Trillat dit igen.............

Det gick inte att stå emot så värst många dagar den här gången heller. Sitter återigen framför datorn med kroppen full av skam och ångest. Har druckit ca fem-sex dagar varav de sista tre i stora mängder. Lyckades att låta bli starkspriten men det går ju alldeles utmärkt att bli full på starköl och vin också. I går sinade förråden så då tog jag cykeln till närmaste uteservering och drog i mig ett antal starköl. Vidare hem och gjorde slut på sista vinflaskan för säkerhets skull. Ingen alkohol sedan ca sex igårkväll och nu kommer darrningarna, den lite oregelbundna hjärtverksamheten, den dåliga magen och värst av allt den fruktansvärda ångesten.

Jag var bara tvungen att bryta med alkoholen idag. Jag hade inte klarat att fortsätta rent psykiskt. Jag har nu botaniserat lite på nätet och ska gå på mitt första AA-möte imorgon. Det tar emot och jag känner mig rädd, feg och usel. Tänk att man kan klara nästan vad som helst men omöjligen kan styra sitt alkoholintag. Jag klarar inte denna fruktansvärda kamp själv längre. Det var också en anledning till att jag var tvungen att skriva ett eget inlägg där jag kan fästa mina tankar och funderingar på pränt.

Jag hoppas på ert stöd "där ute" för en sak är helt säker; jag behöver det.

Tjalle

Profile picture for user Tjalle

12 dagar har gått sedan "katastrofdagen". Jag har precis börjat kravla mig ur min håla. Mitt djupa sår på benet har, trots allt, börjat läka och jag kan snart röra mig obehindrat. Tänk vad en enda dags obetänksamhet kan leda till. Nu är det slut på s.k "semesterresor" för mig. Det är inte min grej och alldeles för riskabelt för en beroendeperson som jag själv. Blir det någon resa i fortsättningen får det bli någon form av "aktivitetsresa".......

Solen skiner. Jag vet inte för vilken gång i ordningen. Gräset behöver inte klippas. Jag har gulbrunt hö på hela tomten och allt är så fruktansvärt torrt och skitigt pga all gammal frömjöl. Det är inte ofta man önskar sig regn men ett mindre lågtryck med nederbörd hade varit välkommet.

Det paradoxala i min nuvarande situation är att jag förmodligen inte druckit så lite någonsin, om jag räknar genomsnittligt över sista året. Det är bara det att vid de tillfällen jag har valt att dricka vet jag aldrig vad som kommer att hända. Kanske ingenting, kanske dricker jag tills jag faller i kull. Jag tror att många av oss har en minimal lucka öppen i hjärnan som vi motvilligt inte lyckas stänga helt och där vi tror oss att någon gång, någon stans, kunna "dricka som folk" och fortfarande kunna njuta av den härliga, euforiska känslan vi hade i början av vårt dryckenskap. Att det ska vara så svårt att lära sig att dessa tider inte kommer tillbaks. Hjärnan är skadad (manipulerad), kroppen och organen är äldre. Vi tål mindre. Det är helt enkelt inte lika kul längre. Dessutom varar denna artificiella lyckokänsla allt kortare för varje gång vi dricker. Efter ett par öl kommer genast tvångstankarna fram. Att kalkylera hur stora förråden är och hur länge jag ska lyckas hålla promillehalten på en tillfredsställande nivå.

I grund och botten verkar alla typer av beroende vara likadana och lika jobbiga att tampas med. Oavsett om det gäller A, övervikt, narkotika, spel mm.
Jag ska nu göra allt jag kan för att inte hamna i apati och bitterhet. Det finns ju, trots allt, så mycket att vara tacksam för. Även om alkoholen spelat en alldeles för stor roll i mitt liv ska jag försöka "leta fram" andra guldkorn i tillvaron.

Trevlig torsdag på er
Tjalle

Profile picture for user Carina

Vill bara sända dig en tanke och önska dig en fin helg! Skriv gärna och berätta om guldkornen! :-)

/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Profile picture for user Tjalle

Så var det drygt tre veckor sedan "katastrofdagen". Fysiskt har jag väl hämtat mig någorlunda men psykiskt har jag fått mig en rejäl törn. Jag ältar senaste "fylledagen" om och om igen men får inga riktigt bra svar. Historiskt har jag kunnat dricka stora mängder A men ändå hållit mig på benen. Med tilltagande ålder, minskad tolerans som förmodligen beror på att jag inte dricker lika ofta längre, är varje gång jag "väljer" att dricka förenat med stor fara. Jag vet aldrig riktigt hur det kommer att sluta.

Det är som om "törsten" bara blir ännu större och intensivare när jag fallit för frestelsen. Så många gånger jag sagt till mig själv att jag inte kan dricka något över huvud taget och ändå finns där en liten, liten lucka som står minimalt på glänt och det räcker. Ofta förtränger jag alla pinsamma situationer jag utsatt mig själv och andra i min närhet för. När jag någon gång rekapitulerar och går igenom de värsta fylledagarna fattar jag inte att jag (och mina närmaste) har orkat gått vidare........

Normalt brukar jag känna mig rätt OK efter tre veckors nykterhet. Jag vet inte vad som är annorlunda denna gång men jag är deppig, okoncentrerad, lite apatisk och känner ingen större livslust. Jag vet att det låter dramatiskt men jag tror att det enda som kan hjälpa är att lägga den ena nyktra dagen efter den andra bakom sig och förhoppningsvis finns ett litet, litet ljus därborta i tunneln.

Carina från alkoholhjälpen skrev att jag skulle berätta mer om "guldkornen" i tillvaron jag har för avsikt att plocka fram istället för alkoholen. Just nu är de inte många men för ögonblicket kan jag ändå säga att en skön stund på dagen är att vakna upp helt nykter, inget dåligt samvete. Längta efter den första kaffekoppen och läsa tidningen. Ett annat guldkorn är att kunna lägga sig på kvällen (också helt nykter). Att summera dagen och även om man inte uträttat så värst mycket har man i alla fall varit nykter. Att sedan drömma sig bort med en bra bok är också väldigt skönt.

Inte så mycket värst att skriva hem om, men alltid något.

Ha en fin vecka forumvänner/Tjalle

Profile picture for user anonyMu

Tjalle,

så tungt du har det nu. Men guldkornen som du beskriver i slutet av förra inlägget - är inte det något av det största och bästa? Ingen bakfylleångest som inleder dagen och inte helikopterfylla som avslutar eländet?

Kan inte antabus vara något för dig? Alkomonstret verkar ju rätt farligt när det vaknar till och du riskerar att skada dig ordentligt. Du var väl hos en läkare för ett tag sedan? Vad hände med det? Kan du inte få stöd därifrån?

Ta vara på dig. Skickar ett stort lass med styrkekramar till dig

Profile picture for user Tjalle

Styrkekramar från dig, Muränan, (en av de som varit på forumet länge) värmer så gott och får min dag att redan kännas lite bättre. Antabus är tyvärr inget för mig. Jag prövade det för några år sedan men mådde inte bra av det. Magen kom i olag och jag blev varm och svettig i hela kroppen. Obehagligt. Dock vet jag ju att det fungerar för många och ska inte underskattas.

Joo, jag var hos läkaren för ett par månader sedan. Vi fick fin kontakt och jag fick även Prometazin utskrivet åt mig. Av någon outgrundlig anledning har jag inte prövat dessa tabletter än. De ligger oöppnade i byrålådan. Kanske dags att pröva. I alla fall byta ut dem mot mina insomningstabletter som jag ännu inte lyckats göra mig av med. Ett piller till kvällen blir det och det gör naturligtvis inte mina depressiva känslor något gott.

Jag är så rädd att göra människor besvikna att jag vare sig vill, har ork, eller törs kontakta läkaren just nu. Trots allt kändes det bättre när jag fick "skriva av mig" på forumet igår och jag känner då att jag inte är fullt så ensam som det känns ibland.

Idag, måndag, vaknade jag dock med en anings mer energi och jag ska försöka ta det steg för steg. Inte rusa åstad, som jag brukar och gå från noll till hundra på kortast möjliga tid. Det brukar vara säkraste sättet att, så småningom, falla igenom igen.

Allt gott till er alla/Tjalle

Profile picture for user Vinäger

Ja, de behöver inte vara så avancerade. Framför allt ska de inte vara energikrävande - tvärtom! Tycker att det du beskriver om att vakna och somna nykter är det största. ♡ Fortsätt se det som det viktigaste, så kommer annat av sig självt. Och fortsätt skriv när du orkar, jag vill läsa mera. Kram

Profile picture for user anonyMu

Du får gärna ett lass till med kramar om det hjälper! ;-)

Jag har förstått att det är många som tycker att det är obehagligt med antabus. Just magen och värmekänslan. Det får dock vägas mot biverkningarna av alkoholintag tänker jag...

Jag är inte medicinskt kunnig på något sätt, men vid en snabb googling, så ser jag att Prometazin är till för allvarliga ångesttillstånd och sömnrubbningar. Det låter som två rätt av två. Du fick ju förtroende för läkaren och var öppen med hur du mådde, så det finns nog en poäng med att han skrev ut dem till dig. Vad har du att förlora på att pröva? Tänk om du faktiskt mår lite bättre av dem? Du kan alltid sluta med dem, om det inte känns bra efter en prövotid.

Ha en fin dag Tjalle!

Profile picture for user Tjalle

Börjar så småningom närma mig en månads nykterhet. Kroppen har sakta återhämtat sig och den hänger med fortfarande. Värre är det med psyket. Jag har ju alltid varit rädd för att min kropp ska ta för mycket stryk av A men har samtidigt inte insett vad A gör med psyket. I mitt fall kan jag ärligt säga att psyket tagit mer stryk än fysiken. Jag kan se på mig själv utifrån och se hur jag genom åren utvecklats till "det sämre", steg för steg.

Jag har aldrig varit någon "sällskapsmänniska" utan lite av en ensamvarg. Dock har jag alltid trivts med detta på det hela taget. När jag ser på mig idag märker jag ju hur jag alltmer isolerat mig och därmed också min fru. Jag lever i "min bubbla" och umgås egentligen inte med någon. Tom mina syskon ser jag inte speciellt ofta. Jag hittar alltid ursäkter. Det är för långt att åka, jag har tandvärk, det är något på TV jag inte vill missa, jag är inte på humör....Ja, ursäkterna kan fortsätta i all oändlighet. Till slut blir man som alkoholist så fruktansvärt ensam.

Även när man gör ett krafttag och försöker slå in på den nyktra vägen så finns så mycket man måste ta tag i. Hur upprätta ett fungerande socialt liv igen? Hur förändrar jag mina vardagsvanor så att jag inte trillar i samma fälla återigen? Hur går jag vidare i min relation som fått sig så många törnar under så många år? När jag vaknar upp på natten och tankarna rusar genom huvudet är det lätt att tappa sugen och fokus. Jag känner att det är lätt att komma in i depressiva tankar, känna att allting är tungt och att vägen framåt är låååång och det är mycket uppförsbackar.

Någonstans ändå är jag innerst inne en fighter och jag vägrar att ge upp. Jag ska verkligen försöka utmana mig själv den här gången. Acceptera att livet inte alltid är roligt, acceptera att dagar med kraftigt A-sug kommer att komma, acceptera att det kommer att ta lång tid att komma på fötter, acceptera att det kommer att ta lång tid att bygga upp förtroendet i min relation, etc, etc.

Idag när jag vaknade kändes allt hopplöst och jag ville inte kliva upp ur sängen. Jag tog mig dock i kragen, uträttade en hel del "nyttiga" saker. Gav mig ut på sjön med en kaffekorg (istället för en kylbox med starköl). Sakta, sakta återvände livsandarna och jag "firade" att dagen blev skaplig till slut med ett glas alkoholfri öl. Riktigt gott till en mjäll laxbit.

Sedan tre dagar har jag också skurit ner intaget av insomningstabletter från 1 piller per kväll till 0,75. Det kan tyckas fjuttigt men det är ändå ett steg i rätt riktning. From måndag ska jag dra ner till en halv tablett, osv....

Trevlig helg på er
Tjalle

Profile picture for user Sisyfos

Tjalle, vilken kämpe du är!!! Och det är kanske där du ska vara, på vattnet med kaffekorg, för att få ro. Jag kan känna igen dina tankar om isolering, varför man inte har gjort SI och vilka konsekvenser alla kassa livsval har fått. Tror vi ska fokusera på framtiden först... sen kan man ta fram de kassa valen lite i taget och känna på dem, vända och vrida, men då i ett tillstånd när allt går ganska bra. Tror också att vi alla behöver fundera över vad man själv blir lycklig och mår bra av (svårt!). Är det stort socialt umgänge? Är det resor? Är det karriär? Eller är det en fisketur med kaffekorg? Jag försöker gång på gång jobba med att vara i nuet. Är gärna i framtiden istället, men den är oplanerad vilket gör det svårt. Ältar ibland vad jag gjort för dåliga val etc, men det släpper jag ändå ganska snabbt... det går ju inte att ändra. Men här och nu, njuta i stunden, det är för mig en konst. Dels för att jag inte riktigt vet vad jag njuter av, eftersom jag alltid är på väg till nästa plats, dels för att jag ofta har parallella saker på gång. Tror att vi måste bli bättre på att ta hand om oss själva, Tjalle och att acceptera oss som vi är.
Cyberkramar på dig! Du är ju fantastiskt imponerande!

Profile picture for user Stretched86

Som svar på av Tjalle

När man druckit så mycket o sålänge som många av oss här gjort bryter man ju sakta ner seratoninet o dopaminet som gör oss glada... Jag tror av egen erfarenhet att du behöver en liten boost av antidepressiva för att få fart på din egna tillverkning av dessa ämnen... De flesta av dessa gör att man mår sämre för en liten tid så börja med mindre dos o öka långsammare än va läkare säger så kommer det nog hjälpa till ...De är ingen som säger att du kommer behöva ha dessa hela livet men de låter som att du borde ha börjat må bättre nu endast av att sluta med ångestdrogen.WE CAN DO IT

Profile picture for user Tjalle

Hej på er alla fina forumvänner,

Tack för peppande kommentarer. Idag har jag en månads nykterhet och råkar samtidigt fylla år samma dag. Hoppas det är ett gott tecken. Idag ska jag ta mig till sjukhuset för att kolla upp en rotfyllning som har gått snett. Har från och till haft tandvärk nu i över ett halvår. Förbaskat stressande måste jag säga. Känns skönt, dock, att äntligen få bli undersökt av en specialist. Blir nog någon form av mindre operation kan jag tänka mig (när det nu blir...........).

När det gäller antidepressiva har jag verkligen funderat fram och tillbaka. Just nu är min läkare på lång ledighet men om jag fortfarande är kraftigt nedstämd efter sommaren kommer jag definitivt att pröva..... Jag har liksom inget att förlora.

I övrigt gör jag små steg framåt och kan själv se när jag tittar tillbaka några veckor att jag är starkare, framför allt psykiskt. Framför allt stabilare i humör. Jag ser verkligen fram emot en nykter midsommar och känner, just nu, ingen oro för att jag ska ta till flaskan. Ska ju ge mig iväg till sjukhuset idag men har inga planer på att ta vägen förbi bolaget. Den enda alkohol som finns hemma är två flaskor champagne. Den enda dryck min fru tycker om och de flaskorna har jag, av någon konstig anledning, alltid haft respekt att låta bli och korka upp. Någon slags heder kanske finns kvar hos mig, i alla fall.

Jag önskar er alla, gammal som ung, en fin midsommar och hoppas för er skull att ni är försiktiga (ni vet med vad.......)
Tjalle

Profile picture for user Tjalle

Onsdagen den 26 juni var jag på återbesök hos tandläkaren. Har haft stora problem sedan i januari.. Trodde att jag skulle göra någon form av operation. Fick istället beskedet om att tandroten (som den förra tandläkaren inte hittad var perforerad) och hela tanden inkl ny gjord rotfyllning, nytt stift och krona var bara att dra. Snacka om bortkastade pengar. Nu sitter jag här meden stor glugg i tänderna och är på ruta noll igen. Dock betydligt fattigare.

Samma dag var det Mexiko och Sverige på TV. Jag åkte förbi bolaget fast jag inte skulle ha gjort det. Jag tyckte helt enkelt synd om mig själv. Någon vinare och några öl sedan var det gott natt för den kvällen.

Fotbolls-vm fortsatte och vi fick besök som står min fru betydligt mer nära än mig själv. Jag bet ihop och drack inte en droppe. Var dessutom trevlig och sa inte enda dum kommentar.

Inombords var jag dock lite upprörd av flera skäl och det blev ett nytt besök på systembolaget. Denna gång med lite större mängder. Började i torsdagskväll, fortsatt småpimplandet mest hela fredagen och det blev också att dricka på lördagkvällen och söndagkvällen. Dock inge på dagen.

Frugan är naturligtvis fruktansvärt besviken och har åkt iväg med bilen. Jag tror hon sa att hon skulle komma hem till kvällen men jag vet inte.

Sitter nu nykter, men helt upp och ner och skriver till er mina forum vänner. Hur fort kan inte tillvaron ändra sig. Jag satt just och konstaterande för ett par veckor sedan att min totalkonsumtion förmodligen aldrig varit så här låg under något år. Men vad hjälper det när jag kan ställa till det så igen. Inga skandaler dock, ingen annan än min fru har sätt mig berusad och jag har tom tagit hand om fem kubikmeter torr ved som jag staplat. Joo, även fyllskallar kan jobba ibland..

Förlåt till er alla för att jag är en sopa. Vi får se vad resultatet blir den här gången.................................

Kram Tjalle

Profile picture for user FinaLisa

Du är ingen sopa bara en speciell vanlig människa med styrka ibland och svaghet ibland...precis som alla andra.

Det är ju så typiskt att åka i diket när hjulen börjar wobbla. Det har vi alla här på forumet erfarenhet av.

Du får känna efter hur du ska hantera situationen på bästa sätt.
Just ens tänder är ju så viktigt för hela måendet, det hade varit lättare med en ben eller armfraktur.

Men jag skickar styrkekramar genom cyberrymden och hoppas på det bästa
?????

Profile picture for user Nurture

Vännen,

Snälla, du är ingen sopa !!

Håll i nu. Du kan vara nykter och kämpa för att må bra - så gör det !

Trasiga tänder är ett Styggelse. Ska inte skriva för mycket, bara ’ta hand om dej själv’.

Styrkekramar ?

Profile picture for user Rövarkulan2

Jag har nu läst hela din ”tråd” och du har skrivit mycket tänkbart.

Hoppas du mår bättre och är lite gladare idag.

Profile picture for user Tjalle

Frun kom hem till sist. Vi huserar i varsin del i huset. Jobbigt men nödvändigt. Vad gäller min "tandglugg" ligger den näst längst bak i överkäken så att det är inget som syns. Enligt tandläkaren är det många som låter det vara på det här sättet. Vi får se. Jag måste i alla fall vänta 3-4 månader innan käkbenet stabiliserats och sedan får vi se.

Varmt, varmt och åter varmt här hemma. Termometern tangerar 30-strecket och i solen törs jag inte ens fundera på hur varmt det är. Jag har ju min lilla båt men intresset för att åka ut på sjön är just nu noll, inte minst med ett allt tilltagande algtäcke.......Det ska dock bli bättre om några dagar.

Jag hankar mig fram och försöker dra ytterligare lärdomar. Låter tjatigt, naturligtvis, men ändå så viktigt för mig. Allting är så rörigt i skallen just nu, både pga alla tankar som cirklar fram och tillbaka men också av värmen.

Idag ska jag dock koka mig lite färska rödbetor med grovsalt och lite smör till det. Som dryck får det bli en kanna mjölk.
Sköt om er alla fina där ute/Tjalle

Profile picture for user Dricklagom

Att hanka sig fram är inte det sämsta. Värmen gör det dock inte lättare, det håller jag helt med om. När det börjar bli runt 28 grader så säckar jag ihop och sover dåligt, full eller nykter spelar ingen roll. Otroligt trist med tandproblem - jag har bitit av det mesta av mina tänder och skäms något oerhört över det. Att ordna till det har jag inte ekonomin till, så det får vänta.

Tuffa på och lycka till med dagen!

Profile picture for user Tjalle

Hej på er forumvänner. Jag är tillbaks, tyvärr kanske jag ska säga. Jag tillhör väl de som har varit med längst på forumet, kanske tyvärr där också. Jag är förmodligen oförbätterlig. Kanske är jag det där svarta fåret som går utanför alla ramar. Hur lång tid kan det ta att få in i skallen att drickandet bara skadar mig själv och andra, mer och mer för varje gång. Jag vet inte hur långt ner i spiralen jag befinner mig just nu men det är mycket, mycket långt ner.

Slutet av sommaren och hösten gick OK. Jag var inte helvit men inga riktiga katastrofer. Dock har det varit mycket svårt att hålla måttet och något måttlighetsdrickande för en fullblodsalkoholist som jag finns inte. Jag orkar inte skriva så väldigt mycket nu. Mina skam- och skuldkänslor är enorma och egentligen ingenting håller mig uppe just nu. Att bara skriva detta inlägg tar så mycket energi att jag är helt slut efteråt.

Efter en vecka i storstadsstressen med en massa saker som skulle fixas var jag helt slut. Jag har väldigt dålig stresstålighet och gillar inte höga ljud. Det blev ett par sömnlösa nätter och vid hemresan förra lördagen kände jag någonting mala frenetiskt i huvudet. Autopiloten på, in på bolaget innan lördagsstängning och inhandlade ett försvarbart lager av A. Hann inte mer än komma hem innan första ölen knäpptes upp och sedan gick det vidare i den stilen ända till måndagskväll, alltså drygt två dygn. I stort sett hela lagret tömt, någon gång under söndagen snubblade jag mitt i natten (ironiskt nog på ett par träningshantlar som låg intill sängen), ramlade handlöst, slog ett revben illa, en armbåge och ett stort sår i pannan. Det mesta av förra helgen är i dimma.

Nu har det gått 5 dygn sedan senaste A-intaget och jag mår fortfarande skit. Mitt revben ömmar hur jag än ligger, magen är mer risig än den någonsin varit förut. Det ömmar i hela magsäcken och jag har ingen matlust alls.

Vad gäller min relation vill jag inte ens gå in på den just nu. Jag orkar inte.........Ändå var allt väldigt bra under höst, jul och nyår. Vi tränade ihop, även om vi gnatade om småsaker fungerade allt bra.

Just nu vet jag inte vad jag ska ta mig till. En dag i taget fungerar inte alls i det här skedet. Just nu tar jag en kvart i taget och då är detta ingen överdrift. Nätterna är ett helvete och jag sover i princip ingenting även fast jag tar insomningstabletter. Jag vet inte i vilken ände jag ska börja och hjärnan känns fullständigt lamslagen och paralyserad.

Känner mig som den ensammaste människan på jorden och ändå har jag mig bara själv att skylla. Förbannade skitsjukdom........
Ni lite yngre får ta mig som det stora varnande exemplet.
Tjalle

Profile picture for user santorini

Vad kan man säga? Så mycket som hänt så man tycker att du skulle ha nått din botten. Jag har en tanke. Du skrev vid flera tillfällen att du inte mår bra av antabus så du slutade med det? Om det stämmer så är det nåt du kanske behöver överväga att prova igen. För du mår inte bra nu heller? Det verkar inte som om du klarar detta utan mera hjälp. Jag har ingen egen erfarenhet av antabus men tar man det så kan man inte dricka. Måttlighetsdrickande kan en med beroendeproblem aldrig klara. Lycka till!

Profile picture for user Tjalle

Hej santorini. Så skönt att höra ett livstecken från någon man "känner igen". Jag håller med dig till 100%. Jag borde ha nått min botten för många år sedan. Det visar inte minst hur stark denna alkoholdrift är. En teori som jag har varför jag inte lyckats sluta är att det periodiska supandet egentligen är svårare att "behandla" än de som dricker mer eller mindre varje dag. Under mina vita perioder lever jag nog sundare än de flesta. Har inga övriga laster. Äter nyttigt och tränar mycket. För ett par månader sedan fick jag tillfälle att göra ett "arbetstest" för att testa min kondition. Den visade att jag hade en kondition som om jag hade varit 15 år "yngre". Med detta sagt vill jag inte på något sätt slå mig för bröstet utan bara konstatera att när kroppen fortfarande är i så pass bra fysisk form blir det på något konstigt vis svårare att sluta helt.
Jag skrev inte allt i mitt inlägg härom dagen men i torsdags besökte jag åter min läkare och la alla korten på bordet. Vi hade en lång "sittning" och för att göra en lång historia kort ska jag så fort som möjligt börja i terapi. Han har mycket goda kontakter och jag hoppas kunna börja inom ca 10 dagar. Fortare går det inte av praktiska skäl.
Idag var jag ute på en två timmar lång promenad i solen. För en gångs skull i lugn lunk och inte i det hetsiga powerwalktempot jag annars alltid gör. Det är väl så jag levt mitt liv hittills. Full fart framåt, gå min egen väg, envis som synden, göra tvärtom, vara perfekt, aldrig riskera att göra något så att jag kan utsättas för kritik etc. Jag är så evigt trött på att "sprattla emot". Det känns som det bara är en enda möjlig utväg sent om sider; den slutgiltiga kapitulationen........

Allt gott
Tjalle

Profile picture for user Tjalle

Idag en vecka sedan jag drack återigen. En vecka av ständiga funderingar varför just jag har så enormt svårt att ta det enda och riktiga beslutet. Vad är det för fel på mig? Nåväl, jag har mycket alkoholism i släkten och det är naturligtvis ett stort ok att bära från början. Ingen ursäkt men ett faktum. Jag var en osäker ung man för många år sedan och alkoholen blev, som så för många andra, ett andningshål och en quick fix när allt var jobbigt.
Jag skaffade mig en hög utbildning, inte egentligen för att jag ville, utan för att omgivningen tyckte jag skulle läsa vidare med mitt "läshuvud". Tvingades mer eller mindre in i en karriär där det ena gav det andra. Befordrades utan att jag själv sökt tjänster. Ville alltid visa perfekt resultat. Rädd att bli avslöjad som den "stora bluffen". Endast avkoppling i kropp och knopp när helgen och semestern kom med åtföljande A-intag. Så har det fortsatt, år efter år.
De senaste åren har jag visserligen inte druckit oftare men då jag druckit har incidenterna blivit fler och konsekvenserna större. Det har helt enkelt inte blivit "roligt" att dricka längre utan endast präglat av ohejdad vana och ett slags tvångsbeteende.
Trots otaliga "vurpor" drar jag således inte rätt slutsats. Det finns naturligtvis inte något rätt svar varför men några av förklaringarna kan vara att jag har haft en för "snäll" fru som varit godtrogen och trott på alkoholistens löften om att det aldrig ska ske igen. En annan och kanske minst lika viktig förklaring är min personlighet, att vara ensamvargen, vet bäst själv, kan själv, göra tvärtom osv. Jag har under studier och i mitt arbetsliv fått arbeta mycket med analys och insett att det finns ett så stort antal lösningar på ett specifikt problem. Det verkar som om jag, för mig själv, satt upp 1000 anledningar till att det ska fungera med alkoholen på något sätt. Det mest naturliga alternativet, dvs att sluta att dricka omedelbart, har jag "sparat" till sist. Jag har uppenbarligen klurat ut själv att jag vill testa de andra 999 alternativen först............
Kanske låter lite förvirrat men det är mycket som rör sig i huvudet. Nu ska jag i alla fall, för första gången i mitt liv, pröva terapi och det ska jag göra med 100% engagemang. Jag ska också försöka skynda långsamt. Låta allting sjunka in och bearbetas i lugn och ro. Lättare sagt än gjort från en person som levt sitt liv i racerfart från det att ögonen öppnats på morgonen.
Sköt om er alla och ge inte upp.
Tjalle

Profile picture for user Tjalle

Hej forumvänner,
På torsdag har det gått en månad sedan sista?! fadäsen i min A-karriär. Otroligt många tankar och funderingar har passerat genom min hjärna under denna tid och det har tagit både fysiskt och psykiskt. Jag är trött och slutkörd. För någon som inte är alkoholist kan en månads nykterhet vara fullständigt bagatellartat men för oss alkisar är en vit månad en mycket lååång tid.

För att börja med det positiva har inga som helst tankar poppat upp att jag vill ta ett glas. Det är inget som jag drar några som helst växlar på men jag är tacksam för varje dag jag har den känslan. Jag har liksom på känn att jag blir lite, lite starkare varje dag jag lägger till min nykterhet.

Hemmavid är det mycket skört. Min fru bor visserligen under samma tak men läget är spänt som en fiolsträng. Jag förstår att hon inte, på något sätt, kan lita på mig och frågan är om hon någonsin kommer att göra det. Jag läste ett inlägg av Aerogmagnus, som efter 3 års nykterhet, fortfarande inte har fullt förtroende från sin fru........ Genom alla år av snedsteg och svikna löften är det svårt att känna sig som en "jämbördig" part i mitt förhållande. Känner att jag liksom inte har gjort mig förtjänt av att argumentera, vad det nu än gäller, för jag kommer alltid att vara i mentalt underläge. Just nu är det för tidigt att spekulera i om det någonsin blir bättre. Får bara ta en dag i taget.

Mitt möte med terapeuten blev tyvärr ingen hit. Förutom att det kostar en del (1.200 kronor för 45 minuter) så klickade vi helt enkelt inte. För att jag ska kunna gå in i en terapiomgång känner jag att jag måste känna fullt förtroende och det gjorde jag inte med denna person. Dessvärre har jag inte något stort urval i närheten av den ort jag bor på så just i den här frågan står jag på noll.

Jag är glad för att jag ännu en gång orkar "ta tag" i mig själv och även om det tar emot vissa dagar känner jag att mitt aktiva alkoholliv inte är något alternativ. Det är inte värt det längre. Mitt psyke och, för all del, min fysik klarar det inte längre. Att "köpa sig" några timmars fullständig bortkoppling av hjärna och därmed känslor kan inte kompensera vad man därefter är tvungen att stå ut med. Jag känner mig rätt färdig med det livet.

Jag följer er, gamla som nya, varje dag även om jag inte kommenterar. Jag är imponerad av er. De flesta av er är yngre och jag önskar att jag kunde ha kommit på bättre tankar för många år sedan. Många har "försvunnit" från forumet sedan jag började här för drygt 6 år sedan. Jag hoppas och tror att de lyckats sluta och av den anledningen inte är aktiva längre. Det kan ibland kännas lite "ensamt" att vara den där gamle fyllebulten som aldrig lär sig men jag är, trots allt, envis som en åsna och hoppas innerligt att jag till slut lärt mig läxan.
Sköt om er
Tjalle

Profile picture for user IronWill

Först, grattis till månaden!
Tycker inte du ska se dina år här på forumet som att du har ”svårast att få in i skallen”. Jag har väl spenderat rätt många år med trixande på egen hand innan jag hittade hit.

Man passar inte med alla terapeuter, och jag tror som du att det är viktigt att hitta rätt. Rätt kanske inte alltid betyder att de är mysiga att småprata med utan även att de kan utmana en att hjälpa sig själv också. Men en viss kompabilitet är nödvändig.
Hoppas du kan fortsätta din nykterhet och att du kan hitta nån terapeut som passar dig.

Profile picture for user Jasmine

Läste om hur du ramlade på natten och kände mig mindre ensam med min bula och mitt svullna öga. Drack mig till minnesförlust i fredags och har någon gång under natten slagit i huvudet. Varför gör man så här mot sig själv? Tänker att det är svårt för mig att hålla mig nykter eftersom jag inte har någon relation, det spelar liksom ingen roll. Men, inser att det är bortförklaringar... ser ju hur du får kämpa och även andra som har någon nära som stöttar dem.

Bra jobbat av dig i alla fall, ska följa din resa.

Kram

Profile picture for user Tjalle

Hej på er alla forumvänner,
Igår var det två månader sedan jag drack. Det enda jag druckit under denna tid är en 33 cl alkoholfri öl 0,00 samt vatten och min favoritdryck mjölk. Det var länge sedan jag var vit i två månader. Jag kan inte på rak arm komma ihåg när det var senast. Jag är i ganska bra form. Motionerar ca 3 gånger i veckan och däremellan blir det oftast promenader. Suget har varit hanterbart och har bara det minsta sug kommit upp "tar jag genast upp" bilden av min senaste fylla då jag verkligen föll igenom på alla sätt. Jag tom spydde av alkohol, vilket jag inte gjort sedan sena tonår.

Mitt förhållande skulle jag säga är stabilt på en låg nivå. Dvs, en hel del småirritationer. Jag känner att jag är i underläge pga historiken och det är jobbigt. Men jag lägger den ena nyktra dagen till den andra och hoppas och tror att det ska bli bättre. Jag har alltid varit en person som växlat mycket i min sinnesstämning. Lite av höga berg och djupa dalar utan att för den skull ha någon som helst diagnos. Idag är sinnet mer "jämntjockt" men det är faktiskt ganska behagligt. Lite tråkigt kanske men samtidigt så skönt att veta att inga obehagliga tankar behöver poppa upp när jag vaknar på morgonen.

Jag har inga tankar att någon gång i framtiden kunna dricka igen. Det har jag försökt alltför många gånger, med en dåres envishet. Det har i 100% av fallen alltid slutat på samma sätt. Lite kritiskt blir det nu framöver. Jag flyger iväg på söndag och blir borta drygt tre veckor. Jag, flygplatser och på resande fot brukar inte vara någon bra kombination. Hoppas dock att jag står på lite stabilare grund denna gång.

Allt gott önskar jag till er alla "bröder och systrar"
Tjalle

Profile picture for user Tjalle

Idag är det en månad sedan jag skrev på forumet (även om jag varit inne och läst mest varje dag). Det har blivit ytterligare en helvit månad och jag kan idag totalt summera till tre månaders nykterhet. En väldigt kort tid i en normal människas liv men för en alkoholist känns det som en evighet.

Jag har varit ute och rest i Europa i tre veckor och kan ärligen säga att det, i stort sett, gått bra. Jag har inte druckit en droppe, suget har kommit vid enstaka tillfällen. Speciellt då det under några dagar var drygt 20 grader varmt och precis varenda uteservering frekventerades av öl- och vindrickande människor. Ett kort tag tyckte jag riktigt synd om mig själv. Drog sedan i mig en mineralvatten och försökte fokusera på annat. Väl hemma blev det ett par vilodagar och sedan resa vidare för en lite högtidligare familjesammankomst. Det brukar vara en del alkohol inblandat vid dessa evenemang men, för en gångs skull, gick det väldigt städat till och jag tyckte tom att det var trevligt, trots 100-procentig nykterhet.

Är jag då botad och allt är frid och fröjd????

Nej, verkligen inte. Jag är fullt medveten om att jag fortfarande är nynykter och det finns så många fällor att falla i. Jag känner mig fortfarande väldigt ojämn i humöret, stundtals. Morgnarna är absolut bäst med det härliga morgonkaffet och ett samvete rent som snö. Förmiddagarna brukar också vara helt OK. Det är frampå eftermiddagen det ofta kan börja krypa i kroppen. Jag känner mig rastlös, irriterad och har svårt att ta mig för något vettigt. I regel är det enda som hjälper en rask promenad eller någon annan lite tuffare motion. Ett par timmar efter kvällsmålet är allt helt lugnt igen och jag ser fram mot resten av kvällen för att till slut gå och lägga sig med sällskap av en riktigt bra bok. För många kanske det låter som ett riktigt tråkigt "skitliv" men för mig har det varit tre mycket givande månader. Jag är stabilare, inte minst i psyket. Jag är i bättre fysisk form. Jag är lite positivare än annars. Jag känner lite av min gamla kraft återvända. Jag vill fortsätta detta mitt "nya" liv.........

Jag tar fortfarande min insomningstablett på kvällen. Jag har inte kraft nog att ta tag i detta. Många kallar det torrfylla men det orkar jag inte bry mig om just nu. Jag tar min tablett med någorlunda gott samvete och får oftast en lång och bra sömn. Om allt går som det ska kanske jag, någon gång i framtiden, kan dra ner på det också.

Jag följer de flesta av er och ser hur ni kämpar. En del mycket framgångsrika, andra kanske inte fullt så lyckosamma (åtminstone inte hittills...). Mitt råd till er är dock att inte ge upp. Ni som har läst något av min tidigare resa vet hur otroligt många gånger jag försökt att "lägga av" och ändå vara tillbaks på ruta 1 efter ett tag. Det finns hopp och ge aldrig upp.

Jag fortsätter min kamp imorgon bitti, den första dagen på månad 4.
Trevlig vecka på er
Tjalle

Profile picture for user Strulan65

Har inte läst hela din tråd, skall spara den ett tag men vilken hjälte du är.
Du påminner mig om en liten handikappad kille jag jobbade med, han ville kunna cykla på en vanlig cykel. Han välte milijoner gånger, svor och sparkade på cykeln. Men till slut gick det,tror det tog ett år. Han måste ha haft samma vilja som du har,så upp på cykeln igen denna gången går det// Strulan65

Profile picture for user Dee

Så härlig läsning här ovan - det låter som att du är jag!
Jag märker också av så många fördelar och är så tacksam för att beslutet var mitt och att jag tog vara på chansen att bli nykter! Mitt sätt att tänka och hantera saker samt att ångesten är borta är en magisk skillnad och så värt detta nyktra liv och det är den tanken jag återkommer till varje gång det känns lite jobbigt.
Heja oss!!

/Dee

Profile picture for user Fenix

Tjalle, kul att höra ifrån dig. Du ger mig inspiration att åter försöka, har inte gått något vidare för mig sedan sist vi hördes av. Det blir faktiskt bara värre och värre, nu börjar det också bli ekonomiskt kännbart, och det är ju en varning. Har tidigare inte behövt se att saldot är nära noll i slutet av månaden. Dricker både ute och hemma varje dag i stort sett. Ser också en farlig tendens till att kunna ta en öl och köra hem, gradvis förskjuts väl den moraliskt kompassen. Samtidigt är jag livrädd för att även fysiska skador snart kommer att visa sig. Hur bar du dig åt Tjalle för att sätta stopp den här gången, skulle behöva ett handfast råd. Passar på att säga hej till Dee som jag träffade i Stockholm förra träffen, du ger också inspiration!
mvh Fenix

Profile picture for user Tjalle

Tack för värdefull pep. Tre månader lär vara en riskfylld period. Jag ska försöka vara på min vakt när jag nu går in i månad fyra.....

Fenix, det gör mig ont att läsa hur jobbigt du har det. Du, liksom jag, har ju hängt med ett tag och vi har följt varandra. Det du beskriver låter inte bra och nu måste du helt enkelt ta tag i dig själv. Jag vet inte om jag är rätt person att ge råd men jag har åtminstone "gedigen erfarenhet" inom alkoholområdet.

Att jag har klarat mig så pass länge den här gången har flera orsaker. För det första ställde min fru ett ultimatum. Antingen flyttade hon eller jag slutade att dricka. Vidare var jag så urless på drickandet i sig. Ett djäkla pussel i tillvaron för att ständigt se till att tillräckligt med dricka fanns hemma. Fysiskt har jag egentligen klarat mig oförskämt bra men det som tog knäcken på mig var att mitt psykiska tillstånd blev så labilt. Jag blev, rädd, nervös, ångestfylld, negativ, deprimerad, mindervärdeskänslor, missunnsam, bitter, initiativlös, trött mm, mm.......Jag kom till en punkt där jag inte visste vad som skulle hända när jag väl började dricka. Förr om åren kanske något hände ett par gånger om året. Numera var varje dryckestillfälle ett vågspel och jag visste aldrig vad som skulle hända......

Mitt liv kanske inte är världens roligaste men att vakna upp med snövitt samvete, njuta av morgontidning och dagens första kaffekopp är en otrolig belöning. Jag har mina svackor under dagen, speciellt på eftermiddagar. Jag har dock lärt mig att det går över. Kan jag bara, trots mitt dåliga tålamod, bara vänta ut de negativa känslorna så blir det till slut bra igen. När det sedan är dags att gå till sängs och summera dagen och ta fram den där bra boken så känns det som om allting är värt den möda och engagemang man lägger ner för att nå ett "bättre" liv.

I ditt fall Fenix måste du helt enkelt byta strategi. Jag vet att du nästan har blivit euforisk när du gått någon kurs eller haft ett bra samtal med någon anhörig. Det är naturligtvis kanon men det ger ingen quick fix och det är bara början. Den första tiden är ett litet helvete och det gäller bara (åtminstone för mig) att bita ihop och lägga den ena dagen till den andra. När tillräckligt lång tid gått så känns det lite, lite bättre för varje dag och det tar mer och mer emot att tänka sig att ta det där första glaset. Det är ett djäkla hårt arbete men det är värt det. Och gå, för guds skull, inte i den fällan att du börjar resonera med dig själv att du är så pass gammal att det inte spelar någon större roll om du fortsätter eller att du väljer att skjuta upp beslutet till efter påsk, efter valborg, efter nationaldagen etc. Bara pang på det. Börja aldrig att kompromissa med dig själv, inse att du inte är "botad" inom loppet av några dagar utan gå bara på i "ullstrumporna".....

Jag tror på dig och kan du bara få en nystart ska du se att saldot på kontot också kommer att öka för varje vecka du håller dig nykter. Ta nu fram lite djävlar anamma och skriv för all del så mycket du behöver här på forumet. Det hjälper.
Allt gott/Tjalle

Profile picture for user Fenix

Tjalle för din fina respons ! Kom hem sent ikväll skriver mer till dig senare i helgen.
Glad påsk!

Profile picture for user Tjalle

Hej på er forumvänner. Det var ett tag sedan jag skrev. Tiden går fort och jag kan lägga ytterligare en månad till min nykterhet. Har nu varit nykter i fyra månader och två dagar. Jag tror att det är den näst längsta perioden jag har lyckats hålla mig nykter i hela mitt vuxna liv. Allting rullar väl egentligen på och det är inga sensationer åt något håll. Jag tänker inte hela tiden på alkohol. Det kommer och går emellanåt. Det jag kan sakna (väldigt mycket) är att "koppla från" min hjärna och tankar helt och fullt. Det funkar hyggligt med motion men sitter inte i så länge. Efter ett par timmar kan rastlösheten och allsköns tankar komma farande igen. Jag antar att det bara är att acceptera. Det är ju trots allt en ganska begränsad tid som jag känner så.

För någon månad sedan genomgick jag en fullständig hälsokontroll (inget som jag begärt själv utan ingår i min gamla arbetsgivares förmåner). De tog en förfärlig massa prover och andra undersökningar. Slutresultatet var att allting såg kanon ut och konditionen var dessutom över det normala. Annat var det under dryckesperioderna. Då var bla inte levervärdena något att skriva hem om. Dessutom alldeles för stora röda blodkroppar (MCV-värde om jag kommer ihåg rätt), lite för mycket glukos, etc, etc.

Spontana reaktionen efter resultaten var naturligtvis en lättnad och viss glädje. Kort därefter, som en blixt från klar himmel, uppkom tanken på att nu när allting var så bra kunde jag väl kosta på mig att "fira" lite. Det kunde ju inte skada med några "fylledagar".......Sjukt beteende, men jag antar att det är så vi fyllisar fungerar. Nåväl, jag kämpar vidare.

På relationsfronten är det fortsatt relativt tungt. Jag inbillade mig att allting skulle gå som på räls när jag slutade dricka men så var det ju inte alls. Det kommer ständigt upp en massa gamla olösta konflikter, vilka jag nu tvingas brottas med i nyktert tillstånd. Det är inte det lättaste kan jag säga. Jag har ingen vana och det hela är en smula obehagligt. Ibland känns det som min fru nu vill "ta igen" alla förlorade år och allt ska ske på hennes villkor. Helt klart har jag utsatt henne för otaliga pinsamma och jobbiga situationer så lite av en payback är det nog, med all rätt. Jag fortsätter dock kampen där också......

Jag är glad för att detta forum finns. Det har många gånger hjälpt mig att inte ge upp. Lite kan jag dock förvånas över att jag tycker aktiviteten är så dålig på forumet. För några år sedan rasslade det in inlägg mest hela tiden. Idag är det vissa dagar som endast en handfull inlägg publiceras. Lite tråkigt tycker jag. Med tanke på att det kanske finns närmare 1 miljon människor i Sverige med alkoholproblem och ännu fler drabbade i alkoholisters närvaro tycker jag att behovet borde vara större.........Förr i tiden kunde man ju se vilka som var inloggade och det sporrade ibland till att skriva det där spontana inlägget. Kanske det kan vara en av orsakerna, eller vad tror ni??? Det kan ju naturligtvis också vara så att det inte är fullt så många som har problem med A som förr. Man kan ju alltid hoppas men det är kanske inte så troligt.

Hur som helst. Allt gott till er alla, både veteraner och nybörjare.
Tjalle

Profile picture for user Tjalle

Efter många år väljer jag nu att avsluta mitt konto. Jag känner med er allihopa men samtidigt är det nog så att jag har varit här för länge och inte har så mycket att ge någon av er längre. Jag får noll respons från mina kommentarer och innerst inne är det OK. Det är ju framför allt för mig själv jag skriver.

Må så gott alla duktiga människor och vi kanske hörs i ett annat sammanhang.

Många kramar
Tjalle

Profile picture for user Strulan65

Synd att du lämnar men du känner kanske att det är rätt. Hoppas bara inte du förbereder ett återfall mentalt.
Forumet är väl vad man gör det till eller behöver, alla är vi olika. Älskar detta forum som är utan krav, kom och gå när man vill. Läs, stöd och lär utan några krav, mina inlägg är min logg över tillfrisknande och är viktiga för att jag skall lära om mig själv.
Önskar dig allt gott och styrka till dig❤️Kram Strulan

Profile picture for user Sisyfos

Åh, jag läste ditt inlägg om hur förhållandet utvecklas efter 4 mån nykter o begrundade. Ledsen att du inte fick respons... det var oerhört tänkvärt. Jag skulle så gärna se att du stannar Tjalle. Du är ju en av de som har hängt hör lika länge som jag. Jag tänker att ni båda har rätt. Frun din, eftersom du har gjort det hon är ledsen för och du för att du har tagit dig ur och det är ju en jäkla bedrift. Tänker att ni borde ta hjälp. Hon behöver hantera sina känslor o du behöver få känna dig stolt.
Jag hoppas att dy stannar Tjalle. Tror att du behövs här.
Kramar

Profile picture for user FinaLisa

Tjalle!
Du behövs verkligen här på forumet, jag läser din tråd och vill inte att du försvinner.
Själv kan jag känna mig lite off då det är så många nya som kommit till så då är det skönt när man känner igen någon?

Lycka och kramar till dig
?????

Profile picture for user santorini

Jag läser alltid dina inlägg då jag tittar in här. Läsvärt och intressant och jag har ”känt” dej länge. Tyvärr loggar jag sällan in för att kommentera så jag lämnar inga spår efter mej. Lycka till med allt

Profile picture for user Fenix

Tjalle till dina fyra månader. Du och jag har ju svajat ut och in här under lång tid. Just nu känns min nykterhet bra, och det är inspirerande att läsa om din långa tid. Du gör förstås som du vill med ditt konto, men väljer du att åtminstone behålla det gillar jag att höra av dig då och då. Jobbigt med att få det trassligt i relationen. Där har jag det lättare tack och lov. Lycka till med livet framöver!

Profile picture for user Tjalle

Hej på er alla. Jag vet inte hur många av er som kommer ihåg mig. I alla fall heter jag Tjalle. Jag har inte skrivit här på över ett halvt år. Tyckte jag skulle vara duktig själv. Det gick ganska bra under sommaren och början på hösten. Fick sedan en hel del privata bekymmer som jag tyckte var jobbigt. Jag hade efter en liten stökig december bestämt mig för att året 2020 skulle bli början på min permanenta nykterhet. Sett i backspegeln gick det käpprätt åt helvete. Julen lyckades jag vara vit. Så kom då nyårsafton och allt kändes OK. Bara en sista liten A-kväll. Det blev fyra och ett halvt dygn istället med obeskrivbar ångest, minnesluckor, många samtal som ringts som aldrig skulle ha ringts mm. Jag har inte direkt fått i mig någon mat och mår som det "svinet" jag är.

Så mycket som rör sig i mitt huvud just nu. Lyckligtvis är min fru bortrest så hon slipper se eländet. Jag är så trött och rörig i huvudet att jag inte orkar skriva mer just nu. Allt känns totalt i mörker. Min enda ambition just nu är att bli aktiv på forumet igen. Där är man åtminstone inte ensam.

Hoppas ni orkar och står ut med gamle Tjalle........

Profile picture for user Nilja

Vi finns här ?

Ibland kan det bara vara skönt att läsa lite här på forumet, få lite distans från tankarna. Det får kännas jobbigt och eländigt men försök att hitta en tanke som du mår bra av. Kanske ett minne, där du minns att du skrattade. Så brukar jag göra när jag är nere. Att försöka byta ut den negativa tanken mot en positiv.

Skickar styrkekramar ??

Profile picture for user FinaLisa

Självklart minns jag dig och självklart ska du komma in i forumet och få stöd och pepp igen!?
Då blir det lättare att ta sig upp ur svackan.
Det är tufft men det går, bara du ger dig f-n på det!! ???
Kram ?

Profile picture for user Tjalle

Strulan 65, Nilja, FinaLisa, VaknaVacker mfl. Så tacksam för att ni ger support och stöttning. Idag var dagen från helvetet och trots att jag egentligen inte orkar är jag mest upp och rantar 5-10 minuter i taget för att sedan styra stegen till sängen. Jag har lyckats få i mig en liten fiskbit och två potatisar och en halv liter mjölk. Det tog emot men kom i alla fall ner i magen.

Är stressad inför den kolsvarta natten. Jag har inte ens ork att läsa en bok. Helt galna, tokiga och ångestfyllda tankar fyller min hjärna. En del är helt befogade, andra enbart förvirrade. Jag vet inte om jag kommer tillbaka denna gång. Vill ju inget hellre men det blir svårare och svårare desto äldre man blir. Hur kan en fullt fungerande man sätta sig i denna veritabla skitsituation??? Har jag inte lärt mig någonting under alla dessa år?? Jag trodde, i ärlighetens namn, att jag inte skulle falla lika djupt längre. Tro mig, det gäller inte. Det finns alltid ett litet, litet steg kvar ner i alkhoholtrappan. Alltid ett steg närmare botten. Just nu verkar det bottenlöst men det är inte lätt att tänka konstruktivt i mitt läge.
En stor kram till alla er där ute
Tjalle
Ps. Jag hoppas kunna vara snäppet piggare imorgon så kanske jag kan ge en något redigare rapport.

Profile picture for user svagis

Jag gav mig själv ett nykterhetslöfte den 20 dec 2019 och jag har klarat det :) Det är 3:e gången gillt för mig, första svängen 2008 (beroendemottagning och Antabus) andra svängen 2012 (AA) men jag hade ändå inte riktigt accepterat att jag är alkoholist och inte KAN dricka alkohol längre. Så nu är det hög tid, jag är 56 år och kroppen börjar ta stryk av alkoholen. Men psykiskt mår jag riktigt bra - lugnt och skönt utan alkoholen som ställer till det i skallen. Jag tar en medicin som heter Paroxetin sen ett par år tillbaka och den hjälper mig enormt mycket att bli mindre rastlös, mer balanserad i humöret och inte ha ångest varje dag.

Jag älskar att vara NYKTER <3
Ville bara tipsa dig om att ljudböcker är suveränt när en inte orkar läsa i en fysisk bok. Jag använder Storytel, 169:- i månaden och det finns hur många bra böcker som helst. Har tillbringat många timmar i sängen sen jag slutade dricka den 20 dec och lyssnar på superbra böcker när jag inte kan sova eller bara behöver vila.
BRA att du kom tillbaka hit - du kommer också fixa det till slut!
Kram
svagis

Profile picture for user Tjalle

Tack för din kommentar och tips om ljudböcker. Jag är imponerad av din bedrift och hoppas verkligen att det blir 3:e gången gillt för dig. Jag följer dig gärna (och andra förstås) på din fortsatt resa mot "friheten". Har kunnat trycka i mig ett glas fil innan läggdags. Hoppas det gör sin nytta.

Nu i säng men det blir nog inte många timmars sömn inatt.
Trevlig kväll alla snälla och vi hörs. Jag behöver allas ert stöd.
Tjalle

Profile picture for user Fenix

igen gamle vän, något bra alternativ finns ju inte. Vi har ju setts här många gånger, och förr eller senare hittar vi rätt väg att vandra. Just nu är jag inne i ett mycket bra flyt, och har lagt 44 nyktra dagar bakom mig. Gillar både att lägga mig nykter, och vakna nykter. Har fått en sömn som jag inte haft sedan jag var ung. Nu ska jag ta tag i mina viktproblem också, känns mogen för det. Ha ett bra år 2020 Tjalle!

Profile picture for user Tjalle

Tack för pep, Fenix. Det stämmer att vi har stött på varandra i med- och motgång. Stort grattis till dina 44 dagar. Om du inte har något emot det så tänker jag hänga på dig om än 42 dagar efter dig. Jag önskar också dig ett bra 2020 och lycka till med dina gamla och nya mål. Vi lär väl höras här i forumet hoppas jag..........

Vilken jobbig natt jag hade. Trots hjälp av insomningspiller kunde jag omöjligt koppla av. Sov stötvis någon orolig halvtimme i taget. Det var ett ruggigt väder ute i går kväll/natt och jag fick för mig att jag hörde grannen ropa på mig och tyckte mig ana en ficklampa i sovrumsfönstret.....Det var naturligtvis ingenting. Hur nära dille var inte det, så säg.

Åt lite gröt vid tiotiden och har även fått i mig en smörgås, modell mindre. Varför luras jag in i ett så destruktivt beteende med obeskrivlig ångest som följd. Jag har inte svaret. Jag tycker själv att jag förbrukat så många chanser och förtroenden att det inte finns plats för ännu en chans. Jag ska ändå ge detta en sista chans och tänker då gå all in. Det här forumet får bli min trygga bas där jag kommer att följa mig själv och naturligtvis alla er andra. När jag släppte forumet sist hade jag 4 månader och ni ser ju vad som hände. Sedan måste jag få in i min trånga skalle att det finns inte så mycket som minsta utrymme för en öppning att ta ett enda glas. Allt eller inget och nu har jag bara ett enda övergripande mål och det är en beständig nykterhet. Om jag så ska be till någon form av högre makt får det bli så. Jag kan inte tillåta mig att vara det minsta högmodig längre. Jag måste bli mer ödmjuk inför de utmaningar jag står inför. Det är mycket som ligger framför mig men just nu orkar jag bara ta en timme i taget.....

Ta hand om er alla fina...
Tjalle

Profile picture for user Louis

En timme i taget är nog det bästa man kan göra. Och att vara snäll mot sig själv. Beröm dig själv när det går bra och ta nya tag när det går sämre. Ingen är perfekt och det enda vi kan göra är vårt bästa.

Profile picture for user Sisyfos

Tack för dina ord i min tråd. Klart att jag minns dig Tjalle! Läste i din tråd Och funderade över våra likheter. Att sådär helt tappa kontrollen är ju något som hänt mig först nu på slutet. Det är ju oerhört läskigt och du har rätt, man skäms som en hund.
Hoppas du mår bättre, och nu kör vi på tycker jag. Jag vill aldrig mer ha ångest över alkoholintag.
Lyssna lite på alkispodden också om du har möjlighet. Ganska intressanta funderingar har de där om beteenden.
2020 blir ett bra år!

Profile picture for user Kvinna42

Har läst om din resa här Tjalle. Det är väldigt otäckt hur stor makt alkoholen har och hur lätt man kan fall tillbaka. Jag har själv varit nykter i 3 månader och går i öppenvårds behandling. Där har vi fått många tips på vad som är viktigt för att förhindra återfall.

RUTINER- att ha tydlig struktur på sin dag
MÖTEN- AA möten för att dela tankar och träffa likasinnade
TRIGGERS- undvik situationer som triggar igång. Vissa mer än andra. T.ex middagar med vin(där andra dricker) det kan man göra senare när man är mera stabil.

Finns mycket annat oxå såklart men en sak som är viktig är att tänka ”då jag börjar må bra ska jag se upp”
Det är då tankar som ” jag borde kunna dricka en öl” etc kommer. Gå på ett AA MÖTE eller ring en vän- (nykterist)

Profile picture for user Tjalle

Tack kvinna 42 för att du tog dig tid att skriva i min tråd. Jag är mycket tacksam och tar villigt åt mig det du säger. Jag har idag 3:e nyktra dagen och upplever inte någon förbättring. Kanske att fysiken är några procent bättre men psyket är verkligen på botten. Mina tankar, som vanligtvis, är hyfsat rationella fladdrar bara fram och tillbaka i en evig loop. Ingenting vettigt kommer ut av det och att jag är uppfylld av massor av skam och skuld är ett understatement. Om jag denna gång inte nått min rock bottom så kommer det aldrig att ske.

Jag äcklas av alkohol. Ingenting annat är väl att vänta på dag 3 men denna gång ska jag inte låta minsta lilla tanke i min sjuka hjärna låta mig tro att jag någonsin kan ta mig ett endaste glas öl.

Sömnen är skit, trots insomningspiller. Jag har väl blivit immun mot dessa också. Inser att jag efter en tids nykterhet måste bort från den skiten också. Nu är prioritet ett att klara dag för dag. Jag har ingen större lust att hamna på psyket. Jobbig höst och detta total kompaktmörker ger heller ingen skjuts åt positiva tankar.

Jag kommer att klamra mig fast vid detta forum och hoppas att ni "står ut" med mig. Jag längtar tills jag ska kunna berätta om någonting positivt och att jag sakteliga kommer att må bättre för varje nykter dag jag lägger bakom mig. Vi får hjälpas åt, gammal som ung.

Sköt om er/Tjalle

Profile picture for user Vinäger

Det är med dubbla känslor jag säger att det är kul att se dig igen.

Tråkigt att du varit på botten igen. Så j-a jobbigt. Alkoholen är en förrädisk fiende kan vi ännu en gång konstatera. Att slå på sig själv hjälper ju inte, även om känslan av att vara värdelös lätt infinner sig. Kan avslöja i all hemlighet att det är du inte. En fin och empatisk människa med en djävulsk sjukdom, skulle jag nog vilja beskriva dig som.

Förhoppningsvis hittade du något nytt som du kan ta med dig som en bra erfarenhet alternativt avskräckande exempel den här gången. Förhoppningsvis den sista.

Hoppas att du finner en väg ut.

Kram

Profile picture for user Tjalle

God kväll på er forumvänner,
Dag 6 är till ända och jag "lever" fortfarande. Det är tufft, mycket tufft. Fysiskt har jag återhämtat mig till 75%. Psykiskt har jag en mycket lång väg att vandra. Jag har inte skrivit något på forumet på två dagar. Har tvingat mig till att uträtta en hel del ärenden i "storstan" och det var en pärs för mig. Mycket stress, ljud och andra jobbiga inslag. Jag blir "darrig", irriterad, missnöjd med allt och alla. Framför allt är jag för närvarande väldigt ostabil.
Vid alla mina tidigare försök att bli varaktigt nykter har jag i början förträngt att jag aldrig mer kommer att kunna dricka alkohol. Mitt mål har alltid varit att snabbast möjligt komma "upp i sadeln", framför allt fysiskt. Långa, hårda motionspass kombinerat med ett maniskt beteende. Ibland i form av trädgårdsarbete, städning av hem, utrensning i garage etc. Det har varit ett sätt att skjuta upp det jobbiga. Att inse att jag nu står inför ett helt nytt liv.....................

Så vis av skadan har jag endast gått en lång promenad de senaste dagarna och istället försökt "vila mig till" en återhämtning. Vi får väl se om det fungerar. Mitt alkoholsug är absolut noll, vilket inte är så konstigt med tanke på att jag är på dag 6. Dessutom har jag fortfarande inte klart för mig om något "olämpligt" hände i samband med senaste fylleeskapaden.
Vad gäller sömnen har jag i alla fall lyckats sova tre timmar i sträck utan att vakna av ångest och det är ett steg i rätt riktning.
Jag ska alldeles straxt göra kväll och ta fram min bok och försöka rensa hjärnan. Ser i alla fall fram emot att det imorgon är dag 7 och inte dag 1.
Trevlig helg på er alla från den kämpande "veteranen" Tjalle

Profile picture for user Darth Booze

Bästa jag varit med om var ett gym som hade Gin yoga (tror det stavas så). Kör ett lagom hårt gym pass och gå på Gin yoga efter. Bättre än vilken drog som helst ;-)
Edit: Yinyoga :-)

Profile picture for user FinaLisa

En dag i sänder så blir det bra. Det måste få ta sin tid att ställa om kroppen och knoppen. Unna dig själv så mycket vila och träning som det går.
Yoga kanske är bra som du fick tips om?
Styrkekramar till dig ???
???

Profile picture for user Var Dag

Som svar på av Tjalle

Dag 7 idag ?Promenader är inte dumt alls. Fick detta tips från min psykolog. Att varannan gång snabb takt och nästa gång lugn takt - se sig om, reflektera om sin omgivning, se färger, andas frisk luft, lyssna. Önskar dig en härlig helg ☀️? en dag i taget ⭐️

Profile picture for user Tjalle

Darth Booze, FinaLisa,Var Dag; tack för era härliga kommentarer. Vilket underbart sätt att vakna upp på och se att det finns människor som bryr sig..........
Stärkt av detta kilar jag nu iväg efter tidningen i minusgraderna och sätter på kaffet.
Detta är det bästa av forum, tycker i alla fall jag.
Skön lördag önskar jag er alla/Tjalle
PS. Jag fuskyogar lite till och från. Ska se om jag kan utveckla detta......

Profile picture for user Tjalle

Först av allt. Så härligt att se era kommentarer. Att känna att jag inte står ensam i min kamp ger mig sådan energi att det inte går att mäta. Jag tackar er alla, ingen nämnd och ingen glömd, återigen från djupet av mitt hjärta.

Tyvärr är jag dålig på att gå in i andras trådar och kommentera. Jag kan väl i bland känna att jag inte ska "klampa in" i andras trådar och kanske trampa någon på tårna. Nåväl, jag ska försöka bättra mig även där.

I övrigt kan jag ge följande lägesrapport på min 8:e nyktra dag:
alkoholsug: 0
fysisk status: 50% (ont i nacke, huvud, lite dimsyn)
psykisk status: dålig (om än betydligt bättre än dag 1)
självkänsla: dålig
självförtroende: dåligt
motivationsfaktor: skyhög

Jag undrar om jag någonsin varit så beslutsam att förändra mitt liv som nu. Sent ska syndaren vakna brukar det heta och det gäller förvisso mig. Ändå är jag fortfarande inte direkt lastgammal så i normalfallet borde jag ha många år framför mig och nu vill jag ha kvalitet framför allt. Jag är evigt trött på att balansera på en tunn linje, hela tiden en skräck för att tappa kontrollen, vilket jag gjort oftare och oftare genom åren. Jag bryr mig inte om i fall livet blir "tråkigt". Allt är bättre än ett liv med A som den stora kompisen. Jag kommer att fortsätta min färd mot beständig nykterhet..............
Önskar er en skön söndag/Tjalle

Profile picture for user Tjalle

God kväll på er forumvänner,
Dag 10 är till ända och inget alkoholsug och inte en endaste tanke på att kunna ta ett glas i framtiden. Dock är livet inte helt enkelt att leva och redan börjar lite gammal skit komma upp till ytan.
Har i dagarna två haft häftiga diskussioner med min fru. Det rör egentligen rena familjeangelägenheter och jag tycker att jag har mycket på fötterna i min argumentation men faktum är att jag befinner mig i ett oerhört psykologiskt underläge. Så fort argumenten tryter dras "alkoholistkortet" fram och då har jag inte mycket att komma med.....
Jag vet ju vilken skada jag orsakat genom åren, även om jag också haft frekventa nyktra perioder då jag tror mig ha varit en omtänksam och empatisk partner. Men det räcker liksom inte. Nu får jag vara beredd på att möta vardagens alla problem, små som stora, utan att ha möjlighet att fly in i dimman.
Jag känner att jag måste undvika konflikter just nu för ännu är jag långt ifrån balans och att argumentera gör mer skada än nytta. Vad är det de säger i ordspråket; tala är silver men tiga är guld.....
Det är skönt att ha tagit ett definitivt beslut men sååå många tankar vimlar runt i huvudet. Jag stortrivs i mitt hus, min relativt stora tomt, omgivningarna och i stort sett allt. Ändå leker tanken med mig att jag/vi ska dra upp bopålarna och flytta någon helt annanstans. Om inte annat så för att "radera" alla otrevliga minnen vad gäller fyllor. I samma sekund jag tänker tanken slår det mig att det bara skulle bli en geografisk flykt. Jag kan inte fly från mig själv, inte heller mina tankar eller historien. Jag får nog nöja mig med att bo där jag bor, för tillfället. Utveckla mitt tålamod, besinna mig, arbeta för min nykterhet osv.
Det är mycket nu.......
God natt på er alla fina/Tjalle

Profile picture for user svagis

och jag får också såna tankar i skallen...vill göra någon mer STOR förändring när jag ändå är igång....impulser som far hit och dit....flytta, skaffa husdjur osv. men jag försöker sitta still i båten...för jag känner igen mina egna "moves" från tidigare perioder i livet....jag har flytt många gånger, bara för att få ägna mig åt en massa praktiska förändringar istället för förändringar på insidan....

Men jag ska stanna där jag är ett tag. Vet att det är bättre för mig i längden. Hoppas dina impulser och tankar lugnar sig också.
Kram
svagis

Profile picture for user Sisyfos

Tufft det där med skammen/skulden över det som varit. Och din fru har ju såklart känslor kring det och rätt till sina åsikter. Samtidigt så är det ju så att när man själv ”släppt och gått vidare” så känns det mest orättvist när någon drar upp det gamla. Och det är ju på sätt och vis orättvist. Tänker att din fru borde jobba lite med sin roll och sina känslor i det här, för precis som du säger - man är i underläge och det är frustrerande.
Tänker också att du ska stanna. Du trivs, det låter toppen. Du blir inte fri genom att flytta. Det finns andra och bättre vägar att bli fri.
Lycka till!

Profile picture for user Garageper

Tjalle,
jag vill bara flika in att jag följer dig här och läser om din senaste tripp. Jobbigt och dränerande på alla sätt och vis.
Det gör mig ont att du är tillbaka men varken du eller jag är väl direkt förvånade över att vi studsat både in och ut i detta forum under åren som gått?
Nu är du som vanligt på god väg igen och jag har alltid förstått dig och ditt resonemang.
Det här med att flytta någon annanstans har alltid förföljt mig genom livet. Nu är jag på en plats jag trivs och vill vara men mina tankar på annat, bättre, häftigare, varmare, enklare kommer alltid finnas där även om jag innerst inne är väldigt lycklig och nöjd med platsen jag är och bor på just nu.
Vi hörs mer framöver Tjalle!
Du är stark och du lyckas kära vän.

LillPer, GaragePer.

Profile picture for user Tjalle

Hej på er alla. Svagis, sisyfos, LillPer. Ett extra tack till er denna dag. Jag antar att ni vet hur gott det känns att få respons på det man skriver. Inte minst för att den första nyktra tiden är så skör och man är allmänt ur balans. Jag stärks och känner mig mer och mer motiverad för varje dag som går.

Idag tog jag mig i kragen för ett första lite tyngre motionspass. Det var nog mer än tre månader sedan jag körde senast. Det fick bli ett timmeslångt pass på träningscykeln i garaget. Konditionen är inte vad den borde vara men jag genomförde trots allt passet. Jag körde med bälte över bröstet som mäter puls och koordineras med det program man väljer på cykeln. Det brukar gå bra men idag fick jag vid tre tillfällen, om än kort, riktiga hjärtrusningar då pulsen gick från ca 130 upp till över 160 på en sekund. Riktigt obehagligt men ändå hanterbart. Jag får helt enkelt lära mig att skynda långsamt även när det gäller fysisk aktivitet.

Efter passet hade jag satt på bastun och gick och la mig där och försökte djupandas. Jag älskar normalt sätt att bada bastu men vad som slog mig är att jag normalt alltid känner mig aningens "jäktad" när jag sitter där inne. Idag slog det mig varför. Det står vanligtvis ett par kalla öl utanför bastun och jag har liksom inte haft tålamod att "bada klart".........Idag kunde jag i lugn och ro mota bort tankarna och njuta av stunden. Det var en ny upplevelse.

Idag har det varit extremt varmt för årstiden, över elva grader. Regnet har öst ner ikväll och just nu när jag sitter och skriver kryper det flygfän på fönstret utanför. Vad är detta för typ av vinter???

Imorgon bär det av till "stan". Jag ska på återbesök till optikern. Jag har så ansträngda ögon, massa svarta prickar som rör sig, får ont i huvudet när jag sett på TV ett par timmar och hade inte ett perfekt resultat när de kollade synfältet sist. Jag hoppas och tror att det är den stress jag levt med hela hösten och som kulminerade under Nyårshelgen. Vi får se.
Nu till kojs med en bra bok.
God natt på er allihopa/Tjalle

Profile picture for user FinaLisa

Jag håller med dig om att forumet är otroligt viktigt i början av nykterheten.
Man behöver mycket bekräftelse och hejarop för att fylla på sin kraft och styrka.
Nu när man hållit ett tag, (för min del 3 månader och rekord ?) så är det lite lugnare med det behovet såklart.

Men visst behöver man fylla på med positiv energi och för min del blir det lite som att gå på självhjälpsmöte när jag är härinne på forumet.
Så det är guld värt?
Önskar dig en fin torsdag, Tjalle!
Kram ?

Profile picture for user Allterbra

Bra kämpat Tjalle, du har en skakig resa som jag.
Men här får vi va ärlig och vi får stöd, det är jätte viktigt för mig iaf.
Håller med om allt FinaLisa skriver här ovanför mig, till hundra procent.
Ha en fantastik Torsdag!

Profile picture for user Tjalle

Tack FinaLisa och Allterbra för kommentarer. Alltid lika välkommet och jag tar alltid till mig vad ni forummedlemmar skriver. Så härligt med den gemenskap som finns här. Det tror jag inte någon psykolog/psykiater i hela världen skulle kunna ersätta. Vi är ju, så att säga, "specialister" inom det område vi skriver om. Ingen vet bättre än vi hur det känns, alltifrån nynyktra till de med många års nykterhet bakom sig.

Idag var jag inne i "stan". Allting löpte på OK men jag känner ju hur labil jag är. Så fort det "stökar till sig" lite grann blir jag stressad och småirriterad. Inte alls bra men jag jobbar på det. Allt försöker jag dock göra i lugn takt.

Väl hemma i stugan så insåg jag att det var dags för sophämtning imorgon bitti. Frugan erbjöd sig att gå ut med soporna och eftersom vi har ett par hundra meter till soptunnan så tar det 5-10 minuter för henne att komma tillbaka, beroende på hur fort hon går. Min första reaktion när jag hörde dörren slå igen var att jag hade en ensam stund att knäppa en öl och något glas vin innan hon kom tillbaks.

Jag inser ju hur sjuk min hjärna har blivit där så väldigt mycket är styrt av alkoholen, inte minst mitt beteende. Det går liksom på autopilot. Idag kunde jag bara reflektera och se saker ur ett annat perspektiv och istället för att kasta mig till kylskåpet tog jag ett djupt andetag och satte mig med morgontidningen, som jag inte hunnit läsa i morse. Jag förstår att jag har ett arbete med en fullständig omprogrammering av mig själv och min hjärna. Det skrämmer mig delvis men sporrar mig också. Jag är glad för varje liten fälla jag kan undvika och hoppas och tror att jag blir lite, lite starkare för varje dag som går.

Vi kämpar på
God Natt/Tjalle

Profile picture for user Vinäger

Just när partnern går ut en liten stund, om än bara med soporna, hinner man till gömman och halsa lite av vad det för tillfället råkar finnas där. Ja, herregud så skönt att slippa.

Vad gäller forumets funktion håller jag med till hundra. Det är vi som är experterna. Vi känner inte igen oss i allas berättelser, men så gott som alla hittar någon som påminner om en själv.

Du gör det så bra, Tjalle. Du ÄR bra. Kom ihåg det, när tvivlet infinner sig.

Kram

Profile picture for user Strulan65

Härligt jobbat, ör bra när man reflekterar över sina vanor. Vem har inte gjort det där, svept en mugg vin på en sekund för att sen bara vänta på nästa tillfälle. Är en sådan frihet att slippa ljuga, gömma och hålla på.
Kram Strulan ?❤️

Profile picture for user Tjalle

Först tack vinäger och strulan65. Kram på er tillbaks.

Idag är det två veckor "sedan sist". Första dagen som jag egentligen känt att jag har näsan ovanför vattenytan. Lite mindre spänd, lite mindre stel, lite mindre värk och lite mer i balans. Så skönt och jag kan inte förstå hur jag kan försätta mig i de situationer jag har gjort genom åren.

Dagen har gått i långsam takt och jag har låtit det ske. En 6 km promenad i makligt tempo, lite tidningsläsning, dricka kaffe, en grillad korv ute i det fria och en god middag. Mycket mer än så kan man inte begära. Ibland när jag sätter mig ner och loggar in på forumet så tänker jag att jag har ingenting att skriva, det är inte intressant för någon annan, varför är du inte bara tyst....etc

Men det är nog så att många med mig läser ivrigt de flesta inläggen och även de saker som kan verka triviala är ändå intressanta. Vi är ju ganska lika i botten, dvs alkoholister. Därför blir det extra intressant att höra hur vi tänker och filosoferar. Alltid lär man sig något. Nästan varje dag, skulle jag säga.

Jag har ju varit med några år på forumet. Vet inte om jag inbillar mig men det känns som om det går ganska bra för många forummedlemmar just nu. Även om inte alla klarar att vara helt vit varje dag så tycker jag att det andas en hel del optimism. Roligt tycker jag.

Idag, efter att ha varit nykter i 14 dagar, funderade jag på vilken tidsgränsen är då det börjar bli "farligt" igen. Då risken finns att jag tar det där glaset igen. Svaret är, åtminstone för mig, att det finns ingen sådan specifik gräns. Jag har prövat så många olika typer av vita perioder, 2 veckor, 1 månad, 3 månader, 6 månader och mitt rekord för många år sedan 1 år och 5 månader. Jag tror svaret istället är; när jag börjar förhandla med mig själv om jag skulle vara kapabel att ta ett glas eller inte. Oavsett tid av nykterhet är nog det viktiga att aldrig någonsin börja förhandla med sig själv.........

Nu ska jag lägga mig och börja på en ny spännande bok. Det händer ju aldrig när jag har druckit.

Godnatt och fortsatt trevlig helg på er vänner
Tjalle

Profile picture for user svagis

Precis som du skriver - alla småsaker är faktiskt intressant läsning i ljuset av vår gemensamma alkoholism.
Visst är det skönt när kroppen börjar reparera sig!? Känner också en massa små förbättringar för varje vecka som går, mindre stel, gikten går tillbaka, ansiktsfärgen mer normal osv. Men jag har fortfarande huvudvärk var och varannan dag och väntar på att den ska försvinna också.

Ha en fin söndag i solen (om du också får se den)
Kram
svagis

Profile picture for user Tjalle

Hej på er vänner,

Tack svagis för kommentar. Vi får kömpa på....

Idag har egentligen varit en bra dag men jag känner ändå en varningsklocka ringa. Det började igår eftermiddag. Kände att jag ville röra på mig och tog ett pass på min träningscykel. Istället för ett medelhårt pass kom den "gamle Tjalle" till tals och det blev en dryg timme på cykeln i hårt tempo och ca 30 kilometer. Istället för att "njuta" av att röra på sig kom hetsen tillbaka. Prestera till varje pris, även om det i det här fallet bara rörde sig om motion.

Nåväl. i morse vaknade jag upp med full energi. Städade, våttorkade, långpromenad, lagade mat, tog ut diskmaskinen, gick igenom garderoben. Så sakteliga börjar tempot drivas upp och tankarna far som flipperkulor fram och tillbaka vad jag ska ge mig i kast med härnäst. Det är precis det här som är faran för mig. Jag låter mig dras in i en spiral av allt högre tempo och prestationer och det brukar tyvärr sluta med katastrof.

Nu har jag i alla fall reflekterat och studerat mitt beteende så förhoppningsvis kan jag besinna mig lite igen. Imorgon blir det packning. På onsdag bär det iväg på en länge planerad resa. Blir borta i två och en halv vecka. Dock bara runt lite i Europa. Jag känner inget som helst alkoholsug och är fullt och fast klar över att vid minsta tanke om att dricka kommer jag att agera på ett eller annat sätt.

I vilket fall som helst kommer jag att följa forumet under hela tiden och förhoppningsvis också skriva lite själv.

Sköt om er/Tjalle

Profile picture for user Charlie70

Som svar på av Tjalle

Tjalle, din medvetenhet om ditt beteende kommer att vara ett vinnande koncept på vägen mot nykterhet. I går kväll skrev jag lite om förhållandet till arbetet och prestationer, i svagis tråd tror jag. Nu noterar du när du drar i väg och vet att du kanske behöver slå i nödbromsen lite för att inte trilla dit. Ha en underbar resa i Europa! Härligt att vara ute när det inte är högsäsong.

Profile picture for user Tjalle

Hej på er kära forumvänner. Jag skulle ha skrivit här för länge sedan men som någon av er kanske kommer ihåg är jag på resande fot. Så fort jag har slagit mig ner för att göra ett inlägg har det kommit något emellan men nu känner jag att det är dags. Är ensam för en stund framöver. Just nu är jag i Frankrike. Ska vidare till Italien och Österrike och kommer åter hem om ca 2 veckor.

Det är ett helt annat liv på den här resan än alla mina andra. I vanliga fall brukar det börja redan på planet och sedan fortsätta i alkoholens tecken. Jag är väldigt förtjust i både god mat och dryck men sanningen och säga har det alltid fokuserats mer på drycken än maten. Vid alla restaurangbesök har jag ivrigt letat efter vinlistan och dryckesmenyn. Det brukar börja med några glas "hemma". En rejäl drink, en flaska vin och avec och sedan eftersläckning. Av detta dricker min fru normalt ett glas vin.

Den här resan har varit helt annorlunda. Jag har inte haft anledning att "stressa" för att få det första glaset. Jag har vinnlagt mig om att fundera, tänka efter och bara ta någon timme i taget. Istället för att fundera när jag kan besöka den trevliga puben för att få min första öl har jag tillbringat förmiddagen med stilla promenader, besökt något café och botaniserat i kaffemenyerna istället. Jag är en kaffedrickare av rang men endast när jag är nykter. När jag dricker alkohol smakar kaffet riktigt illa och jag har inget behov av en enda kopp. Öl har jag kunnat dricka till vad som helst men just kombinationen öl och kaffe är vedervärdig.

Även om jag är en riktig hemmakatt trivs jag med att kuska runt i Europa då och då. Det är kallt i hela Europa, även för årstiden, Men med rätt kläder finns det ändå mycket att se och uppleva. Speciellt för mig som bor på rena bondvischan kan det vara uppfriskande med nya intryck.

Jag känner mig relativt stabil i min nykterhet och mår lite, lite bättre för var dag. Samtidigt är jag extremt rädd. Jag har ju haft nyktra perioder förr. Efter riktiga "A-vändor" har dessa uppehåll kunnat bestå i ca 1-4 månaders uppehåll men sällan eller aldrig längre. Därför känner jag mig osäker. Tänk om jag en dag vaknar upp och tänker att "nu skiter jag i det här...."

Det är just därför jag måste jobba extremt hårt med mig själv. Inte släppa taget. Inte stänga av hjärnan. Måste hela tiden arbeta med att inse vilka konsekvenser det skulle få om jag började igen.

Just idag är jag ändå hoppfull och jag tänker på er alla duktiga som kämpar "där ute".
Allt gott/Tjalle

Profile picture for user svagis

Hej Tjalle!
Vad kul att få en hälsning från Frankrike :) Och ännu roligare att du håller dig till maten och kaffet den här gången <3 Grattis! Du reser nog med öppnare ögon på det här sättet och kommer att komma ihåg alla upplevelser mycket bättre <3
Ha det så gott med frugan!
Kram
svagis

Profile picture for user Tjalle

Hej på er alla fina,

Fortfarande på resande fot. Just nu i Österrike. Har badat i varma källor och sedan lite massage på det. Det är väldigt skönt för en spänd, gammal kropp. Jag gillar verkligen Österrike. Igår blev det wienerschnitzel i schnitzelns hemland. De vet verkligen hur det ska smaka och köttbiten var som ett "dasslock". Så hälsosamt är det inte men med en redig portion pommes frites så blir det bättre, eller???

Nåväl, jag unnar mig att äta och dricka det jag vill förutom alkohol då. Jag hade en månads nykterhet igår och har alltså tagit steget in i månad 2. Det känns stabilt och jag har faktiskt inte haft en tanke på att dricka. Kanske om jag är helt ärlig att jag under en sekund funderade på en stor öl till den goda maten men tanken försvann lika fort som den kom.

Det hade varit så skönt om jag kunde mota Olle i grind så fort och enkelt även i framtiden. Nu vet jag att det kommer att komma tuffare dagar men jag är tacksam för varje nykter dag jag har. Tillbaka i Svedala på söndag kväll och lite vardagsrutiner igen. Det är inte så dumt det heller.
Trevlig eftermiddag på er alla.

Profile picture for user Se klart

Vilken resa-i resan. Inspirerande för oss som har de här tillfällena framför oss. Tack för att du delar, och välkommen hem så småningom, till en kort månad två!

Profile picture for user Tjalle

Hej på er alla forumsystrar och bröder,

Åter hemma sedan i söndags. Flög hem från Tyskland i orkanvindar. När jag tittade ut över flygplatsen innan start såg jag det plan vi skulle ta som var på väg inför landning. Det fick försöka tre gånger innan det till slut kunde landa. När vi sedan skulle gå ut till planet blåste det så mycket att jag höll på att ramla flera gånger. Att sedan sitta utan en lugnande drink på ett mycket skakigt plan var också en "upplevelse". Nu är jag i alla fall tillbaka i vardagen och har klarat av min 41:a nyktra dag. Jag skulle ha skrivit några rader för flera dagar sedan men kombinationen mycket vardagsbestyr med att jag inte tycker att jag har så mycket att säga har gjort att jag bara läst om vad ni andra har för er...................(vilket jag gör med stor behållning)

Idag har jag varit ute hela dagen och röjt på min tomt. Det blev också eldning och en hederlig gammal korvgrillning över öppen eld. Mysigt men ack så rökigt. Trots en rejäl skrubbning i duschen har jag fortfarande rökluften i näsan och det känns som jag har rökt två paket cigarretter (fast jag aldrig rökt)

Till middag blev det spaghetti och hemlagad köttfärssås. Mycket gott. Tyvärr dök det för ett ögonblick upp en tanke på att korka upp en flaska rött. Av detta blev det dock inget. För det första hade jag inget rödvin hemma. För det andra satte jag mig ned en stund i fåtöljen och tänkte på vad som skulle hända om jag öppnade en flaska. Skulle jag nöja mig med ett par, tre glas. Svaret har jag ju redan. Det skulle bara vara "lilla A" och kampen skulle genast börja i form av ett evigt jagande efter mer A och högre berusningsgrad. Jag är givetvis glad att jag inte behövde ägna någon längre tid åt att dividera huruvida jag skulle dricka eller inte. Det som oroar mig är ändå att jag ens tänkte tanken........................

Jag har ett par jobbiga veckor framför mig nu. Min hustru fyller "jämnt". Hon vill inte fira men jag känner ändå pressen. Hennes syskon med familjer kommer upp nästa helg. Det blev bestämt idag. Jag har aldrig klarat att träffa dem helt nykter historiskt sett så jag gruvar mig redan för hur jag ska hantera situationen........

Just nu orkar jag inte tänka på det men måste fila på en hygglig strategi. Att dricka skulle vara katastrofalt. Jag har utsatt min fru för så mycket jobbiga situationer så det här får bara inte gå fel. Samtidigt vill jag ju inte sitta stel som en pinne hela helgen för att jag inte kan hantera situationen.....Hua....

Nåväl, nykter idag och ambitionen är att fortsätta på den inslagna vägen.
Sköt om er/Tjalle

Profile picture for user Andrahalvlek

Grymt bra jobbat med nykterheten!

Eftersom det är din frus födelsedag så hamnar hon helt naturligt i centrum förstås ? Ta på dig ”kökstjänst” och sysselsätt dig non-stop så slipper du sitta stel som en pinne.

Oavsett så har du tagit det här beslutet för din egen skull, skit i vad hennes släktingar tycker och tänker om både dig och annat. Sannolikt fixar du deras beteende bättre nykter än om du är onykter ?

Profile picture for user Tjalle

God morgon och tack andrahalvlek. Bra idé med kökstjänsten. Jag är inte helt oäven i köket så då blir det aningens lättare. Tänkte att jag skulle skissa lite på någon form av meny så att jag får annat att tänka på. Till huvudrätt blir det nog oxkind, som jag gjort några gånger. Får koka en hel dag i lergryta med en massa godsaker och en flaska rödvin. Blir otroligt mört och brukar vara uppskattat. Till det lite stampat mos. Problemet är att få tag på råvaror. Jag bor på landet så jag får se om man kan beställa i den lokala affären.

I natt jag har jag sovit som en "medvetslös" och jag har förmodligen väldigt mycket sömn att ta igen. Just nu vräker regnet ner och jag tror inte att det blir så mycket utomhusaktiviteter. Måste lära mig att ta det lite lugnt emellanåt. Det är också en form av "träning".

Ha nu en fin lördag allihopa i ruskvädret.
Tjalle

Profile picture for user mulletant

till och med i orkanvindar... huuu. Det kan vara otroligt viktig träning att stanna upp och vara ’i sig själv’. Så mycket en kan springa undan och svettas ut! Mitt allra varmaste Lycka till? till dig och ambitionen att ge din fru en glad födelsedag❣️ / Allt gott.... Du håller just på med att bevisa det som blev mitt mantra: det är möjligt att ta makten i sitt eget liv! / mt

Profile picture for user Tjalle

Så glad att få input från dig, mulletant. En av de som varit med på forumet länge och som lyckats. Det är så inspirerande och ger mig kraft att fortsätta.....

Nu till sängs med min spännande bok.
God natt på er alla/Tjalle

Profile picture for user Vinäger

Vilket rikt liv du lever nu. En fröjd att läsa. Och sex vita veckor... Det är stort. Du gör det så bra.

Det där med kökstjänst var smart. Allt som kan få oss att hålla fokus på annat än alkohol är smart.

Kram till dig

Profile picture for user Fenix

och grattis till dina vita veckor! Kollar nu på min app och är uppe i 85 dagar utan alkohol. Visst kommer tankar på A men än så länge lätta att vifta bort. Dock har de ökat, och enligt vissa ska det ju vara en period kring 3 månader där man ska se upp extra noga. Jag har ju tack och lov mina besök på vårdcentralen två gånger i veckan för antabusdrinken, så jag är skyddad mot spontana dikeskörningar. Kan nog säga att utan det skyddet vet jag inte hur det gått vid några tillfällen, men det är verkligen en trygghet att inte kunna dricka. Jag vill inte dricka, men också lugnt att jag inte kan. Ha de gott och fortsätt räkna veckor:-)

Profile picture for user Tjalle

Hej på er alla,

Tack Vinäger och Fenix för fina och inspirerande inlägg. Ni känns stabila just nu och det gläder mig och peppar mig inför kommande dagar.

Idag har det varit lite segt. Barometern slog i botten vad gäller lufttryck och jag kunde känna i både knopp och kropp hur "låg" jag blev. Efter mycket tv-tittande på skidor tog jag mig i kragen och kastade mig upp på min träningscykel och brände av knappa 3 mil. Inte så roligt. Jag fick verkligen ta fram det där pannbenet jag har någonstans. Efteråt kom dock belöningen. Fixade dessutom till en helt vegetarisk middag som faktiskt var både mättande och god. Så för att summera dagen; nu känner jag mig som en riktig "bror duktig". Det känns nästan som det blivit för mycket av det goda. (nåja, det blev en glasspinne som belöning, trots allt...)

Dag 43 till ända. Jag har ju lite att stå i den här kommande veckan med födelsedagsförberedelser mm. Ska faktiskt bli riktigt skönt när detta är över. Jag trivs bäst i vardagen.
God natt på er och ta hand om er själva.
Tjalle

Profile picture for user Se klart

Blir alltid lite nervös när jag ser din rubrik Trillat dit igen, så extra skönt att läsa om din vardag som rullar på så bra. Jag har också fått förkärlek för vardag, snäll och beskedlig och inte så mycket dividerande,
Även om jag sällan upplever ”ska jag” ta ett glas, så är det avsaknad av rutin och även de många tillfällena med umgänge som gör att jag blir lite mer ostadig.
Så måndag, välkommen, och tack för fin och inspirerande läsning i din tråd!

Profile picture for user Tjalle

Först tack Se klart för kommentar. När jag var som mest uppe i yrkeskarriären var måndagar som ett rött skynke för mig. Tätt följd av söndagskvällar då ångesten slog på och jag räknade timmar för att vara säker på att jag inte skulle lukta alkohol eller för den del vara minsta påverkad. Ibland (mycket sällan) tummade jag lite på mitt "räknande" och jag kände mig inte alltid helt fräsch när jag vaknade på morgonen. Det är en känsla som jag än idag kan förnimma in i minsta detalj. Trots att man bara vill dra täcket över sig så tvingade man sig upp och genomförde dagen som om ingenting hänt. Livrädd för att det skulle dyka upp oväntade saker på jobbet. Räknade minuterna tills lunch. Sedan den otroligt långa, sega eftermiddagen innan man kunde styra kosan hemåt på darriga ben. Någon vidare nytta på arbetet gjorde jag nog inte många måndagar. Å andra sidan kompenserade jag detta genom att jobba halvt ihjäl mig övriga dagar och även vissa helger. Det är kanske så många av oss alkisar funkar....

Att gång på gång upprepa detta mönster trots att jag visste precis hur illa jag skulle må efter en "dryckeshelg" är inte bara anmärkningsvärt utan också fullständigt idiotiskt. Det visar bara hur alkoholen kan förvrida hjärnan och beteendet på vem som helst av oss. Det spelar inte så stor roll hur stark man är i nyktert tillstånd. Är man missbrukare och får i sig något glas vet man aldrig vad som kan hända.......

Idag har jag ingen som helst problem med måndagar. Tycker istället det är skönt när veckan börjar, när allting rullar på, när jag kan höra på färska, uppdaterade nyheter, när förväntningarna inte är lika stora som när helgen infinner sig.

Jag mår, i stort sett, alldeles utmärkt för tillfället. Ändå kan jag ana en liten, liten oro att detta inte kan pågå för all evighet. Inte så att jag funderar på att dricka utan istället en odefinierbar känsla av att något kan hända som jag inte kan kontrollera.....Månne är det en "yrkesskada" efter en massa år av drickande.

Idag mår jag i alla fall bra. Kram på er alla.
Tjalle

Profile picture for user Vinäger

Vad glad jag blir för din skull, Tjalle.

Ja, erfarenheter har vi så det räcker och blir över. Hoppas vi kan fortsätta att använda dem till igenkänning och därmed förebyggande strategier.

Och du, jag håller med, måndagar är bättre än fredagar under själva nykterhetsarbetet.

Hoppas att du får en fin helg!

Kram

Profile picture for user Tjalle

Först tack vinäger för kommentar. Du behövs här.
Som jag skrev om tidigare kommer frugans syskon med make/makar imorgon. Det är verkligen inget jag ser fram emot. Känner mig som en social analfabet och gruvar mig å det värsta. Jag har alltid haft två alternativ tidigare för hur jag ska bemöta situationer som denna. Antingen "flyr" jag iväg någonstans, rent geografiskt eller också stärker jag mig med några glas och "härdar ut"......

Att helt plötsligt möta detta helt nykter, dessutom att för min frus skull vara lite extra "vänlig och tillmötesgående" är en uppgift som heter duga. Rent fysiskt yttrar sig problemen att jag blir spänd i hela kroppen, ont i nacken och huvudet etc, med andra ord jag mår skit....

Det vore så himla enkelt att "stänga av där uppe" och ta ett par drinkar när gästerna kommer. Det hela blir, åtminstone till en början, så mycket enklare och lättare. Det är dock otänkbart denna gång. Jag vill absolut inte riskera att jag "förstör" ännu en födelsedag nu när vi har folk hemma hos oss.

Nu är det bara att ta en timme i taget. Koncentrera sig på "kökstjänsten" som någon rådde mig till. Om frågan kommer om varför jag inte dricker något med A i så tar jag det lite på volley. Orkar inte hålla på att förbereda mig för det också. Nåväl, gästerna åker nog vid lunch på söndag så om två dygn blir det väl lugnt igen.

Jag har druckit så många år att jag inte riktigt vet hur man umgås helt nykter. Visst har det hänt men jag har då alltid känt en irritation inombords, tyckt att det varit jobbigt när alla andra blivit salongsberusade (en mild västanfläkt mot min egen berusning, dock), tycker inte att folk har något vettigt att säga, tiden släpar sig fram etc.. Ibland frågar man sig hur det kunde bli så?? Jag har inget svar men nu är det dags att möta verkligheten nykter och slippa tankarna på var jag har mina små gömmor så jag kan ta mig några extraglas mellan maträtterna....Usch...

Nåväl, solen skiner idag och jag satte mig i ett vindskyddat hörn en timme och bara njöt... Härligt. Jag längtar till våren.
Trevlig helg på er alla
Tjalle
PS. dag 48 idag...

Profile picture for user Andrahalvlek

Man ska inte tänka så mycket, ibland är det bäst att ta vissa saker på volley. Ska man tänka något innan så är det ”det går bra”. Och det tror jag att det gör för dig faktiskt ? Fokusera på ”kökstjänsten”.

Det är i alla fall nästan alltid min utgångspunkt, att ”det går bra”. Gör det inte det får jag hantera det då, på volley!

Profile picture for user Vinäger

Vill bara säga att jag saknar dig och dina uppdateringar. Förhoppningsvis beror frånvaron på att du har fullt upp med att leva ett helt ok liv.

Kram kram

Profile picture for user Tjalle

Hej på er,

önskar jag kunde säga att allting är OK men det är inte riktigt så. Senast jag skrev var i samband med min frus jämna födelsedag. Allting gick utmärkt och tillvaron var alldeles utmärkt. Jag överraskade med en resa till kontinenten där jag hyrt lägenhet.

Allting gick bra till en början men sedan kom virusskiten. Vi blev satta i karantän och det var vedervärdigt. Endast gå ut för att köpa mat och någon kort promenad på dagen. Vi skulle ha varit hemma 27 mars och kom hem sent den 5 maj på en riktig maratonresa iförda ansiktsmask från halvsex på morgonen till tidig kväll.

Tröstvin och trösteöl har det blivit och det blev inte alls som jag hade planerat. Är nu i alla fall äntligen hemma och vi har inte blivit smittade. Just nu känns livet skit men jag vet att jag måste ta vid där jag slutade för två och en halv månad sedan.

Orkar inte skriva så mycket mer men den gamle ärrade A-veteranen är tillbaka.
Kram på er/Tjalle

Profile picture for user Andrahalvlek

Din fina överrasknings-present-resa slutade i virus-karantän-katastrof ? Jag förstår verkligen att du tog till tröstöl och tröstvin. Det hade jag gjort också!

Skönt att ni är hemma i Sverige igen. Friska. Alla dina positiva erfarenheter du har av dina nyktra dagar har du med dig.

Du kan det här ? Kör på!

Kram ?