Senaste kommentarerna i forumet

bara för att skriva det:) Tack! / mt

jag tacksam för att jag är en nykter alkoholist. Och jag är tacksam för att jag lärt mig att hyfsat leva efter tolvstegsprogrammet efter bästa förmåga.

AA's 12 steg är ett levnadsprogram, det är bara första steget som handlar om alkohol, resten är ett enkelt sätt att leva. Det fanns en tid när jag bedömde folk efter hur de såg ut, var klädda, vilket språk de talade, kort sagt det de var som jag inte var. Invandrare, bögar och flator var otäcka och farliga eftersom jag inte visste bättre, jag var helt förblindad av min egen otillräcklighet. Allt som var, eller blev fel, var ju nån annans fel eftersom jag själv var felfri. I den dimma av av osunda åsikter som jag då levde i var det jag själv som tog mest skada, jag kände nånstans inom mig att det var fel sätt att leva. Och när de tankarna kom så gjorde jag som vanligt och försökte dränka dem med min kära alkohol. Det gick inte så bra.

Under min behandling upptäckte jag att jag inte var ett dugg bättre alkis än de som sov under broar eller i värsta lyxkåken, vi var alla så väldigt lika under våra täckmantlar. Och det mest fantastiska : Det fanns kärlek mellan oss alla som till det yttre var så olika. Just då var det alkoholen som var den gemensamma nämnaren men allteftersom min utveckling fortskred så såg jag fler och fler gemensamma beröringspunkter. Vi hade likartade funderingar över krämpor, familjer,framtiden, och föralldel även historien, utseendet, jobben, mm mm fastän vi kom från så skiftande förhållanden. När vi väl tordes öppna munnen och släppa ut det vi bar på så kom genast stöd och hjälp från andra. Och vilken kunskapsbank som uppdagades !! Bara för att jag lyssnade på andra ( men fatta hur enkelt det är : Att bara lyssna !!) så blev jag så mycket klokare och lugnare inombords. Ett helt nytt liv låg helt plötsligt framför mig !!

Jag började att varje morgon ta mitt beslut om att inte dricka och jag uppmuntrade min nya nyfikenhet på det nya livet. Så mycket spännande det fanns att upptäcka som jag tidigare bara slagit undan för det var okänt och därmed farligt. Jag började att gå emot mina rädslor på ett medvetet sätt och upptäckte att jag verkligen gillade det och jag började med att lära mig vara social efter ett liv med instängdhet och misstänksamhet. Allteftersom nykterheten blev mer stabil så blev mina steg ut i det okända mer och mer vågade och självklart gick jag på minor men det gav mig också erfarenhet och förståelse på hur saker och ting hänger ihop.

Jag försöker idag att ha ett så öppet sinnelag jag överhuvudtaget förmår men ibland tar nog beroendepersonen över och jag får lite småsurt rätta till den felaktiga ståndpunkten. Jag finner ett mycket stort nöje i att lära känna andra och få ta del av andras kunskap och jag försöker verkligen att försöka förstå deras synpunkter även om de inte stämmer överens med mina. Jag försöker innerligt att se likheterna hos oss.

Men hos en en sån stolle som gjorde allt fel i Oslo och på Utøya kan jag inte känna någon som helst likhet med. Inte heller hos hans gelikar.

Jag har verkligen försökt att förstå och känna kärlek för de vilsna människorna i dessa kretsar men det vill sig liksom inte.

Idag tror jag verkligen att kärlek mellan människor är så mycket större än allt annat och att om jag använder kärlek istället för hat så mår jag och min omgivning så mycket bättre.

Och det underlättar om jag inte tar första glaset.

viktigt steg när du skrev ner hur du har det. Du skriver att vill bli stark, här på forumet kommer du att se att du inte är ensam och att mönstret faktiskt är väldigt lika även om alla människor är unika. Just svängningen mellan elakheter följt av kärleksord och presenter är ett vanligt mönster.
Åk hem idag om du har praktisk möjlighet till det. Fortsätt att läsa och skriva här och sök hjälp där du bor. Det finns olika möjligheter, det kommer du att se när du läser vidare här. Styrkekram! / mt

Inget vidare. Jag stannade kvar. Vi möttes upp på stan och han hade shoppat fina presenter till mig och barnen. Han har barn sedan tidigare likaså jag. Han drack en öl vid 15. Därefter vin och öl på rummet. Vid middagen 1 flaska- 1 glas som jag drack. När vi gick till hotel sen, ville han avsluta med en drink till. Jag ville gå upp med sonen. Jag undrade varför han inte kunde gå med upp istället. Han svarade bara att jag tänker ta en drink iallafall. Jag frågar varför, du har ju redan druckit så det räcker. Hans svar: För att det är en skön känsla.

Jag måste bli stark. Jag vill inte hitta på fler saker med honom på semestern. :(

jag har läst en timme redan. Min första tanke när jag läste ditt inlägg var att jag kände igen hur tiden distanserar en från en specifik känsla. Ett igenkännande "knäppte till" i mig direkt när jag läste även om min erfarenhet är från ett helt annat sammanhang.

Jag har sagt det förr och jag säger igen, att du och andra som funnits länge på forumet har/representerar ett "värde i sig" för ni är det levande beviset på att det går att bli fri, både från från alkohol och från medberoende. och man kan hitta sin väg på olika sätt. Oerhört viktigt!

Och Berra, att dina tankar och råd inte längre i första hand handlar om kampen mot alkohol utan vägen/-ar mot välmående, hälsa, ser jag som ett stort sundhetstecken. Många, de flesta av oss bär på livssorger och problem som uppfyller tankarna. För en del människor kommer sådant till uttryck endast med alkohol i kroppen. Jag tror det var Lisamari som skrev ungefär att när man är nykter försöker man svara seriöst medan de påverkade pratar på om sitt.... och det leder inte framåt. Att seriöst och nyktert lyfta fram tankar om livet, arbetet, fritiden och hur man möter motgångar (utan att dricka) är så värdefullt!
Särskilt faktiskt när orden kommer från en vuxen man, en "riktig karl"!

Fortsätt skriv Berra, du vet att dina inlägg har stort värde för många! / mt

...sitter och läser runt på trådarna som vanligt...
Det händer någonting mellan 3 till 7 gånger per dygn...

En sak slår mig nu på något sätt, jag har tappat "känslan" för det där med längtan till alkoholen...
Kanske tiden börjar ta ut sin rätt, efter så pass lång tid i min nykterhet så har man inte riktigt det samma greppet om alkoholrusets känsla...

Vad vet jag?

Kanske jag har börjat se min nykterhet som en självklarhet nu, jag behöver inte ens våndas över vilken veckodag det är idag, eller imorgon...
Folk runt omkring mig "super" som vanligt, och jag orkar inte ens lyfta på ögonbrynet längre, det är min vardagsmat nu för tiden...
Känner ingen längtan, till vad?, ett rus som jag knappt kommer ihåg längre...
Jo jag vill må bra, men jag kommer inte ihåg alla fördelar med alkoholen längre, bara nackdelarna...ångesten...

Jag börjat tappa greppet om alkoholen känns det som...

Det enda jag bryr mig om längre är känslan av att må bra, vilken kräver en oerhörd koncentration, och det går ut över allt och alla i min närhet....
Inget får köra kniven i sidan på mig längre, jag bevakar min frizon med hökens blick...
Det är det enda som spelar roll längre, och i allt detta må-bra-tänkandet finns det absolut ingen plats för alkoholen längre, en självklarhet liksom...

Mina råd känns fjuttiga längre på forumet, det handlar inte så mycket om drickande, utan om välmåendet...
Kanske ingen självklar motsats, alkohol och välmående, vissa kan nog må bra av sitt drickande, tror jag...

Eller så är det bara en motig tid, där inget spelar roll längre, känner mig lite uppgiven i mitt tänk...

/Berra

Du kämpar med två personligheter hos din man, den nyktra och den alkoholiserade...
Det är NU du står inför ett val, om du ska låta den manipulativa alkoholisten "få ta över" allt det där fina som den nyktra ger dig pluspoäng för tillfället...
I en vågskål får du nu väga det som är bra och det som är dåligt i erat förhållande...

Man ställs inför val genom hela livet, vissa svårare än andra, och detta är nog ett av dem...

Det råd du får här får du av båda parter, de som som genomlidigt samma kval som i din position som medberoende,
och av de som befunnit sig i din mans situation, men på något sätt fått återkomma till det avalkoholiserade livet igen...

Vi har ett igenkännande i din nuvarande situation, och de råd vi kan ge är väl i i sin enkelhet så här...
Ställ krav på att han NU kan förändra sitt drickande för att rädda erat förhållande, eller...
Så lämnar du problemet med dess problemägare, dvs honom...

Alkoholism är en synnerligen allvarlig sjukdom och den är inte lätt att "övertyga" någon mot sitt egna vilja att avsluta för någon annans skull...
Alkoholisten är en självisk person som inte förstår eller kan läsa andras reaktioner på rätt sätt när han/hon nästan alltid själv är påverkad...

Och motreaktionen är att svara med samma mynt, vara självisk och enbart tänka på sig själv, vill jag fortsätta att leva på samma sätt i framtiden?
Det svaret sitter du nog på enbart själv, och det enda vi andra vet är att om ingenting händer nu, så kommer det enbart att förvärras...
Han kommer att blanda in kärleksförklaringar och nysta ihop det med sitt egna beroende, så länge han bara får fortsätta dricka...

Du kan ge honom chansen att nu förändra detta genom att ställa krav, för din, hans och erat gemensamma barns skull...
Är han inte villig att ge detta en chans, så är det i min högst personliga åsikt ...ingenting att bygga vidare på...

Men är han förmögen att totalt kapitulera inför sin sjukdom och mottaglig för att ta emot proffessionell hjälp, då ger han det en chans I alla fall...
Och då kan tiden var värd att vänta ut...

Men annars, tänk på dig själv, vill du fortsätta att leva genom någon annans sjukdom, och förlora mycket av din egna tid för någon annans skull?

Jag skulle inte göra det, det finns så mycket annat att uppleva här i livet än genom ett alkoholtvång, men det är ju min åsikt som sagt...

/Berra

Du är inte ensam, vännen! <3

Hur har det gått under dagen och kvällen?

/H.

Det är som att ha att göra med två personer. Jag känner att det påverkar mig enormt. Mitt humör skiftar och jag lever en oerhörd känslomässig berg och dalbana. När han jobbar dricker han alla dagar utom 8 i månaden. På semestern blir det minst 1 flaska vin per kväll och flera öl. Vi har det givetvis bra oxå men det här påverkar hela mit liv varje dag.
Tack för att ni finns här som ett fantastiskt stöd när jag känner mig minst och ensammast i världen.

Nej! Det är INTE du som orsakar problemen.
En av alkoholismens verkningar är att man har olika sidor. Och är det nån som är schizofren så är det alkoholisten.

av tre trofasta forumvänner. Jag håller med dem helt och hållet. Så bra att du hittat hit, surfa runt och läs så ser du hur sorgligt vanlig din situation är... och så kommer du att se hur mycket stöd och pepp och goda råd det finns att få här. Ta hand om dig och två-åringen och hoppas du kan få till några riktigt glada semesterdagar! Kram! / mt

av tre trofasta forumvänner. Jag håller med dem helt och hållet. Så bra att du hittat hit, surfa runt och läs så ser du hur sorgligt vanlig din situation är... och så kommer du att se hur mycket stöd och pepp och goda råd det finns att få här. Ta hand om dig och två-åringen och hoppas du kan få till några riktigt glada semesterdagar! Kram! / mt

Åh, Tussilago-vännen!

Du, det är otroligt viktigt att du står fast vid det du sa. Alltså, du har sagt till honom att du tar med dig din son och åker hem om han fortsätter att dricka. Då MÅSTE du göra det om han inte håller sig nykter. MÅSTE!

Det enda du gör om du inte står fast vid sådana saker, det är att flytta fram dina gränser sakta sakta sakta.... och din man kan fortsätta som tidigare och till och med öka farten lite. Han rättfärdigar sitt beteende med att du inte sätter stopp. Så länge du tillåter honom att fortsätta så kommer han att göra det.

Och om du då inte står fast vid dina ord, så kommer de att tappa sin betydelse. Precis på samma sätt som alkoholistens ord om "bara två öl", "jag skall sluta, jag lovar" och "jag älskar ju dig, vill du inte att jag skall få dricka och må lite bra" tappar sin betydelse när han gång på gång bryter mot dem... eller hur?

Han vill hellre att du åker än att han skall behöva avstå från alkoholen. Gör det då. Genast har det varit hans beslut och hans val - eller hur? Han har just sagt till dig att han väljer alkoholen framför dig och sonen. Hans val behöver inte vara för evigt - men just nu måste du låta honom ta konsekvenserna av det valet och åka därifrån.

Vi är många som delar din smärta, och som vet precis vad du går igenom. Men, vi är också många som vet att det enda du kan göra nu är att lämna din man på hotellet och åka därifrån. Kram!
/H, tillfrisknande medberoende

Hej och tack för era svar. Ni berör djupt i mitt hjärta och tårarna vill bara rinna. Tack för era uppriktiga svar. Det är så svårt det här. Känner mig kluven och nära på schizofren av det här. Frågar mig skälv om jag orsakar problemen. Nyss skriver han ett sms och säger att han älskar mig. Jag vet inte vad jag ska svara, vill inte svara...

Det här känns som att ha en obotbar sjukdom.

Än en gång, Tack för att ni ville svara och ge mig en annan sanning om än svår att se/ta.

Kram

Jag är också alkis och håller med Adde (som vanligt) Du ska inte behöva ta detta! Han kommer inte fatta förrän du går, om ens då.
Du måste tänka på dig själv och din son.

Du överdriver inte.
Varma kramar!

välkommen Tussilago !

Jag är alkis och således på den "andra sidan" men ibland är det bara så att jag måste få ge råd !

Du ska dra ifrån honom snabbt som fan !!

Hans uppträdande ska du inte behöva utsättas för, du dras ner i skiten och det blir svårare och svårare att sticka. Du måste tänka på ditt egna välbefinnade och ordna till så du får ett bra liv. Det är inte ett normalt liv det där och det ser du ju själv nu. Du överdriver inte på något sätt !!

Fortsätt skriv här för det hjälper mer än du kan tro !

Kram !!

Barbalala! Hur har det gått? Skriv och berätta!

Om du behöver hitta argument för det som behöver sägas, så backa tillbaka i det du har skrivit här... Här finns allt du behöver veta.

Du är värd ett bättre liv, du är värd det bästa! Kram kram!
/H.

att du skriver och berättar hur det går! Kram, kram, kram! / mt

Förbereder mig för det viktigaste telefonsamtalet på många år, kanske någonsin i mitt liv. Just nu är jag så nervös att jag har svårt att skriva för händerna skakar. Jag ska meddela att jag tänker flytta väldigt snart. Jag har ingen aning om vilken reaktion det kommer att ge upphov till, mer än att den kommer att bli stark. Jag är inte säker på att jag vågar... ska nog ta en promenad och repetera vad jag ska säga och framför allt varför. Herregud! Hur ska det här gå! ... Hjälp!

förmånen att få uppleva den fina sidan av sjukvården några dagar nu. Var inte så allvarligt som det befarades men däremot var det ett trevligt gäng med gubbar i salen !!

MEN : Alla tjatade om samma frågor : Röker du ? Har du rökt ? Snusar du ? Har du snusat ?

Till slut var jag bara tvungen att fråga : Frågar ni ALDRIG om alkohol, narkotika eller droger ?? "Ehhh, va, eee näe.......ska vi det tycker du ?" Ja, självklart tycker jag det !!

Varför är det så svårt för sjukvården att anpassa sig till samhället i övrigt och inse att många sjukdomar är ex vis direkt alkoholrelaterade ? För att inte tala om det smygande tablettmissbruket som inte luktar eller visar sig i form av rattfylla el likn.

Kunskap och information behövs !!

Ps Ingen känner igen mitt halssmycke i form av av AA's logga heller. Ok det är inte vanligt att känna igen det men nog tycker jag att sjukvårdsfolk borde veta vad det innebär. Nåja, pizzabagaren trodde att jag gjort lumpen på samma förband som han i Mellersta Östern !! Delta Force !! Ds

Hej Freddie, Lilja här, som är nykter dag 20

GRATTIS till dina 200 dagar, det måste kännas SÅÅ uppfriskande!

Snyggt jobbat-jag är imponerad!

Lilja

Fredde till 200 dar.Snygg siffra <3

Idag så är det dag nr 200. Fint och jämt! :)

Hoppas ni har en bra dag alla!

Har inte läst om någon här under mina två år som fått kramper då de slutat dricka, så det kanske inte är så vanligt.

...jag drack ett tag 5-6 liter vin/vecka och fick inga kramper av att hålla upp.

OM du skulle känna kramp, då kan du bara väldigt låångsamt (max en/timme)
dricka 2-3 folköl så går kramperna bort.