Senaste kommentarerna i forumet

Jag vet nu att jag måste söka hjälp, på något sätt. Det svåra blir nu att hantera vardagen för jag vill inte ens vara nära min man just nu. Om jag kunde skulle jag lämna honom under tiden men det finns omständigheter som gör att det inte är möjligt.

att du skriver ... som du säger så går livet i olika skeenden och våra berättelser/liv flätas in i varandra... ibland på märkliga och oväntade sätt. Kram / mt

Stjärnstoff! Din berättelse följer det alltför vanliga mönstret - jag läste ditt första inlägg här som du skrev i oktober... när det väl börjar gå tydligt utför så går det allt fortare. Det är alltid (möjligen med få undantag) väldigt svårt att se och förstå vad som händer för den som är mitt i det.

Sök hjälp idag! Det blir inte bättre av att vänta. Det blir värre... Styrkekramar / mt

Vad är det för fel på mig?!! Varför har jag försvarat min mans beteende så länge?
Nu får det vara bra! Imorgon ringer jag jouren. För min egen och barnens skull så måste jag få hjälp.
Han börjar bli riktigt elak mot mig. Ful i mun och påstår att jag vill vara otrogen- plus andra saker som jag inte ens vill skriva här. Han drar upp saker om hur jag var innan han träffade mig och hur jag levde mitt liv då. Han har många synpunkter på hur lösaktig och korkad jag varit. Förstår ingenting! Varför varför tar han upp detta nu?! Jag tror det har slagit runt ordentligt. I natt sover jag på madrass och imorgon söker jag hjälp, nu orkar jag inte mer....

Tack, gumman. <3
/H.

Mycket tänkvärt, jag ska fundera över det mer, vad är värt att säga och vad är itne värt att säga? När är det värt spelet och inte?

Vad glad jag är över din styrka, din inre ro och ert liv. Vad skönt att ni får ha det så gott!!!
Stor kram!

Sorgsen, sambon (eller faktiskt ex-sambon...) känner mig så väl, och det är ju så jobbigt - precis som du skriver. Han kan ju föreslå att jag ska göra saker, se saker "för det är en sån sak du gillar ju", och han har ju så ofta rätt... Och som du skriver med att det är ju första gången, eller har varit första gången så mycket av det, hus, barn, husdjur osv, och ja, det gör ont. Han sitter kvar i vårt tidigare gemensamma boende, när jag har hämtat saker så har jag sett hur det blir smutsigare och smutsigare, hur saker bara ligger orörda, och allt gör bara ont...

Självklarheten är jag inte säker på vad du menar riktigt? Jag har ju känt en självklarhet på så sätt att jag varit så säker på att vi ska leva ihop, på att vi ska vara tillsammans, trots att jag tusen nätter bestämt mig för att inte stanna så har jag ändå ändrat mig nästa dag och varit säker på min kärlek, trott att vi ska få det bra en dag...

Nya tider=nya möjligheter, ska tänka på det!

Berra, tack för ditt härliga inlägg! Jag är inte ute efter en gammal bil just nu, har redan införskaffat en liten gula faran, haha! Och jag håller mig nog helst till cykeln ett tag till!

Mt, klok och bra som alltid! Du har så rätt: jag behöver tid själv, och vill verkligen ha tid själv, jag trivs så gott själv - som jag skrivit: jag gör det jag vill, ingen som klagar på något, ingen jag behöver ta medveten/omedveten hänsyn till... Men ibland kommer ju ändå rädslan att jag kanske kommer var ensam resten av livet... Och med det stor sorg. Jag vet inte om jag ens vill leva med någon, någonsin igen - det är så förenat med att jag inte kan vara mig själv, men jag ska ta till mig En dag i taget. En dag i taget - allt löser sig.

Lelas, vad jag saknat dig! Ja, vattenytan ligger här och glittrar, emellanåt... Jag har kommit upp från botten, och det glittrar vackert de dagar då det glittrar, men ibland är det stormigt, mörkt och grått... Men botten känns förvånansvärt långt borta.

Kramar,
N

Hej Dompa!

Ville bara säga det. :)

Kram!
/H.

Ni stärker mig när ni skriver era ord här hos mig. Planen nu är att jag ska vara nykter i morgon också. Och INTE åka i närheten av Systembolaget. Vi har ingen alkohol hemma. Har mått så jävla dåligt o jag kan inte fortsätta med mitt destruktiva beteende. Har till och med haft ont över levern. Herregud vilket gift det är!

..

Nu har jag bara (?!) Sorgsens tråd att läsa ikapp i... och just nu finns det 52 olästa meddelanden i den. Jisses!

Två saker vill jag dela efter att ha läst trådarna hos Framtidsdrömmar, flygcert och markatta. En tanke om stigmatisering och en erfarenhet av att vara på fest. Och dessutom hänger de ihop.

Jag håller på med en uppsats, och den bygger på Goffmans teori om stigmatisering från 1963. Han skriver om hur en avvikelse från normen blir till ett stigma när en individ inte lever upp till omvärldens förväntningar. En stor del av boken handlar om hur man skall förhålla sig till andras kännedom om ens stigma. Skall man berätta eller inte? Om folk vet om att man har ett stigma, då måste man förhålla sig till att de ser ner på en. Och om de inte vet, då måste man spela någon typ av spel för att de inte skall få veta.

När jag har läst den boken har jag tänkt så många gånger att den går att tillämpa rakt av på situationen som alkoholist, som aktiv men även som nykter. Och för all del även på att vara anhörig medberoende. Skall man berätta eller inte?

Och ja, det är samma sak som att komma ut som homosexuell eller liknande. Hade det varit ett begrepp när Goffman skrev sin bok, så är jag ganska säker på att han hade använt det.

Förra helgen blev vi hembjudna till ett par vänner på födelsedagsmiddag. Vi förstod redan i förväg att det var en liten tillställning, att det bara skulle vara värdinneparet och två personer till, och så vi då. Ingen av de andra fyra vet om att maken är nykter alkoholist, för vi lärde känna dem när han redan hade varit nykter ganska länge. Jag skulle inte ha något emot att de visste, och jag tror inte att han skulle ha det heller. Men det har inte blivit så att vi har berättat.

De bjöd ganska frikostigt på alkohol - välkomstdrink, vin till maten, avec till kaffet... som det skall vara. Maken och jag tackade nej (såklart) och ingen ifrågasatte det. Det fanns alkoholfritt bubbel till välkomstdrinken, vi drack vatten till maten och kaffe/te utan avec. Inga höjda ögonbryn, inga kommentarer, inget utanförskap. Mycket skratt, timmarna gick fort.

Tänk, vilken resa han har gjort, min gubbe. För ett par år sedan så nära total katastrof, nu så oerhört mycket friskare. Jag är så ofantligt stolt över honom! Jag vet att han fortfarande behöver kämpa med vissa saker, men det är som den berömda fisen i vinden.

Och jag själv då? Jo då, jag är stolt över mig själv också, som inte tycker att situationer som den här middagen är jobbiga. Jag litar fullt och fast på att maken hanterar det, och även om han skulle ta ett återfall av någon anledning så vet jag att det inte är något som jag kan förhindra genom att oroa mig. Jag är lugn i själen, på riktigt.

Så är det. Frågan är om man skall komma ut eller inte, och vad konsekvenserna blir av det valet.

Kram, vänner!
/H.

Hej vänner!

Markatta - det är fantastiskt att få följa med på din väg. Och vilka ofattbart fina samtal som förs i din tråd! :-)

Jag tror att jag skall skriva lite i min egen tråd nu, efter att ha läst ikapp i din. För här fanns några saker som vaknade till liv hos mig. Det är ju så det funkar, vi följs åt och flätar i varandras berättelser. Fint är det att få vara med om.

Kram!
/H, tillbaka från en skön semester

Oj vad mycket om har hänt här medan jag har varit på semester.

Flygcert, älskade vännen, vilken resa du gör! Vattenytan, ljuset.... :-)

Jag förstår att du kastas fram och tillbaka mellan hopp och förtvivlan, och att mycket är väldigt jobbigt just nu. Men lyssna på Sorgsen: det blir bättre!

Kram, vänner!
/H.

vänner tar återfall, eller snarare fortsätter att dricka efter ett par månaders uppehåll, så gör det så fruktansvärt ont i hjärtat.
Jag ömkar inte men jag känner en väldig sympati, faktiskt så mycket att jag fäller en tår över alkoholens fruktansvärda makt över oss.
Att stå bredvid, helt maktlös, och se livet fly både bokstavligt och bildligt är så fruktansvärt hjärtslitande. Helt klart är att bryts inte den här vändan så blir det begravning framåt sommaren. Kroppen är redan så skadad så det finns inga reserver kvar.

Snälla ni som kan tänkas prova igen....Gör inte det !!

Tänk i alla fall på er familj och era vänner och hur mycket ni skadar dem. Vi bryr oss om er !!!

Kan bara dubbel gilla

ångest när jag ser hur tiden rusar iväg... Har det så bra i livet och vill bara ta vara på varje minut. Ser tillbaka på ett härligt dygn med ett antal praktiska utmaningar... inte minst icke-fungerande P-garage i Stockholms city... allt har vi klarat med bibehållet gott humör ... och njutit av god mat, olika nolldrycker, fantastisk föreställning... hotellnatt och -frukost... Och inte minst att vara hemma igen. / mt

som förr i tiden var ett rent helvete.
Försöka få ner den där första supen som bara inte ville stanna i magen utan åkte expresshiss upp igen och hamnade, i bästa fall i toaletten, i värsta fall..??, tja, lite överallt :-( Kroppen slog bakut med allt den hade för att få lite ro men jag var ju tvungen att ha i mig skiten så jag fick "sinnesro" så på't igen bara. Kom ju på att det gick lättare om jag bottnade med några klunkar starköl först, sen var det bara att häva in. Lugnet och värmen som rann ner i strupen och händerna slutade skaka....så var jag redo att börja en ny dag.

Titta på goaste Timbuktu igår och hörde hur han lite blygt sa att han "är allergisk mot spriten" men att han inte tog nån notis om det när han var yngre. Hans låt The Botton is Nådd är skriven på exakt samma sätt som mitt liv såg ut, vi är så lika. Vem känner inte igen versraden :

"Ligger kvar i sängen, hoppas känslan ebbar
tills rummet krymper och jag trängs med väggar"

Eller :

"alla ledtrådar säger: förändra dig nu
patetisk och ynklig, fy fan vilken dag
Jag duschar men samvetet, det sitter kvar"

Jag lägger in hela texten nedanför och samtidigt hoppas jag att jag aldrig glömmer vem jag är.

Yaro,
Yaro, hey
Yaro, hey (vi kan hej)
Yaro, hey (vi ska)
Hey, hey, hey, hey
Yaro, hey
Yeah
Högt lågt överallt, ja sa?

Jag vakna med huvudvärk och sten i mitt bröst
Jag vet ingen tröst, jag måste sluta be till min törst
För det som kändes jobbigt känns nu dubbelt så svårt
Och hur illa betedde jag mig på klubben igår?
Jag var vidrig mot vänner, vad sa jag till tjejen?
Bråka med vakten om galnaste grejen
Ligger kvar i sängen, hoppas känslan ebbar
tills rummet krymper och jag trängs med väggar

Hon e 5 i 11, telefonen den ringer, försöker återfå minnet,
Vill här ifrån, och försvinner
ut i en bakfylla blandad med ångest
jag säger samma sak för 6002:e gången
Jag ska aldrig mer göra så jag känner såhär
Det kvittar vilken fest de är och hur många jag känner där
Jag svär om jag bara kan klara idag
så ska jag ta mig i kragen och vara så glad

För the botten is nådd
Hur långt kan man gå?
Hur lågt kan man sjunka?
Hur kasst kan man må?
Kändes förjävligt innan men det börjar bli lite bättre nu min vän
Om jag tappar fästet och trillar ner ska jag klättra upp igen

Tillslut när jag orkar ta mig upp ur min bädd
får jag en chock när jag ser klockan är kvart över 1
jag skulle träffat min syster för typ en timme sen
jag missa telefon-tiden hos kronofogden igen
men jag lär ju mig aldrig av mina misstag
vilket ämne det jag har en brist av
varför går jag alltid över gränsen
min hjärna den står där brevid när det händer
jag måste ringa runt och be om förlåt
känns som jag hellre vill dö men vi får se hur det går
tacka fan för mina polare har tålamod med mig
hade jag vart dom hade jag knappt tåla att se mig
min kyl den är tom, mina pengar är slut
alla ledtrådar säger: förändra dig nu
patetisk och ynklig, fy fan vilken dag
Jag duschar men samvetet, det sitter kvar

För the botten is nådd
Hur långt kan man gå?
Hur lågt kan man sjunka?
Hur kasst kan man må?
Kändes förjävligt innan men det börjar bli lite bättre nu min vän
Om jag tappar fästet och trillar ner ska jag klättra upp igen

Deppig som jag är börjar jag tänka på annat
som gör mig ännu ännu ledsnare och jag är nästan förbannad
men det som inte dödar mig blir jag ju starkare av
det är dags stirra upp skiten och göra smartare val
så knasst man kan vara, ja man smäller av
och de ät knappt att man klarar sånna sämre dar
innan det går för långt, nu är jag desperat
jag vill ju se till att göra nåt bättre av
denna korta tid som vi har här på denna planeten
kan man inte gå runt och skapa sina egna helveten
(Raahhh) äntligen så börjar ångesten släppa
och den bästa medicinen för mig är sånger som denna

Vi tittar upp ner, överallt
Jag sa: Upp ner och överallt
överallt Whooo

För the botten is nådd
Hur långt kan man gå?
Hur lågt kan man sjunka?
Hur kasst kan man må?
Kändes förjävligt innan men det börjar bli lite bättre nu min vän
Om jag tappar fästet och trillar ner ska jag klättra upp igen

Vi tittar uppåt uppåt uppåt
Vi tittar uppåt uppåt uppåt
Yaro, yaro

högt lågt överallt...

Lyfter din tråd.
Hoppas allt är väl med dig?
/A

Hej! Nu har jag läst ikapp här i din tråd efter min semesterfrånvaro från forumet. Jag vill bara skicka en kram och en önskan om att du får sova lugnt inatt.

Framtidsdrömmar... vad är dina drömmar om din framtid? Hur vill du att ditt liv skall se ut? Jag kommer att tänka på orden ur Jonas Gardells bok (den andra i serien om tårarna) som jag just har lyssnat på med honom själv som uppläsare:

"Jag vill, i mitt liv, få älska någon som älskar mig."

Det är en helt rimlig dröm. Sov gott, vännen!
/H.

Hej på er, har haft en mckt bra fredag lördag, AA möte idag ett gott lugn infinner sig i huvudet, jag känner när jag sitter på mötet hur min hjärna varvar ner även pulsen sänks.

Detta är min medicin som jag måste ha en gång i veckan minst och som så smått börjar bli något jag inte vill va utan.
Bio med frun och lite god mat på restaurang efter.

Sköt om er

Hälsningar Jörgen Nykter alkoholist

Tussliago-vännen! Hej! :)

Vad tråkigt att höra. Det är inte ens möjligt att säga mer än så.

Hur mår du själv?

Kram!
/H.

...den där vändpunkten du, Miss K, kommenterade vill jag gärna lämna en liten kommentar till.

Jag har absolut inte en susning vad som vände hos min man. Att han inte valde lämna förhållandet är just nu uppenbart men om något av det jag sa hade någon inverkan i det beslutet vet jag inte. Min känsla, mina ord, min uppfattning över vad som händer är ju bara min. Han påverkas av sina möten och ensamheten, gott och ont, och jag vet inte vad som föregår inuti honom. Jag ser det jag ser, hör det jag hör, förstår utifrån det jag vet och får berättat. Varken mer eller mindre.

Idag är en bra dag, hittills utan gnissel ;)
Han sover oerhört mycket men det är ju inget ovanligt i nuläget.
Tänkt mycket på det Adde beskrev, om stress och rutiner. Det gör mig inte så trygg men inget jag kan påverka just nu.
Jag tror på att vi kommer hitta våra möjligheter.
Just nu stapplar vi vidare, en dag i taget.

Kram på er

in a bad mood på morgonen... trots att vi ser fram emot en helg med trevligheter:) Vet inte riktigt ursprunget, kanske att mannen konstaterade igår i samband med något som sades i radio eller TV att han inte är betjänt av att bli påmind om dåligheter som varit... han vill se framåt... han konstaterade också att jag inte "drar upp" sånt mer... Det beror ju på att jag inte alls känner att jag behöver det - nu "ser" han själv... Kan också vara annat - vi är i ganska stora omställningar på andra sätt. Hur som helst vi konstaterade att vi inte var på topp - talade om det och så lättade det. Förstås. Så enkelt - men ändå inte... men nuförtiden fungerar det nästan jämt... / mt

Mitt element är elden, är ett lejon. Starkt sådan som går i eldtecknet, har de karaktäristiska dragen om man läser vad som gäller för stjärntecknen.

Idag blir min äldste lillpojke tonåring, detta är stort!
Kommer bli kalas hela dagen lååååååång.
/A

för din lysande analys och underbara berättelse.
Gör valet än mer enklare.
Har sagt det förut, säger det igen.
Tack!
/A