min som krävs efter andra vaccinet.

Du skrev att du önskade att du var på dag 10. Min favoritdag 🥰 ibland önskar jag själv att jag fick göra resan igen. Lägga märke till alla små och stora förändringar på vägen. Fira en vecka nykter. Eller en månad. Första lyckoruset. Allt det fina.
Men jag är där jag är (221 dagar) för att jag valt att lämna vinet för alltid. Det blir aldrig mer dag 10. Men jag hoppas och tror, att jag genom din resa kan återuppleva tillfrisknandet och bli påmind om det viktiga i livet. Jag tror på dig!

Kram 🦋💚🦋💚🦋

Profile picture for user Sisyfos

Timmen mellan 17 och 18. Det har också varit min jobbiga timme, eller snarare direkt efter jobbet när det ska handlas och åka hem. Då är man trött och slutkörd och tar kanske inte de bästa besluten alla gånger. Var det du som skrev också att ni inte alltid bestämt heller vad ni ska äta? Jag har ju varit där och inte alltid fattat de bästa besluten, hade en period en tjänst med sms som skickades runt de timmarna. Nån typ av avledning. För det är den där automatiken som blir jobbig. När jag tänker på hur det var så är det egentligen så eländigt. Om jag handlat så ”måste” jag dricka upp. Trots att jag inte njöt av det alls längre. Nu är jag trött och slut ibland, men det får kännas så då istället. Det är då motivationen måste finnas på plats tror jag, eller nån typ av plan för att se till att det inte går att handla. Du får ge dig själv beröm när du inte handlar och inte dricker. Det blir lättare efter hand så det är den där tröskeln att komma över. Sen plötsligt är du på dag 10.

Profile picture for user Futurista

Jag tycker också timmarna mellan ca 16-19 är värst. Helst fredagar under arbetsveckor. Tar jag mig förbi dessa timmar utan att handla så känns det bara lugnt och skönt sen. Och morgonen efter är ju fantastisk!

Kram 🤗

Profile picture for user Se klart

Kikar in och hör hur läget är?
Säkert som här- trött av att (försöka) komma igång med jobb igen.
Men tids nog är hjärnan igång.
Hoppas du har det bra, och sant- tiden mellan 17 och 18 var kämpig. Jag minns att jag brukade städa en timme då för att hålla igång kroppen, det hjälpte. Men skönare att gå ut och gå förstås! Kram.

Profile picture for user Lavendelblomman

Tittar in för att se hur du har det. Förstår att du oroar dig för dina barn och att du känner med din svärdotter.
Hur går det med alkoholen? Du skrev tidigare att du skulle påbörja en vit period i lördags. Hur har det gått? Vi kämpar på tillsammans!