Senaste kommentarerna i forumet

tänker jag vårstäda här!

På förmiddan tar jag ner gardinerna och hänger ut dem på vädring. Bär ut alla soffkuddar och filtar också. Börjar 10-tiden med det.

Golvet behöver torkas och fönstren ska tvättas. Hoppas nån kommer och hjälper till att hänga upp gardinerna igen - det är tungt för armarna.

Sen fika och nåt gott till. Och musik ska vi ha - vi har ju en skön blandning. / mt

av fysiska smärtor... psykiskt av frustration över fysisk begränsning - båten, fisket, odlandet... Förargelse över kylan som hotar det som ska växa i växthuset.

Vill vara så bra jag kan för att underlätta - och det känns inte som medberoende! / mt

två senaste inlägg... Igår på kvällen skrev jag: Jag känner en helt annan medvetenhet om medberoende idag - än för... ja, när har den kommit? Den har bara växt fram genom det jag själv gått igenom och kanske framförallt genom de personer jag fått följa här.

Medvetenheten och kunskapen har naturligtvis växt fram i SAMSPELET mellan mina egna erfarenheter, andras berättelser, aktiva frågor (tack - särskilt för de obekväma) och min kunskapstörst. Samt, den sista pusselbiten - att reflektera över alla delarna, lägga ihop, se mönster, lägga om se andra mönster och långsamt växer ett genomgående tema fram. Som bladnerverna finns i varje blad även om bladen har olika form och färg och lever i olika miljöer. / mt

normal är du :-)) Kroppen behöver vila efter ditt sista race så njut av tröttheten !! Jag är nog lika trött idag men ska pigga upp mig med att åka till AA's konvent i Västerås. Jag vet att jag blir avslappnat slö och får sinnesro efter en sån dag så det är värt resan !

bäst om man bara ser det som ett erfarenhetsutbyte ? Jag hade inga som helst känningar av 6 eller 9 månader tex. Men jag tror mer på att anledningen är att jag trodde att jag var frisk vid 3 månader och att "vardagen" skulle ta vid. Själv upplevde jag ingen kamp alls i början, jag hade kapitulerat totalt när jag åkte till Gården. Men däremot var ju arbetet med det nya livet och nya rutiner rätt jobbigt, att förändra mig helt.

Idag är jag glad att jag lyssnade, och fortfarande lyssnar, till de som gått före mig och inte tror att jag klarar att hitta på egna vägar. Livet blir så mycket enklare på det sättet.

- vilken fin present du gett dig själv! / mt

min räkneramsa i och med att det diskuteras i andra trådar om att räkna dagar och vad det återfall betyder. Har helt glömt den... länge. Ett hälsotecken antar jag. Ett övergångsobjekt existerar i den betydelsen (som övergångsobjekt) så länge det behövs. Sen blir det onödigt och glöms bort...

Hämtade den i alla fall... och denna gång kan jag enkelt räkna bakifrån (365-4) således: 24+53+15+173+60+179(- - -)+361 dagar. I min värld och fysiskt. I hans värld - den inre vändningen fr 1.7 - 300 dagar... Under alla de dagarna, de ljusa och de mörka har forumet funnits för mig. Och alla nätter... när jag vakat med månen som nu, när jag vakat med oro tvivel... när jag inte kunnat sov för att jag varit fylld av glädje och lycka... eller annars bara.

Tacksam! / mt

En dag i taget!

Ja, tack Mt, du har varit mig en stor hjälp att komma så här långt! Det har ju varit många gånger som jag tackat för allt, precis som Framtidsdrömmar gör nu! Och det känns väldigt gott att jag genom att få möta dig Framtidsdrömmar får se att jag faktiskt kommit en bit på väg, att jag förhoppningsvis kan ge dig stöd genom min berättelse, min upplevelse!

Framtidsdrömmar - jag trodde inte heller att jag skulle kunna vara den där personen som låter någon annan behandla mig illa... Efter fler än tio, men färre än fem år tillsammans så insåg jag en dag, främst genom forumet här tror jag faktiskt, att han utsatte mig för en oerhörd psykisk press och faktiskt psykisk misshandel. I alla år hade jag accepterat hans hårda ord, saker han kallat mig, hans hot, hans sätt att nonchalera mig, alla gånger han uttryckte att jag var på ett visst sätt, att jag bestämde allt, att jag var si och så osv osv osv. I alla år tänkte jag att "däremellan hade vi det ju sååå härligt", men OJ vad jag ljugit och smusslat för familj och vänner för att de inte ska förstå hur arg han blir om jag inte gör som han vill, vad jag smusslat för honom för att göra honom nöjd/undvika hans ilska, och Gud hjälpe mig vad jag låtit honom förstöra allt det som skulle ha varit våra fina stunder (resor, förlossningar, föräldraledigheter, middagar, förlovning osv osv osv). Och jag har tänkt att "om jag bara 1. ..., 2. ... osv så kommer han förstå att jag älskar honom, att jag vill leva med honom, att jag inte medvetet sårar honom osv osv och om han bara slutar vara så arg, inte skäller så om det och detta osv osv så kommer vi få ett underbart liv tillsammans!"

Han styr fortfarande på många sätt, och jag kan fortfarande hoppa högt om telefonen ringer, och jag önskar sååå att jag visste, att jag kunde se in i framtiden att barnen mår bra, att de blir ok trots (eller pga?) detta, men jag slipper leva i hans terror.
Tack Framtidsdrömmar för att du ger mig möjlighet att dela med mig!
En dag i taget! En dag delar du med till någon!

så härligt att läsa om dina erfarenheter!
Fenix

för majonäsen! Det är lätt att halka:-)
Fenix som lägger sig i...

man inte ska räkna dagar, veckor etc, mer än som en anledning att ge sej själv beröm. Av samma anledning är det förmodligen ganska oklokt att slå ner sej själv i skorna och börja om på dag ett för en kvälls återfall. Vet inte själv hur jag skulle reagerat, men för en känslig, orolig själ kan ju ett glas folköl vara tillräcklig anledning för att braka igenom totalt och straffa sej själv.

Finns mycket att fundera på. Skönt att ha er gamligar kvar här, ni har fortfarande inte glömt varför ni är här, och det är nog det som är det viktigaste av allt.

Allt gott till dej, Berra!/MB

tremånaderskrisen.
Varför åker så många dit på det?

I det yrke jag har varnas man också för tremånaderskris, mest för att det är då man tror att man kan.

Vad det gäller beroende finns nog den möjligheten också, man tror att man kan, vaksamheten släpper och pang så ligger man där.

Men det finns nog ytterligare en anledning, nämligen den att man lägger sej redan från början, man vet så förtvivlat väl att den krisen kommer och suckar bara uppgivet med armarna utsträckta och ger upp. Eller att man tar den allmänna kunskapen om tremånaderskrisen som förevändning att få vila lite i sin kamp, skämsfaktorn är ju inte så hög om man gör som många andra, följer strömmen.

Vill förstå det här, för även om jag denna gång inte haft en kris, så kommer ju fler, vid 6 månader kommer nästa statistikkris etc, och jag vill mota olle i grind. Stackars Olle förresten som aldrig får komma in nånstans...;-)

Jo det känns som om livet har vänt för dej, jag anar en stor optimism och framtidstro!

Gulligt av dej att skriva på min sida, jag svarar här. Allen Carr har en stor poäng i sin bok, den om att man från första början ska vara glad över att man slutat, och inte ifrågasätta det beslutet man tagit. Läs gärna boken igen och dra paralleller nikotin - alkohol, i stora delar är det samma sak, förutom just att man blir så korkad av alkohol, omdömet försvinner ju.

Nu ska jag hoppa upp på min räkmacka och glida vidare i livet! ;-)

Kram!/MB

Jag är tillbaka! Senaste året (sedan jag försökte sluta för första gången) har varit en match som heter duga. Har klarat 97 som max. Nu senast blev det 69 dagar. Och sen föll jag dit igen. Har nu börjat om räkningen och ligger på dag 9. Den här gången ska jag bannimig klara det här. Har gått på möten varje dag. Har blivit rekommenderad att gå på 30 möten på 30 dagar, så det har jag hållit mig till nu. Jag känner mig också så vansinnigt trött!! Småvimsig i huvudet, på något sätt. Är det normalt?

Alau

blir så glad för din skull!

En jättesmiley till dej, och grattis till de 40!
Kram/MB

Ville bara säga att den sista länken som Mulletant tipsade mig om var mycket bra, för mig iallafall.
Jag tänkte idag på att mina tankar och min insikt ändrat inriktning sedan jag började skriva här.
Börjar se klarare på saker även om besluten är svåra. Känner så väl igen mig i den psykiska misshandeln som finns både på TUVA-forum och länken ovan. Jag har väl aldrig tänkt i banorna att JAG skulle kunna vara misshandlad. Faktiskt är det ju så.... Sorgligt men sant.
Tänker alltid att det finns de som har det värre..
Vill också säga, till min sambos försvar, att han har aldrig varit fysiskt våldsam mot barnen. Heller egentligen inte varit mera arg än andra föräldrar- jag är ju också arg ibland. Dock tror jag att de, precis som jag, inte känner att han är att räkna med- att lita på.
Tack för alla litteratur-tips.
Kram till alla som kämpar.

...jag tänker. Jag klarar mig, oavsett vad. Bara jävligt tungt detta och jag har inte gjort mig förtjänt av hans otrevlgheter.
Tack för omtanken. Orden här inne ger så mycket. Tack!

och mannen på AA-möte. De senaste veckorna har han varit på många möten och jag ser att han på djupet går in i stegarbetet och i traditionerna. Han har ett fysiskt illabefinnande just nu, pga en kronisk sjukdom som är aktiv, och vi har också haft en tid med sorg över sånt som finns i livet om än tillbaka i tiden. Möjligen lever också han i medvetenhet över att det är ett år sen återfallet - det avgörande, det har vi inte talat om. Ändå, trots dessa utmaningar upplever jag stor närhet.

Jag känner en helt annan medvetenhet om medberoende idag - än för... ja, när har den kommit? Den har bara växt fram genom det jag själv gått igenom och kanske framförallt genom de personer jag fått följa här.

Nu går jag ut en stund i solen... kanske skriver mer under helgen.

Allt gott till er som läser, lev väl! / mt

för kramarna Framtidsdrömmar - och massor tillbaka! / mt

att kärleken och tilliten (det som finns kvar) läcker ut...

Å andra sidan vet man ju inte... vilket helvete han (eventuellt) genomlider. På det sättet är det bra att du har den långa tidsplan du har. Då behöver du heller inte tvivla på ditt beslut om det blir så att gränsen är nådd i slutet av sommaren.
Ta hand om dig, var rädd om dig... varma kramar! / mt

..väljer att inte ta striden för denna helgen. Ska jobba tidigt imorgon och från måndag kommer jag vara bortalängre period.
Han har ett antal flygresor inbokade för komma till mig då. Vi får väl se hur det blir med det. Nu är det status quo.
Jag kör mitt över helgen. Han hänger på när och om han vill. Flyget är bokat och han packar just nu. Vad han inte vet är hur mycket som är inbokat, han har visat noll intresse så vi får väl se vad som händer. Har inte berättat eftersom han sagt jag ska låta honom vara ifred. Det gör jag också. Tyst med underliggande irritation är hans sinne. På AA är det andra tongångar, det är ju bara bra, men han spelar bara ett falskt spel inför dem.
Fortsätter det så här så går jag. Mycket jobb fram till augusti, sen min semester och utvärdering! Rimlig tid för se förändring också.

Just nu kom han och var mjuk i rösten, ville informera sig om antal klädbyten. Utåt måste det ju se bra ut...hmmm...
Kärleken sinar...

för bra att du har förmågan att skriva... så att du får syre. Det måste vara tärande att leva i denna berg- och dalbana som du gjort ganska länge nu... Vill du verkligen ha honom med dig i helgen?

Jag får den uppfattningen att han behandlar dig som en trasdocka... lever helt utifrån sina premisser - utifrån sitt mående i stunden, utan förmåga att sätta sig in i hur du har det. Ta hand om dig och var rädd om dig! Kramar, kramar / mt

...en egen reflektion.
Det att jag skrev här gjorde att stegen i trappan känns lättare.
Bara ville skriva ner det. Kanske en liten vink till dem som läser men inte tagit steget till skriften. Det gör skillnad,o orden tar mig inte ur situationen men ger lite mer syre runt mig.

att "tillfället gör tjuven" stämmer tyvärr, min rökande sambo glömde ciggen hemma igår...
Men jag kan ju i alla fall vara glad över att jag inte rökte mer än tre, sedan fick de bada innan de åkte i soppåsen. Andra misslyckade avslut har slutat just så- jag har kapitulerat direkt och fortsatt röka. Nu vill jag inte ge upp.

Adde, tack för varningen, jag ska lägga dina återfallssiffror på minnet, kan vara väldigt viktiga siffror att komma ihåg. I det fallet är ju redan hjulet uppfunnet, onödigt att lägga mer tid på att förstärka den statistiken.

Jag är en marathonlöpare på mer än ett sätt, jag håller redan på att bearbeta två möjliga återfall i preventivt syfte. Min sambos 50- årsfest i december, och min egen i januari 2015. Så långt fram sträcker jag mej. Dessa två kalas är svåra att hantera då de förmodligen i vanlig ordning dränks i alkohol plus att det kommer bli en hel del över. Vi har för många år sedan konstaterat att vi inte kan ha sprit hemma, men det är nog svårt att undvika då, men jag är förberedd... Hihi, jag tar nog det här på allvar i alla fall!

Dina ord om en irl-kram gör mig rörd. Tror du vet hur mycket jag behöver en lång sån, en uppriktig och förstående.
Tyvärr kan jag nog inte räkna med att kunna komma ifrån nästa helg, särskilt inte nu när jag fick dessa dagarna oväntat ledigt.
Den tiden måste ju tas igen någonstans. Men jag hoppas och vill!

Lycka till i ditt och ger en varm kram till dig