hur mycket är för mycket?

hur mycket är för mycket?

Profile picture for user M-K

märta, hur har du det?

och victoria, tack för en oerhört vacker text, oavsett vem som ligger bakom orden... tack!

ska ut och njuta av min ensamhet idag... en filt, en bok, och en stor kaffe och jag SKA njuta... och eftersom mormor förväntar sig ett besök i eftermiddag känns ensamheten mindre påtvingad och hemsk... trots bröllopsfotografering igår omgiven av lycka och framtidstro... =)

hoppas ni alla fina får en fantastisk söndag!
stora kramar!

Profile picture for user M-K

Hej Viictoria.
Jo, jag har nog rätt. Klistrar in detta från nätet:

”Vår djupaste rädsla är inte
att vi inte räcker till.
Vår djupaste rädsla är
att vi är mer kraftfulla än vi förstår.
Det är vårt ljus, inte vårt mörker
som skrämmer oss mest.

Vi frågar oss,
vem ska jag vara?
Lysande, fantastisk, talangfull, underbar.
Vem ska jag inte vara?
Du är ett Guds barn.

Att du låtsas vara liten
tjänar inte världen.
Det finns igenting upplyst i
att gömma din storhet,
för att andra människor
inte ska känna sig osäkra.

Vi föds för att visa
den gudomliga skönhet som finns inom oss.
Det finns inte bara i några av oss,
utan i alla.
Och när vi låter vårt eget ljus stråla,
ger vi omedvetet andra människor
tillåtelsen att göra detsamma.

När vi befrias från vår egen rädsla
befriar vår närvaro automatiskt andra."

Nelson Mandela, ur installationstalet 1994

Profile picture for user M-K

Hej lillablå

I går var jag och en god vän ute på krogen en stund. Vi kom ner strax före 21.00 och beställde in lite mat. Efter en timme var jag helt slut och var tvungen att gå hem igen. Jag klarar inte av fulla gapiga människor längre, hela kroppen reagerar och går i full beredskap. I dag är jag helt slut, full av ångest och försöker tänka på andningen. Mitt liv är förstört, jag börjar förstå det mer och mer. Jag är sjukskriven sedan i början på maj men resan tillbaks till ett normalt liv som inte längre begränsar mig är långt och mödosamt.

I eftermiddag ska jag hem till min dotter och hennes sambo på fika så det blir en långpromenad i solen. Jag har världens underbaraste dotter som stöttar mig oerhört nu, fina vänner likaså så jag känner mig trots allt väldigt previligerad. Jag försöker hålla det i minnet när smärtan kommer.

Hoppas att du får en bra dag lillablå :-) Ett steg framåt, ett steg i taget

Kram Märta

Profile picture for user M-K

ännu en häva-ur-sig-roman... läs inte... (inklistrat från botten)

Märta...
förstår precis vad du menar... jag får rysningar av överkonsumerande låtsasglada.... eller stupfulla elaka... med en gång minns kroppen, jag kan inte få den att lugna sig, den reagerar trots att jag mycket väl vet att det där inte har något med mig att göra alls..

min stresströskel är så fruktansvärt låg.
slutade kl 13 i fredags, skulle träffa brorsan för lite lunch...
han stod och väntade och retades med mig och skickade 9 sms på raken, och samtidigt ville min kollega ha en liten statusrapportering... och jag fick panik, stressen blev mig helt övermäktig... hela mitt system låste sig... kunde inte svara min kollega, kunde inte hantera telefonen som bara pep och pep och jag bröt ihop igen... kunde inte bara skratta åt det, jag fixade inte situationen... och nu så här i efterhand ter det sig ju bara löjligt! vad var det värsta som kunde hända? brorsan fick vänta två minuter extra...

dessutom, väl på lunchen, glömmer de vår mat, så vi fick vänta 20 minuter extra på den, och sen hittar brorsan plast i sin rätt, och då skulle vi kompenseras, och fick vänta 15 minuter på en i och för sig väldigt god efterrätt... och vad hade väl 2 minuter extra spelat för roll?! men just då, just där, blev det syntax error...

och idag skulle jag ju ut och njuta av ensamheten... men jag glömde kolla vädret... och istället för att göra nåt annat än att ligga på en filt och läsa, typ gå på ett kafe eller nån fotoutställning, så har jag halvsovit i tre timmar... och hur bra mår man då? nu väntar mormor... min älskade mormor som jag har skämt bort, och nu förväntar sig ett telefonsamtal varje dag och besök 1-2 gånger i veckan... vilket jag gärna gör, men ibland undrar jag om jag glömmer bort mig själv...

ännu en häva-ur-sig-roman... läs inte... ska klistra in det längst upp också, som en varning!
stora kramar ändå! eller kanske just därför!!! =)

Profile picture for user M-K

Hej lillablå!

När jag läser dina inlägg så låter det som du är utbränd.... och behöver vila. Du vet när man varit med om för mycket, varit konstant i stressberedskap, jobbar för mkt. Jag tror att du skulle gå till någon och prata och kanske bli sjukskriven.

Det är inte bra att fortsätta i samma spår och tempo trots massa varningssignaler från kroppen. Du måste vara rädd om dig!

Många kramar Pia.

Profile picture for user M-K

Vi föds för att visa
den gudomliga skönhet som finns inom oss.
Det finns inte bara i några av oss,
utan i alla.
Och när vi låter vårt eget ljus stråla,
ger vi omedvetet andra människor
tillåtelsen att göra detsamma.

Fin text.

När jag känner mig liten, ful och oduglig så brukar jag tänka på en röd, tjock, skabbig gammal hankatt. Som skrider fram som om han vore vackrast och dugligast i världen. Han bara är!! och är självklar i sitt liv. Han är mitt föredöme och jag kan släppa mitt egos pockande tankar om att jag ska vara bättre, sämre, olycklig, lycklig, avundsjuk, girig, snällare osv. OCH BARA VARA! Det är inte självförtroende utan sann självkänsla. (tror jag i alla fall. :)

Profile picture for user M-K

Märta, jag reagerade lite på ditt inlägg och började tänka på hur jag själv ser saker och ting. Jag har ofta känslan av att mitt liv är förstört och att det är jag själv som har förstört det. Men ju längre tiden går inser jag att det inte är sant. Jag väljer själv om mitt liv är förstört eller inte. Vad jag värderar och vad som EGENTLIGEN är viktigt. Och vad är ett normalt liv som du vill leva? En vän gav mig ett tips för ett tag sen. Att försöka se saker ur ett större perspektiv genom att tänka mig att jag är en "utomjording" som kommer ner hit och ser hur vi lever.

Låt oss säga att han, hon eller det dyker ner på krogen där du var. Och ser olyckliga, stressade varelser som beter sig konstigt, dricker äckliga vätskor som dom låtsas njuta av och gapar åt varandra i ett trångt utrymme. En av varelserna vill inte vara där och går därifrån. Denna varelse mår dåligt av att vara där. DET skulle jag som utomjording tycka vara normalt. Att se varelsen promenera med sin avkomma i vacker naturomgivning i strålande ljus skulle jag också uppfatta som normalt ...

// En utmomjording :)

Profile picture for user M-K

lillablå

Hoppas att du sovit gott och får en bra start på veckan. Att stresströskeln är låg är inte konstigt. När kroppen varit i full beredskap under lång tid så tar den stryk. Dessutom har kroppen sitt eget minne där beredskapen automatiskt kopplas på när kroppen upplever en stressituation. Jag tror att mindfulness kan vara en bra väg för att må bättre. Har du förresten börjat med det än? Och du, det är helt normalt att reagera som vi gör efter en lång period i vanmakt ;-)

I går var jag hem till min dotter och fikade, på kvällen gick jag och min goaste vän Sara ut och åt en bit mat. Det blev ett par glas vin, kaffe och en längre promenad under en vacker kvällshimmel. Så kan man också förhålla sig till alkohol. Jag har sovit gott i natt men drömt mycket om mitt X, förstår att jag fortfarande har mycket kvar att bearbeta.

Kram Märta

Profile picture for user M-K

Åhh.... ni är så underbara allihop!
Just idag är en rätt skön dag... den började sådär, men har sakta blivit bättre...
Sista tillfället på min mindfulness-kurs igår, men jag har inte orkat ta till mig allt och verkligen leva mindfulness än... men jag är medveten om att jag inte är medveten, om ni förstår...
och i morgon ska jag titta på mitt drömhus, för drömma ska jag inte sluta med!
Stora kramar till er alla!

Och Pia, den här är till dig!!!
http://www.facebook.com/photo.php?pid=110612&l=aac8aa8d13&id=1000010029…

Profile picture for user M-K

Hej igen...
Pratade med Mie igår via facebook-chatten... helt obeskrivligt bra att prata i realtid, få kommentarer och bolla och fundera tillsammans... Tack Mie!
Skickade i morse iväg det längsta brevet någonsin till en beroendemottagning i närheten, där jag ber om hjälp att bryta mig ur mina mönster... Har länge funderat på hur jag ska överleva, och tack vare er, Märta, Pia, Mie och andra som antytt eller rätt ut påpekat att vi ibland behöver hjälp, så har jag idag bett om den!

Vissa dagar är bra, vissa sämre, men det blir bättre!
Idag är bra, jag städar och tvättar och röjer, och i eftermiddag ska kära far och bror följa med på visning på ett drömhus... håller ni tummarna?!
stora kramar!

Profile picture for user M-K

lillablå

Vad underbart härligt att höra att du har energi till dig själv. Det är så viktigt. Bra, bra, bra att du ber om hjälp, vi klarar inte det här på egen hand. Det är en mödosam process och tufft arbete att ta sig ur medberoendet där man lätt halkar lite hit och dit och då är det bra med"stödhjul".

I går kom min dotter hem till mig och satte i gång med att röja och förändra. Ut åkte bokhyllan som jag blev inkastad i, köket gjordes om och sovrummet likaså. Nu känns mitt hem som bara mitt igen. Mitt X kommer aldrig mer innanför min dörr, hit kommer aldrig mer någon som kränker mig eller gör mig illa. Tänk att så lite kan göra så mycket för att hitta ny styrka och energi :-)

Jag håller alla tummar som finns att du hittar ditt drömhus i dag. Och du, ett steg framåt, ett steg i taget...

Stor kram/ Märta

Profile picture for user M-K

O vilken fin, förnuftig, stolt katt som blickar ut i det dåliga vädret! Tack :)

Ja Märta och Lillablå. Ni är tappra och beundransvärda. Har nog skrivit det förut, men alkoholism är en hemsk sjukdom och allra värst för partnern och barn. Alkisen har ju ändå ett val...

Fortsätt er resa med önskan om att den blir lättare och ljusare för varje dag!

Pia

Profile picture for user M-K

vilka otroliga människor ni alla är!!!
lycka till med husvisning,lilla blå
botten,botten,,,,,
uppåt,uppåt,,,,,
är inte redo att kasta in handduken
har varit en bra vecka trots allt
nykter,solig
växthuskaffe
o skolavslutningar
kors o tvärs
känner mig lugn
o förvirrad samtidigt
men har ändå en tillförsikt
till mig själv
finns ju inget annat att göra
än att kämpa vidare
livet är ju vackert som det är
i sin enkelhet
snosa på ungarna
krama jycken
o bara leva

carpe diem
kram Måne

Profile picture for user M-K

Hej!
Jobbat idag, mycket mer kundkontakt än vanligt...
Och sen hem till mormor, gick in genom hennes dörr
samtidigt som kronprinsessan gick in i kyrkan...
Vi åt tårta och drack kaffe, mormor fick ha en guldkrona
på huvudet, dagen till ära...
och nu är jag helt tom, helt slut, och trött...

väntar på svar från beroendemottagningen.
hoppas verkligen att jag inte väntar förgäves, vet inte vad
nästa steg blir då...

min kollega träffade på mitt ex i mataffären häromdagen,
han kom så nära då... det påverkar mig mer än jag vill
erkänna, och det irriterar mig... blev nästan sotis över att hon
sett honom, och inte jag.. fast jag VILL ju inte se honom...

just det ja, huset var så fint, så fint... alldeles för fint, det var
mer än 30 par där... och att gå på visningen fick mig att tänka
lite till, på vad jag vill och vad jag borde, inte säker på att de
två stämmer överens... svaret kommer tids nog!

Hoppas ni alla får en fin lördagkväll och söndag!
tack för att ni finns!!!

http://www.facebook.com/photo.php?pid=114656&l=2d90dc3bf9&id=1000010029…

Profile picture for user M-K

Hej lillablå

Hur mår du i dag? Jag är nervös, ska träffa X syster och berätta allt som hänt. Vill på något sätt lämna allting ifrån mig, bakom mig nu. Bryta tystnaden. Vi ska äta lunch, hon är en klok kvinna och vän så egentligen behöver jag inte känna så här. Små händelser kan ta mycket kraft, precis som du beskriver.

I dag skiner solen, det är en riktig sommardag. Ska försöka njuta, jag älskar våren och sommaren, solen som värmer huden och gör den gyllenbrun. Hoppas att du får en bra dag och en bra start på veckan

Kram Märta

Profile picture for user M-K

hejhej!
Märta, hoppas att du känner lugn och ro nu efter lunchen... gick det bra?

en sådär dag idag... har fått någon slags allergisk reaktion på antingen nya arbetskläder, eller en kräm mot utslag... helt svullen, röd och guuuud vad det kliar på hela halsen... men det är ju övergående iallafall!

pratat med min bankkontakt idag, och där sprack alla mina drömmar!
"Riktvärdena i kalkylen har förändrat sig så..." inte råd med vare sig lägenhet i stan eller nåt hus av värde ute på landet... kanske en liiiiten rutten sommarstuga kan jag få tag i, men hur kul är det? där kom svaret på mina funderingar, behöver inte ta ställning just nu, med andra ord! så det blir nog att bo kvar svart i andra hand så länge jag kan, och sen lösa situationen när den uppstår... just nu har jag 63 intresseanmälda lägenheter! borde kanske flytta till en mindre stad? några tips på lämpliga orter?! =)

annars funkar det.
väntar fortfarande på att höra från dem på beroendemottagningen.
vackert väder ute är det iallafall, tog mig en kaffe på ett café på hemvägen, varmt och skönt och rätt avkopplande, och nu är jag åter hemma i min lilla etta!

i morgon blir det ett träningspass och sen kanske lite lugn i solen i nån park, är ledig två dagar nu, härligt men jobbigt också, dubbelt, precis som det mesta just nu!

skulle nog behöva krama om er alla i verkligheten idag, få ge och ta lite mänsklig värme!
ta hand om dig, de dina!
kram!!!

Profile picture for user M-K

lillablå

Sen kväll, min dotter var här och "pysslade" i eftermiddag och i kväll. Det var riktigt tufft på lunchen, så många känslor som kom upp till ytan. Insåg att jag inte längre vil veta något om X, det är bara plågsamt att påminnas. Just nu är jag bara så innerligt utpumpad och sliten, ska lägga mig och läsa och försöka sova. Förhoppningsvis har jag samlat ihop tankarna till i morgon.

Vad tråkigt att höra om drömhuset och ekonomin. Alltid är det något som sätter stopp för planerna, drömmarna, visionerna. Ibland undrar jag hur länge man ska orka längta, drömma, fantisera. En annan stad? Tja, flytta hit, vi har en fin park där vi kan äta dina kanelbullar i solen som vi pratat om tidigare... Skämt åsido, du kommer att finna ditt paradis och jag mitt. Jag tror på det, jag försöker verkligen peppa mig och tro på det som väntar oss alla kämpar. Vi har alla vår tid i livet, varför skulle vi annars finnas här. Sluta aldrig drömma, sluta aldrig fotografera lillablå. Jag ska aldrig sluta brinna för det jag tror på, engagerar mig i, är duktig på och som ger mig energi. Sov gott lillablå och alla andra kämpar här på forumet....

Kram Märta

Profile picture for user M-K

lillablå

Sänder en tanke till dig i dag på midsommarafton. Hoppas att den blir fin för dig och precis som du vill ha den. Själv är jag bjuden på den årliga festen med alla mina vänner men har tackat nej i år, klarar inte av all alkohol som står på bordet, alla höga röster, stress, oro i hela kroppen. Nästa år kanske :-) Jag firade lite i går med min vän Sara, bubbel, god mat och mycket skratt. Det känns så himla bra att lyssna på kroppen, magkänslan och stå på mig mot alla som försöker "övertala" mig. Just nu klarar jag inte av större sällskap och alkohol. Det är bara så, bara att acceptera.

Jag har en lugn dag på balkongen med en bra bok (hypnositören av Kepler), katten, blommorna och solen. Ska titta på fotboll om en stund, Brasilien spelar.

Glad midsommar och kram/ Märta

Profile picture for user M-K

Hej Märta och kanske någon mer som läser... förundras över hur tråden får fler och fler visningar...

Kom precis hem efter en dag med lite jobb fram till tre (eller ganska mycket faktiskt, tänk att folk inte kan planera bättre utan måste till mitt jobb samma dag som de ska ut och resa och oj.....) och midsommarmat med mormor och min morbror som kommit hem efter ett par månader i utlandet. Ett lugnt och städat firande, kan inte bli mycket annat när åldern varierar mellan 34 och 93! Fast en liiiten snaps blev det, bara för traditionens skull, kunde lika gärna hoppat den...

men det var skönt att komma hem, jag har äntligen fått hem en soffa och fyra köksstolar, och köksbord kommer i nästa vecka! pappa skrynklade ihop ansiktet på karaktäristiskt sätt som alltid när nåt inte är riktigt bra, och undrade varför jag inte bett om hjälp med sofftransport tidigare... men nu är den här (med två nyinköpta underbara lindgröna kuddar från indiska) och med den kom lite hemkänsla! NU ska jag ta tag i alla julsaker och annat som jag tog med mig från honom, bort med kartonger och påsar och in med trivsel och kanske till och med lite ordning!

morgondagen bjuder på mys hos god vän med hennes familj hos hennes föräldrar, kanske ska dottern på 4 ta årets första bad, jag ska ta med kameran som orsak att inte göra det samma och dokumentera... =)

just nu mår jag rätt ok, jag försöker att njuta av de stunder av lugn som infinner sig, för jag vet ju att det går upp och ner... har undrat lite stilla hur deras dag sett ut, skänkt dem en tanke eller två, men sen räcker det. vår tid var då, min tid är nu.

och Märta, ditt beslut var nog klokt, jag hade inte heller fixat ett stort sällskap med midsommarens alla krav på flödande snaps, vin och öl... och bokvalet är bra, jag kunde inte släppa den, missade min hållplats på väg till jobbet tack vare den boken, och fick mig en skön promenad tillbaka! =) så ta hand om dig, klappa katten från mig!

många styrkekramar till alla idag, kanske behövs de mer än någonsin? ensamheten är extra tydlig och extra jobbig helger som den här, även om den råkar vara självvald!
så kram och godnatt, och dröm fina drömmar!!!
<3

Profile picture for user M-K

måne min vän,
du vet det innerst inne, det är inget fel på dig...
djävulen på din axel är stark, och blir starkare för
varje droppe du får i dig...
var glad att din man blev besviken på dig, det visar att
han älskar dig och bryr sig... värre vore det med tystnad.
ännu en uppdatering, och du har av den blivit ännu en erfarenhet rikare...
ta hand om dig!!!

Profile picture for user M-K

hej lillablå

Det var skönt att sova länge och vakna i lugn och ro, ingen bakfylla, inga hårda ord, ingen oro. Jag vaknade vid 01.30-tiden i natt av att en man utanför skrek av smärta, uppröda röster, hundar som skällde. Oro, oro.... Kroppen gick upp i full beredskap igen, det tog timmar innan jag somnade om. Skön ändå att jag låg i min säng, i mitt hem, ensam och på en fredag utan att behöva fly.

Kaffe på sängen, forsatte med boken och med en spinnande katt bredvid mig. I dag är starten på ett helt nytt år utan mitt X (vi skulle ha firat två år i går). Jag har bestämt mig att det här ska bli ett helt nytt år där allt fokus ska ligga på mig själv, mitt välmående, min resa tillbaka till att bli hel igen. På något märkligt sätt, även då smärtan och sorgen kommer i vågor, känner jag att beslutet ger mig styrka, en orientering framåt igen. Motivation, vilja, kraft, åter styrfart, framåt..... ;-)

Hoppas att midsommarhelgen varit till glädje för alla här på forumet och att du får en bra dag med kameran

Kram Märta

Profile picture for user M-K

Skönt att höra måne!
lite bättre idag, och ännu bättre i morgon!
unna dig lite extra gott idag, glass med jordgubbar och hallon,
eller nybakta kanelbullar, eller en stor chokladkaka... eller en
extra kopp kaffe med tillhörande god bok...
ta hand om dig!!!
Kram!!!

Profile picture for user M-K

Jag gjorde det!
jag tog mig upp ur soffan och gick ut! =)
tänk att sånt som de flesta tar alldeles för självklart, att gå ut
i solen med en bok, eller gå ut med soporna, ta på sig strumporna,
eller boka tvättid, eller fixa de där sista fotona innan uppdraget är
slutfört, eller vattna blommorna kan vara så vansinnigt svårt?

men det var rätt skönt ute, faktiskt...
det värsta av allt, rätt patetiskt faktiskt, var att det som fick mig att
få ur tummen, var ett löjligt program från australien... deras version
av bonde söker fru... har varit där i ett år och pluggat, och att höra
det underbara språket och se vidderna där gav mig precis den lilla
energi som behövdes!! två timmar i solen med en bok blev det!

verkar som det har varit en tuff helg för många, på båda sidor om flaskan...
gör ont i mig när jag läser hur alla kämpar för överlevnad, inläggen bara
vibrerar av all ångest och kamp...

skulle ta fram några foton från ganska exakt ett år sen, när jag träffade
lilla tösen från igår, på samma ställe vid samma badvik... och i mappen
märkt med tösens namn låg tyvärr de allra första bilderna på honom...
han var solbränd, typ 20 kg lättare, lugn och glad och lycklig, och en
spegel på hur jag mådde då... lycklig och full av tillförsikt... trodde verkligen
att vi hade en framtid ihop då... trots att vi inte ens pussats! ack så fel jag
hade! vi skulle firat ett år om tre dagar...

märta, du är så klok och så underbar, jag hoppas verkligen att du får ett
fantastiskt och lugnt år med fokus på dig själv och de dina... skulle så
gärna göra en tur runt om i landet och hälsa på er alla, och tacka er med
en riktig kram!!!

mina tankar leker spökboll i huvudet, de hoppar upp och ner och springer
hit och dit och duckar febrilt för att inte bli träffade... märks visst på inlägget,
jag bara hoppar från det ena till det andra... så det får vara nog för den här
gången, jag har en känsla av att jag återkommer!!!

kärlek och värme till er alla!!!
/kristin

Profile picture for user M-K

Lillablå, Märta å alla ni andra! Tack för allt ni skriver och delar med er av!
Känner så väl igen mig i er, om hoppet, kärleken, lögnerna och vissheten om alkoholen som smygit sig på mer och mer. Dessa lögner som knager hål på en. Hoppet och önskan om att han ska använda sin kraft och vilja att tillfriskna. Maktlösheten mot alkoholen... För ett år sedan var även jag nykär i denna fantastiska man och tänkte - å nu är det äntligen min tur efter alla år som singel... Men en efter en har lögnens svarta stenar plumsat ner i kärlekens ocean. Den börjar bli grund nu. Släpper taget mer och mer, lite i sänder... Verkar inte helt redo att lämna än. Hoppas fortfarande att han ska vilja bli nykter... Tur att vi inte har flyttat ihop... Skönt att jag har min egen ekonomi - det är väl inte så man ska tänka om kärleken? Sorg i hjärtat!

Profile picture for user M-K

Hej Saga

Nej, så ska det inte vara. Du och jag och alla andra vet innerst inne hur vi vill att kärleken ska innehålla. Tryggheten och tilliten är grundpelarna, utan dessa finns absolut ingenting att bygga på. Det gäller att orka stå på sig, att bejaka det trots att det är så svårt. Jag klarade inte av det, jag gick in i ett nedbrytande medberoende som knäckte mig till slut. Vi bodde inte ihop, vi har inga gemensamma barn. Jag kunde ha gått när som helst men gjorde det inte, jag lyssnade inte på min kropp, på alla varningssignaler. Jag lurade mig själv länge länge. Jag håller alla tummar för dig att du finner kraften i dig.

Kram Märta

Profile picture for user M-K

lillablå

Hej, hur har du det? Det var längesen nu. Jag har åter börjat med långa morgonpromenader med min goa vän och hennes ljuvliga lilla hund (en lurvig dvärgsnauscher). Nu när det är varmt är vi uppe redan vid 07.00-tiden, och sen blir det frukost vid 09.00. Hela dagen blir bra när den börjar bra.

Det går fortfarande upp och ner, men dipparna är inte lika djupa längre, inte lika ofta och inte lika långa. Det känns som att jag har nått ytan igen. Jag är fortfarande trött, behöver sova mycket, är skör för motgångar, har en kropp som (över)reagerar på mycket. Men jag börjar uppskatta mig själv mer och mer, känner mig starkare för var dag som går. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna känna så mer men så men det så är det.

Kram Märta :-)

Profile picture for user M-K

Hej Märta!
Jodå, jag överlever! Sen jag fick hem en soffa känns faktiskt livet lite lättare... Soffan kanske representerar ett hem, eller också är jag bara lycklig över förändringen: inte ligga i sängen och stirra i taket, utan numer i soffan och stirra i väggen! Näe, så illa är det inte!

Har jobbat i helgen, och hälsat på mormor, och plockat fläder och gjort min allra första sats flädersaft någonsin! Är ledig måndag och tisdag och ska försöka aktivera mig och göra måbra-saker, typ träna, göra rabarbersaft (japp, försöker vara lite huslig och pysslig....) och åka ut till havet och kanske få några fräknar... vi får se hur det går, funkar det inte så funkar det inte!

Hoppas att du haft en underbar helg med vänner och värme!
stora kramar!

Profile picture for user M-K

Härligt att höra lillablå. Min dotter gjorde om min hall för ett par veckor sedan, det blev frid i bostaden i gen. Bara mitt, bara börja om på nytt, så himla härligt.
Helgen har innehållit ups-and-downs, precis som väntat. Underbara morgonpromenader, sol på hela kroppen, god mat och vila. Ett steg framåt, en dag i taget. Vi fixar det här ska du se. Ha det underbart i solen vid havet. Jag avundas dig ska du veta ;-)

Kram Märta

Profile picture for user M-K

Lilla blå 13 juni 2010 "ska ut och njuta av min ensamhet idag... en filt, en bok, och en stor kaffe och jag SKA njuta... "

Kom ihåg att det är skillnad på att vara ENSAM och att vara SJÄLV! Som jag förstå har du vänliga och varma personer som stöttar dig. Du är inte ensam! Ordet kan förminska dig...använd ordet SJÄLV istället. (Det hjälper mig iallafall) "Idag väljer jag att umgås med mig själv, men jag är inte ensam. Jag har massor med fina vänner!"

Var trygg och stark i det beslut du tagit. Du är stark!

Profile picture for user M-K

Lilla blå. Tro honom inte när T säger att han älskar dig. Att säga att man älskar någon är inte en quick-fix. Kärlek till någon visar man med handlingar. Att förminska någon gör man inte om man älskar en person. Du skriver att han är mysig ibland och att ni ibland har fina dagar/kvällar. Varför nöja sig med att det är bra ibland, men att det allt som oftast är klumpen i halsgropen/magen som ger sig till känna. Han älskar makten han har över dig mer än han älskar dig som person, annars skulle han aldrig kunna skada dig som han gjort. (Jag vet att det är svårt att höra, men det är ju oftast så det ligger till…)

Det är bra att du gått innan det är för sent! Tänk, på 8 månader hann T göra dig så illa. Om du går tillbaka, hur kommer de närmsta 8 åren se ut?!? Jag vill inte ens tänka på det!

Till er alla! Läs Mia Törnbloms böcker och jobba med er självkänsla!!! Det har hjälpt mig oerhört mycket! Idag vet jag att jag är fantastisk för att jag är jag, inte för vad jag presterar! "Jag-är-bra-boken" är ett bra verktyg att ta till hjälp för att åskådliggöra det som har varit bra under dagen. Ofta hamnar vi i en spiral där bara negativa saker lyfts fram.

Ni är fantastiska, smarta och helt underbara människor! Glöm inte det!!!!!

Profile picture for user M-K

Lillablå

Läs gärna självbiografin "Så dumt!" också. Gärna först, då förstår man mer hur hon tänkt med sitt program för att stärka självkänslan. Att läsa boken gav mig en positiv kick. Jag tänkte "om hon haft det så jälvigt och lyckats då kommer jag också göra det, garanterat!" Rekommenderas!

Kram

Profile picture for user M-K

hej!
länge sen jag skrev nåt... varit ganska tungt det sista.
hittade mitt drömtorp, ca en timma från jobbet, och förlorade det igen, för att jag inte vågade satsa friskt, utan bara lite... saknar honom och barnen, för ett år sen var jag full av lycka och tillförsikt och framtidstro och kärlek tror jag...

en arbetsdag kvar innan semestern, och jag fasar, skulle ju firat semester med honom och barnen, men nu har jag egentligen ingen lust med semester alls... har en tendens att låta allt komma till mig när jag är ledig, jobbar jag måste jag ju skärpa mig och fungera... firat förresten, det stämmer bara om man avser otaliga flaskor vin och öl för att fira sommarsolen, semestern, första hallonen, första, andra och resten av de perfekta grillkvällarna... en av oss hade varit nöjd och avtrubbad...

på måndag ska jag till en kognitiv beteendevetare eller nåt sånt, om jag ska vara ärlig vet jag inte vad eller vem jag ska till... världens bästa väninna sa åt mig på skarpen i onsdags... "när man är ledig ska man må som bäst" och "så här kan du inte ha det längre". Skulle egentligen bara beställa en tid för att få nytt recept på den lägsta möjliga dosen piller av den lyckliga sorten, men de ringde från vårdcentralen en kvart tidigare än metallrösten hade meddelat, så jag hann inte lugna ner mig och bli sådär precis och trevlig som jag brukar vara... vilket kanske var bra, men jag usch vad jag skämdes, snörvlade och grät... men hon lät bara alldeles omtänksam och vänlig... och semestertider och kötider till trots, så fick jag en tid hon någon som vet och kan och förstår... tänk om ALLA kunde få det bemötande jag fick, världen hade varit en bättre plats då!

steg ett avklarat. nu gäller det bara att försöka förklara hur jag mår och allt sånt där, hade lätt kunnat knipsa av ett finger för att träffa den som kan få mig att jobba mot att läka och finna lugn och balans igen... inser att det är jag som måste göra allt jobb, men jag behöver en kartläsare...

ska upp till föräldrarna måndag kväll, hoppas att jag hinner berätta för älskade mor innan hon läser det här, oroa henne är ju det sista jag vill... mamma, om du läser: jag mår ganska bra nu, det är ingen fara på taket!!! <3

näpp, nu har jag massa fotojobb som jag vill ha avklarat innan semestern, dags att börja jobba!
stora sommarkramar till alla kämpande vackra själar!

Profile picture for user M-K

Hej lillablå

Välkommen tillbaka, har saknat dig. Jag känner igen mig så mycket i det du skriver, hela min sommar har bestått av tårar. Jag har suttit hos min läkare och gråtit, överallt där jag blivit mött med förståelse och empati så har tårarna kommit. Varma sommardagar med vind har jag gråtit över att vi inte varit på segelbåten. Vackra ljumma sommarkvällar har tårarna kommit när jag tänkt på hur fint det skulle kunna vara. Jag har tänkt så mycket på honom, längtat, saknat, undrat om han tänker på mig.

Förra helgen, efter månader av tystnad, dök han upp i min hemstad. En god vän mötte honom en söndagseftermiddag när han satt på en restaurang och drack vin tillsammans med en kvinna. Så lite jag har betytt för honom, så viktig alkoholen är för honom. Man är och förblir ett bihang till hans relation med flaskan. Nu är jag bara arg för att han kommer hit där han inte bor och rör sig fritt och utan samvete. Det är så fruktansvärt provocerande. Min räddning är att vi inte kan ha kontakt pga av utredningsskäl. Jag hade ramlat tillbaka annars, mitt medberoende har varit så starkt.

Vi får fälla våra tårar, kämpa på, och försöka se tiden an. Det tar tid att bryta mönstret och det kräver ett jäkla jobb. Kanonbra att du fått tid för KBT, håller alla tummar för dig

Kram Märta

Profile picture for user M-K

KBT is tha shit!!!
var på mitt andra samtal idag, och fy satan vad jobbigt det är, men det känns så himla skönt att vara på väg! och att någon talar om för mig att det inte är ok att må så dåligt som jag gör idag!

har semester nu, varit en en vecka hos föräldrarna på deras gård, hjälpt till med fönsterkittning och målning, solat lite, plockat massor av kantareller och hallon och haft en katt i sängen varje natt... en skön vecka! två veckor kvar, känns lite jobbigt, vet inte vad jag ska fylla dagarna med... har hört av mig till ett gäng vänner, får se vad det blir av det...

och jag längtar massor efter barnen och honom, de är i mina tankar nästan hela tiden just nu, vi hade en underbar tid förra sommaren, och skulle haft semester tillsammans nu... jaja.... vet ju att det bara är i drömvärlden det skulle funkat, men ändå!

Hoppas på sol i morgon, då ska jag ut i den vackra skärgården och leta upp en fin badplats jag hört om!

Stora kramar till alla underbara fantastiska människor som inte tvekar att hjälpa en medmänniska i nöd, blir rörd till tårar ibland när jag läser era inlägg.... utan er... ojojoj...
KRAMAR och stora TACK!!!

Profile picture for user M-K

Hej lillablå

Åh vad kul att du tyckte om KBT. Smärtsamt är det men jisses vad man växer. Du, i går fick jag veta att mitt X träffat en ny kvinna. Det gjorde han långt innan jag tog beslutet om att göra en polisanmälan. Så mycket var jag och min kärlek värd för honom. Jag investerade så mycket i vår kärleksrelation och nu känns det som om jag drattat på ändan. Här har jag längtat, oroat mig, haft såna skuldkänslor att jag valde att polisanmäla. Han bryr sig ju inte, han har inte investerat något i vår relation. Jag var bara en slasktratt, bra att ha för sitt eget ego. Alla nätter jag gråtit, jag blir så jävla arg på mig själv. Fan, jag gick rakt i fällan.

Och vet du vad det värsta är? Han har träffat en kvinna här trots att han inte bor här. Han vill visa mig hur lite värd jag är, hur enkelt han hade att gå vidare. Fick veta det i går av hans syster. En god vän hade sett honom på en restaurang med henne en söndag eftermiddag för ett par veckor sedan där de satt och drack vin. Jag tänkte bara, tack och lov att det inte är jag som sitter där och ser honom hälla i sig en söndag, vet ju precis var det hade slutat. Tack och lov att jag inte stannade kvar och försökte kämpa lite till. Jag sträcker på mig nu, känner att jag inte behöver visa honom något, behöver inte dansa hans dans. Jag har slagit i botten och tagit mig upp igen. Jag lever och jag läker ;-)

Hoppas att du också kommer dit snart där inte tankarna hela tiden kretsar kring T. Du har varit beundransvärd stark som inte kontaktat honom trots alla känslor du brottas med. Du ska också sträcka på dig!

Kram Märta

Profile picture for user M-K

Hej

Ville bara titta in och kolla hur du mår. I dag blev det en långpromenad med en god vän och hund i en prunkande sommar. Det är så grönt efter regnet, så vackert. Tänkte på dig och din kamera ;-)

Tog en fika med trygga vänner, skrattade så jag fick tyst på alla på fiket. Vi satt och skämtade om friidrotts-EM, det var så roligt och kvickt, skrattade högt, tårarna rann och jag kunde inte sluta. Till slut satt alla och skrattade åt mig och mitt skratt (jag har ett smittsamt skratt). Fyfan så underbart, så mycket det utlöste inom mig. Jag ler när jag skriver detta. Det var 100 år sen jag skrattade så mycket, så befriande.....

Kram Märta

Profile picture for user M-K

Hej Märta,
skönt att höra att du fått skratta av hela ditt hjärta! det är medicin, det!

och du, det är ditt x's förlust, han hade chans på världens finaste kvinna, och han sumpade den... tycker synd om dig, men nästan ännu mer synd om hans nästa kvinna, hon är fortfarande ovetande om det helvete hon antagligen kommer att hamna i... eller egentligen, just nu är det inte ett dugg synd om vare sig dig eller mig, vi har alla chanser i världen att skapa just det liv VI vill ha, här och nu och ingen annan har något att säga till om, om vi inte ber om deras åsikt!

Fast jag mår sådär... har semester, ju.. var hos min kbt-agent (lånar uttrycket av berra, gillar det skarpt!) och mormor i måndags, och jag tog mig i kragen och åkte ut till havet både tisdag och onsdag, men sen... om jag inte har nåt planerat så försvinner hela dagen på absolut ingenting... idag har jag jobbat med 6 foton, det är allt! i torsdags tvättade jag på morgonen och sen sov jag resten... agenter är bra, men de rör sannerligen om i grytan!!! men det är inte lätt att skaffa sig det liv man vill ha, när all energi går åt till att ta ut bröd ur frysen och göra en frukostmacka...

och jag är så innerligt trött på all fylla. och fulldumheter. måste erkänna att det tar emot emellanåt att läsa vissa inlägg... det är så himla tydligt att det är han den lille djävulen på axeln som pratar, inte personen bakom...

en vecka kvar på semestern, drygt.. försöker hitta saker att haka upp dagarna på. måndag ska brorsan firas, tisdag ska jag träffa en vän och kanske hennes två fina pojkar, och sen min agent, sen får vi se... vill ut och plocka blåbär och hallon, hoppas verkligen att vädergudarna tillåter det! borde träna, men tror inte att det kommer att bli av... det ger sig!

egentligen har jag inte ett skit att klaga på, har många fina vänner som verkligen bryr sig om mig, det är bara det att alla har semester... och att min karaktär är av den sämre sorten! =)

Ta hand om dig märta, och njut av att kunna skratta och leva!
stora kramar!!!
/k

Profile picture for user M-K

Lillablå

Kan bara hålla med Adde, du tar små steg hela tiden ;-) Jag vet vad du går igenom, det är så himla tufft emellanåt. Jag har fortfarande rejäla bakslag, känner att jag hamnar i det svarta hålet och gråter hejdlöst, tänker att jag står inte ut mer, orkar inte mer. Men bakslagen kommer med allt längre mellanrum och jag faller inte lika djupt längre. Jag tänker varje dag att allt jag kan göra är att vara här och nu, vad som händer senare bryr jag mig inte om.

I dag är första dagen på mitt nya liv, mitt liv efter. Det var ett liv innan X, ett annat under och nu börjar efterlivet. Jag har friskskrivit mig efter 3 månaders sjukskrivning. Jag är glad att jag lät mig sörja ordentligt. Jag var dock nära att fastna där, men jag reste mig på 9 och nu ska ingen knocka mig. Tar varje dag med tillförsikt, vet att jag har många svårigheter kvar, bland annat en rättegång.

Skrattet är så befriande, likaså ilskan. Jag har äntligen fått kontakt med bägge känslorna och känner mig rik. Jag jobbar fortfarande med att få tillbaks smak- och luktsinnet och då funkar mindfulness riktigt bra. Sen bara en sak min vän. Att ge sig dagar att göra ingenting kan vara riktigt bra. Unna dig det, du kommer att se hur värdefulla de också är ;-)

Kram Märta

Profile picture for user M-K

Vi är så lika i vårt beroende och medberoende !!

Jag brukar säga att jag haft 3 liv, före, under och efter. Idag är det så att jag faktiskt är väldigt glad för de erfarenheter detta gett mig. Helheten har gett mig, och min hustru, ett väldigt bra liv.

Jobbigt som satan när man är mitt i det men med facit i handen så är det väldigt bra.

Skratten !!! Vilka råa skratt vi fick på behandlingen när vi skrattade MED varandra och inte ÅT varandra. Dessa skratt kommer igen i olika former i nykterheten men får jag välja "bästa skrattet" så är det nog i nyktra alkoholisters lag !! Vi är så avklädda och har inget att dölja längre så skratten kommer så otvunget och direkt utan att vi behöver snegla på någon annan om de skrattar.

Och smaken !! Jösses !! Det förbättrades nästan omgående när jag slutade dricka och förbättrades ytterligare när jag slutade snusa och röka. Och fina smaklökar har ju avgjort satt sig runt midjan !! Men jag är hellre fet än full !!

Det tar en väldigt lång tid att återfå sitt liv efter att beroende/medberoendet har ändrat karaktär. Jag hade jämnt göra med mig själv hela första året och återupptäcka vem jag är. Det krävs jobb och det är motigt ibland men resultatet är värt arbetet. Att känslorna återkommer är en underbar insikt och är precis som du skriver en fantastisk rikedom väl värd att förvalta.

Livet är en gåva som kommer till mig och jag har en skyldighet att förvalta denna gåva efter bästa förmåga.

Profile picture for user M-K

Adde

Jag ler med hela ansiktet när jag läser. Jag skriver till dig som jag skrivit till Berra. Det krävs mod att blicka inåt, du har modet ,-) Och som den putslustiga människa jag är citerar jag min f.d. chef; ett gott skratt förlänger käften.

Sen kan jag bara hålla med dig även om det kan låta underligt; jag skulle aldrig vilja vara utan de erfarenheter jag har i dag, hur smärtsamt det än har varit och fortfarande är i bland. Jag har lärt mig så mycket om mig själv, mina styrkor och mina svagheter, lärt mig att verkligen njuta av en apelsin, en kopp färskt kaffe (jobbar med starkar lukter och smaker). Vad vacker en blodröd apelsin är, tänk att varje klyfta i en apelsin kan ha sin egen smak och karaktär, osv......

Vi har ett enda ansvar och det är livet...

Kram Märta (som snusar hehe..)

Profile picture for user M-K

Hej Lillablå

Hur mår du i dag? Det blir inte alltid som man tänkt sig... :-) Men jag måste ändå dela med mig. Sara, min go´a vän, ska gifta sig. Hon har bett mig vara med på möhippan eftersom hon är rädd annars att det går över styr. Vid ett tillfälle hade hon sagt på skämt; får jag ingen strippa blir jag besviken. Till saken hör att Sara avskyr sexualisering, vill inte bli förnedrad på något sätt. Då skulle jag vara någon slags garant tyckte hon. Vi löste det hela med att jag??? ska stå för showen eftersom jag håller på med teater. Sagt och gjort, i morse testade jag peruk, högklackat, tandsvärta etc. Jag kommer att bli hennes minne för livet, en 50-årig utsliten strippa med gropar i låren hahaha...

Sen skulle jag till arbetsförmedlingen. På vägen ner gick jag in till "min tobakka" för att köpa snus. Farbrorn tittade underligt på mig och log hela tiden generat. Jag fattade ingenting. Jag funderade över hans underliga beteende på väg till AF då det slog mig; shit, jag glömde ta bort tandsvärtan.

Ibland får man bjuda sig själv på ett leende ;-)

Kram Märta

Profile picture for user M-K

Obetalbart och Strålande!!! Skrattar högt för mig själv! <3

Kom precis hem från brorsans kalas, som hölls hos mormor, trevligt som alltid!
MEN jag märker att jag har ett typ medberoende-beteende även i relation till honom (och antagligen mormor och andra), inte medberoende, kanske mer curling... jag fixade tårtorna, dukade, fixade kaffe, dukade av, disken fick jag lite hjälp med av mor, plockade undan och fixade... allt för att det ska bli så bra som möjligt och att han ska få sitta och prata och ha det gott och så, det är ju ändå hans födelsedag... och nu är jag helt slut. på ett ganska bra sätt, när det har gällt andra vid andra tillfällen, så har jag varit slut på ett "bittert" sätt, men inte idag... lillebror...

rätt skön dag idag ändå, passade på att lapa lite sol i morse, innan kalasbestyren tog vid, kaffe och bok i solen är bra skönt... och i morgon ska jag träffa min gudson (3 år drygt), hans 3 år äldre bror och deras mamma som jag gick i gymnasiet med. Sjukt länge sen vi sågs, så det ska verkligen bli kul! ska ta med kameran och knäppa miljoner bilder!

Nu väntar en lugn stund framför tv:n innan det är dags för sängen... har förresten sovit fruktansvärt dåligt i en veckas tid nu, tankarna bara snurrar och jag är stressad och spänd. tar lång tid innan jag somnar och sen vaknar jag massor med gånger under natten... antar att det är tack vare allt jag pratar med agenten om... dags för nytt samtal i morgon, förresten!

Näpp, godnatt alla sköna människor! Tack för att ni finns, och är precis de ni är med alla de erfarenheter ni har! Kram!!

Profile picture for user M-K

En underbar dag!
sovit skitdåligt inatt, svårt att somna, sen vaknade jag vid fyra-tiden och kunde inte somna om förrän vid sex, och klockan ringde vid åtta... började lite segt, med andra ord...
men sen blev det desto bättre!
en superskön dag vid en sjö i närheten, med två helgalna killar på 3 1/2 och snart 6... bad och bus och skratt och fika och såpbubblor och blåbärsjakt och ännu mer skratt! och lite bus på det!

sen grillning av agenten... jobbig läxa... skriva minst 3 bra saker jag gjort eller inte gjort under dagen, och sen en "mini-reklampelare" för Kristin, vad hon är bra på och hennes bra egenskaper... se där, kan inte ens skriva jag, utan ser mig som tredje person... SÅ jobbigt blir det! hua... men hon är grym, helt underbar, och fruktansvärt jobbig! =)

Var ca 10 cm ifrån att köpa mig en tröja idag... finns en affär i närheten av min agent, som säljer diverse inredningsdetaljer i lantlig stil, och svampkorgar och syltburkar och annat... och pippi-tröjor, ni vet såna där vita med röda och blå ränder... jag borde köpa mig en, för bättre förebild än pippi kan man nog inte ha! Står upp för det som är rätt och lever livet på sitt sätt...
är den värd 800 kr? kbt-samtalen går på frikortet, så kanske... fast jag får väl ha den att titta på tills jag kan axla hennes tröja! =) var på examensfirande för en kompis som precis blivit färdig läkare, och mitt i rummet hängde hans tentatröja, sliten och oformlig, men i den tröjan har han skrivit alla tentor och klarat dem! festen var till tröjans ära (men mycket glimt i ögat, förstås)... kanske borde jag göra det samma, hänga upp den istället för lampa, och ha den som påminnelse! nog bubblat...

sov så gott och lev livet, det har jag gjort i dag!
kramar!
/k

Profile picture for user M-K

Hej lillablå

Hur har du det? Söndagskväll, sitter här vid datorn med en kopp kaffe och en spinnande varm och lycklig kattfröken i knät ;-) I går var jag på möhippa, min bästa vän gifter sig på torsdag med sin dröm. Han kom och hämtade oss med bil halv tre i natt, nykter, superförälskad. lojal, ja du vet allt det där vi drömmer om. Och jag gjorde min debut som strippa, hahaha... Får nog erkänna att mina glansdagar är över och prova en annan branch i stället. Men fy vad roligt det var.

Nu ska jag förflytta mig till TV:n och titta på Cleo, där händer också ett och annat när det gäller relationer.

Kram kram Märta

Profile picture for user M-K

Härliga alla ni
Märta,tandsvärtevitsen,,hihihih,leeer stort
Lilla blå,en tanke till din underbara dag,,ljuvligt
Sover också dåligt,drömmer om allt
att jag dricker,gömmer dricka,planerar dricka
vaknar orolig,o pustar ut,det va bara en dröm,,,,
de slutar aldrig,ständigt återkommande
men "bara" vart nykter tre veckor
förra nyktra perioden,4 mån
försvann drömmarna ,,,,,
vill dit igen
ska dit igen
mår upp o ner
men ganska ok
hade en bra dag igår,hälsade på gamla farmor
fika o lunch vid henne
borrade in mig i hennes trygga varma famn
hon börjar tackla av,skrämmer mig
hon har vart mitt stöd,under trassliga barndomsår
min främsta vuxenförebild,,
gick sen en promenad med mina grabbar,o jycken
blåsigt ,mulet ,men klar härlig luft
plockade salmbär,så den lille såg ljuvligt lila ut efter allt mumsande,,,
lite fika på verandan innan kvällsmat
en dag att lägga till listan livsglädje
mina barn
min kärlek till djur o natur
mitt starka kaffe,intagandes på min träbänk i växthuset
mitt behov av min egen tid,tid för reflektion,återhämtning
min make,vars kärlek för mig,trots allt,är levande,o bestående,goa gubbe
forum här o alla ni
utan er,inget vi
Tack
kram Måne
carpe diem

Profile picture for user M-K

Hej lillablå

Hur har du det, jag saknar dig lite nu. I helgen har jag haft ett riktigt rejält bakslag igen. Tack och lov har jag mina vänner som stöttar och förstår, det är bara låta känslorna och tårarna flöda och smärtan att ebba ut. Jag blir så himla trött efteråt, jag sover och segar i flera dagar. Samtidigt är jag lite av ett idrottsfreak så jag har tittat mycket på sim-em i veckan.

Nu har jag varit friskskriven i två veckor efter tre månaders sjuksksrivning. Det känns jättebra, varje lite steg framåt har fått mig att läka. Det är en lång väg kvar men nu kan jag åtminstone njuta och vara "här och nu" allt mer. Jag träffade min terapeut i veckan, ska börja med mindfulness igen och försöka få tillbaka mitt luktsinne. I morse var jag ute på en lång och härlig promenad med min vän och hennes hund. Det var en ny känsla i dag, lite höstaningar kanske?

Hoppas att du mår bra och att du får fina stunder där du kan njuta och koppla av. Vi kämpar på vännen, ett steg i taget ;.-)

Kram Märta

Profile picture for user M-K

Märta fina...
jag behövde höra av dig, kände du det på dig?
vi har tydligen synkat våra svackor den här gången...

Fick ett sms i veckan, som tydligen skulle till nån annan egentligen... "vem bryr sig..."

Och i natt kom ett till... 6 sms långt, om hur jag inte förklarat varför jag lämnat, att han inte kan släppa tankarna på mig, hur hans liv tagit slut och hur han bara hjälpligt lever när barnen är där, annars är han som i koma... han älskar mig och han undrar om det kan bli vi två igen.

Jag som kände mig så hoppfull, tränat igen efter semesteruppehåll, träffat vänner, börjat min terapi... och schvusch så tappar jag balansen, benen viker sig, tvivlet stormar in och jag faller...

har inte svarat. att inte svara vore väl kanske det bästa, men enligt min uppfostran gör man inte så, mitt superstränga överjag (agent-språk) tillåter inte sånt... men vad f ska jag skriva?! hur ska jag kunna försklara något som jag själv tvivlar på, hur ska jag kunna övertyga honom när jag själv vacklar? och nu när tiden har gått sin gilla gång i fem månader, så börjar jag ju fundera igen, kanske var det inte så farligt, kanske överdrev jag, kanske har han rätt...

och idag får han nog tillbaka barnen, har fått för mig att han skrivit i sin ensamhet med bara flaskan som sällskap, och då kommer antagligen familjen på besök, för att fira dotterns 11-årsdag, och jag vill ju inte förstöra kvällen för henne genom att svara idag...

Jag vet att jag har tagit många steg framåt, precis som du skriver Märta, men just nu backar jag förskräckt, men armarna som skydd...

Önskar att vi båda kunde slippa allt sånt här ett bra tag framöver. Bara få tid att i vänners sällskap återhämta oss och finna styrkan igen...

Tack för att du tänkte på mig Märta!
Stor kram till dig!
kram!

Profile picture for user M-K

lillablå

Först och främst- underbart att få kontakt ;-) Det är som det är under semestertider, vi reser hit och dit, så mycket att planera, att göra, kvalitetstid.... Du, bakslagen kommer, var så säker på det. Självklart sätter han press på dig nu, kan du hålla noll-kontakt så är det bra. Jag vet att om mitt X skulle kontakta mig skulle jag falla tillbaka direkt.

Tänk så här; varför har det tagit honom så lång tid att komma på att det är just dig som han behöver och vill leva med? Vad står det för? Det är nog så att han inte tar det du känner och vill på allvar, han testar fortfarande om han kan få dig tillbaka. Det sms som du tror kom fel "vem bryr sig" var till dig, tro mig. Det är ett sätt att fiska efter dig. Det viktigaste är att du inte går in i en maktkamp för att "stå på dig", det du gör nu är för att du verkligen bryr om och värnar om dig själv. Du ska göra det du vill, inte vad andra vill, kräver eller förväntar sig av dig.

Mitt X kan inte kontakta mig för polisen har sagt att han inte får. Tror du det hindrar honom? Och jisses vad ledsen jag har varit för att han gör mig så illa trots att jag bröt i januari. Men så tänker jag tanken, vad händer om jag skulle gå tillbaka, ge det en chans till? Och när jag sätter mig ner, är ärlig mot mig själv så vet jag ju... Han kommer att älska mig i några veckor, förföra mig, höja mig till skyarna och sen när jag inte är beredd.. PANG! Och han kommer att förakta mig ännu mer för att jag än en gång gick tillbaka. Och då tänker jag att jag kan inte gå tiolbaka för att jag måste orka se mig själv i ansiktet. Jag ska leva med mig själv för resten av mitt liv. Jag vill känna glädje, stolthet, lycka, ja allt när jag ser mig själv i spegeln, inte vika undan blicken och skämmas övdr mig själv.

Jag har skrivit dagbok under sommaren för att få ordning på minnen, känslor, sorgen... Jag hittar mönster nu, upptäcker att det är ett återkommande och upprepande beteende från hans sida. Därmed kan jag få ihop pusslet, lägga skuld och skam i hans knä där det hör hemma. Du behöver inte alls svara på hans sms, det är väl också symptomatiskt att han sitter i natten och skriver dem. Självklart slungas du tillbaka, dras in i det gamla mönstret. Den här läkningsprocessen tar mycket längre tid än vad vi tror. Som jag sa, utan noll-kontakt hade jag varit där igen. Jag är fortfarande skör, svag, vacklande emellanåt. Vi är ju trots allt bara människor lillablå...

Styrkekram Märta

Profile picture for user M-K

Tack för att du svarade så fort!
Det blev ett sms, där jag gav honom de anledningar jag har till varför jag gick:
- alkoholen
- att vi inte kan kommunicera
- att jag blir deprimerad ibland och att han inte kan ge mig det jag behöver, och att jag inte kan kräva det av honom.

Försökte vara så rak och ärlig som möjligt. Vi kan inte leva ihop, vi sänker varandra, vi behöver göra våra resor till ett bättre och mer balanserat liv på var sitt håll, jag har tagit hjälp på vägen, och jag hoppas att han kan göra det samma...

Får jag fler sms nu så ska jag göra allt för att inte svara. Men han är för det första rätt stolt, och kryper inte för någon, så jag tror faktiskt inte att han kommer att svara. nu är han förhoppningsvis nykter också, jag tror att barnen kommer ikväll, så risken är nog liten att han hör av sig. vi får se.

Skitjobbigt är vad det är!
Försöker tänka på allt jobbigt, för att komma ihåg varför jag gick.
Och jag vet varför jag aldrig kan gå tillbaka... det är bara så fruktansvärt jobbigt ändå!

Tack Märta, tack...
Stora kramar!!

Profile picture for user M-K

Ja, det är så plågsamt att ha satsat så mycket och få så lite tillbaka. Jag läste en bra liknelse om att leva med de här personerna; det är som att spela på enarmad bandit. Du satsar och satsar, plötsligt kommer utdelningen, då satsar du igen för att uppleva känslan och för att få tillbaka det du satsade. Men du kan aldrig vinna, bara förlora. Insatserna ökar hela tiden medan utdelningarna blir färre och färre.

Sen lillablå tycker jag inte att du ska ge honom skäl till att lämna, tex som att du ibland blir deprimerad. Han kan använda det emot dig när som helst. Du kommer att få fler sms, han kommer att göra allt för att knyta dig till sig nu när han märker att han har fått kontakt med dig. Jag tror att det är oerhört viktigt att du tar ett eget självständigt beslut om hur du vill ha det. Jag förstår att du har det svårt, själv skulle jag aldrig kunna stå emot. Jag hade trillat dit direkt idag, längre än så har jag inte kommit i min process :-(

Kram Märta

Profile picture for user M-K

Märta,
du har rätt.. på nåt sätt tror jag ändå att allt det här är mitt fel, att om jag hade varit starkare och modigare hade jag stannat och vi hade kunnat jobba på det, men jag valde den lättare vägen ut, att fly fältet... men idag VET jag att jag inte vill ha honom, men han behöver ju mig... så sjukt, eller hur? jag gör allt för att få bekräftelse och för att få betyda nåt, och för att få vara i ett sammanhang, säljer min själ till vem som helst... och därför skulle jag kunna gå tillbaka... men det ska jag inte. Jag lovar!! och i teorin vet jag, men det gäller bara att hjärtat ska få en chans att springa ikapp mig...

Liknelsen mellan honom och en enarmad bandit träffade mitt i prick! har inte hört det förut, men oj vad det stämmer... en av de sista helgerna vi hade tillsammans, är ett perfekt exempel på det... jag hade mina funderingar på att gå, visste inte om jag orkade med allt, och han hade precis varit nykter i den där månaden för att visa att han minsann inte hade några problem... vi var hos hans syster och svåger på en sällskapsspelskväll med tillhörande öl och vin, och han var underbar! precis så som han var i början, glad, skämtsam på en snällt sätt (inte med ett sting av elakhet så som det oftast var) och öm och uppmärksam... och jag tog tillbaka mitt inte helt färdiga beslut där och då, för NU var det ju bra igen! men jag bedrog mig... fast det fick mig att ifrågasätta mig själv och mina funderingar ännu mer, igen...

Telefonen är tyst, hoppas att den så förblir... ska stänga av den i natt, brukar inte göra det, ifall det skulle vara nåt med mormor...

kanske är det helt fel att jämföra, men det känns nästan som ett återfall, ett återfall i medberoende, till vissa delar att jämföra med ett återfall i alkohol... har nästan haft det på känn att han skulle höra av sig, ända sen det första sms.et, som inte skulle till mig men till en kristian... mental förberedelse fast ändå inte, och ett uns av hopp som jag inte ens vill erkänna för mig själv, och längtan... soppa i skallen... soppskalle! passar rätt bra så här i svamptider!

och vad skönt det är att skriva av sig!
har känt ett visst avståndstagande till forumet ett tag. blir liksom för mycket och för mycket som liknar och påminner om vad som varit... har inte orkat skriva så mycket, men jag läser alla inlägg i den här delen... tillsammans är vi ju starka!

stora kramar!!!
/k

Profile picture for user M-K

God morogn lillablå

Hoppas att du har kunnat sova, kan tänka mig att hans kontakt med dig satt i gång oro och annat. Själv har jag sovit väldigt illa, har gnisslat tänder och kan kan knappt öppna munnen i dag. Detta trots att jag har bettskena, det är de här bakslagen som ställer till det.

Jag trodde också att allt berodde på mig i vår dysfunktionella relation. Om jag bara vara lite mer tillmötesgående. älskat lite mer, osv så skulle det vara bra. Men de här männen blir aldrig nöjda, de flyttar ständigt våra gränser. När lögnerna och sveken kommer med alkoholen så kan vi inte göra något åt det, det är bara att försöka rädda sig själv.

Kram Märta

Profile picture for user M-K

Lilla Blå!

Jag känner med dig för jag har varit i samma sits som du. Nu är jag både beroende och medberoende. Ja så blev det. Inget att rekommendera. Jag har känt som du hela mitt liv. Min mamma o pappa var också alkoholister och jag har spelat deras spel hela livet. Låtsas som ingenting när det förväntats av mig. Spelat med i deras förkylningar med mera. Låtsas att jag inte sett flaskan under bordet eller bakom soffan. Låtsas att min mamma inte alls låg på golvet i en pöl med blod. De sa att jag hade drömt. O jag spelade med....

Det är faktiskt värre att vara medberonde. Alla dessa känslor.....

Kämpa på gumman. Svara inte på några sms. Han kommer bara att vilja ha din trygghet och ditt sätt att göra det enklare för honom att supa. Nu är det inte lika roligt längre och han vill gärna ha sin möjliggörare tillbaka.

Jag är hård jag vet. Men livet är hårt med en alkoholist!

Kram

Profile picture for user M-K

Märta, Mie och Surran!
TACK!!!
Hur vet ni precis vad jag behöver höra?! Magiskt!
Tack!

Fast jag måste säga att jag har världens bästa familj, vet inte hur jag lyckats utveckla ett sånt starkt medberoende till folk hit och dit...

Känns faktiskt redan idag lite bättre, telefonen har varit tyst, jag hoppas att den så förblir, jag är klar. Och det är faktiskt en skön känsla, mitt i all sorg. Längtar efter barnen, önskar jag kunde finna nåt sätt att hjälpa dem, men de är trots allt bara hans och hans X's ansvar, inte mitt... men de finns i mitt hjärta, idag, i morgon och länge, länge framöver!

Största kramarna till er alla!!!
/k

Profile picture for user M-K

Hej lilla blå!

Skönt att telefonen är tyst. Jag tycker att stänga av telefonen är en bra ide. Jag brukar göra det på nätterna ibland. Jag är inne i en fas där jag slutat dricka och min man gör allt för att såra mig med sitt drickande. Skrev precis i ett sms att han försökt att supa ihjäl sig men inte lycktats än. Sånt river i en medberoendes själ....Men jag ser det för vad det är. Bara ett sätt att få mig att må så dåligt att jag tar tillbaka honom. Tröstar och låter mig bli tröstad. Jag har läst mina inlägg här då och då och ser ett mönster. Jag skriver mycket om att män "tar hand om mig". Hallå!! Är jag 46 år eller?? Till stor del har det nog varit så i mitt liv. De har tagit hand om mig på alla de olika sätt. Med knark (min äldsta dotters pappa, dog förra året 48 år gammal). Han drogade ihjäl sig. Bodde i en husvagn i flera år. suck,,

Tidigare bekantskaper som varit langare. De tog också "hand om mig". Gjorde precis vad de ville med mig. Tryckte i mig en massa knark och TOG HAND OM MIG!!!

Min nuvarande make tog också hand om mig.. hahaha. Han träffade mig på bolaget när jag var i en djup depression och chock efter att har skilt mig från den enda normala man jag haft. Ok, han hade sina fel och brister men inga alkoholproblem. Han hittade en annan men lät mig tro att det var jag som lämnade. Fick reda på att han haft en annan en vecka efter jag flyttat och lämnat mitt hem o mina barn. Trodde ju i min enfald att vi skulle ha ett avbrott och jag skulle ta tag i mina alkoholproblem.
Ja och min nuvarande man hittade mig alltså på bolaget..... Han tog mig till sig. Lagade mat och vi drack o hade trevligt mitt upp i alla misär. Jag var också mycket ensam och det gjorde att det var jätteskönt att ha honom vid min sida.

Alltså nu till kärnan! Kan jag inte ta hand om mig själv eller??????? Hur i helskotta tänker jag som låter dessa hemska män "ta hand om mig"??? Låter som jag är helt puckad och en människa som inte klarar sig själv. Men så är det ju inte. Varför låter jag mig bara misshandlas på detta sätt?? Måste försöka ta reda på det. Annars blir det likadant igen....

Kram

Profile picture for user M-K

Lillablå

Härligt att vi kan stötta varandra, särskilt när vi får bakslagen. Vet du, i går upptäckte jag att mitt X ljugit för mig och jag blev så förbannad. Han dömdes för rattfylla och fick ett alkolås inmonterat. Det har han misskött (försökt starta med alkohol i kroppen) så nu har de dragit tillbaka hans körkort. Allt det vet jag. Men vad han inte berättat är att låset ska sitta i två år och att det är villkorat. Han skulle ju hyra bil när vi var utomlands men enligt lagen får de som dömts till alkolås inte köra bilar utomlands. Alla dessa förbannade lögner.. :-(

Ja Lillablå, allt det fina, kärleken, tilliten måste få ha sin plats i hjärtat. Jag tror att det är jätteviktigt att ha det med sig trots allt. Det är bara så sorgligt att vi investerade så mycket och fick så lite tillbaka. Men att bära med sig det fina i hjärtat ger mig hopp om att kunna få uppleva det igen. Vår tid kommer ;-)

Kram Märta

Profile picture for user M-K

Surran

Det låter tufft för dig nu. Samtidigt har du ju nått en jätteviktig insikt som kan hjälpa dig att inte hamna i en dysfunktionell relation igen. Du har inte funderat på att försöka få en samtalskontakt? Det är svårt att bena ut allt på egen hand, och kanske du behöver mycket stöd och vägledning? Jag går hos en kurator sedan ett år tillbaka, det är ovärderligt för min läkning. Fundera på det i alla fall..

Styrkekram Märta

Profile picture for user M-K

Lillablå/Kristin

Hörru, nu är det en vecka sedan, det var alltför längesen. Hur mår du och hur har du det? Själv har jag haft ett nytt bakslag i helgen, men jag sjönk inte lika djupt och det varade inte lika länge. I dag har det varit soligt, tog en skön promenad, satt på balkongen med frökenkatten och njöt. Det är sensommar, getingarna är många men orkar knappt lyfta. I går lyssnade jag på sista sommarprataren på P1, det var Niclas Rådström, så otroligt bra. Det tog verkligen. Han spelade den här låten, jag tycker att du, vi, ni, alla ska lyssna på texten och förstå vad livet kan ge oss av det som redan finns....

http://www.youtube.com/watch?v=UQYHPdHeLEU

Ta dig tiden, njut, ta vara på det som finns omkring dig. Det lilla kan ge mycket.....

Styrkekram Märta

Profile picture for user M-K

Ska lyssna på texten några gånger till, det är den värd...

jag har haft en lugn och skön helg, varit hos mor och far på gården, plockat svamp, gått omkring på gårdsplan med katten som sällskap, ätit gott, bakat lite kakor... och igår var det kalas för moster som fyllde lite år, och jag blev godkänd och kramad av min kusinson, som är MYCKET kräsen vad gäller andra än mamma och pappa, han ville till och med gosa med min mage, och det gör han tydligen inte med många (han är 2 och ett halvt....) och jag är totalt charmad och hedrad!

och vet du vad, märta, jag hjälpte inte till på kalaset en enda gång! rörde inte ett finger! och DET är inte likt mig! men jag tänkte testa, för att se vad som hände! och jag överlevde, himlen rasade inte ner, ingen verkade sur, grinig eller så över att jag behagade sitta där och vara lat... =) det blir nåt att berätta för min agent på fredag!

så livet lunkar på, jag mår ok, det kunde vara mer sol och mindre jobb och fler lediga förstahandslägenheter till mig, men just nu är livet rätt ok! och ja just det, han har inte hört av sig nåt mer, och det känns rätt skönt!

Jag blir ledsen när jag hör om dina bakslag, men glad när du berättar att de går över fortare! Tror minsann att vi blir starkare, lite, lite, för var dag som går! Hans sms la krokben för mig, men jag snubblade bara till, jag ramlade faktiskt inte raklång i gyttjan... nog för att vristen kanske blev lite stukad, men jag kan ju fortsätta gå!

och du, ju mer du berättar om ditt x (med små bokstäver, han är inte värd ett stort x), ju mer du får reda på, desto gladare blir jag att du lyckades ta dig därifrån, med livet i behåll! du är ju en av mina räddande änglar!!!

Stora kramar till dig!
och alla andra också, förstås!
ju fler jag ger, desto fler får jag ju på köpet! =)

Profile picture for user M-K

Hej Lillablå
Mitt råd till dig (som tillfrisknad Alkoholist) är att gå på ett AA eller ett Al-anon möte samt
där köpa boken Anonyma Alkoholister.

Är din kille "verklig" alkoholist, är det något som han så småningom kanska kan komma fram till själv genom tex gemenskapen i AA. (Inte genom din kärlek till honom då han är bortom mänsklig
hjälp och är mycket sjuk! )

Det viktiga i nuläget är hur du mår? Är du medberonde och "dras" till missbrukare?
Har du ett problem som förvärrar situationen för er båda?
Du kan bara förändra en enda människa -dig själv

Se till att skaffa dig kunskap och träffa andra i din situation, annars blir du med all säkerhet sjuk
själv.
DET FINNS EN LÖSNING FÖR ER BÅDA!
Kram

Profile picture for user M-K

Ja du, håller med om att det är så mycket värt att kalla honom x och inte X. Ibland kan små saker vara viktigare än man tror ;-). Jag håller på att läsa boken "Varför går hon?" av Carin Holmberg/Viveka Enander. Jag känner igen mig så mycket, kanske därför jag blivit låg. Det är som att lägga karbonpapper mellan kvinnors berättelser och min egen. Jag är inte ensam, men historien upprepar sig, om och om igen.

I dag är en seg dag, utan energi, tunga moln, åska i luften, getingarna orkar inte lyfta från marken, kattfröken bara sover. Men jag är envis, ett steg i taget, ett steg framåt, en dag i taget.... Hoppas att du har en bra tisdag Kristin/

Kram Märta

Profile picture for user M-K

Märta min vän,
du är stark, du är envis, du är min förebild, och du kommer komma ur det här hel och lugn och vacker! och då menar jag vacker som i en människa med harmoni och balans, och tillförsikt till livet, vännerna och kärleken, tror minsann att du är rätt vacker redan idag!

jag filurar på mina framtidsplaner.
1. Ett EGET boende, med mitt namn på dörren eller helst brevlådan
vid det där lilla fina huset...
2. Lugn och stabilitet inom mig själv, många steg på vägen mot ett
enklare liv... (med hjälp av min fina kbt-agent såklart)
3. En bil, så att jag kan ta mig fram och tillbaka.
4. En katt och kanske några höns. kanske åker jag till köpenhamn
för att försöka få uppleva lyckan av ett eget barn... inte helt klar på
det än...

vilka krav... jaja, jag nöjer mig med nr 1, men man måste ju få drömma!!
Tack Märta och Anna för att ni tänker på mig och för era kramar!
Kramar till alla som vill ha!
/kristin

Profile picture for user M-K

I dag är en ny dag. Jag var ute och gick i över en timme och såg att hösten är på väg. Små tecken om man är uppmärksam ;-) Även om jag är låg njuter av lugnet, att jag slipper oro och rädsla, alla elaka sms och alla kommentarer om mig. Det är så skönt att slippa allt det där.

Nu har jag druckit mitt frukostkaffe och läst nyheterna. Kattfröken har suttit i mitt knä och njutit av samvaron och det är så himla mysigt med kattsällskapet. Om en stund ska jag ut på lunch med en gammal vän, det ser jag verkligen fram emot. Det blir inte så ofta att ses eller att äta ute.

Tack för att ni finns, för mig är det viktigt att kunna dela mina tankar och känslor med någon som förstår. Det känns stort att vara en förebild för någon annan Kristin, jag blev jätteglad för det. Ibland undrar jag om egentligen är så stark Anna, men styrkan ligger kanske i att jag äntligen vågar vara så svag som jag faktiskt är emellanåt. Jag vet inte, jag känner mig så liten och tilltufsad då och då. Tack för era fina ord till mig, det betyder så mycket för mig

Kram Märta

Profile picture for user M-K

Hej!
Märta, hur har du det? Du stöttar alla hela tiden, finns alltid där med ett stärkande hejarop eller ett par värmande ord... Men hur har DU det nu? Känns det bättre, lättare, ljusare?

Jag har bara inte orkat vara social det sista, det har tagit emot att skriva nåt... men jag har tittat förbi ibland och läst om alla fighter och sorger...

Ska till min kbt-kontakt idag, jobbigt som satan, men antagligen bra i längden.. har fått en övermäktig läxa, skriva ner och fundera över vad lycka är för mig, när jag känner mig lycklig, vad jag kan göra för att bli lyckligare i vardagen...
Så himla svårt att svara på... vad gör mig lycklig?!
Kärlek såklart. Blaahh...
Mina fina vänners fina barn. Men jag kan ju inte kräva att få mysa med dem varenda eviga dag... Och samtidigt gör det mig lite lätt olycklig, vill ju också ha en familj och en självklar tillhörighet...
Skogen och att gå ut och plocka bär och svamp... men själv?! näe...
Gå ner i mörkret och förstora upp saker och ting... mörkrummet alltså, och kopiera foton... men skolan ligger två timmar bort...
Hua... Ska ta mig in till stan lite tidigare och sätta mig på ett café och försöka formulera det hela... Och jag läste precis vad jag skrivit, alla dessa men och blaaahh... VILL jag inte vara lycklig? Varför alla men? Det är väl bara att göra? Ta sig i kragen och Gå Ut i Skogen eller Ringa En Vän i Veckan och Våldgästa?
Jaja... just nu är det inge roligt alls.
men jag har ju börjat fatta att det faktiskt går upp och ner, och att efter nere kommer lite mer uppe! =)

Stora kramar till alla!!!
/k

Profile picture for user M-K

Hej Kristin

Alltid lika kul att höra från dig. Jodå, jag mår bättre och bättre, är väl inte alltid på topp men det känns mycket mer stabilt nu. För två veckor sedan hade jag mitt senaste bakslag, fick besked från åklagaren att de lägger ner förundersökningen. Jag har pratat med mitt målsägarbiträde, vi ska överklaga detta så ännu är inte den riktiga resan påbörjad.

Jag vet, jag är inne med hejarrop både här och där, det får mig att känna mig lite bättre, jag har ju själv fått så mycket stöd genom våren och sommaren av dig och många andra. Det känns som lite hemma att titta in här en stund varje dag.

Mitt x ses allt oftare i stan med sin nya kvinna och sin gamla (systemkassen). Jag är fri nu, det känns så oerhört skönt att veta att han inte är på väg hem till mig. Han fortsätter sitt destruktiva liv med alkoholen men jag slipper vara en gatekeeper till honom. Jag ägnar mig åt mig själv och gör saker som jag mår bra av. Bland annat KBT-ageneten ;-) I dag är det mer en sorg när jag tänker på hur det varit, vad jag gått igenom och vad jag fått erfara. Det gör inte lika ont längre och jag börjar se framåt med tillförsikt. För varje dag växer jag en smula.

Jag hoppas att du också får ha dina fina stunder där du stärks. Du kanske redan märker det, för ju längre tiden går, desto mindre energi går åt till att ägna sig åt det gamla. Hur ont det än gör, hur många gånger vi än faller ner i hålet så kan vi sträcka på oss, se oss själva i ögonen och vara stolta. För vi gick. Vi satte det värde på oss som vi förtjänar. En dag träffar vi någon som också ger oss det värdet.

Styrkekram Märta

Profile picture for user M-K

Hej

En klok vän sa till mig en gång.
"När man lämnar ett förhållande är det inte själva förhållandet man saknar. Det är det man aldrig ficki förhållandet som man saknar"
Och visst är det så. Om man skulle sakna förhållandet skulle man ju aldrig lämna det. Men det är det man inte har i förhållande som gör att man lämnar...Det är en stor sorg att bearbeta. För mig stor besvikelse. Jag är fruktansvärt besviken. På mig själv för att jag inte räckte till. På honom för att han inte var den jag ville att han skulle vara.
Sorgeprocessen är skrämmande. Först var jag jättearg och nu är jag jätteledsen..Undrar just när det ska räta upp sig och jag ska bli den starka Helene som jag vet finns långt därinne.

Tack alla fina människor!!

Kram Helene

Profile picture for user M-K

Det var en sorg att det inte blev som jag tänkt & planerat för min framtid.
Sorgen var tung att bära.
När jag förstod att jag har ansvar för mitt eget liv lindrades sorgen.
Jag vet att jag gjorde det rätta som tog tillbaka mitt liv.

Profile picture for user M-K

Skitliv, skitdag, och skitväder...
jag vet att jag har ansvar för mitt eget liv, precis som du skriver Mie,
men om jag inte orkar då?
jag borde ringa en vän, försöka hitta på nåt, göra nåt...
men jag orkar inte...
är väl som vanligt rädd för att bli avvisad, lättare att inte ens försöka..

jag har en kass dag idag, superkass, men jag kommer tillbaka!
hoppas ni andra har det bättre!
kram!
/k

Profile picture for user M-K

Hej Lilla lillablå,

Vissa dagar är kassa. Jag har haft många sådana på sista tiden. Idag har jag en bra dag. Är sååå tacksam för det.
Ibland orkar man bara inte ta tag i det jobbiga själv. Man låter tiden gå och hoppas på det bästa. Så har jag haft det och på något sätt har det läkt mig lite i alla fall. Känner en press att allt ska bli så himla bra. Men det tar tid och man får liksom ha lite tålamod. Inte lätt min vän, jag vet det.
När jag mådde som värst fann jag tröst här på forumet. Hoppas att du kan känna att det finns vänner här som bryr sig om dig!

Kram på dig vännen!

Helene

Profile picture for user M-K

Andas... reflektera... leva...

Ibland måste jag släppa taget & våga se det som är viktigt i mitt liv.
Tillåta mej att känna, så jag kan låta det passera.
Inte gräva ner mej i de bekanta känslorna av vanmakt & sorg.
Utan vara glad för min egen skull.
Vända min blick framåt & uppåt.

Jag finns här... jag finns på f.b.... är jag inte inloggad skriv ett medd. Kan gärna vara ditt bollplank om du vill & behöver. / Kram från Mie... <3

Profile picture for user M-K

God morgon Kristin

Hur mår du i dag? Själv har jag haft en sån "där" helg igen, men i dag känns det llte bättre. Tänker mycket på det Mie skriver, att våga se det som är viktigt i sitt liv. Men om man ine vågar, eller om man inte vet.... Jag mår så dåligt av de här bakslagen. Jag kämpar på, varje dag.

Önskar oss alla kämpande en bra start på veckan, med all den styrka som var och en behöver. Ett steg framåt, ett steg i taget

Kram Märta

Profile picture for user M-K

Hej

Lördag, lite grått och mulet. I går var jag ute och drack en öl med min dotter och hennes kompisar, gick hem vid 22.30-tiden när krogfyllan slog till. Så skönt det är att kunna gå hem till det trygga och lugna, nykter, ingen som väntar, ingen som kränker, bara kattfröken, jag och lugnet ;-).

Hur går det för dig? Jag tänker på dig och hoppas att du har stunder av "här och nu" då du kan njuta av att bara finnas.

Kram Märta

Profile picture for user M-K

Hej!
Oj vad alla kämpar, jag lider när jag läser trådarna här... tur att ni hittat
hit, och att vi har varandra!

Inne i en svacka, tror jag minsann... ingen lust att göra nåt alls egentligen...

passar en fisförnäm katta, som driver mig långsamt till vansinne! En gång
i lådan, sen ska den städas, annars protestkissar hon var hon vill... råkade
putta till henne i natt, baaaad mistake, för då ska hon hämnas och anfaller,
jag har djupa sår på armen...

men hösten är här, med allt vad det innebär, regn, rusk, tända ljus och vackra
färger... ska åka till mina föräldrars gård, och titta till den i morgon efter jobbet,
kanske kan jag få mig en tur i skogen på måndag, och en svampmacka till
lunch... håller tummarna för det... och att kattan blir snällare på köpet... =)

Kämpa på! Min kbt-kontakt säger att det blir bättre och bättre, vi får väl lita
på någon som har certifikat och borde veta!!!

Stora kramar!!!

Profile picture for user M-K

Hej Lillablå

Ja du, alla dessa bakslag som kommer. Vi ska igenom dem på ett eller annat sätt. Om du kan och orkar, försök att vara i den känsla som kommer till dig, då läker du fortare. I går såg jag på "här är ditt liv" och blev så tagen av denna kvinna utan armar som simmar och tar guld i alla mästerskap, som skriver böcker, sjunger som en ängel, som till och med gett andra länder hopp om ett liv med livskvalitet trots handikapp. Vi är ju kapade inombords, vi får inte glömma det. Även om det inte syns på oss vad vi gått igenom.

Ett steg i taget, en dag i taget vännen. Det är okej att vara skruttig emellanåt ;-)

Styrkekram Märta

Profile picture for user M-K

En riktigt bra kommentar från Glada Hudik- gänget om jag minns den rätt.
"Andra människor är normalstörda och vi är utvecklingsstörda."
Märta: Ja, vilket underbart program. Vad är handikapp, vad är det som hindrar oss? Sådana människor vrider perspektiven på livet.
/Fenix

Profile picture for user M-K

Ni är för goa, allihop!
Simons katt, helt underbar! tittade med kattan i knät, såg allt hur hon sneglade, fast tittade bort fort när hon såg att jag såg...

är ute vid mina föräldrars hus, ligger vid havet och skogen och kattan trivs...
tog en tur till skogen, hittade lugnet och lite svamp dessutom!!

och det bästa är, hellöjligt och jag fattar inte varför jag ens skriver om det:
de har animal planet!!! =)

näe, jag måste nog ta och flytta från storstan, ni hör ju, plockar svamp som den värsta bonnatös, och glor på animal planet... ska leta efter ett litet hus på landet, så att jag kan skaffa en katt och en ko eller två!

ta hand om er!
tack för att ni finns!!!
Kramar!!!

http://www.facebook.com/photo.php?pid=223292&l=6cc447f1aa&id=1000010029…

Profile picture for user M-K

Hej alla fina!
mår sisådär, går upp och ner, men ni ska veta att jag läser alla trådar här, och tänker på er...
var ute och fotade idag efter jobbet, helt underbara färger... en glimt av lugn igen...
ska se om jag inte kan lägga upp ett par på min facebook, och en länk här... vi får se...
ta hand om er!
stora kramar!
/k