Senaste kommentarerna i forumet

Hoppas att det lättat något! En klen tröst, men paniken du känner botas ju tyvärr inte med alkohol... Försök vänta ut den, skriv här, ring någon! Ut och gå - vad som helst! Det är skitjobbigt när det sätter in, men är ju trots allt inte farligt, låt det storma över...
Hoppas du kan sova inatt.
/m

Gud kan säkert göra sitt, men Antabus har kanske en mer direkt effekt... Ibland är lättnaden stor över att ha tagit tag i läget, erkänna att man behöver hjälp. Starkt gjort att klara det du gjort idag. Och skönt att proverna var bra!
/m

Det finns hjälp!!
Skrivet av Asteroiden77 den 17 januari, 2014 - 23:26.
Hej,

Jag är en nykter alkoholist, å jag känner såklart igen mig i det du skriver om.

Det dära suget drev mig till vansinne, natt som dag, när jag ser tillbaka på min tid som aktiv. Det blev värre med tiden, progrederade, min mentala besatthet utav att viljan dricka. Nu, direkt,omedelbart. En fruktansvärt stress & ångest. Kampen inom mig : ska jag dricka??, jag vill inte! Men jag vill!, det gick ju så illa sist....
Detta är en utav de tre delarna i min sjukdom, alkoholism

1, Mental besatthet- tanken att jag nog kan dricka som andra. Lögnen i mitt fall.
2,Fysisk allergi ( sätter igång efter första klunken, narkotikan mm, narkotika klassade läkemedlet,) den är obotlig & ökar med tid, dvs suget efter mer.
3, Själsiga bristsjukdomen,..dv: ångest, skuld, skam, rädsla, sorg, depression... Listan kan göras lång,

Du, det finns hjälp att få, jag vet personer, killar som också är alkoholister som kan hjälpa dig, möta upp dig på ett möte. Jag kommer med vara där!
Ingen, inte heller du ska behöva leva sådär, drivna av alkohol sug. Jag gör inte det längre, sedan jag fick hjälp, ville ha hjälp och tog tag i det med en sponsor.

Med vänlig hälsning,
- a

redigera besvara | Anmäl kommentar | Gilla (0)
Skriv ny kommentar

Hej,

Jag är en nykter alkoholist, å jag känner såklart igen mig i det du skriver om.

Det dära suget drev mig till vansinne, natt som dag, när jag ser tillbaka på min tid som aktiv. Det blev värre med tiden, progrederade, min mentala besatthet utav att viljan dricka. Nu, direkt,omedelbart. En fruktansvärt stress & ångest. Kampen inom mig : ska jag dricka??, jag vill inte! Men jag vill!, det gick ju så illa sist....
Detta är en utav de tre delarna i min sjukdom, alkoholism

1, Mental besatthet- tanken att jag nog kan dricka som andra. Lögnen i mitt fall.
2,Fysisk allergi ( sätter igång efter första klunken, narkotikan mm, narkotika klassade läkemedlet,) den är obotlig & ökar med tid, dvs suget efter mer.
3, Själsiga bristsjukdomen,..dv: ångest, skuld, skam, rädsla, sorg, depression... Listan kan göras lång,

Du, det finns hjälp att få, jag vet personer, killar som också är alkoholister som kan hjälpa dig, möta upp dig på ett möte. Jag kommer med vara där!
Ingen, inte heller du ska behöva leva sådär, drivna av alkohol sug. Jag gör inte det längre, sedan jag fick hjälp, ville ha hjälp och tog tag i det med en sponsor.

Med vänlig hälsning,
- a

Hej,
Du kan mejla mig på (into_aan@hotmail.com) så kan vi prata lite mera ostört. Där kan vi även byta nr eller Skype om du vill sen

Hej,

Jag är en nykter alkoholist, som levde länge utan att veta min sjukdoms natur. Den är tredelad, fysisk allergi, mental besatthet & en själslig bristsjukdom/ andlig blockering.

Den fysiska allergin, sätts igång sekunden som jag tar en klunk alkohol, en drog av något slag, läkemedel som är narkotikaklassade.
Symptomen på allergin är ett sug efter mer, som jag själv inte kan kontrollera då substansen väl är i min kropp.
Jag tappar kontrollen och kan inte heller sluta, oavsett om jag vill eller inte.
Fysiska allergin är kronisk,(obotlig ) och progressiv ( ökar med tid, i detta fall sug efter mera alkohol)
Allt som jag kan om sjukdomen alkoholism har jag läst mig till i boken, med hjälp av min sponsor.
Förstår att allt kan vara förvirrande, om du som läser detta vill veta mer, så får du gärna kontakta mig.

Med vänlig hälsning,
-a

historia om kvällen. Ja, det är i stunder av svårigheter som man växer när man klarar det. Härligt att hitta en människa att snacka med i det här läget.
Själv tog jag antabus i dag, för jag är så djävulskt trött på att inte komma ur eländet. Nu har jag varit med bilen och köpt godis och känner mig harmonisk. Ska bli skönt att lägga sig nykter och se fram emot en nykter morgondag.
Fenix

Hej
Det finns en hel rad av sätt och ställen där man kan få hjälp. AA är det enda som har fungerat för mig. Jag skrev frågorna bara för att det kan finnas någon där ute som kanske läser dom och kan identifiera sig som alkoholist.
Både du och jag vet att det är det första vi behöver göra, att identifiera oss sedan kan man se vad man tror fungerar och sen är det bara att börja prova och se vad som fungerar.

Grattis till dina 5 dagar

Ett fantastiskt skönt besked du fick på provet!
Att du har en kväll med lugn låter skönt.
positiva saker du är väl värd.
//PP

Fan har börjat få panikångest igen!!!:( det suger vet i fan om det kan ha o göra med att jag inte dricker! Bajs bajs bajs! Sen kryper den under mitt skinn! Jag har inte upplevt saknaden till alkohol så kraftig som just nu! När jag går förbi pubar o barer känns det verkligen som öltappen kastar ett lasso runt mig o försöker dra in mig! Har klarat det hittills. Men känner mig svagare o närmre ölen än vad jag har gjort innan! Kaffe dricker jag, myyyyyycket kaffe! Känns som min hjärna är en jävla Mariestad flaska!

Ljudet som uppstår när nyckeln till min lägenhet glider in i låset får hårstråna på armarna att resa sig på mig. Doften från min lägenhet är härligt bekant och när jag tänder lampan i hallen så ser jag att allt är som det ska och ligger på sin plats.
Jag tänder myslamporna och tänder upp alla värmeljus och hamnar framför min, egentligen idiotiska, lösning med TV/DATOR/HEMMABIO i ett och startar upp spotify och fastnar för låten Impossible med James Arthur. Jag tittar ut genom fönstret och känner mig otroligt nöjd över mig själv när James hesa röst överöstar alla andra ljud i min omgivning.

-"Fan, jag klarade av det!" tänker jag rakt upp och ner.

Hela två dagar fyllda med gratis öl, vin och sprit ihop med finska arbetskamrater som mer eller mindre mäter styrka i hur mycket man kan få ner under västen. Inte en enda droppe alkohol. Det känns jävligt stort.

Igår kväll hamnade vi på en riktigt fin restaurang med vita dukar och en exklusiv inredning som också den hette Teerenpeli. Jag frågade en av tjejerna som serverade oss vad namnet betyder och på knackig engelska förklarade hon att det inte finns något engelskt ord för det men att det är ungefär som den första tiden när man träffar någon som man passar ihop med men inte flyttat ihop med ännu. Jag tyckte det lät fint och beställde en Pepsi i ett vinglas och googlade fram att det betyder flirt.

De andra berättade att i källaren på denna restaurang ligger det ett "Whiskey Distillery" som är känt över hela Finland.

Jag tänker direkt att det just är typiskt. Här ska man sluta dricka alkohol och hamnar ovanpå en stor jävla brännare som gör whiskey, i FINLAND dessutom med finnar som inte direkt är kända för att spotta i glaset. Det är ett test utan dess like och jag får höra att dom har både hemmagjord öl & cider som är tillverkad i grannstaden.

Alla får in en öl och ingen har hitills sagt något om min Pepsi som är förklädd till ett glas rött.
En kille som heter Jari får sina fiskar varma när han dricker vatten och det kan nästan beskrivas som en lynchmobb som kraftigt ifrågasätter hans val av dryck, först på engelska och sedan ännu hetsigare på finska. Det visar sig att han och jag delar samma problem och jag fick en vän för livet igår kväll när jag ber dom lugna ner sig och respektera att vi inte vill ha alkohol.

Efter middagen som bestod av en ordentlig köttbit så avnjuter vi en hemmagjord glass.

Jag är lite irriterad över sällskapet och deras uppförande och tackar hövligt för mig och går mot hotellet.

Hey, hör jag bakom mig och Jari kommer springande.
Vi sätter oss i hotellbaren och dricker läsk och han berättar sin tunga historia om spriten och jag berättar min.

Ett par timmar senare kommer det in drängfulla arbetskamrater och jag går och lägger mig!

Jag känner mig stark och upprymd och det här kan ha varit den värsta kväll jag upplevt på mycket länge.

"It all ends now!" tänker jag och snart sover jag som en baby!

(brrr... vill skriva mer men hinner inte...!)

som har hjälpt och kommer att hjälpa massor av människor till ett nyktert liv. Däremot är jag övertygad om att det finns fler vägar att gå än via AA.
Jag förstår helt ärligt inte riktigt vad du menar med dina 2 frågor. jag har redan definierat mig som alkoholist även om jag är långt ifrån många av de livsöden som jag läser om här.
Om jag vill bli befriad från alkoholen tror jag inte att AA kommer att göra det åt mig. jag måste befria mig själv Inte på egen hand, men med hjälp och stöd från er här på forumet.

Men missförstå mig inte! AA gör en fantastisk insats och behövs!

Dag 5 nu. Känns bra!

Tjena Kija!
Jag såg att du hade varit inne och skrivit detta när jag satt på Vantaa airport och har längtat till att få skriva av mig ett litet svar till dig!

Vi har ett jätteöppet, fysiskt och helt underbart förhållande till varandra, jag och mina barn. Vi har pratat en hel del om detta och min dotter brukar fråga om jag druckit lite då och då och när jag svarar nej så skiner hon upp som en sol och säger -"Grymt pappa, du är bäst!" Det värmer ordentligt i mitt hjärta.

Det är bra att du fått med sambon på tåget, även om det är ofrivilligt för hans del, men jag är helt övertygad om att det inte skulle gå om man inte meddelar sin omgivning, i alla fall dom/den som står en närmast.
Bryt mönstret och kör på med era små belöningar, det är ni värda!

Satt i en lång diskussion med mina kollegor på en restaurang igår, som är vida känd för sin whiskey tillverkning och alla hade något att säga om mitt nya nyktra liv, de flesta var negativa till det och trodde också att det var en tokidé som snart skulle gå över. Jag är övertygad om att det helt enkelt sticker i ögonen på dom när någon ställer sig upp och tackar nej till alkoholen. Det är så sjukt utbrett i min bekantsskapskrets och de flesta mår nog dåligt av att man helt enkelt har tagit tag i sin egna situation.

I will brake for nobody...

Vad spännande med tal, vad ska du prata om?
Tacktal, avskedstal eller vad? (får jag fråga det?) ;)

Jag själv gillar att hålla tal och snöade in på retorik för ett par år sedan och har både utbildat mig själv och andra grupper inom retorik, eller konsten att uttrycka sig.

Ett tips om du är nervös och inte riktigt vet vad du ska säga är att tänka "Igår, idag & imorgon" när du ska sätta ihop ett tal.

Igår, eller INNAN nuvarande läge, kan vara allt ifrån just igår eller för exempelvis fyra år sedan när du började på företaget eller lärde känna denna person eller såg detta hus för första gången (o.s.v).
Berätta gärna något som har en liten twist och utgå från dig själv och vad du kände vid just det tillfället. Jag ska ge dig ett exmpel på slutet.

Idag är nuläget. Hur ser det ut idag, enligt dig. Hur känns det just nu, vad har blivit bättre/sämre sedan "igår" och varför är det så?

Imorgon är framtiden. Berätta om hur du ser på framtiden och hur det känns för dig?

Låter det corny? Det funkar faktiskt ganska bra till de flesta situationer!

Detta är en sann berättelse och ett litet tacktal jag höll för runt tjugo pers på en middag när jag blev avtackad från mitt dåvarande jobb.

-"Jag kommer ihåg den första dagen jag började jobba här, det var en tisdag för fem år sedan.

Det kan också vara den värsta dagen i mitt liv!

Jag blev anställd som säljare för norrland och för att göra ett gott intryck på alla er här i huvudstaden denna första dag så gick jag och köpte en ny fin, mörk, kavaj. Den kom visserligen från Hennes & Mauritz men det är det ser man ju bara på insidan.

När det blev lunchdags så hade jag ingen matlåda med mig utan jag blev rekomenderad till den grekiska lunch restaurangen som låg i entré plan på det här bygget. Dagen hade gått väldigt bra och jag hade blivit presenterad för många av er som varit med sedan den tiden och det kändes fantastiskt bra med både jobbet och alla er som jobbade här.

Man kan nog säga att jag var lätt euforisk och lite stolt när jag klev in på den jättemysiga restaurangen som var inredd till en grekisk taverna. Man gick fram till en stor disk och beställde vad man skulle äta och jag minns än idag att jag fick en riktigt stor portion moussaka och till det tog jag vatten.

Jag satte mig vid ett av fönsterborden med utsikt och snett emot mig så satt en väldigt attraktiv tjej med sina arbetskamrater. Jag myste verkligen av hela situationen med nytt jobb, fantastisk mat och jag minns att t.o.m. glasen var häftiga med en liten utbuktning mitt på.

Rätt vad det var så såg jag att hon tittade på mig. Jag började le och tittade blygt ut genom fönstret. Våra ögon möttes flera gånger och jag var i himlen.

Helt plötsligt så reser hon på sig och kommer fram till mig.

-"Du, prislappen hänger ut under armen på din kavaj och det är kanske inget du vill skryta med? sa hon och log ganska brett.
Jag höll på att sjunka ner under bordet och efter att jag tackat henne för infon så ser jag att hon stannar upp.

-"...om du inte visste om det så dricker du vattnet ur tillbringaren också!"

Jag var officiellt död.
Två timmar senare blev vi presenterade för varandra och det var Maria V. på ekonomiavdelningen som skulle göra min lön sedan i alla dessa år som var där med hela ekonomiavdelningen..."
***

Jag fortsatte med hur tråkigt det kändes att lämna dom alla och vart jag skulle ta vägen och hur det kändes, men det ska jag inte tråka ut dig med.
Hoppas att det hjälpte dig lite i alla fall!

Nu ska jag nyktert mysa med mina barn, denna fredag och det blir nog en tur med bilen!

Ha det gott

//Adde

får man vända sig till hr Antabus. I dag känner jag en glädje, för i förmiddags var jag på vårdcentralen och tog en sup ihop med sköterskan. På helt frivillig väg ska jag gå dit en gång i veckan för att få någon att hålla koll på mig. Så illa är det att jag inte ser någon annan möjlighet.
Jag slutar som mest ett par dagar och sedan blir jag övertalad igen att bara en helg till, en dag till osv. osv, osv. osv, osv. osv, osv. osv, osv. osv, osv. osv, osv. osv, osv. osv, osv. osv, osv. osv, osv. osv, osv. osv, osv. osv, osv. osv, osv. osv, osv. osv,
Så det var på lätta fötter jag gick därifrån för beslutet är fattat och handlingen inledd. Tänk att man som alkis kan vara så glad föra att det inte går att dricka.
Är skittrött, men lugn i kväll.
En annan stor glädje är att leverproverna inte var onormala, jag har haft ont i levertrakten i flera veckor och var rädd för att jag skadat mig. Nu får jag alltså en chans innan levern gått åt helvete och det känns mkt bra.
Nu åker julmusten fram och sedan ska jag ta bilen och åkt till kiosken för att köpa lite godis, bara för att jag kan:-)
Ha en bra helg alla kämpar!
Fenix

det är en bra lista. Även om man halkar ner något steg så kan man ta sig tillbaka till steg 2. Bra jobbat med 17 dagar - lätt att hålla räkning från nyår :-)
/m

Ville bara hälsa på och undrar så smått hur hemkomsten till mörkret påverkade. Hoppas givetvis att allt är väl, även med den brutala jobbstarten. Depressionen, hur blev det med den? Titta på filmen med hunden och skriv gärna en rad här.
Lååång kram!/NM

Min mamma har ett spelberoende och ett lindrigare alkoholmissbruk. Själv ersatte jag min ätstörning med alkoholmissbruk. Det är lätt att ersätta ett missbruk med ett annat, men om din man varit nykter så pass länge, så kanske det inte handlar om det? Men en gång missbrukare, alltid missbrukare. Det gäller att man håller sig i skinnet. Om kollegan tog upp det kanske det finns anledning till oro? Prata med din man. Förklara din oro. Mig har det hjälpt att min man aldrig låtit mig komma undan. Han har sett och låtit mig veta det.

Lånar den här listan av Morla. Kände igen mig så väl, har gått igenom samma faser tidigare och jag hoppas verkligen att jag ska slippa det en gång till. Jag är i fas 2 efter 17 dagar och hoppas verkligen att jag kan få stanna där..

1) Nu måste jag sluta!
2) Åh, vad skönt att vara nykter! Det finns bara fördelar.
3) Fan vad trött jag är. Jag orkar ju ingenting. Nykter är jag iaf, Jippi!!
4) Tralalala, har jag verkligen alkoholproblem? Om jag bara dricker när det är fest är det nog ok.
5) Fest! Jag dricker lite måttligt och allt är perfekt.Ingen bakfylla, ingen ångest och inga dumheter gjorda.
6) Några dagar efter att jag bevisat för mig själv att jag KAN dricka normalt så slutar det med en blåfylla. Vrålångest, SKAM och cirkusen är igång igen.

Jag får nog prata med chefen, men känner inte att jag vill erkänna för denne hur illa det varit m alkoholen, d v s jag vill släta över för att skydda mig själv. Det är så tabu och skamligt, speciellt om man är småbarnsmor, för så gör man bara inte mot sina barn. Jag har hört det så många ggr, om andra, att hur kan man göra så mot sina barn..
När man har ätstörning, så tycker folk mer synd om en, men man riskerar likväl sitt liv och kan bli ännu mera frånvarande, då maten finns hela tiden omkring oss. Varför är det så olika? Jag tycker inte att jag förtjänar lynchas av människor som knappt vet något om mig eller min bakgrund. De enda som har rätt att vara arga är min familj. Mina barn är små ännu så de har sovit när jag druckit. Sen har jag inte gjort mer knasigheter än att mannen tyckt det varit jobbigt att jag sovit så djupt eller varit sluddrig när jag lagt mig, men det räcker för att tilliten ska få sig en eller flera törnar. Jag inser mer och mer att medkänsla är en bristvara hos människor som inte gått i ens skor. Eller så har de kanske för jobbigt själva. Berättade litet för min enda vän, om mina problem, men verkar som hon övergav mig också. Men henne förlåter jag, hon har sig själv att tänka på. Jag är så ledsen... Verkligen ledsen. Inte nog med att inse att just jag av alla är alkoholist också med all skam, ånger och allt vad det innebär, så straffas jag även min omgivning. Det känns som jag kommer att gå under, men jag måste fungera för mina barns skull. Mina älskade, underbara ungar.

Tack för din lista Morla! Åh, vad jag känner igen mig. Jag vill nästan rama in den och sätta den på väggen, men lånar den till min tråd istället så att jag har den nära till hands. :)

En ny brittisk studie som publicerats i Neurology visar på att män som dricker mycket alkohol riskerar att skynda på hjärnans åldrande med upp till sex år.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article18192298.ab

De män som dricker mer än 36 gram alkohol per dag försämrar sin exekutiva förmåga
Några viktiga exekutiva funktioner:
förmågan till att ta initiativ
tidsuppfattning, förstå sambandet mellan orsak och verkan
förmågan att planera och organisera
förmågan att övervaka sina handlingar
förmågan att värdera egna handlingar
skapandet av struktur i vardagen
förmågan att motivera sig själv till handlingar
kunna skjuta upp behovtillfredsställelse
förmågan till automatiskt agerande
förmågan att fokusera uppmärksamheten

(Studien gällde bara män).

Kan känna igen en del av det här hos mig själv.Skador kommer inte över en natt så därför sätter man det kanske inte i samband med alkohol(och så är väl en viss förnekelse inblandad också). Nyttigt att bli påmind igen. Någon som vet om det är bestående skador eller om de kan "läkas ut"?

Du är på rätt forum! Vi är många här och du kan säkert finna tröst och stöttning av att vi är fler i liknande situation. Ibland blir man förvånad av hur lika våra erfarenheter och tankegångar är här.
Jättebra att du går i terapi redan! Din situation på jobbet låter hemskt jobbig. Kan du ta upp det med din chef eller någon annan ansvarig?
Jag tror också att abstinensen gör att det känns extra jobbigt i början, men det kommer bli bättre med tiden. Ta hand om dig nu och ge dig själv tid för läkning.

Stanna här och läs och skriv av dig.

Kram!

Hej igen. Kloka o vänliga ord från Asteroiden, att hjälpa andra med samma sjukdom är en viktig bit i aa s program. Det är så sorgligt att läsa att många inte hittat en bra aa grupp. Hade aldrig varit nykter utan mina möten . Ha en bra dag.

Är själv ny här, men känner som du AA är inget alternativ för mig. Jag vet inte om det finns så många alternativ, om man själv inte gör en hemsida med stödgrupper. Fast det kanske går att ha en stödtråd här?

Vad bra, att du har dina barn att se på och att de får dig att vilja bli bättre!
Jag vet inte hur öppna ni är i familjen om detta, men kanske kan ni ha gemensamma små mål?

Jag och min sambo ( som ofrivilligt tvingats med på tåget), har inga barn, Men vi har små grejer som t.ex, små belöningar. "Nu har det gått två veckor, nu borde vi gå på restaurang" eller "eftersom att jag inte köper öl på krogen kan jag bjuda dig på bio", något annat fjantigt jag gör är att köpa färska blommor. Eller ta bilen, det är också lyxigt.
Det är väldigt avdramatiserat hemma hos oss, men kanske det annorlunda ut hos er?
Vips så har man samlat på sig endel nyktra minnen, det gillar jag.

Jag håller med om att det snackas NÅGOT OTROLIGT om alkohol, överallt. Har aldrig sett det tidigare, men då kanske jag var en av dem? Har faktiskt vänner som till och med föreslagit att jag ska fira med Champagne när jag "klarat av" min vita period. Hm, kanske är de som borde ha en vit period istället?!

Det som börjar bli lite påfrestande nu är att vänner nog trodde att detta var en fas, något jag inte står fast vid en längre tid. Till exempel talade jag med en vän om att eventuellt gå på en fest, nu på måndag.
Jag sade att jag nog inte tänker gå för det är så mycket branchmingel och det är alltid lite jobbigt när alla är berusade och man själv är nykter. dumt att sätta sig själv i den sitsen.
Och får då svaret " MEN?! håller du på med detta fortfarande?! Då när festen är!?"
Jag; "ja…. den är ju nu på måndag…? (om tre dagar)"

Har en annan fest som kommer snart, då jag ska hålla tal, det känns lite nervigt att göra på nykter kula, jag är lite roligare när jag fått ett glas i mig. Men någon gång ska ju vara den första!

Jag håller med dig adde, alla här inne är hjältar.
Och ett fint litet skyddsnät. Jag är så glad att jag hittat hit.

K