hur mycket är för mycket?

lillablå

Tack Adde!
Tack Märta!

Idag känns det som om jag håller på att få halsfluss...
Ganska skönt att vara lite sjuk på riktigt, istället för att
bara må lite dåligt utan att det syns på utsidan..
Och så ska jag visa lägenheten för min hyresvärds skull,
kanske ska han byta den mot nåt i stockholm, och oj,
då blir jag ju bostadslös! Inte rådlös, jag kan alltid bo i
källaren hos mormor, hon skulle älska det, men att flytta
hem till T känns totalt fel. Det göra jag bara inte!

Hoppas att ni slipper de onda halsbakterier som flyger runt!
Men kom ihåg att de INTE går att ta död på med hjälp av
någon guldfärgad dryck eller så, det är bara honung, citron
och vila som gäller!!!

Kramar i regnet!
/kristin

Märta

lillablå

Lova att du inte flyttar hem till T ännu. Bor du i andra hand eller? För du vet väl att du kan åberopa hyreslagen om du har ett kontrakt på lägenheten. Den här veckan påbörjar jag min tredje månad av separation. Trots mycket smärta känns det som att tiden gått väldigt fort. Jag tänker mycket på oss och vad som har hänt men känner ändå att det är värt all smärta, all sorg, all längtan, för att bli fri!!!!! Jag läste en intressant artikel i går om försoning, att det ligger i människans djupaste grund att vilja försonas. Men hur försonas man med en människa som inte tar ansvar för sina handlingar? Och hur försonas man med sig själv, accepterar vad som hänt, lämnar det och går vidare i frihet? Jag längtar efter försoning med mig själv......

Kram Märta

lillablå

Märta lilla...
Jag lovar och svär att jag inte ska flytta hem till honom... Vill inte och ska inte.
Kanske kan det här leda till nåt gott, en arbetskamrat har tydligen någon kontakt
som hon skulle kolla lite med! Hade varit en helt underbar nystart!

Nu ska jag åka hem till honom idag, och fira påsk med honom och barnen. Vi får
väl se. Jag är på väg, men vet inte när och hur. För om jag är bra nog åt honom
när jag är glad, och om han uppfattar mig som deppig 95% av tiden, så betyder
det att jag är god nog åt honom 5% av tiden... Och jag är bättre än så! Jag är
värd mer än så! Jag är värd någon som älskar mig för den jag är, vilket humör jag
än är på, för inte blir man gladare om man vet att man inte får vara deppig!

Önskar er alla en underbar helg med sol, värme och kärlek!
Stora kramar!!!

Märta

lillablå

Önskar dig en bra påsk med kärlek och tillit. Jag pratade nyss med en nära vän som har det som oss, som nu bestämt sig för att gå. Vi pratade om goda män, om goda relationer där tilliten får blomma. Utan tillit kan man inte bygga en nära relation. Det finns goda män, det finns goda relationer, det gäller bara att sätta värde på sig själv och skapa dessa. Vi är värda goda relationer lillablå.

Att vara nerstämd ingår i att vara människa. Och det är väl självklart att man sjunker när man lever i en instabil relation. Låt honom inte lägga börda på dig, det är ju han skapar din oro. Jag vet att det är ohyggligt svårt att hålla kritiken ifrån sig, den äter sig in när den kommer från den som man satsar sin kärlek på. För min egen del känner jag att tårarna börjar ta slut och ilskan tränger sig fram i stället. Jag är så inåt skogen förbannad på att den människa som jag älskar har tagit min kärlek och tillit för given och dessutom missbrukat den. Hur konstigt det än kan låta så är det så befriande med ilskan, känns som jag är på rätt väg nu. Det är som att proppen gått ur.

Kram Märta

lillablå

Märta!
Hoppas att du fått en lugn och skön helg för dig själv eller tillsammans med nära och kära som verkligen bryr sig om dig! Min helg har varit lugn. Förvånansvärts lugn... Det regnade i torsdags och han skyllde på matlagning och barn för att slippa hämta mig vid bussen, det tar typ 15 minuter att gå, men HA, han hade druckit gin! Och precis öppnat en flaska vin...

Totalt under helgen gick det 3 flaskor vin och ett 6-pack 3,5:or, lite gin, och sen ölen och snapsen han fick när vi besökte hans föräldrar. Men han har varit lugn, lite lätt irriterad då och då, men annars lugnt. Önskar att det kunde gå åt helvete istället, så att jag fick en anledning att bara sticka. Är så förbannat feg! Och jag fasar för att vara ensam, för ensam kommer jag att bli. Har många fina underbara vänner, men alla har familj och de flesta har barn, vilket innebär att jag kommer att bli femte hjulet eller inbjuden lite på nåder... jag vet att det inte är så, men oron finns...

Råkade avbryta en av hans berättelser när vi var på middag hos hans familj, frågade en snabb fråga till hans svåger som satt mitt emot mig... han tystnar och jag känner hur arg han är... och jag sa bara att "nu är T arg för att jag råkade avbryta, nu ska jag vara tyst"... hur kul är det, hur liten och skiten känner man sig då? Som ett tillrättavisat barn... och de få gånger jag ville säga nåt var det alltid någon annan som började prata, och avbröt och antagligen var det T flertalet av gångerna...

Märta, jag har det ju bra jämfört med hur du haft det... hur har du orkat? Du måste vara fantastiskt stark, dels som orkat med så mycket som du gjort och mest av allt för att du gått och stått upp för dig själv! Du, Mie, och mamma-46 och många fler är mina allra största idoler!

Hade jag kunnat hade jag velat bjuda er på mina hembakta bullar och kaffe på en filt i en park i stan! Vem vet, jag kanske gör det, så får de som bor i min stad och som är kaffesugna dyka upp!
stora varma kramar till alla som orkar läsa och bry sig!!! och till alla andra också!

Märta

Hej lillablå

Härligt att höra från dig och att du haft det förhållandevis lugnt. Du ska veta att jag känner igen mig i så mycket som du erfar och känner. Men glöm aldrig att det är en smygande process. Hade jag fått snytingen i början av vår relation, då hade jag klappat tillbaks och bett honom dra åt... När smällen kom hade det gått väldigt långt faktiskt och jag hade redan brytit med honom en gång. När jag gick tillbaka var han underbar mot mig, vi hade en fin höst tillsammans men sen bröt helvetet löst vid juletid. Och då blev det så mycket värre. Alla dessa ord, blickar och kommentarer som äter sig ända in i själen. Allt nedlåtande, allt missnöje, alla svek från den man som jag älskar och vill dela mitt liv med. Jag var totalt nedbruten lillablå och jag var förvirrad och kunde inte försvara mig mot honom. Han hade flyttat gränserna för mig och jag förstod inte längre vad som hände.

Jag tror inte att jag är starkare än någon annan. Det handlade bara om att jag till slut kom till insikt om att jag är utsatt för psykisk terror av en man som är alkoholist. Jag var totalt nedbruten i min självkänsla och det är ju därför det blir så svårt att gå. Jag bad om hjälp, insåg att jag inte klarade att gå ensam. Jag går i tearpi, jag äter antidepressiv medicin och jag går på mindfulnessbehandling. Och så har jag er på forumet samt mina vänner.

Jag vet att läkningen i min kropp kommer att ta år, att det blir ärr som sätter sig i själen. De syns inte men de finns där. Jag vet att jag måste vara snäll mot mig själv nu och ge mig tid. Jag tillåter alla känslor som finns i min kropp att komma till uttryck, jag tillåter mig att känna kärleken till mitt X även om jag aldrig mer kan gå tillbaka. Jag är inte ensam, det är inte du heller lillablå. Men glöm inte att det är just rädslan för att bli ensam och övergiven som spelar oss ett spratt. Det är också den rädslan som T, mitt X och andra spelar på.

Påsken har varit underbar för min del. Lugnt tillsammans med vänner, mycket skratt och framför allt lugn och ro. Det känns som en evighet sen. I dag ska jag gå och fika med min dotter som varit i Paris. Hon lever med en underbar man, det ger mig hopp och skänker mig glädje i vissheten att det finns många goda män- och människor.

Kram Märta

lillablå

Märta,
nu ska jag hem till min mormor Märta och bjuda henne på
kaffe och hembakta kakor... Att baka är nog min terapi!
Var sjukskriven för en massa år sen, och under två års tid
bakade jag varje vecka, och lämpade av allt hos min älskade
mormor... terapi för mig och gott för henne!

T är utomlands i jobbet och kommer hem på torsdag kväll.
Var hemma i min lilla etta igår, och oj vad skönt det var...
satt och läste och läste i Berras helt underbara fina tråd,
och bara njöt! Har snart läst igenom det hela, och den mannen
skulle jag vilja ge en stor bukett pinfärska nyplockade vitsippor,
han ger mig lika mycket glädje som de första blommorna om
våren! Men i vilket fall som helst, det var skönt att vara hemma
och skönt att vara ensam! Ingen oro över om han druckit, hur
mycket, eller om han är grinig eller glad! Så skönt!

Men jag tror att han känner av det här... skickar söta små sms
från landet utanför, föreslår att vi ska gå på fotomässan när han
kommer hem, för jag älskar fotografering, och så vidare... Gör
det inte lättare för mig att ta mitt pick och pack och lämna...
men samtidigt vet jag att jag måste! Blir ju helt puckad och
hjärntvättad av att leva det liv jag lever just nu!

Vad glad jag blev över att du har en dotter som har hittat en prins!
Hoppfullt! Eller som någon skrev, hoppingivande! =)

Måste gå nu, lovade mormor att handla lite mjölk på vägen!
Ta hand om dig Märta, och jag ska ta hand om mig, och alla som
håller till här måste göra det samma!
Kramkram!!
/kristin

lillablå

Hej igen...
var hos mormor idag, lika mysigt som vanligt...
pratade lite med min moster igen, hennes första man var typ alkoholist.

jag berättade lite om mitt obehag och oro att jag gör nåt fel, hur klumpen kommer i magen... tex när T missuppfattar mig och tror att jag börjar tidigt, och jag får dåligt samvete över att han kommer för sent till jobbet eftersom jag inte gått upp som vanligt och väckt honom... eller när jag ställt bullarna på jäsning på köksbordet när han vill lägga gipsplattorna där för att såga till dem och istället får lägga sig och kolla en film... Eller när jag precis ätit en skål flingor till lunch och han vill åka och köpa middagspizza för att han är hungrig... Eller när jag pratar lite för otydligt för att han ska uppfatta vad jag säger då han hör lite dåligt... Oron för att göra något fel som leder till antingen irritation eller till att han inte tycker om mig...

min älskade moster frågade om de här tendenserna funnits i tidigare förhållanden också... och visst har de det... så med en gång kom klumpen i magen... kanske är det jag iallafall?

ett annat exempel... jag avskyr att laga mat. baka är terapi, men matlagning tortyr... skulle steka fiskpinnar och göra pulvermos till lunch... som han sa, eftersom det är sån lätt mat kanske du kan fixa det? Stekte fiskpinnarna på medelvärme i typ 6 minuter som det stod på paketet, men när pojken tar första tuggan är de djupfrysta... just den här dagen var jag lite nere, och eftersom jag misslyckats med nåt som var så himla enkelt blev jag skitledsen, överreagerade och gick och fällde ett par tårar på toa. Anyhow, jag skulle göra om försöket igen i helgen, och det såg han, och passade på att tala om för mig att "du steker väl dem på medelvärme den här gången?" jag svarade "eller också gör du det" och han kontrade igen med "eller så steker du dem på medelvärme den här gången?" och jag svarade "eller också äter vi köttbullar"... vet inte om jag överreagerade, men det kändes så himla onödigt att han skulle påminna mig om att jag misslyckades förra gången... trodde han inte att jag kom ihåg det eller? dessutom blev han skitsur efter min sista kommentar och skrek nåt i stil med att det är ingen idé att han säger någonting till dig över huvudtaget, jag blir ju ändå bara sur... jag antar att jag överreagerade... jag vet inte...

så nu sitter jag här igen med mina h*vetes alla tvivel. är det jag eller inte?

plockade en minibukett vitsippsknoppar till mormor, i hemlighet tillägnad Berra, och solen lyste och jag köpte en ny väska eftersom jag fått nåt vidrigt färdigtuggat tuggummi från spårvagnen på min gamla, det var en helt ok eftermiddag, och så en enkel fråga och jag tappar helt styrfart och guppar upp och ner på vågorna utan att veta vart jag ska...

nu ska jag säga godnatt till mig själv och sova på saken.
God natt!

petraS

Lillablå du verkar vara en fin människa både klok och snäll! Tänk på det .. Jag får klump i magen när jag läser dina inlägg! Har själv växt upp med mkt våld och hot. Min mamma gick och det är jag så tacksam över, vet att det inte är så lätt! Snälla lämna din man du är värd så mkt bättre!

Märta

lillablå

Det är INTE du som gör fel, det är dina gränser som flyttas och det gör dig mer och mer osäker. Vem som helst kan steka för mycket eller för litet, koka för mycket eller för litet, glömma skruva åt en kran, ställa skorna fel eller vad det nu kan handla om. Så vad är problemet? Jo, han kommer aldrig att bli nöjd vad du än gör. Han kommer att hitta fel hela tiden, påpeka dessa på det öppna eller subtila sätt som gör att självkänslan knäcks till slut. Precis som Petra får jag ont i magen när jag läser vad du skriver, skulle så gärna vilja kunna göra något för dig.

Lillablå, det är inte dig det är fel på. Men du har börjat tvivla på dig själv nu och det är allvarligt. Du vet ju, jag har själv varit där och jag vet precis hur du mår. Du måste akta digså du inte sjunker ännu mer.....

Kram Märta

lillablå

Är så trött, så trött...
fick ett litet bryt på jobbet idag, egentligen helt utan anledning, det var lite diskussioner om hur vi ska jobba under en vecka i juni när några kollegor ska åka bort... lite rörigt och lite oroligt, och jag började helt plötsligt gråta där jag stod. Droppen som fick det att rinna över... Säger kroppen nej nu? Eller var det ännu en reaktion över att inte vara tillräcklig? Vet inte, spelar väl egentligen ingen roll, men nu är jag trött... så in i märgen trött...

Skrev igår om att jag hela tiden oroar mig för vad och hur jag gör saker och ting... och egentligen är det väl inte det viktiga, utan det som verkligen ska ha betydelse är hur min oro blir bemött... tänk om jag hade fått en lång, varm kram, och ett par lugnande ord som: men du, det där var väl inget, spelar ju ingen roll, jag älskar ju dig, vet att det är jobbigt nu, men vi tar oss igenom det tillsammans, jag tänker inte lämna dig, vi hör ju ihop... så vansinnigt långt från verkligheten...

i julas någon gång mådde jag som allra sämst. han förstod inte, tyckte bara att jag var irriterad och näbbig... har väl antagligen skrivit om det här tidigare, men sk-t samma.. försökte förklara en kväll vid matbordet, och han satt och skrek med besticken mot tallriken ni vet, sådär så att det skär i öronen, och bara var extremt arg/frustrerad, hela han skakade... och där satt jag och grät så att tårar och snor bara rann... och han var arg... han har en chef vars hustru är deprimerad och har försökt ta sitt liv ett par gånger, och hur arg som helst säger han till mig:
jag tänker INTE bli någon ny förnamn efternamn... där är min verklighet...

hoppas att jag får kraft och mod och att jag växer mig starkare i takt med blåsipporna ute på gården, och att jag orkar ta mig ut.

tack för att ni finns!
nu ska jag göra mina övningar som sjukgymnasten gett mig, med antikrundan i bakgrunden, och sen läsa min bok och äta lite choklad! en lugn och skön kväll, för en mycket trött kristin
God natt alla underbara människor!

lillablå

Världens bästa sjukgymnast!
Var där i morse, och hon har lovat att hjälpa mig, de har beteendevetare och kbt-are och allt möjligt på samma ställe, hela kittet liksom, tar hand om oss från topp till tå. Så jag har idag anmält mig till en kurs i mindfulness, med avslappning, yoga och sånt, den börjar om tre veckor.. och sen kan jag få tre enskilda samtal också, med en kognitiv beteendevetare... nu ska jag ta tag i mig själv och se till att JAG mår bra!

Det känns inge vidare idag, rätt kass faktiskt... Jag ska stanna hemma i min lägenhet istället för att åka till honom, lite orolig för hur det beskedet tas emot... Men solen skiner, jag ska äta lunch med en gammal klasskamrat från gymnasiet, och jag har världens bästa arbetskamrater!

Hoppas ni alla mår bättre än vanligt idag, för ni är värdefulla och väl värda en glad och lugn och härlig fredag!!! kramkram!

Märta

lillablå

Jag går på mindfulness och det hjälper mig jättemycket. Hoppas att du får ut lika mycket som jag. Min kurator är utbildad i KBT, utan henne hade jag inte suttit här idag. Vet du, när man är på väg in i en depression, för det sker förr eller senare när man lever i ett medberoende under en längre tid (och det är helt normalt), så kan obegripliga händelser utlösa starka reaktioner. Jag antar att din kropp, liksom min gjorde, gått in i full beredskap. Men ingen människa klarar att kroppen står i ständig beredskap för att man inte vet vad som väntar. Jag lovar, man går sönder till slut.

I går hade jag en riktigt tung dag med mycket tårar och sorg som vällde ut. Men jag bestämde mig att låta eländet komma, att känna efter, att vara snäll mot mig. Jag har utvecklat ett otroligt försvar mot att känna, kanske ett resultat av allt som hänt mig. Sen sov jag, djupt och skönt. Idag mår jag mycket bättre och ska hem till en kär vän/kollega på middag i kväll och det ska bli så roligt. Bara att känna glädjen är så befriande.

Lillablå, var snäll mot dig själv och ge dig själv tid att gå igenom den här processen. Det måste få ta den tid det tar. Jag kan bli tokig över att min längtan efter X:et poppar upp och ger mig sån smärta, men jag vet att det måste få vara så. Det är många faser att gå igenom och jag behöver inte vara duktig eller stark. Jag behöver bara vara i de känslor som jag bär på.... Jag vill inte bruka våld på mig själv längre. Ett steg i taget är ett steg framåt och ett steg bort från det svarta, eller hur?

Jag håller tummarna att solen och värmen kommer i morgon/ Kramar i massor till dig från Märta

lillablå

Hej igen...
fick panik i går... ginflaskan var påfylld...
gick på fotomässan och hade det rätt trevligt, han är go och glad
och vi trivs... MEN jag hade med min klump i magen...
när vi kom hem frågade jag honom om han mixtrat med ginflaskan
igen, och han säger nej, det enda jag gjort är att jag fyllt på med
den andra flaskan, den jag fyllde på med den där gången...
han tar fram alkhomätaren och visar mig, han vill övertyga om att
han inte mixtrat... och den visar strax under 40%.

Nu är jag tillbaka på noll igen. Det känns som om allt bara finns i
mitt huvud. Som han sa: "du bygger upp en hel värld runt det här!"

Han dricker en hel del, men han gör det öppet. Lördag kväll drack
han en och en halv flaska vin, jag drack ett halvt glas... och ett par
öl också.

Helt snurrig... är det jag..? kanske bara intalar jag mig att han är
elak också, jag vet inte det heller just nu...

jag får väl se tiden an, och försöka se objektivt på det som händer
runt mig...

Skulle behöva en objektiv osynlig ängel här, som kan tala om för
mig vad som är riktigt och vad som är överdrivet av mig...

ledig idag, så nu ska jag städa lite och kanske gå ut och kratta lite
löv för att skingra tankarna!
kramkram!
/kristin

Märta

lillablå

Vad betyder utslaget på alkoholmätaren egentligen? Det är väl inte konstigt att du "Bygger upp allt" kring hans alkoholintag, det är ju den som skapar all stress och oro och som reglerar er relation. Och skulle det vara bättre för dig att han i stället dricker öppet? Har du funderat på varför han inte förstår och bemöter din oro?

Jag har suttit och läst i genom en massa mail från mitt X, valde att spara allt och nu med lite mer distans ser jag hur galet allting har varit. I stället för att bemöta mig i min oro har han anklagat och förebrått mig i stället, bland annat att jag inte litar på honom. Jag tror inte han varit/är kapabel att se någon annan än sig själv och sina egna behov. Jag vet inte om nedanstående kan vara till någon hjälp för dig men jag läser dessa rader varje dag (du hittar det på TuvaForum).

Må solen skina på dig idag och att klumpen i magen låter dig vara ifred/ Kram Märta

_______________________________________________________________________

SUND KÄRLEK INNEHÅLLER:

Trygghet - att du kan räkna med stöd och en trygg famn och inte behöva vara rädd för att stå helt ensam.

Säkerhet - att du kan räkna med honom och inte ska behöva känna dig rädd för hur han ska reagera, att han kommer att ta hårt i dig, knuffa dig, trycka ner dig, slå dig, skrika åt dig eller utsätta dig för annan form av vanmakt.

Omsorg - att du ska känna att den du är tillsammans med är lika mån om att ni ska ha det lika bra i relationen.

Respekt - att du aldrig ska behöva behandlas på så sätt att han sätter dig på undantag eller skriker fula saker åt dig.

God vänskap - att du ska känna att ser dig som sin vän och behandlar dig som det, alltså inte vara vara misstänksam och se dig som en fiende.

Empati - även om han själv inte är i samma situation som du och inte gått i dina skor, så har han möjlighet att sätta sig in i att du har det svårt istället för att vara kall och oförstående.

Stabilitet - du ska inte behöva känna att den du är tillsammans med säger en sak för att handla helt tvärtemot.

Uppskattning - du ska känna att den du är tillsammans med är glad att vara tillsammans med en fin tjej/kvinna som du, att han lyfter upp dina goda sidor istället för att håna/förlöjliga och klanka ner på dig. Han ska känna sig stolt över dig.

Acceptans - att han inte kräver det omöjliga av dig och sätter upp högre krav på dig än vad han själv kan leva upp till. Att han inte ägnar sin tid till att döma dig.

Frihet - att du har rätt att röra dig i livet. Ingen människa har rätt att begränsa dig så att du känner att du inte kan fortsätta ditt sociala liv. Du är lika fri i ditt rörelsemönster som han är.

Bekräftelse - alla människor behöver bekräftelse så låt honom inte tro att det är något fult och säga åt dig att du kräver för mycket. I en sund relation ger man varandra bekräftelse och det kommer naturligt eftersom man vill säga ja och lyfta fram den man älskar och är rädd om.

Öppen kommunikation - du ska våga berätta saker för den du är tillsammans med utan att vara rädd för att han ska döma dig, anklaga dig, skrika åt dig, slå dig eller på annat sätt straffa dig.

Lika värderingar - om den du är tillsammans med tycker att det är viktigare med status, pengar och göra roliga saker som måste kosta än att ha det bra när du t ex har en svår period i livet där du inte har gott pengar. Då visar han vad han värdesätter högst. Tyvärr är det inte dig och er, utan sig själv och sina egna behov. Han förlorar dig hellre än att han låter sina egna behov stå tillbaka för en tid.

Sex som är ömsesidig njutning - du ska känna att han är rädd om dig, att han inte bara tänker på att själv på tillfredsställselse för att sedan lämna dig. Du ska heller aldrig behöva känna dig tvingad till att ha sex - en sund man vill inte och har inte sex med en kvinna om hon inte vill.

Jämlikhet - att det som gäller för dig gäller också för honom, att det som gäller för honom gäller också för dig.

Märta

Förlåt, jag gick kanske för hårt fram nu, det var inte meningen i så fall lillablå. Det är bara det att jag känner igen mig så mycket i hur du har det och jag vet, precis som du, att det inte är sunda relationer när man lever i ett medberoende....

Kram Märta