Vill sluta nu!

Pellepennan

Hej alla,

Verkligen toppen att läsa i alla era trådar och lära av allt ni har att berätta. Läste just Fenix tråd, finns så många man vill önska lycka till med fortsatt kämpande. Det talas om någon form av diagram där man kan utläsa hur nykterheten ter sig över tid. När dipparna normalt kommer...

Har jag fattat det rätt och finns det någon som har länk till diagrammet i så fall?

Nu ska jag på begravning av en när och kär släkting. Ska bli spännande att se hur jag upplever detta utan påverkan av alkohol.

Njuter av dagen, klar i knoppen och önskar alla det samma!

Fenix

Hej Pellepennan.
^v^v^v^V^V...
Ungefär så här ser diagrammet över livet ut:-)
Har just börjat ta in det på allvar tror jag, upp och ned, djävla skit och gu va gott jag mår. I en salig blandning. Går inte att bota med alkohol, och inte önskvärt heller för den delen.
Ha en bra känslomässig dag!
/Fenix

Pellepennan

Tack för dina förklaringar :-)

Tror jag förstår. Ser fram mot erfarenheterna som kommer.
Begravningen gick fint, nobbade till och med lättölen till maten..
Det dök upp en annan släkting "dam" som redan klockan 13.00 luktade rejält med sprit.
Hon svammlade om att det var en jobbig dag, och jag i mitt hybris tänkte naurligtvis att det var så en att vara full på begravning känns lite tveksamt....

Ta vara på er där ute!

Pellepennan

Hej alla kämpar!
Sista dagarna har rullat på i ett upp och ned som det ska vara enligt Fenix livsdiagram. Kanske är det faktumet att det den sista veckan verkar gå stadigt åt rätt håll som fick mig att bli så förvånad när det svajade till rejält i eftermiddags. En obetydlig detalj på jobbet, någon som inte förstod vad jag menade, en liten släng av att vara orättvist bemött, och smack, där kom den!
En otrolig längtan att trösta mig med ett glas, faaan vad fint det skulle sitta med ett par snabba iskalla starköl. Jo det skulle det säkert ha gjort, men hur skulle jag ha kännt nu, eller imorgon.

Jag är tacksam att jag klarade att motstå, förvånad att suget satt i så länge som det gjorde. En sak är jag övetygad om och det är att så länge det här inträffar är utmaningarna inte slut, resan inte över och målet inte ens nära.

Talade med min bäste vän som naturligtvis vet att jag druckigt mycket men inte hur illa det har varit och är. Vi har inte setts på ett tag och han föreslog att vi skulle ta en egen kväll när vi får chansen att ses om en månad. En lugn kväll, kanske med ett Julbord och bara snacka igenom vad som skett sen sist. Jodå gärna! Tanken kom direkt hur jag skulle kuna avstyra för hur det nu är hör det ju till med ett par öl och en kall snapps?! Eller kanske vore det ett bra tillfälle att inviga någon som står en nära?

Nu slår det mig att det faktiskt är ganska sorgligt att inte kunna ta en Julöl och en iskall snapps till Julbordet år. Allvarligt vi vet att det inte fungerar något vidare, men jag är trots allt besviken på att ha försatt mig i situationen av att inte kunna njuta av detta.

Så mycket från, oj vad det är synd om mej!

Hoppas ni känner styrka! Följer era rader

Pellepennan

Helt ofattbara situationer är det som poppar upp när jag tänker på hur mitt liv tett sig. Alkoholen har ett till så mycket dåligt och ändå har jag inte gjort ett enda försök, trots vetskapen att jag har ett problem. Knake inte är något konstigt alls för er andra men för mig är det ett mysterium.

Hur förklarar man det för sig själv? Hur kan man i framtiden gilla sig själv trots all det man ställt till med? Ska man ta upp detta men sina nära eller är det helt enkelt bättre att bara försöka visa genom en förändring? Kanske vore det bra för barnen att få reda på vad pappa har gjort, så att dom inte råkar illa ut själva. Samtidigt vill man ju inte framstå som den idiot man är inför vänner, bekanta och familjen.

Ok, just nu behöver jag kanske inte fundera så mycket på det utan bara fortsätta hålla mig nykter, göra bra saker för mig själv och de runt mig. Tror trots allt jag väljer att försöka leverera något bra först, sen får vi se hur det andra ska hanteras.

Önskar er en riktigt fin höstdag därute!

Suss

Hej PP..
Har läst en del här och måste säga att det piggar upp....att läsa hur du frös ner vinet gav mej ett stort leende.....
Att kunna se lite humoristiskt på det hela är nog viktigt mitt i allt det svarta.....
Sitter och väntar på att den "stora abstinensen" ska komma över mej...men än känns det ingenting direkt.......och varför se problemen i förväg? Jag ska ta tag i vad som är kvar av dagen nu och se till att den slutar i positiv anda....
Något positivt har den ju iaf fått genom er här inne....

Pellepennan

Hallo Suss,

Hur abstinensen ser ut var något jag funderade mycket på de första dagarna. Utgår efter att ha läst hos andra att det är mycket individuellt. Har läst i andra trådar om personer som jag tror har druckit betydligt mindre och mycket kortare tid än jag som har ett helvete. För mig var och är det ibland svårt, men helt kontrollerbart än så länge. Jag var skiträdd för att jag skulle skaka, få hjärtstillestånd eller något hämskt när jag beslutade mig för att försöka utan hjälp utifrån, men det gick ju ganska bra ändå. När abstinensen var som värst och jag var nära att ge upp, försökte jag att få bort tankarna på att det var synd om mig genom att tänka:

Rätt åt dig din gris som du har hållit på! Vad faan inbillar du dig egentligen?! Kröka som tusan år in och år ut och sen tro att du bara kan lägga av utan att det tar emot det minsta.

Kanske lite fjantigt men för mig hjälpte det att vara lite sur på mig själv istället för att tycka så förbannat synd om mig....

Idag ställer sig ibland frågan om det varit synd om mig?. Jo det har det kanske iofs. varit ibland. Livet har varit både superbra och tufft i vissa lägen, men att trösta sig med att dricka har garanterat varit det absolut sämsta sättet att lösa problemen. En lösningsväg som egentligen personer som inte tänker riktigt sunt kan välja. Idag har jag gått från att inte bestraffa mig genom att vara nykter, utan att belöna mig med ytterligare en nykter dag. Oavsett hur andra upplever abstinensen ser jag ett mönster. Alla som går igenom en vecka eller två kommer ut "tunneln" och det är fasiken så mycke ljusare på andra sidan.

Så ta ett bett av det rejält sura äpplet, du blir belönad med känslan av segerns sötma ganska snart!

Suss

Det är sant man oroar sej för sin hälsa.....kroppen tar ju stryk och att helt ställa om kan ju orsaka både det ena och det andra....
Just nu känner jag mej upprymd över att ha hållt mej nykter i snart två dygn...men jag vet hur lätt jag har för att deppa ner mej och försöker vara beredd...
Å andra sidan är det förmodligen alkoholen som utlöst depressionerna....och jag vill ju inget hellre än att hitta tillbaka till mitt kreativa jag igen....
Har skyllt på kass självkänsla också...men även det är väl en följd av alkoholism..
Nu svamlar jag lite, kan inte riktigt styra tankarna...
Nåja...ska ge mej ut på en promenad i det härliga vädret och ikväll ska jag göra nåt jag aldrig gjort....ett prova-på-pass på ett träningscenter...har min dotter som drar iväg mej, så det ska nog gå bra....
Tack för ditt stöd...hoppas att även jag iaf så småningom kan stötta andra....

Thea

PP, känner igen mig mycket i självömkan-tänket.
Men jag e ju inte där NU, jag kan inte backa tiden, men jag kan göra åt mitt liv idag, nu, varken mer eller mindre.
Tror det e väldigt farligt att fastna i känslan,synd-om-mig, erkänna den, ja, som du säger.
Förut var det bara ord för mig, inget annat, en dag i taget, nu, bara idag, men idag har de orden fått en betydelse, en klokhet.
Jag vill inte dricka idag. Det räcker, o dag läggs till dag.

Suss, du ger stöd genom att skriva här! Tack!

Kram, Thea

Suss

Tack Thea
Jag ska ju ner och testa en träningsaktivitet snart.....men en enda liten motgång i luren fick hela min kropp att skrika efter...bara eeen öl....tittar in här en stund tills det hinner lägga sej....jag vill ju inte....vill aldrig någonsin ha alkohol i mej igen...jag vet ju hur jag blir....någon jag inte vill vara och inte är....
Det vore då sjutton om inte mitt intellekt skulle kunna avgöra vad som är bäst för mej och inte nån idiotisk kemisk process i min kropp!
Huvudvärk.....och torr i munnen.....

Pellepennan

Ännu en nykter dag närmar sig sitt slut, inga större kriser eller allvarliga funderingar på att dricka. Det närmaste var väl den sista "plåtölen" med 5,9 % som tittade hånflinande ner på mig när jag vid luch tittade in i kylen. Utan att tänka tog jag den i handen, oj va kall den var! och la den högt upp i dörrfacket bredvid ett ledsamt paket med margarin. Däruppifrån kan den inte hånskratta längre - jag ser den inte om jag inte står på tå. Dom två töntigare kompisarna (3,5:er) fick ligga kvar. Jag har ju alltid intalat mig att folköl främst är måltidsdryck, och aldrig sett mig som beroende av dessa. Vi får se hur länge dom ligger kvar på den prominenta plats dom har.

Lyssnade ikväll på ett sommarprogram med Per Holknekt som tidigare i sommar gav mig en tankeställare. Lyssna på Webben, gillar hans stil. Att vara framgångsrik med flera olika karriärer, supa bort allt inklusive familjen, totalt kaos och sedan kunna bygga ett nytt liv och en enorm framgång. Naturligtvis inte själv, men ändå. Ny familj, nytt varumärke, och ekonomiskt oberoende. Förbaskat imponerande. Nu efter 10 år ser han fram mot nästa delen i livet och stänger dörren till offentligheten som nykter alkoholist. Hans slutklämm på programmet får bli mitt ledord inför morgondagen:

Kan jag, så kan Du och då kan ta mig faan alla!

(vet inte om han svor, det var inget exakt citat :-)

Suss

PP
Så starkt av dej att kunna avstå fast det finns öl i kylen......det skulle jag nog inte fixa.....kan inte ha nåt hemma......Hur länge har du hållt nu?
Vaknade med träningsvärk......fan så mycket bättre än bakfylla...
Avstod att gå med på en öl efter träningen igår.....förklarade för dottern att jag tänkt bryta helt med alkohol....vet inte hur mycket hon förstod av allvaret...men hon blev glad..
Nu inleds tredje dagen....känner mej duktig...både för att ha varit nykter två dagar och för träningen igår...men det är en farlig fälla...duktighet kräver ju belöning....

Pellepennan

God morgon Suss,
Ikväll är det tre veckor sedan jag sist satte i mig en kvällsranson. Så imorgon är jag inne på fjärde veckan. Har hört att det kommer hårda prövningar framöver, men kommer nu inte att lägga så mycket fokus på att samla dagar. Dom summerar sig ju oavsett för varje nykter dag man bestämmer sig att ha.

Nu måste jag på allvar försöka att ta all min tid ag har på att fokusera på att få iordning på all jag inte gjort i livet. Med andra od ta tag i verkligheten. Det är mycket som håller på att rasa runt omkring. Nu gäller det att hålla tungan rätt i munnen och kämpa!

Önskar er alla stor kraft där ute!