Hej.
Jag är ny här och hoppas att kunna ta tag i mitt drickande nu. Jag är bakfull och har ångest i dag efter en middag igår hemma hos vänner då jag mot slutet blev för full och minns inte resan hem. Måste haft minneslucka på nån timme. Jag dricker inte varje dag, ibland inte ens varje vecka. Men jag har vad man nog kallar för ett "riskbruk". Hoppas komma i kontakt med andra som har samma beteende. Några gånger om året blir jag så full att jag får rejäla minnesluckor, mår urdåligt dagen efter, lovar mig själv att det aldrig ska hända igen men åren går och jag lyckas inte ändra mig. Har haft det så här i nästan 15 år. Min mamma är nykter alkoholist. Jag vill lyckas med en varaktig förändring. Jag tror inte jag vill sluta dricka helt men tänk om det gick att hålla det på en ofarlig nivå? Om det ens finns någon sådan? Vad tror ni?

Nej jag vet inte exakt vad det är som triggar mej. Känslan av gränslöshet, att inte vilja att det roliga ska ta slut. Att "alla andra" dricker. Och igår var alkoholen gratis dessutom. Vilket inte hindrade mej från att handla i baren efter att festen var slut och bjud-drickat undanplockat. Det var några som skulle efterfesta och jag är glad att min man stoppade mej från det. Flera idag som tog återställare. Men inte jag, har nog aldrig gjort, möjligen någon gång i ungdomen i så fall.
Men det här funkar ju uppenbarligen inte, jag behöver knappast mer bevis på det.
Jag ska fundera lite i veckan på om jag ska gå till någon beroendemottagning. Jag har ju alkoholproblem men är inte beroende. Men något måste ju förändras i grunden nu.

Hej Tombor, tack för välkomnandet! Har dock varit medlem här i ett drygt år så jag är inte ny ;-). Tack för att du skriver, ja den typen av problematik har jag och det kan gå veckor utan att jag dricker, inga problem med det. Väldigt förrädiskt. Men nu får det vara nog.

Ok nu har jag bestämt mej, jag ska prova att söka hjälp. Jag har gråtit och diskuterat med min man och han stöttar mej. Vi har pratat om att jag ju har en skörhet som gör att jag inte borde dricka. I min släkt finns psykisk ohälsa i form av depressioner och ångest med inslag av alkohol och med det arvet är jag ju överkänslig för alkohol.
Jag har också bett min man att om vi trots allt hamnar i en situation framöver där jag är påväg att dricka, så ska han påminna mej om hur illa det kan gå och att han inte vill se mig full och gråtandes. Han är väldigt snäll vilket är fint men han har rätt att höja ett varningens finger mer än han gör. Men jag vet att det i slutändan är mitt ansvar att ta hand om mej själv och vara vuxen och ta ansvar. Och framförallt undvika att skada vår relation. Men nu blir det nyktert i väntan på att jag ska få hjälp och guidning.

Bedrövadsambo

Vore du allergisk mot nötter skulle du aldrig ens tänka tanken att äta jordnötter. Tänk så - du är överkänslig/allergisk mot alkohol. Skönt att du har bra stöd av din man!

Förstår att du är ledsen och besviken. Det har ju gått så bra för dej och du hade så bra strategier. Jag har också funderat på att söka professionell hjälp (igen). Om det spårar ur en gång till för mej, så ska jag göra det. Du har stöd av din man, bra strategier mm, samt forumet här. Men kanske vi behöver "både hängslen och livrem', för att klara det. Sköt om dej och var nu inte så hård mot dej själv - du har ju verkligen kämpat och du kommer att fixa det! Kram ?

Ja det är ju en bra liknelse med allergi. Man undviker ju sånt som man blir sjuk av, men dricka alkohol i mängder som är skadliga, det gör man/jag. Det är ju så dumt. Det känns bra att vi ska vara hemma nästa helg och inte resa iväg. Det ska bli så skönt att inte dricka. Ja, jag är överkänslig. Det känns bra att tänka så.
Tack Manda, dina ord värmer ska du veta. Hur har din helg varit?
Kram

Min helg har varit ok, jag har jobbat och då brukar jag inte ha nåt sug alls på att dricka. Utmaningar för mej blir ledig dag i veckan samt långledig nästa helg med ev. mindre fest.
Ja, allergi är en bra liknelse. Vi tål inte alkohol, som andra gör. Men tyvärr har man så svårt att låta bli det.. Nu kämpar vi vidare! Ha en ny fin vecka med nya friska tag. Kram

Haft krypande ångest idag, lätt illamående. Skulle träffat en kompis idag men har ingen lust eller ork. En blandning av att ha haft för mkt att göra på sistone men också att jag inte orkar prata med någon just nu. Jag vill bara hem och vila direkt efter jobbet. Samtidigt känner jag mig dum om jag avbokar. En sak jag behöver är nog att röra på mig, tror jag skulle må lite bättre av det, att få puls och svettas lite.

Det kändes skönt att vara hemma ensam och vila. Jag borde ju kunna prata med mina nära vänner om hur jag mår och varför jag mår dåligt men jag orkar inte just nu när jag är mitt i det. Väntar på brev från den mottagning jag kontaktat för hjälp. Det känns skrämmande, hur kommer det bli att gå
dit? Jag antar att det är bra att jag sökt hjälp, samtidigt som jag känner mig så ledsen över hur det har blivit. Jag vill bara gråta men det kommer inte ut några tårar. Det känns otäckt, sorgligt och ångestfyllt.
Antar att jag får försöka fokusera på allt som är bra i mitt liv: man, vänner, katter, jobb, men det är svårt just nu. Hoppas imorrn blir en bättre dag.

Den började dåligt med ångest och åter ångest. Men den slutade bra till sist. Jag har pysslat om mej själv, målat naglarna, lagt ansiktsmask. Jag har cyklat till jobbet nästan varje dag, gått på ett träningspass och planterat massor med blommor på balkongen. Idag har jag varit på cykelutflykt i skogen med min man och på hemvägen öste regnet ner. Det var på något sätt skönt att bli drabbad av de yttre elementen istället för att kämpa mot de inre. Sovit en del har jag gjort. Ingen alkohol.
Jag har fått en tid till en landstingsansluten beroendemottagning men jag känner inte att jag vill bli journalförd. Jobbar själv inom sjukvården så jag vet hur det där fungerar. Jag vet om sekretessen men det känns inte bekvämt på något vis. Vill alltså inte heller gå till vårdcentralen. Jag ska istället prova med min stadsdelsförvaltning för att se vad de kan erbjuda för typ av stöd till mig som ju inte har en regelrätt beroendeproblematik utan mera ett skadligt riskbruk som, om jag inte gör något åt det, riskerar att bli värre. Jag skulle kunna tänka mig en samtalskontakt 1 gång/månad. Någon som har fått stöd från kommunen och vet hur det funkar? Eller finns det privata alternativ? Men då blir det väl dyrt.

Rausch

Jag har gått på samtalsstöd hos kommunen i ett par år och tycker det fungerat bra. i början träffade jag min alkoholterapeut en gång i veckan men med tiden har vi glesat ut mötena till var annan / var tredje månad. Har dessutom fått god hjälp av antabus, men det kräver ju kontakt med vården förstås.

Gott att din vecka slutade bra ändå. Jag förstår dina tankar med att välja och hitta rätt stöd/samtalsterapeut. Jobbar också inom sjukvården och bor dessutom i en mindre stad. Jag hade bra kontakt med en kurator på annan ort. Det var via företagshälsovården och därför gratis de första gångerna. Men det var flera mil att köra dit och pga det, rann det ut i sanden. Ska jag vara ärlig så slutade jag även pga av feghet från min sida, jag var rädd att arbetsgivaren skulle fråga om det... Antagligen var det dumt av mej. Men nu vet jag att hjälpen finns där, om jag behöver den igen.
Vet inte hur det ser ut med avgift på privata mottagningar, kanske du kan få ersättning i efterhand via försäkringskassan/ eller från din arbetsgivare? Hoppas det ordnar sej! Kram

Idag tog jag mod till mig och kontaktade kommunen. Jag har fått en första konsultationstid om en dryg månad. Kände mig lätt gråtfärdig under samtalet men nöjd att ha gjort det och ha fått en tid.
Vad ägnar jag mig åt annars då? Rör en del på mig, cyklar och går på nåt enstaka träningspass. Äter sötsaker nästan dagligen. Nätshoppar lite, vill "unna mej". Försöker klä mig fint, blir piggare av det. Lånat flera böcker om alkohol på biblioteket. Läser en del på nätet, nu en sida som heter alkoless.se. Bakom sidan står en kvinna som testade tre månader utan alkohol vilket sedan blivit till ett år. Hon bloggar och kommer ha nätkurser, och man kan anmäla sig till ett nyhetsbrev. Har skaffat diverse appar i telefonen, bla sobertime och nu alkosmart som jag inte hunnit titta på.
Det är bra att jag fick tiden först om en månad, för då har jag säkerligen börjat distansera mig och tänka att jag kan ta ett glas. Då har jag lämnat tillbaka böckerna och glömt att titta i mina appar. Jag tror på mig själv - not...
Jag ska resa bort en helg i höst och redan nu kommer tanken: ska jag inte kunna ta en öl när jag är bortrest, trist! Men varför ska jag tänka på det nu? Knäppt hjärnan funkar.

Jag har varit hos en nära vän ikväll och vi pratade personlig utveckling och att ändra sitt beteende. Jag pratade inte om mitt förhållande till alkohol men kände mig ändå stärkt när jag åkte hem. Det är klart att jag kan åstadkomma en förändring. Jag bestämmer och jag ska må bra. Känner mig lite mer positiv nu. Jag har inte druckit på 10 dagar, än så länge inga problem men visst kommer tankarna på framtiden, ska jag aldrig mer "få" dricka? Osv.
Nu ska jag njuta av katt i knät och önskar alla på forumet sinnesro och hoppfulla tankar.

Starkt att kontakta kommunen. Ett första steg. Tänker lite på vad du skriver om resa... tänk att inte kunna få ta en öl då... tycker det är så jäkla trist med vår glorifiering av alkohol. Tänker tillbaka på när jag var yngre och reste. Minns inte om jag drack. Troligtvis väldigt lite. Vi hade verkligen inte alkohol med särskilt ofta. Resan var i sig själva upplevelsen. Allt man såg och allt man upplevde. Det hade varken blivit roligare eller bättre med alkohol. Gemenskapen är lite värre för mig att tänka på. Att inte kunna dricka vin till maten socialt. Därför har jag inte bestämt mig ännu. Vill så gärna kunna vara som de utan problem, men det kanske ändå inte går. Kanske har det gått för långt.

Kommer ihåg, för rätt länge sedan nu,.... att min man förvånat! brukade säga åt mig när vi varit a-fria en tid, – det är ju mycket roligare utan a!! Och vi som brukade försöka spetsa våra helger lite extra ibland med att dricka!

Resan blir ju inte på något vis sämre bara för att man inte dricker, långt ifrån, kanske t o m bättre, precis som du säger Sisyfos. Imorgon har det gått 14 dagar, känns skönt. Idag var jag på restaurang med min man, en liten utmaning. Jag tog först en alkoholfri ale, inte gott, men berodde nog mest på mina smakpreferenser. Till maten drack min man vitt vin och visst blev jag sugen, just vitt vin och öl gillar jag verkligen för sina smaker. Jag drack en alkoholfri chardonnay som var rätt ok och kändes roligare än mineralvatten som jag i o f också tycker är gott. Maten var jättegod och det blev en mysig kväll. Och nu är det ju knappast så att jag ångrar att jag var och är nykter. Nu känns det jätteskönt. Helgen har varit bra hittills. Ett par små och korta ögonblick av glädje och harmoni har jag känt senaste dagarna. Känner mig sugen på att testa flera varianter på alkoholfria drycker som t ex ingefärsläsk, någon kolsyrad dryck på druvor, granatäpple och rooibos lät spännande. Fasen vad skönt det är att må lite bra!

Tofslan

Jag är på 10 dagar :) förstår dina tankar om "ska jag aldrig mer få dricka" etc. Har också lite problem med var jag står i den frågan. Men men ångrar aldrig en nykter dag och eran middag verkade så mysig. Vill också hitta nya alkoholfria drycker! Jag gillar inte läsk eller juice. Vitaminvatten med smak är ganska gott.

Gott att höra att du mår bättre Allva, och att helgen varit bra!
Jag har hittat en god äppelmust, gjord endast på äpplen, utan tillsatser. Den kan köpas i 3 liters-bag-in-box (har köpt flera nu). Kan vara ett att alternativ att bjuda på också, istället för vin eller öl. Massor med vitaminer samt uppfriskande och gott i sommarvärmen!