När kommer dag nr två??

Profile picture for user Varafrisk

Tack vänner💗

@Charlie70 Nej, jag har inte fått ngn diagnos. Kanske på gränsen t magkatarr men eftersom jag inte har sura uppstötningar så tänker man att det inte var det. När jag tog antabus blev jag mycket bättre i magen. Så jag tänker att utan alkohol blir det bättre. Jag har inte varit schysst mot magen under många år. Och, det är precis så jag känner som du skriver att jag har fått en andra chans och den måste jag ta vara på.

@Andrahalvlek om jag ska vara ärlig så är det nog …eller i alla fall nästan första gången som jag känner SÅ starkt att bestämma mig är verkligen vad som krävs NU!

@Tofu Mitt problem är att jag till största delen dricker ensam, hemma. Har vanor. Fast situationer som att gå på restaurang, bo på hotell triggar. Det var väldigt länge sedan som jag drack alkohol m vänner. Är bjuden t kompisar i oktober där det brukar bjudas på mycket alkohol men eftersom andra vänner är med brukar det inte bli ngn fylla. Jag har aldrig haft ngt behov av att dricka mig full där men tyckt om god mat och dryck. Har jag bara klarat av att vara nykter en tid före denna kväll, tror jag att jag ska kunna tack nej men inte om exempelvis bjudningen skulle vara imorgon.

@Se klart Det är precis som du skriver…att planeringen ser ut som man håller på med ngt viktigt istället för att ta itu med det är som är viktigt …att sluta dricka. Till ngt annat…kul med nya blommor t lägenheten. Har det blivit mer inköp?

Kram🥰🌺

Profile picture for user Varafrisk

Kan ju inte redigera…jag skrev att det var länge sedan som jag drack med vänner vilket innebär att jag har inte träffat vänner på lång tid där alkohol funnits med. Det beror inte på att jag avstått.

Profile picture for user Ase

@Varafrisk du har ju kommit längre i dina tankar och resonemang runt alkohol än oss som är nya på forumet. Det märks att du arbetat med detta länge. När du ger pepp och råd så känns du "gammal" på forumet.

Tycker som de andra om du tror det hjälper dig den sista biten så flytta över 😊.
Men glöm mig inte bara 😉.

Jag önskar dig en fin kväll💖

Profile picture for user Varafrisk

@Ase ..oavsett var jag befinner mig kommer jag aldrig glömma dig💗Du vet…jag undrade hela tiden var du fanns när du inte var inne och skrev.

Önskar även dig en fin lördagskväll💗

Kram💗

Profile picture for user Varafrisk

Godmorgon💗

Har läst Sinnesrobönen, Dagens text ur ” Just idag- 365 tankar om sinnesro” samt en krönika ur ” Lita på att det ljusnar”. Min önskan är att få en kontinuitet i detta för att orden ska få tag i mig…nu är det mest ord.

Ska plocka fram frukost när jag skrivit klart. Älskar frukost på helgen. Min man och jag ska sedan åka en höstrunda. Titta på lite konst, kanske köpa ost, titta på andra hantverk. Fika el om det blir lunch.

Tanken är att jag ska koppla upp mig t AA. Nykter idag. Några dörrar står och svajar. Ska hitta ett bra lås…jag vet att det finns!!

Kram💗

Profile picture for user Ase

@Varafrisk du låter väldigt bestämd och jag hoppas du hittar riktigt bra lås under dagen så du kan vara med på AA mötet ikväll😊.
Önskar dig en fin dag💖

Profile picture for user Sländan

@Varafrisk skrev:"Min önskan är att få en kontinuitet i detta för att orden ska få tag i mig…nu är det mest ord."
Jag brukar oftast meditera en liten stund först, för att stänga av alla tankar och bara vara i mig själv.
Kram 💕 sländan

Profile picture for user Varafrisk

@Lavendelblomman💗Skulle varit m på AA-online ikväll men min dotter var hemma så det får bli en annan dag. Jag var inte så himla modig, hade ingen kamera på och sa inget men lyssnade.

Tack @Ase💗idag var det inte svårt eftersom systemet var stängt. Har köpt 3,5% öl på Ica men det lockar inte längre som tur är.

@Sländan💗Vet inte riktigt hur man mediterar. Eller jo jag förstår väl på ett ungefär. Har kollat youtube. Har gjort det ngn gång men behöver göra det mer aktivt m kontinuitet.

Ska läsa ett kapitel i ”Tänka klart” å sedan blir det Godnatt 😴🤗

Profile picture for user Varafrisk

Godmorgon☀️

Ny dag ny vecka nya möjligheter. Har egentligen inte så mycket jag vill säga el kanske massor men inte så intressant. Känner mig lite stressad för några saker på jobbet som drar ut på tiden för mig. Har funderingar på att söka ett jobb som finns ute. I em ska jag träffa diakonen som jag känner, det känns bra. Jag skulle ju ev deltagit i en grupp i M-kyrkan som riktade sig t människor m olika beroenden, blev tyvärr ingen i höst pga pandemin. Maken och dottern ska iväg på fotboll ikväll för att se en match i Allsvenskan, så mysigt att de gör detta tillsammans.

Nej, dax att fixa t sig för att sedan möta denna måndag🙏🏻

Kram💗

Profile picture for user Varafrisk

God kväll!

Jag tänker att det handlar om att stå ut....

Idag har det inte varit en bra dag....det som dock har varit bra är att jag har varit hos frissan! Blekt slingor men fy fasen vad dyrt! Är tacksam för att jag har vuxna barn, ganska nöjd med min lön och lever ihop med min man...annars hade jag inte haft råd att lägga så mycket pengar på håret. Jag blir inte gråhårig men får en trist mörk färg...och det blir liksom...ja...allt hänger ner. Men nu fick jag slingor...och blicken lyfter! Har ganska tunt hår men min frisör sa att Eva Dahlgren har tunnare därför ska jag försöka få lite längre hår uppe på hjässan för att kunna dra det bakåt...kanske inte riktigt som Eva Dahlgren har det men...lite...vi får se. Annars så skiljer väl sig det mesta åt mellan Eva Dahlgren och mig....hihi...

Var och vägde mig på Viktväktarna och hade gått ner ett halvt kilo...jobbar inte direkt aktivt med vikten...men försöker ändå ha koll på den...så det var ju ändå ett positivt resultat!

Pratade med min terapeut idag...och jag berättade om min dåliga dag...om hur min dotters mående påverkar mig mm mm mm. Hon hörde att jag blev ledsen...och sa..hur känner du nu...hon sa att hon hörde att jag blev ledsen...och sa...stanna kvar i känslan...och jag grät. Vi pratade om hur viktigt att stanna kvar i känslor...att det är inte farligt...liksom stå ut. Vi pratade om ensamhet. Jag tog som exempel att om jag har två veckors semester med min man så kan jag inte endast vila i det och att vara med honom utan vill gärna messa någon, skriva på facebook. För det är som om tillsammans med någon blir jag någon...ensam finns jag inte...stort behov av bekräftelse. Fast inte bara få kontakt med vänner som ett bekräftelsebehov utan även svältfödd på sociala kontakter. Trivs inte heller riktigt bra på jobbet....

Vet inte om det är ett svar på varför det är så svårt att sluta dricka...naturligtvis är det ett beroende....men det handlar ju om att stå ut i den jobbiga känslan.....att lita på mig själv...att inte behöva dränka den känslan med alkoholen.

Idag var idag...imorgon hoppas jag att dagen blir bättre...tar en timma i taget...

Kram:)

Profile picture for user Ase

@Varafrisk ja, det är nog så att ibland måste man även nå botten i ledsenhet för att kunna bli glad igen. Eller jag vet inte vad jag menar med det egentligen. Kanske att vissa saker måste få värka ut för att man ska kunna gå vidare.
Det är roligt att vara nyklippt men det är dyrt! Jag har börjat färga hemma och klipper mig bar hos frissan.

Hoppas din morgondag blir bra💖
Kram

Profile picture for user Tofu

@Varafrisk skrev:"det handlar ju om att stå ut i den jobbiga känslan....." Det är verkligen intressant detta. Har någon någonsin i din uppväxt pratat med dig om detta? Att det inte är farligt och rid ut stormen?

Jag har aldrig fått höra det men hade verkligen behövt det. Då kanske man inte snörat på sig springskorna så fort något blir jobbigt och istället insett att saker passerar.

Profile picture for user Sisyfos

Låter som ett bra möte hos terapeuten. Att stanna i känslan och inte trycka undan jobbiga känslor hela tiden är rätt viktigt.
Jag tittade på en fånig serie häromdagen där följande dialog utspelade sig mellan 2 personer ”ingen gillar dig” - ”jag gillar mig”.
Tänkte att det räcker rätt långt Att man tycker om dig själv.
@Varafrisk skrev:"För det är som om tillsammans med någon blir jag någon...ensam finns jag inte...stort behov av bekräftelse."
Har tänkt på att du så ofta skriver rätt negativa saker om dig själv. Du finns även ensam VaraFrisk. Se dina goda sidor för de är rätt många och du behöver egentligen inte bekräftelse från andra om du börjar bekräfta dig själv lite mer. Jag brukar säga att vi får alldeles för lite beröm - eller konkret positiv feedback. Så man får lov att berömma sig själv. Som AndraHalvlek när hon har byggt en lekhage… inte ett ord om att hon borde ha planerat bättre så hon inte var så rörig i affären, borde haft en skruvdragare, att den inte blev som hon tänkt… utan bara tillfredsställelsen i att ha gjort, ha gjort klart, glada marsvin… Ett sunt sätt att hantera livet och sig själv.
Alltså jag vet att det inte är lätt… särskilt inte när man dricker. För känslan av att man inte är bra finns där och gnager, men nåt kan man plocka fram ändå. Som åh vad snygg jag blev i håret, vad bra det där samtalet gick… Jag tror att det är viktigt.
Och du är bra!

Profile picture for user Varafrisk

Godmorgon och Tack vänner!

Tack för påminnelsen @ Sisyfos ! Jag är bra på att prata negativt om mig själv mindre bra att lyfta det positiva. Så ..jag älskar mina slingor..även om det är svindyrt är det värt varenda öre👌🏼Ni vet… Blondes have More fun😃

Pratade men min fd kollega och vän igår kväll. Vi känner varandra väl och hon känner till mina styrkor både i jobbet och privat. Och det är väl så att mina styrkor kommer inte till sin rätt på min nuvarande arbetsplats. Det finns så mycket tradition i vad en kurator kan göra och inte kan göra. Och kanske är det så att jag måste gå vidare för att utvecklas…må bra…

@Tofu mina föräldrar och även syskon ibland har många gånger försökt skydda mig från jobbiga känslor som att tex inte bli ledsen. Fast jag tror många gånger att det handlade om deras egna rädsla för att bli ledsen. Jag tycker inte att det är så jobbigt att bli ledsen …jo kanske när jag inte riktigt förstår ledsenheten. Det är svårare att stå ut i ångesten.

@Ase jag förstår vad du menar. Jag skulle aldrig våga slinga håret själv så det får bli frisören😃
Hörde din röst igår på Zoom tyvärr så var det ngt tekniskt strul med mikrofon.

Nu tar jag en timma i taget…

Kram💗

Profile picture for user Se klart

Hej @varafrisk
Kikar in och kollar läget, det händer saker hela tiden här ju🤗
En timme i taget tror jag inte att jag hört från dig tidigare- så bra mantra!
Läste du hos @sländan idag om hennes många försök att till sist hitta rätt. Du kommer dit. Är snart där.
Där jag är nu har de trädgårdar som är helt makalösa. Du vet, blommor som vi har i små krukor hemma- är stora träd och buskar här. Så fint! Tittar ut över havet nu när jag har en liten paus, och läser lite här. Kram, hoppas du får en bra kväll!

Profile picture for user Varafrisk

@Se klart läste nu i Sländans tråd. Snart är jag där men just nu skitjobbigt🥲Vaknar tidigt och har ångest. Jag vet precis vad lösningen är på problemet…ingen alkohol. Vill inte skämmas men skäms…och vet att jag inte behöver skämmas men skäms så fruktansvärt mycket inför er vänner här på forumet. För att jag inte slutat. För att jag verkar klok. Men jag är klok. Å jag vet mycket. Dagen idag var åter igen en ledsen dag. Men jag vet…det blir bättre🙏🏻

@Se klart..jag förstår vad du menar med blommorna…minns när vi var i Colombia och det växte julstjärnor vid vägkanten. Eller när man har varit i något sydligt europeiskt land… hibiskusen eller bouiganvillea…underbart 👌🏼

Kram 🥰

Profile picture for user Tofu

@Varafrisk skrev:"men skäms så fruktansvärt mycket inför er vänner här på forumet."

Önskar man kunde få bort detta för dig på något sätt🤗. Hela denna biten har nog varit den värsta. Att skämmas. När man tar på sig de snälla glasögonen och börjar jobba med sig själv - inte mot sig själv - släpper så mycket. När man byter glasögon och ser igenom det knasiga i att vara så hård mot sig själv och tar steget - verkligen agerar inifrån och ut på att det inte behövs. Du duger som du är. Så är det. Med eller utan.

Profile picture for user Varafrisk

@Se klart @Tofu Tack för omtanke och era inlägg:) Fortsättning följer nedan:

Jag har skrivit detta tidigare men när många börjar skriva här på forumet har man varit nykter ex antal dagar, veckor eller tom månader. Jag tänker att det är då lättare att berätta hur det var när man drack, på vilket sätt man drack osv. Det känns som att det är lättare att förhålla sig till tiden då man drack och det känns som att det är lättare att berätta om hur det var då istället för att berätta om hur det är nu. Jag har fått frågan ibland hur ofta jag dricker, hur mycket och jag tycker att det är jobbigt att svara på den frågan när jag fortfarande är mitt i eller nej jag är inte mitt i utan jag är vid mållinjen/gränsen och klänger. Jag kan berätta för min läkare och för min kurator hur mitt drickande ser ut men när jag berättar vill jag nästan sjunka genom marken för att det är så jobbigt.

Veckan som gick var inte bra både ur alkoholperspektivet men även för övrigt. Ringde på ett jobb igår som jag ska söka. Jag behöver förändring och den viktigaste förändring som jag behöver är att sluta dricka. Jag har köpt böcker, har kopplat upp mig till AA och kopplade upp mig i onsdags Alkoholhjälpens träff men fick inte att min mikrofon att fungera. Jag tänker att det här bra redskap men just nu blir detta för mycket. Jag blir inte nykter för att jag läser en bok men när jag har samlat ihop lite nyktra dagar och inte är så trött då tänker jag att det kanske kan vara bra.
Tänker att det viktigaste för mig nu är att ta en dag i taget eller kanske timma för timma, vila, ta promenad och ev läsa något lätt något som gör mig glad. Jag är så trött på detta liv men jag kan inte ta alla redskap på en gång. Min kropp behöver återhämta sig rent fysiskt. Jag behöver ta hand om mig med kärlek. Ett bad. Tända ljus. Kanske spa.
Känner mig oerhört trött, initiativlös, lite ledsen.....och lite olika kroppsdelar gör sig påminda pga alkoholen.

Snart ska min man och jag åka fram på stan. Köpa presenter till vår son som fyller år imorgon. Ta en fika. Hämta ut lite medicin. Köpa frukt.

Jag ska inte fly idag....jag ska känna...

Kram på er alla:)

Profile picture for user Varafrisk

Går ju inte redigera men jag skulle vilja lägga till att…när jag tog antabus då gick det ju snabbt ..helt plötsligt hade det gått 58 dagar…det är ju typ där jag skulle vilja vara…men nu måste jag ta mig igenom dag efter dag….precis som ni alla har gjort som kommit en bit på vägen…men det är skitjobbigt …och jag vill inte hela tiden vara fylld av dessa tankar…för de tar så mycket energi och då dricker jag på den känslan…men att stå ut är ju vad det handlar om…fast man måste ju leva också😃

Profile picture for user Ase

@Varafrisk jag känner också lite som du att jag räknar dagar och att jag vill vara tillbaka där jag slutade vara nykter sist. Men det går ju inte.... Jag upplever inte att det är lika jobbigt varje dag denna gången men jag är mycket räddare och på min vakt nu.
Vi följdes ju åt förra gången och jag upplevde att du hade kommit längre i ditt nyktra tänk än jag.
Det jag lägger mycket tid på nu är att söka kunskap och olika sätt det finns att bli nykter på.
I början när man är nykter så är det nog mycket att bara stå ut men så kan det ju inte fortsätta dag ut och dag in.
Tankarna och besattheten blir nog mindre och mindre med tiden.
Fokus är att må så bra som möjligt alla dagar och det blir nog fler bra dagar om vi kan bli fria från alkoholen.
Kram 💖

Profile picture for user Sländan

@Varafrisk skrev:"när jag tog antabus då gick det ju snabbt ..helt plötsligt hade det gått 58 dagar…"

När jag läser ser jag att det gick bra för dig med antabus, hur kom det sig att du slutade med de? Jag har aldrig provat, så jag vet inte så mycket om antabus.
Det måste vara skönt att inte ha något alternativ, om man känner ett sug efter att dricka. Det tar som du skrev väldigt mycket energi att bli nykter. All min energi gick åt till att bli nykter, jag tror att det var en av orsakerna till att jag fick min utmattningssyndrom. Jag var sjukskriven helt i 4 månader och nu arbetar jag bara 50 % tillsvidare. Efter arbetet sover jag ca 2 Tim varje dag och försöker verkligen bara ta hand om mig själv så mycket det går. Nu mår jag bra, men jag ska absolut inte stressa mig till att gå upp i tid.
Jag tror att du gör klokt i att ta det lugnt och ta det viktigaste först. Du kommer att klara det här och må bra framöver, bara du försöker acceptera att det tar tid, och olika för alla. Jämför dig inte med andra, det får dig bara att bli stressad och må dåligt.
Kram 💕 sländan

Profile picture for user Sisyfos

Jag förstår din känsla och jag hör definitivt till de som väljer att inte skriva när och om jag dricker. Du skriver här, men vill heller inte skriva om just det. Jag gick hos en kurator för ett tag sen som ett led i att ta tag i min alkoholproblematik och för första gången i mitt liv berättade jag för någon utanför familjen. På resterande besök frågade kuratorn inte och jag ville ju helst inte prata alls om just det för att det är så skamfyllt. Så jag pratade om annat. Det är ju inte så att man vill föra det på tal direkt om man får chansen att låta bli, så jag kan verkligen förstå att du inte vill skriva om det och det är väl helt ok att finnas här ändå. Du kan ju ändå relatera till dig själv och dina erfarenheter i kontakt med andra. Så känn dig inte tvungen att vara något annat än den du är. Du jobbar med din problematik. Testar nya vägar och olika strategier, har erkänt för dig själv och känner dig trött på alkoholen. Rekommenderar dig att testa att byta ut mot alkoholfritt för att inte behöva ändra vanan. Men det du gör lyfter dig uppåt. När du väl bryter är du extremt välförberedd. ”Dressed for success”

Profile picture for user Varafrisk

@Ase Vad skönt att det känns lättare för dig denna gång. För mig är det inte så för när jag tog antabus även om jag mådde psykiskt väldigt dåligt så behövde jag aldrig förhandla. Nu är jag tillbaka i förhandlandet igen..

@Sländan Jag hade under flera år frågat läkare om antabus men man sa nej pga förhöjda levervärden. Jag var kanske egentligen inte förberedd men i april månad fick jag en ny läkare. Jag tog nya prover och utifrån dessa så tyckte att han att jag kunde testa antabus. Då hade jag landat i att jag skulle ta dem tre gånger i veckan på rådgivningscentrum i min stad. Jag visste att jag skulle möta personer som jag hade mött i mitt jobb när jag jobbade i en annan kommun. Vi var med i samma fack. Men, jag var redo att ta medicinen. Det funkade verkligen jättebra! Måndag, onsdag och fredag åkte jag dit och blåste och drack mitt antabus, för det är ju en brustablett. Men tyvärr så efter 58 dagar som nykter var jag tvungen att sluta för att mina levervärden förhöjdes. Någon gång i augusti hade jag en telefontid med min läkare för jag undrade om jag kanske kunde ta antabus för att bryta mitt beteende men min läkare sa att jag kommer aldrig någonsin mer kunna ta antabus. Jag och min lever tål helt enkelt inte antabus. Antabusen gjorde att jag fick många nyktra dagar men även om jag hade kunnat fortsätta ta medicinen så var jag rädd för att jag skulle hamna i ett återfall om jag slutade...och det var vad som hände. Antabusen gjorde mig även ofantligt trött. Så nu är det bara mig själv jag måste lita på!

@Sisyfos Du har sagt det förr och jag tror att jag behöver testa det...att seriöst byta ut alkoholen mot alkoholfritt...tills jag kommit lite längre. Jag tror även att jag behöver dricka alkoholfritt under veckorna.

Tack vänner för att ni skrev! Ska fortsätta skriva i ett nytt inlägg...

Kram:)

Profile picture for user Varafrisk

Nu vill jag skriva om något som jag egentligen kanske inte vill skriva om fastän jag vill...visst låter det lite kryptiskt??Det beror på att jag behöver skriva om min man och jag vill inte att ni ska få en skev bild av honom för han är en mycket snäll person, en fantastisk pappa, en jättefin man, positiv, ser möjligheter i livet, är vältränad och är så fin...har fyllt pensionär men jobbar fortfarande dels för han tycker om att jobba, det är en del av hans identitet dels för att det skiljer sju år mellan oss. Men, jag är rädd för att han har blivit beroende av alkohol..jag brukar säga till honom och till barnen att han är medberoende men då möts jag mest av skratt.

Jag tänker på Sattva som skrev om sin man som gömde vin...jag kan förstå hur svårt detta kan vara. Ni som följt mig ett tag vet kanske att jag inte riktigt får det stöd som jag skulle behöva av honom..jag vet...jag kan inte kräva det men hur som helst. Om jag har köpt alkohol då frågar han ofta om jag har något till honom. Jag har sagt att när han gör så då blir det svårare för mig att sluta eftersom det blir mer legitimt att dricka om han dricker. Jag har också sagt att om jag vore han skulle jag ta alla flaskor och burkar och bara hälla ut allt. Vill dock påpeka att han brukar inte dricka så mycket som jag gör. Jag har ibland förstått att han har köpt öl och gömt för att han vill kanske ha någon öl till helgen. Jag har bett honom att inte dricka alkohol när jag ska försöka bli nykter men inte att jag kräver att han ska bli nykterist. Jag minns inte riktigt vilken dag det var men en dag i veckan så hittade jag ett gömställe där det fanns flera öl, och jag konfronterade honom. Jag frågade varför han köper och gömmer, varför han behöver dricka men han svarar bara att han vet inte. Jag sa till honom att jag har aldrig gömt för honom, talar alltid sanning hur jobbigt det än är så varför gör han så men han kan inte svara. Jag trodde inte detta skulle hända igen men nu har jag hittat ytterligare ett gömställe. Detta gör mig så otroligt ledsen och rädd! Ska vi sitta här hemma som två fyllon?!?! Jag blir rädd för att han kanske är mer beroende än vad jag förstår. Jag blir även rädd för att han inte kanske vill inse hur allvarligt det är för mig. Men så tänker jag...jag får väl vara den starka igen....för det här livet vill jag inte ha...det här var verkligen svårt att skriva om men jag var liksom tvungen....jag älskar min man:)

Just nu är han på fotboll tillsammans med vår dotter och hon kommer med hem till oss. Så jag får konfrontera honom lite senare.

Kram:)

Profile picture for user Tofu

@Varafrisk Jag tänker så här. Så mycket erfarenhet, kärlek och kunskap så fixar du detta. Spontant känns det inte som du behöver vara stark. Ni kan se det jobbiga i vitögat tillsammans. Du har ju koll på skam så bara ni båda fortsätter förstå och prata öppet / ärligt med varandra så kanske detta bygger er ännu starkare om möjligt 🤗

Profile picture for user Varafrisk

Så skönt…jag har inte varit alkoholfri idag…men jag har hällt ut öl..så himla skönt!
Jag har konfronterat min man…och givetvis är han oskyldig…men jag känner precis som jag tänker han känner …vi kan inte lura varandra.
Om vi inte hade känt varandra så länge levt så länge tillsammans då vet jag inte var vi hade hamnat🙊

Kram🥰

Profile picture for user Varafrisk

Det blir tokigt ibland när man inte kan redigera...för om man läser mitt förra inlägg kan man om man inte känner mig tro att jag tycker att det var skönt att jag inte var alkoholfri..fast jag tror ni förstår...jag hällde ut öl...och det var skönt!!

När det gäller söndagar så kan jag känna mig lite lugnare..systemet är inte öppen ...fast jag känner mig ändå väldigt stressad. Rädd. Ledsen. Trött. Tappar fotfästet...jag måste verkligen...få ett riktigt fotfäste igen...jag behöver grunda mig i mig själv...åter igen stänga dörrar. Göra precis tvärtemot vad min alkoholmarinerade hjärna säga....bara totalvägra...men min hjärna är så otroligt lättlurad och den har blivit mer och mer lättlurad...och tiden går.
Det finns inga röda skyltar som säger STOPP...de skyltarna får jag visualisera..för att gå vidare. Jag känner mig svag och jag avskyr den känslan!!

Men nu kom jag på mig själv...för nu blev det ju så där igen. Jag förminskar mig..jag ska klara av det här! Jag bara måste för jag vill leva...och njuta...av livet....men det är så svårt just nu.

Hur som heslt ..Ska på födelsedagskalas om ett par timmar, min sons. Vi ska bli bjudna på mat. Fantastiskt! Efter kalaset ska jag åka med min dotter och handla mat till henne...det är tomt i hennes kylskåp...och hon har knappt några pengar. Har nu på fm gjort matlåda till henne, min man och mig själv som ska ätas imorgon. Stekt kolja med potatismos och picklad morot och vitkål. Ser fram emot morgondagens lunch. Nu blir det bad för hunden.

Kram till alla och i synnerhet till oss som kämpar så mycket!!

Profile picture for user Ase

@Varafrisk nu fick jag middagstips av dig😊. Satt och funderade på vad vi ska äta idag och nu blir det fisk och potatismos hos oss. Picklad blomkål blir det inte men kanske kokt.

Jag förstod att det var hälla ut som var skönt.
Det där med att stänga dörrar tycker jag är bra och jag använder mig mycket av det. Det är ett av alla råd som jag tagit från dig.
Du är inte svag du stöttar andra och har så mycket klokhet som du delar med dig av.
Hoppas du får en fin dag och att kalaset blir lyckat😊
Kram 💖

Profile picture for user Blenda

@Varafrisk – Hoppas du har haft en fin söndag.
Jag är inte säker på att det alltid är fel att vara svag.
För mig var det snarare rätt steg att ta, att äntligen sluta kämpa med hjälp av bara min egen vilja. Att erkänna mig besegrad av alkoholen, för att därefter leta nya vägar.
Jag vet att du tidigare har skrivit att din ekonomi inte tillåter privat behandlingshjälp, men har du någonsin funderat på möjligheten att prata med din arbetsgivare om att få en sådan behandling betald? Jag förstår att det är extra känsligt med tanke på vad du jobbar med. Men på min kvällsbehandling finns både läkare och annan personal inom vård & omsorg, till och med en person som själv har jobbat med beroendeproblematik...och ibland måste man kanske helt enkelt kasta in handduken, svälja all stolthet och alla rädslor, och ta emot all hjälp som man kan få även om det innebär att man tappar fotfästet en stund. (Förlåt om detta är diskuterat förut, jag minns inte riktigt allt som skrivits och menar verkligen inte att skriva dig på näsan.)
Kram!

Profile picture for user Charlie70

Hej fina Varafrisk! Läser här inne om dig och nu din man. Tänker att ni nu har ett gyllene tillfälle att vända era erfarenheter till något positivt tillsammans. Minns din man så tydligt från träffen. Han sa så övertygande att han tycker det räcker med fredag och lördag. Något tycks ha ändrats inom honom om det nu är fler tillfällen och dessutom gömslen. Kan ni prata om vad som förändrats och hur ni kan hjälpa varandra ur denna situation? Det är ju som du själv är inne på bedrövligt om ni båda ska sitta där med alkoholproblem...

Kram!

Profile picture for user Se klart

God kväll @varafrisk
Har nog ingen klokt att skriva för du har redan fått svar här med kloka ord och omsorg. Ville bara säga att jag tänker på dig. Du har säkert läst alla trådar här som innehåller allt och mer därtill. Men jag är nog liksom Blenda inne på detta med att faktiskt ta hjälp. Och jag minns ett inlägg i hennes tråd som berörde och hjälpte mig mycket, som handlade om att hennes behandlare hade påmint om att nykterheten måste gå före allt. Allt.
Jag tror egentligen det är den viktigaste insikten av dem alla och kanske den enda som behövs.
Kram.

Profile picture for user Varafrisk

@Ase Blev det fisk till middag igår? Jag picklade inte blomkål utan vitkål men strunt samma det var i alla fall picklat. Tack för att du känner att jag ger dig råd:) Det känns gott! Jag tänker att jag vet en hel del det är bara det att jag lever inte som jag lär....

@Blenda Du behöver absolut inte be om ursäkt och du har inte skrivit mig på näsan. Så du kan vara lugn! Jag hade förstått det som om du gick på AA eller får du behandling genom din arbetsgivares försorg? Jag förstår att det allra allra bästa är att ta hjälp via min arbetsgivare. Att släppa allt och be om hjälp men jag är inte där. Det känns alldeles för läskigt och utlämnande. Då går jag hellre på ett fysiskt möte på AA här i min stad. För det är ju så med alkoholberoendet det allra bästa är att söka hjälp och faktiskt säga till sin omgivning hur läget ligger till. Kanske blir det att jag hamnar där till sist...

@Charlie70 Beträffande min man...nja så stämde nog inte allt vad han sa då. Jo, att han tycker det räcker med fredag och lördag därmed inte att det var så. Vi diskuterade igår. Svaren han gav var rimliga men ändå risk för ett beroendebeteende. Mycket hänger på mig men diskussionen var ändå bra.

@Se klart Så är det ju att nykterheten måste gå före allt! Det finns ju inget att tvivla på! Och, nja..jag läser inte alla trådar....jag skulle kunna läsa de flesta men...jag vet ändå att allt handlar om mig...att bestämma mig..att sätta stopp.

Så...kanske var det förra helgen som jag var så inne på att stänga dörrar, att gå vidare till "Det vidare livet"...men ngt hände...även om jag hela tiden vill bli nykter så tappade jag energin...och kände mig så deppig...nu känns det något bättre...lite mer hoppfullt!

Har fått en tid hos företagshälsovården...inte för att diskutera alkohol...utan mitt arbete...jag vill nog byta. Jag har sökt två jobb som kräver mycket utav mig, det ena är ett myndighetsutövande jobb vilket kräver ännu mer. Vet inte om man är intresserad av en 59-åring? Jag behöver dock en utmaning. Tycker att livet är lite trist. Jag vet...det blir inte ett dugg bättre med alkohol. Och jag tvivlar inte en sekund på att livet som nykter är SÅ mycket bättre än så som livet är nu.

Kram:)

Profile picture for user Blenda

@Varafrisk skrev:"Jag hade förstått det som om du gick på AA eller får du behandling genom din arbetsgivares försorg?"
Jag går både på AA-möten och en tvåårig rehab-behandling som jag bekostar själv (eftersom jag hittills varit min egen arbetsgivare :)). Behandlingen kostar en hel del, och de flesta av deltagarna har fått den betald av sin arbetsgivare (bland annat en läkare faktiskt).
@Varafrisk skrev:"Vet inte om man är intresserad av en 59-åring? Jag behöver dock en utmaning"
Hihi, jag är också 59 och har precis fått en anställning. Men det är tvärtom för mig – nykterheten är en tillräcklig utmaning, och jag behöver trappa ner på allt annat för att ha kraften till förändringsarbetet. Så mitt nya jobb är på 60 %, med mindre betalt och mindre krävande arbetsuppgifter. En omvänd karriär, men nykterheten går före allt för mig just nu, precis som @Se Klart skrev.
Vi hittar alla våra vägar förr eller senare, och detta visade sig vara min.
Tror att du hittar din också till slut kära @Varafrisk!
Kram <3

Profile picture for user Varafrisk

Tack för ditt inlägg @Blenda💗 Jo, men naturligtvis är det så att bli nykter är en stor utmaning, ofantlig stor. Jag jobbar 90% men skulle behöva gå upp t 100 pga pensionen. Blir inte så särskilt hög lön som pensionär. Fast det är klart det blir mer pengar över om man inte dricker bort en stor del av lönen🙈Det är kanske inte riktigt det att jag inte blir tillräckligt utmanad på jobbet utan att jag inte riktigt känner mig tillfreds. Och för att få klarhet i saker och ting så börjar ju det med nykterheten. Känns ändå spännande att se om jag blir kallad t intervju.

Ha en fin dag alla både du som kämpar som jag och alla ni andra också🤗

Profile picture for user Sisyfos

@Varafrisk skrev:"Jag tänker att jag vet en hel del det är bara det att jag lever inte som jag lär...."
Du är i gott sällskap VaraFrisk. Det är lätt att vara teoretiskt klok. I praktiken kommer både det ena och andra i vägen. (Och nej, jag dricker inte nu). Men det är lätt att veta vad man borde göra på alla områden. Få människor är dock där i praktiken och om de är där finns det ibland en viss tendens till att inte vara så toleranta mot andra som inte är perfekta.
Nu menar jag inte alla nyktra härinne för här har det kämpats med tillkortakommanden och självinsikt så det står härliga till.
Du är väl förberedd för ett nyktert liv. Hoppas på nytt jobb. I så fall går du ta det som en avstampspunkt!

Profile picture for user Varafrisk

Tack för ditt inlägg @Sisyfos Jag instämmer🙏🏻
Jag tänker att anledningen t att jag inte blivit nykter ännu beror inte på att jag inte förstår, inte vet. Jag tänker dock att den hjälp man kan få ser väldigt olika ut beroende på var man bor, i vilken kommun, landsting osv. För mig hade nog varit hjälpsamt att komma på täta besök som jag gjorde när jag tog antabus och det lilla småprat som då ägde rum var betydelsefullt. Det är ju oftast så att individen ska passa in i systemet än tvärtom.

Funderar på att vara hemma fr jobbet imorgon. Behöver vila hjärna, rensa den.

Min dotter har tittat på en ny lägenhet idag. Känner mig lite pirrig. Hoppas SÅ mycket att hon ska få den🙏🏻

Kram🤗

Profile picture for user Varafrisk

God kväll:)

Det blev jobb idag! Kände att jag ville inte sjukskriva mig. Hade några besök inbokade bla ett nybesök och det trasslar till det så om någon är sjuk eller det blir avbokat. Hur som helst tog sovmorgon och det blev ändå en bra dag på jobbet. Imorgon är hela dagen inbokad men bokade om några besök på fredag så då har jag tagit flexledigt. Det känns skönt! Min CPAP var helt kolsvart i lördagskväll när jag skulle sätta på den därför var jag tvungen att ta kontakt med sömnmedicin. Och det kan ta sin tid innan man får prata med någon...men nu har jag den turen att min sköterska ska ringa på fredag.

Var på mammografi i måndags. Eftersom jag har 50% förhöjd risk att drabbas av bröstcancer går jag på årliga kontroller samt träffar min bröstläkare en gång om året. Han skickar remiss till mammografi men jag blir även kallad från ett annat system och dessa två kan inte synkas. Så när jag var där i måndags, det var inte utifrån remissen. Ikväll fick jag ett meddelande från Unilabs i Kivra vilket jag aldrig någonsin tidigare har fått utan det brukar komma från bröstmottagningen. Jag blev SÅ himla rädd och tänkte att nu har man sett något och måste ta nya bilder....fast jag hinner ju tänka så mycket mer. MEN....det fanns inga tecken på bröstcancer...och den lättnaden är underbar!!

Min dotter kan få hyreskontrakt på lägenheten hon tittade på igår man måste dock ta kreditupplysningar. Nu håller vi tummarna för att hon ska kunna få lägenheten trots betalningsanmärkningar men att min man och jag går in som borgenärer. Så himla nervöst! Det skulle vara en så fantastisk lycka om hon kunde få denna lägenhet!

Ja..så är det då mitt alkoholberoende...och det känns som om vad ska jag skriva om...för det blir ju lite tjatigt med en person som inte går vidare. Tycker att det ska bli skönt att vara ledig på fredag för att inte ha något inplanerat..vila hjärnan..rensa den...för att se kan jag komma vidare. Hur kommer jag vidare?? Och det bästa är nog som @Se klart skriver..en dag i taget...men ibland vill jag ta 150 dagar i taget då jag är nykter...men det finns inga genvägar till nykterhet..så är det.

Har varit uppkopplat till ett AA-online-möte. Anledningen till att det inte blivit fler beror inte på att jag inte vill. Men när jag var med på det mötet så var det en kvinna som har det varit med på 90 AA-möten 90 dagar i rad..jag vet inte om det var en vadslagning...men det gjorde mig lite stressad. Jag förstår att det är jättebra att jobba jättemycket med sin nykterhet...men när det blir för mycket uppmuntran till att läsa, massa möten på AA....då blir det för mycket och det blir kravfyllt och jag backar.

Hur som helst nu så ska jag i alla fall tappa upp ett bad och därefter ska vi äta pulled chicken:)

Kram:)

Profile picture for user Sisyfos

Tråkigt att höra om lägenheten VaraFrisk, men det bästa du kan göra är att släppa det och gå vidare. Det är en situation du inte kan påverka alls. Jag förstår att det gör ont som sjutton och att du kanske oroar dig 10-20 år framåt i tiden (om du är det minsta lik mig på den punkten) men tvinga dig själv att tänka på annat. Lite sinnesrobönen. Man måste hejda sig själv från den typen av tankar som fladdrar iväg.
Ett sätt att praktiskt göra det är att känna efter i kroppen. Andning, fötter etc.
Vi går alla igång på lite olika saker tror jag och man måste kanske acceptera både sig själv och andras val. Den här kvinnan hade möten 90 dagar i rad och för henne var det säkert en viktig händelse att fira och berömmas för, men om du tänker efter så är det väl inte nåt du strävar efter? Du har ju andra mål. Jag tänker att hennes mål påverkar inte dig. Ibland när jag är härinne skulle jag ju önska att jag kunde leverera lite siffror, 100 dagar, 1 år eller nåt, men då får man fråga sig själv varför det vore viktigt. Roligt tror jag och det ser så snyggt ut med 500 dagar eller nåt annat, men i övrigt skulle det kanske inte betyda så mycket för mig. Och om jag kanske till och med skulle tycka att det var lite jobbigt eftersom alla andra inte är där.
Och nej, det finns inga genvägar till nykterhet. Jag blir också gruvligt otålig. Du kanske ska skaffa en sån där app där man registrerar både nyktra och andra dagar. Då kommer du upp i 150 förr eller senare och kanske får den där ”nu jävlar” känslan som man pratar om. Här förresten lyssnat på en föreläsning om hjärnan där man förklarade varför man återgår till de gamla hjulspåren vid förändringar. Det kräver mindre energi. En förändring i taget tills den var intränad rekommenderades. Små små förändringar som höjer vår dopaminhalt rekommenderas. Nu får du dina kickar och höjning av dopamin och endorfin av alkohol. Du behöver få loss de här substanserna på annat sätt.
Du är bra som du är och gör så gott du kan VaraFrisk! Jag är säker på att du lyckas.

Profile picture for user Varafrisk

@Sisyfos Nja jag kan inte släppa det här med hyreskontraktet förrän jag går ett steg till. I min stad är det fastighetsägarna och dem med god ekonomi som styr. En ungdom med betalningsanmärkningar pga sjukdom som har föräldrar som går in med borgen har inte så mycket att säga till om vilket gör mig skogstokig!
Om det endast är personer med god ekonomi, hög status som har tillgång till bostäder hur ska ungdomar få möjlighet?? Och i en liten stad är det kontakter genom kontakter. Om vi hade den ekonomin hade vi ju köpt en bostadsrätt t henne men så är inte fallet. Det blir mer och mer klyftor i samhället vilket är SÅ tragiskt😢

Från det ena till det andra så …ja det här med siffror kan vara så frustrerande🙈

Har en plan för morgondagen.. vi får se hur det går🙏🏻

Kram❤️

Profile picture for user Sisyfos

Det kan väl vara bra att inte släppa om du gör något konstruktivt av det och inte dricker på den känslan istället. Håller med om mycket av det du skriver. De ökande Inkomstskillnaderna är ett stort samhällsproblem. Och i såna sammanhang när man börjar sväva ut i sina tankar så är det ändå bra att gå tillbaka till sinnesrobönen. Jaja, acceptera det man inte kan förändra blir ju kanske ett lite konstigt ord i sammanhanget, men acceptera just för stunden i alla fall. Mod att förändra det man kan. För det som är så oerhört jobbigt i såna här sammanhang är att det blir så stort, så omöjligt att förändra den stora bilden, maktlösheten smyger sig på, ältandet, oron, ångesten. Och där kan man inte vara om man har problem med alkohol. Alkoholen får tyst på det där ältandet förr eller senare, en stund i falla fall, men sen är det igång igen. Lika liten möjlighet finns att faktiskt lösa problemet å så är man där. Men om du gör det du kan nu med att försöka påverka. En insändare, brev till politiken, brev till ansvariga… känslan av maktlöshet är lite farlig och alkohol är ingen lösning på problemet.

Profile picture for user Varafrisk

@Sisyfos Jag kan förstå att hyresbolag inte kan gå in i varje enskilt ärende, det blir ju då enklast att hänvisa till policyn så slipper det bli diskussion. Eftersom min man och jag sa att vi kan gå in som borgenärer, att man kan ta kreditupplysning på oss så hade jag svårt att ta att min dotter fick ett nej utan ville gå vidare, då genom att fråga. Men nu har jag gjort vad jag kan och nu släpper jag det hela. Jag drack inte på den känslan...det känns som om jag dricker mest pga vana...eller att jag känner mig ledsen...och ledsenheten beror på att jag dricker...en riktigt dum ond cirkel.

Profile picture for user Varafrisk

Är ledig idag. Har tagit en promenad med vår hund som vanligt ner till stranden. Solen sken, skiner fortfarande men känns som om den är på väg bort. Fullt med Kanadagäss i vattnet. Satte mig på en bänk som var ganska våt. Försökte verkligen sitta på rumpan. Sänka axlarna. Och be Sinnesrobönen. Den är så kort och så enkel men jag har så svårt att lära mig den utantill. Har därför fotat den så jag tog fram bilden och läste.

Kom hem. Kokade ett ägg och satte på kaffet. Väntade på att sömnmedicin skulle ringa vilket de gjorde. Min CPAP är är helt död. Ska gå upp till sömnmedicin på tisdag för att se om det kunde vara transformatorn som inte fungerar. Hoppas på det annars tar det tid innan jag får en ny maskin. Har druckit kaffet nu, ätit ägg på knäckemacka.

Har inte riktigt bestämt mig ännu om jag ska åka till badhuset eller om jag gör det imorgon eller på söndag. Tänkte göra en utflykt till en affär som ligger ute på landet och säljer inredningsdetaljer. Tänkte även åka till en affär inne i stan som säljer inredningsdetaljer där min svärdotter arbetstränar.

Försöker fokusera på saker som fyller på som inte ska det göra möjligt att tankar på att köpa alkohol får plats. Måste ha en nykter fredag nu. För självkänslan, för måendet. Kanske jag köper äppelmust istället. Läste i Torns tråd att han hade lämnat in sina äpplen för mustning, fått jättegod äppelmust. Brukar köpa äppelmust då och då för att byta ut alkoholen till något så mycket bättre alternativ.

Så nu gör jag allt vad jag kan för att fokusera rätt!!

Ha en fin fredag alla:)

Profile picture for user Tofu

@Varafrisk Jag kan förstå dig på många punkter. Det där med att vilja köra 100 steg i ett. Alltså hur fint hade inte det suttit med massor 😂👍. Sedan kan jag förstå med de där 90 dagarna. Hua varje dag... Jag har verkligen tänkt på det en del själv. Det är så lätt för mig iaf att gå in för saker 100%. Jag undrar dock om det är så klokt gällande alkoholmissbruk. Man är säkert olika men för egen del känner jag att hjärnan behöver bara få vara ibland. Släppa allt och göra något annat. Annars blir det gärna lite för uppförstorat.

Även det har jag tänkt på mycket. Hur stort jag gjort detta och så mycket energi som gått åt att fundera på allt. Det är först nu jag kan se hur vanligt och hur odramatiskt det är att man trillade dit. Att jag iaf varit alldeles för tuff mot mig själv och varit värsta dommaren med rödflagga i det dolda mot mig själv. Har man den läggningen då tror jag det kan hjälpa att fundera i andra banor. Att vara riktigt snäll mot sig själv och faktiskt hylla sig själv varje dag. Säga till sig själv att du är värdefull och försöka stoppa varje eget initiativ att racka ner på sig själv.

Jag övar på det massor och det hjälper. Har gjort ett par riktigt amatörmässiga saker denna vecka som jag ex väljer att titta på med humor och kärlek. Alltså ser hur sött det är att det blivit tokigt. Ser man på sina tillkortakommanden så blir det mycket roligare att göra om och göra rätt med.

Hoppas du får en fin dag imorgon! Godnatt 🤗

Profile picture for user Sisyfos

VaraFrisk, jag känner igen mig så väl i att dricka på vanan. När du konstaterar det här:
@Varafrisk skrev:"Men nu har jag gjort vad jag kan och nu släpper jag det hela. Jag drack inte på den känslan..." då är det en skillnad tänker jag också i hur och varför man dricker som är viktig att få ögonen på.
När jag gick hos alkoholterapeut fick jag i uppdrag att sugsurfa, identifiera triggers, situationer, människor etc som kunde trigga alkoholsuget. Jag hade svårt för det eftersom det inte var känslor jag drack på.
Mer gammal vana. När jag slutat däremot kunde det ibland komma sug, några kallar de vinflashar. Nån gång när man träffat nån riktigt jobbig människa eller är extremt trött. Och jag tänker att om man går med en stor trötthet hela tiden så finns det kanske där suget, men väldigt omedvetet. Behovet av att fylla på sina signalsubstanser. Alkohol är ett så dåligt alternativ för det bara i ett långsiktigt perspektiv.
Tofu skrev så mycket klokheter i sitt inlägg. Det här med att vara snäll mot sig själv: konstatera och klappa dig på axeln för att du inte drack på känslan när din dotter inte fick kontraktet. Bra jobbat VaraFrisk!
Det har större betydelse än man tror.

Profile picture for user Varafrisk

@Ase Det blev utflykt. Ett jättemysigt ställe ute på landet där jag köpte ett silvrigt ekollon, en guldig ekorre och en guldig vas, saker som jag inte visste att jag behövde. Låter kanske dyrt med guld och silver men det var naturligtvis inte äkta...hihi. Så blev det en smörgås med vegetariskt pålägg och äppelmust till det. Väldigt gott!

@Tofu @Sisyfos Tack för era inlägg! Så kloka som vanligt!

Var uppe tidigt (för att vara mig) och gick en långpromenad (lång för att vara mig) med vår hund. Solen avspeglade sig som glitter i Vänern och det var SÅÅÅ vackert. Tröttnar aldrig på dessa vyer. Tar alltid bilder. Lägger ut på Facebook och Instagram. Min dotter sa "man behöver inte ta bilder hela tiden".....jag har nog lagt ut ungefär samma bilder hela tiden för det är så vackert.

Läste @Tofus inlägg innan jag gick ut på min promenad. Funderade lite el ganska mycket..som vanligt. Funderade på hur ska min väg till nykterheten se ut för att jag ska lyckas?? Jag tar ofta till mig råd ....kanske utan närmare eftertanke vilket innebär att det blir inte så grundat inom mig och ofta leder till ett misslyckande. Och misslyckande...ja det känns som om det har jag fått nog av.

Jag förstår att det är skitjobbigt att bli nykter, att det tar massa energi osv. I mitt arbete ger jag väldigt mycket av mig själv, lyssnar och tar till mig svåra berättelser. Föräldrar ringer och är förtvivlade. Ibland är det enda jag kan endast att lyssna. Ibland lyckas jag att en förälder kan få skoltaxi till sitt barn eller färdtjänst men det är ett kämpande. Under många år och delvis fortfarande har jag kämpat för mina barns rätt och gör ju även det fortfarande för vår dotter. Det tar massvis av energi. Jag kan därför många gånger känna att jag orkar inte läsa böcker om missbruk, vägen till att bli nykter, se på youtubeklipp eller koppla upp mig till AA-online. Och när jag tänker på de 12 stegen plus att få en sponsor så känner jag...att nej...hur ska jag mäkta med det?? Efter några minuter tänker jag...är det en undanflykt att jag inte orkar vara aktiv på min väg att bli nykter..för jag hellre vill dricka?

Men så tänker jag....kära Varafrisk..var känner du...vad orkar du..och hur ska du fortsätta? Och...det första steget är att vara väldigt väldigt snäll mot mig själv...sätta väldigt väldigt små mål...så att jag får känna att jag lyckas. Ett mål var bla att gå 5 km och det fixade jag idag!

Ha en fin lördag!

Profile picture for user Varafrisk

Tänker på två saker....känslor....och anonymiteten kring alkoholberoende....

Tänkte på dels vad jag skrev att jag känner krav kring att läsa böcker, vara med i AA osv dels vad @Ase skrev om känslor. Jag tänker inte på min barndom, inte min ungdom utan när jag hade varit vuxen under ganska många år..då kom känslan...den gjorde sig liksom påmind för det var som om jag hade nästan aldrig fått känna vad jag känner...det kändes i alla fall så. Och nu när jag är alkoholberoende...så kan det också kännas så...att vad jag än känner så beror det på mitt alkoholberoende...och tänker vill jag inte göra något så beror det på att jag hellre vill dricka alkohol....det känns som om till slut vågar jag inte känna något alls. Jag förstår att mycket handlar om alkoholberoendet och jag..den dagen då jag har varit nykter ett tag...kommer tänka...men hur tänkte jag då?!?! Fast det blir jättejobbigt om jag inte kan känna vad jag känner...för oavsett anledning så känner jag ju något...och jag vet det är viktigt att inte dricka på den känslan...nu dricker jag nog ofta för att jag känner mig ledsen för att jag dricker...men om jag inte dricker...får man känna vad man känner som alkoholberoende...eller måste jag vänta tills jag blir nykter....Jag pratar ju ofta om känslor i mitt arbete...men jag låter alla få känna vad de känner oavsett om det är förbjudna känslor. Kanske är det jag som dömer mig själv hårdast....men nu tänker jag...jag får känna vad jag känner...men inte dricka på känslan.

Sedan var det där med anonymitet kring alkoholberoende/alkoholism...Jag tänker att det skulle finnas så många färre alkolister om det inte var så stigmatiserat kring alkoholism. När jag låg i sängen och inte kunde somna om så tänkte jag på hur många AA-föreningar finns det inte i Sverige? Det känns som massor! Hur många är vi inte som skriver här på forumet? Ganska många. Några av oss har berättat för någon nära vän, sin familj, kanske kollega men kanske inte så många för sin arbetsgivare. När jag går till Rådgivningscentrum får jag gå på baksidan av Socialtjänstens hus där dörren finns, ringa på och vänta tills någon kommer och öppnar. Det känns verkligen lite förbjudet. Det är vi som har ett alkoholberoende, har haft, är anhörig, yrkesverksam som står där. Och även om du har upplevt våld i nära relation eller jobbar med det. Det känns lite som om man smyger sig in...inte bli upptäckt.
Vi lever i 2021...alkoholismen/alkoholberoendet ska vara så utspritt...betraktat som en sjukdom ...men fortfarande så mycket smygande...och jag befinner mig ju också i smygandet...plus så många fler både de som fortfarande befinner sig i beroendet men även de som har varit nyktra länge. Jag tänker något behöver göras...för att det inte ska vara så skamfyllt, så stigmatiserat.

Profile picture for user Varafrisk

@Torn skrev att det gläds honom att man skriver även om det inte blev som man ville så skäms man inte utan fortsätter att kämpa mot alkoholdjävulen och slutar inte skriva.

Jag vet inte om jag räknas in till den gruppen…men…tja…skäms kanske jag gör i tid och otid…även om jag har försökt plocka skammen ut ur mitt liv….även om det kommer in nya vänner i livet om man tar dem till sig…så försvinner några….inte endast för att de inte lyckades utan att för att de lyckades…å det är helt underbart …men likväl saknar jag er…och jag har verkligen hamnat på efterkälken…men jag har inte gett upp!!!

Profile picture for user Tofu

@Varafrisk @Varafrisk Åh, det där med att inte känna att man får känna sina känslor för man klassas som en BIP ​(vägrar skriva ordet...) känner jag verkligen igen mig i. Det värsta är att jag tror flera ser det så. Vi och dem. Alltså det är mer än bara en tokig känsla man har. Det ligger något bakom det. Hela den biten gör att man trycks ner lite längre i skorna. Hemskt!

Det är nog stigmat i samhället som gör detta. Allt smygande och att det är på något sätt helt ok att racka ner på den där som tappat det. Den svaga - bara man gör det med lite finess. Så det inte blir för uppenbart... Vi och dem känns ok iaf.

Nu när jag pratar mer och mer öppet med mina vänner så inser jag att även de försöker mörka sitt dryckesmönster. Även de ignorerar varje varningstecken, har aldrig aktivt velat förstå vad ett beroende går ut på eller trycktesta samhällsnormen. De vågar inte lära sig och de vill inte heller sticka ut. Eftersom det är så vanligt vill de hellre bara rulla vidare och vakna med molande ångest varje lördag. Hellre det än att säga nej tack och framstå som alkis... De har aldrig funderat på om det skulle kunna bli bättre helt utan. De vågar inte ens tänka så och vanan är så stor så ingen ifrågasätter.

I början pratade vi inte om detta. Det var för stelt och ingen vågade riktigt fråga. Nu ser de att jag är lycklig & inre lugn. De ser att jag känner mig fri. Har blivit den där finurliga som inte visat sig på massor av år så de märker en skillnad. Även på personlighetsutvecklingssidan. De ser att jag inte har några problem att prata och öppna upp. Även de vågar mer och mer öppna upp. Det i sig är stort. Att ha någon som man inte behöver ha en fasad inför. Vad de än berättar så baxnar jag inte. Och det finns en del. När folk vågar börja prata...

Du vet ju hur det är tänker jag. Så mycket problem du stött på i jobbet och vad förtroende innebär. Att man ger någon en äkta gåva om de får den möjligheten att faktiskt inte behöva gömma sig. Vi är bara människor. Vissa saker gör vi bra. Andra dåligt.

Min man är inne på agilt ledarskap. Han hade läst på. Empati och att stötta även under motgångar var de största anledningarna till framgångsrikt agilt ledarskap. Det kommer ju inte som en bomb direkt... Om man ska våga vara banbrytande så måste ju folk ha empati och stötta även när det går åt pipan annars lägger man väl av?

Min sanning är. Det är väldigt många som har ett dåligt förhållande till alkohol. Massor. Så det där med att titta snett betyder att de inte kommit långt i att våga se igenom samhällsnormen. De är på ruta 1. De troliga är att de inte har tänkt så mycket på personlighetsutveckling öht. De projiserar så de slipper. Skönare så...

Det där med AA. Det är ett sätt att lyckas. Det skulle inte varit mitt. För mig är det viktigt att inte hamna i ett fack. Jag vill inte få en titel. Jag vill inte bikta mig. Jag vill framåt. Jag tror ju man kan lyckas med allt. Google har svaren så det är bara att söka. Sedan tror jag på att inte gömma sig. Sträva efter att leva på som vanligt så man inte själv ger sig en titel som man inte kan sudda bort. Jag menar strunta i alkoholen så kan resten fungera precis som vanligt. Inget drama i det. Med tiden förlåter man sig själv. Man ser att de fel man gjort är mänskliga. Så det finns egentligen ingen större anledning att vara för hård mot sig själv. Kanske är ditt svar kring hur du kan bli nykter att faktiskt tillåta dig själv att må bra. Att gå ut och gå och dansa med maken och kanske tom lägga detta forum åt sidan ett tag för att istället ringa en gammal vän för en fika?

Profile picture for user Sisyfos

Det är svårt VaraFrisk för jag känner igen mig lite i ditt sätt att tänka, eller kanske inte för jag orkar inte ta till mig och testa så många råd. Det måste landa. Tänkte på att du skrev att du hade svårt att lära dig sinnesrobönen utantill. Jag kommer heller inte helt ihåg lydelsen, men innebörden i orden är glasklar (i teorin i alla fall). ”Ge mig styrka att acceptera det jag inte kan förändra. ” Det är väl precis det som du måste göra i din yrkesroll för att inte känna dig maktlös? Om jag gissar vilt utifrån mina egna erfarenheter så är det lättare eller svårare olika dagar. Ibland går det kanske inte att värja sig? För mig handlar det också om att lära sig att hantera andra ibland. Inte gå igång och irritera sig eller bli ledsen och arg på andra runtomkring (eller sig själv).
”Mod att förändra det jag kan” Ja, här kontaktade du personer angående dotterns lägenhet, du gjorde vad du kunde för att göra skillnad. Tänker att du visar ett stort mod genom att skriva här också och det hjälper andra.
”Förstånd att inse skillnaden” ja, jäklar den här har jag fått jobba lite med. Den första insikten är att jag aldrig kan förändra andra…. Hur gärna jag än vill så gör de inte som jag säger. De kanske testar mina goda råd men det landar inte hos dem. Eller i relation med systern. Hon är som hon är, jag kan inte irriteras över det, bättre att se hennes fördelar, det blir trevligare för oss båda. Eller att inte landa i ilska över en kass beställning på jobbet, utan leverera efter bästa förmåga ändå.
Ja, det vore helt klart bättre om du slutade dricka. Bättre mage, bättre sömn, bättre tankeförmåga, större fokus och ja, med största sannolikhet kommer du att titta tillbaka och tycka att det var dumt att det inte landade tidigare. Där är många av oss. Jag fattar inte hur jag tänkte och det går inte att förändra så det får bli acceptans.
Du kommer att landa tror jag och då har du alla dina insikter med dig. Jag tycker att jag lär mig härinne av alla olika människor.

Profile picture for user Varafrisk

God morgon!

Från att ha varit helt mulet verkar det nu som solen är på väg att titta fram, även höstens färger är på väg fram. Höstens färger är nästintill oslagbara!

@Tofu och @Sisyfos...alltid så tänkvärda inlägg..som jag behöver läsa några gånger...låta dem sjunka in...de bidrar till något positivt inom mig. Jag vill ju inte heller att du ska skriva ut BIP om det är något negativt men jag hängde inte riktigt med där @Tofu? Agilt ledarskap...även om du beskrev det så var jag tvungen att googla på det...då förstod jag lite mer varför grenen heter Agility som hundar tävlar i. Man lär sig hela tiden något nytt. Och @Sisyfos..precis så är det med mig angående Sinnesrobönen...jag förstår innehållet...i teorin och kan lyckas ibland även i praktiken. Vissa saker är lättare att acceptera att man inte kan förändra precis om det krävs väldigt mod att försöka förändra. Och ja...sinnesron...för när det gäller alkoholen där kan jag faktiskt göra en förändring...och då kommer jag med största sannolikhet få så mycket mer sinnesro än vad jag har idag.

Tänkte på det där med råd igen...ibland tar jag emot råd som en liten snäll flicka...och när det gäller råd som handlar om att sluta dricka så även om jag kan tycka att vissa råd känns som om de inte skulle kunna funka på mig eller känns för kravfyllda så känns det ibland som jag har inte rätt att säga nej till dem för att jag dricker fortfarande. Jag tänker att jag hela tiden försöker hitta vad kan vara hjälpsamt för mig.

Läste i @Sländans tråd...ang beroende..alkoholist mm. Jag har varit på två AA-möten i mitt liv...ett fysiskt för många år sedan och ett online för några veckor sedan. Jag förkastar absolut inte AA eftersom det är en välbeprövad metod. Vad jag har svårt att förhålla mig till var att så fort någon sa sitt namn var man tvungen att säga "alkoholist" efteråt. Just den grejen har jag svårt för...lyckas man lättare om man säger att jag är alkoholist? Jag tänker att egentligen kanske inte ordet är så himla viktigt utan att man har landat i att man behöver bli nykter. När jag har varit på vårdcentralen har jag vid flera tillfällen fått fylla i hur mycket jag dricker...och man graderar hur allvarlig ens alkoholdrickande är. Jag har aldrig sett att man använt ordet alkoholist utan det är riskbruk, missbruk och beroende. Kanske missar jag något mer namn. Kanske är det så att om jag säger att jag är alkoholist så förstår man bättre hur illa det är än om jag skulle säga att jag har ett gravt beroende?? Att jag vänder mig så mycket mot ordet alkoholist är att det är så stigmatiserat...jag behöver inte säga ordet gång på gång för att förstå hur illa det är.

Min dotter kommer snart hem och då ska vi åka och simma, första gången sedan kanske mars -20. Jag behöver träna, röra på mig, fylla livet med glädje. Kanske går jag och väger mig ibland för att se att vågen visar rätt riktning. Och, det blir lättare med träning och utan alkohol. Det är ju jäkligt svårt att inte ta det första glaset men det är ju precis det jag måste göra. Jag vet och kan och förstår mycket men jag behöver egentligen just nu endast förstå att jag inte ska ta första glaset, inte låta bilen styra till systemet. Och hur gör jag det då? Jag kan lägga kreditkortet hemma, be mannen ta det, jag kan göra på så många olika sätt men jag är listig så jag hittar andra vägar.
Det är endast en superstark vilja som gäller!! Min dotter var/är spelberoende men slutade på egen hand . Frågade henne igår om hon kände lust till att spela och hon svarade ja. Men hon har fått möta baksidan av spelberoendet, att vara bipolär...vilket har bidragit till skulder, omöjligt att få ny lägenhet, att inte kunna ha ekonomi så det räcker...även om hon tyckte om att vara manisk så valde hon medicin för hon visste vad ett maniskt tillstånd för med sig. Hon tränar vilket hon har gjort hela sitt liv. När hon har varit manisk tränar hon inte. Men nu tränar hon det håller liksom henne uppe. Jag känner av alkoholens negativa sida...för nu lever jag inte det liv jag vill leva...men jag kan ändå hantera denna negativa sida...fast jag vill inte att det går längre för då kan det bli riktigt riskfyllt..och vem vet kanske det redan har gått för långt, det vet man ju ofta inte förrän längre fram. Så som tur är det söndag idag och denna dag blir nykter!

Kram:)

Profile picture for user Blenda

@Varafrisk Alkoholist och alkoholism används inte som medicinska termer, och saknar "korrekt" definition.
Tror att AA använder den eftersom man ändå betraktar alkoholism som ett sjukligt förhållande till alkohol. En mental, fysisk och själslig "sjukdom" (men som sagt så ser den medicinska vetenskapen inte det på samma sätt.)
Jag tänker personligen att det är bara olika sätt att beskriva och förhålla sig till samma problem. Jag är ju egentligen strikt naturvetare som gillar definitiva vetenskapliga begrepp, men jag har inga problem att säga högt på AA att jag är alkoholist, eller ännu hellre "alkoholist under tillfrisknande". Det hjälper mig att påminnas om att jag har samma progressiva missbruk som de som till sist hamnar parkbänken, alkoholism är en demokratisk "sjukdom".
Jag blir glad om en superstark vilja kan hjälpa dig. För mig räckte det inte till.
Kram!

Profile picture for user Tofu

@Varafrisk Även jag har känt att jag inte har rätt att känna. Att jag klassas som Alkoholist (hatar ordet för det är fördummande) och därmed tror många att allt man känner länkas till en förvrängd alkoholhjärna. Man ska helst hålla tyst och se till att bli nykter sedan är man värld att lyssnas på igen.

Det är så galet. Så nedvärderande och leder till att det blir så mycket svårare att komma på fötter. Först ska man jobba mot egna demoner och sedan mot de runtomkring. Det kan kännas övermäktigt. Slitsamt och ledsamt. Tror att många får återfall just baserat på den känslan.

Jag hade önskat att man istället lyssnade på den som har problem. De är inga knäppa individer som behöver tystas. De behöver hjälp, empati och förståelse. Inte känna sig tilltryckta. Jag blir ledsen av dessa metoder. Genuint ledsen när jag ser det.

Jag tror inte på att sätta dit de som redan ligger. De som redan ligger med blottad strupe. De behöver empati och en mjuk - fast hand att stödja emot. En de kan säga allt till så man kan bolla fram tankar och idéer personen tror på. En väg personen köper in på och vill gå. Man måste dock våga öppna som coach för idéer som kan vara tuffa att lyfta. När man gör det är det viktigt att visa att man gör det för att hjälpa.

Det är för mig Agilt. Man ska testa nytt. Gå helt nytt spår och modigt ta sig fram snabbt tills man hittar rätt väg. Då behövs empati, öppna dialoger och stöd även när det går käpprätt.

Jag tycker det är intressant att höra det du skriver nu. Hur du tänker kring hur ditt sätt kan se ut och kanske inte då AA. Var så säker. Andra försöker med hitta vägar och testar sig fram så det är väldigt bra att du vågar uttrycka att en väl beprövad metod kanske inte är din. Du är inte ensam.

Jag ser detta forum som en tankesmedja. Vi hjälps åt att bena ut och hitta vägar. AA passar perfekt för vissa och andra behöver finna andra alternativ. Tror det är viktigt att släppa på och visa att inga tankar är förbjudna.

Profile picture for user Varafrisk

@Blenda Grejen är att den där superstarka viljan har nog inte landat hos mig t 100%. Inte på det viset som man kan läsa om hos en del i det vidare livet. Det var som någon skrev för länge sedan i min tråd ”du vill att du ska vilja” så kanske det är men jag vet däremot att jag måste. Jag säger inte nej till AA…men jag har inte rätta känslan för att liksom ”go all in” och då blir det för stort motstånd och jag misslyckas.

@Tofu Ja det här du skriver om att jobba med egna demoner…och sedan mot de runt omkring….ja ibland har det känts svårt att skriva vad jag känner. Jag som har skrivit här så länge och ändå inte lyckats bli nykter. Jag har dock inte gett upp jobbet. Det var jäkligt synd att min lever inte tålde antabus för då hade jag kunnat få tid. Då behövde inte viljan vara grundad till 100% men man kunde få tiden. Ingen idé att tänka på det nu.

Simmade iaf 800 meter idag vilket kändes jätteskönt. Åkte till en stad längre bort med man och dotter. Åt supergod hamburgare med supergoda pommes. Är barnsligt förtjust i pommes. Skönt att jag hade simmat före… började att se en mycket spännande thriller, norsk, Furia. Dax att släcka lampan, Godnatt😴

Profile picture for user Sisyfos

Du skriver att viljan inte har landat hos dig till 100 procent och jag kan relatera till det för det var nog så för mig att det tog sån tid innan poletten rasslade ner. Och jag var minst lika kluven tror jag. Jag visste att jag borde sluta, att det var farligt, att jag inte mådde bra, att det var bättre utan, men ändå. Så nu ställer jag de lite provocerande frågorna, inte för att skapa ångest och sluta läsa nu om du vill. Frågorna kanske framkallar lite ångest. Du behöver inte heller redogöra för svaren, men kanske formulera dem högt för dig själv om du läser. Jag skriver svar också. För det måste gå in på nåt sätt -nå ner…
Du har dåliga levervärden men fortsätter att dricka, varför är det nödvändigt att dricka?
”Jag vet inte hur jag ska göra för att sluta”
Du kan låta bli att ta nästa glas.
”Men jag känner mig så ledsen och nedstämd”.
Blir det bättre med alkohol?
”Kanske för stunden, men inte i längden”
Så varför väljer du att handla och dricka?
”Jag är trött och känner att jag behöver alkohol och plötsligt står jag bara där, eller sanningen är väl att jag bestämmer mig redan på förmiddagen att jag ska handla och kan se fram emot det hela dagen”
Men om du inte vill dricka, vad kan du göra istället för att handla?
Vet du att jag tror att det är få som har haft det du kallar ”den superstarka viljan”, den har nog snarar varit för många att ”nu jäklar”, en dag till, ska jag eller ska jag inte, vad gör jag nu.., så om du väntar på den superstarka viljan då når du nog aldrig fram. Daglig kamp, strategier, alternativ, en dag i taget är mer vad som gäller tror jag. Att hitta alternativ, inte svänga in på systemet. Lämna kreditkorten hemma som du skrev när du var motiverad nyss. Det känns som om du har svängt igen och hittar orsaker till varför du inte kan vara nykter och redan nu kvällen innan talar om för dig själv att du nog ändå inte klarar det för att du saknar det där ”lilla extra”.
Så låt det bli en vit dag idag VaraFrisk! En dag till. Alkoholen ger inte något mervärde alls.

Profile picture for user Varafrisk

@Sisyfos Nej…det är inte så att jag hittar orsaker varför jag inte kan vara nykter…absolut inte. Kanske uttrycket jag mig otydligt. Men jag har en känsla inom mig som gör att jag dricker, jag kan inte riktigt beskriva den …men jag känner den och jag tror att det är därför det inte blir 100% känslomässig vilja men förnuftsmässigt så finns viljan.

Jag vet att jag inte behöver förklara ..men om jag alltid tänker mycket så tänker jag ännu mer efter sådana inlägg som ditt. En del i vidare livet skriver…jag fick nog…jag vill inte dricka mer. Jag kan också ha den känslan men kanske beror det på hur långt kommen man är i beroendet??
Är det för enkelt att säga att man dricker för att man är beroende? Min kurator brukar säga att det är handling som gäller.

💗💗

Profile picture for user Tofu

@Varafrisk Det där med hur långt man kommit i beroendet köper jag inte. Det försvårar nog men inte mer än så. Lägga sig där är för mig att säga att det är lite omöjligt vilket är helt emot min dna. Det är inte omöjligt snarare svårt. Alla kan sluta bara man hittar de berömda nycklarna.

@Varafrisk skrev:"Jag vet att jag inte behöver förklara ..men om jag alltid tänker mycket så tänker jag ännu mer efter sådana inlägg som ditt. " Om vi struntar i att tänka. Vad skulle du se som en möjlig väg framåt nu då? I en mening. Ett enkelt steg. Ett som du vet du fixar.

Profile picture for user Se klart

Hej @varafrisk
Kikar in på måndagkvällen och säger hej till dig och @sisyfos med som jag tycker skrev ett tänkvärt och lite modigt inlägg.
Det är ju inte (enligt mitt sätt att tänka iaf) viktigt att alltid hålla med utan tvärtom vända och vrida- och engagera sig i varandra. Det finns ett väldigt stort engagemang i din tråd. Det är fantastiskt.
Och det är himla bra att du fortsätter att skriva. Jag tror inte heller det är en specifik grad av vilja som behövs. Jag vet inte vad jag tror. Det är inte ”bara” att sluta dricka. Samtidigt är det ingenting annat än det. Strategier, nöta, hålla emot, inte ge upp. Så svårt är det helt krasst och samma lika för alla. Sen kan man distrahera sig på en massa sätt. Jag har gjort det. Med all säkerhet har alla på forumet gjort det.
Jag skrev en gång om min kompis som var hos läkaren och röntgade lungorna och läkaren frågade om hon rökte och hon sa ja, ibland. Och så förklarade hon länge och väl om sitt stressig jobb som upprätthöll det där rökandet.
Och läkaren sa: byt jobb.
Så liksom ”bortom allt” var det viktigt att sluta röka.
Jag har druckit på känslan av mitt stressiga jobb. Alla dricker på nånting. Det är synd om oss, vi orkar inte, vi har så mycket med allt. Så var det för mig iallafall.
Men faktum är att det spelar ingen roll. Alkoholen och dess skadeverkningar lyssnar inte på någons förklaringar den bara plöjer på. Jag kan tänka mig att du inte tycker om att jag skriver så men det gör jag för att jag tror på öppenhet, och jag tror att du ska fixa det här. Kram.

Profile picture for user Sisyfos

Oj, jag märkte att det kom ut lite fel nu när jag läste vad jag skrev. Jag menade inte att du hade svängt mer än just tillfälligt och det känner jag igen. Jag ville mest uppmärksamma dig på att du talar om för dig själv att du nog inte har rätt inställning och då blir det ju extra svårt att sluta. Andra gånger har du en lite mer uttalad vilja att nu jäklar.
Ja, på sätt och vis är det för enkelt att säga att man dricker för att man är beroende. Svårt är det att bryta, och kanske förenat med små bakslag, men jag tycker att det är lite knepigt när du skriver att det är för att du inte har rätt inställning som det inte går att sluta. Då har du räknat ut dig lite i förväg. Jag håller nog med din kurator att det är handling som gäller. Nu har du ju den här lite svängande diskussionen med dig själv lite mer öppet på forumet. De flesta har den instängd i sig själv, men några för den också öppet här på forumet som en dialog med alkoholdjävulen. Jag tror att du mycket väl kan ha rätt inställning men att du kanske måste kämpa lite för att nå dit. En målbild kanske? Jag vill ju inte att du ska känna dig misslyckad eller fel, för jag har ju själv egentligen ingen förklaring till hur det vände för mig och det är så lätt att vara klok i efterhand, men nåt hände och det är lite därför jag tänker att det är viktigt att ställa lite frågor till sig själv (och här på forumet). Kanske behövs lite input utifrån när den gnagande känslan inuti vill ha vin.

Profile picture for user Varafrisk

Har fått inlägg från er alla tre @Tofu @ Se klart och @ Sisyfos… men svarar just på en del
nu..och det är vad du skriver @Sisyfos just det här med att jag inte har rätt inställning och då är det svårt att sluta …
Så här är det för mig ..teorin är en sak praktiken ngt annat men jag vet att det är handling som gäller för att ta nästa steg framåt. Men så många har sagt till mig att jag måste bestämma mig för att kunna sluta..

Så jag försöker hitta en väg som kan fungera för mig att bli nykter på🙏🏻❤️

Profile picture for user Varafrisk

God kväll mina vänner!

Nu ska jag försöka sortera liter grann och reda ut....för jag tänker att jag har varit lite otydlig...vilket inte beror på att jag har druckit alkohol eftersom min princip är att jag inte skriver här då. Det har hänt...men det är min princip.

När jag skrev om "hur långt man har kommit i beroendet" tänker jag inte att det är omöjligt att bli nykter men jag tänker precis som du skrev @Tofu att det försvårar. Kuratorn på Rådgivningscentrum har sagt att jag har med största sannolikhet kommit för långt i mitt beroende för att tex vara måttlig. Kanske är det inte jämförelsebart...men har vänner i min omgivning som har dragit på sig en alldeles för hög övervikt vilket påverkar hälsan...där till slut lösningen blev gastric by pass...Jag tänker ju längre det är gånget desto svårare dock inte omöjligt.

Och @Se klart jag har inte alls svårt för vad du skriver för jag är väl medveten om det hela men det skadar inte att bli påmind. Jag håller ju egentligen långt ifrån med vad alla skriver men kanske håller jag lite låg profil där för jag tänker att då blir det en väldig diskussion...när du skriver så är det på ett annat vis...du påminner utifrån hälsa, utifrån att det enda sättet är att sluta.

@Sisyfos.....och alla andra...jag förstår att det kan verka som om jag svänger...men mitt förstånd vet att jag behöver bli nykter...sluta dricka helt och hållet. Det är grunden inom mig....och det är kanske så grunden har varit för alla dem som försvann från forumet också...de visste precis vad som krävdes av dem men de lyckades kanske inte riktigt som de ville. Det är då lätt att sluta skriva...för det är skämmigt...och av egen erfarenhet vet jag att det är lättare att uppmuntra den som lyckas än den som inte lyckas. Men, jag fortsätter att skriva även om jag känner att nja...kanske skulle jag sluta skriva...

Jag vet att jag behöver bestämma mig..jag förstår att det kan bli så mycket lättare...jag tror att jag har skrivit detta så många gånger...och jag tänker att blir jag nykter kommer jag må så mycket bättre, får så mycket mer ro...och jag säger till mig själv...kan du inte fatta detta?? Det är därför jag tänker precis som kurator...inte tänka, inte analysera...utan handling. Jag vet, jag fattar, jag förstår...

@knickan...blir så glad när du säger att jag är omtänksam och stöttande...vet att även @ase har tackat för råd.
Åter igen...jag förstår..och vet mycket...men jag lever inte som jag lär.

Varm innerlig kram till er alla...och allra mest till er som kämpar:)

Profile picture for user Kungslilja

@Varafrisk Jag tycker du sätter ord på någonting viktigt när du skriver "...men jag lever inte som jag lär". Det tror jag ingen gör rakt igenom. Det är en del av att vara mänsklig <3

Profile picture for user FinaLisa

Varafrisk 💗

Ska snart sova men ville bara skriva några ord till dig.
Du är nästan där känns det som, du har bara en liten bit kvar.
Vad kan få dig att låta alkoholen vara? Är det något som du verkligen satt dig in i, alltså på riktigt? En situation eller ett läge du fantiserat om att hamna i och att du där bestämmer dig för att aldrig dricka mer?
Ditt läge som du har varit i så länge känner jag så väl igen men mitt beroende då var nikotin.
Jag gjorde så många försök under så många år att bli fri.
Till slut så gick det tack vare en hemsk upplevelse.
Plötsligt en natt fick jag svårt att andas, en fruktansvärd tyngd över bröstet och jag insåg att nu är det allvar. Förberedde mitt rökstopp noga, satte ett datum och lyckades!
Hade nikotinhjälpmedel nästan ett år och slutade sedan med dessa utan problem.
Önskar att du snart ska få samma övertygande upplevelse som jag fick!
Kramar och lycka till dig!🍀💗🍀

Profile picture for user Varafrisk

Efter att jag hade skrivit svaret till @FinaLisa började jag skriva på ett nytt inlägg men något hände och hela inlägget försvann. Tror inte att det berodde på någonting i programmet utan det var något med min dator. Hur som helst det är så himla trist när man skrivit något långt som sedan försvinner bort. Det går ju an när det är ett inlägg i forumet ändå.

Jag skrev bla om min pappa som varit död i tolv år igår. Rycktes hastigt i bort från oss men det fanns en acceptans för han var nöjd med det liv han hade levt. Saknaden däremot var enorm. Skrev även om min äldste bror som idag skulle fyllt 70 år. Det var över 23 år sedan han dog och de sista tio åren i hans liv hade vi ingen kontakt. Han levde i ett destruktivt äktenskap, tänker att hans fru har någon form av personlighetsstörning. Kände honom knappt men kan sörja den relation vi inte hade.

Skrev också om min man, min svärdotter och dotter. Som har genomgått/genomgår svårigheter i livet men ändå ser positivt på tillvaron. Kämpar. Tar vara på bra dagar. Ger inte upp. Tränar. Förhåller sig till sitt liv. Livslust

Och jag då?? Vad jag ville säga med detta med min man, svärdotter och dotter? Jo...de tar tillvara på livet trots allt.
De senaste leverproverna visade att allt var bra dock har jag min fettlever. Gastroskopin var bra även om jag har mina problem med magen men jag känner att det är mycket relaterat till vad jag dricker och äter. Inga tecken på bröstcancer. Visserligen har jag inte screenat hela kroppen så jag är tacksam för att detta var bra vilket borde vara ett utgångsläge för att välja livet fullt ut.

Vill försöka mig på att berätta om känslan som jag kanske nu dricker alkohol på...jag vet inte helt och hållet själv vilket kanske låter väldigt dumt och vad jag kommer att skriva nu kan låta väldigt väldigt naivt....och jag vill förtydliga...hur svajig jag än låter..är mitt mål att bli nykter.

Jag har ju skrivit en del om min uppväxt. Växte upp på en gård ute på landet. Kommer ihåg en arbetsterapeut som var hemma hos mina föräldrar som sa att hon tyckte att det var väldigt vackert hos mina föräldrar men att det var världens ände. Som tonåring kunde jag nog också tycka att det var världens ände. Kunde mer uppskatta det när mina barn var små men min dotter var drygt 3,5 år när mina föräldrar sålde gården och flyttade in till stan. Hur som helst så fanns det en längtan inom mig som jag inte riktigt visste vad den stod för. Det kändes lite trångt för mig att bo ute på landet, att vara i närmaste stad om ni förstår vad jag menar. Skulle åkt som au-pair till London när jag var 20 men var inte tillräckligt modig men det blev en månads språkskola istället och efter dryga 1,5 år blev det en månads språkskola i Köln. Sökte jobb i Göteborg när jag träffade min man. Det är inte säkert att jag hade vågat flytta om jag hade fått ett jobb för att rädslan att bli ensam var för stor. Jag var ju inte den som tog plats, var försiktig.

Det finns en längtan inom mig, det finns en längtan till att ta större plats, klä mig djärvt, måla, sjunga mm mm. Det är som om det ligger något och trycker inom mig som bara vill ut...och jag vet inte riktigt hur jag ska hitta det...jag vill inte vara så himla ordentlig....och jag vet inte riktigt hur jag ska få ut det för det är så himla inlåst...ibland är det en känsla av tristess...och jag tror att det är där som alkoholen kommer in i bilden...för en väldigt kort stund...så kan jag känna lite revolt...lite att saker och ting är möjliga....fast jag lurar mig själv...för alkoholen är inte lösningen på mitt letande...på tristessen. Om jag har tålamod och inte tar alkoholen som en lösning...utan väntar in...har trist...så kanske jag så småningom hittar vad som vill ut...vad som är inlåst...

Vet inte om ni hängde med? Om ni blev klokare eller om ni kände att det där som jag skrev var riktigt hokus pokus...men jag tror inte att jag kan förklara det bättre än så...inte just nu i alla fall.

Kram:)

Profile picture for user majsan_nu

@Varafrisk Hej! Jag har läst så mycket i din tråd, du skriver så fint o insiktsfullt om dina tankar o funderingar tycker jag! Det du skrev allra senast om tålamod, tristess o vänta in... Vad skulle hända om du tar ett beslut och prövar!!! Det kan ju bli vara lösningen... och precis som du vill... Hoppas du inte tar illa upp, jag tycker det låter som att du är så redo någon kan bli! 🤗

Profile picture for user Varafrisk

@majsan_nu Jag tar inte alls illa upp! Och jag är så otroligt tacksam över ditt inlägg och det fick mig att tänka till både en och två gånger. Skrev ju för några veckor sedan att jag kanske skulle börja skriva under rubriken ” Det vidare livet” men jag vet inte riktigt om jag fixar det ännu. Det skulle kännas som ett så stort misslyckande om jag skulle få ett återfall. Anledningen att jag skriver så beror inte på att mitt mål inte är helnyktert utan att jag inte lyckats med så många nyktra dagar. Det finns ju några som fortfarande skriver under denna rubrik ” Förändra sitt drickande” som varit nyktra väldigt länge…det är intressant.
Funderar dock på en förändring för att kunna gå vidare….

🧡🧡🧡

Profile picture for user knickan

@Varafrisk Jag tror att det kan vara klokt av dig att "grotta lite" i din uppväxt och händelser som kan ha påverkan på dig idag. Vad är det som gör att det är så svårt för dig att våga ta steget fullt ut till ett nyktert liv? Var är haken? Om du kunde komma på det, så kanske du har lösningen. Du har ju både vilja och kunskapen, ändå är det något som håller dig kvar där du är. Gabor Maté har föreläsningar på Youtube om addiction och childhood trauma och har även skrivit böcker i ämnet och jag tycker att han är väldigt klok. Du är kanske trött på tips och förslag på böcker och föreläsare, men vi är så många som skulle vilja se dig lyckas.🧡
Kram

Profile picture for user Tofu

@Varafrisk Den där tristessen kan jag känna igen mig i. Du beskrev ju detta när du åt antabus med.

Jag var lite rädd att jag skulle bli fegare av att vara nykter. I början var jag nog det med. Nu börjar det bli tvärt om. Moralpoliser kan skrolla vidare nu...

Jag har varit lite utråkad det sista. Känt det lite som att det inte händer något och att allt är slätstruket. Så... Jag sa till barnen och syrrans barn att vi skulle ha en tävling. Spela in video och sedan fick det bli tävling - barnen mot de vuxna om bästa filmen med valfritt tema...

Jag kom på idén till vår (såklart). Gick ut på stan och frågade om någon hade en hundring. Hittade tillslut en som hade och swishade över samma summa. Bara det var ett äventyr för det tog ett tag innan jag hittade någon med en hundring så fick snackat loss med massor innan dess.

Hundringen band jag i ett snöre och satte mig bakom en buske samtidigt som syrrans roll var att filma. Hur lagligt?!

Oj, så kul vi hade. Alltså vilket engagemang det blev och va folk garvade varje gång jag ryckte hundringen när någon försökte "snatta" den. Sedan dyker då en medelålders toka fram från buskarna. Allt medans syrran vrider sig av skratt samtidigt som hon försöker filma spektaklet. Hon garvar och försöker varje gång få fram något ursäktande så som vi är för gamla för detta men vi har en tävling å jadajada... De som "snattade" hade fullt upp med galna förklaringar med men oj vad vi alla skrattade.

Alltså detta gör jag helt nykter... Vem behöver sprit för att roa sig? Med glimten i ögat är det bara att köra på. Busa på du bara. En förbjuden sak i månaden? Är det en bra start? 🤗

Profile picture for user Varafrisk

Godmorgon!

Först en fråga…något har ändrats på mitt forum…har det gjort det för er också?

När jag läste ditt inlägg @Tofu så var jag lite halvvaken…läste hund-ring och tänkte vad sjutton är det för något🤔😂Förstår att du och syrran hade kul😃

Kanske är det inte riktigt den sortens bus jag menar även om jag kan tycka att det är kul.
Jag har ju skrivit i början av min tråd om min barndom. Det hände inget traumatiskt men min uppväxt har påverkat mig starkt. För att förkorta något väldigt långt och förklara väldigt övergripande så handlade min uppväxt mycket om att vara yngst, inte ta plats, att passa in, inte bli pushad utan mycket var ”farligt”. Jag var liksom väldigt ordentlig, skötsam…och i mångt och mycket präglar detta mig fortfarande så mycket.

Nej nu måste jag fixa till mig.

Ha en fin dag🧡

Profile picture for user knickan

@Varafrisk skrev:" Det hände inget traumatiskt men min uppväxt har påverkat mig starkt. För att förkorta något väldigt långt och förklara väldigt övergripande så handlade min uppväxt mycket om att vara yngst, inte ta plats, att passa in, inte bli pushad utan mycket var ”farligt”. Jag var liksom väldigt ordentlig, skötsam…och i mångt och mycket präglar detta mig fortfarande så mycket."

Jag måste kanske förklara att det jag skrev i mitt inlägg om barndomstrauma inte behöver betyda att det hänt något väldigt hemskt. Utan det kan vara just det som du beskriver som att du har anpassat dig och därmed tappat bort dig själv, din autencitet, din lust och längtan, din vilja att leva mer. Du skriver ju att du vill måla, sjunga etc. Dvs utrycka dig, ditt jag som finns därinne, inte ditt anpassade jag. Och varje gång du dricker, gör du det istället för att uttrycka dig, nästan som om du vore rädd för vad som skulle hända om du släppte loss livskraften som finns inom dig. För jag uppfattar att du har en väldigt stark livskraft och livslust, men att du kanske inte litar på att den ska bära dig.

Detta är mina tankar, du kanske inte känner att det stämmer alls och du behöver inte svara heller, men kanske det kan inspirera dig på något sätt.
Kram
🥰

Profile picture for user FinaLisa

@knickan 💗
Jag svarar gärna🤗 och tycker du kommer med en väldigt rimlig analys av hur Varafrisks uppväxt kan ha påverkat henne som vuxen.
Intressant!
Varafrisk, jag förstår precis vad du menar när du beskriver hur ditt inre vill få utlopp för allt det kreativa du har inom dig.
Och just med alkoholens hjälp är det på något vis lätt att fly in i det där kreativa rummet och för en stund känna sig kreativ i tanken.
Men hur försöka få ur sig denna känsla på riktigt? Alltså att skapa något bestående som vi mår bra av?
Något vi kan ta på och se på och känna?
Alkoholen är ju så flyktig, när den är slut så är man tillbaka på ruta 1 igen. Och sämre mår man för varje gång...☹️
Men vi ger inte upp, eller hur?
Kram 🧡

Profile picture for user Amarone

Hej @Varafrisk!
Jag har följt din tråd länge och läst den från start. Du är helt enkelt fantastisk!
Din ärlighet och din fantastiska förmåga att uttrycka dig 💕.
Jag blir däremot väldigt förvånad över alla ”märkliga” inlägg du får. Ibland när jag läser så känns det som om människor tror att du inte kan tänka själv 🤔, vilket du definitivt kan och står för. Härligt att du ens orkar besvara allt och med god ton och tolerans.
Lika irriterad som du på att det inte går att redigare längre så stavfel kan förekomma.

Med kärlek/Amarone 😁

Profile picture for user Miss Mary Poppins

Hej Varafrisk 💚🦋💚

Jag har läst ikapp här. Började där du hade bestämt dig och höll uppehåll par dagar. Du verkade så glad av den styrka du hade. Men sedan gick luften ur dig och du hamnar på gamla spår... ❤🦋❤

När jag läser det du skriver, så får jag en känsla av att du är rädd. Rädd för liv utan en livlina kanske. Att du behöver A eller antabus. Något som hjälper dig. Jag kan ha fel så klart. Farligt att göra tolkningar på detta sätt. Men OM du känner igen dig i detta, så undrar jag om du tvivlar på dina egna förmågor. För det behöver du verkligen inte göra. Vi som blivit nyktra är inga superhjältar. Jag låg i fosterställning och skrek, grät och bönade. Tänkte att jag kommer aldrig mer känna behag. Att livet blir tråkigt och ingen tycker om mig.
Det gick över och idag mår jag bra. Men jag är fortfarande rädd. Rädd att växa upp och ta stora beslut. Rädd att vara ensam och känna känslor. Att bli nykter var det svåraste och bästa jag har gjort. Men jag uppskattar det främst för alla tårar den krävde. Jag minns hur modig jag var. Hur jag mer eller mindre låste in mig så jag inte kunde köpa A. Jag är nykter för att jag värderar högt det jobb jag gjort.

Av den anledningen önskar jag inte att det här blir lätt för dig. Det ska svida och göra ont. Då vet man att giftet lämnar kroppen. Att hjärnan repar sig och känslorna söker balans. Det ska vara svårt, men det är inte omöjligt!!!

Kom till vidare livet. Släng allt A. Lämna kortet hemma. Lås in dig i sovrummet och skrik från botten av ditt hjärta. Be dina nära och kära hjälpa dig. Gör vad som helst!!! Gör det!!

Att tänka, analysera och reflektera, det gör vi efteråt... som kuratorn säger, det gäller att göra

🦋❤🦋❤🦋

Profile picture for user Varafrisk

@Amarone Tack snälla du för ditt fina inlägg hos mig! Det värmde så oerhört! Nu skriver jag från min dator därför kan jag inte använda mig av emojisar som jag gärna hade använt mig av. Jag försöker tänka att man vill mig väl men jag tror att det är frustrerande att jag inte blir nykter samt att jag inte tar till mig alla råd. Men jag tänker min dag kommer! Och då tänker säkerligen många låt den dagen inte komma försent...och så är det ju...och skulle den komma försent så finns det ju ingen som skulle vara mer ångerfull än jag. Åter igen tack för ditt inlägg:)

@knickan Mycket stämmer! Men kanske är jag inte rädd...utan mer att jag tar den enkla vägen och brist på tålamod samt att jag söker..

@FinaLisa Jag har långt ifrån gett upp...min väg är kanske mer brokig....och kanske att jag började skriva här på forumet långt innan jag var redo...därför visar jag inte resultat...kan inte uppvisa dagar...men slutar inte heller skriva.

Kram:)

Profile picture for user Ase

@Varafrisk god kväll!
Jag känner igen mig i det du skriver om att ha så mycket energi och kreativitet i kroppen som inte får utlopp. Att jag egentligen är en person som vill bära färgglada kläder men i min garderob finns nästan bara svart och marinblått som att jag ständigt har sorg.
Igår var jag på vattengympa och såg en jätte färgglad baddräkt som jag tyckte var så fin och jag köpte den! Helt galet, jag har aldrig haft någon färgglad baddräkt men jag kände mig faktisk glad när jag sedan gympade i den. Ett pytte steg men alltid något.
Jag tror att du utstrålar mycket mer av den där kreativiteten än vad du tror. Jag får den känslan när jag läser hos dig iallafall.
Kram

Profile picture for user Varafrisk

@Miss Mary Poppins Man skulle ju kunna bli galen på dig men det blir jag ju inte… ändå… för jag känner din känsla…

Är inte så rädd….men vill ibland bara berätta hur det är…och att det får landa där…utan förklaringar och råd…

Förresten…längtar t helgen …föreställning m Jonas Gardell🙏🏻❤️

Kram😴

Profile picture for user Sisyfos

Med risk för att verka helt knäpp så får jag väl erkänna att jag tror att mitt smygdrickande gav mig ungefär lika mycket kickar som alkoholen i sig. Göra nåt förbjudet, nåt som inte förväntas…
Och en annan sak, jag upplever att det är mycket lättare att gå från tanke till handling nu när jag är nykter. Jag funderar inte så mycket på saken utan gör. Det är nog det skönaste med att vara nykter. Inte samma lista över önskningar och borden…
Jag tycker att du går framåt VaraFrisk, hoppas det känns så också. Du tar våra knäppa inlägg med mer ro, hoppas det känns så inuti också. Tycker det finns mer självförtroende… jag gör såhär och det är okej. Vi måste hitta vår egen väg. När din dag kommer, när du kravlat sig över tröskeln då har du gjort en massa nödvändigt jobb redan. Jag tror verkligen på dig!

Profile picture for user Charlie70

@Varafrisk känns som om det var länge sedan "vi hördes" nu. Tack för fin kommentar i min tråd. Att restriktionerna är i princip släppta nu känns som en jättestor förändring. Jag var på bio i onsdag med en kompis och efter den tog vi en drink (alkoholfri för mig) på puben bredvid. Kändes väldigt eljest och nästan lite förbjudet att sitta på en servering, lyssna på ett band och vara så nära andra människor. Och ni ska på Jonas Gardell i helgen. kul!

Kram!

Profile picture for user Varafrisk

@Charlie70 Åh vad kul att du skriver till mig💗
Ja, det känns jättekonstigt att kunna göra saker som vanligt. Imorse åkte jag buss t jobbet ( brukar inte göra det) och den var full mest av ungdomar. Det regnade så därför valde man säkert buss istället för att cykla.

Som jag säger till dig du är klok som en bok👌🏼

Kram🥰

Profile picture for user Varafrisk

@Sisyfos jag är på väg…och jag går framåt. Det är liksom bara att bestämma mig för att ta det slutgiltiga steget. Jag inser att det är bra med inlägg som ibland beskriver hur jäkla jobbiga de första dagarna, månaderna var för när beskrivningarna är att det gick så lätt kan man lätt tappa taget. För när det gäller mig då kommer det inte komma en dag då jag känner att det här gick rasande enkelt. För det kommer inte bli enkelt men jag är övertygad om att det kommer bli bra.

Ha en riktigt fin fredagskväll🧡🧡

Profile picture for user Sisyfos

Jag vet inte om det är enkelt för nån att sluta egentligen. Eller många skriver att det är lätt att sluta, det svåra är att inte börja igen. Första gången jag slutade då hade jag levt kanske i ett halvår med att försöka sluta i ensamhet. Det gick så dåligt. Och jag mådde pyton verkligen. Sen hittade min sambo min gömma och jag slutade. När jag försökte på egen hand utan att säga nåt så visste jag inte riktigt hur jag skulle förklara om jag inte drack. Sambon handlade vin åt mig ibland och det var så lockande för att det fanns. När sen han hittade min gömma var det så oerhört skönt. Han visste! Jag behövde inte dricka hemma för att inte behöva förklara varför jag inte drack. Slutade och då var det inte svårt. Eller jo, jag tog nåt återfall och smygdrack. Men på det stora hela, sakta men säkert, hade jag varit nykter en längre tid. Och det var så skönt, men sen började jag igen efter en livskris. Inte med dagligt drickande mer än i undantagsfall, men på ett väldigt osunt sätt. Och med konsekvenser. Det är kanske där du är att du har inte så mycket negativa konsekvenser av ditt drickande? Mer än för dig själv då?
Jag ville inte se de konsekvenser som mitt drickande hade och jag var sjukt duktig på att försköna hur det var. Det är därför jag ställer lite provocerande frågor till dig ibland. För att du ska tänka och förklara för dig själv.
Jag visste att det var dåligt att dricka, jag förstod att det var negativt kroppsligt, jag avskydde att jag drack… och ändå slutade jag inte. Jag vet att du inte är dum eller icke påläst, jag fattar att du fattar. Men jag vet att sista gången jag drack så ifrågasatte min syster mina argument väldigt hårt. Kanske var de då jag började få insikt på allvar. Och då hade jag ändå slutat massor av gånger. Läst här i många år, fattat att det var farligt. Stor teoretisk kunskap, även lite praktisk, men ingen insikt och jag kan väl säga att insikten fortfarande kommer gradvis. Men det första är väl att komma till insikt om hur problemet ser ut. Inte förstå, utan insikt. Kanske insikt om att jag inte kan dricka ”normalt”. Inte ska dricka mer än ytterst sparsamt (om ens det). För att jag helt enkelt mår bättre utan. Det är den jag menar med insikten… och trots att jag hade den drack jag ändå på känsla nu. Trots att jag visste. Så, jag har verkligen full förståelse för att du vet men inte gör.

Profile picture for user Tofu

@Sisyfos Jag är inne på dina tankar där med just frågor.

@Varafrisk Det som slagit mig det sista är att det är ganska enkelt att vi alla hamnar i testa detta eller testa detta läge. Man vill så väl. Sedan slog det mig. Sätter vi dig i försvarsställning snarare? Ibland känns det så. Att du håller tillbaka och snarare hamnar i försvarsställning.

Om det ligger något bakom detta måste vi ju vända på det. Du måste ta för dig mer. Eller ta för dig och ta för dig men diskussionen bör nog starta mer från din sida.

Jag tänker så här delvis baserat på det du skriver om din uppväxt. Att du inte tagit plats och undrar nu försynt. Gör du det här? Det är ju ändå dina frågor vi lyfter.

Profile picture for user Varafrisk

@Sisyfos @Tofu Tack för era inlägg!

@Tofu...precis så är det! Jag hamnar i försvarsställning...och jag håller tillbaka. Fast...jag tänker ju i och för sig att det är mitt ansvar att inte hamna där, att vara mer tydlig....men jo, det är väl lite som du beskriver. Jag skrev i något tidigare inlägg att jag kan känna att jag inte får känna vad jag känner eftersom jag fortfarande dricker. Det är som om att alla känslor är kopplade till alkoholen men så behöver det ju inte vara. Men har man en alkoholmarinerad hjärna då kan det ju vara så att alla känslor förstärks både positivt och negativt fast kanske mest negativt.

Jag förstår att man vill ge råd. Tänker även att det är frustrerande för många att jag fortfarande dricker...att liksom inga råd hjälper. Jag läser och begrundar allt vad som skrivs men tar inte alltid till mig alla råd. Ni vet ibland vill man bara berätta och att någon lyssnar...somliga avbryter och vill ge råd direkt...medan somliga låter en berätta klart...för man vill egentligen bara berätta...För mig är forumet en ventil där jag kan skriva om hur jag känner men jag håller nog tillbaka för jag känner ibland att jag kan inte bara skriva....för då kan det komma massa uppmaningar...och så kan inte jag ta till mig dem uppmaningarna...och det känns då som om det blir så fel. Ibland får jag känslan att jag måste skriva så klokt, så duktigt för att inte bli misstolkad. Det är ju därför som jag många gånger har tänkt att sluta skriva men fortsätter för jag tycker om att skriva, för jag är för nyfiken, för att det har blivit en vana.

Så...jag förskönar inte alkoholen...jag romantiserar den på dagar som fredagar, lördagar, när solen skiner, när det är ruskigt väder ute osv Men ett glas vin eller två eller tre en regnig tisdag kl 18 är inget romantiskt med det...då är det en vana..ett beroende...det är det visserligen alla dagar...och det är nog lika geggigt de flesta dagar. För när jag vaknar några timmar före mobilen ringer och har svårt att somna om...ångesten är stark men framförallt ledsen för att jag inte lyckades inte heller den här gången...eller den konstanta tröttheten...den lite glåmiga huden...svullna magen...det är inget kul liv!

Profile picture for user Tofu

@Varafrisk Bra, då vet jag. Det blir lite av en läroresa. Kan ibland känna att jag är ivrig. Då snackar jag massor. Sedan umgås jag väldigt gärna med din typ. Jag måste bli bättre på att hantera dem. Du vet när det där händer. Försvarsställning och dra sig tillbaka. Det är verkligen inte varje dag men när jag blir ivrig/väldigt engagerad.

Kan du och jag ha en överenskommelse? Kan du säga till mig när jag blir för mycket så och hjälpa mig göra annorlunda? Jag tror dessvärre jag inte alltid ser det själv... Vet inte heller riktigt hur jag borde skriva istället. Så ärligt. Jag är tacksam om du lyfter det i så fall 🤗

Profile picture for user Varafrisk

@Tofu jag måste säga att jag har inte upplevt dig bara för mycket på. Jag tänker att det handlar mycket om mig själv, att inte gå in i försvarsställning…utan mer skaka av sig. Jag har ju gått i terapi under många år då vi pratat om uppväxt, inte ta plats, sorg, försvar, ”vem är jag ?”. Mönstren ligger djupt förankrade inom mig.

Som jag skrivit massvis av gånger så tänker jag att vi alla här på forumet vill varandra väl. Men vänliga ord som tänk på din lever, tänk på din mage, tänk på din hälsa gör inte så mycket nytta för jag tänker ju hela tiden på detta…så jag vet.

Har varit och simmat och ska nu göra mig fin för att åka och titta på Jonas Gardell i Fucking Queen Solo. Ska bli SÅ kul 😀

Men innan jag slutar skriva så brukar min terapeut säga t mig…” Varafrisk (fast hon säger ju mitt namn) , jag tänker att du skulle åka till Rom eller kanske åka någonstans och lägga dig under en palm”. Och jag skrattar…jag som aldrig har åkt ensam t Stockholm 😀

Kram🧡

Profile picture for user FinaLisa

@Varafrisk 💗
Önskar dig en fin kväll med Gardell❣️
Visst är det skönt att kunna komma ut igen. Men man får ändå vara försiktig tänker jag.
Själv har jag två olika föreställningar bokade, en om ett par veckor och en julkonsert. Så härligt att se fram emot!
Kram 🧡

Profile picture for user Varafrisk

@knickan @FinaLisa Tsck jag hade en fantastisk eftermiddag med Jonas Gardell, min man och alla andra i Konserthuset👌🏼❤️🌈

Funderar igen på det vidare livet🤔 i beskrivningen kan man läsa ett liv utan droger..här kan även andra diskussionsämnen förekomma ….ja något liknande står det i alla fall. Eller ska jag skriva under vara alkoholfri? Om jag byter grupp då blir det nog till det vidare livet för det är nog dax att ta nästa steg nu. Skulle vara fantastiskt om det vidare livet kunde fungera som antabus för mig💪🏻

Hör att dottern fixar frukost i köket🫖🥚🍞

Önskar er en fin söndag🧡