Senaste kommentarerna i forumet

- det blir fint med egen lägenhet så att du får ro att hitta dig själv. Kram! / mt

sedan länge tillbaka,som jag slutade umgås med.
Han hörde av sej igen för några år sedan,hanbor på landet,ganska isolerat.
Jag har varit tydlig o sagt t honom att jag inte vill prata m honom när han är onykter,o han respekterar inte det särskilt mkt.
Så ringer han på kvällen ex.vis svarar jag inte.men jag ringer upp honom dagen därpå.
Det funkar bättre.

Självklart ska du inte ställa upp för någon annans onykterhet mitt i natten, där skulle jag definitivt satt gränsen.

Du är vän med vilka du vill, men någon uppfoffring av nattens sömn ska du inte ge vika på...
Visst det KAN ha hänt någon olycka också, men statestiken säger ju att...det är ett fyllesamtal,
och ganska sannolikt att det just skulle kunna hända något också för en som har druckigt, ramlat och slagit sig osv...
Men som sagt, det är ju under influenser av alkoholen, så botemedlet vet både du och han om, sluta dricka!

Däremot tycker jag nog att du kan ringa upp honom och säga som det är, du ger blanka f-et i att ringa mig på nätterna!!, full eller inte...
Det är rent förnuft som gäller, man ringer inte om det absolut inte kan vänta till de riktiga morgontimmarna..
Jag skulle stå upp för min egna frihet, jag är kompis med dig under de här förutsättningarna.....

Vi hade också en fd kompis som för 25 år sedan ringde full på nätterna och ville att vi skulle förhandla med hans ex..
Vi gav blanka fan i att svara och drog ut alla telefonjacken...
Dagen efter ringer de ifrån akuten och säger att han har angett oss som hans närmaste bekanta när han har begått ett självmordsförsök...

Och frågan man ställer sig...var det dags för lite ågren då?
Nä, aldrig i helvetet, det var hans beslut, och jag kan inte få hans gamla ex att tvinga sig ta tillbaka honom, that's it!
Så slå ifrån sig andras självpålagda problem är för mig numera ett iskallt men väldigt effektivt sätt att slippa det tjorva ihop sig i skallens tarmpaket...
De har sina problem, jag/vi har våra...

Någon sorts förbannad relationsförmedlare står det inte på mitt visitkort, kanske bara "förbannad" då rå..

Varje dag så får man sätta sina nya och egna gränser, och omvärdera de gamla...
Som t.ex att alkoholen skapar ingen lösning för mig i livet, utan tvärs om...
Ingen alkohol skapar en lösning för mig..i livet

/Berra

Kul, vana! Häng på Fotosöndag - det är jätteinspirerande, som sagt!

Och, vilken läcker bild på fjärilarna!

/H.

jag har konto på flickr o har ansökt om att bli med i flickrgruppen.Då ser jag hennes bilder där med :)

Lelas håller på med det och tycker det är kul och ger inspiration

mycke pianoman.Verkar intressant men lite komplicerat att lägga in bild.....sonen får hjälpa till...

kvart i fem i morse ringde mobilen. Alkiskompisen igen. Jag svarade inte för jag var ju knappt vaken. Ringde igen, och igen, och igen. Sju gånger totalt.
Jag antog lite lagom sömndrucken att han med största sannolikhet är onykter och då varken kan eller vill jag hjälpa honom oavsett. Så jag stängde av ljudet, vände på mig och somnade om.
Jag har faktiskt inte något som helst dåligt samvete för det. Visst ska man hjälpas åt så mycket man kan, men jag kunde faktiskt inte just då. Och jag har nog med mig själv.
Hoppas inte jag behöver ångra det beslutet.

Borde inte www.fotosondag.se vara nått för dig Vana?

http://durrbild.blogspot.com/2011/08/alskande-fjarilspar.html

som när jag häromdagen skulle låsa upp min cykel vid staketet till kolonilotten efter att ha vattnat.
...får syn på två fjärilar därborta på grannens stockros som idkar kärlek.
Sån fascinerande naturupplevelse....hade kameran!!!!:)

Och precis som om ingenting hade hänt, så har det ju det också...
Vadå?, det där lät ju klurigt, eller hur...
Nja vad jag försöker säga att det "stillsamma" livet man numera innehar som nykterist, visst har sin highlights...

Det händer visst små saker i livet när man inte dricker, men inga stora orkaner som röjer runt som när man är bakis.
Och det är man ju tacksam för, att det bara stormar i ett vattenglas...
Tacksam för all de saker som INTE händer när man har druckigt, ja ni vet, jag har ju berättat om det hur många gånger som helst...
Det blir ett lugnare och behagligare liv förutan alkoholen, några kanske tycker att det händer för lite...
De borde prova på fallskärmshopp eller liknande så får de lite för sina adrenalinkickar istället, minnen man minns...
Eller tvärsom, som en polare jämnt sade...

(Det här märket) är smaken man alltid glömmer! (Med hänseende på alkoholens produktnamn), haha!

Det finns mycket historier som är sammkopplade med just alkoholen, då det "händer" grejor...

Men bara för att man har blivit nykterist så behöver man inte gå i nunnekloster, jag har lärt mig att uppskatta andra saker...

Rofylldhet t.ex, hur ofta sätter man sig ner och upptäcker saker och ting runtomkring en, varför händer det sig sisåhär?
I mitt stressade förortsliv så är det så mycket man ska leva upp till, andras och egna förväntningar, för att vad?, passa in?

Igår kväll så stressade jag mig fram till en rofylldhet, ja det låter knäppt, helknäppt..
Hade bestämt mig för att just då så skulle jag vara kantarellernas största rovjägare, att få en lugn stund i skogen..
Men det blev inte så, jag var tvungen att åka hem och fixa käket till ungarna efter det att jag hade varit iväg och handlad, sedan diska osv...
Kommer ut lagomt till skogen där man i stort sett behöver en ficklampa för att kunna se något, suck!
Dessutom var det så knastertorrt så de få (1) som hade stuckit upp sin fruktknopp hade begått hierakiri, den var torkad och klar...
Så i år är det inget bra kantarellår, och det blir ingen bra återkoppling med att lubba runt bland grönsakerna under sommaren, trist!

Annat då, jovars haft en liten incident med frugan...
Var helt enkelt tvungen att tjacka en ny eläktronisk mojäng ( som man bara måste ha..) som jag och grabben hade monterat upp i smyg,
men klantarslet till grabb hade ju inte mockat undan kartongen, och frugan med sin specialiserade luktsinne för just kartong avslöjade oss på 37 sekunder..
Korsförhöret gick igång och Berra fick med näbbar och klor försvara sitt inköp inför KO...
bara för att hon inte är intresserad och villig att lära sig nya absolut måste-prylar...
Man har ju fått vara läromästare åt henne när hon fick ärva min gamla mobil, vad är det här för grej?, intärnätt, vad ska man med det till?
Hennes intresse för nya media är väl lika stort som mitt klädintresse, typ noll!
Förstår inte att hon får spelet när hon hittar en insydd skjorta i garderoben med kragslag a' la 70-talet.., måste ju vara hippt idag.

Men jag skiter i det, det är viktigt att man hänger med i utvecklingen, och att ungarna får ta del av den så att de inte hamnar på efterkälken....
Och visst är det skitviktigt att man kan styra TV'n med sin ajfån, ett riktigt Ilandsproblem, eller hur?

Men det handlar mycket om att kunna kittla och stimulera sina sinnen, allra helst när man inte kan göra det kemiskt längre...
och man ska vårda sina intressen, och drivs det inte av sladdar eller av batterier så är det inte intressant, det är min utsago..

Så länge jag håller mig nykter, då har jag kontrollen över mitt egna liv...

/Berra

Åh! Bra jobbat, barbalala! Grattis till din lägenhet!

Och, vet du... det är jobbigt. Man får gråta. Alla spänningar och all oro som du har känt under så otroligt lång tid börjar släppa nu när du ser slutet, och då kommer sorgen, utmattningen och gråten. Så, tillåt dig att gråta och fortsätt gå fina promenader.

Kram!
/H.

just igår och idag hade jag en rejäl dipp. Jag såg en av de där andra kvinnorna på stranden. Jag kände mig först bara förbannad och hade lust att gå fram och säga ... något..., men packade istället ihop mina barn och åkte därifrån, och sedan kom alla tårar. Därpå ett långt och tärande telefonsamtal men honom på kvällen. Fler tårar som fortsatte att rinna nästan hela natten. Som tur är jag har jag en storskog runt knuten, och det är så läkande med en lång morgonpromenad med hunden till forsen och tillbaka. Nu mår jag bättre.

Annars har sommaren varit mest bra. Jag har varit med mina barn och mina kompisar och inte mycket med honom. Jag har hittat en lägenhet dit jag flyttar om två och en halv vecka! Nu verkar det som om han kommer att flytta också, och då väldig nära mig... Det blir väl nästan idealiskt för barnen, som kan gå emellan lätt som en plätt. Jag har också propagerat ganska duktigt för att han inte skulle flytta till någon annan stad, för barnens skull. Men grannar känns..... väldigt arbetsamt! Nu kommer han hem om några dagar, och jag börjar jobba igen. Mycket slit ligger framför med flytt, bodelning, göra upp om vårdnad o.s.v. Jag vet att jag måste komma ihåg att sätta mig själv i centrum för mitt eget liv.

just igår och idag hade jag en rejäl dipp. Jag såg en av de där andra kvinnorna på stranden. Jag kände mig först bara förbannad och hade lust att gå fram och säga ... något..., men packade istället ihop mina barn och åkte därifrån, och sedan komma alla tårar. Därpå ett långt och tärande telefonsamtal men honom på kvällen. Fler tårar som fortsatte att rinna nästan hela natten. Som tur är jag har jag en storskog runt knuten, och det är så läkande med en lång morgonpromenad med hunden till forsen och tillbaka. Nu mår jag bättre.

Annars har sommaren varit mest bra. Jag har varit med mina barn och mina kompisar och inte mycket med honom. Jag har hittat en lägenhet dit jag flyttar om två och en halv vecka! Nu verkar det som om han kommer att flytta också, och då väldig nära mig... Det blir väl nästan idealiskt för barnen, som kan gå emellan lätt som en plätt. Jag har också propagerat ganska duktigt för att han inte skulle flytta till någon annan stad, för barnens skull, men grannar.... känns väldigt arbetsamt. Nu kommer han hem om några dagar, och jag börjar jobba igen. Mycket slit ligger framför med flytt, bodelning, göra upp om vårdnad o.s.v. Jag vet att jag måste komma ihåg att sätta mig själv i centrum för mitt eget liv.

Tänk va små saker som egentligen inte angår eller berör mig kan sänka mig så fullständigt.
Jag är inte på dåligt humör eller så, men jag uppskattar ensamheten, är jättetrött och tänker mycket idag. Kan vara igenkännandet. För ett år sen var det jag som höll på sådär. Drack för mycket, sprang på systemet, tog varje chans att dricka. Men det är slut med det.
I år njuter jag av sommaren, är svår på kolsyrat vatten med citron och glädjer mig åt mina vänner och min familj som jag har närmast mig.

Tack pianoman för dina ord, mina tårar rinner nu o de är nog de ja behöver. Pratade också länge med en kamrat i telefonen de kändes så skönt. Har stängt av omvärden på något sätt, känner att ja måste öppna den dörren igen. Kram

Det behövs inte mycket för att man ska "slinta till"
Ja, jag tog ett återfalll några veckor efter jag kommit hem från hemmet. Då var det skit, men nu ser jag det nästan som en del av behandlingen. Ett tydligt bevis på det jag redan visste. Jag kan inte hantera alkohol, och finns det bara ett alternativ och det är att låta bli helt. Låter enkelt, men det vet vi alla att så är det ju inte.
Men det går! Jag är en väldigt envis person. Har jag bestämt mig så är det det som gäller. Det tog bara ett tag att göra just det, bestämma mig.

MB jag tyckte inte det var så klagande inlägg. Bara ett krasst konstaterande. Och man får klaga och gnälla här. Gråta och skratta går också bra. Det är det fina!

Varm kram till dig MB

Så stark o ända så skör man kan vara mr pianomannen. Hoppas du känner dig bättre efter ett dopp i sjön, för mig har bad en läkande invärkan. Ska sjölv ner o bada o hoppas ja känner mig bättre tillmods av det. Ja gämför ofta dig och min man han började sin behandling när du gjorde de, men va ja förstått så har du tagit ett återfall min man förnekar sin sjukdom o har tagit ca 10-15 återfall ibland 6 mellanöl o några återfall i flera dagar riktigt illa. Han har också eftervård på fredag men ska inte gå han går inte på aa som man ska heller. Han har en annan behandling en kväll i veckan som han går på iallafall. Han säger ofta att livet är helt kast sen han sluta dricka. oj va ja klagade men ja menar bara att ja tycker du är stark. Kram

Vilken dag det var igår. Jag kände av både paradis och misär. Men jag mår bra.

En underbar sommardag. Glada och mysiga svärföräldrar på besök. Sol, bad i sjön, god mat....

Åsså ringer en hyffsat nykter kompis på fyllan. Han hade dragit i sig en BiB på några timmar och var på väg till bolaget för att köpa mer. Oklart riktigt varför han ringde, och jag hade inget att säga. Han vet också att han gör fel men han var bitter och tog inte emot något av det jag sa. Okej tänkte jag. Lev och låt leva. Inse skillnaden på det du kan göra något åt, och det du inte kan göra något åt. Jag är i alla fall nykter och mår bra. Bor 20 mil ifrån, så han lär inte komma.

På kvällen restaurangbesök. Svärföräldrarna delade på en flaska vin. Inget konstigt med det . Jag fick vatten och var väldigt nöjd med det.
Så ser jag en...vän är väl mycket sagt, men bekant. Som går samma eftervård som jag. Som bor i samma stad. Hon trampade in på uteserveringen och jag tyckte hon så sliten ut. Satte sig. Jaja, klart hon får sitta där tänkte jag. Jag är ju där. (även om jag kände på mig att nått inte stod rätt till)
Skillnaden mellan oss var att hon beställde ett glas rosé. Svepte 2/3 direkt.
Jag kände att jag inte orkade prata med och jag tror/hoppas att hon inte såg mig. Hon är absolut inte någon som ska sitta där och dricka vin. Som aliks vet man ju att det är inte det enda glaset hon drack den dagen. För man dricker inte bara ett glas.

Humöret sjönk som en sten. Det blev för mycket för mig. Fast att jag inte har något att skämmas för mådde jag väldigt dåligt av att det var två liknande situationer på samma dag. Jag är fortfarande inte i form känner jag, även fast jag sovit. Jag har drömt om att jag är arg på allt och alla.

Ska bli intressant om hon kommer på eftervården på fredag och vad hon i så fall säger.

Nåja, solen skiner idag också och jag ska nog ta en stund vid sjön idag också. Nykter och utan ångest. Idag ska jag bara bry mig om mig själv.

Härligt o höra majzan ja blev så glad att du kom iväg. Hoppas du får en bra dag på jobbet o med dina föräldrar. Ps vänta inte för länge med nästa möte. Kram

Så kloka rader mulletant, ja fick ännu en polett att trilla ner, ja ja har gjort allt för att hjäla min man o ja kan inte hjälpa honom. De låter fruktansvärt med så ser sanningen ut.

och det var en sjön upplevelse...Det kom massor av tårar efteråt... Men mina föräldrar kommer hit idag och kan stanna ett tag för att hjälpa med praktiska saker, som att städa...och hjälpa mig att inte ta kontakt med exet i gen...Läser en massa om psykisk misshandel och det hjälper, att förstå hur jag kan falla ner så djupt. Insett att jag har ett hästjobb framför mig men att det ska gå... Jag är inte värd att slängas bort. En dag i taget var det. På väg till jobbet nu efter två veckor hemma....
Tack snälla medberoende för att du skrev och puschade mig att ta mig till ett möte...
kram M

känner också igen det där fast jag behövde få det formulerat för att "se" det på det här sättet. I flera år sa jag "jag vill hjälpa dig... ... på alla sätt jag kan".... "vara ett stöd för dig"... " Efter "vändningen", när jag kom tillbaka konstaterade jag att "jag kan inte hjälpa dig, jag har gjort allt jag kan och det har inte hjälpt". Det var en oerhörd insikt för mig. / mt

*gillar* (fast hon bergriper 0 av vajrar o buntband:)