Eftersom jag är ny här på forumet, så ska jag börja med att presentera mig. Kvinna på 60 år som alltid älskat vin och dricker för ofta. För ofta innebär varje dag, även om det aldrig blir mer än att jag vet vad jag gör och slutar så tidigt att jag aldrig har baksmälla. Men det blir ändå 5-6 glas varje kväll och framför allt så kan jag ju inte låta bli det. Tackar nej till saker för att jag hellre sitter ensam hemma och dricker mitt vin. För 10-12 år sedan slutade jag helt med alkoholen och levde utan i sju år. Men då började jag jobba på ett företag där man ansågs som en tråkmåns om man inte drack, så jag tog lite öl när vi hade fester. Det gick ju bra den första tiden, men inom något år så var jag där igen med att sitta och dricka vin för mig själv på kvällarna. Så kom aldrig och säg att en alkoholist kan dricka måttligt. Det kanske fungerar under en kort period, men sen är man där igen.
Jag har gått upp massor i vikt och har ca 30 kilo att gå ner nu och det fungerar ju inte när man dricker vin. Där vinet går in, går vettet ut och jag stoppar i mig en massa onyttigt på kvällarna. Tröstäter kanske. Så jag har många anledningar att ta tag i mitt liv, vill ju faktiskt leva länge till och se mitt lilla barnbarn växa upp och att hon vill umgås med mig.
Nu har jag en plan - nästa vecka, torsdag 28 november, åker jag till Gran Canaria för en veckas semester. När jag kommer hem därifrån på torsdagen därpå så är det slut med alkoholen för mig. På lördagen efter jag har kommit hem, ska jag åka och hämta hem min lilla valp och då vill jag vara helt nykter och kunna ta hand om och fostra denna min lilla nya "sambo". Mina gamla hundar fick jag tragiskt ta bort för en månad sedan, båda två, pga tumörer i lungorna på båda. Så jag behöver denna semester och få glömma det gamla och när jag kommer hem, då är det dags för mitt nya liv.
Jag har läst och läst här på forumet i några veckor nu och vad jag framför allt fastnade för var en sak som Santorini skrev i en annan tråd, om att man inte ska se sin nykterhet som en uppoffring utan snarare en förmån. Tycker att hela det inlägget var som riktat direkt till mig och jag ska verkligen försöka tänka så framöver. Nu umgås jag ju inte längre med människor som anser att man är tråkig om man inte dricker, så jag känner att jag har alla förutsättningar att lyckas.
Jag hoppas på mycket stöd här på forumet, även om min nykterhet inte börjar förrän fredagen den 6 december när jag kommit hem från Gran Canaria. För mig brukar det fungera bäst om jag "har en plan" :)

m-m

Och hoppas att allt går bra med valphämtningen idag. Tror att det kommer att bli bra för dig, att ha något att fokusera på de här första nykterhetsdagarna.
Lycka till!
/m

Lexi

Redan inne på tredje dagen utan alkohol och jag känner mig jättestolt över det. Visst längtar jag lite efter det och suget känns emellanåt, men min efterlängtade lilla valp tar så mycket tid och är så rolig att jag inte hinner fundera så mycket. Det är att torka kissepölar från golvet och springa ut titt som tätt och försöka lära henne att kissar gör man ute. Första natten gick riktigt bra och jag behövde bara gå ut en gång vid tretiden på natten för att lilla vovven skulle få kissa. Då var det skönt att inte känna ångest över att jag druckit en massa vin på kvällen. Hoppas och tror att detta var ett riktigt bra tillfälle att sluta med alkoholen.

Lexi

Så stolt jag är, nu har jag inte druckit en droppe alkohol på snart sex dagar och jag mår jättebra. Som tidigare så är det eftermiddagarna som är svårast, då längtar jag efter mitt vin och det känns lite rastlöst i kroppen. Men jag har ju min vovve att hitta på saker med, så det går snart över. Hoppas det fortsätter så här, men jag får väl kanske vara beredd på att det kan bli svåra stunder under jul och nyår.
Jag äter efter LCHF och har på dessa sex dagar redan gått ner 2 kilo och det sporrar givetvis också till att fortsätta så här. Nu är det "bara" 35 kilo kvar att gå ner

Pellepennan

Hej Lexi!

Låter som starten går precis som du hade tänkt dig, och att dagarna är fyllda med positiva saker. I alla fall som om det känns roligare nu än förra veckan när du satt - i skitvädret på balkongen :-) Det är nog så att det är Din hund, men är det Ditt vin? Låter som du får mer tillbaka av din nya kompis!

konstnären

Kanonbra av dig med dina sex dagar. Vad mysigt med lilla valpen.
Han eller hon kommer att ge dig mycket kärlek. Har själv en labbe
och hon har hjälpt mig otroligt i svåra stunder. Alltid lika glad
och kärleksfull.
Själv har jag varit vit 3 månader och det var svårast i början.
Det enda som känns lite jobbigt är julen med mycket fritid, men
det får bli långa promenader med vovven.
Kanon att du gått ner 2 kilo.
Önskar dig och din lilla hund en skön dag
Konstnären

Fortsätt på samma sätt! Härligt när vikten går ner så snabbt och man får ändå äta sej mätt på god mat! Finns massor av bra böcker, i Åse Falkman Fredrikssons Viktminskning med LCHF finns mina favoritrecept.

Lexi

Så j-a bra jag är som har klarat en hel vecka o lite till utan en enda droppe vin eller annat alkoholhaltigt. Nu kan jag till o med tycka att eftermiddagarna går bra och att det känns så skönt att inte vara smålullig redan vid femtiden på eftermiddan. Kanske tur det, för lilla valpen får riktiga bus-ryck framåt kvällen och vill busa och bitas och då är det skönt att vara helt nykter och kunna hantera det på ett bra sätt. Risken fanns ju annars att jag skulle brusat upp och blivit irriterad på henne.
Jag försöker läsa i alla andras trådar också, även om jag inte skriver något där. Men förstår att man lär sig mycket av att se hur andra har gjort och klarat svåra perioder, när suget blir stort. Lite svårt att tacka nej till glögg, när man blir bjuden av grannar, men jag säger att jag har en vit period för att klara att gå ner i vikt och det accepteras utan tjat. Att den vita perioden förhoppningsvis kommer att vara resten av mitt liv, behöver man ju inte gå in på nu.
Ha en skön och nykter lördagskväll alla!

konstnären

Vad roligt att det går bra för dig. Förstår att du har fullt upp
med lilla valpen, minns själv hur det var. Fast nu är min hund snart
5 år och förståndig dam, som hjälpt mig mycket på vägen till nykterhet.
Förstår det där med glöggen men då tänker jag dricker jag en mugg glögg
vill jag bara ha mer. Går inte för mig, men för den sakens skull sitter
jag inte varje dag och tänker jag måste vara nykter hela livet. Tar en dag
i taget.
Ha en skön nykter söndag
Konstnären

Lexi

Ja, 12 dagar klarade jag av utan vin, men sen föll jag. Från att känna mig stolt över nykterheten till att köpa en box vin tog det nog bara en timma. Vad är det som händer i hjärnan när suget tar över så snabbt? Jag trodde att jag skulle må så bra när jag inte drack vin, men istället mådde jag mycket sämre. Min ryggvärk blev värre (troligen pga allt torkande av kissepölar på golvet efter valpen), magen svullnade om möjligt ännu värre, totalstopp i magen, humöret i botten. Regn o rusk ute. Så lätt det är att hitta ursäkter. Men det är ju ändå bara suget som styr. Konstigt nog känner jag mig bara tillfreds och skjuter fram min nykterhet till efter jul och nyårshelgen,
Ni som har klarat av att sluta med alkohol hur lång tid tar det innan "må bra" känslan infinner sig? Jag måste nog vara mer förberdd och inte förvänta mig att allt ska vara toppen från dag ett. Är nog oxå lite skraj inför julen o huset fullt med folk, barn o barnbarn o x-make. Goa o snälla allihop men jag är ingen sällskapsmänniska. Trivs när det är lugnt o fridfullt. Det blir lättare att stå ut när jag får mitt vin.

Buzzz

Väl värt att ge sig själv en stor klapp på axeln för tycker jag!

Där har du ju visat för dig själv att det går att vara utan alkohol.
Känn efter hur det kändes de där nästan två veckorna, antar att du mådde ganska så mycket bättre? Både i mage, rygg, humör?
Har själv känt av alla de besvären, magen gjorde så klart uppror mot att behöva tampas med alkoholen i stort sett varje dag, sämre humör är ju inte att undra över med ångesten och ständiga kroppsliga besvär, och mitt ryggonda tror jag (utan att ha undersökt det) också härrörde från alkoholen.

Ta inte följande som dömande eller negativ kritik för jag har upplevt samma sak själv. Många gånger ska sägas.

Precis som dig kände jag mig tillfreds med att ha "skjutit upp" nykterheten, att få någon slags respit från det jobbiga. Men för mig innebar det det bara ett ökat supande och ännu svårare att ta beslut om att lägga ner när den dagen jag tänkt göra det kom. Så, jag tillät mig ofta att skjuta på det ett tag till och så var jag nöjd med det. Vilket innebar ännu mera drickande, ja du ser cirkeln antar jag?

Precis som du säger att du hellre använder vin för att slappna av för att det kommer folk över jul resonerade jag också med mig själv. Problemet för mig, vilket det tog lång tid att inse var bara att det hela tiden dök upp nya skäl till varför jag var "tvungen" eller "gjort mig förtjänt av" att dricka... Var det inte stress så var det för långtråkigt, problem med barnen, problem med bilen, ja precis allt legitimerade att jag skulle dricka. Så, naturligtvis blir det svårt att någonsin sluta då.
För dig tror jag faktiskt inte att det blir fridfullare i ditt sinne med vin som hjälp, bara under den tid då vinet verkar.

Jag betraktar inte mig efter sju veckor som någon som lyckats sluta, men det känns fantastiskt bra den här gången. Känslan infann sig ganska snart och har hållit i sig så här långt.
Tror inte att det går att sätta någon tid på när det känns "bra", det är nog ganska individuellt. Dessutom förväntar jag mig nog att det kommer att gå både upp och ner.
Till min hjälp denna gång var nog att jag var så nergången att jag helt enkelt "fått nog", mådde såå dåligt helt enkelt.
Skriva och läsa i forumet har hjälpt massor också.

Jag tycker i alla fall att du har varit riktigt duktig med dina tolv dagar Lexi, räkna in dom i din nykterhet och fortsätt på det spåret.

Buzzz

m-m

Bra med tolv dagar, synd med vinboxen (i mina ögon). Läser vad du skriver om att du inte mått så bra under de här tolv dagarna, och det har jag full respekt för, jag tyckte också att den första tiden var jobbig, framför allt humörmässigt. Det jag tänker är att inget av det du beskriver, med ryggvärk, mage, humöret, regnet skulle kännas mindre jobbigt eller uteblivit för att du druckit/dricker vin. Tvärtom, de faktorerna finns ju kvar, med vinet och ågren över det som extra "bonus".

Instämmer med det Buzz skriver om uppskjutande av beslut också. Det blir aldrig något riktigt bra tillfälle. Men, detta är mina tankar, ta det som konstruktiv kritik och inget annat.

Nattliga funderingar från m...

Pellepennan

Först av allt grattis till dom 12 dagarna! Dom visar ju att det faktiskt går. Och ingen kan ta ifrån dig dom. Alla verkar falla ibland ( jag själv tusen gånger) Så känn dig inte nedslagen för det. Nu är jag verkligen inte rätt person att spela Besserwisser, men jag kan gärna berätta för dig att för mig var dag 13 - 24 lite lättare än 1 - 12. Med det facit i hand hoppas jag för min egen del att det ska fortsätta för varje dag som går. Jag har så länge skjutit upp till när xxx är över, förbi, varit där , efter semestern. Hoppas du förstår att jag känner igen mig i detta. Jag har så ofta vaknat och mått skit och sagt till mig själv på morgonen att idag ska jag inte dricka, och så ofta har det slutat med svängen till bolaget framåt eftermiddagen. Tror att de flesta av oss känner igen detta, och ingen av oss kommer med pekpinnar. Vi som hänger här(oavsett om vi dricker lite för mycket, om vi får problem när vi dricker, eller har utvecklat fysiskt beroende) lär oss av det vi upplevt och läst här på forumet.

Hur mår andra när dom slutar? Jo för min egen del känner jag av magen/organen en smula. (insidan :-)) utsidan har ännu inte blivit väsentligt mindre, men det beror nog på att jag ännu inte lagt fokus på sport och socker etc. Det spar jag till efter Jul, du vet "har en plan"...
Dom första kilona har jag gått ner, men det tror jag beror på att man helt enkelt tappar dom när man går på toa (alkohol binder ju vatten) och dom flesta som dricker lite för mycket är ju lite pluffsiga. Pluffsigheten i ansiktet har liksom försvunnit, men dubbelhakan finns kvar ;-)

Ska ta tag i det - det har jag lovat mig själv. Har jag ännu inte lyckats utveckla diabetes (hoppas inte det) så tänker jag göra vad jag kan för att slippa det!

Känner mig även fortfarande "tät i huvudet allt som oftast. Inte som en stark huvudvärk men som att lätt tryck. Det beror nog på långvarigt "marinerande" av den ädlaste kroppsdelen (jag har tydligen tidigare trott den sitter någon annan stans). Allmänt lite upp och ner med humöret, kommer lite "tycka synd om mig själv" ibland. Då brukar jag slå på nyheterna eller så. Hjälper mig att fatta att det inte är så synd om mig, och då åker offerkoftan av.

Tycker jag att jag borde må bättre än så efter snart 6 veckor? Nej, jag har faktiskt inte förväntat mig det, men en sak är säker. Just nu vill jag till inget pris i världen börja om igen, så jag har bestämt mig. Det här jävla skitåret ska jag avsluta nykter.

Inser hur galet det låter när man oftast säger "just idag ska jag inte dricka" och den strategin har hjälpt mig, men nu utmanar jag mig själv och skickar "kompisen" in i nästa år, hasta la vista! Hoppas att han landar där och slår sig illa!

Vi kan Lexi, det har vi visat, och från och med idag blir det lite ljusare var dag. Glöm inte det :-) bara ett halvår kvar till midsommar!

Ha det så fint i Julstöket och lycka till. Idag, imorgon eller nästa år!

Pellepennan

Kom på en sak till jag glömde:

Även jag har känt lite ont här och var under tiden som gått. Fått ont i benen och leder rygg.
Ja, jag menar lite mer än vanligt. Det kanske inte har med kisspölar att göra, kanske har det med
inflammationer och andra irritationer som blir tydligare när "dimman lagt sig" och man ger sig tid att
känna efter. Vet naturligtvis inte - det kan säkert en riktig medicinare svara på. Tyvärr har vi ingen här
som vill ge sig till känna, kanske någon som jobbar och är involverade i alkoholavvänjning kan lägga upp en samlad
bank med medicinska erfarenheter? Kanske något vi kan önska oss i Julklapp från Alkoholhjälpen?

Som en en egen flik som "litteraturtips" med med medicin. Är ju en återkommande fråga hos många skulle jag tro.
Så om det är någon administratör som läser här inne till och från så kanske dom kan tänka sig att ta en funderare?

Annars får vi helt enkelt försöka hjälpa varandra, så att säga "lekmän" emellan. Och då skulle jag rekommendera
några voltaren istället för rödtjut. Ta dubbla så hjälper dom lite mot ont (om magen pallar) och så tar dom ju
lite inflammation med - om du nu har sådan.

Har själv en misstanke om att rödvin - massproducerad lådvin - innehåller en del skit...
Svaveldioxid och annat jox i mängder - och min livliga fantasi säger att det kan sätta sig i muskler och leder.

Mycket väl menat råd från "ickedoktorn" eller hur?

året hittade jag en massa knepiga besvär från kroppen som jag sprang till läkare för. I samtliga fall var det helt enkelt ålderssymptom som jag tidigare, under den aktiva tiden, inte alls noterat. Min kropp hade ju haft betydligt allvarligare saker att ta hand om. Efter flera år så hittade jag/vi, av en ren händelse, en "yrkesskada" från drickandet. En skada som jag utan tvekan druckit mig till men som inte är direkt akut men som kan leda till andra sjukdomar.

Jag kände mig yr och konstig ibland och var rädd för att jag supit sönder så mycket i skallen så jag påskyndat demensen. Eftersom min mor dog i Alzheimers så förstärktes rädslan och jag tjatade till mig ett antal undersökningar och fann att jag var i högsta grad normal i skallen med.

Jag är så förundrad över kroppens förmåga att läka och handskas med allt skit som stoppas in i den och jag är glad för att alkohol är den enda drog jag befattat mig med. Efter 24 timmar är alkoholen ute ur kroppen och sen är det "bara" psyket som ska rensas.

Idag ska jag inte dricka.

3 veckor vill jag minnas var mitt förkroppsliga "minne" över alkoholen, resten av tiden var bara vanans och hjärnans återkommande tjat om
att nu sänker vi garden och testar lite försiktigt med "bara" ett par glas, den här gången funkar det!

Jomentjena, lika förvånad efter varje försök, någon enstaka gång funkade det, men det kändes också värdelöst att slösa bort en fylla på två fjuttiga glas och tvingas till att åka taxi eller kollektivt för det lilla.

För det brukar just vara så, allt eller inget, man dricker tills man uppnår sin nivå man brukar ha, och ganska ofta har man hunnit druckit mer än så och det går ännu mer överstyr.

Man behöver bryta vanan över hur man dricker, hur ofta och hur mycket, och vid vilka tillfällen, granska sig själv, analysera!
Men också flukta på trenden, hur ser konsumtionen ut, den har ökat, och hur mycket senaste åren, kan vara ganska så skrämmande.

Det brukar behövas mer och oftare för att man ska känna sig till freds, alkoholtoleransen ökar med tiden.
Ungdomarna brukar snacka om fyllkondis, jag brukar tänka tillvänjning.

Om man fick kompensera leverns sätt att bryta ner alkoholen med sina ca 2 cl/h, och på så sätt hålla en konstant fylla,
så skulle det troligen ändå sluta med att man var tvungen att höja intaget när kroppen har funnit en ny normalstatus,
det handlar ju mycket om att tillfredsställa hjärnans sug efter berusningen och dess välbehag, och det är ju höjningen den uppskattar mest.

Ser lite paralleller med matmissbrukare, ju mer de äter, desto mindre orkar de röra på sig, desto snabbare blir de ännu fetare.
Motsaten blir ju det att ju mindre de är, desto mer kan de ju äta för att de orkar röra på sig.
Tröskeln när det eskalerar ohämmat är ju olika för olika personer, likaså när de upptäcker att det blir lättare att tappa vikt helt självmant.

Om det gick att förutse en exakt mängd där alla passerade en gräns för vad som var farligt, så skulle de ligga precis under den.
Mesta möjliga verkan mot minsta möjliga insats.

För oss alkisar så finns det ingen motprestation mot alkoholen liksom det finns motion för fetma.
Men själva situationen är nog precis densamma, en dag passerar man mängden som får de negativa delarna att öka dramatiskt trots samma mängd som tidigare, och man förstår inte skillnaden nu mot förr, och man jämför sig mot andra.
Jag dricker väl inte mer än andra?
Nej det kanske man inte gör, naturligtvis beroende mot vilka man jämför sig, men gränsen KAN vara olika för olika personer.

Om man ska hård-dra det så ställer man upp sig i olika operationsköer, en för hjärttransplantationer, den andra för levertransplantationer.
Vilken som är värst?, det får framtiden utvisa, men det är lite sent att ångra sig då.

Bäst gör man att inte utsätta sig för riskerna.

Fettot kan inte röra en chokladkaka men dricker öl utan problem, alkisen kan käka choklad hur mycket som helst, men aldrig se åt en ölflaska.

/Berra

Lexi

Tack för uppmuntrande ord och peppande till att fortsätta min plan att sluta med alkoholen. Bra med olika sorters råd också, så att jag är mer förberedd nästa gång och kanske inte förväntar mig att må toppen direkt när jag lever nyktert. Kanske och hoppas också att lilla valpen då har blivit i varje fall nästan rumsren och om jag då slipper gå med krokig rygg hela dagarna och torka upp kiss, så är väl också förhoppningsvis ryggen bättre. Då kan jag istället fokusera på att vara ute o leka i trädgården med henne och ta promenader och på det viset känna mig pigg o fräsch och uppskatta nykterheten.
Visst är det som ni skriver att för varje gång man trillar dit, så dricker man mer o mer. Nästan hemskt men det är ju nästan som om man ska ta igen det jag förlorade på de 12 nyktra dagarna. Tur att jag har mycket jobb att göra under jul- och nyårshelgen och samtidigt också fullt med folk i huset, för då varken hinner eller kan jag dricka vin hela tiden. Annars är det väldigt lätt att börja redan på eftermiddan med lite glögg och sen fortsätta med vin därefter.
Nu hoppas vi på en trevlig och GOD JUL och inte alltför mycket blåst och regn. Bor på västkusten och idag blåser här rejält.

Lexi

Nu räknar jag ner igen inför min stundande nykterhet. Från och med nyåret 2014 är det slut på alkoholen IGEN och denna gången ska jag lyckas också. Tror att jag är mer förberedd nu och vet att det kommer att ta ett tag innan jag känner mig glad och pigg och fräsch utan alkohol, att det inte kommer från dag 1.
Konstigt nog så har jag inte druckit så mycket under julhelgen. Börjar i och för sig tidigt på eftermiddan med glögg, sen har det blivit några glas vin men framåt åttatiden har det varit stopp och då har jag inte velat ha mer. Bra det, för det gör ju att dagen efter känns bra och jag vaknar ganska pigg. Men som ni alla vet så är inte sömnen den bästa oavsett hur mycket man har druckit, så riktigt pigg har jag inte känt mig på hela tiden.
Lilla valpen har också börjat bli lite mer rumsren, så igår blev det ingen pöl på golvet på hela dan. Men visst är det fullt upp med en valp i huset, får springa och rädda skor från att bli uppätna, mattor mm allt som kommer i hennes väg måste tuggas på både saker och människor. Men kul är det också och det är ju en ganska kort period, sen slutar hon förhoppningsvis med det. I början av januari ska vi gå på valpkurs och det ska bli kul att träffa andra mattar och hussar.
Ha nu en fortsatt härlig jul och nyårshelg alla!

Lexi

Så var det dags att börja året med mitt nya liv utan alkohol. Jag har nästan sett fram emot denna dagen med att leva sundare och bättre på alla sätt. Med min stora övervikt och sedan allt vin ovanpå det, så mår inte kroppen (eller själen) bra, så det känns som om jag inte kan sjunka lägre nu. Nu är det bara uppåt som gäller, med ett bättre leverne. Bra mat, ingen alkohol och härliga promenader med min underbara valp. Är nog lite mer förberedd nu än vad jag var i december när jag gjorde mitt förra försök. Jag vet nu att jag inte kommer att må så där jättebra redan från första dagen. Nu får jag försöka stå ut kanske ett par veckor och sedan kommer belöningen i form av lägra vikt och bättre självkänsla och på alla sätt bättre mående. Jag får se fram emot en härlig vår istället.
Gott Nytt År alla, nu låter vi nyårslöftet vara hela 2014.

Pellepennan

På vägen nu att sätta planen i verket. Belöning kommer vi säkert alla att få i små doser. Det vittnar ju många om.

Lycka till Lexi!