När kommer dag nr två??

Profile picture for user Varafrisk

Det är något m inställningarna i mitt konto?När ngn har skrivit i min tråd så får jag inga indikationer på det och när jag läser i någons tråd försvinner inte ordet ”uppdaterad”. Något som vet hur man kan fixa t det? annars får jag fråga admin.

Ang handla så har jag alltid veckohandlat ofta på torsdagar men nu ofta på lördagar ibland på söndagar. Trots att frysen har varit full m mat så har jag först åkt t systemet och därefter handlat ngt gott t kvällen. Tänker att veckohandla är bra för mig (blir även billigare) men att planera en dag i taget samt att se till att inte glömma av mellanmålen. Tänker att hunger även kan trigga suget efter alkohol. Så det finns en planering för morgondagen inom mig.

???

Profile picture for user Varafrisk

Att trivas i mitt egna sällskap...

Du skrev om det i din tråd Andrahalvlek. Det är något som jag övar mig på. Jo, jag vet jag har min man men att känna att jag behöver inte skriva på Facebook, Insta, sms, här i forumet för att få bekräftelse utan att min egna sällskap duger.

Under min terapi så har jag mer vågat lyfta upp det t ytan rädslan att bli ensam. Tänkte inte så mycket på det förrän min man blev sjuk i matstrupscancer men efter det. Blev så rädd att förlora honom. Under terapin blev det så tydligt att jag inte hade klippt navelsträngen t mina föräldrar förrän de dog när jag var nästan 50 år. Även om min relation till min syster verkligen var dubbel så var hon som en extramamma vilket även det blev så tydligt när hon dog. Nätverket har minskat oerhört, de få nära vännerna också...delvis beroende att de har mycket annat som tar tid i deras liv, ngn pga att jag har skrivit tråkiga sms och att man utvecklas och ser att man inte har ngt gemensamt. Jag kan se att mycket beror även på en låg självkänsla som har ställt till det. Jag har inte sagt hur jag känner, vill el kan. Ibland har jag hamnat i jämförelsediket som bara skapar avundsjuka och är endast t skada.

Så samtidigt som jag är en mycket social person försöker jag att trivas bättre i mitt egna sällskap ( vilket inte är detsamma som att vara ensam hemma en kväll..det handlar inte om den ensamheten ). Och där har ju alkoholen varit en kompis som dämpar känslan. Alkohol är ju helt fantastisk på att dämpa obehagliga känslor..men jag jobbar på att ändra detta ...att stå ut i mina känslor ...för innerst inne så vet jag att jag äger styrkan....det är bara det att den ligger djupt inbäddad.

???

Profile picture for user Varafrisk

Att trivas i mitt egna sällskap...

Du skrev om det i din tråd Andrahalvlek. Det är något som jag övar mig på. Jo, jag vet jag har min man men att känna att jag behöver inte skriva på Facebook, Insta, sms, här i forumet för att få bekräftelse utan att min egna sällskap duger.

Under min terapi så har jag mer vågat lyfta upp det t ytan rädslan att bli ensam. Tänkte inte så mycket på det förrän min man blev sjuk i matstrupscancer men efter det. Blev så rädd att förlora honom. Under terapin blev det så tydligt att jag inte hade klippt navelsträngen t mina föräldrar förrän de dog när jag var nästan 50 år. Även om min relation till min syster verkligen var dubbel så var hon som en extramamma vilket även det blev så tydligt när hon dog. Nätverket har minskat oerhört, de få nära vännerna också...delvis beroende att de har mycket annat som tar tid i deras liv, ngn pga att jag har skrivit tråkiga sms och att man utvecklas och ser att man inte har ngt gemensamt. Jag kan se att mycket beror även på en låg självkänsla som har ställt till det. Jag har inte sagt hur jag känner, vill el kan. Ibland har jag hamnat i jämförelsediket som bara skapar avundsjuka och är endast t skada.

Så samtidigt som jag är en mycket social person försöker jag att trivas bättre i mitt egna sällskap ( vilket inte är detsamma som att vara ensam hemma en kväll..det handlar inte om den ensamheten ). Och där har ju alkoholen varit en kompis som dämpar känslan. Alkohol är ju helt fantastisk på att dämpa obehagliga känslor..men jag jobbar på att ändra detta ...att stå ut i mina känslor ...för innerst inne så vet jag att jag äger styrkan....det är bara det att den ligger djupt inbäddad.

???

Profile picture for user AmandaL

Massa kramar fina du! Men jag tror att det är bra att skriva här och få känna stöd och att man inte är ensam, jag tycker inte det är något fel i det, att söka sig till andra jämlikar, man kan ju ändå gilla sitt eget sällskap även om man har en grupp här som man pratar med. Jag vill inte att du ska sluta skriva här till oss iaf även om du jobbar på att trivas i ditt egna sällskap vilket är super viktigt. Jag har precis som du beskriver haft svåra separations svårigheter vilket har lett till att jag är ensam singel. Och det är inte jätte lätt alla gånger och säkert också en del till att jag börjat dricka mer alkohol än vad andra gör. För som du säger. När jag känner mig ensam, olycklig, misslyckad eller nått annat så hjälper en flaska vin, iaf för stunden. Alkohol är så svårt.. ibland saknar jag det verkligen, att hälla upp ett stort glas och få känna att jag mår bra i soffan i tv tittandet. Men det är inte den ena gången, vinet i soffan som är boven hos mig. Den ena kvällen gör bara att jag kan dricka imorgon, i över morgon, dagen efter det etc.. inte förrän jag sa stopp nej inget mer har jag lyckats vara nykter. Kul? Ibland.. saknar vin!? Ja ibland.. svårt som in i! Jag hejar på dig iaf. Vi klarar någon nykter dag till tillsammans ???

Profile picture for user Varafrisk

Heja oss AmandaL ????

Nej det är bra att skriva här men för mig är det så betydelsefullt att någon kommenterar vad jag skrivit. Fick tänka efter lite...skriver jag här för att få bekräftelse el skriver jag här för att bli nykter...kanske en kombination fast...det viktigaste tänker jag...att jag kan skriva här om mitt alkoholmissbruk utan att skämmas...om jag vill så kan jag skriva om jobbiga upplevelser kring alkohol utan att behöva känna att någon dömer mig.

Jag har ju bara nosat på det här med att vara nykter några dagar så därför saknar jag vin, öl och bubbel. Men det blir aldrig ett glas det blir alltid fler...

Regnet öser ner...min dotter fick en tidskrift om tatueringar av mig...så jag fick massage och ansiktsbehandling av henne....och nu ska vi se på deckare på TV4play❤️Jag gläds så otroligt åt de här stunderna. För hon har mått dåligt
, vi har haft det tufft och hon har fullkomligt avskytt mig. Dragit iväg ..varit borta i tre dygn, en vecka, 12 dagar... å jag har varit SÅ rädd att något skulle hända henne...då drack jag också alkohol...men nu är hon här..bor inte hemma men är ganska ensam så hon är ganska ofta hemma...och hon är en sådan couch för mig för hon vill att jag ska må bra..så mysstunderna ihop är guld värda??

Vi kämpar på AmandaL ??

Kram?

Profile picture for user AmandaL

Heja heja! Stolt över dig idag! Och jag tycker inte det gör nånting om du skriver här för att få kommenterar så länge det hjälper dig, det gör jag också. När jag har känt att nej nu orkar jag inte mer, då går jag in och skriver och berättar om det, sen uppdaterar jag sidan helt tills någon har kommenterat ??‍♀️? jag är absolut hooked på kommentarerna, men varenda en jag får hjälper mig, lugnar mig och har hjälpt mig till att hålla mig nykter, så oavsett din anledningen att skriva till oss, mår du bra av det, fortsätt med det! Jag tycker iaf om alla mina nya kompisar här, dom som kan vägleda mig, dom jag ibland kan få vägleda och dom som jag bara helt enkelt skriver med och bollar känslan av att försöka avstå alkoholen tillsammans med. Min kompis varafrisk, jag vill fortsätta få dina kommentarer och jag ska fortsätta kommentera på dig, om du vill ??❣️?

Profile picture for user Varafrisk

Godmorgon Måndag!

Regnet öser ner utanför fönstret. Har nog regnat hela natten. Skönt!
Känns friskt! Frukosten är avklarad. Jag är oerhört trött. Somnade sent. Vaknade inatt av mardröm. Väckarklockan ställd pga av jobb. Känner mig ändå hoppfull. Den här veckan är första veckan då kollegor har börjat gå på semester. Vad jag ska äta under dagen är planerat. Bilen SKA köras direkt hem efter jobbet INTE genom stan. Om det regnar när jag kommer hem blir det kanske inte en cykeltur utan en promenad. Och därefter ska jag laga en kycklinggryta. Då har klockan passerat 18 och jag kan slappna av.

Jag SKA vara nykter idag????

Heja oss AmandaL och alla andra??

Kram?

Profile picture for user Torn

Hoppfull.. jag skulle rent av kalla det för att du är beslutsam!?

Kram

Profile picture for user Varafrisk

Planering hjälper inte...beslutsamhet hjälper inte...vad är det som händer egentligen??

Jag vet...jag har inte bestämt mig till hundra procent att vilja sluta dricka alkohol....men jag har bestämt mig för att jag behöver en förändring...och jag vet att det är skittufft att få till det ...och att förändringen på sikt kommer ge mig massa positiva känslor...men?!?!?

Vad är det som händer med mig på jobbet? Jag tänker att det handlar inte om jobbet i sig..för jag kan ha bra jobbdagar och mindre bra jobbdagar men ändå åka till systemet efteråt...fast en mindre bra dag på jobbet ..är en större riskfaktor än en bra dag...till att åka till systemet. Ibland undrar jag om jag är understimulerad?? Får för dåligt med påfyllning?? Tänker på dig Torn som har ditt fiske...som fyller på i ditt liv. Motion och natur fyller på i mitt liv...men det är ju liksom ingen AHA-upplevelse...jag behöver något mer. Å när jag känner mig uttråkad, understimulerad...ja då stimulerar alkoholen mig ....men endast för en halvtimme eller så....
Ärligt talat så tror jag nu att jag har riktigt skittråkigt...innan Coronan kom hade jag också tråkigt ....fast ändå så mycket roligare ...för då gick jag på konsert och på bio...osv...

Jag vet ...jag har ett berorende...ett missbruk...men är jag uttråkad??

Jag hade inte tänkt att skriva först..för jag lät ju så himla beslutsam..duktig..osv...men så tänkte jag...jag ska skriva i forumet...kanske blir jag peppad till att få en bättre dag imorgon.

Är väldigt besviken, ledsen...men har inte gett upp!!

Profile picture for user Andrahalvlek

Det är bra att du skriver, väldigt många känner nog igen sig. Viljan är enorm, men det hjälper inte ?

Jag tror att det handlar mycket om vanor. Att man är så van att dricka i vissa situationer och för att dämpa eller förhöja vissa känslor. Och det krävs tid för att ändra vanor.

Jag har haft en SKITDAG. Men jag har inte blivit sugen på vin, vilket är lite konstigt nästan. Men efter 19 nyktra veckor har jag nog omprogrammerat skallen hyfsat.

Vanliga triggers är ju hunger, ilska, ledsenhet, trötthet. Vara uttråkad kan nog absolut vara en trigger också.

Hur kan du föda den känslan på annat sätt? Kan du bli stimulerad på något annat sätt? Ljudbok i bilen? Musik? Ringa en kompis?

Du gör så gott du kan, men jag blir väldigt ledsen för din skull eftersom din självkänsla påverkas negativt när du misslyckas.

Framgång föder framgång, och det behöver du nu. Du behöver känna dig stolt och glad och nöjd när du lyckats med det du har tänkt dig.

Kram ?

Profile picture for user Torn

Tråkigt att det inte funkade. Jag har faktiskt slut på idéer nu. Att börja fiska kan jag rekommendera. Det har hjälp mig jättemycket. Spänning, lugn, glädje, motion mm. Att få napp ger en kick som slår alkohol med hästlängder.

Hoppas du lyckas bli nykter någon gång, det hade du varit värd.

Kram

Profile picture for user Varafrisk

Förändra sitt drickande....

Jag har valt att skriva under denna rubrik...jag valde inte att skriva under rubriken ” Dricker jag för mycket” el ” Det vidare livet”. Jag vet att jag dricker för mycket och jag vet att jag inte befinner mig i det vidare livet.

Jag har endast läst i ett fåtal trådar i ” Förändra sitt drickande” och där flera är väldigt tydliga i sin nykterhet. I min värld så tänker jag att man har gjort en lång resa innan man började skriva i detta forum...ungefär som man har bestämt sig innan man började skriva här. Å jag tänker att jag under denna rubrik kan få vackla fram och tillbaka för att så småningom hamna under rubriken Det vidare livet.

Torn...jag tror det var igår som du skrev i min tråd att jag borde kunna fixa vara nykter. Och idag skriver du att du faktiskt har slut på idéer nu...och att du hoppas på att jag blir nykter en dag...att jag hade varit värd det. Det känns som om du inte tror att jag ska fixa det...blev lite ledsen över det...men oavsett vad så tänker jag att vägen mot nykterhet är SÅ lång.

Tack Andrahalvlek för ditt inlägg?

???

Profile picture for user Charlie70

Du skulle verkligen behöva framgång nu Varafrisk. Självklart ska du finnas här även om du inte lyckas med det du föresatt dig. Det tar tid, precis som du själv säger! Jag tänkte redan i 20-årsåldern på att jag hade ett problematiskt drickande. Till det alkoholism i släkten. Hade jag varit klok då hade jag slutat bums - eller aldrig börjat dricka. Nu, 30 år senare har jag lyckats vara nykter i 6 månader. Det är en startsträcka som vida överstiger din skulle jag tro! Häng i och håll ut!

Kram!

Profile picture for user Varafrisk

Häromdagen så fick jag känslan här på forumet av att jag skulle inte klara av det här med att bli nykter...
Tänkte då att jag ska minsann inte skriva här igen förrän jag har klarat minst fem dagar! Tänkte...att jag ska visa att jag kan!!

Men...om jag inte kan skriva här...vem ska jag då prata med?

Det är skittufft just nu...är så oerhört understimulerad. Har ju berättat för er här på forumet att jag är övertalig på jobbet. Vid den här tiden på jobbet så kan det vara väldigt lugnt...för patienter har sommarlov...föräldrar har semester..då har man inte lust att besöka habiliteringen. Och om man då är övertalig och endast har ansvar för fem patienter ...då är det väldigt lugnt på jobbet. Och...det är på jobbet som jag tankar energi...social stimulans...och jag blir inte påfylld. Privat är mitt/vårt nätverk är i princip obefintligt...och i synnerhet i dessa tider..jag är väldigt social men blir inte påfylld. Innan Corona så försökte jag fylla på med målarkurs, gruppträning inomhus med Friskis, konserter men nu blir det svårt?

Så min tanke är motion ...cykla...promenad....som fyller på med endorfiner ..som kan ge mig positiva tankar...men jag är inte där och idag känner jag mig SÅ ledsen och SÅ ensam ?

Profile picture for user Andrahalvlek

Fysisk aktivitet är perfekt för att få igång livsandarna. Cykla är en lagom aktivitet, då hinner man se så mycket också.

Ibland cyklar jag runt i villaområden och spanar på hus och trädgårdar. Oerhört inspirerande. Man kan njuta av andras trädgårdar också har jag märkt, i brist på en egen.

Har ni Hitta Ut i er kommun? Det kan jag verkligen rekommendera. På sajten hittaut.nu finns alla kommuner listade.

Det är ett perfekt sätt att lära känna sitt närområde. Till fots eller på cykel.

Hur du än mår och känner så är inte alkohol lösningen på det. Tvärtom. Och det vet du.

Kram ?

Profile picture for user Se klart

Instämmer med Ah. Ut och gå, spring, cykla. But fokus från vad du INTE har på jobbet till vad du KAN se till att ha utanför jobbet. Det bestämmer ju bara du.
Många har det ensamt nu, och har svårt att få tiden att gå med allt vad distanseringen innebär. Vi är många som kämpar med allt från att inte ha sett våra föräldrar på lång tid, till att försöka skapa rutiner för motion när man inte vågar gå på sats eller liknande.
Jag har hållit på i månader med att komma igång och springa. Ännu har det inte hänt. Om jag är en sån som joggar? Apselut!
Kram och heja.

Profile picture for user Andrahalvlek

Här kommer ett löpartips som kanske kan passa er båda. Jag tänker själv praktisera det på semestern faktiskt.

Det finns ett koncept som heter Runstreak, som innebär att man springer varje dag men väldigt kort sträcka. I början går man mest, men springer så många steg man orkar. Mellan lyktstolpar tex.

Man kan välja om man vill springa 1,6 km eller i 20 min. Tempo är oväsentligt, det går automatiskt fortare med tiden. Slitaget blir inte så stort på fötter och ben, och man utökar naturligt påfrestningen i den takt som kroppen utvecklas.

Poängen är att 20 min är hanterbart varje dag. Man ställer larmet på mobilen bara och börjar gå/springa var som helst typ. Eftersom man gör det varje dag kan man få in det som en daglig rutin som efter ett tag betyder jättemycket.

Det är dessutom ett ”projekt” att ta tag i - det gillar vi alkisar. På fejjan och instagram finns en massa människor som utövar #runstreak att inspireras av.

Riktiga runstreakare har samlat på sig flera hundra dagar i sträck. Någon jag läste om var på båtsemester och sprang runt, runt på en kobbe för att inte bryta sin runstreak. En annan sprang i sjukhuskorridorer när en anhörig var inlagd på sjukhus.

En del ställer klockan på 4.00 för att springa eftersom de inte hinner någon annan tid just den dagen, en del springer kl 23.45, och en del passar på kl 00.15 innan läggdags för att morgondagen är hårt schemalagd.

Just den hängivenheten säger en del om hur beroendeframkallande det kan bli för både kropp och hjärna. Precis som med nykterheten krävs det dock rätt mycket pannben inledningsvis.

Kram ?

Profile picture for user Ensam1984

Har läst din tråd och förstår att du har det superkämpigt nu. Du kommer fixa det, men det kan ju vara så att du faktiskt inte är redo för ett helnyktert liv ännu, alltså du vill säkerligen det men just nu innehar du inte kapaciteten att fixa det. Har du funderat på att trappa ner? Att tillåta dig att köpa hem en mindre andel A, att dricka vin med lägre alkoholhalt.. att köpa små flaskor?

Såklart så förespråkar jag inte att någon som säger att de har bekymmer med A ska fortsätta men om man inte kan sluta, och man inte vill ta hjälp av vården med medicin eller dylikt... så kanske det kan vara en kompromiss.

Jag vet inte.

Motion är ju definitivt bästa medicinen, utifrån mina erfarenheter. Jag har min fitbit som gör att det blir lite extra roligt då man kan fokusera på statistik som jag tycker är löjligt kul, att kunna se sina framsteg är ju också superbra.

Viktigast: En dag i taget, lova dig bara en dag i taget. Och fira varje dag du fixar det. Klanka inte ner de dagarna det inte går.

Kram!

Profile picture for user Nicka

Hej,
Jag har läst lite i din tråd nu och jag känner verkligen hur du kämpar! Du skrev häromdagen att "planering inte hjälper, beslutsamhet inte hjälper.... "så vad hjälper? När jag läste det så tänkte jag på medicinering. Du har inte funderat på det? Jag tänker att det kanske kan hjälpa dig att lyfta dig ur den onda cirkeln och få självförtroendet att tro att du fixar att låta bli A? Annars tror jag också att motion och endorfiner är bra, men att
det kan vara bra att tänka på hela spektrat av hjälp som finns. Jag tror absolut att du kommer bli nykter, men du måste bara hitta vägen som fungerar för just dig. Kram!

Profile picture for user Varafrisk

Tack Se klart, Andrahalvlek, Ensam1984 och Nicka för era inlägg? Kul med några nya vänner här på forumet?

Min läkare som nu är föräldraledig vet om mitt missbruk. Läkaren som jag träffade i april vet om det. Jag har bett om antabus under flera år men pga förhöjda levervärden vill man inte skriva ut det t mig. I den stad där jag bor får man hämta medicinen på Rådgivningscentrum vilket inte blir så bra för mig då jag känner många som jobbar där så även i andra kommuner. Och mitt arbete som kurator på habiliteringen och även tidigare arbeten gör att jag känner många inom socialtjänsten. Även om dessa personer har tystnadsplikt så skulle det kännas väldigt knepigt att stöta på människor i min privata roll och därefter i min professionella roll... kanske skulle jag inte bli så trovärdig. Och oavsett så får jag ingen medicin i nuläget.

När jag dricker alkohol köper jag små burkar och små flaskor...alltid ett begränsat antal eftersom jag ska jobba dagen efter och ev köra bil. Vi har ju alkolås på jobbet vilket är bra!

Jag behöver sluta dricka för min hälsa!

Jag tänker att vanan att köpa alkohol är ett stort problem för mig. Vanan att bara åka t systemet efter jobbet, vanan att dämpa jobbiga känslor m alkohol...vanan att dricka alkohol på fredag och lördag.
Jag behöver därför få in ngt annat i mitt liv..och då tänker jag...motion! Motion har alltid tidigare varit en del av mitt liv...lyckas få in det lite då och då men jag behöver kontinuiteten. Känner igen det där som du berättade om Andrahalvlek??

Jag håller på m ICA-klassikern men legat av mig lite grann...men nu behöver jag cykla åtta mil före 1/7. För då börjar Vansbrosimningen då har jag två månader på mig att simma tre km.

Tog ledig dag imorgon så då ska jag försöka få t en cykeltur ??

Kram☀️?

Profile picture for user VaknaVacker

Så kämpigt. Skickar styrka till dig. Du kommer fixa det. Jepp det tror jag?
Vad det gällde mig själv så var jag i samma sits som du så nog finns det mycket som inte finns med i mina trådar här på ah... Behövde sluta dricka i många år men kunde inte. Försökte dricka mindre i många omgångar men det var så jobbigt då det var berusningen jag ville ha.
När jag kände att jag var på väg in i min personliga botten slutade jag dricka. Jag var liksom mogen för det. Helt slut fysiskt och psykiskt, det handlade om liv eller död. Har ju varit svårt sjuk och klarade mig genom det, kände att jag vill finnas kvar för min familj.

Hade nog rätt bra insikt i vissa saker runt alkoholberoende redan från start. Sedan har jag haft mycket frågor om återfall, hur hjärnan påverkas av alkohol. Insikten om vilket gift det är, en smutsig drog har hjälpt mig i nykterheten.

Det går att sluta. Och sedan gäller det att med glädje se till att inte börja dricka igen.
Kram?????

Profile picture for user Varafrisk

Hej!

Hade tänkt ta en ledig dag på måndag men en kollega tipsade mig om att ta idag istället eftersom det skulle vara fint väder. Så jag tog en semesterdag idag istället!
Å det har varit en toppendag??Först en promenad m Bella vår hund, därefter kaffe, macka och ägg och sen en 25 km lång cykeltur i värmen? Hem och fixade matsäck och ner t Vänerns strand. Låg där i ca fyra timmar. 22 grader i vattnet. När jag låg där kom min son m sambo...visste inte det. Jag tänkte ” varför kommer de där personerna så nära”. De stannade en kort stund till slut kom min man en liten stund.
Nu grillar vi...det blev inte alkoholfritt ikväll ...men...

När jag var ute på promenad m vår hund ringde psykologen fr Internetbehandlingen å vi pratade dels om att det har krånglat tekniskt m programmet och ingen kan hjälpa mig med detta?dels om medicinering. Jag tänker att jag hade behövt bo i en stor stad pga att jag vill vara anonym. Dessutom tänker jag att systemet är rigit..man tänker inte vad som passar för individen utan individen behöver passa in i systemet?

Torn..nyfiken på var du lämnade son m kompis ang Vänern? Du behöver inte berätta eftersom man är anonym.

Tre arbetsdagar kvar å jag längtar SÅ till att vara ledig?☀️till semestern??☀️??

Profile picture for user Torn

Det låter som en härlig dag Varafrisk! Bra med cyklingen också. Jag släppte av sonen i närheten av Hjortens udde på västra sidan av Vänern, det har tydligen gått bra, jag har fått bilder på fiskar sms:ande till mig.? När jag skrev mitt inlägg om "slut på idéer" så hade jag en liten baktanke på att du kanske skulle få lite extra "jävlar anamma" och visa den där "elaka" Torn att du kunde klara mer än tre dagar på egen hand, och det var ju på väg att funka såg jag.? Det var alltså inget illa ment med det inlägget. Och så har du ju fått en massa nya vänner på köpet också nu, med ny friska idéer, det fanns också med i min baktanke.
Så lätt ger jag inte upp, jag tror fortfarande du kan bli nykter, men det är lurigt när det gäller dig, det är nog som
jag har skrivit om förr att du inte är riktigt redo ännu, utan får vara nöjd med så många nyktra dagar som möjligt. Och dom behöver ju inte vara på raken.Forumet heter ju förändra ditt drickande och det är ju det du håller på med. Jag har tänkt på en sak som säkert skulle funkat väldigt bra om du verkligen ville sluta helt, och det hade varit att kontakta din arbetsgivare och lägga korten på bordet, men så illa mår du inte så att det skulle komma på tal .Det förstår jag mycket väl att du inte vill göra.

Ha en bra helg!

kram

Profile picture for user Varafrisk

Kommer skriva mer Torn som svar på ditt inlägg??men jag är SÅ tacksam över att du svarade! Tänker inte att du är elak men provocerande ??

Försöker fundera var du har varit idag ?

Alltså...jag hade ju önskat att ni alla fanns här...i ett fysiskt forum??

❤️❤️

Profile picture for user Varafrisk

Go kväll?

Idag har jag spenderat flera timmar på stranden tillsammans m min man. Det var helt ljuvligt i vattnet. Min man sa att någon hade mätt vattentemperaturen t 26,5 grader. Härligt för en badkruka som mig!

När jag låg där på stranden så lyssnade jag på Björn Natthiko Lindeblads sommarprogram som sändes för några dagar sedan. Är det någon som lyssnade? För två år sedan fick han diagnosen ALS...läkaren sa att han hade ett till fem år kvar att leva. Han beskrev hur olika förmågor försvann som tex att borsta tänderna fast han hade el-tandborste, att inte kunna knyta skorna...att allt som oftast be andra om hjälp...och hur han beskrev att han ville ha sin livskamrat vid sin sida när han dör. Tårarna rann på mina kinder när jag lyssnade...Då tänkte jag..”Mitt förnamn ..vad gör du med ditt liv?? Du har ett val..en möjlighet att göra något åt din situation”. Jag tänker att det är väl det som skrämmer mig mest att en dag få en sjukdom som jag kan ha bidragit själv till eller kanske inte...men vill jag då verkligen leva så här?? Min syster dog när hon var 58 år och åtta månader i äggstockscancer. Jag har opererat bort mina äggstockar eftersom jag har förhöjd risk att drabbas av äggstockscancer och bröstcancer. Är inte mentalt där att jag vill operera bort brösten. Eftersom det är ett större ingrepp och kan påverka mig mer fysiskt efteråt. Jag fyller 58 år i december. Jag tänker inte att livet kommer att bli tråkigt utan alkohol. Jag tänker att livet utan alkohol ( och då tänker jag att jag befinner mig mer där ni befinner er mina vänner när inte varje dag är ett jäkla kämpande) det är då jag kommer känna mig mer utvilad, känna mig mer närvarande, göra bättre val, minnas saker och ting bättre, inte behöva känna samma oro...stress... jag längtar dit!!! Och som det ser ut nu så kommer det inte vara antabus som får till fler nyktra dagar eftersom den medicinen inte är bra mot redan förhöjda levervärden. Jag brukar inte förhäva mig ..inte tro mig om att vara så himla duktigtmen i det teoretiska kan jag väldigt mycket...vad som återstår är grovjobbet ...det praktiska...jag kommer inte undan. För det är där jag befinner mig nu...dvs allt som du har predikat om Andrahalvlek...fakta fakta, läsa läsa...se YouTube klipp... och om jag SKA få till det så får jag börja med att prioritera mig själv och dessutom vara nykter!!!!

Torn...jag är inte där än att jag kan be min arbetsgivare om hjälp eller gå t rådgivningscentrum i min stad...då måste jag helt enkelt klara att bli nykter på egen hand.

Jag vet även vad Hjortens udde ligger..googlade ?? Restaurangen vid Läckö slott heter Hvita hjorten. Även om det inte är i närheten kanske det ändå finns ett samband.

Ha en skön kväll alla❤️

Profile picture for user Andrahalvlek

Vi peppar, stöttar och inspirerar allt vad vi orkar - men du måste göra grovjobbet!

Varje dag måste du verkligen bestämma dig - idag ska jag inte dricka! Varje gång alkoholdjävulen börjar viska i ditt öra måste du ryta ifrån ”Nej, jag ska inte dricka! Stick och göm dig”.

Läs, lyssna, youtube - fakta, fakta, fakta och sen repetera, repetera, repetera. Som värsta plugghästen!

Ge dig själv den fina gåvan ❤️

Kram ?

Profile picture for user Andrahalvlek

Hittade på youtube ikväll ett klipp på svenska som heter ”Steg 1 Anonyma Alkoholister”.

Den som pratar, och vars hand man ser, kallar sig ”Beroende Pedagogen”, men jag antar att det ska vara ihopskrivet. Hoppas verkligen det ?

Urusel presentation rent grafiskt, men mycket intressant budskap.

Kram ?

Profile picture for user Varafrisk

Tack Andrahalvlek för tipsen!

Idag blir en nykter dag??

Har skrivit t min behandlare på internetbehandlingen. Det är mycket tekniskt strul som gör att jag tappar lite lusten t programmet dock inte lust/motivation t att bli nykter.
Hur som helst...när jag skrev och fyllde i vad jag druckit under veckan kom tankarna att jag behöver ändra fokus. Här på forumet räknar vi ju som oftast nyktra dagar i rad vilket jag tänker är jättebra. Jag har ju inte lyckats så bra där ännu men ska dock måste jag få känslan av att jag lyckas. När jag tittar i loggen senaste månaden så ser jag att jag har fler nyktra dagar än tidigare under månaden vilket är ett framsteg. Så jag får nog vänja mig vid tanken att räkna nyktra dagar än nyktra dagar i rad iaf just nu (fast i mitt undermedvetna finns tankarna om dagarna i rad).
Något annat som har landat lite mer i mig är att det räcker inte bara med att inte åka t Systembolaget utan det krävs mer aktivt arbete med tankarna. Nu det är sommar och snart semester så finns det så många triggers....

När jag tänker på det där med att räkna nyktra dagar istället för nyktra dagar i rad...så tänker jag på när man försöker gå ner i vikt ..första dagen som man har bestämt sig och om man då inte lyckas att det är så lätt att låta följande dagar också bli misslyckade...att det inte behöver gå en vecka tills nästa måndag utan en ny dag en ny möjlighet.

Så idag är en ny dag??

Profile picture for user Charlie70

Varafrisk, du funderar mycket över vad som är DIN bästa strategi. Det är bra! Tycker som du att nyktra dagar är mycket väl värda att räkna. Kör på det!
Kram!

Profile picture for user Varafrisk

Ja, Charlie70...jag funderar väldigt mycket på strategier...vad är det som gör att jag dricker osv osv...om man säger som så...jag funderar väldigt mycket över mitt beteende...reflekterar...analyserar...blir jag knäpp...kanske..kanske inte...hur som helst tre arbetsdagar kvar t semester vilket är SÅ himla skönt??

Idag jobbar jag halv dag. Ska på massage/hälsocouchning??Senare i em avslutar jag ca tre års terapitid med min terapeut. Ska ha bilderna framför mig som jag målat/tecknat. Inte många men några stycken. Kommer inte längre nu. Jag har styrkan och jag kan...gäller bara att inte tappa de tankarna. Inte fastna i ältande. Inte i avundsjuka. Inte göra mig liten. Utan att jag har allt inom mig????
Ska även cykla. Har legat av mig lite grann. Och imorgon är sista dagen att genomföra ICA-klassikerns Vätternrunda..jag har tre mil kvar att cykla.

Nej nu måste jag torka håret, fixa t mig lite och därefter t jobbet.

En ny måndag en ny möjlighet...tankarna har redan börjat brottas...jag vill vinna??

Kram ???

Profile picture for user AmandaL

Hej varafrisk! Ville bara se hur du haft haft det idag? Hoppas det gick bra för dig på din avslutningsträff hos terapeuten ?? Njut av din efterlängtade semester om några dagar, hoppas att du mår bra och känner dig precis som ditt nick ?

Profile picture for user Varafrisk

Idag är det den 30/6....å imorgon en ny månad fylld av nya dagar??

Och idag har jag en arbetsdag kvar innan jag går på ledighet ...

Idag under em pratade jag med en kuratorskollega som arbetar med vuxna patienter inom habiliteringen. Hon berättade för mig att hennes syster drabbades av Covid-19, låg inlagd...hade högt blodtryck.. fick en pacemaker inopererad..och har inte återhämtat sig. Och jag tänkte...vad fan håller du på med A-M som har högt blodtryck och överviktig??

Så jag har en plan inför min ledighet ..som jag hoppas ska hålla??

Ser fram emot semester, nyktra dagar, motion.. å trivas m livet..m mitt liv??❤️

Profile picture for user Torn

Låter bra att du tänker på din hälsa Varafrisk. Det är ju trots allt det viktigaste, att man mår bra och är frisk. När det gäller forumet så gör du ju vad du själv tycker känns bäst. Men du behöver ju inte bestämma dig för att inte skriva här.
Tveka inte att skriva här i med eller motgång, vi finns här oavsett.?

P. S Läckö slott har jag varit vid flera gånger, väldigt fint där. Jag gillar Vänern och ställen runtomkring. I Mariestad tex har jag tillbringat mycket tid, både vid fiske och besök hos släktingar som bor där.

Ha det bra!

Kram

Profile picture for user Varafrisk

Så skönt med semester☀️❤️

Men även en utmaning dels pga alkoholen dels pga bristen av sociala kontakter. När det gäller bristen på sociala kontakter beror inte det endast pga Covid-19 utan att nätverket har minskat pga olika anledningar.

När det gäller bristen på sociala kontakter så innebär det en övning för mig själv...att trivas i mitt egna sällskap...dessutom utan alkohol.

Så min önskan är fler nyktra dagar, motion i form av promenader och att cykla, läsa böcker och att hitta ro??

Skrev igår i mitt inlägg att jag kanske inte ska vara här på forumet. Jag tycker om att vara här men märker att när jag lyckas med nyktra dagar får jag mer respons än när jag inte lyckas å det är när jag inte lyckas som jag behöver er allra mest?? Å då får jag känslan att jag skriver bara om jag lyckas annars låter jag bli....?

Så..nu har jag en stor utmaning framför mig...semestern...men jag har inte gett upp...jag räknar nyktra dagar ??

Kram?

Profile picture for user Andrahalvlek

Fortsätt räkna nyktra dagar, ifrågasätt vartenda glas ”behöver jag verkligen det här”.

Att du får mer kommentarer när du ”lyckas” beror nog på att vi vill att du lyckas. Positiv förstärkning är det bästa sättet att få till en varaktig förändring. Tror jag.

Men vi kan inte hindra dig från att dricka, du måste hindra dig själv. När du misslyckas blir vi ledsna. Det är svårt att hitta rätt ord då. Ord som kan hjälpa dig.

Jag vet inte alls vilken typ av stöd du faktiskt vill ha när du misslyckas. Vet du själv det?

Kram ?

Profile picture for user AmandaL

Jag håller med andrahalvlek varafrisk.
Vi här vill ju så gärna att du ska lyckas med dina mål om att vara nykter, jag vill iallafall det och jag blir ledsen och känner med dig när du skriver om din besvikelse när du druckit och jag vet inte vad jag ska skriva som kan få dig till att inte vilja dricka. Självklart kan man ramla av cykeln och man kan säga upp och hoppa igen, men att heja ropen är fler när du skriver att du är nykter är ju för att vi blir uppriktigt glada för din skull när du är det, jag känner glädje och stolthet då och kan inte peppa dig i återfall, det är iaf min anledning till att mina kommentarer är fler när du lyckas ?? Jag hejar på dig och tror på dig när du vill och kämpar. Och stöttar dig gärna i det ???

Profile picture for user Varafrisk

Tack för era svar ang att man får fler svar när man skriver att man lyckas än när man misslyckas!
Det fick mig att reflektera..att tänka efter...vad skulle jag vilja ha för respons då jag misslyckas?? Vet jag det?? Ärligt talat så vet jag inte riktigt?Och naturligtvis är det lättare att peppa någon som lyckas.

Jag tänker som så ...forumet är ju indelat i olika områden och jag skriver i ” Förändra sitt drickande” vilket för mig innebär att jag vill förändra mitt drickande men jag har inte kommit dit än och jag jobbar på en förändring. Då tänker jag att jag måste kunna skriva inte bara hur det var när jag drack utan hur det är nu. För på något vis känns det jobbigt att skriva om de misstag jag gör men jag tänker att det är till hjälp för mig själv att skriva ner händelsen att få det på pränt. Så åter igen jag vet inte vad jag vill ha för respons mer än att det är gott att få respons..en kram...att vänner fortfarande tror på att jag kommer klara det...för jag har inte gett upp!!

Jag ska därför berätta om kvällen igår. Jag hade jobbat sista dagen för idag har semestern börjat min man börjar på måndag. Hade tänkt att vi kunde äta ngt gott men jag hade inte tänkt dricka alkohol. Men det blev ändå så att jag åkte iväg och köpte alkohol. Som jag berättat tidigare har jag en snäll man som inte gillar konflikter. Ställer upp på mig när jag ber om att det ska vara alkoholfritt men blir medberoende om jag har köpt alkohol. Fast jag ser ju till att jag får dricka mest även om jag köper en begränsad mängd.
Jag är på gott humör för ibland kan ju vara ledsen och arg. Min dotter ringer och vi pratar om hur vi ska göra i em...planerar. Skriver i en grupp som vi på jobbet har..det mesta flyter på lugnt. Men hur är det idag då??? Jo det är ångest för jag skulle inte dricka, jag minns inte riktigt vad jag bestämt med min dotter, jag ville egentligen inte skriva vad jag skrev i jobbgruppen jag skrev inget elakt men jag förminskade mig..avskyr när jag gör så, jag är trött, seg och lite ledsen dessutom orolig för min hälsa?

MEN det här ska inte få förstöra min dag...min semester!! Tänker stänga ner tankar av ångest nu!!
Ta en promenad m min hund. Dricka kaffe. Ringa min dotter lite senare för jag ska hämta henne och ikväll ska min man och jag se när hon spelar fotbollsmatch. Hon har börjat spela fotboll igen efter sju år.

Denna semester kommer bli annorlunda pga Covid-19 men den behöver inte bli sämre! Det finns ett lugn inom mig på ett vis ändå ...för jag behöver inte känna press på att hitta på saker el resa för i dessa tider är det klokt att ta det lugnt.
Känner att semestern kan bli en möjlighet för mig att lyckas bättre kring min nykterhet. För vanan att åka t systemet efter jobbet tas ju bort eftersom jag är hemma. Jag ska läsa. Ska cykla.

Är så ofantligt trött på att vakna och må så här. Det får liksom vara bra med det här nu. När jag skriver orden finns inte känslan längst ut i fingerspetsarna därför att rädslan för att misslyckas finns men jag tänker att jag ska låta känslan av möjlighet vinna...för det finns en stor möjlighet att jag lyckas❤️??

Kram❤️

Profile picture for user AmandaL

Jag tycker att det känns som att du har kommit till bra reflektioner från gårdagen, du känner idag varför det inte var kul att dricka igår.

Man kan inte förändra sina alkoholvanor om man inte riktigt helt vill det själv.
Man kan ha en önskan om att vilja förändras, ungefär samma som när man önskar gå ner i vikt, jag skulle så gärna vilja gå ner fem kilo men ändå sitter man med efterrätt eller en påse chips när kvällen kommer.
Lite samma med alkohol, men då ska vi komma ihåg att alkohol förändrar vårt sinne, att vi blir ett annat jag när vi intagit alkohol vilket vi inte blir av att chipsen men tanken om att jag skulle vilja sluta dricka men ändå håller jag ett glas vin på fredagskvällen tror jag sitter i samma del av motivations centret, man måste vilja ha förändringen och vara beredd på ett det inte går från ena dagen till den andra. Jag kommer inte ha gått ner fem kilo tills imorgon för att jag inte äter choklad idag men jag kommer absolut inte ha gått ner fem kilo alls om jag äter chokladen idag, jag kommer inte vara nykter alkoholist imorgon om jag inte dricker ett glas vin ikväll men jag kommer absolut aldrig bli nykter alkoholist om jag dricker ett glas vin ikväll.

Jag tror att när du tycker att alla bieffekterna, som att inte minnas vad du planerat med din dotter; som att ha skrivit saker om dig själv som du inte ville i jobbgruppmejlen, trötthet och ångest idag etc, när du tycker att allt detta inte längre är värt då; då kommer det bli lättare för dig att sluta på riktigt, om det är det du vill!
Alla vill inte sluta dricka och så är det; men det är bara du själv som vet vad just du vill, vad som passar dig, din personlighet och din kropp! Men jag tycker det känns som att du själv upplever bieffekterna från gårdagens vinintag som för negativa nu, du är inte positiv till gårdagens alkoholintag; du skäms mer över gårdagen än vad den gjorde nytta, försök att spinna vidare på den känslan och minnas den så kommer det att gå bra vid andra tillfällen att lyckas säga nej tack ???

Profile picture for user Andrahalvlek

Det är stor skillnad på att vilja en sak och att verkligen bestämma sig. Jag tror på dig. Jag tror att du lyckas till slut - om du bara bestämmer dig för att lyckas.

Tankar är bara tankar, och känslor är bara känslor. De kommer och går. Men de lyfter aldrig glaset till munnen eller kör till systemet.

Du måste säga till dig själv på skarpen direkt när tanken kommer: ”Nej, jag ska inte dricka.”

Eller så har du inte nått den berömda ”botten” än helt enkelt. Men det gör du så småningom eftersom alkoholism är en progressiv sjukdom.

Kram ?

Profile picture for user Varafrisk

Har varit två timmar m min hund h veterinären. Hon får ofta hår in i örat så att det sen bildas bakterier och svamp. Man gav henne en lugnande spruta så hon fick sova. När jag skulle lyfta upp henne från golvet till undersökningsbordet brast det för mig. Kroppen var helt livlös och det var så obehagligt så tårarna kom. Nu ligger hon hemma i vår säng och vilar. Älskade Bella❤️

Jag tänker på det här med att bestämma sig och att vilja. Tror att jag har skrivit om det tidigare här på forumet. Att det finns vissa stunder för mig som är så starkt förknippade med alkohol som tex igår att fira in semestern. Om jag hade klarat av att bara dricka ett glas bubbel då skulle det kanske inte vara ett problem men nu kan jag inte det och då är det ett problem ett stort problem. Så jag vill lyckas med att få till en förändring för att det ska generera i så småningom en hundraprocentig känsla att inte dricka alkohol. Vill känna mig stolt över mig själv att klara av att vara nykter, att växa som människa, att trivas med mig själv, älska mig själv

Har tänkt under semestern börja varje dag med en promenad. Givetvis kan det bli någon dag då det inte blir så men i stort sett vill jag ha det så. Jag vill även då under morgonen läsa lite om alkohol, se ett Youtube-klipp för att uppdatera mig vad alkoholen gör med min kropp. Påminna mig. Jag kan fylla i alla möjliga formulär om vad jag bör göra i olika situationer..jag är en fena på det??Teori är jag bra på men nu måste jag börja öva praktiskt också??

Kram?

Profile picture for user Varafrisk

Söndag...och regnet öser utanför fönstret. Tror inte på sol idag men hoppas att den kommer fram igen under semestern så att det blir lite badväder. Brukar gå ut i alla väder men kanske inte i värsta ösregnet inte pga vädret utan i nuläget har jag inga bra kläder/skor som skydd. Behöver införskaffa mig det som småningom.

Läste ditt inlägg Vinäger. Tycker mycket om att läsa dem. Alltid ärliga, inte förskönande och det känns så gott.

När det gäller internetbehandlingen så har det inte blivit så bra. Inte för att jag inte lyckats så som jag önskat. Det är klart att det inte är bra men vad jag menar är att det är bara tekniskt strul. Så jag kan inte följa programmet under veckorna. Kan bara öppna upp det på söndagar då jag fyller i vad jag druckit under veckan. Då öppnas andra delar upp. De delarna är ganska snarlika Alkoholhjälpens program. Så Charlie70 lite besvikelse har det blivit.

Kanske är jag och rör nere i min botten kanske inte. Oavsett vad så trivs jag inte där jag befinner mig just nu. Semesterns två första dagar har väl inte börjat så bra. Och jag och endast jag kan bestämma hur den ska fortsätta. Min dotter sa t mig häromdagen att hon ser att jag har druckit även om hon inte säger något vilket fick mig att tänka efter...

Så nu har jag satt ett vad för mig själv att jag ska hålla mig nykter i fem dagar (ska givetvis fortsätta med fler) och under dessa dagar kommer jag inte skriva här. För varje dag ska jag skriva i loggen. Lyssna t något Youtube-klipp. Motionera. Läsa. Det kommer att bli skitjobbigt..jag vet men jag ska och jag vill klara av det!

Ses på torsdagskväll??

Ha en fin söndag alla??

Kram??

Profile picture for user Andrahalvlek

Hon lider mycket mer än du kan föreställa dig av ditt drickande.

Jag minns att jag utvecklade en förmåga att på telefon avgöra direkt om min mamma eller pappa hade druckit.

Det räckte med ett ”hej”. Sen knöt det sig i magen på mig och jag blev taggig som en rädd igelkott.

Så blir det fortfarande. Pratade med min mamma på telefon igår senast och jag hörde direkt att hon hade druckit.

Kram ?

Profile picture for user Varafrisk

Som svar på av Andrahalvlek

Tack för ditt inlägg, Andrahalvlek, det kändes inom mig!

Jag har ju skrivit tidigare om min låga självkänsla.. hur jag genom åren, månaderna, veckorna och dagarna jobbat med den ...och kommer troligtvis få fortsätta så. Tänker att den kan bli bättre utan alkoholen. Ett stort bekräftelsetörstande begär...
Förnuftet kan förstå att jag duger som jag är, att jag är en bra kurator, att jag har enorm styrka inom mig som faktiskt klarat av att stå på benen trots allt det svåra som jag gått igenom....och det är likadant med modersrollen...mitt förnuft kan förstå att jag är en okej mamma ”tillräckligt bra” mamma och att jag är betydelsefull för mina barn men
min känsla...inom mig så är inte känslan förankrad att jag är så betydelsefull som mamma....kanske att jag förstod det fram till våra barn kom t tonåren...men sedan har det varit så tufft under många år... så jag har blivit lite skavd i kanten där.
Vad jag ville säga med detta är att jag inte på djupet har förstått hur illa jag har gjort henne? Man kan inte göra saker ogjorda bara bättre??

Kram?

Profile picture for user AmandaL

Nej varafrisk varför ska du inte skriva här? Är inte det ett jätte fint sätt att motivera dig på? Att skriva god natt jag är nykter idag också? Det har hjälpt mig jätte mycket iaf, att kunna få skriva till några som bryr sig att jag har klarat ännu en nykter dag; det har sporrat och hjälpt mig jättemycket ?? Men självklart bestämmer du själv, det ska ju inte vara något tvång att skriva här och klarar du av att hålla dina fem nyktra dagar på egen hand så är det ju jättebra, alla sett man kan ta till för att hålla sig nykter på är bra sett, för mig har det hjälpt att skriva här bara och känna mig stolt över vad jag åstadkommit! Jag vill iaf veta om varje liten dag i dina framsteg! Men det är du själv som ska vilja skriva här såklart, det är inte för min skull du ska berätta att du är nykter utan att du själv finner glädje i det, så då längtar jag tills på torsdag att höra från dig om du inte ändrar dig och vill berätta om att du lägger dig nykter ikväll ??? Oavsett vad så önskar jag dig lycka till med ditt nya fem dagars nyktra beslut, heja ?

Profile picture for user Varafrisk

Det blir nog mycket...så är det som oftast när jag skriver vare sig det är här på forumet, på mail eller på sms. Tycker egentligen väldigt mycket om att skriva.

Vill berätta lite....

Jag har ju tidigare berättat en del om min ryggsäck....orkar inte gå tillbaka för att titta vad jag har skrivit om den så det blir kanske lite upprepningar....men vill berätta lite om uppväxt, förluster av släkt/vänner och om ensamhet.

Jag var yngst av fyra syskon. Min äldste bror var elva år äldre, min andre bror är nio år äldre och min syster var nästan åtta år äldre än mig. Min äldste bror blev pappa när han var 19 år vilket gjorde att jag blev faster när jag var åtta år gammal. Han var ung när han träffade sin fru. Fick ytterligare två barn med henne med sju års mellanrum. Han levde med henne till sin död då han var 46 år och 6 månader. Tror att hans fru hade borderline el något liknande. Han och hans familj bröt kontakten med mina syskon och mig tio år före hans död. Vi fick aldrig komma till sjukhuset där han låg medvetslös en vecka innan han dog. Som tur var fick mina föräldrar besöka honom. Han dog av lunginflammation som utvecklades till blodförgiftning och hjärhinneinflammation. Jag var väldigt ledsen när han bröt kontakten med oss syskon för det innebar att jag inte fick träffa mina syskonbarn.

Min andre bror som är det syskon som jag har kvar. Lever tillsammans med sin fru efter snart 40 år. De fick två döttrar med 12 års mellanrum. Jag vara 22 år när äldsta dottern föddes. Min syster levde tillsammans med sin man i 30 år innan hon dog. Hon var 58 år och åtta månader. Fick två söner med tre års mellanrum. Jag var 19 år och respektive 22 år när de föddes. Hennes man såg mig alltid som den "lilla"....och min syster var så mycket storasyster. Hon tog hand om mig när jag var barn men hon fortsatte att bemöta mig som den lilla tills kanske ett år innan sin död då kunde hon släppa på storasysterrollen. Min syster och även hennes man hade en benägenhet att lägga sig i min mans och min uppfostran av våra barn i synnerhet vår son (som var en strulig grabb under högstadietiden). Ca fyra månader före min systers död bröt min son kontakten med min syster. Hon blev väldigt arg så även min svåger och i synnerhet blev de arga på mig. De tyckte nog att jag skulle säga till honom. Han var 19 år då och jag kunde förstå honom. Han var så oerhört trött att alla skulle klaga på honom, kommentera honom. Min syster fick bältros i ansiktet vilket bidrog till hennes död eftersom hon var så nedsatt pga sin äggstockscancer, cellgifter mm. Hon låg dock tre veckor på sjukhuset. Den första veckan var jag och min man och hälsade på henne vid tre tillfällen. Varje gång var min svåger otrevlig. Sista gången sa han så otrevliga saker så jag blev otroligt ledsen. Hon levde ytterligare två veckor men jag fick aldrig komma till henne. Det var knappt att jag fick ta avsked när hon hade dött. Så min svåger bröt kontakten med mig och min familj. Jag trodde kanske inte att vi skulle ha så mycket kontakt efter hennes död mer än ev på kalas osv fast så blev det inte. Träffar aldrig min systers söner eller min systers barnbarn vilket smärtar men jag förtränger känslan. Tänker att de är vuxna och gör sina val. Det här resulterade även i att kontakten med min bror även den är minimal så även med döttrarna. Under min systers söner och min äldsta brorsdotters uppväxt har jag funnits där...har funnits när de har pluggat, jobbat och träffat flick- och pojkvänner. Så det har varit en stor sorg för mig att det blev så här...och det blev ensamt.

Till en annan berättelse....i december 2007 blev jag sjukskriven jag hamnade inte helt och hållet i utmattning men var väldigt väldigt vidbränd....var åter på jobbet igen i september 2008. Gick från att vara 100% sjukskriven, 75, 25 och därefter tillbaka. Jag arbetade dock inte heltid. Är sedan dess stresskänslig. Under denna tid försvann flera vänner...-07 dog min svärfar, -09 dog min pappa och min svärmor, -11 dog min mamma, -13 dog min syster och min man var sjuk från maj - 15 till februari -16. Under dessa år var det väldigt mycket strul med våra älskade ungar...mycket oro...aggressivitet....ungdomar som försvann bort...kom tillbaka...familjebehandling...massvis av möten i skolan...eller vårdplaneringar för gamla föräldrar...eller behandling för min man. Det fanns inte många vänner då...utan jag/min man och jag klarade det själva. Men, jag medicinerade, lugnade mig med alkoholen. När min mamma hade dött hade jag inga föräldrar kvar i livet...och det var ett antal år efteråt som jag förstod att då klipptes navelsträngen av. Mina föräldrar hade alltid funnits...kanske inte alltid så pushande...men de fanns där..så jag behövde inte öva så mycket på att stå ut i min ensamhetskänsla.

Idag är det väldigt tomt på släkt och vänner. Har varit bitter, arg och ledsen. För att de försvann bort. För att de inte hörde av sig. Jag är oerhört glad att jag har min man, mina barn men det är väldigt tyst. Det är sällan som någon hör av sig. Då är det SÅ lätt att åka till systembolaget och köpa lite öl och lite vin...för att dämpa de där känslorna. Jag inser väl mer och mer att de där vännerna som inte finns kvar....att det är kanske inte de som jag saknar...för jag söker något annat något djupare. Jag kan dock sakna min bror...vi hörs ibland ..via sms....sakna någon att prata minnen med. Men, min plan är att bli nykter...för att kunna utöva mina intressen...som jag delvis vet vilka de är men som ligger djupt nerbäddade inom mig....för jag har inte trott mig om att kunna..hade börjat testa nya intressen...men Covid-19.

Så när jag skrev att jag inte skulle skriva här..var ju delvis för att jag vill visa att jag kommer att kunna fixa dagar av nykterhet men att min väg är så svajig. Jag känner även att jag hamnar lite i ett glapp här...för många som skriver här ...börjar att skriva när man har några dagar som nykter...och då hittar man någon annan som också är på den vägen. Så min känsla blir att man behöver vara nykter flera dagar eller helt och hållet ha bestämt sig...för att fortsätta att skriva...jag säger inte att det är så men min känsla är lite så. Jag är helt införstådd med att det är endast jag som jag göra så att jag blir nykter. Jag är också införstådd med att det skulle kunna vara enklare om jag hade bestämt mig till 100%. Jag förstår även att man behöver fakta. Så det är inte det att jag inte förstår och inte kan...utan att det är bara jäkligt svårt...och idag är en sådan där dag då det är svårt. Då jag känner rastlöshet...lite ensamhet...och det skulle kunna vara hur lätt som helst att åka till systembolaget för att köpa alkohol.....har sett dokumentären "Älskade alkohol"...har tagit en lång promenad med Bella i sol, blåst och regnskurar...nu ska jag värma lite Västerbottenostpaj och skiva upp lite gravad lax..för att äta tillsammans med min man.

Allt gott till er:)

Profile picture for user Varafrisk

Ja, det är riktigt sorgligt Andrahalvlek?ibland känns det inte riktigt verkligt....som om...hur kunde det bli så?

Det kändes så knepigt att bli äldsta generationen när jag var 48 år...och att två av tre syskon redan hade dött innan jag var 51 år?
Samtidigt så otroligt sorgligt för mina barn där min man och jag är deras enda familj. De har ju redan mist sina biologiska familjer då de är adopterade.

Men jag försöker gå vidare...men ibland blir känslan av ensamhet för stark. Den blev dessutom så påtaglig när min man blev sjuk i matstrupscancer. Det är en cancersjukdom som är ovanlig och inte den bästa prognosen men i oktober är det fem år sedan han opererade bort tumören. En operation på tio timmar. Så jag är ju dum på riktigt som inte håller mig nykter och tar tillvara på livet...det är ju bara SÅ märkligt. Men det är så enkelt att dämpa det som pågår för stunden...så otroligt dumt!!

Profile picture for user Varafrisk

Jag ska nog skriva här varje kväll...många gånger gör jag det inte...för jag skäms...för att ni andra som jag följer..har tio dagar, en månad, fem månader, sex månader...och jag skäms för att jag inte klarar det....och de råd som jag får av er...jag vet ju det...jag vet...att jag ska bestämma mig...jag vet att jag ska hålla på med fakta osv osv...likväl så är jag inte där ni är...trots att jag vet...och jag vet att jag inte har bestämt mig till hundra procent ....men jag vet att det finns ABSOLUT inget annat alternativ.

Idag klarade jag det nästan helt och hållet...det var ca 20 minuter kvar tills systemet skulle stänga...så dumt av mig att tro att jag skulle klara fem dagar på raken. Hur som helst..så funderade jag varför jag inte höll inte hela vägen ut?? Finns egentligen inget försvar...ingen förklaring ...mer än otrolig rastlöshet inombord...och tristess...eller var det tristess?? Kanske enbart rastlöshet?

Om ca tre veckor ska jag kolla mitt levervärde och mitt blodtryck...innan dess ska jag ha kollat hur möjligheterna är att få antabus...måste jag gå via soc...måste det ske en utredning...men framför allt ska jag få ner mina värden.

Har tankar och planeringar inom mig...vill inte berätta om dem...för det känns så pinsamt om jag inte fixar det....men den första enkla planeringen är väl att skriva här varje dag för att klara den...och framför allt skriva varje kväll efter att systemet har stängt..

Så om du orkar ..och vill...så behöver jag dig... och jag ska skriva..men om du har tröttnat så förstår jag:)

Allt gott:)

Profile picture for user Andrahalvlek

Den rastlöshet du känner är abstinens. Så enkelt är det. Så länge du inte genomlider den abstinensen så går den inte över. Du blir lugn när du dricker för att du föder drogen, och sen får du abstinens igen efter ett tag.

Det tar tio dagar innan alkoholen lämnar kroppen helt. Så länge har man fysisk abstinens.

Sen har man den psykiska abstinensen och alla vanor att hantera också, under lång tid.

Nej, det är fan inte lätt att sluta dricka. Men det är värt det. Jag lovar ❤️ Det är ingen baggis att föda barn heller, men det är också värt det ?

Kram ?

Profile picture for user Andrahalvlek

Hon är i Ullared och shoppar sig fattig, så henne kan du inte förvänta dig något svar av ikväll.

Kram ?

Profile picture for user Varafrisk

Andrahalvlek...

Fick till mig för länge länge sedan att man behöver vara nykter sex veckor innan det klarnar i hjärnan...

Tre månader innan kroppen har återhämtat sig....

Är du arg på mig Andrahalvlek?

Kan inte AmandaL få svara själv?

Jag är nog inte rätt person att säga att det är ingen baggis att föda barn men det är värt det...eftersom mina barn är adopterade...för det var värt allt!

Jag tänker att from nu...så slutar jag skriva här...för det blir bara fel.

Kram t er alla❤️

Vi hörs någon gång❤️

Profile picture for user Andrahalvlek

Jag skrev så om Amanda för att du inte ska vänta på hennes svar hela kvällen, hon skriver ju mycket annars.

Jag är inte ett dugg arg på dig. Du skrev att du inte visste varför du valde att dricka idag, att det berodde på en diffus rastlöshet.

Och då svarade jag att den rastlösheten är abstinens. Så enkelt är det. Det tar tid innan alkoholen lämnar kroppen helt. Jag har hört/läst 5 dagar, 10 dagar, 2 veckor. Jag tror att 10 dagar är rimligast.

Abstinensen är fysisk, och psykisk. Båda måste man hantera om man ska sluta dricka.

Hoppsan ? Att du inte fött barn hade jag dålig koll på. Det brukar annars vara en bra liknelse att ta till för allt svinjobbigt eftersom det är helt överjävligt jobbigt, men SÅ värt det!

Och att sluta dricka är också överjävligt jobbigt, men SÅ värt det.

Kram ?

Profile picture for user Varafrisk

Tycker mycket om att skriva i forumet...men hittar inte riktigt vad jag söker? Eller kanske är det så att jag bara söker ngn som lyssnar...dvs bara lyssnar ....utan massvis av svar..

Tänker att jag vilar i detta under ett tag... känner mig lite ledsen...för jag hade velat fortsätta ..

Kram❤️

Profile picture for user Varafrisk

Andrahalvlek..

AmandaL kan ju ta ansvar för sina egna svar eller hur?

Att jag inte hade fött biologiska barn svarade du med ett ”hoppsan?” gör inte det...det finns SÅ mycket bakom det.

Du är fantastisk för forumet...men fortsätt m grekiskakursen..❤️

Jag tänker att jag tar nu en paus från forumet.

Stor kram till er alla❤️❤️

VIi hörs ❤️❤️

Profile picture for user Varafrisk

Andrahalvlek..vet du...

Du behöver inte ta så stort ansvar för alla ..ha ett svar för alla..det räcker fullt ut m att du finns??

Kram❤️❤️

Profile picture for user Varafrisk

...så enkelt är det....även om det är obehagligt...

Drack alkohol igår...inte mycket men tillräckligt för att skriva direkt på min känsla... vilket många gånger bidrar t att jag vaknar för tidigt med en olustkänsla ...lite ångest...och så var det imorse.

När det gäller det skrivna ordet så är det ju inte lika enkelt att höra nyanserna som när man hör ordet bli sagt.

Andrahalvlek, jag känner att jag var inte trevlig i min kommunikation med dig igår kväll. Jag är ledsen för det?och ber om ursäkt för det??

Många gånger skriver jag att jag ska sluta skriva här vilket är så himla barnsligt. Det är som ett litet barn ...för antingen skriver man el annars skriver man inte så enkelt är det med det. Det är ju inget man behöver skriva om. Det är nog den där lilla A-M som träder fram som önskar att ngn säger stanna kvar...vill känna sig behövd. Så ni som skrivit att jag ska vara kvar...det har värmt. Naivt?? Jo men visst...men så blir det när den lilla träder fram?

Jag tänker att det är fritt att skriva här i forumet men om man gör det får man även räkna med att man får svar som man kan ta till sig/inte ta till sig och välja bara att läsa och sen låta vara (lång mening...).

Vad jag nu tänker skriva är tänkt att vara sagt med en mycket ödmjuk ton❣️Andrahalvlek...du skriver så mycket klokt och du skriver t så många här på forumet och är så betydelsefull för många här på forumet så även för mig. Jag menar det men för mig kan du även bli provocerande (märk väl...det är ödmjukt sagt) och jag har funderat varför. Jag minns när Torn hade skrivit ett svar t mig som jag upplevde provocerande men där han menade så väl...ville att jag skulle lyckas att vara nykter.
Andrahalvlek när du skriver är du väldigt tydlig och rak i din kommunikation och du använder dig av fakta. Så åter igen...jag har funderat över varför jag blir provocerad å jag tänker att det handlar inte om dig utan det handlar om mig och min ryggsäck...den lilla A-M. Tänker att jag inte utvecklar den biten mer just nu kanske skriver om det i ett eget inlägg. Har även funderat på om det kan handla om att jag inte vill bli påmind om hur farlig alkoholen är utan vill vara i min bubbla men nej jag tänker inte att det handlar om det utan mer om ryggsäcken.

Så om du vill fortsätta skriva i min tråd Andrahalvlek..gör gärna det??

Fast igår...det var inte abstinens utan jag var uttråkad, rastlös, och en känsla av ensamhet infann sig och då blir suget mycket starkt?

Sökte igår efter Youtube-klipp ..får söka lite mer...jag vet hur skadlig alkoholen är för kroppen..men skulle vilja hitta mer klipp om detta. Vad alkoholen gör med hjärta, lever mm för jag behöver hela tiden påminnas om detta.

Hittade boken ”Behandlingsplanering vid missbruk” från när jag läste om missbruk på högskolan. Se om det finns ngt matnyttigt.

En sak har jag iaf lärt mig att aldrig skriva på forumet om/när jag har druckit alkohol?

Profile picture for user Rosa-vina

Vi såg på mötet i vintras och jag har läst delar av din tråd. Jag blev lite ledsen av de senaste inläggen, som sårat dig. Jag tror inte att någon vill såra, att någon vill illa är på forumet. En av orsakerna till att jag så sällan skriver i andras trådar är just för att jag är så rädd att det ska misstolkas, att jag verkar hård, skarp eller okänslig. Text kan vara så onyanserat, då vi inte kan se varandra som när vi talar med varandra och kan se varandras minik, ansiktutryck. Text kan bli så hårt, platt men också så beskrivande. Hur vi tolkar en text beror på oss. Jag och en annan person kan tolka samma text helt olika, men allt detta vet du ju.

I vårt missbruk och kamp för nykterhet kan vi vara så sårbara, så ömhudade innan vi når befrielsen och nykterheten. Det är en del av sjukdomsbilden, att vi är sårbara, kanske lättkränkta, att det är synd om alkoholisten i oss. Att bli nykter är inte bara att sätta på korken. Det är ett stort arbete och för många livslångt. För många av oss är vägen dit rätt krokig och groparna många. Men vad kan vi göra mer än kämpa på?

Fortsätt att skriv kära Varafrisk. Ta till dig det du vill i min text och strunta i resten om den inte känns bra för dig. Din kamp är din och att skriva är ett sätt att sätta ord, att sortera ens egna tankar.

Önskar dig allt gott <3

Profile picture for user Varafrisk

Jag minns dig så väl från träffen. Tror jag minns var du satt, vad du hade på dig och delar av din berättelse.

Tack för ditt inlägg...det är precis så som det är så som du skriver??
Jag tror inte heller att att det finns ngn här på forumet som vill såra för egentligen vi är ju väldigt sårbara allihopa.

Jag har upplevt att många skriver här när man varit nykter några dagar då man kanske har bestämt sig. Ibland kan det kännas lite ensamt för jag har inte läst om någon som trevar så som jag gör.
Jag tänker att bara för att man inte lyckas beror inte på att man inte vet, kan eller förstår utan kanske helt tvärtom. Det är som när man försöker gå ner i vikt. Man vet, kan och förstår precis men ändå lyckas man inte. Och eftersom man vet förstår och kan så mycket blir det så himla frustrerande när man inte lyckas och man dömer sig själv hårt. Att hamna i ett beroende är nog bland det svåraste som finns och ska man klara av att ta sig ur det då behöver livet runtomkring vara ganska lugnt osv vilket det inte alltid är. Jag har dock inte gett upp...jag ska bli nykter??

Kram t dig Rosa-vina?

Profile picture for user Varafrisk

En bok som jag tycker påminner om programmet här på Alkoholhjälpen är ” För mycket för ofta” i sluter av boken finns det andra lästips som berör områden hur man mår.

??

Profile picture for user Varafrisk

Min tanke om morgondagen....

Morgonpromenad m Bella.
Koppla upp mig t Viktväktarnas workshop online.
Yoga i Stadsträdgården.
Klippa gräsmattan
Laga mat
Senare em åka till två berg som ligger bredvid varandra...ca fyra mil bort. Ta m matsäck och kolla om det finns älgar.

Vill så gärna klara detta...är skitnervös för att inte klara det...men jag måste så är det...helt enkelt??❤️

Profile picture for user Se klart

Vad är det du är nervös för att du inte ska klara imorgon? Låter som en bra plan för en dag och du kommer knappt hinna tänka på dryck. ?

Profile picture for user Mrx

Jag hittade forumet för några år sedan. Vi sågs på träffen i början av året. Det var jag som hade svårt att vara glad pga diskbråck kota L4-L5. Hade jävulsk värk och svårt att gå. Sedan jag hiittat detta forum har jag fått stenkoll på min alkohol konsumtion. Jag loggar allt jag dricker. Jag har skrivit på lyset i vinägers tråd för nått år sedan. Bad om ursäkt i vintras för detta. Vi är bara människor! Alla har sina sidor. En dag i taget ?

Profile picture for user Varafrisk

Tack Se klart för att du tror på mig❤️

Å tack Mrx för ditt inlägg för att du delade med dig av ditt misstag??
Jag minns dig från träffen inte pga din värk (förlåt) men jag är ganska säker på var du satt. Vi var ju fler kvinnor än män. Tyckte att träffen var toppen??

Så glad jag blev att ni båda skrev t mig. Tack❤️

Profile picture for user Varafrisk

Följer Meditationsguiden på Instagram. Idag stod följande budskap där, ” Låt dina val spegla ditt hopp, inte dina rädslor ”. Tyckte att det lät klokt och fint❤️

???

Profile picture for user Orosmoln

Som svar på av Varafrisk

Vill tacka för dina ord i min tråd när jag tvekade om jag kunde hålla mig nykter, det betyder mycket att få respons när man känner sig osäker och tvivlar på sig själv. Så stort tack! ?

Har nu läst din tråd och är säker på att du kommer finna din väg även om vägen ibland varit krokig och full av uppförsbackar. Viktigt att tänka på att våra vägar kan se olika ut och ta olika lång tid men vår önskan är densamma, att få må bra.

Ta hand om dig och fortsätt tro på dig själv! ?

Profile picture for user Varafrisk

Men...jag ska skina☀️

Några av er vars trådar jag följer är så solklara med era beslut och ni beskriver att ni inte känner ngt sug.

Några andra pratar om att man kanske behöver nå sin botten...hur visste ni att ni hade nått er botten?

Det är härligt att läsa om att ni lyckas och hur ni lyckas. Själv vill jag helst skriva när jag lyckas..är duktig flicka..men det är ju nästan dagligen som jag inte lyckas och vill jag skriva så måste jag skriva när jag misslyckas och jag tror att jag behöver mycket stöd då. När jag skriver det här så rinner mina tårar? Kan förstå om ni ledsnar...

Hur som helst...är trött på att känna oro..trött på att ha den här kampen som säger drick..drick inte...drick ...drick inte...Skulle verkligen behöva antabus men det går inte pga mina levervärden...om två veckor ska jag ta nya prover. Nu ska jag inte flytta fram tiden vilket jag ofta gör eftersom jag vill ha haft många nyktra veckor innan jag tar provet...men nu är det bara att möta verkligheten ska även kolla blodtrycket då.

Igår följde jag min plan nästan hela dagen...ikväll ska jag göra en ännu mer minutiös plan för morgondagen..för på lördag ska jag t Stadsträdgården på jympa kl 9.30????

Så vad gjorde att du bestämde dig?

Och..,jag har inte gett upp jag ska fixa det??

Internetbehandlingen funkar inte så bra pga tekniskt strul men att fylla i min veckoranson funkar. Då kan jag se om mitt drickande är skadligt..vilket det är?

En dag när jag vågar ..när pandemin är över...då ska jag ta tåget hemifrån..åka till storstaden som ligger närmast mig...ta en båt ut till en ö...käka lunch...ta båten tillbaka...bo på ngt hotell...ta en promenad...läsa en bok...och inte dricka alkohol...trivas med mig själv ...öva på att både vara ensam och utan alkohol??

Kram???

Profile picture for user Charlie70

Varafrisk, vi har ju följt varandra ett tag så jag tror du har koll på min botten. För er som inte vet var den i höstas när jag kom hem från puben (efter att ha druckit hemma först) för andra lördagen i rad i sällskap av okänd karl som hjälpt mig hem eftersom jag inte kunde gå rakt och än mindre frakta hem min cykel. Jag möttes av min då 14-åriga son. Den blicken jag fick av honom glömmer jag aldrig. Och DÄR var MIN botten. Det var efter 10 år av för högt alkoholintag. Förra våren var jag hos läkare som tog B-Peth som var för högt. Hon ringde mig för att meddela det. Jag höll på att sjunka genom jorden av skam men jag slutade inte dricka för det. Dessutom blev jag mer och mer uppmärksam på att det mycket var saker kring min flicka som triggade drickandet. Det tillsammans med insikter om att saker kring henne aldrig kommer att ta slut. Hon kommer att behöva mig på väldigt många sätt under hela mitt liv. Det skulle bli väldigt många säl för mig att dricka. Utförsbacken höll på att bli väldigt lång och tidvis brant för mig. Det var således många saker som ledde fram till min botten men sonens blick var bannemej spiken i kistan. Så ska inte mina barn behöva växa upp.

Du har inte bett om följande Varafrisk men jag vågar mig på att skriva några rader i alla fall. Jag känner inte dig. Vi träffades på träffen och jag känner mycket för dig. Här kommer det, oerdigerat, och du kan bara strunta i det om du känner att jag halkar åt sidan.

Jag får lite uppfattningen av att du inte på riktigt tror att du eller ditt agerande har betydelse för din omgivning. Om det är så, är du självklart fullständigt fel ute. Du har två barn. Förvisso unga vuxna men du kommer hela DITT fortsatt agera förebild för dem. De ser hur du hanterar ditt liv. Risken finns att de kommer att göra detsamma i framtiden. Motgångar och kriser, stora som små, stöter vi ju alla på livet genom. Det du gör är att visa dina barn att alkohol är ett alternativ. Det är jag säker på att du inte vill. in son har en relation. Rätt vad det är kanske det blir barnbarn! Vilken förebild vill du vara för dem? Du kommer sannolikt vilja kunna vara där för dem, orka hänga med dem, hjälpa din son och sambo med dem. Nykter. Eller hur? Du, precis som alla vi andra har alternativet att sluta. Att göra vad vi kan för att leva så länge vi förmår med friska kroppar. Du har redan dåliga värden. Fixa dem nu. Släng av offerkoftan. Du är ensam i detta. Det är jag också precis som alla vi andra. Vi ses här inne i forumet, men nykterhetsarbetet är i grunden ett ensamarbete. Gör det! För dig själv, dina barn, din man och kanske kommande barnbarn. Det finns INGENTING att vänta på eller skjuta upp. Välj livet nu för tusan Varafrisk!

Jag tror inte någon kan säga var man har sin botten. Många super ihjäl sig, andra slutar dricka innan de knappt ens har "börjat" så att säga.

Som sagt. Nu trycker jag på "spara" här utan att läsa igenom inlägget först.

Stor varm kram från Charlie

Profile picture for user Jullan65

Ja du nu vet jag ju inget om framtiden.... men botten har jag trott att jag nått 3 ggr, så övertygad att detta fick vara nog. Ändå föll jag tillbaka efter en tid. Men känslan är definitiv just då, man är säker, pallar verkligen inte, är fysiskt och psykiskt helt färdig, skäms värre än döden typ. Så känns iallafall min botten. Det som gör att man klarar längre perioder är att man endast tar en dag i taget , inget för alltid löfte. Under tiden man är nykter läker sinnena och man återfår sitt förstånd. Dag läggs på dag helt enkelt, en dag utan a klarar dom flesta, två och tre oxå. Med vita knogar kan man skrapa ihop ganska många dagar, förhoppningsvis har man någon med samma, liknande problem som kommit längre och kan då få hjälp i att lösa sina egna problem. Med mitt egensinne har jag aldrig lyckats vara nykter , men att ta råd och vara ödmjuk inför andras Berättelser och erfarenheter hjälper ganska långt, att liksom ta rygg på dom. Liksom att hjälpa eller ge stöd och berätta sin story, hjälper andra som inte har kommit lika långt. Det är det som är så finurligt med detta forum, så fungerar det här. Liksom att ta till sig det man tycker om, och låta resten vara. Som sagt, en dag i taget. Kram

Profile picture for user Varafrisk

Är tacksam över era båda svar??❤️

Charlie70....ditt svar greppar tag om mig...och tårarna rinner hejdlöst?
Å jag tänker...men Varafrisk vad f-n gör du med ditt liv...fattar du ingenting?

Kram❤️❤️

Profile picture for user AmandaL

Varafrisk. Jag skulle önska att jag kunde säga någonting som kunde hjälpa dig, men det enda jag tror är att du verkligen ska gå på det här mötet som är inplanerat för dig, du behöver nog den hjälpen. Att finnas här på alkoholhjälpen är bra men jag tror att du behöver något mer, någon eller något som gör att du bryter dig ur, för det verkar som att du inte riktigt tar dig ur det här på egen hand. Förstå mig rätt, det är ingen annan än du som någonsin kan göra det här jobbet. Men vi som är på alkoholhjälpen är ju också gamla alkisar, som försöker sluta. Jag kan iaf inte ge dig det stöd du vill ha när du har druckit för jag kan inte peppa, motivera eller säga att det är okej, för jag tycker inte det, jag kan bara motivera till nykterhet, för det är det jag tror på. Jag förstår att du söker stöd men är alkoholhjälpen rätt stöd? Jättebra att du finns här, missförstå mig inte igen, det är jättebra att du skriver och inser att du behöver hjälp, men hur och vad för hjälp eller stöd vill du ha efter några glas vin? Ska man ha stöd där måste man kanske blanda sig bland andra likasinnade, och vi som är här vill ju motivera och ge stöd till nykterhet och inte peppa eller smeka medhårs när det dricks.. vill inte du ska ta min kommentar fel för jag vill dig väl, men tror verkligen du måste och ska gå på den här träffen som är inbokad för dig, att söka större hjälp behövs nog. Önskar jag kunde krama om dig, vill inte dig nått ont, kan förstå om du tycker det här är en dum kommentar men den är så skriven med kärlek och oro över ditt mående, jag vill att du ska må bra, det förtjänar du ?

Profile picture for user Se klart

Först vill jag bara skriva tack till Charlie för ett väldigt fint inlägg som gäller oss alla som kämpar här, det är ju det vi gör.
Är glaset halvtomt eller halvfullt?
En alkis tycker mest att innehållet försvinner för snabbt för att hinna reflektera.
Du gör ju det, och du har svaret: Vad gör jag med mitt liv?
Vad jag vet så är det det enda liv som ges, och den insikten gör ingen nykter över en natt men däremot: vaken.
Vill jag dö av alkoholens biverkningar? Nej. Vad ska jag göra med min lilla stund på jorden? Vad har jag TID med. Det är något annat när man är 50+ än när man var 30. Jag hinner inte komma underfund med allt, jag tar stora KLIV över allt möjligt. Jag vill leva mitt liv, det spränger så hårt i mig att jag hoppas det kan smitta.
Jag säger också som Amanda. Ta hjälp, mediciner, stöd, ta exakt allt hjälp du skulle se till att få om du hade blivit allvarligt sjuk. Och bara gör det. Alla som skriver här gör det med sån värme. Ta med dig den på den här just ensamma färden som nykterheten är, men det är för att det är på liv och död, inte mindre än så faktiskt. Kram.

Profile picture for user Varafrisk

Tack goa för era svar❤️❤️

Tyvärr finns inte mediciner som hjälp för mig nu ?

Men!! Min dotter började spela fotboll när hon var ca fem år och slutade spela i nian...efter körtelfeber mm. Nu efter ca fem,sex år har hon börjat spela igen...Då har klubben tagit bilder på varje enskild spelare...som styrka har min dotter sagt att hon ger aldrig upp! Har precis fått bilden av henne. Det gör mig så oerhört glad, stolt och berörd ???❤️Hon borde kunna ha mig som förebild men just nu är hon min förebild .??❤️

Profile picture for user Torn

Hej Varafrisk! Du efterfrågade hur vi andras bottnar såg ut och jag vet att du har läst om min botten. Du är inte där ännu, men om du fortsätter att dricka kommer du hamna där, och det kan gå fort. Mycket fortare än vad man tror. Du verkar vara i det stadiet där det fysiska beroendet ökar och det är hemskt svårt att bryta, jag vet. På slutet kunde jag inte knappa in min pinkod eller skriva på en dator pga darrningar. Efter två snabba öl gick det bra. Så jag säger som Charlie, välj livet för tusan Varafrisk! Innan det är försent. Detta skriver jag i all välmening för jag vill att du inte ska hamna där jag var. Jag vill att du ska sluta innan det blir ännu svårare att sluta. Du skriver att du inte vill sluta till 100 procent, varför vill du inte det?

Kunde jag sluta, trots djävulska fysiska och psykiska abstinensbesvär, så kan du sluta.

Därför tror jag på dig.❤️ Kram

Profile picture for user Charlie70

Hej igen Varafrisk! Min exsvärmor och min exmake hade en himla skruvad relation i början när vi träffades. Jag kunde komma hem när svärmor var på besök och möttes av att exmaken skrubbade sin mamma på ryggen i badet. Jag gillade det inte. Hon sa senare själv att deras relation inte var riktigt bra, mycket p.g.a.henne själv. För henne var sonen inte bara en son utan också en pappa och en make. Skruvat enligt mig.

Där tänker jag att du har en hel del att fundera över i ditt mind set Varafrisk. Din dotter ska inte vara en förebild för dig. Henne ska du älska, stötta och vara stolt över. DU ska visa vägen och vara den kärleksfulla, starka och sunda förebilden. Den kan du inte vara så länge du fortsätter vara lillasystern som dricker. Jag tror du har förberett dig färdigt nu helt enkelt. Nu är det dags för dig att skruva på korken, trava ut - först i ledet i din familj och visa var skåpet ska stå. För din egen skull. För din familjs skull.

Kram!

Profile picture for user Varafrisk

Började denna dag som många andra lediga dagar med en promenad med vår hund längs strandpromenaden. Det är helt fantastiskt att se skiftningarna i vädret...nu på sommaren har jag ofta något av sommarprogrammen från P1 i mina hörlurar och idag var det specialistsjuksköterskan Eveline Jacobsson som berättar om sitt arbete med på intensiven men Covid-19 patienter. Jag tänker att där vill ingen ligga...och jag tänker att skulle jag hamnar där...då undrar jag om jag skulle överleva!! Man behöver ha en bra grundfysik för att ligga nedsövd länge samt allt annan behandling som kroppen utsätts för.

Jag har tidigare berättat om att min man har varit sjuk i matstrupscancer, det är fem år sedan. Det började med att han fick svårt att svälja när han åt och det bara eskalerade. Efter lite turer hit och dit gjordes en gastroskopiundersökning och han fick beskedet att han hade inflammation i matstrupen efter bara någon vecka slog det helt stopp..han fick inte ner ngt alls nästan bara vatten..lite näringsdrycker. På tre veckor rasade han elva kilo..vägde 74 kg till sina 181cm gjorde att han blev väldigt tunn. Vi sökte hjälp och till slut fick han diagnosen matstrupscancer. Det är en ovanlig cancerform. Behandlingen börjar med cytostatika, strålning och till sist operation. En operation som tog tio timmar. Det var nog en av de svåraste dagarna i mitt liv. Dagen efter fick jag besöka honom IVA. Så många slangar...överallt. Sköterskorna sa..vi ska flytta undan lite slangar så ni får pussas. Jag grät och skrattade om vartannat..som jag var nykär! Min älskade man klarade denna operation, denna sjukdom så bra tack vare hans goda fysik och inställning. Han har därefter fortsatt att ta hand om sig...och jobbar på att hålla sin vikt.

Vad vill jag ha sagt med det här?? Jo det där med grundfysiken så otroligt viktigt den är....innan jag började att plugga på högskolan tränade jag kontinuerligt. Hade ingen övervikt och hade god kondition. Så började jag högskolan...slutade med motion och körsång...all min tid la jag först och främst på familjen därefter studierna. Så här i efterhand ångrar jag verkligen att jag slutade med motionen och körsången...jag behövde ju det för att orka. Efter det har jag haft svårt för att få kontinuitet med motionen och det beror till stor del på alkoholen.

Jag är mycket tacksam för de svar som jag har fått efter mitt längre inlägg igår. Tårarna har runnit och jag har tänkt. När jag tittade på mig själv i spegeln i morse så ser jag en lite plufsig, lite lätta röda toner i ansiktet, något veck som jag inte har sett tidigare, inte den allra piggaste men en kvinna befinner sig precis mellan 57 och 58 år. Som tycker om att få bli äldre eftersom då får jag fortsätta att leva....och tycker också om att bli äldre pga livserfarenheter. Blev ofta bemött av min syster och hennes man som mindre vetande därför är det så gott att få känna sig vuxen. Men det var då nu är det framåt som gäller!

Jag valde fel ord som valde förebild gällande min dotter. Naturligtvis ska hon inte vara en förebild för mig!! Men vad jag känner är att jag är så otroligt glad, stolt att hon får känna att hon äger den egenskapen att hon ger aldrig upp, att hon har ett stort mått utav tålamod. Jag hoppas, tror och tänker att jag har alltid försökt att visa henne vägen...likaså när det gäller min son. Det finns saker som jag skulle kunnat göra bättre...och det beror inte alltid på alkoholen utan på den dåliga självkänslan. Jag håller med dig i allt vad du skrev Charlie70 och du gav mig en eftertanke inte på så vis att jag inte älskar, stöttar och är stolt över min dotter, mina barn, min familj utan mer min roll i det hela. Du skrev i senaste inlägget något om att jag inte har insett min betydelse för min omgivning och det gäller nog både i positiv och negativ bemärkelse. Jag försöker prata med mina barn om saker som jag kunde gjort annorlunda gjort bättre...det är smärtsamt men jag vill att de ska veta att ansvaret var/är mitt.

Så åter igen jag är tacksam över era svar. Jag skulle behöva få antabus nu men det går som sagt var inte. Jag vet inte riktigt vad du menade för träff AmandaL. Men...jag ska gå till vårdcentralen om två veckor och ta blodprov för att kolla mitt levervärde samt kolla blodtrycket. Jag skriver in min veckoranson i internetbehandlingen. Jag tror inte att min botten är nådd men jag ska verkligen inte komma dit!

Idag kommer jag inte att dricka alkohol...idag väljer jag att vara nykter.

Kram:)

Profile picture for user Se klart

DU bestämmer att du ska vara nykter idag. Och du visar vägen, oavsett vad vi har gjort fel eller ”bekänner” vad vi kunnat göra annorlunda är det verkningslöst så länge drickandet fortsätter. Nummer ett i relation till barn.
Endera dagen får du ändra namn på din tråd: NU kommer dag två. ?

Profile picture for user AmandaL

Jag menade den träffen på vårdcentralen med provtagning som du tidigare skrivit att du skjutit på ? lycka till och härligt att höra att du väljer nykterheten idag, det gör mig glad att läsa, heja dig ???

Profile picture for user Varafrisk

Så mycket fel och dumt man tänker när man har ett alkoholmissbruk?
Jag var bestämd med att jag skulle vara nykter idag..det gick ju inte igår så idag så skulle jag vara nykter. Var ute m vår hund och gick, åt frukost och därefter en cykeltur.

Sen började hjärnan spöka igen...trots att vår son m sambo skulle komma och ev även vår dotter efter sitt arbete. Men idag fixade jag det...och jag har haft en SÅ fin kväll med min familj. Jag hämtade vår dotter m bilen hemma h henne efter jobbet. Så himla skönt att kunna göra det. Vi grillade, spelade kubb, tittade på gamla kort och spelade yatzy. De åkte för ca en halvtimme sen men vår dotter sover över hos oss.

Min son sa t mig..”vi satt hemma h oss (hans sambo och vår dotter) och pratade om att du alltid lagar så god mat...å maten ikväll var tio poäng av tio”.

Jag blev så glad över orden, så stolt över min familj...och jag har fått skratta.

Nu somnar jag nykter??❤️

Profile picture for user Charlie70

Tack, Varafrisk för förtydligandet om din relation till din dotter. Jag fattar! Vilken härlig familj du har. Var rädd om den och fortsätt satsa på de fina stunder ni har tillsammans. Värt allt.
Hälsar en som tyvärr var nödgad att skilja sig från den.
Kram från Charlie

Profile picture for user Varafrisk

Hej Alla!

Vill säga tack till Charlie70 och Andrahalvlek för era inlägg! Jag har läst i era trådar och jag tänker att ni är fantastiska...givetvis när det gäller nykterheten..men jag tänker även som föräldrar till era barn och då till era barn med funktionsnedsättning. Vilken planering och vilket tålamod!! Helt fantastiskt!

Jag är glad för att du fattade mitt förtydligande, Charlie70, för det skulle kunna bli så dumt annars. Och som du skrev du känner inte mig så hur skulle du kunna veta?? Jag skulle vilja skriva lite om mitt föräldraskap. Jag tänker att ni på forumet känner inte mig, några har träffat mig, någon/några kanske anar var jag bor. Kanske kommer vi ses på någon träff igen men ni kommer förmodligen inte träffa mina barn eftersom vad jag skriver kan vara lite utelämnande. Min man och jag försökte väl att få biologiska barn ca 1½ år innan vi fick ett ganska konkret besked att vi inte skulle kunna få biologiska barn. Det var naturligtvis mycket sorgligt men eftersom både min man och jag längtade efter barn och det var inte livsviktigt att det skulle vara biologiskt så bestämde vi oss för att adoptera. Det tog ytterligare tre år innan vi fick vår son och därefter fyra år innan vi fick vår dotter. Småbarnsåren gick väldigt lättvindigt men det var när skolan kom som problemen började komma inte i början men efter ett tag... i synnerhet under högstadiet. Som föräldrar kunde vi ofta känna att våra barn inte passade in i systemet. Vi satt på en mängd möten. Sommarlovet mellan åttan och nian blev vår son mer utåtagerande och jag kände mig väldigt ensam. Minns när vi satt på ett möte med rektor i årskurs nio som tur var vår son inte med då för hen sa inga fina ord om vår son. Det fanns två lärare som aldrig ringde hem och klagade på honom och jag frågade rektorn vad gör de lärarna som gör att det fungerar bra? Men rektor ville inte lyssna på det örat. Den sista terminen i nian gick alla kommunikation med skolan via ett mobilt team. Jag anmälde skolan till Skolinspektionen och fick rätt på tre punkter..skolan hade missat en del i sitt uppdrag. Under denna tiden så hade visserligen vår son bra kompisar men drog sig gärna till de mer gränsöverskridande...så mycket som jag/vi var ute och letade efter honom på nätterna..så rädd jag var att något skulle hända honom. Han var väldigt aggressiv under denna tid..Så slutade nian och han kom inte in på något program...utan det blev IV som det hette då. Då hade han inte ett så bra umgänge under månaderna på IV. När det var november månad och han var mer frånvarande i skolan än han var i skolan skulle vi åter igen på ett möte i skolan. Min son sa att det här är det sista mötet jag går på och jag svarade att ja, jag går inte heller på något mer möte. Veckan därpå började han på praktik genom skolan på en fd arbetsplats som min man arbetade. För att göra en lång historia kort så ..var han färdig snickare i november - 18 efter att ha arbetat som snickarlärling under många år och i flera företag. Idag har han arbetat i samma företag i fyra år. Om han inte hade fått denna möjlighet så skulle han nog lika gärna kunnat hamnat i drogernas värld. Det finns mer att berätta men jag stannar här.

Vår dotter hade också tufft i skolan...var tyst, försiktig. Vet inte hur många gånger som jag har fått höra "är hon blyg"? Och, jag har svarat nej...hon väljer vilka hon vill prata med. Under högstadiet blev det tuffare...hon blev inte utåtagerande...dessutom hade hon sitt tålamod...så hon klarade betygen och kom in på gymnasiet. När hon skulle börja fjärde terminen på gymnasiet då hade hon och en kompis kommit i konflikt med varandra. De var fem tjejer som hängde ihop men det var just min dotter och den här kompisen som kom i konflikt och de andra tjejerna valde den andra kompisens sida. Så min dotter var utfryst och ensam...hon stod ut i två terminer då hon hoppade av.. när en termin var kvar. Den här tiden bestod av att hon var väldigt nedstämd näst intill deprimerad för att vända helt och hållet...nästan manisk...fick panikångestattacker. Hon drog iväg och kom hem igen...det var olika killar. Vi har hämtat henne mitt i natten långt hemifrån mitt i veckan...när hon hoppade av skolan ...drog hon iväg och var borta i tio dygn. Den här tiden var nog en av de svåraste tiderna i mitt liv...att inte veta var hon var....på nätterna fick jag ligga och tänka "hon kommer hem..hon är en återvändare..hon är en överlevare". Till sist fick hon träffa en psykolog som remitterade henne till vuxenpsykiatrin. Hon ville att jag skulle följa med. När sköterskan bad henne berätta om sitt liv sa min dotter till mig "Du kan väl berätta, Mamma" Jag gjorde det och efteråt frågade jag henne om hon tyckte att det stämde vilket hon tyckte. Jag var med henne på vuxenpsykiatrin två gånger när hon träffade en psykiater men han satte inte någon diagnos. Han pratade både om autism och bipolär. I maj hade hon arbetat tre år som personlig assistent för en man i min ålder som har ett speciellt syndrom. Jag anmälde även gymnasieskolan eftersom jag tyckte att man hade gjort för lite för henne.

Vågade aldrig anmäla till Skolinspektionen när barnen gick i skolan. Var rädd att de skulle bli ännu mer utsatta. Tack vare att jag jobbade under den tiden själv som skolkurator så var jag ganska insatt i vad jag kunde begära mm. Skolan är ju en viktig friskfaktor.

Jag är oerhört stolt över mina barn och älskar dem över allt annat. De har inte varit helt formbara och de har utmanat mig som förälder. Båda två har varit väldigt orädda och utsatt sig för faror. Detta har bidragit till att jag har ibland satt för lite hårda gränser ( för att jag var livrädd att förlora dem och att jag inte visste bättre) vilket gjorde att de ville tänja gränserna ännu lite mer. Det har varit mycket alkohol, tappade mobiler, kontokort mm. Vi har gått på familjebehandling..Men jag älskar dessa skitungar:) Det är så oerhört viktigt att skolan fungerar...och att ha tillräckligt bra föräldrar för det påverkar i det fortsatta livet. Så mycket som jag har tänkt vad jag skulle kunna ha gjort bättre men det är ingenting som jag kan ändra på nu...men jag kan prata med mina barn om vad jag inte tyckte att jag gjorde bra och varför det blev så.

Naturligtvis fanns alkoholen med för mig som känslodämpande, som medicinering....så sorgligt....

Men ikväll somnar jag nykter!!

Kram:)

Profile picture for user Se klart

Och jag minns att jag läst om ditt kämpande för dina barn, och klarat av det så bra.
Kan du gå tillbaka i sig själv och hitta den målmedvetenheten och styrkan? Känna hur det var, och dra nytta av din stora kapacitet- i din kamp mot alkoholen Bara en tanke. Kram.

Profile picture for user Andrahalvlek

Livet är sannerligen inte en räkmacka för någon, fy fan.

Såg ett Ted-talk på youtube ikväll om ”resilient people”, och jag hade aldrig ens hört ordet innan. Tydligen svåröversatt - ungefär tåliga, tänjbara.

Det var ett riktigt bra prat! Kvinnan som pratade hade både forskat och hade självupplevda erfarenheter. Hon hade tre tips på hur man kan lära sig bli resilient.

Minns dem inte ordagrant, men ett tips fastnade hos mig rejält. Inför att man tar ett beslut eller gör på ett visst sätt ska man tänka: ”Är det här bra för mig, eller skadar det mig?”

Jag tänker som Se klart att alla dessa år med kampen för barnen har gett dig enormt mycket erfarenhet som du kan ha nytta av i ditt nykterhetsarbete.

Kram ?

Profile picture for user Se klart

Har blivit lite modeord, och uthållig och motståndskraftig är ett par andra översättningar.
Läste en jätteintressant artikel om detta, ska maila länken imorgon.
Sov gott!

Profile picture for user Charlie70

Som du har kämpat med dina fina skitungar! Blir helt tagen av din berättelse. Inte svårt att förstå att du tagit till alkoholen. Jag kan relatera - i hög grad. Håller med Se klart. Den kraft du har, för den finns kvar inne i dig, ska du använda till dig själv nu. Stort grattis till två dagar. Du kan!

Stor varm kram igen från Charlie!

Profile picture for user Varafrisk

Det kändes så gott att få era svar...och att ni kunde koppla min kraft till att jag ska kunna bli nykter! Jag har aldrig tänkt så även om jag tänkt ibland att jag måste nog äga en styrka inom mig. Under tiden som det här höll på så dog ju även båda mina föräldrar, svärmor, min syster och min man blev sjuk i cancer...jag tänkte ibland att...jag står fortfarande upp och jag arbetar. Så det finns nog en styrka ändå!

När jag skrev och berättade och ni svarade mig..så kände jag..att det här behöver nog jag. Jag läser om er resa Charlie70, Andrahalvlek, Se klart, Vinäger, Kaveldun, Torn, AmandaL mfl...och jag längtar att få komma dit där ni är...och jag ska komma tid. Jag ska vakna klar i knoppen, sova bättre, ha lyster i huden, utöva mina intressen mm mm. Jag vill bara se och höra och känna allt positivt som nykterheten gör med mig!!

Ni som har följt mig ett tag..har kanske sett ett mönster att när jag inte skriver då har jag druckit...för då skäms jag så förfärligt...så jag drack alkohol i måndags och igår...varför vet jag egentligen inte ....vana? Tristess? ..Troligtvis...nu när jag skriver så har jag druckit en öl och ett glas vin...dumt...jag vet...jag ska inte dricka mer.
Imorgon kväll..ska vi bort och jag kommer att vara chaufför...det känns bra!!

Men..idag är jag så ledsen..imorse satt jag uppkopplad för att delta i Viktväktarnas workshop...det ringer på min telefon...dolt nummer..tänker att det är från internetbehandlingen men jag svarar inte ..tänker att den som söker mig ringer igen (brukar annars alltid svara på dolt nummer). Strax därefter ringer ett okänt nummer och jag klickar fram att jag kan inte svara. Jag får då ett sms att det gäller en blå Saab som står skriven på min man och det är en polis som har skrivit meddelandet. Magen vänder sig in och ut...det är nämligen så att vår dotter har lånat vår ena bil. Jag lämnar mötet med Viktväktarna och ringer polisen som berättar att vår bil står i diket ca två mil från där vi bor. Nycklarna sitter i. Poliserna är hyggliga och kommer hem med nycklarna. Min dotter har inte haft en fungerande mobil på ett tag utan vi skriver på messenger och hon skriver från sin dator. Jag skriver till henne men får inget svar. Min man och jag åker till bilen. Den står i diket. Motorn har trillat ner och det har nog även brunnit i bilen fast man kan få en känsla att den som kört bilen inte har skadat sig iaf inte med allvarliga skador. Vi åker hem. Till hennes lägenhet. Hon är inte där. Jag känner mig trött och illamående. Så otroligt ledsen och orolig. När jag har skrivit vid ett tillfälle då jag frågar vad som har hänt skriver hon inget. Men när vi är hemma igen så får jag ett meddelande av henne där hon ber om förlåtelse och att det var inte planerat men att hon körde snabbt...nu var hon hos en vän som hon känner sig trygg hos...och jag tänker att det är någon tillfällig vän. Så brukar det vara..någon som känner sig lika ensam som hon. Jag svarar henne att en bil kan vi ersätta att det allra allra viktigaste är att hon är oskadd. Efter det har jag inte haft någon kontakt med henne...jag vet inte var hon är. Min lilla skitunge...jag längtar efter henne och vill hålla om henne. I hennes lägenhet var det kaos...hon behöver...stöd för att få ordning i sin lägenhet...men hon är så himla stark och vill vara så självständig att ibland blir det hennes fall. Jag tänker på dig Andrahalvlek som lär din dotter olika maträtter...så himla jäkla klokt!! Min dotter som vill vara självständig..ska få vara det...men hon behöver stöd i sin vardag för att nå dit..men hon är inte där att jag kan tala om att hon behöver det..utan hon behöver nå dit själv...å jag kan vara lite klurig så att hon kommer att förstå...hon har faktiskt bett mig om att följa med till optikern. Så det är lite tungt ikväll...och jag vet...det blir inte något lättare med alkohol...jag vet.

Jag vet att jag inte behöver känna att jag lurar er ...men så känns det...men lita på mig...jag är motiverad att bli nykter...men min väg dit...är väldigt krokig och mycket fram och tillbaka.

Kram till er:)

Profile picture for user Varafrisk

Mitt sinne behöver solsken och värme☀️❤️

Dagen igår är som ...hände verkligen detta?? Har det åter igen hänt ngt? Jag syftar då på min dotter. Bilen som inte längre går köra bryr jag mig inte så mycket om förutom att vi måste fixa en ny bil och prata m försäkringsbolag osv. Det viktigaste är att vår dotter är oskadd. Hon ringde via Messenger igår vid 23.30 el rättare sagt en kille den personen som hon kallar en nära vän men sen ringde hon upp via hans mobil. Hon berättar delvis vad som hänt. Säger att hon befinner sig ca 40 mil bort. Det är något som inte stämmer. Vaknade inatt och tänkte på henne. Min älskade skitunge åter igen så hände något. Och när något sådant här händer blir jag precis som paralyserad ..omvärlden får en annan gråare nyans...å nu är det ju ändå ganska grått...å jag behöver energi. Jag kan inte göra så mycket utan bara finnas vid sidan om när min dotter räcker ut en hand?Min älskade dotter som fyller 22 år t hösten❤️

Jag vet att jag skrev här på forumet för en tid sedan att när det är tungt så behöver jag er här på forumet ännu mer. Fick bla svar att det är svårt att peppa nära någon dricker. Jag kan förstå det men det är ju inte drickandet som man ska peppa utan förhoppningsvis tron på att individen kommer klara det här.

Tänker på åren då när jag arbetade som skolkurator och mötte massvis av olika elever med olika bakgrund, förutsättningar. Har arbetat på alla olika stadier fr F-klass tom gymnasiet. För vissa elever såg livet verkligen mörkt ut..det kunde vara hemsitutionen eller att man skulle få betyg som inte var godkända....då min roll var att vara realistisk men ändå ge hopp.

Pratade med en nära vän t mig igår...vi pluggade ihop..inom socialt arbete delar man ofta in livet i fyra olika områden familj, släkt och vänner, fritid och arbete. Man behöver kanske inte ha lugn inom alla områden utan ibland kan det finnas glapp inom något men det blir svårare/tyngre om det glappar i alla. För mig är det just nu lite glapp i alla områden men jag har inte gett upp hoppet. Jag ska bli nykter! Min man och jag har bokat hotell två nätter i en stad ca 16 mil bort. Igår hade jag inte någon som helst lust att åka när det här med min dotter hade hänt...men så sa min man och jag ..vi behöver komma ut...byta miljö.

Min man är m vår hund h veterinären så det blir en promenad utan vår hund. Men jag behöver naturen nu som oftast är som balsam för själen??

Ha en fin dag?

Profile picture for user Se klart

Så är det.
Du har det helt klart jättetufft och även om vi är många här som hjälps åt, verkligen, så är ju detta forum ett komplement till livet, inte ett av fyra stolsben.
Livet får inte halta beroende av vad som händer här. Det går inte att påverka, och beror på saker vi inte rår på.
Nu har du mycket framför dig. Din dotter är fortfarande väldigt ung och behöver dig, och din man.
Att göra saker för andra känns ibland omodernt, men jag tror tvärtom. Att sätta våra egna behov åt sidan och helt och hållet fokusera på någon annan är också stärkande och ibland nödvändigt. Du måste bygga bordet eller stolen. Du måste se till att det står stadigt och håller.
Att lägga kraften där man kan påverka är mitt bästa råd till mina medarbetare och jag tror det även gäller nykterheten. Bara då blir vi kraftfulla och det behöver du vara.
Kram!

Profile picture for user Vinäger

Vill bara säga det, finaste du. Orkar inte skriva så mycket, men ville visa min omsorg iaf. ?

Kram till dig

Profile picture for user Varafrisk

Tack Se klart för ditt inlägg! Tack Vinäger för att du tror på mig! Tack Charlie70 för att du frågar hur jag mår!

Jag märker att jag saknar att skriva här. Tycker att det är svårt att skriva här när jag inte klarar så många alkoholfria dagar men så tänker jag ...jag skriver under rubriken ”Förändra sitt drickande” ...och nu vill jag skriva.

Har varit/är påverkad av att min dotter körde av vägen. Tänker på vad som kunde hänt..hon kunde ha varit svårt skadad eller kanske död?Har inte träffat henne sedan dess eftersom hon åkte 40 mil bort och min man och jag åkte på en weekendresa t Örebro igår. Hon skulle börja jobba 15.20 igår. Längtar efter att få krama henne och prata m henne❤️ Är orolig för om hon har kommit in i en sådan där fas när hon drar iväg igen. Hon visade inga tecken på det innan olyckan hände.. som tur så ska hon jobba mycket i sommar och borde vara hemma. Jag vet att hon behöver oss och kommer nog göra så under lång tid även om hon inte skulle vilja medge det. Jag tänker förälder är man livet ut..och det är härligt men ibland vill man kunna slappna av lite grann.

Min man och jag har haft det bra igår och idag...firade 32-årig förlovningsdag igår❤️..imorgon em åker vi hem igen. Fast i bakhuvudet har det funnits som ett litet sorl ..,och det är min dotters mående och alkoholen som ligger och gnager.

Nu har jag två veckor kvar av semestern...vi ska inte åka iväg någonstans mer än dagsutflykter. Känns helt ok i dessa Coronatider och kanske lättare att avstå alkohol.
Vad vill jag göra då under dessa veckor?? Jo..läsa...vara ute i naturen...motionera..å äta mat och dricka alkoholfritt...vill känna mig pigg. På måndag blir det frissan, på tisdag besök h en diakon och på fredag provtagning.

Tänkte på det här du skrev Andrahalvlek om att spara de pengar som man brukar köpa alkohol för. I min stad har det öppnat en ny affär som har heminredning och snygga/annorlunda kläder. Kvinnan som äger affären är också fotograf. Kläderna är inte särskilt billiga och kanske inte heller finns i större storlekar. Så om jag slutar dricka alkohol, sparar pengarna så kan jag nog unna mig ngt riktigt snyggt fr butiken????

Önskar er alla en fin lördagskväll?

Profile picture for user Varafrisk

Har bestämt mig!

Ska försöka bli nykter! Men tror att jag behöver ca fem -tio dagar som nykter innan jag skriver här. För annars får jag inget svar å jag behöver svar/inlägg fr er!

Idag har jag iaf pratat m min dotter efter olyckan då hon körde av vägen.

Kram❤️

Profile picture for user Vjlo

Hej,
Jag tror inte det behöver vara så att man måste ha bestämt sig för att få svar, ibland uteblir dem för folk gör annat, eller inte hinner svara osså glider tråden bort långt ned. Jag är själv här och häckar på olika ställen, känner inte jag skriver kontinuerligt någonstans, förutom oftast varje dag i min egen tråd.

Jag tycker du ska fortsätta skriva här och även i andra trådar, både för att det är bra, och även din berättelse behövs här på detta forum!

Det du planerar göra på semestern, med en del dagsutflykter, kanske lägga pengarna som du slipper slösa på A på något roligt istället låter trevligt. Och att du vill vara pigg. Att sluta krama kompisen A är nog det viktigaste beslutet vi tar här på forumet. Och vi behöver varandra för det stödet.

Kram ☺️

Profile picture for user Varafrisk

Tänker att man kan verkligen uppleva mig som en ambivalent person?Ena dagen ska jag sluta skriva nästa dag så skriver jag igen...som kanske en typisk person med alkoholmissbruk? iaf en person som söker mycket bekräftelse ...en person som efter 57 år vill vara den person jag är fullt ut...å det är en resa ..och det gäller att krypa långt in i mig själv ...och det kommer ta tid ...och med alkohol...så kommer jag troligtvis aldrig komma dit....jag älskar dansa, sjunga...sång, dans och musik har alltid funnits i mitt liv...men jag vill sjunga högre, dansa yvigare.. vidare..jag klär mig gärna färgstark men vill klä mig ännu mer färgstarkt..jag vill känna mig fri?‍???

Inatt sov vår dotter hos oss och stannade t lunch innan hon skulle åka t sitt jobb. Vår son kom under fm och stannade t ikväll. Så mysigt???

Visste inte att vår dotter skulle komma igår. Jag hade druckit några öl och jag berättade det. Gick och la mig lite tidigare. Vi pratade om händelsen då hon körde av vägen m vår bil. Pratade även lite idag.
Idag fick jag mig en ordentlig skrapa av min dotter och den var befogad. Hon var sträng i sin röst och hon var arg...hon sa att jag gör inget åt min övervikt och har heller inget gjort ang alkoholen. Hon sa att hon har försökt hjälpa mig med träning. Hon sa att jag säger att hon tar risker men vad gör jag?!?! Ja...vad skulle jag säga??? Mina tårar rann och jag sa..att jag har inget bra svar att komma med...jag skämdes så. Det var ju sant allt hon sa...och hon ska ju inte behöva känna så här. Jag tänker på vad du berättat..Andrahalvlek.

Skrev t henne ikväll där jag sa att hon är så bra..hon lindar inte in orden..det är klarspråk och inga krusiduller ..för det är så det är med övervikt och alkohol ... det finns inga genvägar utan bara möta den tuffa verkligheten...på fredag ska jag ta prover och det är en del av verkligheten???

Sov så gott?