Senaste kommentarerna i forumet

Ämnet är du TP! Saknar dig. Hittar dig inte på facebook. Har du stängt ner kontot? Skulle bli dretaglad över ett livstecken. Här eller hos Dompapompa på FB. Vill inte släppa taget. Som MT hoppas jag att livet far snällt fram med dig - och helst lite bättre! /R

Vaknar och han är fortfarande inte hemma... Jag är orolig men tror väl nu att han kommer hem för han börjar ju jobba kl.7..... Eller kommer han inte??? Ja, jag är jätterädd för att något ska hända honom. Tänker oxå att det borde jag väl få reda på.
Jag läser alla länkar, Mulletant, och de ger bra styrka. Men ibland undrar jag var mitt mod tagit vägen.
Kram i gryningen.

av Carinas inlägg - Maktlöshet / Maktfull - från 7:e februari 2011. Den har varit ett av mina stöd längs vägen. Den första raden bekräftas av min numera nyktre man - jag hade ju också försökt "allt"...

Vi är maktlösa inför att missbrukaren väljer att dricka eller ta droger.

Vi har makt över vad vi väljer för våra egna liv.
Vi har makt över vilka val vi själva gör.
Vi har makt över vad vi lägger vår energi på.
Vi har makt över vad vi lägger vår tid på.
Vi har makt över vilka människor vi väljer att umgås med.
Vi har makt över vilka värderingar vi vill leva efter.
Vi har makt över... (fortsätt gärna listan, skriv i kommentarer!)

http://medberoendeinfo.blogspot.com/2011/02/maktloshetmaktfull.html

medberoende - och eventuella andra... denna har hjälpt mig så mycket

Maktlöshet / Maktfull

Vi är maktlösa inför att missbrukaren väljer att dricka eller ta droger.

Vi har makt över vad vi väljer för våra egna liv.
Vi har makt över vilka val vi själva gör.
Vi har makt över vad vi lägger vår energi på.
Vi har makt över vad vi lägger vår tid på.
Vi har makt över vilka människor vi väljer att umgås med.
Vi har makt över vilka värderingar vi vill leva efter.
Vi har makt över... (fortsätt gärna listan, skriv i kommentarer!)

http://medberoendeinfo.blogspot.com/2011/02/maktloshetmaktfull.html

så jobbigt du har det nu... Häromdagen klistrade jag in en del av det Carina Bång skrev i sin blogg 21 mars - klistrar det till dig ifall du inte läst, Om medkänsla och medberoende:

Vart går gränsen mellan att visa medkänsla och att agera ut medberoendebeteenden?
Och måste man bli helt egoistisk bara för att man inte ska vara medberoende?
Vad är vad och var går gränsen?

Så syftet med att arbeta med sina medberoendebeteenden betyder inte att man ska sluta visa empati och medkänsla för sina medmänniskor! Det är styrkor och egenskaper vi behöver mera av här i världen! Om vi tvärtom, sätter stenhårda gränser mot allt och alla, bara fokuserar på oss själva, slutar ta ansvar för hur vår kommunikation och förhållningssätt påverkar andra, då kommer vi i stället börja såra våra medmänniskor. Då har det dragit för långt åt den andra hållet i stället.

Ett sätt att tänka som har hjälpt mig har varit denna: "Medberoende är när min omtanke om en annan människa blir på bekostnad av min egen hälsa och viktiga livsområden".

http://medberoendeinfo.blogspot.com/2013/03/medkansla-utan-medberoende…

Kanske du kan ha hjälp av denna också?
http://medberoendeinfo.blogspot.com/2013/03/ovning-skapa-riktlinjer-for…

Har du i nuläget någon att prata med? Minns att det strulade med dina kontakter...

Kramar i gryningen / mt

- japp så skulle jag kunna göra ibland. Bara tumla. Har tvättmaskin, gård och tvättlina - men inte alltid torrväder. Nästa gång kommer jag till dig Sorgsen, med våt-tvätten, och så fikar medan tumlaren torkar tvätten lagom torr. Det blir trevligt! / mt

exempel... det hemska är ju alla se situationer där ingen ingriper... så visst gjorde du rätt där och då, det tycker jag också. Och sen släppa taget...

Jag får en fundering - undrar om vi medberoende har en benägenhet att dras till vissa typer av situationer. Jag skulle inte "falla" för den situation du beskriver (för rädd av mig) men jag har andra fällor - som jag verkligen jobbar på att lära mig lämna över till mänskor att ta hand om sina egna utmaningar. Kram, bara det, i all enkelhet! / mt

...om dig. Om något går galet med mannen får du ju garanterat veta.
Menar inget kyligt bara att han har alldeles själv valt sin helg. Du fanns inte med i den planeringen, inte barnen heller.
Tråkigt, ledsamt, smärtsamt, men så gjorde han.
Jag tror däremot inte han gjort det för vara elak, alkoholen är ett gift. Giftet påverkar negativt och den destruktiva nedåtgående spiralen slutar inte snurra förrän alkoholen slutar hamna i strupen.

Ta väl hand om dig.

Kramar

Ringde honom vid 23- han har fortfarande inte kommit hem. Frågade var han var och om han inte skulle komma hem. Han sade var han var och sa med skamsen röst att han var tvungen att vänta på att han ska kunna köra bilen hem.... Då fick jag svart på vitt att helgen återigen varit hård. Min ångest övergick i ilska och besvikelse. Gud vilka problem han har. Nu ska jag verkligen stå på mig och inte ta åt mig ett dugg av de troliga anklagelserna jag kommer få- att det är mitt fel att han dricker. Ikväll svek han inte bara mig utan oxå barnen...... Så tydligt allt känns just nu.
Alkoholen äcklar mig!

Mindre sura miner med räkmacka o kaffe:)

så djävla bra att du genast skriver här om det som hände. Det tyder på att du inte vill gömma och glömma. känner så väl igen tankar och känslor. Men stå ut några dagar nu, det är nu den djävla alkoholisten försöker övertyga dig om att det gick ju ändå rätt bra, kanske kan du dricka lite lagom, det är kanske överdrivet att inte dricka alls och så vidare, och så vidare, och så vidare, och så vidare, och så vidare i all evighet. Jag vet, jag är där nu:-((((
Fenix

Mb lör eftermiddag blev demonerna besvärliga och börjarde spöka. Mmm tänk lite
öl etc. Försökte slå bort, tänka på annat. Men så tänkte jag ok då demon jävlar, hur
skulle kvällen bli. Lite öl lite musik lite ... Bla bla .följde med i fest. Sen! Stiga upp med illamående o
helvetet sj, nej tack, så dra! Funkade bra då:-) viktigt att inte vara hungrig har jag märkt
blir så fruktansvärt grinig o dåliga tankar börjar trycka på.

Fia! Ja vet, samma här skit jobbigt att känna sig missunnad. Så skönt att vara nykter
men kampen är tuff. Jag hade också ett extra föråd efterfest, som jag längtade till.
Hellre än fest. Sorligt men sant.
Vad bra! Hoppas mobil texten kan ge lättnad i svacka:-)

Helgen gav mig mkt. Slog bokstavligt yxan i väggen och började renovera, sånt som
blivit lidande o uppskjutet av bakis. riktigt kul! Tog lite lugnare med träning, känns
som jag körde mig in i väggen förra helgen :-P
Helgen var nykter men tuff. Mat är viktigt, mitt späckade schema gjorde mig till
riktigt grinig lör kväll . Men planer och mål sprudlar i mig, känns bra.
Hoppas ni hade bra helg o glad ny vecka !

jag har lovat mej själv att sluta röka i morgon men det känns inte "rätt" i magen, jag känner mej inte alls så lugn och trygg som jag gjorde när jag fimpade för tre år sedan och när jag hällde ut de sista ölen för drygt tre månader sedan.
Men jag får somna med mitt mantra ringande i öronen:
Jag kan, jag vill och jag ska.

Fenomenala Fia förresten, det min sambo är drabbad av kallar jag "skygglappssyndrom", han klarar eller vill inte se verkligheten för då skulle han ju bli tvungen att göra något åt det.

Kramar till alla som vill ha!

...var det Fia, tumla direkt ;) frågade ju inte varför, kanske har hon egen tvättmaskin. Vi har pratats vid utanför hissen tidigare och hon har fortsatt prata med mig efter detta.

Oavsett, tack för dina ord här hos mig.
Vi sitter alla i samma båt här inne, alkis eller fru till alkis, same shit som ska gås igenom. Arga, ledsna, irriterade, besvikna, uppgivna...allt är samma...bara vi själva styr vad vi säger och hur vi beter oss.

Kram kram

räkmacka glider vi mot nykterhet, vårt nya motto!
Fenix

...kom precis in i lägenheten efter mycket jobb. Hungrig och måste packa. Var sjutton börjar man efter 3 mån utspritt? Snabbt måste det gå iaf, tidigt flyg imorgon.

Skummade igenom.
Vill bara säga jag tänker på er, Stjärnstoff och flygcert. Ser ni är online.

Var rädda om er. Tänk på att ni får ta hand om er extra mycket nu när männen inte ger "rätt" uppmärksamhet.
Skäm bort er själva och räkna inte med att de gör det. Låt dem hålla på med sitt, en dag trillar kanske mynten ner.

Kram

Det verkar som om man bara SKA åka ner i diket några gånger för att konstatera stt gräset inte är grönare där. Slå inte dej själv i skallen för mycket för det, utan använd den erfarenheten du skaffat dej. Nästa gång kommer du att minnas vad som gick fel och undvika den grynnan.

Själv drar jag paralleller mellan mina otaliga försök att sluta röka och mina något färre försök att sluta kröka. Vis av erfarenheten att det inte går att feströka, så jag inbillar mej inte längre att jag nångång i framtiden kommer att kunna ta ett glas. Efter en helgs feströkande tog det bara tio dagar innan jag var uppe iett paket om dagen igen. Misstänker att samma sak skulle hända med krökandet...

Jag sätter en bra slant på att du fixar detta, du verkar se dina egna tankar, analyserar, och ger inte upp.

Ha det gott!/MB

Det lät så fel. Jag menar mer: jag blir orolig för dig - du kämpar och kämpar, var hittar du kraft vännen?

Samma här vännen! " nu drar vi ett sträck över det här" eller " det blir nog bättre eller "vi måste bli bättre på att visa varandra uppmärksamhet" jo tjena! Om han visste vilken uppmärksamhet han får...
Nu är ju inte min spritfri på något sätt men ändå..
Skönt att du skriver här, det hjälper att lätta på ens ångest ibland eller hur? Jag tycker att det är så skönt att ha ett ställe där INTE min
man kan tycka eller tänka något! mitt bara mitt! ( och så alla ni andra förståss:)
Men jag blir lite orolig för dig, hur mycket skit ska du behöva ta??
Kram i natten.

Vännen. <3
/H.

Sitter och försöker skriva ner allt som hänt nu, de senaste dagarna, allt som sagts och gjorts mot mig, allt som barnen fått se och höra de senaste dagarna... Det kan inte vara en normal människa som gör detta, som säger detta, som utsätter barnen för det, det kan inte vara "bara" en spritfri alkoholist...

Jag går sönder, storflickan är nog också i en känslig sits nu... Igår hade han en stund av lugn och då sa han att han "saknar mig så", men förutom det så är det mest skäll, hot, jag ser & hör hur han försöker vända barnen mot mig, och den minsta verkar köpa det rakt av... Det gör så ont.

Han vänder det jag säger, hotar och skäller, men what's new? Och sedan öser han ur sig hur klantig jag är, att jag minsann inte ska styra honom, att jag inte håller tider osv osv och så avslutar han med "men nu stryker vi ett streck över detta och börjar om". Jag vill svara utförligt, förklara vilket j-a svin han är, påtala hur fel han har med det han vänder mot mig, säga att NEJ, jag tänker inte stryka ett streck över detta, jag vill inte prata med dig mer utan nu får vi lösa överlämningar mm via förskolan och sluta kontakta mig. Men det är ingen idé... Så jag skriver lite här istället, till några som förstår, som inte har helt sjuka hjärnor...
det gör såååå ont.

OK, det jag inte trodde skulle hända hände.
Jag var väl medveten om att ett återfall var nära då jag börjat tänka annorlunda runt alkohol sista tiden.Efter mer än tre månader helvit och med massor av positiv energi trillade jag dit på en grillkväll igår.

På väg dit köpte jag lite mat och tänkte att en flaska vin till vännerna som bjuder borde jag väl ha med mig? Jag kände och tänkte hela tiden i affären att jag var fel ute, jag visste det och kände det i hela min organism. Ändå slank det ner en flaska rödvin och ett sexpack i korgen. (Jag är inte i Sverige och handlar)Försvarade min gärning med att inte tänka så mycket på det, men kunde helt klart känna en glädje över att få dricka vin ikväll. Innan jag knallade över till grannarna så öppnade jag en kall öl som jag svepte, utan att reflektera så mycket över det hade jag öppnat en till. De åkte ner med grym hastighet.

Kvällen blev trevlig och avslappnad med god mat. Drack vin till maten och whisky till kaffet. Kände direkt vilken lavin av sug efter mer som svepte genom mig. Jag var på väg ner i hålet igen. Hemma blev det ett par öl till innan jag gick till sängs. Idag svår ångest och en stor förundran över mitt agerande. Jag är en man med relativt mycket allt eller inget symptom. Har hela dagen försökt övertala mig själv att det bara var en lätt avåkning från den planerade vägen. Kom ner lite i diket bara, men nu är jag uppe på den upptrampade stigen igen, om än tilltufsad och besviken på mig själv. Det är ju lite som att börja på ruta ett igen?

Jag kan inte och vill inte se mina mer än tre månader som bortkastade. Fan vad bra jag har mått utan alkoholen, om än lite mer rastlös och lättirriterad vissa stunder. Det är det jag kommer ta med mig på min fortsatta resa mot mitt nyktra liv. Hade detta hänt för nåt år sedan så hade jag fortsatt med alkoholen. Men nu har jag bestämt mig och då får jag se det här som en erfarenhet och något att lära sig av. Det låter så klokt och insiktsfullt men inombords går jag igenom en massa skit just nu. Vill bara komma igenom några dagar så är jag på G igen. Är helt ensam med mina tankar och har just nu ingen att dela dem med och det känns jobbigt.

LP

Kram. Ville bara säga det.

/H.

Ja du, markatta... Pain in the ass it is.

Det gäller att hitta en balans i det där, för samtidigt som vi måste jobba bort vårt medberoende så är det ju inte meningen att vi skall bli empatilösa. Knepigt, det där.

Jag tycker att du gjorde fullt tillräckligt, btw. :)

/H.

Nu är jag och barnen hemma igen efter en helg hos kusinerna. Magen är orolig, jag är yrslig och värken i axlarna gör sig påmind. Så här ska det inte vara.
Jag ringde honom i går mitt på dagen, var tvungen att höra om han levde och jag bad faktiskt om ursäkt för att jag åkt ifrån honom i sån ilska på fredagskvällen. Jag sade att jag inte tycker detta är kul. Det enda han sa var "ja, du är dålig att ta kritik du". Vi är väl dåliga på det båda två isf sa jag men det höll han inte med på. Sen har han inte hört av sig eller svarat i telefonen förrän nu i kväll, jag ringde skyddat nummer.
Jag frågade vad han gjorde och han sa att han höll på att packa och var påväg hem. Han lät så himla trött så kvällen igår var nog ganska blöt, därav är det väl solklart varför han inte är hemma trots att klockan är snart halv nio. Jag frågade om han jobbat idag med men han hade inte gjort någonting sa han.....
Barnen väntar på dig sa jag- " det är väl bra att nån saknar mig", säger han med sarkastisk röst.
Fylleångest och få mig till dåligt samvete. Men jag tänker.... Hur visar han att han saknar mig då?