Det gick inte att stå emot så värst många dagar den här gången heller. Sitter återigen framför datorn med kroppen full av skam och ångest. Har druckit ca fem-sex dagar varav de sista tre i stora mängder. Lyckades att låta bli starkspriten men det går ju alldeles utmärkt att bli full på starköl och vin också. I går sinade förråden så då tog jag cykeln till närmaste uteservering och drog i mig ett antal starköl. Vidare hem och gjorde slut på sista vinflaskan för säkerhets skull. Ingen alkohol sedan ca sex igårkväll och nu kommer darrningarna, den lite oregelbundna hjärtverksamheten, den dåliga magen och värst av allt den fruktansvärda ångesten.

Jag var bara tvungen att bryta med alkoholen idag. Jag hade inte klarat att fortsätta rent psykiskt. Jag har nu botaniserat lite på nätet och ska gå på mitt första AA-möte imorgon. Det tar emot och jag känner mig rädd, feg och usel. Tänk att man kan klara nästan vad som helst men omöjligen kan styra sitt alkoholintag. Jag klarar inte denna fruktansvärda kamp själv längre. Det var också en anledning till att jag var tvungen att skriva ett eget inlägg där jag kan fästa mina tankar och funderingar på pränt.

Jag hoppas på ert stöd "där ute" för en sak är helt säker; jag behöver det.

Tjalle

konstnären

Hoppas du mår ok nu. Jag tror att vid ett återfall har hjärnan och planeringen funnits där ett tag innan man agerar. Som du vet provade jag nog ett tiotal gånger och alla gångerna slutade på samma vis. Det ska erkännas att det gick ett par gånger med ett par glas vin. Men sen gled jag in i missbruket igen och kunde inte få nog. Nu äntligen vet jag efter 14 månader att jag inte kan och att jag aldrig kommer att kunna. Visst är det en sorg men den är oxså en sanning som jag nu tar på fullaste allvar. Måste lära mig att äta långa middagar och njuta, nu blir det snabbt och hafsigt, ska bara bli någon slags bukfyllnad.
En dag i taget Tjalle och det kommer att gå bra
Fin onsdag till dig
Konstnären

Tjalle

Hej på er. Jag känner mig efter omständigheterna helt OK. Jag är så tacksam över att jag reagerade någorlunda i tid den här gången. Vid tidigare återfall har det varit betydligt värre och jag har druckit både på dagar och kvällar tills jag inte orkat längre. Den här gången var det som om jag hade någon "broms" i hjärnan och jag släppte inte taget helt och hållet. Detta har också gjort att jag inte blev lika psykiskt och fysiskt nedbruten som tidigare.

Jag försöker dra lärdom av återfallet och jag "kör på" som jag gjorde under mina drygt tre vita månader. Nej, Lill-Per; jag ska undvika att lukta på vinkorkar i fortsättningen. Ett ganska idiotiskt beteende och det är nästan som att be att återfallet kommer.

Konstnären, jag är oerhört imponerad av dina 14 månader. Har säkert berättat om det tidigare men en gång i mitt liv var jag nykter i nästan 20 månader. Trodde att jag var helt säker men ett återfall kom som blixt från klar himmel och jag föll. Den gången också en kombination av "olyckliga" omständigheter. Influensa på gång (tyckte synd om mig själv), storhelg, långledig, mm. Det visar kanske att även om allt blir lättare ju längre tid man är nykter kan fortfarande faror lurar runt hörnet (åtminstone vad gäller mig). Jag måste säga att jag dock tycker du, konstnären, känns väldigt stabil. Det gläder mig och inger mig själv mod till att gå vidare.

Idag har varit en stabil dag och jag kämpar vidare i min envisa kamp.
Trevlig kväll/Tjalle

Jag återkommer ofta till Per Holknekt som var nykter i nästan 10 år då han bestämde sej för att dricka vin. Trodde att han klarade det och sen söp han ju bort både äktenskap och karriär. Ok, han var otrogen men det var ju efter att han börjat dricka igen och tappat omdömet. Vi kan väl ta lärdom av det, en som dricker på missbrukarens sätt kan inte lära sej dricka moderat. Acceptera att det är så och slipp tankarna på det.

var för samtal hos en alkoholist i går, nykter sådan sedan 27 år, och han sa till mig just detta, du har ditt genetiska arv, du har utvecklat ett beroende och det finns inget du kan göra åt det annat än att acceptera att så är fallet och lägga ned drickandet. Normaldrickare kan du aldrig bli.Det andra alternativt är att kapitulera med alkohol, det vill säg det som A-laget gjort och som man kan se följderna av i alla svenska stadskärnor. Det gick rakt in hos mig, så jag accepterar som det är, precis som jag är pälsallergiker. I båda fallen går det utmärkt att leva ett bra liv, utan alkohol och utan pälsdjur inpå sig.

så fantastiskt bra uttryckt! Kan inte sägas tydligare. Acceptera, ju förr desto bättre. Glöm tankarna på normaldrickande, vad nu det är. Det går så väldigt bra utan alkohol. Jag brukar också tänka på det som allergi. Jag har en vän som är allergisk mot jordgubbar. Hon hamnade på sjukhus i allergichock och naturligtvis äter hon inte jordgubbar efter det, trots att det är så gott. Jag har också hamnat på akuten pga min "allergi", jag slog upp ögonbrynet en gång då jag troligen fick en kort svimning och föll handlöst i mark. Kunde slagit ut tänder eller vad som helst, nu räckte det med sju stygn i ögonbrynet. Men ja, jag drack nog efter det ändå och det hände fler olyckor. Innan poletten äntligen trillade ner. Kämpa på Fenix, det går. En dag är kvoten fylld

Tjalle

Vet egentligen inte vad jag ska skriva. Livet är skit, frun har åkt ifrån mig (för gott??). Sista tiden har varit piss. Det började med att jag var på en läkarundersökning som gjorde mig lite darrig. De hittade ett par grejor som inte ska vara där. Inget alkoholrelaterat men för så många av oss män blev jag orolig. För en dryg vecka sedan dog helt oväntat en närmare bekant till mig och han var alldeles, alldeles för ung.

I samband med denna händelse var jag ensam i familjen den veckan. Naturligtvis kom jag på den briljanta idén att besöka bolaget för att inhandla lite "tröstedricka" och ingredienser till hemmagjord glögg. Fyra dagar senare är det mesta slut och jag mår som i helvetet. Jag har inte druckit något idag men jag antar ändå att ni kan ana hur jag mår. Jag har tillbringat dagen med att skriva ett mycket långt och uppriktigt brev till min fru. Vet inte om det kommer att bli oläst. I första hand beror det givetvis på om hon kommer hem eller inte.

Sitter just nu i decembermörkret och har väldigt, väldigt mörka tankar. Jag har ingen att skylla på, allt är mitt fel. Dessutom har jag varit helt inaktiv på nätet i ca en månad. Ibland kan jag bokstavligen hata julen. så mycket förväntningar, all A-reklam, glöggpartyn, snapsar mm, mm. Allt är centrerat kring mat och dryck och så alla presentinköp förstås.
Idag vet jag varken ut eller in. Vet verkligen inte hur resten av mitt liv kommer att se ut. Vad skönt det hade varit att ha en avstängningsknapp till hjärnan så man fick komma bort ett tag.
Sköt om er och fall inte i samma förbannade fälla som den oförbätterlige Tjalle

nya_mia

Har läst från din tråd om din resa och långa nykterhet. Känner igen vad du skriver om att "något händer" och bums så går man på systemet. Jag är likadan. Jag tror både du och jag är dåliga på att hantera känslor och situationer! Jag är nykter sen fåtal veckor bara. Började på KBT behandling i samma veva. Varit där idag också. Idag sa terapeuten lite feedback-grejer. Att har jag bekymmer, oroar mig eller har ångest så tänker jag INTE rationellt. Att jag istället för att försöka lösa problem, har hittat andra tillfälliga "tröste-nappar" som alkohol som SKJUTER UPP problemen tillfälligt och bara "ger upp". Det är för att jag än inte fungerar logiskt och att jag inte hittat rätt sätt att hantera problem. Det var jobbigt för mig att höra detta och det ÄR ju för att jag inte kan hantera problem :P

Tjalle

tack för din kommentar nya_mia. Visst är det så att min främsta tröste-napp är och har varit alkoholen. Dålig självkänsla i botten och är väldigt dålig på att attackera vardagsproblem och framför allt konflikter. Ju obehagligare de är, desto lättare har jag att skjuta upp beslut och handling. Det känns bara så hemskt att man inte lärt sig mer än man har under så många levnadsår. Det som tar veckor och månader, i vissa fall år att bygga upp ser jag till att rasera på några ynka dagar.
Sköt om dig
tjalle

Stingo

Ledsen att höra att du har det svårt. Tror du att du kan klara av att ge dig själv erkänsla för all den tid du hållit dig nykter, i stället för att bara känna skuld över bakslagen? Om du dessutom hoppar tillbaka på vagnen, så är riktningen den rätta.

Fan så lätt det är att fylla nappflaskan med sprit, fast man vet att det är en superdålig Idé .

villveta

Ledsen med dig med.
Men tänk själv !!!! Du kunde vara nykter !
Känn dig stolt och gör om det igen . Jag förstår att det är svårt ibland men gör det igen. Va nykter igen för för varje gång du gör det , ska du känna en stolthet och lyckan . Ge inte upp .

AnnaPanna

Hej Tjalle!

Precis när jag vaknade nu på morgonen gick jag in på forumet och hamnade på din tråd. Läst den från start till slut och vill bara säga att jag tycker du är SÅ stark som fortsätter kämpa.

Den där svaga självkänslan känner jag igen. Jag har insett att även den är en färskvara. Något som måste jobbas med dagligen för att hålla "konditionen" i själen uppe.

Blev kanske inget matnyttigt inlägg det här, men ville bara skriva några ord och säga att jag hoppas du orkar fortsätta kämpa över jul. Vi klarar det!

Tjalle

Tack stingo, villveta, AnnaPanna för era stöttande ord. Det kan inte i ord beskrivas vad det betyder för mig. Jag hade inte orkat utan er support. Jag har tagit mig igenom både natten och dagen idag men med svårigheter. Darrig, orolig mage, svag, självkänsla=0 och så detta mörker ovanpå alltihopa. Min fru har kommit hem, trots allt. Det är oerhört betydelsefullt för mig förstås. Som ni så riktigt påpekar måste jag återigen in på den nyktra vägen.

Jag måste sluta att diskutera med mig själv när det gäller att dricka eller inte. Jag måste vara fullständigt kompromisslös. Jag kan inte dricka, punkt slut. Jag är alkoholist. Den gamla AA-devisen "bårhus eller dårhus" gäller även mig. Rent statistiskt borde jag ha ett antal år kvar i livet och jag skulle vilja fylla dom med lugn, tillfredsställelse, ödmjukhet, generositet, tålamod och förhoppningsvis lite glädje.

Förutom mina problem med A har jag fått några vardagliga bekymmer som blir än mer jobbiga att hantera när man inte är i form, vare sig fysiskt eller psykiskt. Det är bara några veckor sedan jag hade varit nykter i över tre månader och var i bra balans. Jag vill dit igen. Frågan jag ställer mig är hur jag genom livet klarat av så många olika sorters problem men är så maktlös mot att hantera alkoholen. Snart har två dygn gått sedan sista glaset och jag vet att det numera tar ytterligare 4-5 dagar innan första återhämtningen är där.

Jag har just nu bara en enda julklappsönskan och det är att förbli nykter. Allt annat är oväsentligt just nu.
Sköt om er
Tjalle

villveta

Hej igen....
Jag har träffat Tomte idag och har sagt att det finns en Tjalle som önskar sig en julklapp som ska innehålla en stor viljan och kraft att vara nykter . :)
Tomte har sagt att han kan hjälpa med mycket snygg papper till julklappen men det som ska vara i julklappen måste du hjälpa till med .
En klok tomte men du är också klok .......även om du står stilla lite .
Om jag skulle ha den förmågan och kraft så skulle jag ge dig den julklappen .........men jag kan inte bestämma själv om du ska utnyttja det som är i .
Om du orkar .....koka lite buljong åt dig eller ät lite chokolad ????? Ät lite snälla så du får energi.
Vi finns här . Kram

Tjalle

Tack snälla muränan för din styrkehälsning. All styrka och värme också till dig.

Idag är det snöblandat regn och vi närmar oss årets mörkaste dag. I natt sov jag inte mycket. Vaknade ungefär en gång i timmen och tittade på klockan trots insomningstablett. Oerhört märkliga drömmar som jag dessutom kommer ihåg. Det var inte med någon större kraft jag klev upp denna morgon. Fortfarande svag och knäckt psykiskt men har ändå stärkts av er stöttning, bästa forumvänner.

Jag har sakta, sakta återfått lite aptit, svullnaden i kroppen börjar gå tillbaks men som vanligt är det psykiska det värsta. Håglöshet, apati, känslor av; varför ska just jag drabbas av denna hemska sjukdom som heter alkoholism. Nåväl, jag skönjer trots detta en strimma av hopp. Baserat på vad då kanske ni undrar från en alkis som trillat dit så många gånger. Jo, jag höll mig nykter i över tre månader, jag har varit nykter i perioder förr, jag vet att jag mår så otroligt mycket bättre när jag inte dricker, min självkänsla går från noll till någonting som kanske ändå kan kallas normalläge när jag är nykter. Jag VILL verkligen fira en jul och nyår helt nykter och jag VILL att 2015 ska bli mitt år, dvs ett år som ska gå i nykterhetens tecken.

Tjatigt?? Javisst men ni, om några vet vilka tuffa kamper man kan ha med sig själv och så länge man helhjärtat försöker antar jag att hoppet finns.
Allt gott till er/Tjalle

villveta

Härligt !!!!
Jag håller tummarna för att det nya året blir ditt år ........jag tror på din styrka .
Bamsekram till dig <3

Stingo

Låter toppen, tycker jag. Ta styrka från det som har varit bra och fortsätt åt rätt håll. Lycka till, med julen och det nya året.

AnnaPanna

Vi bestämmer härmed att 2015 blir ett år då vi vågar, vill och väljer nykterhet! Ibland kanKe vi gör fel val, men då tar vi osa upp på benen och hjälper varandra framåt igen. Jag är med dig Tjalle! Nu ger vi de psykiska alkoholdemonerna en jävla omgång! :) Kram och peppning till dig!

Tjalle

Javisst AnnaPanna. Ensam är inte stark så jag ser fram emot att vi peppar varandra. Ju fler vi är, desto bättre.

Idag har jag varit på shoppingrunda hela dagen. Oerhört stressande för en alkis. Alla ljud, alla människor, stressen vid kassorna, för varmt klädd inne i varma butiker, irriterade bilister, etc, etc.

Det fanns dock en positiv erfarenhet med dagen. Jag hade bestämt att jag inte skulle dricka någon alkohol idag. Jag vet inte hur många gånger jag stressat runt på liknande inköpsrundor och stressat upp mig ännu mer än jag borde och behöver. Förutom att jag kanske inte är den mest kolugna typen tänkte jag idag efter vad det var som gjorde mig så stressad. En mycket stor anledning har varit att jag i mitt undermedvetna så innerligt "längtat hem" till alkoholen. Jag vet inte hur fort jag har velat tagit mig hem för att ta första glaset. Ibland har jag inte ens "hunnit" ta av mig ytterkläderna förrän jag knäppt den första ölen och därefter har det oftast snurrat på.

Objektivt sett är det ett väldigt sjukt beteende. Det är möjligt att det gav mig något för många år sedan men mitt drickande de senaste åren har istället blivit tvångsmässigt och nästan maniskt. När väl det första glaset är urdrucket börjar kampen att förhöja den begynnande fyllan och sedan har man all möda i världen att hålla den uppe på en jämn och fin nivå. Det är bara det att den "fina jämna nivån" har tenderat att lägga sig högre och högre. Resultatet för min del är att jag alltid somnat berusad och naturligtvis känt av detta morgonen därpå. När jag väl är där är det näst intill omöjligt att "klippa". Istället ägnar jag hela min hjärnkapacitet till att analysera alkoholtillgång, hur långt det räcker, hur många dagar jag kan/orkar dricka den här gången. Jag är fullt medveten om vad resultatet kommer att bli efter dryckesdagarna men ändå kan (vill??) jag inte stå emot.

Tro mig, jag har försökt med "socialt drickande", enbart dricka vin, enbart dricka starköl, enbart dricka champagne mm, mm men resultatet blir ändå detsamma. Det finns inga genvägar, åtminstone inte för mig. Jag är i en situation då jag har en enda möjlighet till ett fortsatt kvalitativt liv och det är att säga nej till all alkohol för all framtid.

Jag är tacksam för att jag är i så hygglig fysisk form som jag är, trots alla år av drickande men nu räcker det. Även om kroppen klarar av ett antal år till kraschar mitt psyke.

Jag har just avslutat en god kopp kaffe med nybakta pepparkakor. Det är inte så dumt det heller.
Sköt om er/Tjalle