Senaste kommentarerna i forumet

För ditt positiva inlägg. Nu känner jag mig lugnare både för dig och dina barn.

Du har ett underbart tankesätt. Under inga omständigheter väljer du bort dina barn. De är det viktigaste du har i livet. Därför kommer ni att lyckas.

Din egen kamp fortsätter när du är ensam och om jag ännu en gång får citera min f.d. psykolog så påpekade han alltid:
2 steg framåt och ibland ett steg tillbaka. Vilket kändes väldigt tungt eftersom jag varit på G. Sen några steg framåt igen, kanske ett nytt bakslag o.s.v. men i slutänden gick det ändå framåt.
Någon här på Forumet liknande nykterhetens resa med att lära sig att gå.
Också en talande beskrivning.

Då, på den tiden var det i och för sig inte alkoholen som var mitt stora problem, även om jag emellanåt tyckte om att fly från problemen i vindimman.
Jag har en massa olika psykiatriska diagnoser. Vilka jag lärt mig leva med utan en massa läkemedel.

Nu vill jag också lära mig att hantera alkoholen på ett bättre sätt.
Alkoholen är ingen medicin utan tvärtom. Det är en dryck som skapar ångest och gör en sjuk.

Vi fortsätter att kämpa, en dag i taget.....!

Hoppas innerligt att du blev väl bemött av kontakten du skulle träffa idag!

Många Styrkekramar till dig!
Tanten

att köpa kattmat är inte värt! Tänk om de börjar tugga på DEJ inatt! Moaha-ha.. :-)

Kul att läsa att det går så bra, du låter precis som vill.sluta mycket lugnare och tryggare! :-) Och humor! I mängder!

Ha det bäst!
Kram! /MB

Inte alls tanten, är bara glad att du skriver. Vilken resa du har gjort.
När man är mitt uppe i en livskris så kan många konstiga tankar passera. Tanken på ett liv utan mina barn är inte ett liv jag vill leva, MEN...det kommer ju inte att bli så. Jag ska lösa det här och vi kommer att gå stärkta framåt tillsammans, jag och mina barn. De behöver absolut få veta att jag får den hjälp jag behöver. De behöver få veta att någon annan tar hand om mamma nu så att hon kommer att må bra snart och blir den mamma som hon en gång var.
Om en halvtimme ska jag sitta mittemot en främmande människa och försöka vara så ärlig jag kan. Jag kommer att LOVA PÅ HEDER OCH SAMVETE att jag aldrig någonsin kommer att dricka när mina barn är hos mig. Väljer jag annorlunda så väljer jag bort barnen och det finns inte. Sen får jag kämpa de dagar/veckor de inte är hos mig men det är min egen kamp som barnen inte kommer att få ta del av.
Finns ett uttryck att man kan ha "myror i brallan" men jag känner att jag snarare har myror i skallen just nu.

Ni är ett stort och varmt stöd för mig och jag skickar tusen varma tacksamma kramar till er <3
På återseende :)

Jag känner mig också ordentligt orolig när du googlat på självmord. Instämmer i Fias resonemang.

Samtidigt förstår jag att du känner dig som ett nervvrak. Vem skulle inte bli det i din situation.

Har själv varit ett nervvrak utan att ha haft samma press på mig. Tog t.o.m. upp med min psykolog att mina 2 yngsta barn som då var tonåringar skulle få det bättre i ett fosterhem. Dessa tankar fick psykologen snabbt ur mig. Barnen kände trots allt att jag gjorde mitt bästa för att livet skulle fungera även om jag inte alltid räckte till, men periodvis var jag stark. Inte ville de bli lämnade av mig. De skulle ha kännt sig otroligt svikna.

Jag har stor erfarenhet av psykiatrin. Legat inne 8 ggr. inom slutenvården. Detta ligger tack och lov många år tillbaka i tiden, men med min erfarenhet av terapueter så tror jag att du gör klokast i att berätta sanningen.
Det ökar dina chanser för att få rätt stöd och hjälp i kampen mot alkoholen.
Och med rätt stöd så ökar dina chanser att få tillbaka barnen.
Dessutom känner dina barn din ärlighet och uppriktighet i kampen mot alkoholen. Att du gör precis allt för att få deras tillit tillbaka.

Lyssna till ditt logiska tänkande, det som säger att alkoholproblemen måste lösas först.

En av mina döttrar har gjort en gastric by-pass operation. Inför denna fick hon bl.a. informationen att det är vanligare att opererade fick problem med alkohol än icke opererade. Tror det handlade något om den biten av den bortopererade tarmen.
Så du har rätt i detta.

Hoppas mitt input inte blev alltför besserwisser-aktigt.

Önskar dig en bra dag och tänker mycket på dig!
Många varma Styrkekramar!
Tanten

Att hälla ut och inte hälla i sej är bra! När man sitter och är vankelmodig inför drickandet är det bra att ha skrivit lite här om anledningarna till att man vill sluta, det finns ju för det mesta ett antal väldigt goda skäl till att man inte vill fortsätta dricka. Har man dessa på pränt här, är det bara att gå in och friska upp minnet när alkoholfan på axeln börjar viska förföriska tankar i ens öra.

Jag hade detta forum som en kombination av napp, nalle och flytväst i början, jag satte mej och läste en tråd eller två när suget kom.

/MB

De andra har redan skrivit det viktigaste, men som du redan konstaterat - det finns mycket att läsa och lära här! Jag har hängt här i över ett år, och får fortfarande aha- upplevelser ibland!
Välkommen!
/MB
Redigerat ett stavfel

Och inte överväger jag den utvägen. Blev bara så skrämd själv när jag insåg vad jag gjorde.
Jag ska lösa det här och jag ska leva med mina barn i ett nyktert och värdigt liv framåt i tiden. Vägen dit är lång och krokig och just nu känns allt så tungt och mörkt men jag vet att det kommer att lösa sig på ett eller annat sätt. Tålamod är ett svårt ord som jag tampas med dagarna i ända.
Har blivit ombedd att ha just TÅLAMOD i snart nio veckor och ingenting händer. Det är svårt att sitta still i båten när man vill något så innerligt och samtidigt känna att man är helt maktlös.
Var inte meningen att låta som att jag överväger den "utvägen" för det kommer jag inte att göra. Var en i min bekantskap som valde den vägen för bara några veckor sedan och det kanske var därifrån min tanke kom, att det skulle vara en enkel väg...men jag kan själv inte förstå hur man kan välja att göra så mot sina nära. Så ingen oro på den fronten, var kanske dumt av mig att vädra så öppet.
Kram

Punchdrunk. Är det en boxningsterm? Känner mig i alla fall så. Inte drucken på punch med en smula korkad. Sitter nöjd med mig själv tills jag möts av två par gulgröna ögon. Mat signalerar de. Och jag inser att jag har glömt. Kattmat! Förutsättbingen att jag får bo här. Så ut i kylan igen, jag känner mig som en stenålderskvinna. Jag får ge mig ut igen nu när flockledaren (en 25-årig hipster) är borta.

Fia

surfina! Jag blir så ledsen när jag läser om din kamp. Mot både myndigheter och de otäcka tankarna. Förstår så väl ditt tänk om att lite vin skulle kunna hjälpa mot att känna allt. "Bädda in det i bomull" (Anli. Jag stäl friskt). Jag har inga råd, jag har inga barn och jag har heller inget tvång att passa mina sociala kontakter (af och a-kassa). Det gör jag mest för att jag är en tjurig kvinna. Kanske hjälper mitt-streta-emot nästa person som hamnar i systemet.

Men jag blir allvarligt oroad när du skriver att du googlat på självmord? Vem skulle det hjälpa? Tro mig, de anhöriga mår inte bättre av det. Jag hade en ytlig bekant/arbetskamrat som tog den utvägen. Hon frågade ofta om vi skulle hitta på något efter arbetet men jag svarade nej. Ville ju hem till mitt smygdrickande. En dag hade hon gjort det, lämnat två oförstående barn och en make för att hon inte ork
ade leva i sitt missbruk längre (spel i hennes fall och jag hade inte sett det).
Jag vill inte tynga ner dig ytterligare, men den utvägen du tänker på är feg. Och ledsam. Jag har fortfarande sporadisk kontakt med Gs make (tolv år senare) och han rapporterar om att även om han delvis har gått vidare, så har inte sönerna gjort det . Tro mig, du vill inte utsätta dina barn för det.

Du får helt enkelt (?) härda ut. Jag vet att det är inte enkelt. Men en värld utan surfina blir knappast bättre. Jag skulle sakna dig. Jag ser inte en fylle/vinpimplarkärring. Jag ser en människa med humor och den där lilla gnuttan jävlar-anamma som tar oss över dagen. Låt det bli ditt arv till barnen, vare sig du får behålla dem-eller-inte. En mamma kan inte ersättas.

Önskar dig styrka att härda ut.

Fia

det där med att inte kunna gå på fest utan att vara onykter. Det har varit ett slagsträ här i familjen nu när jag tänkt efter lite - att få barnen med att vänta att dricka tills de vet hur man har kul utan att dricka... Jag kommer knappt ihåg en enda fest från ungdomen där jag var nykter.

En tröst i bedrövelsen är att när man som du har bestämt sej, så kan det kännas mycket bättre. Nu behöver inte jag längre sitta och sura i ett hörn för att nitlotten bilkörning hamnade på mej - jag har ju faktiskt valt det själv - och trivs med det! I synnerhet dagen efter när jag kommer ihåg allt som skett och mår bra!

Kram!
/MB

Undrar bara hur du har det?
Kram

Vet inte vad dessa samtal kommer att leda till. Mina barn ska för tredje gången träffa en kontakt på socialkontoret. Hon verkar bra men samtidigt så känns det som att de jobbar efter en "mall" och en sådan funkar nog inte i alla situationer men jag hoppas innerligt att hon är duktig på sitt jobb.
Själv så ska jag träffa en alkoholterapeut idag, första mötet. Är skitnervös och vet verkligen inte hur mycket jag ska "erkänna". Barnens kontakt jobbar ju ihop med denne så jag kan omöjligen röja hela sanningen. SÅÅÅ SJUKT att jag tänker så, jag vet. Jag tänker att jag säger/gör vad som helst för att barnen ska komma tillbaka NU! Sen får jag lösa det andra. Jag har inte kraften att kämpa för barnen och mot alkoholen samtidigt. Börjar känna mig som ett nervöst vrak som inte vet om jag ska sitta eller stå eller andas eller inte andas.
Vet att det logiska vore att börja med att lösa alkoholproblemet och sedan lösa situationen med barnen, men hjärna och hjärta går inte hand i hand just nu.
Jag gjorde en gastric bypass-operation för ca. ett år sedan. Jag har skyllt på det inför kontakten på socialkontoret. Att jag håller på att lära mig att äta och dricka rätt och att jag inte tål alkohol på samma sätt som tidigare och att jag nu förståt att jag måste ändra på mina gamla vanor. SKITSNACK!!!! Jag kan dricka lika mycket alkohol nu som tidigare. Möjligt att jag blir ännu mer onykter men mängden får jag i mig. Tror hon köpte resonemanget, iaf till viss del. Får se om alkoholterapeuten är lika "lättlurad".
Känner mig så jäkla falsk och dålig i detta men jag lever i någon sorts vakum just nu där det mest handlar om att överleva tills barnen är tillbaka.
Det är lite läskigt att veta vad som vore rätt att göra men ändå inte kunna/våga ta den risken som det innebär.
I går googlade jag på ordet "självmord".....blev rädd för mig själv men insåg att tanken på att inte få vara med mina barn i framtiden framkallade denna handling.
Börjar jag bli tokig på riktigt?

är stort!

Och hur har du det nu?

Hade du varit jag hade jag gråtit floder och saknat hästen mest av allt (eftersom jag inte känner till resten som hänt dej ska väl sägas) eftersom vi har en egen havremoppe, en vit förvuxen D- ponny.

En mardröm jag har är att de ringer från stallet och säger att veterinär är tillkallad eftersom hästen fått benet avsparkat i hagen...

Kram! -MB

Att hålla sej nykter i den omgivningen kan inte vara det lättaste, har bekanta som är ombordanställda och har ett lite taskigt förhållande till alkohol. De har berättat en del sedan jag själv gick ut med att jag är alkoholist. Så du är verkligen värd ett STORT GRATTIS!!

/MB

känner igen mej i sambons sätt. Folköl är jättebra när man är alkis, ingen kan gnälla när man luktar alkohol ur munnen, man har ju "bara" druckit en folköl...

Man är en ful fisk som alkis, man ljuger som en häst travar, mest för sej själv, självbedrägeri är bästa grenen. Har en sambo själv som inte åkt lika långt ner i träsket som jag var, men han är på väg, jag väntar in honom i slutet på backen. Inget gnäll, bara att vänta. Det är nästan så att jag VILL att han ska åka fast i en blåskontroll någon lördagsförmiddag när han ska till sin sport. Först då tror jag att han skulle fatta. Kanske.

/MB

Ditt inlägg om vinglaset till helgen är tyvärr precis som det står - ett bevis på alkoholism. Ett enda glas välte hans föresatser att hålla sej nykter. Det är nollgräns som gäller om man kommit för långt i nedförsbacken. Inte ens lättöl. Helt klart är att DU måste ta hand om DEJ SJÄLV. HAN får ta hand om SEJ SJÄLV.

Börja med att sätta dej in i ekonomin tycker jag, det borde finnas pärmar eller annat där räkningar och kontoutdrag och sånt finns, tyvärr är ekonomin något som MÅSTE funka, och det är inget enkelt och självklart. Ett steg i taget.

För mannens del kan du - här eller någon annanstans leta upp vad det finns för möjligheter till hjälp att komma ur missbruket. AA, antabus, behandlingshem, genom jobbet etc. Det kan du presentera för honom helt kort, sedan är nästa steg och resten av vägen hans. Tjata inte, jag tror de flesta reagerar som jag gjorde de få gånger någon ifrågasatte mitt drickande - jag blev bara tjurig och tyckte att det ska väl dom skita i!

Kram! - MB, nykter sedan januari.

PS. Förlåt om du upplever mej som väl klämkäck, tyvärr är jag sådan...DS

och att du inte vill svartmåla pappan, så är det ju i grunden inte svårare än att man lägger skulden där den hör hemma - på alkoholen. De flesta människor är ju i grunden ganska trevliga och normala människor tills alkoholen kommer in och börjar styra och ställa. Man kan ju tycka att man borde veta att man kan bli alkoholist av att dricka för mycket, men det är ju en av baksidorna med alkoholen - och de flesta beroendeframkallande saker - man vet inte att man är fast förrän fällan slagit igen ordentligt om nacken på en.

/MB

Vill bara instämma med skribenterna här.
Malign är ingenting att bry sig om. Malign betyder elakartad och det är precis vad hen blivit. Förmodligen för att hon själv mår väldigt dåligt och är avundsjuk på alla dom som lyckats bättre än hen själv på vägen mot nykterhet.

Det låter som det går väldigt bra för dig!
Härligt!

För mig går det inte riktigt lika bra, men jag har tagit till mig en mening som jag tror myntades av Anli:
Även myrsteg fungerar om de bara tas i rätt riktning!

Ha en Fin dag!
Tanten

Hej!

jag hakar på dig "Nu är det nog". Mummy Blue har helt rätt, det går inte med att börja med att belöna sig med att dricka på helgerna. Jag tackar dig för ditt kloka inlägg!
Idag är dagen D, jag har för en timme sedan tagit antabus. Jag fick nästan tvinga mig till det för jag är rädd för att sluta dricka...det är ju helt sjukt. Jag är rädd för att jag kommer schappa ihop och att jag kommer får panik när jag inte får i mig det som gör mig lugn och avslappnad.

Redan på lördag kommer en stor utmaning: ut och äte middag med bästa vännerna på restaurang...barnvakt är redan fixad...

På min ena axel sitter det en liten gubbe och säger: Du är ju dum i huvudet!! Hur kan du sluta idag, det är ju torsdag!! En dag kvar sen hade du ju kunnat dricka gott med mannen imorgon kväll och dessutom komma ut på lördag på fin resturang. Hur tänkte du när du svalde den antabusen!!

på min andra axel sitter en annan go liten gubbe och säger: Skärp dig, det är lika bra att gå ut hårt! Vänj dig fröken lilla, för detta är ditt nya liv! Du mår inte speciellt bra när du vaknar på morgnarna och det finns bara en som kan ändra detta och det är DU!!!

Jag ska klara detta! jag är några dagar bakom dig "Nu är det nog" och du kan kanske vägleda mig i mörkret! /Mia

Som väntat så kunde jag inte låta bli vinet. Blev sugen när alla andra drack av det. Men det dracks med måtta, även av gästerna.
Under kvällen gick det också åt flera flaskor vatten.

Trots att jag "bara" drack 3 glas vin till mat och snacks utspridet under en längre tidsperiod så var det totalt omöjligt att somna på kvällen.
Fattar inte hur alkohol kan förstöra sömnen så. Jag som tidigare trodde, då när jag drack dagligen, att jag inte kunde somna utan vinet.
Det fungerar ju precis tvärtom!!!
Nåja, klev senare upp och åt och sen lyckades jag somna.

Upplevde ingen ångest över gårdagen när jag vaknade, inte heller någon bakfylla.

Däremot känns det jobbigt att jag nu har några flaskor vin ståendes hemma. En del av gästerna hade med sig.
Flaskorna kommer jag inte att kunna hantera utan vita knogar.

Idag ska jag inte dricka någonting.

Önskar er alla en fin dag!
Kram
Tanten

Starkt jobbat. Du är väldigt duktig.

Önskar dig en fin dag och framförallt en fin morgondag.
Ovasett hur du gör med tjejträffen, så hoppas jag verkligen att du vaknar nöjd och pigg på lördagsmorgonen.

Tanten

Nu har du klarat 4 dygn!
Grattis, grattis!

Att du lyckades hälla ut det där vinet bevisar också att du är ordentligt motiverad!
Är mycket imponerad.

Önskar dig en fin dag!
Tanten

Vill också hälsa dig välkommen hit till Forumet!
Ett första steg mot ett nyktrare liv.
Läs trådarna. Här finns mycket klokhet.
Skriv själv och få respons på dina tankar och ditt handlande.

Önskar Dig en riktigt fin dag!
Tanten

Du ska veta att jag tänker mycket på dig.
Önskar dig allt gott och hoppas verkligen att gårdagens möte gick bra och att alla andra möten också kommer att göra detta.
Att ditt liv ska kunna bli som vanligt igen, med "varannan" vecka.

Är glad att du vill fortsätta att skriva och läsa här!

På något sätt ska vi besegra alkoholmonstret, även om det är förbaskat svårt.
Det SKA gå. Det MÅSTE gå.
När det känns extra tungt får vi tänka:
Även myrstegen fungerar om de tas i rätt riktning!

Såg att m-m tagit upp en ev. läkarkontakt, samtalskontakt.
Det hjälpte mig enormt mycket i samband med att jag blev änka. Hade tur och gick hos en psykolog och psykiatriker under 9 års tid.

Vi fortsätter vår kamp mot alkoholen!
Vi har allt att vinna på detta och ingenting att förlora.

Varma Styrkekramar till Dig!
Tanten

Till dina goda nyheter, låter spännande, blir glad för din skull.

Tycker fortfarande att du är stark Fia. Det krävs styrka för att kunna gråta.

Önskar dig en fin dag!
Kram
Tanten