Senaste kommentarerna i forumet

Ja du har rätt det är en hemsk sorg man går med.

Håll ut! Kämpa på! Skriv och läs här - det är ganska skönt.

Lycka till!!!!

Hej på dig och välkommen hit! Bra jobbat med dina nyktra dagar!

Jag är ingen expert, men svarar ändå. Det är nog inte dina nyktra dagar som ställer till det. Snarare en konsekvens av alla de onyktra... ;-) Ångesten kan säkert bero på flera saker. Men ett som är säkert - alkoholen i sig framkallar ångest. Vi dricker ju gärna mer sedan för att döva ångesten, vilket skapar ännu mer ångest... Jag har varit nykter i 2,5 vecka nu och har aldrig varit så ångestfri i hela mitt liv! Det var värst den första veckan, men nu är det mest lugnt!

Jag önskar dig detsamma och skickar en styrkekram till dig! Håll ut!!

Ensamheten gör att jag vill fly och dricker vin så att jag blir så berusad att jag bara vill gå och lägga mig. Jag tycker det är så himla skönt att bli berusad. Jag är här för att jag vill ha kontroll över mitt drickande, jag inser att jag dricker för mkt. Kan inte tänka mig att sluta helt men har har som sagt ingen kontroll längre.

Tack för ert stöd!
Just nu är det bokstavligen en dag i taget för min del, längre än så kan jag inte hantera.
Visst är det skönt med tårar ibland, jag är en riktig lipsill och blir rörd i de flesta situationer. Men ibland gråter jag enbart pga att jag är trött, trött ända in i själen, och då känns det lite bättre.
Angående tillit så strävar jag inte längre efter att lita på min man beträffande hans alkohol vanor. Förtroendet är borta för länge sen så det är inte mitt fokus. Självklart vill jag lita på honom igen men det är en helt annan och lång process som inte ryms i min nutid.
Om han nu tar tag i sitt missbruk och genomför behandling eller ej lämnar jag helt upp till honom, det måste vara hans fokus, jag har en egen tillvaro och egna problem att fokusera på!
Angående att lämna eller ej så är det inte heller ett beslut som jag kommer att fatta idag. Som jag skrev i tidigare inlägg så vill jag leva med min man men jag inser att det är omöjligt om han fortsätter att vara aktiv alkoholist! Det går inte att skapa en stabil, harmonisk och hållbar tillvaro tillsammans med någon som missbrukar. Man blir helt enkelt förbrukad då och det kommer aldrig att vara ett liv som jag och barnen kan bli lyckliga av, det kommer aldrig att vara okej!
Som sagt tiden får utvisa, jag jobbar i mina steg så får vi se vad han gör...
En början är en början, ibland till något stort och ibland till något mindre.
Idag är idag och här och nu kan vi må bra tillsammans jag och barnen!
Kram

Vem vill sitta ensam med ett fyllo? Livet ska vara tryggt, skönt, roligt och underbart!
Jag har inte tappat tron på min man än, han har nu kommit till insikt och är nykter sen en vecka tillbaka och vi har det bra när han är nykter. Riktigt bra!
Önskar så att alla fick ha det bra med sin man, om kärleken finns kvar, annars gör man som blå-timmen och sticker. Ett eget liv är bättre. Som Susanne Alfengren eller vad hon hette sjöng på 80-talet, "Jag är hellre ensam själv än ensam i tvåsamhet" eller nåt sånt. Och så är det ju. Blå-timmen vet och och tusentals andra vet. Ensam är man när mannen ligger avsmälld. När man är ensam i egen lägenhet så är man sig själv. Egen härd är guld värd.
Lycka till!

Håller ni ut? När släpper ångesten? Nykter i 4 dagar nu.

men tiden får avvisa men med tanke på barnen och deras önskan så kan jag känna oro att du stannar kvar för det kan bli att dem tar avstånd från dig en dag för att de tycker du svikit dem. Hemskt men det kan hända. Jag vill inte få dig att må ännu sämre men tänk på det. De måste känna att du ser till deras bästa hela tiden och lillasyster behöver ni inte oroa er över, hon måste inte åka till sin pappa om han super. Barn ska skyddas mot sånt. Jag vill önska dig all lycka och det vore ju underbart om han nu väljer själv att bli nykterist men annars bör du göra som barnen säger och lämna honom. Blir han sen nykter så kan man ju alltid börja om igen! :-)

Kram och lycka till

Att han kan inse att du och barnen är viktigast. Kram

Går det svara på mitt inlägg?

Tack för att du frågar! :-) Området är helt underbart och huset behöver en del kärlek ;-)

Förstår att det måste vara skitsvårt att låta bli vinet när någon annan "hjälper till". Ska ärligt säga att jag nog aldrig klarat av det... Tänk på allt bra du klarat av och hur du har kämpat! Det är inte värt att slänga bort det och ha det ogjort!

Du kanske skulle ha nytta av möten? Få mer konkret stöd.

Största kramen

Här kommer ännu fler styrkekramar till dig! Tänker på dig mycket och önskar att du ska få ha det bra.

en stor varm kram till dig och en hög mjuka pappersnäsdukar. Många gånger har jag citerat en vän - en mycket begåvad och mycket känslig man och poet - som inte orkade leva sitt liv... "Gråt du mänskobarn ty det hör livet till". Jag önskar dig befriande, goda och läkande tårar... det blir ljusare dagar. Jag lovar! Kram, kram / mt

Tack så mycket allihop!

Kan berätta att det gick över förväntan. Han var inte alls arg eller aggressiv, utan bad så mycket om ursäkt - dock inte det där tårdrypande förlåt som man vet inte går att tro på - och sa att han ska hålla upp helt med alkoholen fram till sin semester (dvs tre veckor) och även efter det måste han ha kontroll, sätta gränser för sig själv.

Jag blev så lättad att jag började gråta. Sedan vet vi inte om det funkar, att han klarar sig. Men det kändes att han hade en plan och det är det första genombrottet hittills.

Vi får väl se om jag sällar mig till skaran som hamnar i källaren igen efter nästa återfall, eller om det faktiskt är ett steg i rätt riktning...

Oj plötsligt är det dag 5 utan att jag knappt tänkt på det :) 5 nyktra dagar!! Har hållit mig sysselsatt och fått hem en glad dotter så det är kanske därför. Visst tänker jag på vin, men inte så att autopiloten sätter in och jag åker och handlar. Skönt. Imorgon kommer eldprovet. Måste in till stan och fixa en massa ihop med dottern, det är när jag är i stan jag brukar falla. Bilen svänger liksom förbi bolaget som av sig själv, men det gör den inte imorgon. Det har jag bestämt.

Hoppas det går bra när han kommer hem och att det går att prata.
Jag förstår att du har ont i magen!
Det är så hemskt att inte veta vad som väntar en.
Värst är aggressiviteten och de hårda orden.
Du gjorde det rätta som visar honom att han inte kan hantera dig hur som helst.
Kramar

Starkt gjort, du lägger fokus på dig själv och vad Du vill!
Heja dig!

Bra, stå på dig! Om vi inte respekterar oss själva utan låter dem trampa över vår gräns, då kommer de fortsätta att tro att det det går bra och göra det. Du får visa vägen nu vad som är okej beteende och inte! De som gärna tar emot lastar andra på. Bekräftar man deras tycka-synd-om-känslor så växer de bara (känslorna). Lättare sagt än gjort, men jag försöker jobba med detta hos mig själv.

Skickade ett mail till honom idag på jobbet. Sa att jag inte tänker ta hans lögner och nonsens mot mig. Han måste söka hjälp! Skickade också med länkar och föreslog att han skulle flytta ut till vår gäststuga ett tag.

Han har inte hört av sig på hela dagen, inte ringt, inget mail- nada. Nu borde han vara på väg hem och jag har ingen aning om vad som väntar. Tårar, stor kram och förlåt? Eller hårda ord, aggressivitet och en ny fylla??

Har haft ont i magen och mått illa hela dagen, ändå är jag ganska säker på att det var rätt sak att göra. Gårdagens/nattens händelser var bara för mycket.

Men det hjälper tyvärr inte mot illamåendet och osäkerheten...

Hej Muränan!
Tack för ditt svar och att du bryr dig. Vilket bra knep att skjuta upp beslutet att ta ett glas vin 20 min. Det ska jag använda mig av. Nej jag har inte pratat med min man än.Jag har gjort det så många gånger tidigare så jag vet inte om det hjälper. Han vill ju gärna ha sällskap att dricka. Därför är han inget stöd här. Det är nog så att det här måste jag klara av själv utan hans stöd. Men jag kan ju alltid försöka en gång till.

I morgon kommer barnen hit till stugan för att fira midsommar. Det får bli en helnykter midsommar för min del. Det är inte så svårt när barnen är här.Jag vill absolut inte att de ser mig påverkad.

Hur har din flytt gått? Trivs du i det nya huset?
.
Kram från mig

Känner för att gråta en skvätt, ibland blir det bara för mycket! Jag kämpar på i första steget med al anon men livet är ingen dans på rosor precis!
Jag inser att livet tillsammans med en aktiv alkoholist aldrig kan bli en acceptabel eller dräglig tillvaro för mig och barnen. Livet kommer ständigt att påverkas negativt av missbrukarens begär, beroende och impulser.
Jag vill leva med min man men jag inser att det är omöjligt så länge han väljer att vara aktiv. Barnen vill att jag ska skilja mig om han inte slutar dricka, dom har fått nog och det är noll som gäller! Deras ord och vilja väger förstås tungt men dom uttrycker samtidigt en oro över att deras lillasyster ska behöva växa upp som dom har gjort med en alkoholiserad pappa. Jag känner självklart samma oro!
Jag vet också att den dagen jag går så kommer jag inte tillbaka! Jag har brutit upp mina barn från deras hem tidigare och går jag nu så kommer jag inte att bryta upp dom från deras hem någon fler gång!
Samtidigt som jag sitter och skriver detta får jag ironiskt nog ett sms från min man som säger att han tagit kontakt med öppen vården, tagit in på hotell och studerat hela dagen!
Gott så tänker jag men jag känner mig tom och emotionellt helt slut.
Kanske är han på väg att ta tag i sitt missbruk, jag vet inte, den som lever får se men bra för barnen om de har en chans att få en nykter pappa! Mer än så orkar jag inte tänka just nu!
Jag stannar där och går och lättar på trycket en stund så barnen slipper se mina tårar.
Kram till er alla, jag vet hur ni kämpar!

blå timmen! Jag minns ditt nick från början av min tid här. Helt naturligt att gammalt pluppar upp - vi är som ryska gummor/dockor vi människor, inom oss bär vi med oss våra åldrar och livsskeden... upplevelser och erfarenheter från olika tider i livet. Jag fick nyligen lära mig att de ryska dockorna heter matrjosjka fast vi ofta kallar dem babusjka - man lär så länge man möter nya människor:) Visst är det fantastiskt!

På ganska kort tid har min tråd haft besök av Stigsdotter, viktoria, Sorgsen, flygcert och nu av dig blå timmen. Vi lämnar avtryck och spår i varandras liv. Ibland när jag sökt efter något i min första tråd - det är nog där vi träffats - ser jag de olika nicken och undrar hur det gick... Men våra liv här är inga noveller eller ens romaner... våra berättelser fortsätter längs livet, våra liv, och inte så ofta får vi veta hur det var - eller hur det blev sen - när någon satte trådens avslutande punkt. Desto mer välkommet när någon kommer tillbaka med ett avtryck, en hälsning eller en fortsättning - ett nytt kapitel:)

Att vidröra och låta sig vidröras skrev jag i en fb-status häromdagen... det är väl det som sker här när det är som bäst. Vi vidrör varandra och låter oss vidröras... i våra innersta skrymslen och vrår som vi annars döljer och höljer in i den yttre attityden. Jag tror, nej vet, att det finns en längtan hos många människor att mötas i det sanna och äkta... ärligt och respektfullt och utan krav på att förändra eller förändras annat än i sin egen takt. Att dela "sanningen", sin sanning, så långt man i nuet orkar ta den till sig. Vårt livsforum är en sån plats för dem som vill och vågar möta sig själv och dela med sig. Som har mod att förändras... Ett mellanområde (Winnicott) för att öva, pröva och upptäcka nya dimensioner av livet. Mitt liv!

Nu kallar verkligheten... måste nog göra en granskning av detta när kvällslugnet infinner sig:)
Allt gott och kramar till den som vill ha / mt ... Och en dikt

Romanska bågar

Inne i den väldiga romanska kyrkan
trängdes turisterna i halvmörkret.
Valv gapade bakom valv och ingen överblick.
Några ljuslågor fladdrade.
En ängel utan ansikte omfamnade mig
och viskade genom hela kroppen:
”Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”
Jag var blind av tårar
och föstes ut på den solsjudande
piazzan tillsammans med Mr och Mrs Jones,
Herr Tanaka och Signora Sabatini,
och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.

Ur diktsamlingen ”För levande och döda” (1989)

Tack för inspiration minz! Snart kanske jag också vågar...!

Hej S! Välkommen hit! Bra första stora steg i rätt riktning! Tror att vi alla känner igen oss i din känsla. Tror att det är få som lättvindigt säger att de vill leva utan alkohol. Men vi är alltför många som inte hanterar den så bra. Jag tänker att jag inte ska dricka tillsvidare och försöker fokusera på vad jag får och blir istället. För det där vi får och blir av alkohol är, som du skriver, romantiserat. Ta en dag i taget så inser du nog hur bra det kan vara att välja bort alkoholen. Ingen ångrar en nykter dag vet du! Den är lätt att ta igen ;-) Lycka till!!

Grattis till veckodagen!! Bra jobbat!! Fortsätt på detta sätt så kommer det gå bra!

Förstår hur du känner. Vi har alla gjort en jäkla massa dumma grejer på fyllan. Gjort illa oss själva och andra. Men nu kan det bara bli bättre från här!

KRAM