Div åsikter eller...?

alla för fin respons på mitt inlägg ♥

Och du har helt rätt Pi31415 när du säger att vi alla går igenom samma process innan vi inser vad som händer. Vi följer alla samma schema och gör samma saker även om vi under den aktiva tiden tror att vi är helt ensamma om våra problem.

Elan, är det så att du firar din första årsdag denna helgen ? Grattis i så fall ♥ Och jag håller helt med dig om att göra saker annorlunda, för mig är det en förutsättning för ett bra nyktert liv. Och storhelger är en låååång väntan på vardag. Jag är badkruka, inte under 25 grader !!, så jag gör INTE sällskap med bomben :-)

Som du Rosen säger så är dessa tillställningar en radda "måsten" som jag lätt kan vara utan. Synnerligen nu när jag upplever en äkta frihet i nykterheten.

Och Muränan...........dra igång gräsklipparen är ett rent nöje på midsommardagen :-)))

Ta hand om er därute ♥

Tilde och vad kul att du finns kvar här ♥ Gott att höra om dina tankar och att du knallar på !
Att läsa här och få påminnelse är en mycket bra grund för att inte ta det första glaset och jag tror att det hjälpt många att inse och förändra sina beteenden.

Kram och tack Tilde ♥

där med mysfaktor och 18 grader KALLT är ju jag inte med på :-)))

En stor helg utan alkohol är för mig den absoluta frihetskänslan ! Att vakna tidigt på morgonen, avnjuta frukosten, i bästa fall andas i den fräscha doften av sommar...........det är så stort och tacksamt !

Finns absolut stunder när jag väljer att grotta ner mig i "tyckasyndomträsket" men att få kliva upp ur sörjan och åter möta livet är obetalbart. Nykterheten ger så mycket till mitt liv !

Midsommarkramen Ellan !

är det sista dagen på Ramadan, Eid, och jag har för första gången fått vara med på ett event för barn och det var väldigt trevligt.

En nykterhetsorganisation står som organisatör och där träffade jag gamla bekanta i "branschen".

Och får skrämmande nyheter.

Ungar som får upp till 5000/mån för att sälja hasch åt ligorna. En p-plats utefter E4'an som fungerar som utskänkningslokal och har "öppet" i över 2 dygn med ett oräkneliga anmälningar till polisen som inte behagar åka dit. Unga vars föräldrar inte ens varit i närheten av alkohol som dras med i karusellen med droger och alkohol utan att nån reagerar. Föräldrarna vet inte hur alkohol luktar så de ligger ju en aning efter. En soc-tjänst som inte reagerar på orosanmälningar och vuxna som fullständigt stoppat huvudet i sanden.

Att höra detta från folk som varit fast i skiten och som verkligen vet vad de pratar om var otroligt skrämmande för mig, helt ärligt trodde jag inte att det var så illa som det är. Nånstans i vår "fina" verklighet har vuxenvärlden valt att skita i ungdomen och att ta ansvar för uppfostran och,visst, mycket beror på att många vuxna prioriterar sitt eget beroende. Men inte alla.

En sån här fest är garanterat drog och alkoholfri och det blir en mer öppen och direkt stämning med glädje från djupet och inte via kemikalier. Jag trivs och mår mycket bra i såna sammanhang. Det visar på alla sätt att det går att ha roligt utan sprit !!

Gunda ♥

Ett första steg på vägen och skynda långsamt så kommer man längst :-) Bara att du tagit beslutet att förändra ditt liv är ett stort steg framåt ! Häng på och skriv massor här, det hjälper mycket mer än man kan tro och här finns så mycken klokskap att ta in !

Kram !

tillbaka vännen ♥

pappa söker......sedär, undrar om jag kan få till ett tv-program med det namnet ??

Jag reser en del eftersom jag har den friheten att kunna göra det nu. Och det är synnerligen givande ! Jag åker enbart på sk upplevelseresor där jag får träffa andra och få vara social och utbyta erfarenheter och kunskap.

Men, att sen komma hem till ett öde hus utan nån att sammanfatta resandet med är deprimerande. Och halva nöjet med att resa är ju själva planerandet före tillsammans med en partner/vän. Och ändå är jag så lyckligt lottad att jag kan göra nästan vad jag vill !

2 motsatser kan tyckas. Men för att mitt nuvarande liv ska fungera bra så innebär det att jag måste vara nykter annars skulle vare sig pengar eller ork räcka till. Idag är inte nykterheten nån som helst uppoffring eller kamp på något sätt utan bara ett sätt att leva och det på ett väldigt gott sätt. Jag liksom många med mig förundras över att den första semesterbilden från många är en drink eller ett glas vin ?? Varför är den bilden så viktig ? Och när den bilden återkommer varje dag med olika innehåll i glaset vill jag bara skrika i örat på den som lägger upp den : DU ÄR ALKIS...eller på god väg att bli det. Jag har ju själv en gång i tiden glorifierat alkoholen och enbart druckit "finsprit" men det spelar ju ingen roll i det långa loppet, det var ju ruset jag ville åt. Ingen lägger ju upp en bild på en flaska Explorer ? Alkohol som alkohol ? (Finns Explorer kvar på bolaget ? Det var ju mitt hus"vin" Eller försvann det när försäljningen rasade pga min nykterhet ??? )

I måndags passerade jag en mindre mellansvensk stad pga vägarbeten och kom förbi ett av mina gamla "tankställen", dvs Systembolaget. Bara blicken på stället och hågkomsten hur illa jag mådde på den tiden fick det att snurra i min mage. Jag kunde så tydligt känna illamåendet, huvudvärken, stressen och rädslan för att bli påkommen. Jag kommer ihåg att jag tyckte att expediterna tittade så konstigt på mig. Jag hade åtskilliga år kvar i träsket då men sista stoppet just där var i slutet av 1992 men allt kändes så fruktansvärt aktuellt :-((

Att få såna flashbacks är bra för mig för då kommer jag sannerligen ihåg hur det en gång var och hur jag då mådde. Men de är väldigt otrevliga återblickar.

Ta inte första glaset och ta beslutet varje morgon om att inte dricka just idag oavsett vad som än händer så byggs dagarna på till veckor, som blir månader, som blir år.

Kram på er därute ♥

berör !
För min del går beroendemänniskor bort, såväl aktiva som nyktra/drogfria. Tyvärr har jag mött alltför många som gått all-in och sen har det rasat fullständigt. Det räcker med en gång för mig. Och troligen även medberoende om inte tillfrisknandet gått så långt att hon är en egen person med egen självkänsla. Har mött flera sådana (ärligt nog vet jag inte om de medberoende) men självständiga MEN då är de gifta :-) Surt :-))
Jag ställer inte krav på fullständig nykterhet men däremot på drog/tablettfrihet !

En ensam alkoholist brukar betecknas som en farlig alkoholist (för sin egen skull) men jag känner inte det så med den stabila grund jag har men säker kan jag aldrig vara därför uppdaterar jag mitt gamla liv med jämna mellanrum. Tvärtemot vad AA säger (främst för att jag ska se till mina egna behov och att jag ska lära mig att älska mig själv) så anser jag att alla människor behöver bekräftelse och att vi alla behövs för någon. Under veckan som gått har jag fått den bekräftelsen ett par gånger och det känns naturligtvis väldigt bra. Jag är normalt väldigt rak i min kommunikation och det kan uppfattas på olika sätt, tex en komplimang till en kvinna kan ses som raggningsförsök innan polletten ramlar ner. Idag hade jag det stora nöjet att berömma personalen i en butik och det är så tydligt att de inte är vana vid det utan det möts först med misstänksamhet innan de fattar att det är seriöst menat :-)) Responsen sen lever jag på ett tag :-)) Winwin !!

Min nykterhet brukar aldrig vara ett problem när jag reser och jag har lätt för att prata med alla. Jag har ju i mitt aktiva liv gjort bort mig så många gånger så den kvoten är fylld :-) Men ofta är det par som reser och är det ensamma damer så är de i spannet 75 år och döden ! Och där är inte jag än !!

Jag är, eller har blivit, fatalist så nån dag kanske det händer att nån dam blir intresserad ♥ Under tiden knallar jag på sakta men säkert !

gick ut i nykterhet så var det utan tvekan så att AA betydde enormt mycket för mig. Att vara omgiven av människor som var i samma situation som jag och som inte dömde mig efter de fel och misstag jag gjorde ( hade gjort) och som visste exakt vad jag pratade om går inte att värdera. Det var mitt skydd mot att ta återfall samtidigt som jag "skolades" in i en helt ny värld. Och det tog tid innan mitt skakiga självförtroende byttes mot en stabil självkänsla, en underbar erfarenhet. Min fru och jag utvecklades i otakt det första året och jag hade en kris runt ett år om jag skulle gå min väg eller ej. Jag valde kärleken och stannade. Sen sparkade hon ju ut mig vilket tillhör nästa kapitel.

I början var vi ett gäng från behandlingen som umgicks och hade trevligt men som efter några år tunnades ut. Tyvärr. Alkoholen tog tillbaka sina stödtrupper :-(( För en kort tid sen pratade jag med en fd vän som nu hittat en ny kvinna och helt plötsligt bestämt sig för att hon inte skulle få veta att han är alkis och därför börjat att ta en öl lite då och då när de träffas. Han märkte ju själv att konsumtionen ökade men förklarade " Jag har varit nykter så länge nu så jag vet vad jag gör" Han är redan förlorad så några argument är meningslöst att skicka med honom. Jag blir bara så ledsen att se eländet :-(

Att se en alkis på stan i sin misär gör mig nerstämd men att se en som varit nykter och ljuger för sig själv att det går finfint att dricka gör mig så in i märgen ledsen. Det känns så hopplöst. Att nån tar ett återfall med öppna ögon utan att ljuga är mer ärligt för där finns det fortfarande hopp. Alkoholen ÄR listig, falsk och stark.

Jag är glad för att jag idag lagt ytterligare en nykter dag till mitt liv. Och det hjälper ni mig med och att jag inte tar det första glaset.

har jag aldrig tagit sen den där sommaren jag slutligen bestämde mig för att göra nåt åt min situation. Oklart just då VAD jag skulle göra men letade efter en lösning samtidigt som mitt drickande eskalerade ännu mer. 13e januari har jag sen min första nyktra dag och den dagen slår min fysiska födelsedag, inte många som får födas 2 gånger. Jag antar att det underlättade för mig ifrån första början att jag själv letade och slutligen bestämde hur jag skulle göra, villigt påhejad av min då lagvigda, eftersom jag aldrig efter den första nyktra dagen tagit ett återfall.

2 ggr under första året blev jag dock påmind om hur lätt det är att hamna fel. Första gången satt jag på tåget hem efter en efterbehandlingsdag då det kommer en man från restaurangvagnen och har handlat 2 små flaskor rödvin. Jag blev överrumplad eftersom jag inte hade väntat mig alkohol i den situationen och jag tror att jag satt där med stora, tiggande, hundögon medan han drack upp det inhandlade. När jag fann mig själv efter en stund så smålog jag inombords åt den fåniga min jag förmodligen hade !

Andra gången var jag också väldigt nynykter och hustrun var bortrest ( Familjevecka ?) och jag skulle passa på att laga till mat som jag tyckte om men som hon inte var så överdrivet förtjust i. Som en blixt från en klar himmel kom tanken på vilket gott vin jag skulle dricka till. Jag avbröt all matlagning, satt mig i fåtöljen och tog fram de 2 telefoner jag då hade och tog upp de "akut"nummer jag hade till bekanta i Gemenskapen ( AA). Jag funderade över hur min hjärna hade hoppat från "säkert" läge direkt till "fara". Det var ju inte så svårt att fatta när jag funderat ett tag, Mammy Blue beskriver väldigt bra hur hon uppfattar saken i sin tråd. Allt hos mig slog över på gammal rutin : Mat = dricka.

Efter de 2 incidenterna har det varit lugnt. Jag har hittat mitt sätt att vara och se med öppet sinnelag på vad som händer och "tack vare" vänner som tagit återfall så har jag undvikit de värsta och största fällorna. Den farligaste fällan för mig är om jag nån dag skulle tro att jag är frisk nog "att smaka lite". 3 vänner som har tagit återfall har dött i sjukdomen, en är på väg och det är ingen som helst tvekan om att jag inte skulle överleva om jag "smakade lite" nu. En vän som 2 ggr fallit för 7-års gränsen är nu så rädd att falla tillbaka att han tror sig ha ett bra liv med hjälp av mediciner, mannen är som en zombie och jag undviker honom i all hans tragik, jag klarar inte att kommunicera med honom.

Min vän från behandlingen som jag skrev om tidigare har ju återgått till att dricka "vid lämpliga tillfällen" och ett försök att få honom att titta bakåt är helt meningslöst. Hans återfall började långt tidigare i och med att han började förhandla med sig själv och intala sig själv att han klarar att dricka "normalt" och lyssnar därmed inte på nån som helst argumentation. Och idag är han inte intresserad av att ha nån kontakt alls, jag har ju blivit en fiende till hans kompis alkoholen. Tesen att alkoholen är "listig, falsk och stark" har nog härmed bevisats.

Alkoholism är kronisk, progressiv och dödlig MEN fullt behandlingsbar om jag inte tar det första glaset !

Gunda !!
Att vara sårbar kan också vara en fördel, då är det lättare att påminna sig och vara rädd om sig själv ! Den dagen jag tror att jag är osårbar då är jag inne i mitt återfall. Att acceptera min sårbarhet och att jag är maktlös inför alkoholen för mitt liv framåt.
Ta hand om den känslan !!
Kram och en dag i taget !

är en aktiv alkoholist's främsta kännetecken.

Hela mitt liv som aktiv alkis var en enda lång, krävande, lögn. Jag ljög för allt och alla enbart i syfte att skydda min sprit, min riktiga kompis och älskarinna. Eftersom jag har den erfarenheten så känner jag direkt om nån ljuger av nån anledning och det kan ibland vara rätt jobbigt. Ofta är det så att jag får en obestämd känsla när jag pratar med en lögnare och det tar ett tag innan jag greppar hur lögnen såg ut och varför den kom till. Men lika ofta är den så uppenbar att jag reagerar direkt och då är det oftast en aktiv alkoholist framför mig. Inom parentes kan jag ju säga då att den bästa alkoholterapeuten är en som haft egen erfarenhet av beroendet, det går liksom inte att ljuga inför en sån person. Alla lögner är redan använda.

Likaså reagerar jag direkt på lögner som föregår ett återfall då personen ifråga inte själv är medveten om sitt ljugande. När man börjar ljuga för sig själv har lögnen redan blivit en sanning och det är i stort sett omöjligt att få personen att inse det. Det klassiska är just att en alkis börjar övertyga sig själv om att den är helt frisk och kan börja dricka liiiiite vid speciella tillfällen. Som ni förhoppningsvis vet nu så fungerar det inte. Det är bara en fråga om tid innan man är ifatt det gamla sättet att dricka. Normalt sett så agerar jag inte på ett sånt utan inväntar en kort nykterhetsperiod och hoppas att den drabbade inte super ihjäl sig. Ni kanske har märkt att när man haft ett längre uppehåll i drickandet och återgår till gamla vanor så är det precis som man bara måste dricka ifatt det man missat. Så har det iaf varit för mig. Jobbigt som satan.

I mitt nyktra liv finns inte lögnen med som ett alternativ. Jag mår så fruktansvärt dåligt om jag nån gång ramlar tillbaka till ett gammalt beteende och gör allt för att undvika det. Och att ha ett rent samvete är det absolut bästa sättet att få en sinnesro som jag så väl behöver till skillnad mot det gamla livets totala känslomässiga kaos.

Sköt om er där ute och kramas mycket !

sent påkommet kanske men bättre sent än aldrig !! Ni som rör er världsvant i Storstan kan ju passa på att titta in här och slänga några ord. Hade jag möjlighet skulle jag göra det själv !
http://www.beroendecentrum.se/aktuellt/politiker-under-parollen-sex-no-…

som helt oväntat kom nåt/några år in i nykterheten är att jag inte längre är rädd att ta kontakt med nya människor.
Under min aktiva tid var min personliga skyddszon minst 2 m runt mig medan idag är den nästintill noll. Det roligaste jag kan se idag är hur folk agerar i en hiss :-)) Många känner det som oerhört pinsamt att stå i en tyst hiss och undviker med alla medel att undgå ögonkontakt medan jag retas lite och söker ögonkontakt :-))

Likaså att jag har väldigt lätt att prata med folk i olika situationer tex grannarna i en stolsrad på en teater eller ett flygplan. Ibland möts jag av en iskall blick eller tvärtom en tacksam dito eftersom jag bryter isen. För inte så länge sen pratade jag med en ung tjej som satt bredvid mig på ett mathak och det visade sig att hon hade massor att lära mig och var synnerligen vältalig och skoj. Vi bytte mailadresser och jag skickar lite länkar och gör reklam för vårt land, ja hon är student här och intresserad av vårt land.

Jag är väldigt glad att jag idag inte har rädslan kvar från min aktiva tid utan kan/vill/törs ta kontakt med okända. Det blir som en vitamininjektion för mig och jag lär mig nya saker vilket jag aldrig gjorde tidigare. Att kunna lämna den gamla mörka grottan som var alkoholens främsta kännetecken och kliva fram i ljuset och få leva livet fullt ut är så mycket värt. Jag kan nog kanske se den unge nyfikne mannen innan alkoholen tog över och tryckte ner mig och det känns också bra att nåt av mitt unga jag finns kvar trots floder av giftet alkohol som förstörde så mycket för mig.

Och den mörka grottan vill jag inte tillbaka till så därför har jag idag bestämt att inte ta det första glaset !

beskrivet Dionysa !! Tack !

gamla synder............och då speciellt andras :-O ????????

Jag blev igår uppringd av en gammal bekant som verkligen ljög och blåste mig under ett antal år. Han är lite speciell och en vän sen en rätt lång tid tillbaka så jag såg ( ville inte se ?) varningssignalerna. För några år sen brast allt och jag talade om för honom vad jag tyckte från djupet av mitt sårade hjärta och avslutade vänskapen. Jag kunde inte se hur jag någonsin skulle kunna förlåta honom för det han gjorde mot mig och hans agerande (som alltså resulterade i polisutredning med vidhängande fängelse) var väldigt nära att spilla över på mig. Men jag drabbades inte materiellt utan "bara" i hjärtat.

Men som sagt...igår blev jag uppringd och det slutade med att han ville träffas igen. Och snäll som jag är gick jag med på det. Han ska höra av sig när han nån dag passerar min stad för att stanna på en fika.

Efteråt fick jag tvivel, gjorde jag rätt ? Jag har ju via AA-programmet lärt mig att det ger mig mer sinnesro att förlåta än att odla hat och jag har slaviskt följt de råd jag fått av "Di Gamle" och det har varit rätt väg för mig. Såhär långt. Hur ska jag kunna lita på honom igen ? Ja, jag vet : Förtroende ska förtjänas och det förutsätter ju en viss kontakt. Men ändå tvivlar jag på mig själv nu.

Jag tror att jag bestämt att göra det som jag haft nytta av ända sen första nyktra dagen : Lämna över ! Alltså se vad mötet innebär, lyssna på min magkänsla och agera efter det. DÅ, när det blir aktuellt, inte i förväg ! Till saken hör att han är alkoholist och narkoman och just den sista diagnosen bekymrar mig, jag är ju inte narkoman själv och kan således inte så mycket om hur det beroendet fungerar i skallen annat än det jag lärt mig genom åren.

Jag inser nu att jag resonerar som en medberoende och om du, Carina, läser detta så ge mig ris eller ros !!

Ibland när livet lunkar på i "normal" takt kan det hända grejer, Ernst skulle säkert hitta på en målande beskrivning här :-))

För övrigt ser jag fram emot ett 10-årsjippo på Riddargatan 1 framöver :-))

har jag anmält ! Jag kan inte anmäla direkt under tråden som man kan göra på andra inlägg ?? Nån mer som ser det ?

Men i vilket fall så rullar det på och jag har i dagarna blivit påmind om hur mycket enklare svåra problem är att hantera om jag inte tar det första glaset. Det händer saker i världen som jag blir oroad över och det är sorgliga saker som tränger på. Inte så att det drabbar mig fysiskt men det rör runt i min skalle och jag kommer ju ihåg hur jag behandlade det i mitt tidigare liv. Alltid enklast att dränka sorger och bekymmer. Att det i bakfyllan hade växt och blivit hundra gånger värre tänkte jag aldrig på.

Jag var förvånad och tacksam när mitt känsloliv började återvända en bit in i nykterheten. Ibland skrämde den mig men oftast njöt jag av att återigen fungera som en "vanlig" människa. Nu när det rör på sig känslomässigt så tar jag tacksamt emot min kropps reaktioner och är inte rädd för det. Att gråta är förlösande och stärker även en gammal gubbe som jag. Ni som är nya, var inte rädda för era känslor, tacka och ta emot att ni fungerar som ni ska. Känn in det som händer, utforska ert känsloliv, upptäck ert nya liv. Jag vet inte om jag har fel men jag tror att det verkar vara så att vi som gått ut i nykterhet och jobbat med oss själva har så mycket enklare att hantera vårt känsloliv ? Vi har varit nere i skiten med allt vad det innebär och växt upp ur dyngan och ser att vi idag inte har nåt att skämmas för, alla fel är redan gjorda.

Idag är det "Den suicidpreventiva dagen" med arrangemang runt hela landet. Eftersom jag har haft vänner/bekanta som tagit den vägen ut och jag själv varit snubblande nära så känner jag lite extra för det jobb som utförs. "Våga fråga" har blivit lite av mitt mantra. Många törs inte fråga för de är rädda för svaret.
http://spes.se/?p=3717

Sköt om er där ute och ta inte första glaset ♥

har jag anmält ! Jag kan inte anmäla direkt under tråden som man kan göra på andra inlägg ?? Nån mer som ser det ?

Men i vilket fall så rullar det på och jag har i dagarna blivit påmind om hur mycket enklare svåra problem är att hantera om jag inte tar det första glaset. Det händer saker i världen som jag blir oroad över och det är sorgliga saker som tränger på. Inte så att det drabbar mig fysiskt men det rör runt i min skalle och jag kommer ju ihåg hur jag behandlade det i mitt tidigare liv. Alltid enklast att dränka sorger och bekymmer. Att det i bakfyllan hade växt och blivit hundra gånger värre tänkte jag aldrig på.

Jag var förvånad och tacksam när mitt känsloliv började återvända en bit in i nykterheten. Ibland skrämde den mig men oftast njöt jag av att återigen fungera som en "vanlig" människa. Nu när det rör på sig känslomässigt så tar jag tacksamt emot min kropps reaktioner och är inte rädd för det. Att gråta är förlösande och stärker även en gammal gubbe som jag. Ni som är nya, var inte rädda för era känslor, tacka och ta emot att ni fungerar som ni ska. Känn in det som händer, utforska ert känsloliv, upptäck ert nya liv. Jag vet inte om jag har fel men jag tror att det verkar vara så att vi som gått ut i nykterhet och jobbat med oss själva har så mycket enklare att hantera vårt känsloliv ? Vi har varit nere i skiten med allt vad det innebär och växt upp ur dyngan och ser att vi idag inte har nåt att skämmas för, alla fel är redan gjorda.

Idag är det "Den suicidpreventiva dagen" med arrangemang runt hela landet. Eftersom jag har haft vänner/bekanta som tagit den vägen ut och jag själv varit snubblande nära så känner jag lite extra för det jobb som utförs. "Våga fråga" har blivit lite av mitt mantra. Många törs inte fråga för de är rädda för svaret.
http://spes.se/?p=3717

Sköt om er där ute och ta inte första glaset ♥

kapitulera, ge upp, lämna över, be om hjälp.....det finns så många olika beskrivningar på samma sak och jag tycker fortfarande att det är svårt att förklara vad som hände med mig den allra första dagen som jag gav upp.

Jag hade ju den stora förmånen att själv kunna bestämma, och välja, att jag inte klarade att bli nykter på egen hand utan att jag behövde hjälp. Morgonen när jag svårt bakfull (onykter ?) körde till behandlingshemmet har jag än idag i färskt minne just på grund av att jag mådde så fruktansvärt illa. Jag hade bara en riktigt tanke i huvudet och det var att komma dit så fort det gick.

Resan hade föregåtts av en lång process som jag skrivit om ett antal gånger tidigare och nu var jag alltså på väg att nå målet. Alla som erkänt för en annan människa att man inte klarar alkoholen vet hur jävliga de orden är, de sitter liksom fast i halsen innan man får de ur sig, och att då bygga upp en spänning inombords är sjukt jobbigt.

När jag kom fram och blev emottagen på ett hjärtligt och faktiskt skämtsamt sätt kändes det som en helt otrolig upplevelse. Jag fick en sen lunch och visad till min säng i ett rum jag delade med 3 andra. Jag kände att alla mina spänningar släppte, liksom rann av mig, och blev så lugn och rofylld så som jag inte varit på åratal. Jag var förvirrad, känslor som rasade runt i mig, och helt öppen för alla intryck.

När det var läggdags för mig kände jag att jag äntligen hittat hem, jag hade tagit beslutet om att överlämna mig helt till andra personers omsorg och kände fullt förtroende för samtliga där, både personal och andra alkoholister. Jag hade ju aldrig litat på andra tidigare så bara det var ju en helt ny upplevelse och en underbar erfarenhet !

Men alltihopa byggde ju på min vilja till förändring och att jag ville lära mig av de som gått före mig in i det nya, nyktra, livet. Jag lärde mig snabbt att den enklaste vägen var att lyssna på "Di Gamle" och ta del av deras erfarenheter och misstag så slapp jag ju göra felen själv. Vi har alla samma symptom i vår sjukdom och gör samma tokigheter fast vi tror att vi är ensamma om dem innan vi får delningar från andra som gjort exakt samma grejer. Jag upptäckte ju rätt omgående att mitt smygande och gömmande var precis lika omfattande som andras och att det fanns de som var bra mycket mer uppfinningsrika än vad jag var !! Att få höra om likheterna var otroligt skönt för jag tyckte ju själv att jag var konstig som höll på med sånt.

Att känna den totala avslappningen när jag väl släppte in andra i mitt liv och bad om hjälp är en gåva som jag aldrig tidigare upplevt. Att känna tillit, förtröstan, på att jag klarar att leva ett nyktert liv, och det med sinnesro, och utan att behöva ljuga eller inte komma ihåg vad jag sagt är är en vinst jag aldrig trodde att jag skulle kunna vinna.

Att komma ihåg var jag kommer ifrån, påminna mig om hur det en gång var, och veta att mitt återfall är en armlängd bort och att jag inte vill ta det första glaset ger mig förutsättningar till ett fortsatt nyktert liv.

jag inte får ur huvudet efter att ha sett på tv på lördagskvällen är den mycket enkla men väl så kraftfulla meningen :

JAG ÄR NYKTER FÖR MIN EGEN SKULL !!

Inte för nån annan, enbart för min egen skull. Skulle jag börja dribbla med att vara nykter för nån annans skull så lever jag livsfarligt.

Enkelt.

hur många gånger jag sett resultatet av utebliven behandling hos barn. Jag har ju själv en son som troget följer schemat som kraftigt medberoende och inte ser att han äts upp inifrån :( Men att han också skulle vara sjuk finns ju inte på kartan. Så det blev aldrig någon Familjevecka för honom :(
Dottern gjorde ju en sån och hon kom hem som en helt annan person än den hon åkte iväg som. Och då snackar vi enbart positivt !

http://www.nordicwelfare.org/sv/popNAD/Articles/Barn-behover-bearbetnin…

dotter krävde att få åka på Familjevecka, hon var mycket bra påläst, och hade en väldigt ilsken debatt med soc som först totalvägrade henne en behandling. Hon var då inte myndig så hon hade lagen att stödja sig på så till slut, efter mycket tjafsande, fick hon åka. Kärringarna på soc hon tjafsade med var (är!!) väldigt dåligt pålästa och fattade precis noll om vad hon pratade om.
I andra delar av landet så förstår soc hur det fungerar och förstår vitsen med en familjebehandling och oftast behöver du då inte tjata om hjälp.

Min grabb är som en aktiv alkis : Finns inte en chans att han lyssnar. Jag erbjöd mig att betala i början av min nykterhet men han behövde ingen hjälp.... Idag finns jag här om han vill ha hjälp, nåt annat kan jag inte göra.

Och JA !! Det är oerhört viktigt att prata med barnen helt öppet om sjukdomen, de har ju varit med i den hela sitt liv.

för en mycket bra eftermiddag på Riddargatan !! Häftigt pyntat, goda mackor och mumsig tårta :-))
Och självklart väldigt trevlig folk !! Äntligen fick jag kramen av Berra !! Och jag glömde att säga till heueh att hans beskrivning om att tappa grejer på golvet var precis samma som jag upplever :-))
Trist dock att se det stora manfallet från anmälda till de som faktiskt kom :-( Det var ju lika förra gången så en bättring hade jag ju hoppats på.

Trots väldigt trevligt folk, mycket bra snack och god förtäring så är min största minnesbild från när Magnus knallar korridoren bort med sin födelsedagsballong ♥ Som en liten pojke som lyckligt studsar iväg från födelsedagskalaset !!! Underbart !!

Fick en liten minnesflash nu på morgonen om att det verkligen inte är en självklarhet att jag får åka på såna här event eller att jag ens finns kvar i detta livet. Jag glömmer allt oftare att vara tacksam för det liv jag har idag och jag måste påminna mig mer om det.
För ett tag sen fick jag möjlighet att önska en låt från en liveartist som är en skönsjungande dam på sjön (säg det 7 ggr i rad !!) och det blev : https://www.youtube.com/watch?v=tX2ccZ1Dmu0

Jag kan helt klart identifiera mig i texten och även hos Fred eftersom vår sjukdom är lika. Men denna gången blev känslan extra stark då jag på morgonen efter såg en helt underbar och riktigt njutbar soluppgång i ett vilt landskap där innebörden av tacksamhet fick en väldigt påtaglig närhet. Ja, jag fällde faktiskt en tår av ren tacksamhet den morgonen där i det gryende ljuset, jag fick min dag där och då.

Jag ÄR oerhört tacksam för mitt nyktra liv idag ! Det har fört med sig så mycket fint som var helt otänkbart under min aktiva tid. Ibland i min sorgsna stunder blir jag ledsen för det liv jag spillt bort men å andra sidan hade jag inte den kunskapen om hur jag kunde ändra mitt liv då. Idag har jag möjlighet att välja hur jag ska må och det enbart för att jag inte tar det första glaset.

Återigen tack till Magnus, Li-Lo, Carina och Rosette för ett fint ordnat event !

som inte är registrerad användare än....jag hoppas du ansluter till gänget här !

inte hur jag ska rubricera detta men återfall är iaf anledningen till mina tankar nu.
Jag TROR att jag har rätt när jag påstår att öppenhet och ärlighet är den absolut bästa medicinen vid ett återfall.

Av fler anledningar och då inte minst för den som supit till, att ljuga för sig själv är bästa sättet att fortsätta supa. Och för att de som står runt en får en chans att få ut sin frustration och oro. Hjälp finns om jag ärligt ber om det ! Att som närstående förhindra ett återfall är rätt kört för återfallet börjar långt innan spriten kommer in i bilden, medvetet eller omedvetet. Jag som själv är alkis kan känna av förändringar i beteendet hos en annan alkis som är på väg åt fel håll men det är inte alls säkert att jag når fram med mitt budskap om det felaktiga vägvalet. Jag har varit på ett infomöte som hölls av en gök som trodde att han hittat en väg att förebygga återfall och mer floskler har jag nog aldrig hört i den här branschen. Och nej, han var inte beroende själv.

För övrigt hatar jag att skriva på plattan med sin mikroskrift och överkänsliga knappj-ar !!!!

God förmiddag !!

Tillägg : Nu vet jag vad som föranledde mig till ovanstående text ! Det var några små ord på Messenger som inte var skrivna på riktigt "rätt" sätt !! Jag fick facit igår, tisdag, och då hade vännen brutit återfallet och varit helt öppen med det till vänner och arbetsgivare. Tänk om jag nån dag kan lära mig att läsa av min magkänsla helt korrekt och kan slå näven i bordet !!! Nu är iaf faran över för denna gång och det känns skönt. Ta en dag i taget hörrni !!

Renée !! Välkommen ♥

Tack för de fina orden Li-Lo ♥

Amanda igen.. Jag kommer inte alls ihåg vad mannen heter men vad jag vet är att det finns gott om folk som gärna vill tjäna pengar på oss beroende. Inte minst syns det på läkemedelsindustrin. Den här mannen sköt in sig på soc-tanter som är rätt så lätt att förleda och sälja in olika saker på.
Vad jag kommer ihåg mest från föreläsningen var att han blev mäkta irriterad på frågorna vi beroende ställde till honom för han kunde aldrig ge svar på dem.

Jag som själv är alkis känner ju igen hur beteendet förändras hos en som är på väg i fel riktning och ibland är det svårt att sätta fingret på VAD som händer men några saker som jag reagerar på är att den som är på väg drar sig undan och kommer med omotiverade lögner/undanflykter.

När jag var aktiv erkände jag ju aldrig någonsin att jag planerade att dricka efter en tids uppehåll och det tror jag gäller alla alkisar. Det skulle vara som att medge att jag har problem och att nån skulle kunna ta min kära sprit ifrån mig.

Återigen : Min bästa kompis i nykterheten är att vara ärlig i alla lägen och att om livet kör ihop sig så är bästa hjälpen att prata, prata, prata och så prata lite till. Att häva ur mig trollen är ett mycket bra sätt att behålla min sinnesro.

sista programmet av K Moreus och njuter av Good Harvest's version av Joni Mitchells Woodstock och häpnar själv över min tankar !
Jag gillade skarpt de tankar som flödade under 60-70-tal, Flower Power, och allt som hände då. Romantiserinen av droger, inte minst LSD och hasch, men har inget minne alls av att alkohol höjdes till skyarna ? Jag var för ung och naiv och redan på den tiden oerhört rädd för droger av alla de slag så jag fastnade aldrig i det träsket men nu på ålderns höst kan jag helt plötsligt känna att det skulle vara spännande att prova !!

Hade jag varit ung idag så skulle jag nog helt klart testa ravepartyn i mörkaste skogen och bara flyta bort i nån hemlig nätdrog. Beroendetankarna tar sig knepiga uttryck ibland :-))

Men i rusets tecken skapades det mycket bra musik på den tiden som håller än idag. Men jag dansar ju aldrig nykter så det får duga med att bara lyssna :-))

åldern är ju bara en siffra :-) På't bara :-)
Icona Pop såg jag live för några år sen. Från att ha varit mina favoriter klev de ner i källaren efter irl-play :-(

det slår mig nu att heueh bor uti skogen så kan väl fixa ett pensionärsrave hemma hos honom ?? :-))

plattar till snön så den blir så hal så vi halkar lite så kan vi låtsas att vi är lite påverkade :-))

Och jag dricker inte mjölk..... :-))

är så mycket jag i början av min nykterhet fast den egentligen handlar om medberoende men vi följer ju samma schema.

https://blimeradu.se/bli-klar-over-dina-granser/?ck_subscriber_id=13317…

Ha en bra helg och skriv gärna på om en Vit Jul ♥

??? Vet jag ??
"Vem är du?
Vem är jag?
Levande charader
Spelar alla roller så bra
Ingen kan väl ana nåt "

:-))

bli gammal och dement för jag kommer inte ihåg om jag tryckt på det som kommer nu men jag kör det igen:

Ju längre jag får förmånen att vara nykter desto mer blir jag medveten om hur oerhört viktigt det är att jag lärde mig från allra första början att se om mig själv och mitt mående. Och att jag har det aktuellt. Hela tiden !

Jag kan se både beroende och medberoende som slirar iväg i ett väldigt tidigt skede av sitt nya liv och hur illa det går innan de fått ett stabilt liv. AA ger rådet att behålla byxorna på hela första året och det kan synas fjantigt men är ack så viktigt för den egna stabiliteten. Jag måste lära känna mig själv först innan jag kan jag dela min uppmärksamhet med andra. Och framförallt : Jag måste lära älska mig själv först innan jag kan ge kärlek till andra ! Och eftersom jag slagit på mig själv så länge så det blivit ett självförakt så är det en grannlaga uppgift att ändra kurs.

Det är inte gjort i en handvändning.

Trots att det nu gått en tid i nykterheten så händer det att jag återvänder mentalt till det gamla livet och skäller på mig själv. Och jag har fortfarande väldigt svårt att klappa mig själv på axeln och säga att jag gjort ett bra jobb. Jag jobbar på det ....tror jag...

Men jag tänker lägga mig nykter idag och förhoppningsvis vakna nykter i morgon då jag tar ett nytt beslut om att inte dricka just den dagen.

i livets slutskede ?
Ett riktigt dilemma tycker jag. Jag hade inte mycket kontakt med mina farföräldrar dels pga avståndet mellan oss och dels pga att de var norrlänningar av den gamla skolan. Jag kan inte minnas att farfar någon enda gång pratade med mig eller log mot mig. Farmor var lite mera öppen och jag fick följa med henne att hämta potatis i matkällaren och färsk mjölk från lantgården i närheten.

Jag har ingen som helst aning om farfars förhållande till alkoholen men som fattiga pensionärer tror jag inte det blev speciellt mycket. MEN....efter att farmor dött så hamnade farfar på "hemmet" och jag kommer ihåg att vi besökte honom där en gång.

Pappa hade köpt ett kilo Ettans snus i sån där pappförpackning och gubben såg ut som vanligt och sa nåt som kanske var ett tack.
Sen smusslade pappa över en kvarting Renat, vilket var strängeligen förbjudet på hemmet, och DÅ....gubben sprack upp i ett tandlöst leende, det första jag sett hos honom, och han smekte ner buteljen under madrassen och såg så oerhört nöjd och belåten ut !!

Där och då fick livet mening igen för farfar ! Han hade inte så långt kvar så jag tycker nog att det var honom väl unt att få kröka till, eller smutta sig igenom, en liten butelj akvavit !

Med detta menar jag självklart inte att det är ok att kröka på "hemmet" men att i slutet kan det vara en lite fest. Som för mig innan det blev för mycket.

Men hur som, jag tänker iaf vara nykter i jul !

Kramar till er där ute ♥

om Magnus löst problemet med hjärteknappen men nu har tom jag den :-D Eller så beror det på ny dator :-D
Återkommer.....

perioden på året gillar jag inte speciellt mycket. Fördelen just nu är att alla helger är över och att livet återgår till det normala och vanliga. Varje år återkommer också minnen från den sista tiden av mitt supande och mina "förhandlingar" med behandlingshemmet, vilket medförde att jag sköt upp min behandling till alla helger var över. På lördag är min "födelsedag" alltså den första nyktra dagen på år och dag och den är viktig för mig.
Jag ser till att påminna mig om hur fruktansvärt uselt jag mådde då och, nu med facit, fattar jag inte hur jag pallade att hålla ihop mig....jag borde rimligen ha gått sönder fullständigt. Men kroppen är förvånansvärt tålig.

Jag pratade med en alkisvän dagen före julafton och han var så glad och förvånad för han hade hittat en alkoholgömma som han fixat till för snart 8 år sen :-) Han hade inget som helst minne av denna gömma och kände sig en aning "stolt" över sin duktighet att fixa till nåt så hemligt :-)) Jag hittade ju ett sexpack väääldigt stark öl nåt år in i nykterheten :-)

Att vakna nykter, äta frukost utan kväljningar, kunna köra bil utan risk för att bli tagen i en alkokoll, känna och njuta av hela känsloregistret, spara pengar, kunna ta ett steg tillbaka och bara observera utan att lägga mig i, ta det viktigaste först, använda pengar jag drack upp tidigare till att resa.......en pytteliten uppräkning av alla fördelar jag får om jag inte tar det första glaset.

Ta hand om er därute och gör bra saker för er egen skull <3

största underdrift : "......det finns brister i eftervården, ..." om hjälpen till unga vars föräldrar slutat missbruka. Eller för all del som fortfarande är aktiva.
2 stycken socialministrar från vardera blocket har utlovat mer resurser till anhörigvård och den från den borgerliga sidan anslog 150 mille till öronmärkta insatser för barn och ungdom. Kruxet där var att hon helt missade att kommunerna tvingades att redovisa vad de gjort med pengarna vilket gjorde att stålarna försvann i det "Det Stora Svarta Hålet" :(

I vissa kommuner fungerar det väldigt bra medan det i andra inte finns nån riktigt hjälp. Det duger inte att en soc-tant sitter och ömkar barnen utan de MÅSTE ha kunskap !!

https://www.alkoholochnarkotika.se/alkohol/tiden-efter-foraldrars-missb…

får jag otäcka flashbacks från min tid som aktiv alkoholist.
Jag åkte en väg häromdan som jag praktiskt taget aldrig använder i mitt nya liv men som var nästintill självkörande på den tiden jag drack.

Vägen till ett av stans Systembolag.

Precis innan Bolaget, alldeles efter en 90-böj med urusel sikt, stod de. Polisen :O Med alkotest.

Jag har nog aldrig någonsin blivit så rädd för jag var, i vanlig ordning, ordentligt bakfull. Och jag hann tänka på var jag skulle parkera bilen och ta bussen hem......

Jag tyckte att polisen tittade konstigt på mig när han höll fram blåsapparaten och jag darrande tog sats för dödsdomen.
Och blåste.

Och jag blev godkänd !!

Hur det nu gick till vet jag inte men apparaten var väl kanske inte så känslig ? Jag borde rimligen varit halvfull med tanke på hur mycket jag druckit dan före. Jag var så darrig och svettig så jag var tvungen att sitta kvar i bilen en lång stund innan jag gick in och köpte min ranson.

Och känslorna kom ikapp fast det är så lång tid sen jag råkade ut för detta. Rädd och ångestfylld åkte jag därifrån fast jag nu var helt och garanterat nykter.

Såna här hågkomster är bra för mig för det påminner mig om vilket trasigt liv jag en gång levt. Det nyktra livet är definitivt inte en dans på rosor, livet är väldigt sällan så, men det är så fantastiskt mycket bättre än när jag söp "bort" alla mina problem. Och jag blir tacksam och glad över att jag inte tar det första glaset så att jag kan fortsätta tuffa på med det liv som jag ännu har kvar.

Ni som är nya här : Välkomna ! Skriv av er så mycket ni kan för det hjälper mycket mer än man kan tro i början.

stod polisen och gjorde en alkokoll utanför ett annat bolag och det var en del som hickade till :-)) Så även jag men av en helt annan anledning som jag inte behöver gå in på här :-))

Det har varit väldigt sällsynt med alkokoller de sista åren och jag blir numera glad när jag ser att de visar sig....

Den här gången fick jag tillfälle att överlämna en bunt med små informationskort från Alkoholhjälpen som jag tiggde till mig av Magnus för några år sen ! Åtgången har liksom inte varit strykande om man säger så......har ju inte funnits nån att överlämna till.

Förhoppningen är ju att nån stackare som är ute i kylan kan få ett kort och kanske läsa lite här. Många här kan ju vittna om att det hjälper.

Så är ni i min stad och träffar på en patrull med infokort från Alkoholhjälpen så är det jag som fixat det :-)))

blivit dålig på att ta hand om mig själv.
Det är en insikt som krupit på mig den senaste tiden och som jag inte gillar och försöker mota bort.
Det är en dålig idè att göra så, det vet jag ju av erfarenhet men av nån anledning vill jag inte se det nu ?

Under min aktiva tid som alkoholist så kom ju mitt mående låååångt efter behovet av alkohol. Dessutom var ju mitt självförakt nåt i hästväg (ja, ursäkta alla hästar...). Att slå på mig själv var ju en favoritsysselsättning. Självkänsla fanns inte i min värld då. Medan självsäkerheten ökade i takt med promillen.

Det tog lång tid att bygga upp min självkänsla och jag tog hjälp av den i mitt tycke (då!!) löjliga metoden att stå naken framför spegeln och titta (under visst inre tvång ja...) på min blekfeta kropp och säga : Jag duger som jag är, jag är värd att älskas för den jag är. Detta att upprepa att jag är bra precis som jag är sätter sig efter ett tag i hjärnan och sår det första fröet till min självkänsla. Jag är ju den person som jag ska leva hela livet med så att gå omkring och vara sur på den personen blir ju jobbigt i långa loppet. Bättre att sluta fred och älska den jag är.

Självkänslan, liksom nykterheten, är en färskvara som måste vårdas ömt och jag får inte glömma den viktiga biten i mitt liv.
Självkänslan kan ses som ett bankkonto, ett måbrakonto, där jag inte enbart kan ta ut medel, jag måste fylla på också. Och just det har jag slarvat med den sista tiden. Jag mår hyfsat bra, tekniskt sett, lite småskavanker som tillhör åldern och har pengar så jag klarar mig, tom ett litet överflöd så jag kan resa några år till innan jag verkligen måste rätta munnen efter matsäcken. Ibland kommer tanken att om jag istället för att supa upp groteska mängder pengar hade sparat dem till ålderdomen så.....Men gjort är gjort.

En sak är jag väldigt på det klara med : Hade jag fortsatt supa så hade jag inte levt idag. Hade jag inte varit riktigt egoistisk i början av min nyktra karriär (mitt 3e liv : före, under, efter) och sett om mitt mående så hade jag inte levt idag. Hade jag inte förstått det här med att älska mig själv och sätta mitt mående i första rummet så hade jag inte levt idag, i alla fall inte i ett sånt hyfsat gott liv som jag har idag.

Att göra bra saker för sin egen skull är så otroligt underskattat i dagens samhälle. Viktigt för alla men väldigt viktigt för mig som nykter alkoholist så jag slipper slåss med troll som jag en gång motat ut ur min hjärna.

Så ta en sväng med spegeln hörrni ! Så vet ni vem ni ska ge en extra varm kram den 14e februari ! Den kramen är ni värda !

https://www.youtube.com/watch?v=yoxAAcCPmIk

till dig Tilde !!

Santorini !

Loggar in efter nästan en månads uppehåll och finner exakt 1000 nya inlägg !!!!! Snacka om att behovet är stort och att forumet verkligen fyller en reell funktion !! Så mycken hjälp och erfarenhet samlad på en punkt tycker jag är helt underbart !!

När jag som nybliven nykter alkoholist fick höra att en viktig, mycket viktig, del av mitt nya liv var ärlighet kändes det rätt jobbigt. Jag hade ju ljugit mig igenom en stor del av mitt vuxna liv så att göra den förändringen verkade oöverstiglig för mig. Men döm om min förvåning när jag började lite försiktigt med att vara ärlig mot andra så kändes allt så mycket enklare. Behovet att försöka komma ihåg vad jag sagt förra gången vi möttes försvann som ett trollslag eftersom jag inte ljugit. I min glädje att detta fungerade så var jag nog en aning FÖR ärlig ibland :-)) så jag fick lugna mig lite !

MEN....så kom nästa tröskel som jag måste över : Lära mig att vara ärlig mot mig själv !

Och det var betydligt svårare !! Och det sved !! Så länge som jag ljugit för mig själv så var det absolut inte gjort i en handvändning att ändra det och tyvärr är det så att jag fortfarande återfaller till det gamla beteendet då och då. Den enda fördelen med det idag är att jag oftast kan se när jag gör fel och kan rätta till det men ibland får jag bara acceptera felet och låta det rinna av mig. Och det drabbar ingen annan än mig själv = viktigt !

Hela denna förändring har gjort att jag är extremt känslig för när andra ljuger ! Jag känner ju omedelbart igen beteendet och reagerar på det. Och det är inte populärt att avslöja lögnen....även om det ibland kan vara nödvändigt. Men en aktiv missbrukare, även den som är "spritfri", har ju en skyddssköld som är svår att ta sig igenom eller förbi. Situationen kan bli en aning jobbig för den andre behöver inse sitt ljugande men det går inte att nå fram utan att bli osams.

Idag mår jag dåligt av lögner men jag har varit tvungen att lära mig att använda sk vita lögner när jag är tvingad till det men jag undrar om jag lurar nån med det ? Annat än mig själv ?

Ta hand om er där ute i cyberrymden och tack för att ni hjälper mig att behålla min nykterhet med er erfarenhet !

mycket kär vän har fått ett kraftigt återfall i sitt medberoende :-( Jag kan inte påverka, jag når inte fram, och det smärtar mig nåt så överjävligt :-(
Ibland kan jag tycka att medberoendet är en mer fruktansvärd fiende än alkoholberoendet pga att där finns en substans som går att ta bort. Just nu kan jag bara vara behjälplig om vännen vill så och skicka ett och annat uppmuntrande ord. Händelsen som utlöst detta ligger utanför vår egen kontroll trots att vi båda är väl insatta i medberoendeproblematiken. Ibland är förnuftet väl gömt.

Ytterligare en händelse har påverkat mig de sista veckorna och det är tanken på en annan vän som varit nykter i ca 3 år MEN som varit bedövad av SSRI-preparat. Hennes nykterhet kan nog mer definieras som sprifri under denna period så jag har hållit en viss distans eftersom jag själv inte mår bra av att se vänner/människor som är påverkade. Händelsevis så stötte vi ihop på stan för ett tag sen och bestämde oss för en gemensam lunch. Under lunchen märkte jag en enastående förändring i hennes sätt att vara, skrattet kom spontant och ljust och trevligt, hennes tal var utan sludder och vaket och hon var alert på allt. Och mycket riktigt : Hon hade slutat med sina piller !!

Hon hade själv insett att livet som avskärmad från sitt känsloliv inte var ett riktigt liv utan hon trappade ner pillren själv och tog steget ut i ljuset och mådde så mycket bättre nu än på många år. Numera inser ju vetenskapen att SSRI är vanebildande och kanske, förhoppningsvis, så ser vi slutet på att detta rutinutskrivande tar slut och OM man anser att det finns behov följer upp och hjälper till med utsättning av preparaten.

En bra och en mindre bra händelse som påverkat mig den sista tiden och som även fått mig att en tappa en del av mitt intresse
för beroende och medberoende. Jag äcklas av Kinnevik som dagen efter en dom drar igång spritreklam överallt i sina program men jag orkar inte längre engagera mig mot eländet. Lite surt bestämde jag mig för att inte glo på deras program. That's it..

Men jag är nykter idag och har för avsikt att så vara resten av dagen. Då är jag ju garanterad att vakna nykter i morgon och kan då ta ett nytt beslut.

en intressant sida som påminner mig om hur det en gång var :

https://www.internetmedicin.se/page.aspx?id=2310

otroligt deppig av detta gråa, regniga och dimmiga väder som bara har till uppgift att trycka ner mig....känns det som.

Tidigare hade det varit en helt suverän ursäkt för att gå in i min alldeles egna dimma och bara strunta i omvärlden. Bara supa tills jag somnade och sova en orolig sömn som inte gav nån vila alls. Vakna och må ändå sämre än före, en kropp så spänd så det känns som träningsvärk, illamående så mat är ingen bra idé. Stappla ur dimman igen och ta ett beslut : Jobba eller supa ? Valet var inte alltid självklart men behövdes i alla fall tas upp till behandling. Svårt att säga idag hur utfallet rent statistisk var och jag försöker inte ens ge mig på en gissning.

Idag kan jag tillåta mig att känna mig nere och deppig, och även lite självömkan, om jag bara inte gräver ner mig i det. Tvärtom kan det kännas lite skönt att vara sorgsen ett tag så jag får återupptäcka det hela känsloliv som jag nu är ägare till i motsats till den bedövade person jag tidigare var.

Att påminna mig om hur det en gång var är en förutsättning för min fortsatta nykterhet, även om jag är i depparstämning.

på vandringssägner inom AA för att jag skrev i en annan tråd om en kvinna som gömde spritflaskor i buskarna utefter hundpromenadvägen !

En story är om mannen som jobbade sig över Atlanten för att på ort och ställe träffa Bill och Bob ! Han var rätt nynykter och mitt ute på havet fick han ett våldsamt sug efter sprit och blev så ångestfylld. Han tog en chans och bad befälen om att få låna en lokal på fartyget och satt upp en lapp på anslagstavlan där han skrev att vänner till Bill och Bob hade möjlighet att träffas klockan si och så i lokalen.

Till hans stora glädje kom det flera personer som tyckte det var en lyckad idé med ett AA-möte mitt ute på havet !

Jag avfärdade denna historia ända tills jag träffade personen ifråga !!! Han berättade om hur det var och hur långt inne det satt att öppna upp sig inför befälen men också hur glad han var för att det fungerade ! När jag träffade honom hade han över 40 år i nykterheten och han fick lyckan av att avlida en helt vanlig död utan att alkohol var inblandat ! Det var också han som inpräntade i mig att det viktigaste på mötena är identifikationen med andra alkoholister så vi känner att vi är i en gemensamhet med andra alkoholister.

Jag är uppriktigt glad över att ha fått träffa och lyssna på denna ödmjuka och kunniga man.

inte tråden som alk.hj själva lagt upp så jag lägger upp länken här :
http://drugnews.nu/2018/05/13/matkreator-arets-alkoholutmanare/

Mycket mycket intressant att det verkar som fler restauranger börjar bygga sin verksamhet på MAT istället för alkohol. Jag personligen har noll intresse av att sippa fiiiiina drinkar eftersom det låter mig bygga broar tillbaka till mitt drickande. Jag har gjort en total omställning av mitt liv och har inga som helst tankar på att riskera det bygget !! Det finns fler recept här : http://almedalsdrinken.se/ En drink som kom till just pga det brutala krökandet under Almedalsveckan där det ett tag fanns alkoholfria zoner bland utställarna för att få lite arbetsro.

Jag har varit ute på vift de senaste månaderna och haft det oförskämt bra !! Sett mycket, lärt mig massor (tänk att skallen fortfarande kan lära sig efter så mycket alkohol !!!), fått stora och tunga eftertankar (heter det så ??), träffat mängder med trevliga människor av alla de slag och eftersom jag är lite skadad av min sjukdom så kollar jag ju hur folk dricker ! Och det stora flertalet har inga problem med alkoholen. MEN...jag har väldigt svårt att fatta hur folk kan lägga pengar på en resa och sen leta upp en krog där de sitter i 3-4 dagar och hinkar öl innan flyget går hem igen. Det måste vara billigare att masa sig ner till kvarterspizzerian hemma och kröka där ? Men det är klart.....det är fiiiinare att åka utomlands för att kröka för då är man ju inte alkis.

Jag är innerligt tacksam för att jag en gång i tiden tog beslutet att inte dricka just idag. Med en dag i taget så har livet gett mig belöningar nästan varje dag. Ja, det har ju varit kolsvart vid 2 tillfällen men med facit i handen så lärde jag mig även av dessa mörka stunder. Livet är inte alltid en dans på rosor, vare sig med eller utan alkohol inombords.

Njut av sommaren ni goa kämpar därute i cyberrymden och ta inte första glaset !

för dina fina ord John-Erik !! Det värmer !