Senaste kommentarerna i forumet

Vad gott för dig att det vänt, tänker på dig och hopaps du har en fin dag!!

Kram

Önskar dig en bra dag och sänder många kramar och tigger en tillbaka...

Kramar

Nu har jag barnen nästan hela tiden, sambon jobbar, är iväg med jobbet, tränar osv, och har inte riktigt tid... och jag blir så ledsen: det är ju så viktigt att han ska ha dem, fast bara om det passar honom just då...

Känner mig så usel: barnen valde ju inte att vi skulel separera, de ville ju att vi skulle leva hela livet tillsammans... och det förstörde jag...

Själv är jag lite less på kaninsagan nu och försöker hitta något annat. Tycker de flesta uppläsare på avslappnings-CD:s (för vuxna)låter så konstlat teatraliska så jag har svårt att hitta någon jag gillar. Fler avslappningssagor!

Kalla du beskriver det när man ska börja leva på riktigt! Inte lätt att faca verkligheten!
För mig jättebra ena stunden på dagen, nästa hålet av tomhet.
Bara att knoga på för oss!
Fenix

med dig! Men hur kan du ta piller samma dag som du dricker? Jag fick dödsångest när jag gjorde det får många år sedan en vecka efter sista tabletten. Så många fysiska reaktioner där hjärtklappningen var värst med 200 knop typ.
Fenix

kan fixa långa, snabba, promenader så är det finfin hjälp för att kunna få sinnesro och känna sig lugnare. Att låta tankarna snurra kan också vara till din hjälp om du medvetet föröker fånga de positiva tankarna. Och ta en stund i taget utan att begränsa dig själv.

Kram !

Tankarna går på högvarv och sömnen är obefintlig.

I fredags vände det! 18 dagar utan medicin tog det innan det började gå åt rätt håll! Och bara genom att det nu verkligen går åt rätt håll så känns det med ens mycket lättare! Sakta men säkert tillbaka till livet!!

Hämtade gamla pallkragar igår, från mitt gamla jobb (5år sen), hela bilen är full, och odlingen känns närmre! Snart så! Ska så jordgubbar och chili inomhus i dagarna, kan inte låta bli! Våren kom hit, vi längtar efter dig!!!

Snart kommer älsklingen hem, det blir våfflor till kvällsmat idag, det är ju trots allt våffeldagen! Tänk... Igår för ett år sen pussades vi gör första gången! Tiden flyger fram! Älskling!! ❤

Flygcert, du är precis lika stark som jag, om än inte starkare, du har ju sessorna att tänka på och slåss för...
Du fixar't!!!

Stora kramar!!!
/k

och tacka för tipset om "Lille kanin som så gärna ville somna". Jag skickade efter den och har lyssnat flera kvällar nu. Det är rogivande med hans röst och sagan är mysig och skön att lyssna på. Jag har inte somnat genast, men blivit mera avslappnad och somnat fortare för det mesta. Så den blir min godnattsaga nu...

Jag läste ditt inlägg om fester/alkohol, vegmat och homosexualetet och att komma ut. Känner igen mig där, alla gånger som även jag fått tala om och nästan försvara varför jag inte äter kött och inte gjort det på 30 år. Då för tiden var det än mer "konstigt" och krävde sin förklaring både i skolan och annars. Vet du när mitt barn började skolan så ringde de en dag från skolan och undrade om detta med den vegetaiska maten... det slutade med att kvinnan frågade lite försiktigt... "ni är väl inte militanta veganer"? Nu tycker jag det är lite roligt men när jag tänker tillbaka på samtalet ser jag mig själv sittandes och titta dumt på telefonluren... är dettta nutid eller dåtid?

Samma med fester och så kan jag tänka, jag har inte själv råkat ut för det, däremot har jag märkt att om jag ska hälsa på någon/några vänner eller så som gärna dricker vin blir det en besvikelse i rösten då jag sagt att jag inte ska dricka något vin för då blir det jobbigt och jag "ser" med för klar blick hur de blir och det är inte så poppis.
Ha det fint!

Ha ha, tur att din kompis då har en vän som du Adde som hon har möjlighet att ringa och skryta för.

Kramar!

...och jag har alltid tyckt om söka sammanhang eller bara inse dem. Nyfikenhet är en bra egenskap ;)

Kram

Nytt fall i helgen. Jag hatar det samtidigt som jag älskar det när jag håller på. Maken följer bar med så dag 1 igen! Antabusen tycks inte hjälpa. Trots ett piller på fredagsmorgon gick det bra att supa till på kvällen. Inte blev jag sjuk direkt. Nu ska jag ut i parken och svettas bort min ångest!

FylleFia

Sorgsen. Fint! Man kan ju kolla myrstackarna också för att hålla riktningen:) Det finns många fästpunkter för den som gjort sig bekant med terrängen. Kram på dej / mt

Livet är ju väldigt konstigt eller också är det först nu jag lägger märke till det. Man blir nykter och tror att allt skall bli bra, man är full av livslust och skall börja leva på riktigt. Men då kommer verkligheten ikapp, man upptäcker att förhållandet man lever i är stendött. Separation och allt vad det innebär, men nu skall det väl bli lugnt.
Nej då får man grannen från helvetet, som hittar på de mest otroliga saker när hon är full och ringer dygnet runt. Tar ett riktigt samtal med henne och säger att jag kan se till att hon får hjälp. så nu hoppas jag att hon tar hjälp eller låter mig vara.
Sen mår xet skit och dricker alldeles för mycket, dåligt samvete för att jag gick men jag hade inget val.
Mitt upp i detta älskar jag mitt nya liv tränar, umgås med vänner och har det väldigt bra, en mycket konstig känsla som livet hela tiden vill sticka hål på. Så nu har jag problem med alkoholen, fast det är andra som dricker den. Men jag försöker njuta av solen, våren och att jag köpt nya löparskor och lägger verkligheten åt sidan en stund, så ett steg till//Kram Kalla

...hos terapeuten nu. :)

Kan bara skicka kramar och styrka till dig//Kram Kalla

...mulletant. Precis så. :)
I kriser tvingas det till forcering. Mycket på samma gång som ska genom systemet(kropp och själ) och helst utan att fötterna tappar fästet. Yttre påverkan får man medvetet och omedvetet, endel blir bra och endel mindre lämpligt. Något kommer till användning och ibland får man synliga, direkta resultat, endel låter vänta på sig och endel vänder skutan åt fel håll. Det är då tvärbromsen och nödbromsen måste användas. Där var jag nu!
Är bra kunna använda några av genvägarna som skapades i min historia. Nu börjar jag trampa upp ett par nya också, för framtiden.
Befriande inte vara purung längre ;)

Har alltid varit intresserad av människor och våra olikheter, fascineras av det unika och personliga.
Mainstream är inget för mig samtidigt som tryggheten i det vanliga ger ro. Vi lever i så mycket våra tidigare generationer har skapat åt oss som gör livet enklare, som blivit, för oss, självklara.

Låter jag osammanhängande?
Möjligt.
Låter jag kaxig?
Möjligt.
Vet jag var jag ställt min kurs?
Ja.
Är det rätt väg?
Möjligt.
Går det åt den djupare skogen får jag fortsätta i mörker tills jag hittar skogsranden. Ljuset finns där framme och lite träd får mig stanna upp och överväga hur och var jag går vidare. Ibland får jag stångas en stund men vidare kommer jag.
Som jag sagt innan, så länge jag inte står och stampar upp grop i samma sörja är den närmaste sikten förhållandevis fri.
Nu har jag fått nya batteri till min pannlampa och tassar vidare. Känns som riktningen är vänd rätt nu.

Kram på er

Jag kan inte det fast jag skulle vilja. Ja, du fattar. Saker händer...människor omprövar och omprövas och kärleken är en färskvara. Jävla luddigt där. Men vad jag tror Nisse är att relationer förändras ibland när man tar ngt ur ekvationen. Nu super du inte längre och alltså är du inte den Nisse din fru har levt med på gott och ont. Din roll förändrades...kanske (antagligen) till det bättre. Förstår dock att du är ledsen...kanske även arg efter att ha stöttat i tre år. Men livet tar inte slut vid en separation...det "bara" känns så. Så låt det kännas men greppa inte flaskan...då blir det bara värre. Låt dig och Adde följas åt, ni är ju på samma resa. /Dompa - Nyskiljd från den vackraste.

Jag läser boken 12 steg för hopplösa av Olle Carlsson. Exakt nu tänkte jag lätt ursäktande säga att den ju inrymmer mycket andlighet – han är ju präst.... Men lika lite som jag behöver förklara och ursäkta min nykterhet behöver jag ursäkta och förklara att en präst skriver om andlighet och att jag gillar vad han skriver.

I kapitel 4 (sid 62) som handlar om självrannsakan beskrivs vikten av att säga som det är - då närmar vi oss vår innersta röst. Lögn och rädsla stänger av kontakten till vårt innersta, kväver vår inre röst och driver den på flykt. Det är vad som menas inom 12-stegsrörelsen, skriver O.C, när man säger att förnekelse och lögn står mellan oss och vår högre kraft. Naskapiindianerna kallar den inre rösten för Den store mannen, Den inre vännen och Vår inre följeslagare. Fyra sätt att närma sig den högre kraften är
1.Tala sanning
2.Närma dig andra människor
3.Närma dig djuren och naturen
4.Lyssna till dina drömmar

Levnadsvisdom som passar mig.

Härligt nu i vårljuset att så påskgräs och plantera om krukväxterna. Livgivande sysslor! / mt

– jag känner att vi är på rätt i tillvaron och med varandra. Känner mig starkt medveten om att relationen (inte äktenskapet som form utan innehållet) är ett dagligen pågående arbete – att vi mänskor är i en ständig förändring... levnadsprocess... och att risken att tappa bort varandra finns hela tiden närvarande. Det är ingen ny insikt men medvetenheten är starkare... läste nyss på forum om ännu en förestående separation – efter 14 månaders kamp för nykterheten. Så sorgligt. Jag kan förstå att det blir så, så mycket förändras – på flera sätt – när alkoholen lyfts ut ur samvaron.

Vi har en lång gemensam livsberättelse och vi är viktiga för varandra. Jag blev så glad och varm när jag hörde Jan & Pia Johansen i radion – de talade också om den starka kärleken till varandra. Om en verklig vilja finns har gemenskapen ett stort värde. Jag levde flera år i tanken om ett annat, "eget" liv och jag skulle säkert kunna ha ett meningsfullt liv ”på egen hand” med vänner och olika aktiviteter – det egna livet saknar jag inte ett dugg idag. Allt jag vill ha finns kvar och tillgängligt och gemenskapen med mannen är grunden. Så är det idag.

Det har en enorm betydelse i vårt liv att vi kan tala öppet om både nykterheten och alkoholen – att vårt sätt att leva är ett gemensamt ”projekt”. Att vi har det tillsammans och samtidigt har vi båda ”egna” kontakter där vi kan diskutera både nykterheten och livsfrågor. Gott. / mt

så fint att få följa dig... följas åt.
Dristar mig till önska dig .... måndagsglädje:) / mt

att bitar faller på plats och din bild blir hel. Ett återkommande arbete, en livsuppgift tänker jag ... när livet förändras, som det ju gör, skall delarna sammanfogas till en "nya" helheter där allt det gamla finns med... men kanske på andra platser där det ska fogas in... Jag tror du förstår trots denna bristfälliga beskrivning:) Kram, hoppas du får en fin vecka! / mt

..och jag funderar, vad hände?
Och måste man fundera och tänka efter, så kan den inte ha varit så exceptionell heller.
Och glad är väl jag över det, att inget speciellt hände, ingen bakfylla ingen oro.

Så har de flesta veckorna senaste åren förflutit för mig, det är betydligt lugnare nu för tiden.
Och jag har fått tiden för mig, att få tänka efter och göra fina bokslut, varje vecka.
Så var det inte förr, och det var inte heller bättre...förr.

Att varje dag acceptera sin livsituation som ett "måste" för att orka gå vidare,
hade jag fortfarande druckit, så hade allting varit ett fortsatt kaos.

I morse så såg jag Per Holkneckt på morgonteven, han har ett nio månaders nykterhet som förflutit,
han svävade lite på svaren när det gällde sina alkoholvanor.
Min direkta reaktion på detta var att han fortfarande var sårbar och ganska ny i sin nya kostym.
Han kände sig lite obekväm i stolen, men var ändå stark nog att klara av intervjun.
Han ville mest fly ifrån allting till en stuga i skogen, bort ifrån allting.
Alla känner sig så ensamma i sin sjukdom beroende av alkoholen, men ändå är vi så många!
Han borde söka sig till forumet var min reflektion, här skulle han få ett bra stöd.

Min helg förflöt alldeles perfekt i harmoni med frugan, vi hade små ide'er om vad vi borde göra,
men lät ändå impulserna styra utan att vi hamnade i någon som helst form av stress.
Vi fick tid för återkoppling och vila, och frugan sade på eftermiddagen idag,
"vicken bra helg vi har haft denna helg", och jag kunde ingenting annat än att instämma.
Så här borde varje helg vara, koppla bort vardagen och bara få finnas, här och nu.

Solen har värmt på dagarna och de smutsiga snödrivorna håller långsamt på att förtvina,
nu råder det inga tvivel längre, våren är på väg.
Solen värmer även min frusna själ som sakta tinar efter en övervintring,
blickarna söker sig efter husväggarna och i diken...letandes efter de första vårblommorna.
Bågen spänner sig sakta för att ta sats ännu en gång, snart får vi värmen tillbaka, och då blir det en väldig skjuss på allting, fram med utemöblerna, fixa i trädgården, av med vinterdäcken, testa grillen, packa ner vinterjackorna i lådan på vinden, putsa fönsterna, osv osv..
Det är en stress i sig självt, men jag tror nog ingen klagar på den, den tar vi nog så gärna på oss.

Påsken närmar sig, men vi har lagt in en lågväxel, vi ska inte jaga ihjäl oss detta år.
Det har blivit en förutsättning för att vi ska orka med livet, att hinna med och uppleva det,
inte bara genomleva det.
Hade jag valt att radera bort det med alkoholen, hade jag knappt levt det alls.

Det gäller att prioritera det som är viktigt i livet, för mig har närvaron blivit det viktigaste.
Ni vet ju hur den går, när begravningskostymen sys i det tysta, och ens tid är utmätt,
det är försent att börja leva livet då, och tänka att.. det där skulle jag ha hunnit med också..

Jag kan åtminstone säga att jag var med där jag kunde, och inte försvann i en verklighetsflykt,
även om ens drömmar inte alltid slog in.
Men hellre lever jag i verkligheten än i en falsk illusion fylld av en massa tvivel och ångest.

När jag står hos Sankte Per och han frågar, "är du nöjd med tiden i jordelivet?".
Japp kan jag svara, jag var med hela tiden, ja bortsett från en liten lucka på 25 år i mitten.
Får man åka hissen ner till snubben med hornen, kan man enkelt säga,
"Ta're lugnt, jag har praktiserat ett helvete däruppe under lång tid, så jag är ganska så härdad.."
Inget av alternativen skrämmer mig, och det blir motsatsen till..den som lever får se..

Nog surrat, tillbaka till verkligheten, denna vecka är det en kortvecka,
men den börjar i alla fall med en Måndag, innan dess ska det trynas med kudden..

Mors Berra

...jo, jag tog en tur ut i periferin ett par dagar/veckor. Det blev ju inte så bra!
Nu pratat med exet till mannen, mamman, min bror och väninna/kollega sen drygt 10 år.
Fick ihop flera pusselbitar, ramen är sluten igen. Det får mig må bra och nu styr jag tillbaka till min övertygelse.
Det har redan gett resultat och både jag och mannen är på rätt spår igen.
Känns bra, jäkligt bra.

Kram på er