Senaste kommentarerna i forumet

Vill egentligen bara säga: Hej!.. och att jag, som vanligt höll jag på att säga, känner igen mig i det du skriver. Hittar inte heller på några förklaringskonstruktioner längre. Säger, till dem som genuint verkar nyfikna, att jag kommit på att jag generellt och övergripande mår otroligt mycket bättre om jag inte dricker. Detta är ju sanningen, så det är det enklaste att berätta. Men jag tror, liksom du, att man måste känna sig trygg med att vara ärlig. Jag känner mest; "Köp det eller skit i det! "
Du är stark, trygg och övertygad i att du lever ett bra och bättre liv utan A och det tycker jag är mkt inspirerande om jag någonsin tvivlar. Jag känner stor samhörighet med dig och dina tankar, Santo. Ganska häftigt faktiskt.
Stor tisdagskram!/NM

Usch. Tidig morgon och jag har ställt klockan trots att jag har "helg" nu, men ska ju upp 03:00 imorgon och då måste jag på något sätt vända dygnet. För nej, jag är ingen morgonpippi av natur som mt och Adde (Tack så mycket för era inlägg, de värmer) utan jag vill kanske helst lägga mig på morgonkvisten. Men allt har sina fördelar, nu kan jag sitta med kaffe och forum ett bra tag. Sen blir det tyvärr butiksrunda igen. Jag avskyr att prova jeans, har ingen aning om vilken storlek jag har. JC sa en kollega. "Gå till JC och de kastar ett öga på dig och kan ta fram rätt". Låter ju bra och jag ska pröva det. Men att de kastar ett öga på mig? Jag som är så van att.försöka ducka under radarn eftersom jag oftast har burit på skam. Vanan sitter tydligen i. Men idag ska jag gå dit och låta mig bli bedömnd av en ungdom.

Att vara alkoholist betyder inte bara att man man/jag dricker för mycket. Det betyder också att ens/mitt självförtroende urholkas dag för dag. Då agerar vi oftast på två vis. En del blir högljuddare och andra backar. Jag är backa-typen. Det måste jag jobba med. För när jag tittar i spegeln eller lyssnar på mina arbetskamrater så är det en helt annan kvinna de beskriver. Förr kunde jag tänka att; " Nu lurar jag er allt". Idag tänker jag att kanske, kanske har de rätt?

FilosofiFia

Bra där!
Skumt att tiden inte är omställd till
Vintertid, det borde ju ske automatiskt i denna internetvärld!

/A

Tack M, A o H Hulda för pepp!

Jag gick och la mig tidigt. Det är det jag måste kämpa med nästa gång suget sätter in, att komma ihåg att trots att det verkligen känns tufft så blir det bättre bara man väntar ut det. Nog så svårt när man är mitt uppe i det, och det är ju därför jag fallit så många gånger.
Men valet jag gjorde i går kändes väldigt bra i dag när väckarklockan ringde i ottan :)

Ha en bra dag!

som gör att man slutar bry sej om vad andra ska tro och tycka när man inte dricker alkohol längre? Så mycket tid jag ägnade åt att fundera ut förklaringar och ursäkter, tillställningar jag undvek för att slippa fundera på det. Nu bryr jag mej inte alls om det. Jag tror det handlar om ens egen inställning, att man är klar med spriten. Jag var väl inte riktigt det vid tidigare försök. Jag ids inte ens förklara och folk bryr sej inte så mycket. Jaså tänker du inte dricka nåt nu heller? Fick jag höra senast jag erbjöd skjuts till en middag från jobbet. Nej sa jag. Ok, inget mer med det. Kanske det pratas men det bryr jag mej inte heller om. Jag vet ju att dom har rätt, haha, hon har alkoholproblem! Eller hade, för det är inget problem längre. Och det är en sån underbar frihet, känns fortfarande som en förälskelse. I LIVET kanske. Jag tror känslan kommer att bestå. Jag kommer aldrig mer att dricka alkohol och det känns som mitt eget val nu. Jag ser i forumet att det är många som är på god väg mot den friheten, det gläder mej.

Fia! Du är välkommen sen när du ska ta tag i medberoendebiten! / mt

till en ny nykter dag :-))

Tack "tanter"! Mt och Tanten. Idag behövde jag verkligen det. Lite pep. Har haft en mycket underlig dag som började med med läkarbesök. Bra. Sedan jeansprovning. Aldrig trevligt. Min stjärt är borta? Middag hos maken. Inte bra. Kunde se att han hade fått i sig ett par öl. Två gissar jag på. Nu pratade han om en jul-och-nyårssemester för oss i Thailand. Ett land han aldrig velat åka till förr på grund av Guilt-by-association (porrgrejen) och jag velat se. Nu passar det. Jag tänker bara; To little, to late. Arg som ett bi när jag tar bussen till katthemmet. För att mötas av ett brev från A-kassan där de meddelar att de dömt till min favör kontra Arbetsförmedlingens. Oj? Kan detta verkligen hända? Att en människa kan få rätt mot ett system. (Jättelång historia där som jag inte ska tråka ut någon med. Men jag jobbar bara 80 procent och resten av tiden ska jag stämpla). Så på det hela blev det en dag full av humörsvägningar. En dag som gjord för att trösta sig med ett par glas. Men jag duckar, har min antabus - som jag iofs. har druckit på förr - och jag klarar mig. Känner mig rent av duktig idag. Nu blir det bingen (MB) med katter och en bok. Förvirrad? Ja. Nöjd? Ja, på det stora hela. Trött? Ja.

Fia

Längesedan jag skrev nu...var tar tiden vägen?? Jag hoppas det går bra för er därute?
Jag ville bara berätta att på söndag har jag varit nykter i 2 månader i sträck ! :-) Det har nog inte hänt sedan jag var gravid för 14 år sedan! Det känns helt fantastiskt bra! Och jag hoppas verkligen jag lyckas även i fortsättningen. ..vill aldrig tillbaka till skiten igen...Så jag tragglar på med min alkoholterapeut och tar mig två inte alltför goda paraplydrinkar med antabus i veckan och önskar er alla lycka till i eran kamp...stor varm kram till er! ♥♥

Sov gott!
/A

Förstår känslan, och minns den också, väldigt väl. Känslan när allt inte är på topp och man tror att bara man tar sig en "jäkel" så blir tillvaron med ens ganska behaglig och lätthanterlig. Men så funkar det ju inte. I verkligheten så blir istället det där som inte var på topp med ens riktigt jävligt, och det kan man tacka ångesten för. Alkoholen löser absolut ingenting. Tänk dig istället att när du vaknar i morgon utan att ha "trillat dit", så kan du i alla fall känna dig stolt över dig själv ! Och DET är en stoor vinst !

Nä, nu kryper jag till kojs, nykter och sömnig.

Sov gott !

Kram

Hulda

Men Anli, vännen. Ditt rop på hjälp beskriver så väl vad DU vill.
Du vill inte ta det där glaset, och därför skall du inte göra det heller.
För du vill inte, och jag och många med mig VET att du klarar att hålla djävulen på avstånd.
Som en utväg kan du väl gå och längs dig, knip ihop ögonen och tänk NEJ!
Jag vet att du fixar det.
Vi hörs imorgon!
Tumme på det.......
/A

Att du skriver! Förstår din känsla, men, vad det än är som gör dig orolig, så kommer inte alkoholen att göra så att det försvinner. Den kommer bara att ge dig ytterligare ångest.

Gå ut, håll dig i sällskap med barnen, mannen eller vem som, som inte kommer att hälla upp.

Du klarar det.

/m

Nu brottas jag med mig själv!

I dag hände något med en i familjen som gjort mig orolig, inget jätteallvarligt hoppas jag, och troligen löser det sig men känner att nerverna sitter utanpå just nu. Har inte varit så här nära att hälla upp en stor whisky (eller vad som helst) på många dagar!

Helgen gick strålande, kände mig så nöjd och stolt att jag nästan hade lust att berätta för någon så de kunde klappa mig på ryggen och säga "åh, bra jobbat" :).
Men nu...vill bara hälla i mig ngt stark och känna mig lugnad för en stund, dämpa ångesten för ett par timmar. Har varit på väg flera ggr men hejdat mig i sista sekund. Jag kan inte ha det så här, måste klara motgångar utan bedövning!! I vintras, när jag förlorade en närstående och kände sorg och ångest riktigt på djupet, vågade jag inte dricka alls direkt efter att det hänt. Var så rädd att känna starkare än vad jag gjorde, det skulle få mig att gå sönder. Men nu, när det är problem på en mer "ibland är livet inte på topp" natur så känner jag definitivt för att bedöva mig! Men ska inte! Ska ta mig igenom det ändå, jag hjälper ingen genom att dricka! Definitivt inte den det berör och inte mig själv heller (annat än för stunden).
Ska...inte....öppna...barskåpet!!!

Loggar in nästan varje dag och läser men tar det lugnt med skrivandet. Dels för att jag har det, och har haft det, väldigt bra på senaste tiden, i mitt inre och i mitt samliv. Jag kände behov att skriva oftare då situationen var akut såklart. Dessutom så vill jag inte nära mitt medberoende genom att gå in och "hjälpa" för mycket. Om jag ska vara ärlig så gick musten ur mig lite efter det jag skrev till dig sist.

Som jag skrev om dina "vargen kommer" så tar det för mycket energi av mig att nu försöka stötta dig. Trots att jag inte ens vet hur du ser ut eller vad du heter så har du kommit att bli en person jag bryr mig om och det har varit så många vändor fram och tillbaka. Du har till och med tackat mig förut för att jag hjälpt dig att komma på banan igen och lovat att inte dricka. Jag vet liksom inte ens vad jag ska säga när du skriver att du vill tacka mig för jag har ingen aning om vad skillnaden är hos dig, vilka förändringar du gör för att inte återgå till hur det varit. Därför blir det för mycket av en medberoenderelation för att jag ska orka fortsätta skriva till dig nu. Självklart önskar jag dig också gott.

Snälla försök att inte ta detta på fel sätt nu. Jag vill inte skuldbelägga dig på något sätt. Jag behöver bara för min egen skull dra en gräns.

Ta hand om dig!

För uppmuntran!

Känner mig stärkt, och precis som du skriver, Hulda är det något som är skönt att kunna ta fram när det kniper...

Surfina: tråkigt för dig med barnen och att du "föll" i lördags. Tycker ändå att det var bra att du köpte en begränsad mängd - försök fokusera på det och tänk på de dagar du varit nykter. Svårt, såklart... Hoppas det går bättre den här veckan och att du får hjälp med samtal, för det här med barnen och den relationen måste vara jättesvårt att hantera och kräver mycket styrka och fokus!

Nu har jag fått hem ett bokpaket, - inte den vanliga typen med lite trevliga pocket, utan nu kör vi alkoholtema.... Allen Carr - äntligen full kontroll, lär dig behärska ditt alkoholintag, och Cecilia Svensson - Det är hur enkelt som helst, det är bara att ändra hela sitt liv.

Ha en bra måndagskväll, och blås inte bort!

/m

Tror (eftersom det ju inte finns några facit...) att det är klokt att fokusera på de dagar som lyckas istället för de som misslyckas. Hörde en intervju med Pia Sundhage där hon berättade att hon aldrig visar spelarna misstagen de gör utan bara det som blir bra. Tror att det kanske är en bra väg. Istället för att straffa sig med att tänka att nu gick det åt skogen, så fundera på varför det gått bra andra dagar.

Tror inte heller att det går att ändra precis allt, dvs umgänge och alla sociala vanor. Jag har ett jobb där vi träffas då och då, ganska regelbundet på after work. Det skulle inte fungera för mig att alltid stanna hemma, det är ju trevliga personer och verkligen inga fylleslag, det är inte ens så att alla dricker alkohol. Det är nog så att jag tillhör en av dem som fyller på mitt glas oftast även om inte jag heller dricker mig berusad. Däremot vet jag inte riktigt hur bra jag kommer att klara att stå emot när det väl dyker upp. Men med lördagen i minnet så tänker jag att klarade jag det, så klarar jag kanske nästa situation också. Det jag tror att jag vill komma fram till är väl att det är viktigt att hitta någon strategi för att motstå när frestelsen blir riktigt svår. Här finns ju alltid möjlighet att ta bilen (funkar inte för dig förstår jag). Kanske berätta delar, har jag gjort för någon, att jag bestämt mig för att avstå ett tag eftersom jag har så svårt att sova när jag druckit, och att det kommer efter bara något glas. Eftersom det är så sant, så känns det bra för mig.

Jag är imponerad av att du kan ta tag i det, jag har jättesvårt när jag är utomlands och semesterkänslan kommer. Vet inte hur jag ska klara det kommande semestrar, men som någon skrev, onödigt att oroa sig för morgondagen, var dag har nog av sin egen plåga... :/

Har förresten fått mitt bokpaket idag, med Allen Carr, och Cecilia Svensson; "Det är hur enkelt som helst, det är bara att förändra hela sitt liv!" Ska ägna kvällen åt dem...

Långt inlägg i din tråd.... Ha en bra kväll, du har förmodligen bättre väder än här, där det är grått, regnar och storm på väg.

/m

Dina barn kommer att återfå tilliten för dig, men det måste få ta den tid det tar, men tilliten kommer tillbaka!
De känner att du älskar dem, att du är beredd och satsa allt för att det ska bli så.

Jag tycker du är jätteduktig som orkar kämpa emot alkoholmonstret.
Förstår det svåra i att låta bli vinet när ditt liv känns så otroligt mörkt, men samtidigt är nykterheten din enda väg för att få tillbaka dina barns förtroende.

Vi fortsätter att kämpa på tillsammans. När vi lägger oss ikväll så har vi varit nyktra i 5 dagar av 6. Det låter bättre än stå på dag 2 igen.

En dag i taget.....

Kramar

Oj och fy fan vad jag känner igen mig i det ni skriver. Jag är ny här, 34 år och ska snart skriva min egna berättelse.

Jo jag kan absolut se paralellen till det där med att lära sig cykla, både när det gäller att ta nya tag och som du skriver Fia... hopplösheten man kan känna inför om det verkligen ska gå.

Jag har länge kämpat emot alkoholdemonen men nu hände det som inte fick hända. Mina barn vill inte träffa mig. DET i sig är den största krisen för mig. Mina barn är mitt allt men jag fick upp ögonen för sent. Skadan är redan skedd. Min son sa till mig att -"mamma du har förbrukat mitt förtroende". Sånt känns! Vill ändå tro att min lilla kloka 13-åring ska finna tillit till sin mamma igen, även om det kommer att ta tid.
Att kämpa mot alkoholen samtidigt som jag kämpar för att få tillbaka mina barn är sjukt tufft samtidigt som jag egentligen inte kan ha en bättre sporre. Men när veckorna går och barnen inte dyker upp som jag hoppats så kommer mörkret som dränker hela själen och då är det så svårt att motstå vinet som ger ett lugn som gör att jag slipper tänka på saknaden en stund.

Jag ska kämpa på och jag hoppas att vi fortsätter att kämpa tillsammans.

Kramar

Som kämpar på och har kommit en lång bit på vägen.
Instämmer med mulletant:
Du gör ett fantastiskt jobb och är värd all respekt!

Ha en fortsatt trevlig "helg" nu när du är ledig!

Kram
Tanten

På vägen mot ett hälsosammare liv.
MB paralell med cykling var väldigt talande. Precis så är det, bara borsta av sig och resa sig upp igen varje gång man cyklar omkull. Dessutom försöka ta lärdom av varför man föll!

Första tiden här så drack jag mer, kanske under första halvåret. Därefter blev det bättre, dock fortfarande för mycket.

Ja, visst lyckas man alltid hitta likasinnade.
Det är många svenska och norska pensionärer som övervintrar här. År efter år. De börjar komma i oktober och stannar fram till april. Några sitter på uteserveringarna flera timmar om dagen. Dricker alkohol dagligen.
Jag måste försöka hålla mig därifrån så mycket som möjligt.
Försöka umgås mer med dom som inte dricker.

Dessutom se till att inte ha någon alkohol hemma.

Jag är stolt både över gårdagen och idag.

Önskar dig en fortsatt fin dag!
Kram från Tanten

OK, skitmåndag med andra ord... Försök att göra nåt för att få utlopp för det negativa (utom att dricka, förstås... ;) ) Lyssna på bra musik, gå och träna, titta på bra film. En annan grej som funkar på mej är att baka, vet inte om du gillar det... Jag blir lugn av att baka... Kort och gott något som får dig på andra tankar...

Kram

Hulda

Tack hulda.
Idag är det jobbigt!
Regn och Skitväder. Två negativa besked och en irriterad man.
Jag vill bara sova!!! Men jag SKA inte dricka!

Tack mt för inhopp i min tråd. Tack för dina snälla ord. Respekten är givetvis ömsesidig. Av själviska skäl hoppas jag att du finns kvar när jag är redo för att ta tag i medberoeende biten (Dröjer nog ett tag) annars kan jag ju läsa gamla trådar. Dom finns kvar.

Fia